da RAPPA DSP RR ANV ARI AR SNRA Poret sr rr teer RA SPRIDER BANER RARP PR

PPK AS Lac

Gi

LR, ee RAA ERAN |

Fv

ND

TA

ba , Vän j

i NÄ vt

i LI | vv » | ” Vi | | ji bh i Ng N Å SRV NI FEN sär PTL g i RV | ; f Id - vd j 4 We i ' ) nt i få DA ' 4 MALE Aa NA oc i &

BIHANG

TILL

KONGL. SVENDEA VETENSKAPS-AKADENTENS

HANDLINGAR.

TOLFTE BANDET.

AFDELNING III.

BOTANIK, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER.

STOCKHOLM, 1887. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

är | | AA Na SR . led Ia TR rn SS TR | é Rn

| Lä 4 5 EE | ' SN ; | a | TAR

Br -

på JA $

2 | OVAT

& ES

ENE AT

; 2 YNLEE j orkar AD Ad SEO Si ( | he A RT hh Y Lo 2 JIE EYTENE TO V . | G

+ | ÅR ANS ARPROT TI AGRI TIS RÅD AASE NA Cd

=

p y ESA u 4 I ) 4 LÅ ,'

ST

z [| | ) ur . | i i ( $ | på | » Fd 1 - Pr ff | Lå j N 5 MA AV YET : pr Rö V HUKÖP ÅR FARAO R VATTEN - ij | AM dd SEN

INNEHÅLL AF TOLFTE BANDET. Afdelning III.

(Botanik, omfattande både lefvande och fossila former,)

. WITTROCK, V. B. Om Binuclearia, ett nytt confervacé-slägte. Sr MYE GINETTA SES EE See EO AT ae or NE EN LR Re da 1— 11. 2 WARMING, 5. Om nogle arktiske Vexters Biologi..-.--------------- 1— 40. 3. LEWIN, M. Bidrag till hjertbladets anatomi hos monokotyledo:- TSE saa AO INA FT 1 (oj SORAN TENTA ER NE SANN NA

-. HELLBOM, P. J. Lafvegetationen på öarne vid Sveriges vestkust 1— 78.

5. JUEL, H. O. Beiträge zur Anatomie der Marcgraviaceen. Mit

SAR arten RARE STA en EAA oe SO AE a AE en SE a 1— 28. . LINDMAN, C. ÅA. M. Bidrag till kännedomen om skandinaviska fjellväxternas blomning och befruktning. Med 4 taflor.....- 1—112. . CALLMÉ, A. Om de nybildade Hjelmar-öarnes vegetation. Med 1 karta

tU EH Å VN & K pas (Re € vt & - - at - SEJ Dh | rd Läs

NE be AA

HUNT AN rr

i | fa TR NIRO -

4! Å k då 5 M

där w 4»

å ig - f Wij ANA J äf NET styv ä vf Vv tog £ /

DE <1| k lan ÖL VRT vd VE ; STLOSTU EGIL i AN KANNA ITA Än HH nm DE e fa

JN || secd JN, Se SÅ rt Jandsenv ockltuvtt HTV NA ÖDE (TS ” HM NYGATA UCL ör LÄTT RAR UT LI l - Dl a anv JIE d LÄS O VT av bllt fr tft. un le 0 dör RAI fd Sånt Fä RB SUM NE j | Kr | = I : - ,

BIHANG TILL K. SVENSKA VBTAKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afd. IL N:o 14.

KEN HCL E ACRITA,

BN NYTT (CONPERVAGCESKHAG TR.

VEIT BRECHER WITTROCK.

MED EN TAFLA.

MEDDELADT DEN 10 FERBERUARI 1886.

STOCKHOLM, 1886, KONGL. BOKTRYCKERIET.

P. A., NORSTEDT & SÖNER.

FA a SS | La RE 1

v SA Å AS

2 eka khan ARMAR ER

Värna

NA

ee MN ITE (RT ” LJ La F ATS A HJ OD AX LJ LE AE (AN A MÅ ER RR TE RO AL SL Re I hg a rd el tj M i ' -. KJOATTIW ALEOLEA F ritat 0 (00 JK Sd hbt IOAOKAME Of, Ad Fur todlRRE ÅSA rå KN a fd SC. VÅ | ' | ” - S = N a | 2

val MAA

ABIVEVNY NN Va nnnyg , PIECE RATIIE at

4

N

Pa återresa från Budapest, der jag i ett offentligt uppdrag tillbragte våren och en del af sommaren förlidet år, gjorde jag en botanisk utflygt på ett par veckors tid till Karpaternas högsta delar, Hohe Tatra, hufvudsakligen för att studera hög- fjällens algflora. Till hufvudqvarter valde jag hotelet vid Csorber-See !), och detta dels på grund deraf, att detta hotel ligger tätt invid stranden af en sjö — ett för en algolog gyn- samt förhållande — och dels på grund deraf, att det är be- läget så högt upp på fjället?), att man här redan befinner sig i öfversta delen af barrskogsregionen.

Resultaten af mina algologiska iakttagelser i öfrigt skall jag vid ett senare tillfälle hafva äran framlägga för Veten- skapsakademien. Min afsiogt är nu att lemna en redogörelse endast för en alg, hvilken afviker så mycket från hittills kända algformer, att den synes mig böra uppställas såsom typ för ett eget slägte.

Men innan jag öfvergår till beskrifningen af denna egen- domliga växt, torde jag böra förutskicka några ord om dess förekomst-lokal, Csorber-See. Denna sjö, som är den lägst ned på fjället belägna bland de för Hohe Tatra så karakteri- stiska, talrika småsjöarne — de s. k. hafsögonen, »Meeraugen» —, är belägen på ett af fjällets sydliga utsprång, och just öfverst på ryggen af den höjdsträckning, som bildar vatten- delaren mellan Weichsels oah Donaus flodområden?). Sjön,

!) Uttalas Tschårber. Sjöns namn på slovakiska är Csorba plesso. De gängse språken på södra sluttningen af Tatra äro dels slovakiska och dels tyska. Der finnes neml. sedan flere hundra år tillbaka en rätt betydlig tysk koloni, de s. k. Zipser-Sachsarnes.

?) 1,380 meter öfver hafvet; således nästan lika högt upp som t. ex. toppen af Areskutan.

>?) Vattendelaren är här så smal, att blott på omkring 50 stegs afstånd från Csorber-See, hvilken har sitt aflopp söderut åt Donau, ligger en mosse, som lemnar sitt vatten åt motsatt håll, åt ett af Weich- sels tillflöden.

4 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA.

som är en af de största bland »hafsögonen»!), ligger på en höjd af 1,369,13 meter öfver hafvet och fyller nästan hela bottnen af en liten kettilformig fördjupning på bergsryggen, en liten kettildal. Genom denna sin belägenhet, samt derige- nom att dess vatten är i högsta måtto rent och fullständigt kri- stallklart gör den intrycket af en jättestor källa. Vattnets temperatur befanns i senare delen af Juli månad, kl. 12 på dagen, vexla mellan 17,25” och 20” Celsius?).

Vegetationen i Ösorber-See var synnerligen fattig. Icke en enda fanerogam vattenväxt förekom der. Afven algfloran var långt ifrån rik. Den omfattade allenast ett par Fyko- kromacéer, några Diatoméer och Desmidiéer, en Mesokarpé samt tvenne Confervacéer. Dessa sistnämnda, som genom sin jemförelsevis ymniga förekomst voro de mest 1 ögonen fallande, utgjordes af en Ulothrix-art, en Conferva (Microspora)-art samt den alg, som här skall närmare skildras, och för hvil- ken jag tillåter mig föreslå namnet Binuclearia tatrana (jfr längre fram). Dessa tre Confervacéer växte i blandning med hvarandra på 1 å 2 fots vatten nära stranden, och förekommo så väl i sjöns östra del (ett litet stycke norr om badhuset), som i dess sydvestra (nära sjöns utlopp). På det förra stället syntes Binuclearia vara öfvervägande, på det senare stället åter Ulothrix.

Slägtet Binuclearia synes mig kunna karakteriseras på föl- jande sätt:

Binuclearia?) WirtrR. nov. gen. e familia Confervacearum.

Växten bildad af en enkel cellrad. Tillväxten interkalar, genom cellernas tvådelning. Cellerna (i vegeterande tillstånd) cylindriska, hvar och en med två cellkärnor. Cellkärnorna olika, i hvarje vegeterande cell en större och en min- dre. Kloroforer ensamma i hvarje cell, väggställda, bandfor- miga eller halft ringformiga. Tvärväggarne mellan cellerna mycket olika tjocka. Svärmeeller hittills ej iakttagna. För- ökning genom de vegetativa cellernas förvandling till med tjocka väggar försedda (öfvervintrande) hvilceller.

Den håller dock ej mer än 20,4 hektarer i ytvidd.

Mätningarne gjordes på ett ställe, som ej varit utsatt för solsken, och termometern nedfördes till ett djup af 2 fot i vattnet. Den låga temperaturen af 17,25” C. iakttogs den 27 Juli, efter ett två och ett halft dygn ihållande, kallt regn. — Lufttemperaturen (i skuggan) var under den tid jag vistades på Tatra alltid flere grader lägre än vattentemperaturen.

?) Namnet är bildadt af bini = 2 och 2, samt nucleus = cellkärna.

[CS] NU

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III: N:o 1. »D

Planta serie simplici cellularum formata. Incrementum plantarum bipartitione cellularum intercalare. Cellule cylindrice binucleate. Nuclei bini cellularum vegetantium in&quales, unus major, alter minor. Ohlorophori in unaquaque cellula singuli, parietales fascie- formes, semiannuliformes. Dissepimenta cellularum crassitudine in:e- quali. Zoospor&e adhuc ignote. Propagatio fit cellulis vegetativis in cellulis perdurantibus, membrana incrassata, transformatis.

Af denna diagnos framgår att slägtet har sin plats bland de s. k. enkla Confervacéerna. Genom sina ogrenade, inter- kalart tillväxande celltrådar liknar det slägtet Conferva (L.) WiLuLE [incl. Microspora Thur.], Ulothrix Körz. samt de ogre- nade formerna af Rhhizoclonium Körz. Från dessa slägten skiljer det sig skarpt genom beskaffenheten af sina celler. Såsom genusnamnet är afsedt att antyda, eger hvarje vegetativ cell två cellkärnor, af hvilka den ena är påtagligt (och oftast betydligt) större än den andra; se taflan, Pie och 2, Z och 3 0. s. v. Mellanväggarne mellan cellerna äro äfven olika starkt utvecklade. Somliga äro många gånger tjockare än andra; jemför hos bild II mellanväggarne a och b med mellanväggarne c och d.

I hvarje cell finnes endast en klorofor och denna är skiflik samt parietal. Hos den på Hohe Tatra funna formen har den, närmare bestämdt, gestalten af en plattad ring, som dock ej

DD? sträcker sig rundt om cellens lumen, utan är föga mer än half. Då den derjemte är temligen smal, bildar den — un-

gefär som hos vissa former af Ulothrix zonata (W. & M.)!) -— ett grönt band tvärs öfver cellens midt; se bild I och II, de starkare skuggade partierna.

Till jemförelse må erinras derom, att slägtena Conferva och Ulothriz hafva enkärniga celler, hvarjemte slägtet Con- ferva utmärker sig genom en egendomlig, särdeles karakteri- stisk struktur hos cellväggen?). Slägtet Bhizoclonium har an- tingen enkärniga eller 2 (—4)-kärniga celler, men cellkärnorna i hvarje cell äro här lika stora3). De tre nu nämnda slägtena

!) Se t. ex. A. DODEL. Die Kraushaar-Alge Ulothrix zonata. Tafl. 1, fig.5 b & c. (PRINGSHEIM'S Jahrbiicher fir wissensch. Botanik. Band 10. Leipzig 1876.

2) N. WILLE. Algologiske Bidrag I. Om Celledelingen hos Conferva (Christiania Videnskabselsk. Forhandl. 1880); samt Ferskvandsalger fra Novaja Semlja (Öfvers. af K. Svenska Vetensk. Akad. Förhandl. 1879, N:o 5, sid. 64).

3) Jfr A. Borzi. Studii Algologici. Fasc. I. Messina 1883. Sid. 55—60. Tafl. V, fig. 1 och 2. — Äfven de af FR. SCHMITZ i Unters. ib. d.

Zellkerne d. Thallophyten (Sitzungsber. d. Niederrhein. Gesellsch. f. Nat. u. Heilk. zu Bonn. 4 Aug. 1879) sidan 7 omnämnda >»större Con-

6 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA.

afvika alla från Binuclearia derigenom att de hafva tvärväg- garne mellan cellerna ungefär lika tjocka (eller rättare lika tunna). Hvad kloroforerna beträffar öfverensstämmer Binu- clearia — såsom ofvan antydts — med åtminstone vissa former af Ulothriz, men skiljer sig väsentligt från såväl Conferva som Rhizoclonium).

Fullständig kännedom om cellbildningen lyckades jag ej att vinna. Växten visade sig också vara i hög grad ömtålig. Då den, för studium af utvecklingen, hållits inom hus en eller annan timma, uppträdde hos honom sjukliga fenomen. Ett mikroskop med starkare förstoringsförmåga än det, jag på re- san medförde?), hade äfven varit önskligt att disponera.

Hvad jag kunde utröna beträffande celldelningen är föl-

jande. Tvärs ofver cellens lumen uppstår — utan tvifvel simultant — en skiljevägg, som klyfver kloroforen 1 två un-

gefär lika stora delar. I de båda dottercellerna visar sig nu kloroforen ligga tätt intill den nybildade skiljeväggen, och i hvardera dottercellen är blott en cellkärna att se (jfr bild III a och 5). Mycket snart hafva dock de nya cellerna sträckt sig något på längden. Härmed följer att kloroforen ej längre sluter tätt intill den nybildade skiljeväggen, utan att kloro- foren blir skild från denna genom ett ofärgadt parti af cellens lumen, 1 hvilket parti en ny cellkärna har uppträdt (se bild I a, b, c, d). Denna cellkärna är påtagligt mindre än den som dottercellen ärft från modercellen. På hvad sätt denna nya kärna bildats, har det ej varit mig möjligt att utröna. De nya cellerna äro emellertid nu färdiga, egande hvar och en sin klorofor samt två olikstora cellkärnor belägna på hvar sin sida om kloroforen. Från hvarandra äro de nya cellerna skiljda genom en tunn skiljevägg, men från sina grannar genom en tjockare sådan.

Af hvad nu sagts framgår, att hvarje vegetativ cell består af en äldre del med en större cellkärna och en tjockare skilje- vägg samt en yngre del med en mindre cellkärna och en tun- nare skiljevägg. För hvarje delningsakt — åtminstone intill

ferva-formerna» med två cellkärnor i hvarje cell tillhöra sannolikt slägtet Rhizoclonium. Å

') Jfr N. WILLE. Om Hvileceller hos Conferva (Öfvers. af K. Svenska Vetensk. Akad. Förhandl. 1881) N:o 8, tafl.. 9, bild. 1—5.: — FR. SCHMITZ. Die Chromatophoren der Algen (Verb. d. naturh. Verein. d. preuss. Rheinl. u. Westf. 40 Jahrg. 1883). Sid. 11 om Microspora och sid. 15 om Conferva. — A. BoRrzi 1. c. tafl. V, fig. 1 & 2.

?) Detta gaf ej högre brukbar förstoring än omkring 500 gånger.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o1. 7

den å:te generationen — tilltaga de från modercellerna ärfda cellkärnorna i storlek, och de gamla skiljeväggarne tillväxa i tjocklek. Häraf följer att ju flera celldelningsakter (intill åt- minstone 4) en cellkärna eller en skiljevägg varit med om, desto större (resp. tjockare) är den.

Ett noggrannare betraktande af bilderna I eller II visar detta oförtydbart. De med 4 betecknade cellkärnorna äro de största. Dessa hafva också tillhört den ursprungliga moder- cellen (för den åttacelliga cellkomplexen) och hafva varit med om 4 celldelningsakter. Dernäst i storlek komma de med 3 be- tecknade, som hafva varit med om 3 celldelningsakter; så de med 2 betecknade, som varit med om 2 celldelningsakter; och sist de med 7 betecknade, som äro de sist bildade och så- lunda varit med om blott en celldelningsakt. — På liknande sätt förhåller det sig med skiljeväggarne mellan cellerna. Dei bild II med a betecknade äro de äldsta och tjockaste; dernäst den med b betecknade; så de med ce betecknade; och sist i afseende på ålder och tjocklek komma de med d betecknade. En blick på de skematiska bilderna IV—VTI torde bidraga till att ännu tydligare åskådliggöra förhållandet. Bild IV visar de genom modercellens delning uppkomna två dottercellerna; bilden V de fyra dotterdottercellerna, samt bilden VI de åtta dotterdotters dottercellerna. De vid de olika celldelningarne bildade cellkärnornas och skiljeväggarnes tilltagande i storlek — resp. tjocklek — efter antalet genomlefvade celldelnings- akter faller här ännu tydligare i ögonen.

Anföras må, att hos mycket unga cellskiljeväggar kan någon midtellamell ej urskiljas. Hos äldre skiljeväggar ser man en tunn sådan (bild II a och b); hos lefvande exemplar föga tydlig, men hos spritlagda exemplar starkt i ögonen fal- lande.

Såsom ofvan nämnts blir växten vid odling inne i rum snart mer eller mindre abnorm. Detta gäller isynnerhet cell- kärnorna, som under sådana förhållanden aldrig nå sin fulla utveckling. Bilden III föreställer ett stycke af en celltråd som odlats inne under loppet af ungefär ett dygn. Cellkär- norna visa sig här alla vara af minsta slaget. I en cell — den med ce betecknade — fann jag blott en cellkärna, och i en annan — den med d betecknade — kunde jag ej upptäcka någon cellkärna alls.

8 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA,

Då jag i slutet af juli månad anträffade växten i Csorber- See, befann den sig i lifligt vegeterande tillstånd. Af fort- plantningsceller — vare sig svärmceller eller hvilceller — syntes ej ett spår. Em lycklig tillfällighet har dock satt mig i stånd att kunna meddela åtminstone något om växtens fortplantning. Då jag vid min hemkomst till Stockholm för min vän doktor N. WIiLuLE beskref den nya Confervacé jag funnit på Tatra, erinrade han sig, att han för några år sedan i Norge tagit en liknande alg, som han då ej kunde bestämma, och af hvilken han egde ett antal afbildningar (med bifogade mått), som han välvilligt ställde till min disposition. Växten togs af W. ien vattensamling på Bydalsfjäll i Bangs socken i Valders d. 13 Juli 18792). Ett närmare studium af ifrågavarande afbildningar, hvilka finnas återgifna i bilderna VII—XII, lärde mig att den af W. tagna algen utan allt tviflel tillhörde slägtet Binuclearia. Visserligen visa dessa bilder inga kärnor hos cellerna; men detta vinner sin förklaring derigenom, att bil- derna äro ritade, ej efter lefvande exemplar, utan efter i al- kohol förvarade sådana?). Erfarenhet hemtad från material, hemfördt från Tatra, har nemligen lärt mig, att cellkärnorna hos Binuclearia äro så godt som omöjliga att skönja hos i alkohol, förvarade exemplar. — Den andra af slägtets båda hufvudka- rakterer, nemligen den mycket olika tjockleken af cellernas mellanväggar, är deremot så mycket tydligare tillstädes. Åf- ven i afseende på den färgade plasmans beskaffenhet är öfver- ensstämmelsen fullständig. De norska exemplaren ega, liksom de ungerska, i hvarje cell en enda parietal klorofor, som bildar liksom ett band tvärs öfver cellens lumen (se bilderna VII IX, X och XII). Då dertill den norska växtens dimensioner fullständigt öfverenstämmer med Tatra-exemplarens, tvekar jag ej att föra begge växterna ej blott till samma slägte, utan äfven till samma art.

De exemplar, som doktor WiniE afbildat, befunno sig dels i hvilcellstadiet och dels i första stadiet af hvilcellernas groning. Bildningen af hvilcellerna har här påtagligen egt

å

') I denna nordligt och temligen högt (vid 60” 45” nordl. bredd. samt omkring 800 meters höjd, d. v. s. i öfversta delen af barrkogsregio- nen) belägna trakt hade sommaren knappast fullt tagit sitt inträde. Granen stod vid tiden för doktor W—Ss besök just i full blomning.

?) Af förvaringssättet beror helt visst till ej ringa del den så starkt framträdande skiktningen i cellväggarne hos de afbildade norska exemplaren.

|

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 1. 9

rum på väsentligen samma enkla sätt som hos Ulothriz spec.!) [= U. Pringsheimii WinzE?)], Conferva pachyderma WIinLE?) och Trentepohlia Debaryana (RAB.) WiniE?); och tillhöra de sålunda den klass, för hvilken WiLLE föreslagit namnet akineter.

Vid hvilcellernas groning tillgår det — såsom bilderna IX-—XII visa — korteligen sagdt sålunda, att cellerna sträcka Stod 1 längdriktningen, fs det inre (lefvande) cellvägg- skiktet följer med i tillväxten, under det att det yttre (döda) cellväggskiktet brister tvärt af genom en rimgformig spricka på cellväggens midt. Denna spricka blir genom cellernas längdtill- växt allt bredare och bredare — jfr bilderna IX och XII med hvarandra — och till sist blifva efter all sannolikhet de gro- ende hvilcellerna (eller de af dem alstrade unga plantorna) fullkomligt fria från hvarandra.

Såsom ofvanför blifvit nämndt, anser jag den ungerska och den norska Binuclearia-formen blott representera olika ut- vecklingsstadier af samma art. För denna vill jag föreslå nam- net B. tatrana nov. spec.”), med följande diagnos:

Celltrådar ej slemmiga. De vegetativa cellernas tjocklek 6—9 u; längden lika stor till 3 gånger större; cellväggens minsta tjocklek 1 u; tvärväggarnes tjocklek från 1 ända till 530 u. Cellkärnornas diameter 1—4,5 u'.)

[B: filis non mucosis; crassitudine cellularum vegetativarum 6 —9 u, longitudine pari ad 8:plo majore; crassit. minima membrane 1 u; crassit. dissepimentorum cell. 1—30 wu; diametro nucleorum 1 —4,5 | q

Förekomstorter: Ungern, i Csorber-See på Hohe Tatra (V. B. W-.); Norge, 1 en vattensamling på Bydalsfjället i Bangs soc- ken i Valders (N. WILLE).

Arten står tillsvidare ensam inom sitt slägte. Då jag höll det för ej osannolikt att inom det s. k. slägtet Gloeotila möj-

!) N. PRINGSHEIM. Ueb. d. Dauerschwärm. d. Wassernetz. u. ib. einige ihnen verw. Bildungen (Monatsber. d. K. Akad. d. Wiss. zu Berlin 1860. Sid. 16 i separataftrycket).

2) N. WILLE. Om akineter och aplanosporer. (Botan. notiser 1883, utg. af O. NORDSTEDT; sid. 183).

3) N. WILLE. Om Hvileceller hos Conferva (L.) WILLE. (Öfvers. af K. Svenska Vet. Akad. Förhandl. 1881. N:o 8, sid. 14).

1) N. WILLE. Om slegten Gongrosira KöTz. (Öfvers. af K. Svenska Vet. Akad. Förhandl. 1883. N:o 3).

5) Namnet bildadt af Tatra, med härledningsändelsen anus.

6) Växten är utdelad under N:o 715 i den under sommaren 1886 utkomna 15:de fascikeln af >»Alg& aque&e dulcis exsiccate, quas distribuerunt VEIT WITTROCK et OTTO NORDSTEDT> Latinsk slägt- och artdiagnos är der lemnad.

2

10 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA.

ligen kunde dölja sig någon Binuclearia-art, företog jag mig att mikroskopiskt undersöka de alger, som af KörzinG och RABENHORST blifvit förda till Gloeotila och af hvilka exemplar finnas utdelade i KöTtzINGS »Algarum aque dulcis germanica- rum Decades»> samt i RABENHORSTS »Die Algen Sachsens» och »Die Algen Europa's»!). Resultatet blef emellertid helt och hållet negativt. Ingen af de nämnda algerna visade sig ega slägtet Binuclearias karakterer.

!) Dessa äro i det förra exsiccatverket N:o 52 Conferva antliaria KöTz. (Gloeotila antliaria KöTZ. in Phycol. gener.), N:o 53 C. hyalina KöTz. (Gl. hyalina Körtz. 1. ce.) och N:o 54 C. oscillatorioides AG. (Gl. oscilla- rina KörTz. 1. c.); samt i det senare N:o 386 och 1,645 Gloeotila ferruginea KÖTZ., RABENH.

Förklaring öfver afbildningarne.

Binuclearia tatrana. VWiITTR. n. sp.

Obs.! Bilderna I—III samt VII—XII äro förstorade omkring 520 gånger.

Bild I. Ett tiocelligt stycke af ett individ, hvars celler varit stadda i rask delning. De särskilda siffrorna beteckna cellkärnor af lika ålder. Sålunda äro de med 1 betecknade cellkärnorna lika gamla (eller rättare lika unga, ty de äro af alla de yngsta); likaså de med 2 och de med 3 och de med 4 betecknade (hvilka sistnämnda äro de äldsta).

Bild II. Ett niocelligt stycke af ett individ, hos hvilket celldelningen försiggått mindre raskt. Siffrorna hafva samma betydelse som i före- gående bild. Bokstäfverna a—d antyda tvärväggarnes relativa ålder. De med a betecknade äro de äldsta (och tjockaste); de med b betecknade komma dernäst, o. s. v.

Bild III. Ett tiocelligt stycke af ett individ, som odlats inne under ett dygn. och derigenom blifvit abnormt, särskildt i afseende på cell- kärnorna.

Bild. IV—VI. Skematiska (i 1,000 gångers förstoring tecknade) bilder afsedda att ytterligare förtydliga cellernas byggnad och utveckling. De likformigt ljusgrått skuggade delarne föreställa cellväggarne, de cirkelrunda . partierna cellkärnorna och de mörkt skuggade delarne kloroforerna.

Bild. VII och VIII. Stycken af exemplar i hvilcellstadiet. I bild VIII är cellinnehållet ej tecknadt.

Bild. IX—XII. Stycken af exemplar, hos hvilka hvilcellerna börjat förlänga sig (gro). Cellväggens yttre (döda) lager har dervid sprängts ringformigt. I bild XI är cellinnehållet ej tecknadt.

ER fl

ARA

nh ba dn + - oc LJ Tea j 3 4 -— - hör

Ko tå k ru så Fm oa i ULL TE ' SITE a US (UT " ov LR ini sv TEN ' [d

Y AA OKI sid NSOPT eI Ya sd kd Jå a

es 4 (FORT ( n J Ru d TTT Mo hifö bir LÄ Å k .

A jen VAR rénvav. TRIO ? f KANKA - Å i HULT pet effar nt PS RN NE

liv BRG ar

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afa. III. No1.

arb

cd ET ROSE De RT Lan

IE dör fa [dr ARP NN /

— 4 SIR RR 7 AI 717 YUÄ2 H ov d ec d b [& cC dd

MWitirock et Wille del. Lith.W. Schlachter, Stocknolm

Binuclearia tatrana Wittr

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afl. EL N:o 2,

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 48.

OM

NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI

EUG. WARMING.

MEDDELADT DEN 10 FEBRUARI 1886.

STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET.

Den lille Rekke af Optegnelser om arktiske Planter, som meddeles i det fölgende, slutter sig nöje til lignende Opteg- nelser, som ere blevne eller ville blive publicerede i »Bota- nisk Tidsskrift, udgivet af den Botaniske Forening i Kjöben- havn»> og i »Oversigt af det K. Danske Videnskab. Selskabs Forhandlinger». Ligesom disse have de til Mål, at kaste Lys over de arktiske Planters Biologi, serlig over Blomsterbiolo- gien, som endnu nesten ikke er studeret; mit Håb er, at de skulle kunne lette senere arktiske Rejsende de Iagttagelser i Naturen, som der for de aller fleste er så yderst kort Tid til at gjöre, men som dog ere så nödvendige ved blomster- biologiske Studier; serlig håber jeg, at de talrige Figurer, med hvilke jeg söger at få disse Undersögelser illustrerede, ville lette og precisere Arbejdet.

De her foreliggende Undersögelser ville end videre alle tjene til Stötte for den Slutning af mere almindelig Natur, som jeg mener at vere kommen til ved mine arktiske Under- sögelser, nemlig, at der i den arktiske Flora gjennem- gående findes mere Tilpasning til Selvbestövning end i vore under lavere Bredder beliggende Lavlandes Flora, — et biologisk Forhold, der uvilkårlig må settes i nermeste Forbindelse med de arktiske Landes Insektfattigdom.

Materialet til de foreliggende Meddelelser har jeg for störste Delen selv samlet i Grönland og det arktiske Norge; en mindre Del skyldes Velvillie af forskjellige Herrer, nem- lig Prof. WittrRocK i Stockholm, Overlerer NYHUUS 1 Tromsö, Forstmester NORMAN i Laurvig og Adjunkt FEDDERSEN i Kjöbenhavn, hvilke jeg herved bringer min bedste Tak.

4 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

1. Chrysosplenium tetrandrum (Lund) TH. FRIES.

I Året 1846 omtalte N. Lunp i »Botan. Notiser», S. 41 en svag og lav Form af Chrysosplenium, hvilken han betragtede som »en merkverdig arctisk Varietet> af Chr. alternifolium »med dvergartig Vext og 4 Stövdragere», og gav Navnet te- trandrum. Denne serdeles interessante Form blev derpå 1858 opstillet af TH. FRIES som en egen Art: Chr. tetrandrum (Bo- tan. Notiser, S. 193). Skjönt den står serdeles ner ved C. alternifolium og sikkert har udviklet sig af denne som en degraderet og til arktiske Forhold mere tilpasset Form, har FrIEs dog vist nok Ret i, at den må opfattes som en egen Art. Da jeg ved Prof. WiTTRoCKS V elvillie har haft Lejlighed til at undersöge dels nogle af NATHORST på Spitsbergen sam- lede og i Sprit nedlagte Planter, dels nogle af WIiTTROCK på Bergiilund kultiverede Exemplarer, vil jeg her til Prof. FRIES's Beskrivelse af den föje nogle små Iagttagelser, som dog have nogen Interesse.

Chr. tetrandrum har ligesom C. alternifolium TLavblads- udlöbere med Birödder hen ad Stenglen, så vel på Leddene som ved Bladfestene. Grunden til, at den holder sig mere tueformet og sammentrengt end C. alternifolium, er vist den, at disse Udlöbere gjennemgående ere kortere end hos denne; dog forekomme også ret langstrakte. Ligesom hos C. alterni- folium böje Udlöbernes Spids sig til sidst opad og udvikler den overjordiske, med langstilkede Grundblade forsynede Skud-Del, der er Kr erande og efter Forholdene også floral. Nye Udlöbere dannes både fra Grundblad-Axlerne ved Basis af den oprette Stengel og fra Udlöbernes Blad- Axler:

Blomstens Diagram ses af Fig. 1 A. Det må betragtes som helt igjennem totalligt. Efter de to ydre, med Forbladene alternerende, mediane Perigonblade fölge to laterale; derpå to mediane Stövblade; så to laterale og til sidst to mediane Frugtblade. De to laterale Stövblade fejlslå imidlertid ofte, enten begge eller blot det ene (Fig. 1 B); de blive da mindre end de normale, få en Knap af anden Form, der kan vere ganske klar og bleg (Fig. 2 £, F). På et nermere

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 9

undersögt Exemplar viste det sig, at det Pollen dannende Cellelag havde begyndt at strekke sig, men at det ikke en Gang havde anlagt Pollen-Urmodercellerne (Fig 2 &), da Udviklingen standsedes.

Blomsten er meget mindre i Ojne faldende end C. alterni- foliums. Dette beror dels på, at den er mindre (sammenlign Fig. 2 A—C og Fig. 3), dels på at Blomsterstanden er fat- tigere; dels på at Blomsten er meget mere grönlig, og dels endelig på, at dens Perigonblade brede sig mindre ud. FRIES kalder Blomsten gulgrön med brune Punkter ovenpå; det gule er dog meget svagt og navnlig langt svagere end hos C. alternifolium. Stillingen af dens Perigonblade vil ses af Fig. 2 A—C, og sammenlignes hermed Fig. 3 af C. alterni- folium, ses Forskjellen i Retning. Nektarium kan man knap sige, at der findes; den af FRIES omtalte »uppsvälda disken>

SES 2 (3) A B

Fig. 1. Chrysosplenium tetrandrum.

Diagrammer af en fuldstendig Blomst (4) og en tohannet (5), med de nermeste Dele af Blomsterstanden.

fortjener vel neppe dette Navn, da den, som Lengdesnittene vise, blot er den oppustede, men ikke serlig fortykkede frie Del af Karpellerne; Fig 2 A viser, at denne frie Deli Knoppen er meget lille, men efter som Blomsten bliver eldre og Frugtdannelsen skrider frem, bliver den större og större (USERS CI):

Stövdragerne fandt jeg altid lidt indad böjede; i alt Fald så jeg dem ikke i nogen Blomst rette sig så lodret op hos C. alternifolium eller endog böje sig således tilbage som dennes kunne gjöre det.

Griflerne ere först oprette (Fig. 2 A), men böje sig snart udad, så at Arrene komme i umiddelbar Beröring med de to yderste Stövdrageres Knapper (Fig. 1,2 5); da Blomsten er homogam eller måske yderst svagt proterandrisk, må Selv- bestövning herved finde Sted. Jeg har i Virkeligheden også i de fleste af de undersögte Blomster, der vare lidt ude over

6 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAZXTERS BIOLOGI.

Knopstadiet, fundet Arrene i den Grad belessede med Pollen, at dette neppe kan vere sket på anden Måde end ved Selv- bestövning (se Fig. 2 D). Hos Chr. alternifolium vare Grif- lerne på de af mig undersögte danske (spritlagte) Exemplarer lengere, slankere och mindre tilbageböjede under Blomstringen (Fig. 3); H. MÖLLER kalder dem også »sehwach divergirend und etwas auswärts gebogen». Jeg har derfor heller ikke hos denne Art set Arrene röre ved nogen Knap, og på Grund af Stövdragernes samt Griflernes Lengde og Retning vil dette også have betydelig Vanskelighed.

Fig 2. Chrysosplenium tetrandrum.

4: Lengdesnit gjennem en Blomst, som endnu nesten er lukket; Antherer lukkede: Grifler korte, oprette Kegler. B: af en yngre, men i fuld Blomstring v&erende Blomst; Arrene röre til Dels ved de åbne Antherer, der aflesse M&engder af Pollen på dem (Fig. D er af denne Blomst). OC: en befrugtet Blomst; Frugt- og Frödannelsen er begyndt; Frugtbladenes frie Dele löfte sig sterkere i Vejret, og Blosterbladene have lukket sig mere sammen. D: Griffel af Fig. B, sterkere forst.; på Arret findes M2&ngder af Pollenkorn. EE, F: sterile Stövblade, det sidste i Forbindelse med sit Blosterblad. &G: Lengdesnit gjennem et sterilt Stövblad. H: normal Stövknap. J: ikke helt moden Frugt. K: Lengdesnit gjennem en lignende Frugt. Fröene ere fjernede, men funiculi ere delvis tilbage.

En af Chr. tetrandrums Ejendommeligheder synes altså at vere den, at den er tilpasset til Selvbestövning, der — da Arten setter Frugt normalt i vist nok hver Blomst — medförer Selvbefrugtning. Chr. alternifolium har derimod så

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 7

vanskeligt ved at bestöve sig selv, at H. MÖLLER endog an- förer at »nur bei senkrechter oder fast senkrechter Stellung der Blithenebere kann Sichselbztbestäubung stattfinden, in- dem nur bei soicher Stellung Bliäthenstaub auf die Narben fallen kann».

På Grund af Griflernes Retning och Krumning hen mod de to ydre Stövdragere, vil det blot blive disse, der komme til at udföre Befrugtningen (se Fig. 1 og 2 B); de sidestillede kunne neppe nogensinde komme til at röre ved Arrenc, de ere overflödige eller unyttige Organer, og om sådanne er det jo bekjendt, at de let blive rudimentere eller helt for- svinde. De laterale Stövdrageres Fejlslagning er altså na- turlig nok.

Fig. 3. Ohrysosplenium alternifolium L.

Lengdesnit gjennem en Blomst; Åggene ere udeladte.

C. tetrandrum er, så vidt jeg ved, den mest reducerede Type bland Saxifragacee; ikke blot mangler den Kron- blade, ligesom Chrysosplenium-Slegten i det hele, men også Kron-Stövbladene, ja, i visse Fald selv Begerstövdragerne undertrykkes, de förste helt, de sidste delvis. Her som an- den Steds må man antage en Årsagsforbindelse mellem det ringere Antal og Blomstens ringere Störrelse. Det vil vere interessant at få C. tetrandrum dyrket gjennem en lengere Rekke af Generationer under serlig gunstige Forhold for at se, om den skulde vise Spor af Tilbagevenden til Udgangs- formen, måske fordi Blomsterbunden ved en rigere Nering föliver större og derfor kan gomver Plads til flere Organer; ligeså at undersöge den nöjere på dens Voxesteder, serlig der, hvor den kommer i Beröring med C. alternifolium, og hvor muligvis Mellemformer måtte forekomme.

8 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI.

2. Om nogle Gentiana-Arter.

I H. MÖLLERS >Alpenblumen> findes der Oplysninger om en Mengde alpine Gentiana-Arters Blomsterbiologi; i det fölgende meddeles nogle TIagttagelser vedkommende et Par arktiske Arter, som måske kunne bidrage lidt til at fuld- stendiggjöre og berigtige Billedet af denne Slegts biologiske Forhold.

Stövknappernes Stilling i Blomsten frembyder Forskjel- ligheder, der ikke synes mig tilstrekkelig skarpt fremhevede eller observerede af MULLER. Tre forskjellige Stillingsforhold ere mig bekjendte:

1. Knapperne vende altid, såvel i Knoppen som i den udfoldede Blomst, indad, og et besögende Insekt må före sin Sugesnabel ned mellem Knapperne og Pistillen; vide, klokke- formede Kroner synes ikke forenede med dette Forhold; herhen Gentiana nivalis og tenella.

2. Knapperne vende altid udad, bort fra Pistillen, så vel i Knoppen som i den udfoldede Blomst; Insektet förer sin Sugesnabel ned mellem Knapperne og Kronen, og denne synes at vere mere eller mindre vid og klokkedannet hos de Arter, der have dette Forhold; da Stövtrådene ere be- festede på Kronen, have de alle en skrå Stilling, heldende ind mod Griflen og til sammen dannende en Kegle om denne. Ex.: Gentiana Pneumonanthe og rimeligvis en Mengde andre til Underslegten Celanthe hörende Arter.

3. Knapperne vende i Knoppen indad mod Pistillen, men vippe således over, at de i den udfoldede Blomst vende den pollendekkede Flade opad eller udad. Stövtrådene ere også her ligesom i forrige Tilfelde mere eller mindre kegle- formig sammenböjede om Griflen, og Insektet må före sin Sugesnabel ned mellem Kronen og Knapperne. Ex.: Gentiana involucrata, G. campestris og G. Amarella.

Om de af mig iagttagne Arter kan jeg i övrigt meddele fölgende Enkeltheder.

Gentiana nivalis L.

Exemplarer fra Herjedalen, Tromsö, Bosekop og Grön- land stemme i alt vesentligt overens indbyrdes og med Al- pernes efter MÖLLERS Skildring af disse. Blomsten er homo-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 2. Ö

gam. Arret er stort, uregelmessig lappet og tilstopper nesten helt Nedgangen til Blomstens Indre, i alt Fald bliver der kun ringe Plads tilbage mellem det og Kronens Sider. Stövknapperne ere, som oven for n&evnt, indad vendte under hele Blomstens Liv. De sidde i forskjellig Höjde i Forhold til Arret bortset fra de Forskjelligheder, som frem- komme ved Tilvext af Kronen på et tidligere og af Pistillen på et senere Tidspunkt. På det Tidspunkt, da Kronen nylig har udfoldet sig, vil man, så vidt jeg har set, oftest finde Knapperne 1 omtrent samme Höjde som Arret; deres övre Ende er ud for dettes Rand og vil ikke kunne undgå at komme til at röre ved det og udföre Selvbestövning. Jeg har endog de bestemteste Beviser for, at deune virkelig finder Sted, i det jeg gjentagne Gange har fundet Knapperne så fast heftede til Arret ved Rörene, der havde udviklet sig fra deres Pollen, at de kun med Vold lode sig lösrive fra det; efter Lösrivningen var Arret fuldt af Rör med og uden vedhengende Pollenkorn. I nogle Blomster fra Bosekop vare Knapperne nesten helt og holdent oven over Arret, i det blot deres nederste Ende kunde röre ved dette; også her vilde Selvbestövning kunne finde Sted med Lethed.

Endelig har jeg også fundet en Blomst (fra Grönland), hvis Ar var ikke lidt höjere end Knapperne; disse vare fulde af Pollen, og spiret Pollen fandtes på Arrets Underkant, tydende på, at dette tidligere havde rört ved Knapperne; jeg formoder, at Befrugtning allerede var foregået, skjönt Blomsten syntes nylig udfoldet, og at den derved fremkaldte Vext i Pistillen har hevet Arret noget höjere end det op- rindelig var anbragt.

Gentiana tenella RoOTTB.

I Fölge HErRrM. MÖLLER ere Blomsterne svagt proterogyne. Jeg har ingen sikre Iagttagelser herover, da mit fra Dovre stammende (af O. JuEL samlede) Materiale ikke tillod så- danne. Derimod er det tydeligt nok, at Selvbestövning vil vere uundgåelig, i Fald Krydsning ej indtreder, eftersom Stövknapperne både i Knoppen og 1 den udfoldede Blomst ere indadvendte og ligge i Höjde med og tet omkring det tolappede, sterkt papillöse Ar, med hvilket de i alt Fald - meget lenge samtidig ere i Funktion. Jeg fandt spiren KOB)

Pollen i Mengde på dette.

10 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

Gentiana Pneumonanthe L.

Stövtrådene ere kegleformig sammenböjede om Pistillen, og de fem altid udad vendende Knapper klebe mere eller mindre sammen til et tet om Pistillen sluttende Rör, ligesom hos Lobeliace& o. a., men det dekker sig udvendig, og ikke som hos disse indvendig, tet med Pollen. Mellem Kronen, de fem til dens nedre Del fastvoxede Stövtråde og Pistillen dannes der i Blomstens nedre Del fem trange Kanaler, som före ned til Nektariet. Blomsten er som bekjendt sterkt pro- terandrisk, og da Arret, når det udfolder sig, er hevet så meget over Knapperne, at det vanskelig vil kunne röre ved disse, synes Selvbestövning her nesten umuliggjort. Men denne Art er heller ikke arktisk.

Gentiana involucrata RoTTB.

De undersögte Exemplarer ere fra Talvik og Hasvik i Finmarken og fra Tromsö. Blomsterstanden er hos denne Art ofte sterkt sammentrengt og tillige, ganske som Gentiana luteas, kompliceret ved akcessoriske (seriale) Skud. I Regelen fandt jeg fölgende Bygning. Hovedaxen begrenses af en Blomst, der er fremmeligere i sin Udvikling end alle de andre. Neden under den findes indtil 4, tet sammentrengte Bladpar, af hvilke de nederste to krydses under omtrent rette Vinkler; det tredje står derimod ikke korsvist med 2det og det 4:de heller ikke nöje i Kors med 3dje; disse to Blad- par rykke mere hen over Mellemrummene mellem de to förste, sikkerlig fordi de der finde bedst Plads. Hvert af disse otte Blade stötter to eller tre Blomster. I den unge Stand fandt jeg dem tydelig stillede i Zigzag på samme Måde som Blomsterne hos forskjellige andre Planter, såsom Aristolochia Clematitis, Lythrum Sualicaria, Verbascum 0. 8. Vv.; senere bliver dette udvisket, og Blomstene komme til at stå i en mere ret Linie. Den överste i hver Rekke er den eldste, den nederste den yngste. Mellem Re&kkerne i en Blomsterstands Bladaxler er der en vis Overensstemmelse, i det den 1ste Blomst i alle Rekker viger ud til selv samme Side, f. Ex. til venstre, hvorefter da naturligvis den 2den Blomst i hver Rekke står til den anden Side, og den 3dje til samme Side som den förste (ligesom f. Ex. Hanblomsterne i et Euphorbia-Cyathium).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 11

Kronen er som bekjendt omtrent tragtformet-klokkeformet; Stövtrådene ere sammenvoxede med dens nederste Del, og idet de dér springe så sterkt frem, at de omtrent nå ind til Pi- stillen, dannes der som hos G. Pneumonanthe fem trange Ka- naler ned til den af Kronens Grund dannede Honning (Fig. 4 G). Omtrent som hos denne Art böje sig Stövtrådenes frie Dele keoleformig sammen om Pistillen (Fig. 4 A), men deres Knapper vende i Knoppen indad (Fig. 4 C); for at opnå en

Fig. 4. Gentiana involucrata ROTTB.

4: Dele af en Blomst, efter at de foranliggende ere fjernede; Knapperne ses tet omgivende Arret. B: överste Del af en Stövvej med umodent Ar; til venstre en af Stövdragerne med allerede opsprunget, om- vendt Anthér (!9/,). C: Anthér af en Knop, endnu indadvendt og uop- sprungen. D, E: Antherer af en udsprungen Blomst, omvendte og åb- nede, sete udenfra og fra Siden. F: en Blomst ovenfra; de omvendte Antherer ses tet samlede om Arret; mellem dem Nedzanzg til Blomstens Indre. &: Tversnit gjennem en Blomst i dens nederste Del; på Kronens Inderside danne de tilvoxede Stövtråde fem fremspringendé Lister, der nesten nå ind til Ovariet (Orientering som i Fig. F); ?/,.

lignende Stilling som G. Pneumonanthes og vende den af Pollen dekkede Flade bort fra Pistillen, må Knapperne da foretage en Drejning; de vippe ganske enkelt bag over (Fig. 4 D, P), og Knaprummene samt Opspringningssömmene ville derved komme til at vende skråt opad og udad (Fig. 4 A, B, P). Ser man ovenfra ned i en sådan Blomst, vil man i Midten finde de fem Knapper stjerneformig samlede og frembydende deres störste Flade for Beskueren (Fig.4 F) samt i Blomstens 1:ste Udviklingstrin nesten skjulende Spidsen af Pistillen med dens endnu sammenlagte Arlapper. Blomsten er nemlig tydelig prote- randrisk (Fig. £), ligesom G. Pnreumonanthes, men den Afvigelse findes, at Selvbestövning her vil foregå med stor Lethed. Når

12 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

Arret udfolder sig, er det nemlig endnu så ner ved Knap- perne, at dets to, tilbageböjede Lapper ville komme i Beröring med disse, ligefrem dyppes i deres Pollen, hvis Insekter ikke have bortfört det (Fig. 4, F). Jeg må dog tro, at denne trods sin tette Blomsterstand lidet anselige Plante besöges meget sparsomt af Insekter, og det er derfor forståeligt, at den i höjere Grad end G. Pneumonanthe og lignende storblomstrede Arter må befrugte sig selv.

Gentiana Amarella L.

Nogle få af Hr. Overlerer NyEuvvs samlede Exemplarer fra Nordland, som jeg har kunnet undersöge, viste tydelig, at Knapperne vare stillede ganske som hos G. involuerata efter Blomstens Udspring, nemlig vippede bag over, så at Pollen- masserne vendte skråt opad og udad; jeg formoder på Grund af Stövtrådens Böjning foroven, at de i Knoppen have veret indad vendte. Også hos denne Art vil Selvbestövning let kunne foregå, da Arrene, når de udfoldes, ere i Höjde med Knapperne og nödvendigvis må komme i Beröring med dem. Honningen må dannes af fem lave, skålformige Fordybninger i” den noget tykkere Grund af Kronen, udfor Kronbladenes Midtnaerver. — Hvad Gavn Kronens Cilier i dette som i andre Tilfelde, hvor de stå så lige opad, ere til, er mig ikke helt klart; om de, som KERNER antager, kunne holde Myrer og andre »ubudne Gester» borte, må Forsög afejöre.

Gentiana campestris IL.

Af denne Art har jeg kunnet undersöge islandske Exem- plarer samlede af Adjunkt FEDDERSEN. Disse vare tydelig pro- terogyne; i en ung Blomst f. Ex. vare Arlapperne udbredte og så papillöse, som de overhovedet synes at blive, men Knap- perne vare endnu lukkede. De vare meget tydelig indad vendte. I &ldre Blomster vare de lige så tydelig vippede bag over og udad vendte. Da Knapperne ere anbragte lige under det modne Ar, eller endog til Dels i Höjde med dette, vil Selvbestövning sikkert let kunne foregå. Der synes således at vere fuldstendig Overensstemmelse med de alpine Imdi- vider efter H. MöLLErs Fremstilling (Alpenblumen, S. 346).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 13

3. Aretostaphylos alpina (L.) SPRENG.

De hen over Jorden udbredte og til den trykkede Skud danne Birödder, der kunne blive meget kraftige; vegetativ For- mering ved Deling af Exemplarerne (Aflegning) må derfor let "kunne foregå i Naturen: En Plantes eldre Dele ere ofte mere eller mindre d&ekkede af Muld og vissent Löv eller andre Planter.

Skuddene kunne holde sig fere År på det vegetative Standpunkt, årlig tilföjende en ny Stengeldel med 10-—-14 eller måske flere Lövblade, för de nå til Blomstring. De begrenses sluttelig af et floralt Årsskud, som har fölgende Bygning. Ovenfor de visnede Lövblade af forrige Års Skud findes der da i Blomstringstiden et meget kort og kortleddet Årsskud, der forneden berer 3—4 sterile Skelblade; de fungere helt som Knopskel. Efter dem fölge 2—3 lignende, men noget sartere og mere grönne Skelblade, der stötte vegetative Knop- per, som ere i Lövspring; den överste Knop er kraftigst, de andre desto svagere, jo lavere de stå. Disse vegetative Skud begynde med ufuldkomne Lövblade og ikke med Blade, der ere udpregede som rene Knopskel, hvilket derimod alle andre, på de vegetative og straktleddede Skuddele udviklede vege- tative Knopper gjöre; Grunden til denne Forskjel må sikkert söges deri, at de sidste ikke finde noget Vern mod Vinteren af de visnede Lövblade, som stötte dem, medens hine andre stöttes af og om Vinteren dekkes af det kortleddede, florale Årsskuds Skelblade. Efter de nevnte 2—3 Skelblade fölge endelig 3—4—5 Skeelblade, der stötte Blomster; det alleröverste er sterilt og slutter sig omkring Grunden af den överste, til- syneladende endestillede Blomsts Stilk. — Blomsterne have ingen Forblade.

Da Blomsterstanden således afslutter Axen, og kraftige ve- getative Skud udvikles strax neden for den, findes Grenene ofte gaffeldelte med Rester af en visnet Blomsterstand siddende i Gaffelen.

På Exemplarer, der vare lagte i Sprit, havde det florale Årsskuds Skelblade en ganske usedvanlig Tykkelse; dette be- roede dog på, at de to yderste Cellelag på Bladets Underside forenede havde lösnet sig fra de andre (undtagen rundt i Kanten),

14 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI.

og at de således dannede to Lameller blereformig havde hvelvet sig sterkt udad, som om et mellemliggende svulmende Amne havde löftet dem i Vejret. I mindre Grad findes noget lig- nende hos Lövbladene, hvis på Undersiden fremtredende, noget svage Sölvglans netop skyldes en lignende Aflöftning af de underste Cellelag fra de andre.

Foruden på det kortleddede, florale Årsskud komme vege- tative Sideskud også til Udvikling på de endnu rent vegeta- tive Axer, selv efter at de alt ere blevne flere År gamle; först og fremmest og kraftigst udvikles der Sideskud aller överst under det florale Årsskud, men dernest også lengere nede uden bestemt Plads; intet af disse Skud plejer dog at nå den samme Kraft som de, der udvikles på det florale Årsskud.

Blomsterne anlegges Året för de udfolde sig, og ere alle- rede så tidlig som i Juli Måned ret store. Under Blomstringen ere de alle vendte til samme Side, med Mundingen nedad mod Marken (Fig. 5 A, B, D, K). De ere som bekjendt hvide eller hvidlig-grönne, i det höjeste med noget rödlige Tzender. Den egformede Krone er sedvanlig 5—6 Mm. lang og 5 Mm. bred for neden; Kraven er derimod meget smalere, og selve Svelget har blot c. 1 Mm. Bredde. Pistillen med den nektar- dannende Grund er grön og glat (Fig. 5 DD); Arvorterne ere episepale, men nesten forsvindende. Stövdragernes Form frem- går tilstrekkelig af Figurerne (Fig. 5 E oc s. v.); 1 Knoppen vende Anthererne udad og Opspringningssömmene nedad (i Relation til Blomsterbunden; Fig. 5 H, I), men vippe derpå over, så at Opspringningssömmene komme opad og noget indad (ExSV OD LENO. Sve

Blomsterne ere homogame eller måske meget svagt proterogyne. Allerede i Knopperne har jeg fundet Arret modent, idet det nemlig var klebrigt, glinsende og med Let- hed fastholdt Pollenkorn og endogså större Legemer, medens Knapperne endnu ikke vare åbnede; i Modsetning' til de fleste andre nordiske Ericineer åbne disse sig neppe i Knoppen; men strax ved eller efter Kronens Udspringning damne Po- Kerne sto: Åbningen, der förer ind til Blomstens Indre, har neppe dannet sig og er neppe bleven en Smule större end Arret, för jeg har set Anthererne åbnede og endogså Pollen- korn på Arret, rimeligvis anbragte der ved Selvbestövning (så- ledes iagttaget ved Hammerfest og på Toppen af Skaadavara).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 15

På Grund af Delenes gjensidige Stilling, som Figurerne 5 B,D og K oplyse om, vil Krydsbestövning naturligvis let kunne udföres af besögende, med Sugesnabel udstyrede Insekter; men jeg formoder, at Krydsbefrugtning meget sjeldent reali- seres. Jeg opfatter Arctostaphylos alpina som en til Selvbe-

Fig. 5. Årctostaphylos alpina fra Finmarken og Nordland.

4, B: en Blomst set udenfra og i Lengdesnit: Pollen er allerede faldet ud af Anthererne, skjönt disse lige nylig ere åbnede (?/,). C: en Anther af denne Blomst; Horn mangle. D:Lengdesnit gjennem en Blomst med temmelig kort Griffel. FE, F, G (5/,): Antherer og Stövdragere i for- skjellig Stilling og Alder. H, I (25/,): Antherer af en Knop. K: Lengde- snit gjennem en Blomst med lang Griffel. $£: Blomstens Krave og Svelg ovenfra: nede i dette ses Arret (Kravens Bredde er c. 21/, Mm:., Mundingens 1 Mm.). MM: Pollentetrade.

stövning serlig tilpasset Art; den er rimeligvis den af alle nordiske Ericineer, der mest .er henvist til denne Bestövnings-

16 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

måde, mere end dens nere Frende A. uva ursi, og den er vist at betragte som en Art, der er på Vej til at opgive det Or- gan, der hos så mange andre af de helkronede Ericineer spiller en Rolle ved Krydsbestövningen, nemlig Anther-Hornene. Me- dens disse endnu ere meget betydelige hos A. uva ursi (se Figurer hos MöLLEr, Alpenblumen Pag. 386, og hos KERNER, Schutzmittel der Blithen, Fig. 110), ere de her i deres mest udviklede Form mindre end hos nogen anden Ericiné, der overhovedet har Horn, idet de nemlig ere korte, tykke, stumpe og glatte eller nesten glatte Legemer (Fig. 5 D, E, H, I, K); men dernest treffes der Blomster, hvis Antherer ere fuldkom- ment uden Horn (Fig. 5 B, C), og der ere Mellemformer mel- lem disse Yderled. Jeg tror, at Hornene her ere i Ferd med at forsvinde, fordi de ere blevne overflödige og det af fölgende Grunde.

A. alpina er en af de Arter, der karakterisere Höjfjzelds- regionen, og ligesom den går op på de höjeste skandinaviske Bjerge, således går den også langt mod Nord. Den hörer end- videre til de allerförst blomstrende Fjeldplanter, kappes vel i dette Punkt endog med Empetrum. Sneen er ofte neppe smeltet bort om den eller i dens nermeste Nerhed, för den åbner sine Blomster. Det er vistnok de ferreste Botanikere, der have set disse, fordi Arten for lengst er i Frugtsetning eller endog 1 Frugt, når de sette deres Fod på dens Voxepladser; der existerer ikke heller, så vidt jeg ved, nogen god Analyse af dens Blomst, og om Antherernes Bygning synes der at existere Tvivl; i alt Fald finder jeg 1 Brytts Norges Flora fölgende Ord satte 1 Citationsteen: »Stövknappene uden eller med meget korte Bihang», hvormed jeg formoder, at han be- tegner, enten at han tvivler på, at dette er rigtigt, eller at han overhovedet anförer det helt på andres Autoritet.

Da jeg i Slutningen af Juni 1885 samlede den på Toppen af Flöjfjeldet ved Tromsö i ce. 2000" Höjde, var den allerede flere Steder vidt i sin Frugtsetning, og dog var Våren meget sen, og der var knap nogen anden Blomst fremme i dens Nerhed; Sommerfugle vare endnu knap bemerkede, og af Humler så jeg i alt Fald ingen. Det kan neppe fejle, at den trives og setter rigelig Frugt på mange Lokaliteter, bvor der ikke findes Insekter til Sikring af Krydsbestövningen. Dertil kommer, at de blege, mod Jorden vendte Blomster i den Grad gjemme sig under Grenene og Bladene, at det nesten ser ud,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 17

som om de beflittede sig på ikke at blive sete. Betingelserne for Insektbesög synes mig så ugunstige som nzsten muligt; det er da en ganske naturlig Sag, at denne Art er den af alle Ericineer, der er bedst tilpasset til Selvbestövning. Denne fremmes ved fölgende Forhold: Anther-Porerne ere her så store, at de snarere må kaldes Spalter, og större end hos andre, med Porer forsynede Ericineer, også end hos A. uva ursi; de åbne sig tilsidst endog så vidt som i Fig. 5 G fremstillet, så at alle Pollentetrader, der som sedvanlig ere törre og glatte (Fig. 3 MM), uundgåelig må falde ud. Endog i ganske unge Blomster har jeg fundet Anthererne fuldkomment tomme, så at Bestövningen (lige som hos andre Ericineer og hos andre arktiske Planter) må kunne foregå meget tidlig. Arret, der for övrigt kan sidde i lidt forskjellig Höjde hos Blomster, der omtrent have samme Udviklingstrin (se Fig. 3 B, D, K), er så stort, at det, i alt Fald i de Blomster, der have lengst Griffel, nesten ganske udfylder Kronens Munding inden for Hårkledningen, og når man ser ned i en Blomst, ser man der nesten intet andet end Arret (Fig. 3 L). Det kan da neppe undgåes, at Pollenkorn også falde på det, og i Virkeligheden har jeg neppe undersögt nogen udfoldet Blomst ude i Naturen, uden at jeg har fundet Arret beströet med talrige Pollenkorn, og det selv på Steder, hvor der nesten herskede Vinter endnu.

Skulde Pollenkornene imidlertid ikke strax falde ned på Arret, holdes der en Udvej åben til, at de senere, når Blom- sten rystes lidt, kunne rystes ned på det, idet de opfanges og midlertidig fastholdes af de korte, udstående Hår, der be- klede hele Kronens Inderside lige ud til Spidsen af de fem, små, lidt tilbageböjede Tender (Fig. 5 A, B, D, K). I Vir- keligheden finder man Masser af Pollenkorn ströede omkring i Blomstens Indre og iser fastholdte af netop disse Hår (se Figurerne), hvorfor jeg må antage, at disses vigtigste og må- ske eneste Opgave er netop denne midlertidige Fastholden af Pollenkornene, og ikke, som H. MöLLER mener med Hensyn til ÅA. uva ursi, at hindre Honningen i at flyde ned ad Kro- nens Inderside og ned ad de også hårede Stövtråde (Fig. 5 £).

Det er heraf vistnok klart, at denne Blomst har ringe Udsigt til Krydsbestövning, men serdeles let må kunne selv- bestöves, og den rigelige Frugtsetning, som kjendes selv fra de mest ugjestmilde Höjfjeldsregioner, skyldes sikkert Selv- befrugtning. Men er det så, da er det også let at forstå, at

2

18 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

de Redskaber, der hos andre Arter tjene ved Krydsbestövnin- gen, specielt altså Hornene på Anthererne, som her blive over- flödige, gå tabte eller ikke komme til Udvikling. —

Arctostaphylos uva ursi står selvfölgelig i hele sin Byg- ning ner ved Å. alpina, men afviger dog også 1 vesentlige Punkter. Dens Voxemåde er omtrent den samme, men dens Skud blive dog meget lengere, end jeg har set ÅA. alpinas; dens Blade ere som bekjendt vintergrönne. Blomsterstandene anlegges Året forud, og her i Danmark har jeg allerede i Juli Måned fundet dem omtrent ?/, Cm. lange og sterkt nedad- böjede; de ere simple Klaser med Blomsterne stöttede af små Höjblade, der ikke synes at kunne yde dem meget Dekke. Den vegetative Skuddannelse er ikke her knyttet til det florale Års-Skud, der overhovedet er svagt aforenset fra den fore- gående, endnu rent vegetative Skud-Del, men den er henlagt iser til Axlerne af de överste Lövblade under Blomsterstanden. Blomsten afviger iser i fölgende fra ÅA. alpina's: Kronen er livlig farvet, og da Blomsterstanden heves höjere i Vejret og er mere rigblomstret, blive Blomsterne derved mere synlige; Svelget er i Almindelighed en Smule videre, men dette er dog tilstrekkeliot til at få biologisk Betydning; dertil kommer, at Hårkledningen, der i det hele er dannet af kortere Hår, ikke går ud på Kronens Tender, eller i alt Fald er meget spar- sommere der end hos AA. alpina; Svelget er altså ikke så lukket; Hornene på Anthererne ere lange og ru eller små- piggede; Antherernes Porer meget mindre. Det er klart, at her er en bestemt ”Tilpasning til Krydsbestövning, og langt mindre Mulighed for Selvbestövning; denne Art går jo også langt lengere mod Syd end ÅA. alpina og lige ud til Havet i sydligere Egne, f. Ex. 1 Danmark endog på Heder ved Ve- sterhavet.

Blandt de övrige nordiske Ericineer har Andromeda poli- folia efter min Opfattelse störst Lighed med Arctostaphylos uva ursti, og da dens Blomsterbygning, så vidt jeg ved, endnu ikke er bleven biologisk sammenlignet med dennes, vil jeg meddele lidt derom, foruden nogle Figurer (Fig. 6).

Dens vegetative System afviger fra Arctostaphylos's og de fleste andre Ericaceers derved, at den har underjordiske Iav- blads-Udlöbere, der ende med ret Spids og danne fine, ofte hårfine, sterkt forgrenede Birödder. Skuddene begynde med Lavblade. De kraftigste nye Skud udvikles under Blomster-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 19

standen, der er endestillet og skermformet med ensidig vendte Blomster. De nederste Blomster kunne stöttes af Lövblade, de andre stöttes af Skelblade (Fig. 6 B). Ved Blomsterstil- kens Grund sidde to Forblade, ganske som hos Phyllodoce og Azalea procumbens (Fig. 6 A).

I Blomsterbygning er der fölgende Ligheder med Arcto- staphylos officinalis. Kronen har nesten samme Form, er dog noget mere kugleformig (Fig. 6 £); dens Munding vender

Fig. 6. Andromeda polifolia.

4: Diagram af Blomstens ydre Blade og Forblade. B: Spidsen af en blomstrende Gren; nederst to Lövblade, der stötte små vegetative Knopper; oven for dem et, her bortfjernet, Lövblad, der stötter den kraf- tigste vegetative Knop. Oven for dette ses dels et Höjblad, der stötter en ikke udfoldet Blomst, dels et, der stötter en sådan; endelig afsluttes det hele med nogle tet sammensluttende Höjblade. C: Lengdesnit gjen- nem en fuldt udviklet Blomst. PD: en Blomst set ovenfra (?/,).. £: An- ther (?5/,). PF: Pollen. GG: Ovarium med Nektariet og to Stövdragere. H, I: Griffelende og Ar.

ligeledes nedad; den er ligeledes farvet 1 rosenrödt, men kraf- tigere, og desuden ere Stilk og Beger mere eller mindre rosen- rödt farvede; da Blomsterne end videre heves höjere i Vejret og sidde på lengere Stilke, samt vel også ofte ere talrigere hos Melborkisen; blive de endnu mere i Öjne faldende fal dennes. Den relative Lengde af Stövdragere, Pistil og Krone er omtrent den samme; Arret sidder (på de af mig under- sögte Exemplarer) lige i eller strax inden for Kronens Mun- ding (Fig. 6 C), altså en lille Kjende lengere ude end hos A. uva ursi, og Anthererne sidde omtrent i Pistillens halve Höjde; de ere ligeledes fint vortede og forsynede med Horn, der dog

20 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

ere noget mere opad rettede og tillige ikke ere ru papillöse (Fig. 6 C, E, G); Stövtrådenes Form og Hårkledning er om- trent den samme. Endelig kommer hertil, at Kronens Inder- side er på samme Måde dekket med små udstående eller lidt opad rettede Hår, der også i Svelget kan vere ret talrige, men ikke altid så talrige som på Fig. 6 DD: Disse Hår gjöre selv samme Tjeneste som hos Arctostaplwlos; man finder nemlig Pollenkorn i Meangde fastholdte af dem. Allerede i Knopperne findes Anther-Porerne dannede, og Pollenkornene ligge löse i Rummene, men jeg har dog ikke fundet dem ud- faldne, för end Kronen havde åbnet sig. Hvis dette kunde ske, måtte Selvbestövning også kunne forekomme allerede i Knop- perne, thi i sådanne har jeg, f. Ex. i Bosekop, skjönt ikke kon- stant, fundet Arret glinsende og meget klebrigt. Selvbestöv- ning vil imidlertid let kunne ske strax ved Udspringningen, da Arret ligger i og udfylder nesten helt den endnu snevre, i videste Tilstand blot omtrent 1!/,—1!/, Mm. vide Kronmun- ding. Häåärkledningen på Kronens Inderside vil som hos Arcto- staphylos kunne tjene til midlertidig at hindre udfaldne Pollen- korn fra at gå tabte ved strax at falde ud af Blomsten.

Når jeg sammenligner alle de nordiske Ericineer indbyrdes, finder jeg ikke andre end fölgende tre Arter, Arctostaphylos uva urst, Å. alpina og Andromeda polifolia, hvis Kroner ind- vendig ere hårede af korte, udstående eller noget opad rettede Hår. Det forekommer mig da at ligge serdeles ner, at sette Tilverelsen af denne Hårkledning og dens Funktion i Forbindelse med Kronformen og Antherernes Plads; ikke hos nogen anden Art har, så vidt mig bekjendt, Kronen så snever en Munding samtidig med, at Anthererne ere fjernede så langt fra denne; hos de andre Arter er Mundingen enten så vid, at Pollenkornene ikke vilde afholdes fra at falde ud, selv om Häårkledningen fandtes (således f. ex. hos Vaccinium vitis idea og uliginosum, hos Andromeda tetragona og hypnoides), eller Anthererne ere så ner ved Kronens Munding, at Pollen- kornene ikke vilde kunne opfanges i dens Indre, f. Ex. hos Erica Tetraliz (se MöLLrErs Figur 131 i »Befruchtung der Blu- men») og Erica cinerea (efter törrede Exemplarer), og det samme synes mig at måtte gjelde for Myrtillus nigra, Cas- sandra calyculata (efter Herbarie-Exemplar) og Phyllodoce cerulea.

Ny

BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 21

Af de tre Arter med snever Munding og indvendig hår- kledt Krone, er Arctostaphylos alpina den, hvis Munding er snevrest og har de fleste Hår.

4. Primula stricta Horsex. og sibirica JAcQ.

Primula striceta FH ORNEM.

På Itivnek-Elvens lerede Bred (Holstensborg i Grönland) samlede jeg i Juli 1884 en lille Primula, der ikke kan vere andet end P. stricta, men dog afviger en Del fra denne, så- ledes som den beskrives, og som jeg så den formet om Altenfjord i Norge.

Den grönlandske Form, som vist fortjener et eget Varie- tetsnavn — grönlandica — er afbildet Fig. 7 A i naturlig Störrelse. Sammenligner jeg den med europeiske Exem- plarer, finder jeg fölgende Forskjelligheder.

Den har langt lavere Vext, men kan for övrigt blive kraftigere end det afbildede Exemplar, navnlig vare de vis- nede Blomsterstands-Skafte fra 1883 ikke lidt höjere. Den kan derfor ikke sammenlignes med den Var. acaulis af P. stricta, som jeg fandt ved Bosekop, og hvis Skjerme nesten vare siddende.

Bladene ere usedvanlig brede og korte, mindre jevnt afsmalnede ved Grunden end sedvanlig hos Hovedformen. Hvad Skudfölgen betreffer, er der, som det måtte ventes. fuld Overensstemmelse; allerede i Blomstringstiden kan en ny Bladroset findes mere eller mindre vidt udviklet i den gamle, nemlig fra den i överste Lövblads-Axel anlagte Hovedknop (GETA:

Dens Blomsterstand er fattigere; Tallet af Blomster var i Regelen 1, 2 eller 3, medens de norske Exemplarer havde 3—6 indtil 13 Blomster.

Blomsterne ere meget kortstilkede.

Blomsterns Form, Störrelse og Farve er vesentlig den samme; Kronen er lilla med en mörk gul Svelgring, der hever sig i omtrent ti ikke ganske regelm&essige Krenelurer (ESS DB OTIN.

Begeret, der hos begge indvendig er lidt melet, er hos de grönlandske relativt meget lengere end hos de norske; Fig. 7 A og B vise, at det nesten når op til Kraven og

Se WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

altså når ikke lidt höjere end Anthererne. Hos de norske varierer Begerets Lengde ganske vist ikke lidt, hvori Alderen dog til Dels er Skyld, men så langt fandt jeg det ikke; det hörer jo også efter HARTMAN o. a. med til Artens Natur, at Begeret er betydelig kortere end Kronröret; oftest har det, som afbildet Fig. H og J kun 2/; til 3/, af Kronrörets Lengde, og dets Spidser ere omtrent i Höjde med Knapperne;

Fig. 7. Primula stricta HORNEM.

4 fra Grönland (Itivnek ved Holstensborg). A, en hel Plante og en isoleret Blomsterstand i nat. St. £, Lengdesnit af en Blomst. C. Kraven ovenfra; gjennem Svelget ses Arret omgivet af Knapperne (?/,). D, en Stövknap.

E—I fra Alten-Fjord, Finmarken. Z. F: L&engdesnit gjennuem to Blomster. &: Kraven ovenfra ("/,). AH: Ar og Knapper ere i samme Höjde, nemlig ved ". I: Längdesnit gjennem en Blomst.

det kan endog vare omtrent blot halvt så langt som Kron- röret, så at dets Tender ende ikke lidt neden for Antherernes Plads; således på nogle småblomstrede Exemplarer fra Kå-

fjord i V. Finmarken (Fig. H).

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 2. 23

Kraven har lidt forskjellig Form, hvad Fig. C og G ville anskueliggjöre; på den grönlandske ere Fligene mere omvendt hjertedannede samt skarpere og dybere indskårne i Spidsen end hos de norske, hvis Flige ere mere lige brede og mindre indskårne samt med mere afrundede Lapper. Den grönland- ske synes i denne Henseende at nerme sig meget til den i det sydlige Grönland fundne Art: P. egalikensis WoORMSKI.

Noget serligt formet Nektarium har jeg ikke set hos noget Exemplar, så lidt som Honning; Ovariet slutter helt tet til Kronröret uden at lade Plads till Nektarium. For- modentlig dannes der dog Honning og ligesom i andre Til- felde af Ovariets Grund.

Endelig findes der også 1 Henseende til den relative Lengde af Stövdragere og Pistil en ret merkelig Forskjel, hvis Resultat er, at den grönlandske Form er tilpasset til Selvbestövning, den skandinaviske ikke eller i meget mindre Grad. Alle de grönlandske Blomster, som jeg undersögte, viste Homogami, så vidt ses kunde; i en Knop, som var sin Udspring ner, lå Pollenkornene löse og fuldt udviklede i de endnu lukkede Antherer, og Arrets Papiller vare lige så store som i en &ldre Blomst; hos alle var Arret i Höjde med Antherernes Midte (Fig. £); da Kronröret er meget snevert, og Anthererne ligge tet op til Knapperne, er Selv- bestövning muundgåelig; man finder Anthererne ludende lidt hen mod Arret (Fig. B), og ser man ovenfra ned i Svelget, ses dette tet omgivet af de fem Knapper (Fig. C). Kryds- bestövning er selvfölgelig ikke udelukket, men om den skal medföre Befrugtning synes mig nermest at afhenge af, hvor meget raskere Rörene af det fremmede Pollen kunne ud- vikle sig fremfor af eget Pollen. På Arret fandt jeg spirede Pollenkorn samtidig med, at der var Pollen tilbage i Anther- erne. De norske Exemplarer ere svagt proterandiske eller måske undertiden homogame. Anthererne åbne sig meget tidlig og, så vidt jeg har kunnet se, oftest lidt för Arret er fuldt modent. I blot nogle ganske få Tilfelde blandt de mangfoldige skandinaviske Blomster, som jeg har undersögt, fandt jeg Arret i nöjagtig samme relative Stilling som hos de grönlandske. Regelen er, at det er höjere end hos disse; i nogle Tilfelde findes det i Höjde med Antherernes övre Ende (Fig. £), i andre Tilfelde indtil I mm. over disse (Fig. D. I de förste Tilfelde vil Selvbestövning endnu

24 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

kunne foregå nogenlunde let, i de sidste vil den vere meget vanskeliggjort eller nesten umulig, da Blomsten jo stadig er opret. Denne större Lengde af Griflen beror ikke på nogen Tilvext af den under Blomstringen, thi i alle de mange Exemplarer af Knopper, som jeg har undersögt, har jeg fundet de samme Lengdeforhold, Arret var höjere end på de grönlandske.

JOHN Scott har i sin Afhandling: »On the function and structure of the reproductive organs in the Primulacexe>» (Journ. of the Linn. Soc., 8) Pp. 80 opfört FP. simeta MORN: blandt »Dimorphic Species». Efter det mig foreliggende er den 1 Grönland og Skandinavien fuldstendig homomorf; om denne Uoverensstemmelse beror på, at den i England virkelig er dimorf, eller at vi kalde to forskjellige Arter med samme Navn, kan jeg ikke sige. Blot en eneste Blomsterstand har jeg fundet, hvis to Blomster udviste noget, der kunde se ud som Kortgriflethed (Fig. F) og sammenstilles med den i Fig. I afbildede Blomst som verende den tilsvarende lang- griflede; men når jeg ser hen til, at denne Fig. I fremstiller den Blomst med overhovedet laengst Griffel, som jeg har truffet, og at Regelen er, at Lengden varierer mellem den i Fig. I og den 1 Fig. £ afbildede, medens der ingen Blomster findes med Arret under Anthererne, må jeg anse den i Fig. F afbildede Form for tilfeldig og uden videre Betydniag. Heller ikke P. egalikensis er dimorf efter de få Analyser af dens Blom- ster, som jeg har kunnet gjöre på tört Materiale.

I dette Punkt er jeg i övrigt i Overensstemmelse med AXELL, der også fandt P. stricta homostyl (»De fanerogama växternas befruktning», p. 27); men på den anden Side er der flere besynderlige Uoverensstemmelser mellem mine og AxELLS Blomster, hvilke jeg må overlade fremtidige Under- sögelser at opklare. Jeg har ingenlunde fundet Blomsten så sterkt proterandrisk, som AXxELL angiver, og ingen sinde har jeg fundet en sådan Lengdeforskjel mellem Pistillerne i unge og gamle Blomster, som han afbilder p. 26 fig. e og f. Skulde de sydligere, svenske Exemplarer virkelig vere så meget sterkere proterandriske end de norske? Hans Ord lyde: »Hos Primula stricta uppspringa anthererne vid blommans öppnande, hvaremot pistillen ännu är kort och märket ej fullt utveckladt; sedan växer pistillen upp till jemnhöjd med de numera tomma anthererna och märket börjar afeöndra

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 25

märkesvätskan». Også i andre Punkter stemme mine Iagt- tagelser ikke med hans; ikke i nogen eneste Blomst har jeg fundet Begeret vere så kort i Forhold til Kronen, og Kron- röret så langt og cylindrisk, og Stövdragerne siddende så yderligt i dette, som han afbilder det på sine Fig. e og f, og jeg har dog undersögt, efter Herbariemateriale ganske vist, også Blomster fra det nordlige Sverige og fra Novaja Semlja foruden som anfört fra det nordlige Norge og Grönland; men de Blomster, hvis Stövdragere sad lengst ude i Röret, vare ganske vist fra Sverige. Det bör altså nermere under- söges, i hvilken Grad denne Arts Blomster variere i Bygning og i Forbindelse dermed i Biologi. Ved Forsög erklerer AXELL at have fundet dens Pollen impotent til Selvbefrugt- ning (1. c. pag. 67). Den grönlandske Itivnek-Varietet setter moden Frugt, men om dette virkelig skulde skyldes Kryds- befrugtning, synes mig tvivlsomt.

Også et Par andre Arter fik jeg Lejlighed at undersöge 1 det nordligste Norge, nemlig P. scotica fra Tromsö og P. sibirica fra Alten.

P. scotica Hoozx. forholder sig i Skudfölge og Skudbyg- ning som P. stricta; Blomsten fandt jeg i Overensstemmelse med ScorTr (1. ce. pag. 82) homostyl og homogam; Arret kan såvel i Knoppen som i den udfoldede Blomst ligge i Höjde med Anthererne, så at Pollen ved umiddelbar Beröring må kunne afsettes på det, men det kan også ligge lidt under Anthererne; over disse har jeg ikke fundet det liggende. Der- imod er den ner beslegtede P. farinosa omkring Kjöbenhavn udpreget heterostyl med de samme Forskjelligheder i Hen- seende til Arrenes, Arpapillernes og Stövkornenes Störrelse som sedvanlig findes i heterostyle Primulaer.

Primula sibirica JACQ.

På mange Steder om Alten-Fjord havde jeg Lejlighed til at iagttage denne interessante Art. I sin Skudbygning og Skudfölge ligner den P. stricta, P. farinosa og mange andre Arter: allerede i Blomstringstiden er Foryngelsesskuddet i Ferd med at udfolde sin Höstroset (Fig. 8 A med Figur- forklaring). Lengdeforholdet mellem Krone og Beger i en helt udfoldet Blomst varierer, som Figurerne C—H vise, ikke lidt, men på alle af mig sete Exemplarer er Begeret dog sa langt, at de synes mig at måtte henföres til TRAUTVETTERS Varietet

26 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAXTERS BIOLOGI.

genuina. Bladene ere derimod helrandede (Fig. A, B) som på hans Varietet brevicalyr (se hans »Plantarum Imagines et Desciptiones etc.», Tab. 30). Det fortjener nermere Under- sögelse, hvad Grund der er til at opstille de to nevnte Va- rieteter.

Fig. 8. Primula sibirica JACQ. fra Alten Fjord i Norge.

AA, Basis af en blomstrende Plante; Lövbladene ere m&erkede efter deres Fölge nedenfra 1, 2, 3, 4; det överste, 4, stötter Hovedknoppen, der allerede har udviklet vidt to Lövblade (g). B, et Lövblad. C, kortgriflet og D langgriflet Blomst; &€' og D', de hertil svarende Ar, Pollenkorn og Arpapiller henholdsvist i samme Forstörrelse. £, en langgriflet Blomst, set bagfra. F: Arret er i Höide med Antherernes övre Ende; til venstre ere Arpapillerne afbildede. 6&G, en langgriflet, med langt fremragende Griffet. AHA, en lignende, med endnu l&engere Griffel. I, Anther.

I JOHN Scotts oven for anförte Arbejde findes den op- fört blandt »Dimorphic Species»; tillige opföres P. Finmarchica JACQ. i samme Liste; da denne Art imidlertid i Fölge BLYTTS Norges Flora» og HARTMANNS »Skandin. Flora» er synonym med P. sibirica JACQ., må Listen altså reduceres med 1 Art. Men desuden findes der 1 hans 4:de Liste, under »Non Di- morphic Species», en »Primula Sibirica var. p Bot. Mag.» med >»ovate crenated leaves»; han formoder imidlertid, at den kan

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDI. BAND 12. AFD. III. N:0O 2. 27

vere en abnorm Form, og han har blot iagttaget dyrkede Exemplarer. Om det nu er samme Art eller ikke, og hvordan det overhovedet hermed forholder sig, må indtil videre stå hen. Exemplarerne 1 Alten forholde sig på fölgende Måde.

De ere normalt udpreget heterostyle. Figurerne vise Forskjellighederne. De i Fig. 8 C og D afbildede For- mer må efter min Erfaring betegnes som de hyppigst fore- kommende; Arret er i den langgriflede Blomst lige i Kron- rörets Munding, altså 1 Höjde med den mörkgule, bugtede Rane, der findes her ligesom hos P. stricta,o. a. Arter. De samme Forskjelligheder, der ere bekjendte hos andre hetero- style Arter, gjenfindes her. Arret i den kortgriflede er mindre og har mindre Papiller, men större Pollenkorn (se Fig. C); Arret i den langgriflede derimod er större, har större Papiller og mindre Pollenkorn (/'). Der findes imid- lertid også Blomster, der have en relativ meget lengere Pi- stil, hvis Ar rager op over Kronens Krave, f. Ex. Fig. G; den lengst fremragende Griffel fandt jeg på den i Fig. H afbildede Blomst; Pistillen har samme Lengde omtrent som den i Fig. G, men Kronröret er merkelig kortere, så at et större Stykke af Griflen kommer til at rage frem; Anthererne i Fig. H havde endnu ej åbnet sig. Jeg har dog ikke truffet en eneste kortgriflet Blomst, hvis Antherer 1 Höjde korre- sponderede med så langt fremragende Ar. Endelig har jeg ved Kåfjord truffet en Plante, hvis Antherer og Knapper vare i omtrent samme Höjde således som afbildet Fig. FE; Begeret var her usedvanlig kort; Arret var i Höjde med Antherernes överste Ende, men med sin störste Del oven over dem; Anthererne vare åbne og fulde af Pollen, og på Arret fandtes spiret Pollen. Det var stort og dets Papiller i Störrelse midt imellem en lang- og kortgriflet Blomsts sed- vanlige Störrelse (se ved Fig. fs venstre Side). Dette Individ var åbenbart en Selvbestöver, men ellers er denne Art åben- bart ligeså fortrinlig skikket til Krydsning som vore stor- blomstrede og dimorfe Arter.

5. Pinguicula villosa L.

Af Skandinaviens tre Pinguicula-Arter ere de to, P. vul- garis og alpina, godt bekjendte i biologisk Henseende ved

28 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAXTEBS BIOLOGI.

DARWINS, HILDEBRANDS, H. MÖLLERS, AXELLS, KLEINS og dere andres Undersögelser; den tredje Art, P. villosa, er derimod nesten slet ikke undersögt. Derfor meddeles her de Iagt- tagelser, som jeg fik Lejlighed til at gjöre den angående under et Ophold i Bosekop, hvor den flere Steder voxer på Sphagnum-Tuer i Myr.

Et Exemplar af denne meget lille og uanselige Plante findes afbildet i naturlig Störrelse Fig. 9 A. Ligesom de to andre Arter har også denne et lodret, kort og ugrenet Rhizom med et Antal trådformede Birödder. Foruden Årets Blomsterstengel kan man, som Figuren viser, finde Rester af det foregående Års. Mere end 1 Blomst på en Plante har jeg ikke set, så at den også i denne Henseende er sva- gere end de to andre Arter, der ofte treffes med flere Blomster.

Skudfölgen og Skudbygningen er den samme som hos de to andre Arter i de Punkter, hvor jeg har kunnet undersöge den. Som bekjendt forholde disse sig på fölgende Måde. I Axien af det överste Grundblad på en blomstrende Plante sidder Foryngelsesknoppen; i Löbet af den Sommer, i hvilken Moderskuddet blomstrer, udvikler Foryngelsesknoppen först et Antal rosetstillede Lövblade, »Höstrosetten», men til sidst går den brat over til at danne Lavblade, som ere tet sam- mensluttede som Skellene i et Lög; dette er Plantens >» Hibernaculum>, ved hvilket den overvintrer, efter at Höst- rosettens Löv-Blade og hele Moderskuddet i Höstens Löb ere gåede til Grunde. Neste Vår danner Foryngelsesskuddet en ny Roset af Lövblade, »Vårrosetten», udfolder sin Blomst, og udvikler et nyt Foryngelsesskud. Indtil en Plante bliver blomstringsdygtig, danner den på samme Måde både en Vår- og en Höstroset, men disse höre her til en :og samme Axe og ere ikke så skarpt adskilte som på de blomstringsdygtige Exemplarer.

At denne Skudbygning også gjenfindes hos de arktiske Exemplarer af de to Arter, P. vulgaris og alpina, har jeg flere Beviser for. Höstrosetternes Lövblade ere lette at finde hos P. vulgaris, og jeg har set dem ikke blot på norske, men også grönlandske Exemplarer; fra Tromsö har jeg fået Exem- plarer af denne Art samlede i September Måned af Hr. Over- Ierer NYHUVS; de havde de eleganteste, laterale Hibernacula ved Foden at den nu ganske bladlöse, frugtberende Stengel; og

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 29

ved Hammerfest samlede jeg selv d. Iste Juli Exemplarer, der endnu vare i nöjagtig det samme Vinterstadium.

Hos P. alpina har jeg ganske vist ikke set Vinterlögene, fordi de af mig fundne Exemplarer alle vare i fuld Blom- string, men Höstrosetternes Lövblade har jeg set i Udvikling, ja endog så vidt udviklede, at Moderskuddets Endeparti, Blom- sten, var trengt langt ud til Siden og syntes at vere lateral i et af den hele Lövbladrosets nederste Bladaxler. Hos et Exemplar af P. alpina fra Tromsö, der havde 3 Blomster, var den ene af disse Hovedskuddets Endeblomst, den anden stod i dets överste Lövbladsaxel, og den tredje begrensede det proleptisk udviklede Foryngelsesskud, hvis Plads var nest överste Bladaxel. Hos begge disse Arter sidder Foryngelses- skuddet normalt i överste Lövblads Axel og ganske det samme er Tilfeldet med P. villosa; i Axlen af överste Lövblad har jeg på alle undersögte Exemplarer af denne Art fundet Plantens eneste Sideknop, og denne Foryngelsesknops förste Blade syn- tes at ville udvikle sig til Lövblade, men jeg fandt dem ikke så vidt udviklede, at Höstrosetten virkelig var dannet. Den må altså nermere undersöges hen i Juli og August Måneder.

Ved Tromsö fandt jeg Kimplanten af P. alpina, der, såvidt jeg ved, ikke forhen er bleven omtalt. Den stem- mer nöje med de vel bekjendte Kimplanter af P. vulgaris; som disse har den en tydelig Primrod og begynder med kun 1 Kimblad, der er omvendt egdannet, noget konkavt og har en svag Midtnerve, der kan have to små Grene hen imod Spidsen. Efter Kimbladet fölger med omtrent Divergens !/, et Lövblad, derefter andre Lövblade med andre Divergenser og den förste Vår-Roset danner sig efterhånden. Kjertelhår fandt jeg ikke på Kimbladet, men derimod ufuldkomne Spalteåbninger.

Lövbladene i Vår-Rosetten hos P. villosa ere meget få i Antal, oftest tre (Fig. 9 A); de have en lille, ved Sidernes sterke Indrulning meget konkav Plade på en bred og langhåret Stilk; Bladrandene ere måske ikke meget mere indrullede end hos de andre Arter, men da Pladen er meget mindre, både kortere og mindre bred, bliver den i Virkelig- heden overordentlig konkav; undertiden er der endog nesten blot en smal Spalte, der mellem de to Kanter förer ind til det Indre (Fig. 9 4); i Spidsen kan Bladpladen vere nesten töffelagtig lukket. Den er gulagtig eller blegt grön.

30 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

Jeg fandt ikke Lejlighed til at gjöre Forsög med dens Evne til at fange og fordöje Insekter, men bemerkede blot, at der forekom Rester af Smådyr i Bladhulheden, mest af serdeles små Leddyr, men disse Rester forekom dog meget sparsomt. Herefter synes den at benytte dyrisk Föde i blot meget ringe Udstrekning. I Modsetning til den fandtes der mange Insektrester, og det af större Dyr, under de indrullede Bladkanter af P. alpina, der jo også efter H. MULLER og KLEIN (i CotHNs »Beiträge zur Biologie der Pflanzen», 3 Bd.) viser de samme Sekretionsfenomener m. m. som P. vulgaris. Denne sidste fanger også i de arktiske Lande, f. Ex. i Grön- land, små Leddyr.

Bladene af P. villosa have i övrigt også 1 alt vesentligt samme Bygning som P. alpinas i Fölge KLEN. ÖOverhuden på Overfladen har mere eller mindre bölgede Cellevegge og er tet besat med NKyjertelhår, dels stilkede, dels siddende, begge Slags med halvkuglerunde Hoveder, hvis Celler ere ordnede på samme Måde som hos de andre Pinguicula-Arter eller hos andre Stjärnehår (f. Ex. Hippuris's) og forskjellige andre Legemer. Stomata findes. Undersidens Overhud har mindre bölgede Cellevegge, og dens Kjertelhår ere som hos P. alpina meget små, senkede ned endog under Bladfladens Niveau og med fåcellede Hoveder. Mellem de to Hudlag findes 2—4 Lag af ensartede klorofylförende Mesofylceller; disse ere mere eller mindre isodiametriske, dog strakte noget mere i transversal (horisorctal) end vertikal Retning.

Blomstens Stilling på Stilken og dens Form vil ses af hosstående Figurer (Fig. 9). Her skulle blot fölgende Forhold serlig fremheves. Kronen er meget blegt violet med mörkere Striber (omtrent 4 på hver af dens Lapper: Fig. C) og har på Underleben to gullige Pletter, eller også er Underleben midt på gullig. På Grund af Farvens Bleghed og Blomstens ringe Störrelse (Fig. 4), falder den langt mindre i Ojnene end de to andre Arters.

Sporen er ret og meget trang; den kan vere vendt i forskjellig Retning fra skråt opad (Fig. C) til omtrent vandret (Fig. 4, B£); da til med også Indgangen til Blomsten er meget snever, egentlig kun en midt på lidt bredere Spalte, der undertiden nesten er endog helt lukket af de på Under- leben stående Hår, når denne er trykket tet op til Over- leben, er det klart, at der må en meget fin Sugesnabel til

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 31

for at trenge ind i Blomsten og ned til Sporens Bund; Tan- ken må vel nzermest ledes hen på Mikrolepidopterer. Det er muligt, at Blomsten besöges af sådanne; 1 den korte Tid, i hvilken jeg har kunnet iagttage den ude i Naturen, har jeg dog ingen bemerket. Sandsynligvis er Besöget i ethvert Tilfelde meget sparsomt, og jeg formoder, at den nesten udelukkende ved Selvbestövning må sette Frugt. Jeg må i Virkeligheden opfatte denne Art som en serdeles god Selv-

SAPA GA FRRESAG EE ge

Fig. 9. Pingwicula villosa L.

ÅA, Plante i nat. St. B, Lengdesnit gjennem en Blomst; st, en Stöv- drager. OC, en Blomst, set forfra med Udeladelse af Hårene på Under: leben. D, Pistil og Stövdragere (st), efter at Kronen er borttaget. JF, Overleben med Pistillen og Stövdragerne. F&F, inden for Overleben ses forreste Arflig og Anthererne ovenfra. 6&, fra et lidt skevt Lengdesnit gjennem en Blomst; den ene Stövdrager er gjennemskåren; det fibröse Lag er antydet; de fleste Pollenkorn ere faldne ud; forreste Arflig har rullet sig tilbage. AH, Arret set ovenfra; den nedad vendte Lap er den forreste. I, et Hår fra Underlebens Midte.

bestöver, og en Sammenligning mellem den og de to andre Arters Blomster frembyder i Henseende til Bestövningsmåden en ikke ringe Interesse.

Pinguicula vulgaris og alpina ere efter AXELLS Terminologi »herkogame» Blomster; Selvybestövning er umuliggjort eller

2 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

vanskeliggjort ved ejendommelige Hindringer i den homo- game eller (P. alpina efter MÖLLER) proterogyne Blomst; det er velbekjendt, at dette består i fölgende: forreste Arlap er meget stor og nesten den eneste udviklede hos begge Arter (Fig. 10 D og Fig. 11 5£); denne Lap legger sig ned over

SSSSSLAA FR & II NORRA TA S AN OR é

&

Ma SG > =

Fig. 10. Pinguvicula alpina L. A: en Blomst; Svelget er ikke vidt nok. 8: Pistillen og Stövdrag- erne, hvis Antherer n&esten helt dekkes af Arret. C: en Anther i Op- springning. D: Arret set bagfra.

Fig. 11. Pinguwicula vulgaris L. ÅA: en Blomst; Svelget er ikke ret heldigt udfört, burde synes videre. B: et Ar, hvis bageste Lap har to Flige. (: Lengdesnit gjennem Pi- stillen; forreste Arflig er tilbagerullet. D: Pistil med indrullet Ar og de to Stövdragere forfra. Z: Hårdannelser i Sporen. F: et Kjertelhår fra Sporens Inderveg: Hovedet er serskilt set ovenfra.

og dekker helt Anthererne af Blomstens to, foran Pistillen stående Stövdragere, som i Fig. 10 B. Disse Organer ere end videre anbragte således, at de befinde sig oven for eller bag ved Indgangen til Blomsten, og et Insekt, der kryber

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 2. 33

oc

ned i denne, eller stikker sin Sugesnabel ned i den, vil, i alt Fald når det er over en vis Störrelse, ufejlbarlig komme til at gnide sig mod Arret og anbringe mulig medbragt frem- med Pollen på dette; når Insektet trekker sig tilbage af Blom- sten, vil det ved Gnidningen komme til at löfte Arfligen opad, og herved blottes Anthererne. Disses to Halvdele ere stillede så, at Öpspringningssömmene komme til at ligge i omtrent en ret Linie i Fortsettelse af hinanden, og Antheren åbner sig derfor med en eneste Spalte (Fig. 10 C), og frem- viser i opsprungen Tilstand en stor pollendekket Flade, der strekker sig over omtrent hele den övre Side; fra denne Pollenflade forsynes Insektet nu med nyt Stöv. Har det helt trukket sig ud af Blomsten, svipper Arfligen på Grund af sin HElasticitet tilbage til sin oprindelige Stilling, d&ekkende Anthererne (Fig. 10 5). Ikke med Urette finder man For- fatterne betegne denne Anordning som umuliggjörende Selv- bestövning; det vil jo i Virkeligheden vere yderst vanskeligt, for ikke at sige umuligt for Pollenkornene at komme ud og op på den övre Flade af Arfligen, den eneste der berer Ar- papiller. Jeg har nogle Gange iagttaget den i Fig. 11 C og D afbildede Indrulning af forreste Arflig hos P. vulgaris; ved den må der nödvendigvis fremkaldes Selvbestövning, da den övre modtagende Side af Arfligen netop bringes i inderligste Beröring med Pollenmasserne; men jeg kan desverre intet oplyse om Betingelserne for dette Fxnomens Fremkomst — om det sker af sig selv eller som en Fölge af, at Arfligen först er bleven löftet op af et besögende Insekt; på de i Fig. C og D tegnede Ar var der store M&ngder af Pollenkorn, der- ibland talrige spirede. Pinguicula vulgaris synes ej heller at få Besög af mange Insekter efter de foreliggende Oplysninger; SPRENGEL har ingen bemerket, AxELL ej heller, undtagen en fangen Flue (»De fanerogama växternas befruktning», 5. 43), og MÖLLER har blot noteret 4 Arter (>Alpenblumen»>, S. 355), til dels endog i enkelte Individer, medens han har noteret 23 Arter fra P. alpina. +P. vulgaris må da også kunne have god Brug for Selvbestövning.

I övrigt ere begge disse to Arter, som vel bekjendt, let i Ojne faldende formedelst deres Blomsters Störrelse og Farve. MöLLEr anser P. vulgaris for at vere en »Bienen- Blume> til Trods for, at han kun har iagttaget et eneste Be- sög af en Bi, men den er jo violet og har en lang og trang

3

534 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI.

Spore (Fig. 11 A); P. alpina derimod skal vere seine Fliegen- Klemmfallenblume>, hvis hvide eller gullige Krone, som har et gult Parti eller to gule Pletter på Underleben, lokker mid- delstore Fluer til sig, som derpå krybe gjennem det meget vide Svelg helt ned til Bunden af den korte, tykke, kegle- dannede Spore (Fig. 10 A).

AXELL siger, at »anordningarna hos P. villosa äro full- komligt enahanda med dem hos P. vulgaris ; den bakre märkes- fliken fattas dock oftare». Jeg kan imidlertid ikke få denne Angivelse til at stemme med mine Iagttagelser. Bygningen af visse Dele, f. Ex. Stövdragerne, er vel den samme, men i andre Forhold findes Afvigelser, der ganske vist ere morfologisk ubetydelige, men biologisk serdeles vigtige.

Hvad for det förste Arret beträffer, har jeg fundet föl- gende. Hos P. vulgaris og P. alpina kan den bageste Flig undertiden helt mangle, og undertiden kan der f. Ex. vere to (Fig. 11 5), men i Regelen er der blot en smal, mere eller mindre tilspidset eller endog nesten sylformet Arflig som i Fig. 10 D. Hos P. villosa har jeg derimod altid truffet den bageste Flig udviklet, og ikke blot dette, men jeg har i alle de undersögte Blomster fundet, at den vel var mindre end den forreste, sxedvanligvis en Del mindre end på Fig. 9 H, men at den ikke afveg vesentlig fra denne i Form; denne Art re- presenterer altså i sit Ar en mere oprindelig Type end de andre, thi to lige store og lige dannede Arflige er jo netop, hvad vi finde hos de regelmeessige Gamopetaler, der må an- tages at repraesentere en eldre Type for de nuverende Labiati- florer, og selv hos sterkt zygomorfe Labiatiflorer er der i Re- gelen ikke så stor Forskjel på de to Arflige som hos Pingui- cula vulgaris og alpina. Begge Arflige hos P. villosa böjes mere eller mindre tilbage og ere på Overfladen stzerkt papillöse (BiSKORBIND NG)!

En anden og meget vesentligere Forskjel mellem P. vil- losa og de to andre Arter er det, at den forreste Arflig i langt ringere Grad når ud over Anthererne; ser man ned i det meget trange Svelg, får man ikke her, som hos de to andre Arter, Öje på en Arflig, der helt skjuler Anthererne, men man ser selve disses af gult Pollen bedzekkede Flader og umiddelbart hvilende på den bageste Del af dem ser man den forreste Arflig (Fig. 9 F); betragtes den isolerede Overlebe med Be- frugtningsorganerne forfra, vil man derfor også se Stövdragerne

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 35

helt og holdent, og ovenfor og bag dem Arret (Fig. 9 £; sam- menlign hermed Fig. 10 5). Arfligens forreste Kant bliver derfor ufejlbarlig ligefrem dyppet ned i Pollen (se også Fig. D og G), og ikke blot det i Fig. 9 H afbildede Ar, men vist nok nesten alle andre, som jeg har undersögt, bar store Mang- der af Pollenkorn på Kanten, af hvilke mangfoldige i Regelen vare spirede. I det hele synes Pollenkornene at spire med stor Lethed også på andre Dele af Blomsten end netop Arret; Gang efter Gang har jeg fundet Pollenkorn spirende mellem Hårene på Underleben så vel af P. villosa som P. alpina, og dannende der endog meget lange Pollenrör. Også på bageste Arlap af P. villosa har jeg fundet spirede Pollenkorn.

Det fremgår altså heraf, at P. villosa er udmerket skikket til Selvbestövning, medens de to andre netop ere sterkt hin- drede i at bestöve sig selv.

Hvad Rolle de Hår spille, der findes indvendig i Blomsten af alle tre Arter, kan jeg ikke sige noget sikkert om. Stöv- dragerne ere helt glatte, men Pistillen er hos alle Arter besat med Kjertelhår. På Kronen findes Hårformer af tre forskjel- lige Slags: a) Kjertelhår, b) flercellede Hår uden Kjertelhoved og ec) små rodhårlignende Hår eller Papiller. Kjertelhårene have vesentlig samme Bygning som de stilkede Kjertelhår, hvilke KLEN afbilder og beskriver hos P. alpina; siddende Kjertelhår har jeg ikke bemerket i Blomsten. En herhen hö- rende Horm er afbildet Fig. 11 FE. Den 2:den Type (by be- står af flere i en Rekke ordnede Celler, der sedvanligvis ere bredere ved begge Ender end i Midten, og som endvidere ere forsynede med linieformede Kutikularfremragninger, der oftest ere ret regelmessig ordnede i nesten lodrette eller i til venstre vredne Linier (en herhen hörende Form er afbildet Fig. 9 I); de kraftigste af dem, serlig når de stå ud mod Omkredsen af "det af disse Hår dekkede ÖRE dele undertiden den noget op- svulmede Endecelle. ved en lodret V&g i to Celler, der atter kunne deles, og der gjöres Tillöb til et lg Hoved; dog tyder Celleindholdet ikke på Sekretion. Den tredje Form er 1 sin kraftigste Udvikling (hos P. vulgaris) fremstillet i Fig. 11 £; de består i en Udkrengning af Overhudens Veg til en kort, konisk eller mere cylindrisk Papil; sådanne Udkrengninger findes blot i Sporerne af P. vulgaris og villosa, og de findes nermest den mod Sporens Spids vendende Ende af de på- gjeldende Celler. Hos P. alpina fandt jeg dem blot antydede.

326 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI.

Hvad for övrigt Fordelingen af de to först nevnte Hår- former angår, er den i Hovedsagen fölgende. ÖOverleben er enten helt glat eller har blot få og spredte Kjertelhår. Hår af den 2:den Form (b) findes på Underlebens Midte; P. villosa har der to Lengdebzelter af dem, P. alpina og P. vulgaris have derimod én, stor, sammenhaengende Plet, dog med större Udstrekning hos P. vulgaris end hos P. alpina (Fig. 11 A og Fig. 10 A), dekket af dem; jeg kan ikke gjenfinde den For- deling af Hårkledningen, som efter H. MöLLER's Angivelse skal findes hos P. alpina (>Alpenblumen>» S. 352, Fig. 137) og ikke heller finder jeg de to kredsrunde >Aussackungen», som han omtaler og afbilder; måske ere de arktiske og alpinske her en lille Kjende forskjellige.

Hvad endelig Kjertelhårene betreffer, da findes de for det förste på Underleben (P. villosa har dog meget få her) og i Svelget, dels sparsomt indströede mellem de lange Hår af 2:den Type, dels og talrigere uden for det af dem indtagne Område (se A Fig. 10 og Fig. 11); men for det andet findes de og det i störst Mxengde fra Svalget ind gjennem hele Spo- ren;. også her er P. villosa fattigst, P. alpina derimod rigest; de af H. MöLLEr i »Alpenblumen» omtalte »einzellige, gestielte Knöpfchen», med hvilke Sporens Inderveg skal vere bekledt hos den sidst nevnte Art, finder jeg ikke; jeg formoder, at de ere Kjertelhårene, hvis Bygning han på Grund af for svag Forstörrelse ikke har opfattet rigtigt.

Det bliver altså en Opgave for Fremtiden, at udfinde Be- tydningen af alle disse Hårdannelser. Uden Funktion kan jeg neppe tro, at de ere, når henses til deres konstante Forekomst og Fordeling hos alle Arter. MÖLLER har forsögt Forklaringer, som jeg dog ikke finder serdeles heldige. Kjertelhårene have morfologisk omtrent samme Bygning som de stilkede Kjertel- hår på Lövbladene og andre Dele af Planten, men det er vel neppe troligt, at de på Underlzeben, f. Ex., skulle fungere i Insektfangstens Tjeneste. Uden at ville se noget andet deri, end en Tilfeldighed, vil jeg anföre, at jeg fandt en Rotatorie i Sporen på en Blomst af P. vulgaris fra Grönland.

Sluttelig vil jeg til disse Meddelelser om de arktiske Pin- gwicula-Arter föje, at jeg ved Tromsö fandt nogle Blomster af P. vulgaris, hvis Spore var reduceret i forskjellig Grad; hos den Blomst, hvor den var mindst, var den nzesten blot en Ud- posning af Krongrunden; samtidig hermed var Tallet af Blom-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 37

sterdelene også forskjelligt; Begeret og Kronen ff. Ex. i én Blomst 4-tallige og af Stövdragere blot 1; i deux Blomst, der havde mindst Spore, vare begge Stövdragerne rudimentere.

6. Rubus arecticus L. På Gresmarkerne om Bosekop fandt jeg denne Art blom-

strende i Juli 1885. Dens ugrenede eller blot svagt grenede, få ”Tommer höje Skud (Fig. 12) stode stadig enkeltvis, men

NW 4

Vä äl AF

U

|

4 ng EA SR SN -

ARTEN NS

Fig. 12. Bubus arcticus. Et Rodstykke med et derfra udgående Skudkomplex. Sideskuddenes förste Blade ere merkede med X. selskabelig over större eller mindre Pletter af Marken. Dette bevegede mig til at grave den ud og undersöge dens Voxe- måde; det viste sig da, at denne Art i vesentlig Grad formerer sig ved Rodskud, og den har i Overensstemmelse hermed

38 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI.

samme Skudbygning som en Mengde lignende Planter, f. Ex. Circium arvense, Sonchus arvensis, Pyrola uniflora o. a. Dens Skud ere straktleddede uden Rosetblade ved Grunden; Rester kunne holde sig levende Vinteren over og neste Vår frem- bringe et nyt Skud, således som Figuren viser. Hvor mange Skudgenerationer der således kunne findes forenede, er mig ubekjendt.

De tvekjönnede Blomstere ere 6- eller 7-tallige, sjeldnere 8-tallige, og have et forskjelligt Tvzermål (132/,—3 Cm.). De mörkt rosenröde, stjerneformig udbredte eller endog lidt til- bagekrummede Kronblade ere serdeles i Öjne faldende med den grönne Mark som Baggrund; det er derfor interessant, at den alligevel er så godt skikket til Selvbestövning, som Til-

feldet er.

Fig. 13. Rubus arcticus. 4: en Blomst ovenfra. B£B: af et Lengdesnit gjennem en Blomst; de yderste Stövdragere have åbnede Antherer. C, D, E: Stövblade fra forskjellige Rekker; £ er yderst (/,). F: Pistil (""/,).

Betragtes Blomsten ovenfra, ser man ikke, som hos andre Rubus-arter, Griflerne med Arrene indtage Midten og vere tet omgivne af de omtrent lige så lange Stövdragere; her ser man blot Stövdragere, der fra alle Sider böje sig ind mod Blomstens Midte og hen over denne, så at dens Indre aldeles skjules (Fig. 13 4). Et Laxngdesnit viser bedst, hvorledes de kegleformig slutte txt sammen med de övre Ender krummede mere eller mindre nedad, og med alle Knapperne samlede over Blomstens Midte (Fig. 13 B). De yderste Stövdragere ere lengst; deres Tråde blive fra en tyndere, aldeles glat Grund jevnt tykkere og tillige småvortede; strax nedenfor Knappen

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 2. 39

bliver Tråden pludselig tyndere (Fig. 13 £). Jo lengere inde på Underbegeret Stövdragerne stå, desto mindre ere de og desto mere indad krummede; de allerinderste have korte og sterkt krummede Tråde, hvis övre tyndere Del imidlertid er lige så lang eller endogså lengere end på de yderste Stöv- dragere (Fig. 13 C, D). Da Stövdragerne ere så tet og fast sammensluttede over Blomstens Midte, synes alle mindre og svagere Insekter at måtte vere absolut udelukkede fra Adgang til den af Underbegerets indre Side dannede Honning; jeg kan nermest blot tenke mig kraftigere Dyr, som Humler og Bier, 1 Stand til at bane sig en Vej, men måske også Sommer- fugles fine Sugesnabel kan opdage en Vej ned mellem Trå- dene: Noget Insektbesög har jeg ikke haft Tid at observere. Lengdesnittene vise fremdeles, at tet under Stövdrager- taget ligge Pistillerne gjemte. De mod Spidsen svagt fortyk- kede Grifler ere oprette, og de uregelmzassig lappede Ar (se Fig. 13 F) komme derved til at befinde sig lige under Stöv- knapperne, delvis endog i umiddelbar Beröring med de in- derste, korte Stövdrageres. Blomsten er svagt proterandrisk; de yderste Stövdragere åbne deres Knapper meget tydlig en- dog på et Tidspunkt, da Kronbladene endnu neesten stå opret, og för Arrene ere helt modne, om end store. Men Arrene trede åbenbart i Funktion meget hurtig efter de yderste Stöv- dragere, thi har jeg også set Arrene bedekkede med Masser af spiret Pollen, för de inderste Stövdrageres Knapper havde åbnet sig. Krydsbestövning må jo nok kunne udföres, men for övrigt kan det vist med Vanskelighed undgåes, at Pollen falder fra en Blomsts Antherer ned på dens egne Ar, når et Insekt tvinger sin Sugesnabel ned mellem Stövdragerne, hvilket åbenbart endog synes at måtte ske så meget lettere, fordi Trådene ere ru og derfor må gjöre mere Modstand mod en indtrengende Insektsnabel og rystes så meget desto sterkere. Det vil da komme an på, om fremmed Pollen spirer eller ud- vikler sig raskere end eget Pollen. Men finder Krydsbestöv- ning ikke Sted, må Selvbestövning i alle Fald til sidst, når de korte Stövdragere åbne sig, med Nödvendighed foregå. Jeg kjender ikke nogen anden KBubus-Art, hvis Selvbe- stövning er sikret i den Grad som dennes, og man må da sik- kert heri se en Tilpasning af Arten til det ugunstige V ejrlig, som den under sin Blomstring vist ofte må kunne viere udsat fors Den Art, der kommer den nermest, er, efter hvad jeg

40 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI.

har set, Rubus saxatilis, som jo også går lige til Nordkap og Östfinmarken og op over Skovgrensen på Bjergene i Norge så vel som 1 Alperne; Kronbladene hos denne stå oprette, og Stövdragerne lude noget ind mod Midten uden dog at slutte så tet sammen over denne som hos RB. arcticus; der er dog, i alt Fald i en lidt zeldre Blomst, en Indgang mellem dem ned til Pistillerne; de have lignende, fint vortede Stövtråde, der ligeledes foroven pludselig ende med et glat, meget tyndere Stykke, og jeg sér ikke, at det kan undgåes, at Pollen fra dem falde ned på Arrene. Til den samme Slutning kommer også H. MöLLErR (Alpenblumen 5. 216).

BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Af TIL N:o 3.

Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 49.

BIDRAG

TILL

HJERTBLADETS ANATOMI

HOS

MONOKOTYLEDONERNA

AF

MARIA LEWIN.

MED 3 TAFLOR.

MEDDELADT DEN 10 FEBRUARI 1886. GENOM E. WARMING.

STOCKHOLM, 1887. KONGL. BOKTERYCKERIEET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

Jag begagnar detta tillfälle att uttala den djupa tack- samhet jag hyser för min lärare PROFESSOR EuG. WARMING, under hvars ledning de undersökningar, som här meddelas, hafva blifvit utförda.

AA AVR

+ :

IN Gers undersökningar, gjorda med afseende på hjertbladets anatomiska byggnad hos en del monokotyledoner, är det min afsigt att meddela uti denna lilla uppsats. Ursprungligen var min önskan att tillika lemna en öfversigt af groddplantornas hela morfologi hos monokotyledonerna, hemtad dels från li- teraturen, dels från egna undersökningar, ett arbete, som dock nu blifvit onödigt, då, sedan detta börjades, Dr GEORG

KrEBs utgifvit »Beiträge zur Morphologie und Biologie der

Keimung» !). — Det material, jag nyttjat, har jag erhållit från samlingarne å Stockholms Högskolas Botaniska Institut, och det har tyvärr mången gång varit ganska knapphändigt. Dessutom har prof. V. B. WIiTTROCK varit god och lemnat mig ett och annat, och genom prof. WARMING har jag från den botaniske Have i Köpenhamn erhållit en del groddplantor.

Jag börjar med ordningen MHelobiee, hvars hjertblad är helt och hållet grönt och alltså i stånd till kolsyreassimila- tion, kommer derefter till sådana, som delvis äro gröna, del- vis bygda för att vara tjenliga som uppsugningsorgan af frö- hvita, och slutligen till gräsen, hvilkas hjertblad, om scutel- lum får tydas som sådant, alls icke är grönt och i stånd till kolsyreassimilation, utan helt och hållet är afsedt till att gömma upplagsnäring och tjena till fröhvitans uppsugning. Jag behandlar dock hvarje ordning, för hvilken jag har nå- gra representanter, för sig, sökande inom ordningen så vidt möjligt nämna dem efter hjertbladspetsens större eller min- dre uppsvällning.

!) Untersuchungen aus dem Botan. Institut zu Tiibingen. 1885. 4. Heft.

4 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

HELOBIEAE.

Utmärkande för hjertbladet i allmänhet inom denna ord- ning är, att det är grönt och att fröskalet snart affaller från dess spets. Denna är ej på något sätt uppsväld, och till sin byggnad är den likartad hjertbladets öfriga delar.

ALISMA PLANTAGO Å. har nästan ingen hypokotyl stam- del. På öfvergångspartiet mellan roten och den hypokotyla stammen finnes som hos alla Helobieer en krans af kraftigt utvecklade rothår, tydligen tjenande till att fästa plantan vid marken. — Kärlsträngförloppet. En enda kärlsträng finnes i hjertbladet. — Öfverhuden i hjertbladet har klyföppningar i stor mängd försedda med mer och mindre regelbundna bi- celler (fig. 2).

ÅLISMA RANUNCULOIDES LÅ. har deremot en tydlig hypo- kotyl stamdel. — Kärlsträngförloppet i hjertbladet öfverens- stämmer med det samma hos A. plantago. — Öfverhuden i hjertbladet saknar hos denna art helt och hållet klyföppnin- gar, hvilket väl står i samband med, att den gror nedsänkt i vattnet.

RuPPIA ROSTELLATA KocH (fig. 1) har ett egendomligt utseende i groningsstadiet. DR N. WiLLE!) har visat, att den hypokotyla stamdelen i sin nedersta del är egendomligt upp- sväld och tjenstgör som amorgan. Hufvudroten kommer aldrig till utveckling, utan en birot öfvertager dess roll. — Kärlsträngförloppet. En prokambialsträng finnes i hjertbla- det, åtminstone i dess nedre del. Den saknar dock verkliga kärl. — Öfverhuden saknar klyföppningar.

NAJAS FLEXILIS (WILLD) ROSTK. ET SCHMIDT Öfverens- stämmer med Ruppia i afseende å kärlsträngförlopp och öf- verhud i hjertbladet. +P. MaAGNuS nämner i »Beiträge zur Kenntniss der Gattung Najas L.> i motsats mot A. WEiss, att N. fexilis aldrig har klyföppningar, och hvad hjertbladet be- träffar, har jag funnit det samma.

TRIGLOCHIN MARITIMUM Å. företer i groningsstadiet unge- fär samma utseende som Alisma plantago, den vanliga typen för Helobiex utan någon hypokotyl stamdel. — Kärlsträng-

!) Om Kimens Udviklingshist. hos Ruppia rostellata og Zanichellia palustris. Vidensk. Meddel. fra den Naturhist. Foren. 1882. Kjobenhayn.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:0O 8.

förloppet. I alla undersökta fall har hjertbladet haft antingen en enda eller tre kärlsträngar. Deras antal varierar således. — Ofverhuden i hjertbladet har klyföppningar i mängd.

LILIIFLORAE.

Inom denna ordning företer hjertbladet betydligt olika former. Närmast öfverensstämmande med Helobiee är fam. Juncacez.

JUNCUS sp. Hjertbladet är långsträckt och försedt med en nedtill sluten slida. Fröskalet qvarsitter länge. Se- dan detta och fröhvitan aflägsnats, ser man en tydlig insnör- ning, utvisande gränsen mellan den i fröet inneslutna delen af hjertbladet och den öfriga delen (fig. 3). — Kärlsträng- förloppet. En enda kraftig kärlsträng finnes i hjertbladet. — Öfverhuden i hjertbladet är rik på klyföppningar försedda med biceller med undantag af den i fröet insänkta spetsen, som saknar hvarje spår af klyföppningar. Öfverhudcellerna på hjertbladets nedre del förete den vanliga i longitudinal riktning sträckta formen, men mot spetsen få de ett helt annat utseende, bli först temligen isodiametriska, och i sjelfva spetsen bli ytterväggarne starkt utbugtade och cellerna sträckta i radiär riktning (fig. 3 ep.).

AGAVE AMERICANA L. (fig. 10). Hjertbladet har nedtill en kort öppen slida, genom hvilken stamknoppen bryter fram, och det är upprätt liksom hos de föregående. Den i fröet inneslutna delen visar en tydlig uppsvällning (fig. 11). Då fröet faller af, skrumpnar denna uppsvälda del till sam- mans. — Kärlsträngförloppet. Från det hypokotyla interno- diet utgingo i de undersökta fallen 6 kärlsträngar till hjert- bladslidan. Af dessa nådde ej alla spetsen utan upphörde efter hand. Strax nedanför den uppsvälda delen funnos stundom 2, stundom 3 kärlsträngar, och genom den uppsvälda spetsen funnos hos alla undersökta exemplar tvänne strängar, som upphörde först några cellskikt under öfverhuden. — Öfver- huden. ”Talrika klyföppningar finnas på den fria delen af hjertbladet, men saknas i spetsen. De långsträckta öfver- hudeellerna bli i spetsen isodiametriska. Någon sträckning 1 radiär riktning är knapt märkbar, men ytterväggarne äro utbugtade.

6 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

YUTCCA ALOÉFOLIA TRICOLOR LÅ. (fig. 12). Hjertbladet utgöres af en nedtill sluten slida, från hvilken ett skaft ut- går, som ungefär på midten är skarpt böjdt, så att fröet 1 dess spets kommer i jemnhöjd med slidans nedre del. Troligen kan också hjertbladet räta ut sig. Hjertblad- spetsen sväller betydligt upp och är liksom hela fröet till- plattad (fig. 13). — Kärlsträngförloppet. Till hjertbladet af- gifvas fyra kärlsträngar, hvilka alla nå dess spets. — Öfver- huden. Klyföppningar finnas i riklig mängd, utom i spetsen. Ofverhudeellerna der visa ingen sträckning utan äro helt små och isodiametriska.

Såväl hos JUNCUS som AGAVE och YvecaA är således hjertbladet i någon mån metamorfoseradt till att göra tjenst som absorbtionsorgan för fröhvitan.

HYACINTHUS CANDICANS BAK. (fig. 4—9). Ofvanför en lång hypokotyl stamdel utgår hjertbladet. Det utgöres af en slu- ten slida, som ändar i en liten spets, och tätt under denna spets utgår skaftet, som uppbär fröet. Den i fröet insänkta delen sväller något upp och har en fåra, så att den på tvärsnitt ter sig nästan hjertlik. Denna fåra fortsätter på skaftet och synes lätt på tvärsnitt (fig. 8). — Kärlsträngförloppet. I den hypokotyla stamdelen finnas fyra kärlsträngar. Från hvar och en af dessa afgifvas kärlsträngpartier, som förena sig två och två till tvänne kärlsträngar, som gå upp i slidan och stå motsatta hvarandra, hvar och en med sin veddel innerst (fig. 7). Den, som befinner sig på den från skaftet vända delen af slidan, går ända upp i dennas spets, gör der en skarp böjning och går ut i skaftet; den andra når ej slidans spets, utan gör dessförinnan en något svagare böjning ut i skaftet och följer dettas mot slidan vända sida (fig. 9). Utan någon förgrening löpa båda strängarne genom skaftet ut i den i fröet insänkta delen, utan att dock nå ända ut under öfverhuden. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets blifva sträckta 1 radiär riktning, så att de blifva tre till fyra gånger så långa som breda. De blifva tillika delvis fri- gjorda från hvar andra, så att de likna korta hår (fig. 6). Öfverhudeellerna i skaftet ha den vanliga tangentielt sträckta formen, men vid skaftets inträde i fröet blifva de allt kor- tare och kortare, tills de antaga det nyss beskrifna utseen- det. Klyföppningar finnas på skaftet och slidan, men ej i Spetsen af hjertbladet. Vid det ställe der roten öfvergår i

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:O 3. 7

den hypokotyla stammen, sväller den upp och blir lågt om- fattande samt är rikt besatt med rothår (fig. 5).

De båda arter af slägtet Iris, som jag, så vidt materialet tillåtit, undersökt, visa stor olikhet i afseende å hjertbladets yttre byggnad.

Iris PSEUDACORUS L. (fig. 14). Om hjertbladet af denna växt har prof. WITTROCK vid naturforskarmötet i Stockholm 1880 lemnat ett meddelande. Till detta har jag ingenting nytt att foga annat än hvad öfverhuden beträffar, hvarom han icke talar. I. pseudacorus har en betydlig hypokotyl stam- del. Hjertbladet utgöres af en längst ned sluten slida. från hvars öfre del, men nedanför dess spets, ett långt skaft ut- går, som uppbär fröet. Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att den fyller större delen af fröskalet. — Kärlsträngför- loppet. En enda kärlsträng löper genom hela hjertbladet. — Öfverhudens celler i spetsen visa ej någon radiär sträckning. På slidan och skaftet finnas klyföppningar, men ej i spetsen.

Iris BomeMmica ScHmipt (fig. 15). Hjertbladet ut- göres hos denna art af en liten kort slida, utgående omedel- bart ofvan roten, och vid denna slidas nedre del sitter ett litet skaft fästadt, som är så kort, att fröet kommer att sitta tätt intill stammen. Spetsen är ej uppsväld, utan ligger blott något krökt inne i fröet. Af brist på material har jag ej kunnat taga reda på hjertbladets byggnad och ej heller om dessa olikheter mellan de båda arterna äro konstanta eller kanske till en del bero på yttre förhållanden.

LAPEYROUSIA JUNCEA KÅKER., en annan Iride, har en kort hjertbladslida, från hvars öfre del utgår ett litet kort skaft, som uppbär fröet. Hjertbladspetsen sväller upp, så att den nästan fyller fröskalet. — Kärlsträngförloppet. En enda kärl- sträng finnes i hjertbladet. — Öfverhudens celler i hjertblad- spetsen äro ej radiärt sträckta. Cellerna under öfverhuden

äro starkt afrundade och skilda från hvar andra genom stora

intercellularrum.

ASPARAGUS VERTICILLATA L.!). Hjertbladet utgöres af en liten kort slida, som slutar 1 två eller tre flikar, och ett litet mycket kort skaft, som uppbär fröet och som är fästadt vid slidans nedre del. Den i fröet inneslutna delen af hjert- bladet är betydligt uppsväld, dock icke den allra öfversta.

) Afbildn. af groddpl. af Asparagus finnes i prof. E. WARMINGS afh. >Om Skudbygning, Overvintring og Foryngelse». Kjobh. 1884.

S MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

Denna är smal och ligger krökt. — Kärlsträngförloppet. Fyra eller fem kärlsträngar löpa ut i skaftet. De närma sig hvar andra i spetsen och sammansmälta slutligen till en, som slutar med trakeider tätt under öfverhuden. Den lilla slidan har inga kärlsträngar. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets äro så godt som alls icke sträckta; ytter- väggarne äro blott något utbugtade. Klyföppningar finnas på slidan, ehuru temligen sparsamt. Hjertbladet innehåller sferokrystaller och rafider af oxalsyrad kalk.

TAMUS COMMUNIS LÅ. är bekant för sin knölbildning. Knölen utgöres dels af den hypokotyla, dels af den epikotyla stamdelen. Fröet sitter tätt intill roten (fig. 16).

Skilda åsigter hafva uttalats om huruvida Tamus är en monokotyledon eller dikotyledon. DUuTROCHET!) säger, att tvänne hjertblad utvecklas, hvaraf det ena dock ensamt är till någon nytta, det andra deremot af bräcklig konsistens och endast varande ett par dagar. SOLMS-LAUBACH?) har gjort en utförlig undersökning öfver utvecklingen af embryot hos Tamus och kommit till det resultat, att ett enda hjert- blad anlägges. Sjelf har jag ej kunnat finna spår af ett an- dra hjertblad på de utvecklingsstadier, som jag haft tillfälle att se. DUTROCHETS figur öfver en liten groddplanta med två mycket tydliga hjertblad är i alla fall egendomlig. SOLMS- LAUBACHS uppfattning må väl dock för närvarande antagas som den riktiga. Jag talar derför endast om ett hjertblad. Detta är reduceradt till en del inne i fröet, hvilken sväller upp och är fästad vid ett mycket kort skaft, samt en liten upphöjd valk vid basen. Denna lilla valk må väl betraktas som en rudimentär slida. Någon kolsyreassimilation kan icke gerna utföras af detta hjertblad, utan dess enda verk- samhet består i fröhvitans absorberande och möjligen dess

gömmande under någon tid. — Ett litet lågblad med rudi- mentär skifva finnes understundom (fig. 16, 1). — Kärl- strängförloppet. Tvänne kärlsträngar gå till hjertbladet och förgrena sig något inne i den uppsvälda delen. — Ofver- hudens celler bli icke synnerligen radiärt sträckta — högst

') Observat. sur la forme et la structure primitive des Embryons végétaux. Nouv. Annales du Muséum. T. 4. 1835.

?) Ueber monocotyle Embryonen mit scheitelburtigen Vegetations- punkt. Bot. Zeitung. T. 36. 1878.

RIU

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. II. N:o 3. 9

två gånger så långa somm breda. Rätt stor oregelbundenhet visa de. Klyföppningar saknas alldeles.

Sist inom Liliiflore nämner jag DRACENA DrRAco L., som med afseende å hjertbladets byggnad icke påminner så litet om palmerna. Det har en liten kort slida, från hvars öfre del, strax nedanför spetsen, ett kort skaft utgår (fig. 17). Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att den blir klot- rund och helt och hållet fyller fröskalet. "Trenne lågblad finnas efter hjertbladet, hvart och ett med en lång sluten slida och en kort fri del. -— Kärlsträngförloppet. Successiva

tvärsnitt visa, att från rotens centralcylinder utgå ett antal

kärlsträngar, som böja ut i skaftet af hjertbladet. Inne i fröet förgrena de sig något (i ett fall: från att ha varit nio i skaftet blefvo de tretton i spetsen) och löpa i en båge, följande periferien af den uppsvälda spetsen. I några fall har jag funnit, att rotens centralcylinder afoifver en eller två kärlsträngar, som ligga motsatta dem, som gå till skaftet: De utgå nedanför dessa och böja ut mot stammens periferi. Deras längd belöper sig till omkring 3, högst 4 mm. De tyckas vara rent tillfälliga. — Ofverhudens celler i hjertblad- spetsen blifva något radiärt sträckta — högst dubbelt så långa som breda. Klyföppningar saknas alldeles på hjert-

bladet.

ENANTIOBLAST.E.

Inom denna ordning och fam. Commelynacere!) träffas hjertblad, som till sin byggnad mest öfverensstämma med Hyacinthus, och hvilka således tjenstgöra både såsom kol- syreassimilerande och såsom absorberande fröhvita.

COMMELYNA COELESTIS WiLLD. Hos en ung groddplanta synes stamkhoppen ännu innesluten inom hjertbladets slida strax ofvan den ytterst korta hypokotyla mellanleden. Denna är i sin öfversta del starkt uppsväld och rikt besatt med rothår (fig. 18). Uppsvällningen beror ej på att cellerna dela sig, utan derpå att hvarje cell får ett större rum. Hjert- bladet är skarpt krökt ett stycke från fröet, men rätar för-

!) Jemf. SOLMS-LAUBACH. 1 c.

10 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

modligen ut sig senare. Den i fröet inneslutna delen sväller icke upp. — Kärlsträngförloppet. Tvänne kärlsträngar gå genom hjertbladet till dess spets utan någon förgrening. — Ojfverhuden visar föga olikhet i spetsen och å öfriga delar af hjertbladet. Cellerna bli 1 spetsen något kortare i longitu- dinel riktning, och deras ytterväggar bugta utåt temligen starkt. Någon obetydlig sträckning i radiär riktning kan märkas. Klyföppningar finnas utom på den i fröet insänkta spetsen.

TRADESCANTIA DISCOLOR HERIT. har en ända till 3 och 4 cm. lång hypokotyl stamdel. Hjertbladet har en sluten jemförelsevis kort (omkring 1 cm. lång) slida, och från dennas öfre del utgår ett mycket långt skaft, som 1 sin spets bär fröet. Skaftets längd står troligen i samband med läng- den af den hypokotyla stamdelen. Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att dess diameter blir ungefär dubbelt så stor som diametern af hjertbladet strax utanför fröet. — Kärlsträngförloppet. Roten är tetrark. Från dess fyra kärl- grupper utgå fyra kärlsträngar, som genomlöpa mellan- leden. Strax nedanför slidan närma sig dessa strängar hvar andra och bilda en stor oordnad grupp af kärlsträngar, från hvilken tvänne strängar gå upp 1 slidan och böja öfver i skaftet samt fortsätta genom detta ut till spetsen. De för- orena sig ej, men i den uppsvälda spetsen utgå från deras bastpartier långsträckta celler, tydligen ledningsväfnad. — Öfverhudens celler äro i spetsen temligen tjockväggiga, ej radiärt sträckta, blott med utbugtade ytterväggar.

En annan art af slägtet TRADESCANTIA, obekant hvilken, visade hos en del exemplar samma långa hypokotyla mellan- led och skaft som hos 'T. discolor med den olikhet dock, att skaftet utgick från slidans nedre del. Hos andra exemplar rådde den olikheten, att både hypokotyla internodiet och hjertbladskaftet voro helt korta. Dessa variationer bero för- modligen på de olika förhållanden, under hvilka -fröna gro, så- som olika tillgång på ljus och värme. Hjertbladspetsen var i alla undersökta fall kolflikt uppsväld inne i fröet. —— Kävl- strängförloppet. Mellanleden eger en enda sträng, från hvil- ken tvänne afgifvas till slidan, en kraftigare och en svagare. Båda dessa nå slidans spets. Den kraftigare har dock dess- förinnan afgifvit en gren till skaftet, hvilken strax delar sig i två eller tre grenar, som fortsätta ut genom skaftet till

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 3. 11

spetsen utan vidare förgrening. — Ofverhuden öfverensstäm- mer alldeles med den samma hos T. discolor.

SCITAMINEAE.

Denna ordning innefattar arter, hvilkas hjertblad nå en hög grad af uppsvällning inne i fröet, och af hvilka en del (Musa, Canna) i hela hjertbladets byggnad visa stor öfver- ensstämmelse med palmerna.

HEDYCHIUM GARDNERIANUM WALL. Hjertbladet har en liten kort nedtill sluten slida. från hvars nedre del utgår ett kort skaft, som uppbär fröet, hvilket derigenom kommer att sitta tryckt tätt intill plantan. Hjertbladspetsen blir något uppsväld. Ett lågblad finnes. — Kärlsträngförloppet. Från rotens centralcylinder eller kanske rättare från det korta hy- pokotyla internodiet böja två strängar ut horisontalt, icke midt emot hvar andra, utan så att de bilda en vinkel af ungefär 90” med hvar andra. Den ena af dem går upp i slidan, den an- dra går ut i skaftet, men qvarlemnar vid utträdet i detta en gren, som fortsätter upp i slidan. Denna kommer således att få två kärlsträngar. Den först nämda af dessa närmar sig den andra, och redan på slidans midt sammansmälta de med hvar andra bildande en båge. Den sträng, som går till skaftet grenar sig i tre grenar, af hvilka en som nämdt qvarstannar i slidan, och de andra två gå genom skaftet och ut i den uppsvälda spetsen utan vidare för nin — Öfver- huden 1 den uppsvälda spetsen visar radiärt sträckta celler (ungefär två gånger så långa i radiär riktning som i tangen- tiel). Slidan har klyföppningar, men icke Sek 1 frdet in- sänkta spetsen, i öfverensstämmelse -med hvad som vanligen är fallet.

Musa EnseEtTE Bruc. (fig. 19). Hjertbladet består af en sluten, upptill afrundad slida, från hvars allra nedersta del ett mycket kort skaft uppbär fröet. Hjertbladspetsen är starkt uppsväld och uppifrån tillplattad, så att den med sitt lilla skaft liknar en liten hattsvamp. Fröskalet är ytterst hårdt och har en kantig öppning, genom hvilken växtämnet banar sig väg. — Kärlsträngförloppet. "Tvärsnitt omedelbart under skaftet visa en krans af många kärlsträngar, af hvilka

12 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

en del tillhöra slidan (man ser också denna frigöra sig vid ena sidan) och några tillhöra skaftet. Dessa senare utgå från kärlpartiet i midten något ofvanför dem, som höra till slidan. Af successiva tvärsnitt ser man vidare, att ett par af dessa strängar, som gå till skaftet, afge grenar, som gå upp i slidan och komma att stå på dennas mot fröet vända del. Slidan är på denna sida tjockast, har der sin ryggsida. Vore den ett sjelfständigt blad, skulle den säkert ha rygg- sidan vänd åt motsatt håll, alternerande med hjertbladet i fröet. Slidans kärlsträngar nå ej alla dess spets, utan redan på dess midt böja ett par på ryggsidan båglikt mot hvar andra, och de öfriga böja öfver mot hvar andra något högre upp, bildande flere bågar. — Ofverhudens celler visa ingen nämnvärd radiär sträckning i hjertbladets spets. Ytter- väggarne äro blott starkt utbugtade. Inga klyföppningar fin- nas på hjertbladet.

CANNA sp. Hjertbladets yttre är lika med Musas, spet- sen dock ej tillplattad. — Kärlsträngförloppet. Flere kärl- strängar gå till slidan, äfvenså till skaftet. Dessa senare förgrena sig mycket i den uppsvälda spetsen. De ligga ut- med. dennas periferi ordnade i krans med veddelarne inåt, bastdelarne utåt. Strängarne, som gå till slidan, böja hvar och en öfver i en båge, och de ordna sig så, att i slidan kommer att finnas två rader med bågar (fig. 21). — ÖOfver- hudens celler bli i spetsen af hjertbladet sträckta, så att de bli 4—6 gånger längre i radiär riktning än i tangentiel (fig. 22). Klyföppningar saknas.

CANNA PATENS Öfverensstämmer med föregående med af- seende å kärlsträngförloppet (fig. 20).

SPADICIFLORAE.

Inom denna ordning genomgår jag först

ARUM ITALICUM MILL. (fig. 23), hos hvilken hjertbladets yttre utseende ganska mycket liknar detsamma hos Yucca. Spetsen sväller något mera upp och är icke tillplattad, som hos Yucca, det är egentliga olikheten. — Kärlsträngförlop- pet. Till hjertbladslidan gå 4—6 kärlsträngar (fig. 24), hvilka löpa genom skaftet och ut i spetsen utan att förgrena sig. — Öfverhudens celler bli i spetsen radiärt sträckta, ungefär dub- belt så långa som breda.

RV

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 3. 13

Palmer. Hvad som, för så vidt kändt är, karaktäriserar hjertbladet hos palmerna är, att dess spets förblir i fröet un- der hela groningen, absorberar fröhvitan och derunder sväller upp, så att den till och med kan fylla hela rummet innanför fröskalet och blir dervid svampaktig. För öfrigt består hjert- bladet af en slida, som omfattar stammen, samt ett från sli- dan utgående skaft, som uppbär fröet.

Om palmernas groning har MaArtiuvs!) i sitt stora verk om palmerna meddelat åtskilligt. Flere afbildningar af grodd- plantor lemnar han. Någon anatomi har han deremot icke gått in på. Denna har delvis behandlats af SaAcHs?) och GODFRIN?). PFITZER nämner i sin afhandling »Ueber Frichte, Keimung und Jugendzustände einiger Palmen»?) nästan intet om hjertbladet.

A. Följande arter ha hjertbladskaftet utgående från slidans öfre del: Phenix dactylifera, Latania borbonica, Cha- merops flexuosa, Corypha umbraculifera, Caryota urens och sobolifera, Cham&edorea Martiana och Cocos nucifera.

PHENIX DACTYLIFERA L.3). Slidan är lång och nedtill sluten. Skaftet är också ganska långt, så att fröet kommer att bli aflägsnadt från plantan — hvad Martivs kallar »ger- minatio remotiva». Hos en groddplanta med tvänne blad, — — hvaraf ett lågblad, utom hjertbladet utvecklade uppfylde hjertbladets spets så godt som hela fröskalet. Blott ett helt tunt lager af fröhvita återstod. Spetsen var lös och svamp- aktig. — Kärlsträngförloppet. Ett längdsnitt genom fröet visar en nästan cirkelrund yta af hjertbladet, dock i spetsen med en insänkning, som når till medelpunkten. Kärlsträngar löpa i stor mängd parallelt med ytan, och tages snittet ge- nom skaftet, ser man kärlsträngar komma ut derifrån, böja ut åt sidorna och följa periferien. I midten finnas inga kärlsträngar. Tvärsnitt genom slida och skaft visa, att till slidan gå ett antal strängar (i ett fall 9), hvilka fortsätta ge- nom skaftet. Strax utanför fröet börja de något förgrena

1!) Historia naturalis Palmarum.

?) Zur Keimungsgeschichte der Dattel. Bot. Zeit. 1872.

3) Anatomie comparée des cotylédons. Ann. d. sciences nat. T. 19884.

4) Berichte der deutch. Bot. Gesellsch. 1885, sid. 32. Jemf. äfven KARSTEN, Die Vegetationsorgane der Palmen, Abh. der Berliner Acad. 1847.

5) Jemf. SACHS 1. c. MARTIUS afbildar en groddplanta. Vol I, tab. OS i

14 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

sig, och vid sjelfva inträdet i fröet eger rik förgrening rum, så att hjertbladspetsen blir liksom omspunnen af en mängd kärleträngar, ordnade som på en stam med veddelen inåt och bastdelen utåt, och hvilka i den djupa insänkningen sam- mansmälta med hvar andra. Utom slidans verkliga kärlsträn- gar finnas några små mjukbaststrängar i dess periferi. Föl- jas dessa nedåt, finner man dem ligga i en krets omkring rotens centralcylinder. Dessa baststrängar upphöra ungefär på slidans midt. — Öfverhuden på hjertbladet saknar alldeles klyföppningar. Dess celler äro i den uppsvälda spetsen nå- got radiärt sträckta och ytterväggarne utbugtade. <Cell- skiktet närmast under öfverhuden i hjertbladspetsen utgöres af små celler med små intercellularrum. Cellerna derunder äro större och ha stora intercellularrum.

LATANIA BORBONICA LAM. Fröet är äfven här medelst ett temligen långt skaft skildt från slidan (germ. remot.). Hjertbladspetsen blir mycket uppsväld och svampaktig och har i spetsen en djup insänkning. — Kärlsträngförloppet. Slidan egde i de undersökta fallen 8—10 kärlsträngar, hvilka fortsatte upp i skaftet och redan i dettas nedre del började att förgrena sig. Af grenarne böjde några in mot midten. Ett tvärsnitt genom hjertbladet strax innanför fröskalet vi- sade en krans af många kärlsträngar och derinnanför ett få- tal strängar med tendens att något förgrena sig. Tvärsnitt på midten af den uppsvälda spetsen visa utom de periferiska en stor mängd kärlsträngar 1 midten. Dessa senare äro dock, efter hvad jag kunnat finna, ingenting annat än de periferi- ska, som följa ytan af hjertbladet och sålunda böja nedåt, der hjertbladet är urhålkadt. Efter hvad jag kunnat se, skulle det sålunda finnas dels några få äkta midtsträngar, dels några falska, det är periferiska, som på tvärsnittet på grund af in- sänkningen se ut som midtsträngar. GODFRIN!) har lemnat fi- gurer öfver kärlsträngförloppet i hjertbladet hos Latania. Han tolkar kärlsträngarne i midten och afbildar dem också såsom särskilda grenar, som böjt in mot centrum och der förgrenat sig. — Öfverhuden har inga klyföppningar på hela hjertbla- det. I den uppsvälda spetsen utgöres öfverhuden af isodia- metriska celler med något utbugtade ytterväggar. Under öfverhuden ligger ett cellskikt, som tydligt kan följas, men

AISNGS

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 3. 15

derunder blir oregelbundenheten stor, och stora intercellular- rum finnas.

CHAMAROPS FLEXUOSA HORT.!). Det långa skaftet (germ. remot.) har en fåra på insidan. Hos en groddplanta, som ännu ej hade mer än bhjertbladet utveckladt, var slidan af ungefär samma längd som skaftet. Slidans öfvergång i skaf- tet var tydligt markerad, och man kunde se, hvar stamknop- pen skulle komma att bryta ivenom. Fröhvitan är ruminat. Den uppsvälda hjertbladspetsen är i följd deraf oregelbundet bugtad. — Kärlsträngförloppet. "Till slidan gå ett antal kärl- strängar, af hvilka en och annan delar sig och andra sam- mansmälta, temligen oregelbundet tycks det. I ett fall fun- nos i skaftets nedre del 7 strängar, strax utanför fröskalet hade dessa delat sig, så att 11 funnos. Inne i fröet sker en upprepad delning, så att den uppsvälda spetsen har en stor rikedom af kärlsträngar i periferien — och endast der Dessa kärlsträngar böja sedan till sammans och bilda ett nät- verk i den yttersta spetsen (fig. 25). — Öfverhudens celler i den uppsvälda spetsen äro något radiärt sträckta och ha ut- bugtade ytterväggar.

CORYPHA UMBRACULIFERA L. Hjertbladskaftet är här ännu längre än hos Phenix, Latania och Chamzerops (germ. remot.). Ett lågblad följer efter hjertbladet. Hos en groddplanta, som hade trenne blad efter lågbladet utvecklade, hade hjert- bladspetsen absorberat all fröhvita. En djup urhålkning fans i den mycket svampaktiga spetsen. Denna urhålkning omnämner PrFIitzER?) — Kärlsträngförloppet. Kärlsträngar gå till skaftet, genom detta och ut i spetsen, der de för- orena sig rikt. På tvärsnitt genom den uppsvälda spet- sen synas, utom de kärlsträngar, som ligga utmed periferien, en stor mängd strängar i midten, men huruvida dessa verk- ligen äro grenar, som böjt in mot centrum, eller blott äro de periferiska, som böjt nedåt följande urhålkningen så- som hos Latania, har jag af brist på material ej kunnat se, — Öfverhuden. Det ytterst knapphändiga materialet har gjort, att jag icke kunnat taga reda på öfverhudens utseende i spetsen af hjertbladet. Klyföppningar saknar den dock alldeles.

!') Groddpl. af Ch. humilis finnes afbildad hos Martius. Vol I, tab. 2, HO LV. LEN CENp: LE;

I

16 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

CARYOTA URENS LÅ. (germ. remot.). (Fig. 26). Hjertblad- skaftet har en uppsvällning alldeles invid fröet. Fröhvitan är ruminat, och hjertbladspetsen följaktligen starkt bugtad (fig. 29). — Kärlsträngförloppet. Till slidan gå omkring nio kärlsträngar och fortsätta genom skaftet ut i den uppsvälda spetsen. Der förgrena de sig (i ett fall, der 9 funnos i sli- dan, funnos 20 på ett tvärsnitt midt igenom spetsen) och böja ut mot periferien. Inga finnas i midten. De upphöra den ena efter den andra utan att mötas och bilda något nät- verk. — Öfverhudecellerna i spetsen äro ordnade i fält, be- roende på deras delning. Hvarje fält eller cellgrupp här- stammar från en enda cell (fig. 28). Tvärsnitt (fig. 27) genom spetsen visa, att öfverhudeellerna äro temligen isodiametriska med något utbugtade och förtjockade ytter- väggar.

CARYOTA SOBOLIFERA WALL. öfverensstämmer med C. urens 1 groddplantornas yttre utseende, kärlsträngförgrening och öfverhud. Dock upphöra icke kärlsträngarne i hjertblad- spetsen efter hand, utan de sammansmälta med hvar andra, bildande ett nätverk.

CHAMEDOREA MaRrtiaAna H. WeEnpDL.!). Hjertbladskaftet är temligen kort, så att fröet kommer att sitta nära plantan. Det är hvad Marrtivs kallar »germinatio admotiva»>. Hjert- bladspetsen sväller mycket upp. Hos en groddplanta. som blott hade ett blad utom kotyledonen utveckladt, var nästan all fröhvita absorberad; endast ett helt tunt skikt återstod. — Kärlsträngförloppet. Några kärlsträngar (i ett fall fyra) gå till slidan och vidare ut i skaftet, förgrena sig något i detta och ännu mera i den uppsvälda spetsen (i nyss nämda fall blefvo de 17). De ligga endast utmed periferien. — Ofverhuden. Cellerna i hjertbladspetsens öfverhud äro ej ra- diärt sträckta, men ha utbugtade ytterväggar.

Cocos NUCIFERA ÅL. Den enda nyare afbildning, som jag känner till af den stora kokosnöten i groende tillstånd, är den, som professor WARMING”?) lemnar. Som bekant utgöres den yttre delen af fruktskalet af grofva fibrer, ordnade paral- lelt med ytan, utom på det ställe. der växtämnet bryter ige- nom, hvarest de ligga radiärt. »Stenen>, det inre af frukt-

!) Afbildn. af groddpl. af Ch. Schiedeana, finnes hos MARTIUS, Vol. Tytab. 2 Hov TEL ?) Den almindelige Botanik. Kjobenh. 1820, p. 175.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 8: 17

skalet, har på detta ställe ett litet parti, som lätt spränges bort af växtämnet vid groningen!?). Fröskalet är helt tunt, och fröhvitan icke benhård, som vanligen är fallet hos pal- merna, utan temligen mjuk. Det är stenen, som här gör

samma tjenst, som den benhårda fröhvitan eljes. — Hjert- bladspetsen blir i hög grad svampaktig (fig. 35), och dess yta starkt och oregelbundet bugtad (fig. 34). — Kärlsträng-

förgremngen har af brist på material ej kunnat undersökas. —- Öfverhuden i spetsen har den hos palmerna vanliga for- men. Cellerna bli således föga radiärt sträckta (fig. 36).

Cocos sp. En mycket mindre form än den föregående. Både bhjertbladslida och skaft äro korta (germ. admot.). Tvänne lågblad följa efter hjertbladet. Dettas spets upp- fyller till slut hela fröskalet. Dess yta är starkt bugtad. — MKärlsträngförloppet är det samma som hos Chamedorea. — Öfverhudens celler i spetsen bli obetydligt sträckta i ra- diär riktning, men ha utbugtade ytterväggar.

B. Följande arter ha hjertbladskaftet fästadt vid slidans nedre del: Sabal Havanensis, Pritchardia filamentosa och Brahea filamentosa.

SABAL HAVANENSIS Lopp. (fig. 30). (Blott ett exemplar är undersökt.) Hjertbladslidan är sluten, skaftet är temligen långt och slidan af ungefär samma längd som detta (germ. remot.). — Kärlsträngförloppet. Den hypokotyla mellanledens kärlparti afgaf hos det undersökta exemplaret fem strängar till slidan och derefter (något högre upp) fyra till skaftet. Af dessa senare grenade sig ett par, så att skaftet fick sex strängar ordnade i krans. I slidans mot skaftet vända del tillkommo två strängar, som icke tycktes stå 1 något sam- band med de öfriga. Af slidans kärlsträngar nådde ej mer än två den öfre delen. De öfriga sammansmälte med hvar andra och upphörde redan i slidans nedre del eller på dess midt. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets voro något litet radiärt sträckta, och ytterväggarne utbug- tade. Klyföppningar saknar hjertbladet alldeles.

PRITCHARDIA FILAMENTOSA H. WEnpDi. (fig. 31). Slidan är temligen lång och sluten, skaftet kort (germ. admot.). Ett

ÖP Ser ERTTZER: 1: CC, Sid. 36:

18 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

lågblad följer efter hjertbladet. — Kärlsträngförloppet. Den hypokotyla stammens kärlparti afger fyra strängar till hjert- bladet. Af dessa grena sig två Ae i några grenar (4—6), hvilka — förutom tvänne, som qnärlsients — gå till skaftet. Slidan kommer således fortfarande att ha fyra kärl- strängar. I slidans öfre del böja dessa mot hvarandra två och två, bildande tvänne bågar. Skaftets strängar förgrena sig vid inträdet i fröet (så att de bli 12—14). De äro ute- slutande periferiska och mötas i midten af hjertbladspetsen, bildande ett svagt nät (fig. 32). — Öfverhuden har inga klyföppningar. Dess celler äro såväl i den uppsvälda spet- sen som i skaft och slida isodiametriska. Cellagret under epidermis utgöres i den uppsvälda spetsen af små afrundade celler, ganska lika öfverhudens, men cellerna derunder äro stora och ha stora tera liklarnn (fig. 33).

BRAHEA FILAMENTOSA!). Hjertbladskaftet är snarare > kort än långt. Ett lågblad följer efter kotyledonen. Slidan är sluten. — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos Pritchardia. Således gå fyra kärlsträngar till hjertbladet. Två af dem grena sig, böja ut 1 skaftet, hvar och en qvarlemnande en gren i slidan, som derigenom fort- farande kommer att få fyra strängar. I slidans öfre del mö- tas dessa som hos P., likaså i den uppsvälda hjertbladspetsen.

NIPA FRUTICANS THBG. (fig. 37—43). Hos MaArtius finnes en groende Nipa (Vol III, Tab. 172, fig. IT) afbildad. Han har hemtat bilden från BLumES Rhumphia. Mig veterligt finnes ingen annan afbildning af groddplanta af Nipa. Hvad som genast faller i ögonen vid betraktande af BLUMES figur är, att ingen rot synes till, oaktadt utvecklingen är så låndt framskriden, att flere blad äro utvecklade. Den främre hälften af fröskal och fröhvita är borttagen. Man ser en långsträckt afrundad kropp, den uppsvälda hjertbladspetsen, inne i fröhvitan, och från den samma utgå flere slidformiga blad. Nedanför dessa synes ett litet slidformigt organ. I texten säger BLUME, att strax ofvan den uppsvälda delen synes en liten tunn kägla, som han tyder som rot. Det egendomliga skulle då här inträffa, först och främst, att roten mycket sent kommer till utveck- ling och vidare, att rot och stam ej ligga 1 rät linie med hvar andra, utan att en förskjutning egt rum. — Det material

1) Groddpl. af B. dulcis finnes afbildad hos MARTIUS, Vol I, tab. X, fig. ILE

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFbD. III. N:o 3. 19

jag haft att tillgå har varit ytterst ringa, men de iakttagelser jag kunnat göra öfverensstämma med BLUMES. Jag bifogar i alla fall de figurer jag gjort och omtalar hvad jag sett, då Nipa ju är intressant både för sin afvikande byggnad och för att så litet är bekant derom.

En groddplanta (fig. 37) med fyra lågblad utvecklade hade ett ganska löst och svampaktigt hjertblad — ty att den lösa uppsvälda kroppen inne i fröet är hjertbladet, fastän möjligtvis inte hela detta, derom är intet tvifvel. Stammen och detta hjertblad voro i rät linte med hvar andra. Rätt mycket fröhvita återstod ännu. Den var benhård, och syntes för blotta ögat fint strimmig i radiär riktning. Den utgöres af mycket långsträckta, tjockväggiga celler med porkanaler (fig. 43). Cellerna äro stälda så, att deras största längd är i radiär riktning.

Mellan det uppsvälda hjertbladet och det första lågbla- det, der en liten inskärning syntes, fans något inskrumpet, brunaktigt rundt omkring stammen, hvilket säkerligen är den lilla korta slidan, som finnes på BLUMES figur, och som hör till hjertbladet. Att den på min figur tyckes sitta ej motsatt det första lågbladet, utan på samma sida som detta,

& S

kan bero på, att det på ryggsidan skrumpnat mer ihop och fallit af. Något spår af rot kunde jag på denna groddplanta ej upptäcka. i)

Hos en annan deremot (fig. 38) såg jag tydligt strax ofvan insnörningen ofvanför den uppsvälda spetsen en uppsvällning (a) mycket tydligare än den kägellika uppsvällning, som BrumME beskrifver och afbildar samt tyder som rot. Succes- siva tvärsnitt genom hjertbladet och vidare upp till stam- knoppen visade dock ej spår af rotmössa. Någon rot är så- ledes ej anlagd. Den lilla uppsvällningen utgöres af en parenkymatisk väfnad, närmast motsvarande den hypokotyla stamdelen och hufvudroten, d. v. s. den senare må sannolikt bryta fram derigenom, så vida någon hufvudrot alls kommer till utveckling. Det är ju möjligt, att birötter öfvertaga dess roll, birötter från stammens nedre del. — Kärlsträngförloppet. I det uppsvälda hjertbladet finnes en ofantligt stor mängd kärlsträngar, mer och mindre kraftiga och ordnade i flere kretsar, de kraftigare innerst (fig. 41). I den yttersta spetsen löpa de till sammans och bilda ett nät (fig. 42). — Öfverhuden i den uppsvälda spetsen har icke cellerna radiärt

'

20 MANTA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

sträckta (fig. 39—40). Cellagret under öfverhuden liknar denna. Derunder äro cellerna större och intercellularrummen likaså. Fruktskalet utgöres af fibrer ordnade parallelt med ytan utom kring det ställe, der stamknoppen skall komma fram, och det motsatta detta. På dessa båda ställen ligga de mer radiärt. Ett groningshål finnes i stenen.

GRAMINEZE.

Gräsen 1 gronimgsstadiet ha ju sedan långt tillbaka varit undersökta, och de mest skilda åsigter om deras organ ha uttalats. Frågan gäller hvad, som är gräsens hjertblad. Som bekant är embryot i gräsfrukten helt litet och ligger utvid dess ena sida tätt imnanför skalen. På den inre sidan, den som vänder mot fröhvitan, har det ett sköldformigt organ, »scutellum>», på den konvexa sidan försedt med en öfverhud af egendomligt sträckta celler, liknande korta hår, ett »epitel>. Scutellum förblir i fröet. Under groningen banar sig roten väg genom »coleorhizan», en parenkymatisk väfnad, innan- för hvilken den ligger hos embryot. En slida växer upp och nedanför denna, motsatt scutellum, finnes hos en del gräs ett litet tunt fjäll, af RicHARrD kallad >epiblaste», af MIRBEL >lobule> af MALPIGHI »involucrum>, af SCHLEIDEN »ligula».

De olika åsigter, som ha uttalats om betydelsen af dessa organ, äro i korthet sammanfattade följande:

1) Scutellum är det första bladet, kotyledonen, ligulan det andra och slidan det tredje bladet (MALPIGHI, MIRBEL, POITEAU, TURPIN, WARMING m. f.).

2) Scutellum tillika med ligulan är kotyledonen, slidan det andra bladet (SCHLEIDEN, DECAISNE m. fl).

3) Slidan är hela kotyledonen. Ligula och scutellum äro delar af stam eller rot (RICHARD, ADR. DE JuUsSSIEU, HOF- MEISTER, SACHS m. fl.).

4) Scutellum, ligula och slida bilda till sammans kotyle- donen (GAERTNER, V. TIEGHEM m. fl.).

Mycket nytt kan jag icke meddela, men de iakttagelser jag gjort kunna möjligen i någon mån bekräfta förut påvisade förhållanden och bidraga till lösandet af frågan om hjertbladet. : Hvad särskildt kärlsträngförgreningen i slida och scutellum

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 124: AFD. III. N:o 3. 21

beträffar, har mig veterligt ingen mer än v. TIEGHEM !) derom lemnat bidrag. Hvad han meddelat, har jag i hufvudsak äfven funnit. Dessutom har jag undersökt kärlsträngförloppet hos några gräs, som han icke nämner eller åtminstone affärdar utan figurer. Bland öfriga arbeten jag haft att tillgå, nämner jag särskildt RICHARDS afhandling, >»Des embryons Endorhizes ou monocotylédonés»?) med isynnerhet för sin tid ytterst goda och vackra figurer.

Jag skiljer på tvänne grupper bland gräsen, 1) sådana, hos hvilka slidan icke genom någon mellanled är skild från scutellum, 2) sådana, hos hvilka slidan genom en mellanled är skild från scutellum, med två typer, A och B.

Grupp I. Slidan ej genom mellanled skild från scutellum.

'TRITICUM VULGARE ÅL. Till hvad SaAcHs och v. TIEGHEM meddelat om kärlsträngförlopp och epitel har jag intet nytt att lägga. — Kärlsträngförloppet (fig. 44). Rotens centralcylin- der afger samtidigt en kraftig gren, som böjer utåt och uppåt 1 scuteilum. samt tvänne grenar, som göra en svagare krökning utåt och gå till slidan, genom hvilken de löpa ungefär midt emot hvar andra utan att förgrena sig. Den till scutellum gående strängen når dess spets utan att heller förgrena sig. Den nedre delen af scutellum, saknar kärlsträng. Nästan samti- digt med dessa -tre strängar afgå från centraleylindern trenne andra svagare strängar till det första bladet med skifva. — Öfverhuden på scutellums konvexa sida är utvecklad till ett epitel. Cellerna utväxa under groningen, så att de bli 6—8

gånger så långa som breda och isolera sig från hvar andra, så att de likna hår?). Det lilla fjällika bladet, som är motsatt scutellum, »ligulan>, utgöres af några få cellskikt och saknar kärlsträngar.

Coleorhizan är försedd med hår.

HOoRDEUM VULGARE L2). Flere birötter anläggas nästan samtidigt med hufvudroten och bana sig väg genom coleor- hizan. Scutellum är bred, nästan lika bred som den är lång och slutar upptill med en liten spets. Den är med stor del af sin inre yta förenad med stammen, är ganska tunn och visar på tvärsnitt en tydlig inskärning på sidorna. — Kärlsträng-

1) Du cotylédon des Graminées. Ann. d. sciences nat. T. 15. 1872. 2?) Annales du Museum T. 17—18 1811.

3) Se HABERLANDT, Physiologische Pflanzenanatomie, Fig. 55.

+) Jemf. SACHS och V. TIEGHEM. lc.

22 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

förloppet. Två kärlsträngar gå till scutellum och förgrena sig mot spetsen (fig. 45). Den relativt större bredden hos scutellum gör, att den har behof af mera ledningsväfnad än scutellum hos t. ex. hvetet. Samtidigt med dessa två strän- gar till scutellum afgifves två till slidan, hvilka i denna ställa sig motsatta. Att de skulle vara något närmade hvar andra åt den sida, der scutellum befinner sig, som v. TIEG- HEM!) säger, har jag ej kunnat se. — Öfverhuden. Ett tydligt epitel finnes äfven här, ehuru cellerna ej äro fullt så sträckta som hos hvetet. De bli 4—5 gånger så långa som breda och isolerade från hvarandra. Ligula saknas.

Grupp II. Slidan genom en mellanled skild från scutellum.

A. ÖrRYZA SATIVA L. Embryot i fröet ligger böjdt, så att stamknoppens och rotens längdriktningar bilda rät vinkel med hvar andra. Då deras växtriktningar komma att ligga i rät linie med hvarandra, måste endera eller båda göra en böj- ning, och det är roten, som gör denna. Scutellum kommer i följd häraf att få ett annat läge än hos Triticum och Hor- deum.?) — Kärlsträngförloppet (fig. 46.) Tvärsnitt genom mel- lanleden visa två kärlsträngar, en starkare och en svagare. Strax under slidan äro dessa så närmade hvar andra, att de tyckas sammansmälta. Ett mycket tunt snitt (fig. 47) just på det ställe, der slidan utgår, visar ett centralt kärlparti, från hvilket utgå två strängar (a), motsatta hvar andra och som böja ut i slidan (fig. 49), men samtidigt med dessa två en sträng (c), som böjer nedåt och löper genom mellanleden. Denna sträng är den sva- gare af de två, som genomlöpa denna, och följa vi den vidare, finna vi, att den böjer ut i scutellum och gör der en skarp krökning upp i dess öfre fria ände utan att förgrena sig. Den kraftigare strängen åter af mellanledens båda fortsätter ut i hufvudroten, men intränger först i scutellum och gör deri en skarp böjning, innan den går ut i roten (fig. 46).

Olikheten mellan kärlsträngförloppet här och hos hvetet är i sjelfva verket ej synnerligen stor. Vi behöfva blott tänka, att den sträng, som går till scutellum hos hvetet, icke går horisontalt utan gör en böjning nedåt, och att sedan partiet strax under det ställe, der den utgår, är utsatt för en

Ne sid) 252:

2) Jfr. RICHARD, 1. c; SANDEÉEN, Bidrag till kännedom om gräsembryots byggnad och utveckl. Lunds univ. årsskr, T. V.; CLARKE, Embryos of Endogens and their germination, Trans. Linn. Soc. Vol. XXI.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 8. 23

sträckning, så ha vi kärlsträngförloppet hos riset. — Öfverhuden. Ett väl utveckladt epitel finnes på scutellum med celler, som blifva 4—5 gånger så långa som breda (fig. 48)1). — Ligula finnes.

FEstUCA ELATIOR L. Mellanleden blir betydligt lång (fig. 50). — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos riset. — Ligula finnes.

B. ZzEa Mars L. Scutellum är betydligt bred och har på den konvexa sidan en puckel. Ligula saknas, men på stam- men finnes en uppsvällning midt emot det ställe, der scutellum sitter fästad. — Kärlsträngförloppet (fig. 51). Genom mellan- leden går ett centralt kärlparti (fig. 54), som i dess öfre del utskickar tvänne hvar andra motsatta strängar till slidan (fig. 52, a). Hvad scutellum beträffar, så visar ett tvärsnitt genom dess nedersta fria del ingen kärlsträng; något högre upp synas flera sådana, och ännu högre upp ser man en kraftig sträng böja ut från centraleylindern till scutellum. Vid fortsatta tvärsnitt genom scutellums öfre del finner man hela tiden en kraftig sträng. Förloppet är alltså, att en kraftig sträng går uti scu- tellum långt nedanför de strängar, som gå till slidan, böjer sig i rät vinkel uppåt och utskickar samtidigt flere svagare grenar, som breda ut sig i scutellums nedre del. Den sträng, som går upp i seutellums öfre del, förgrenar sig ej. — Två bi- rötter anläggas ungefär på samma höjd som kärlsträngen till scutellum utgår och på den sida af stammen, som vänder mot denna. Dessa båda birötter komma således att ligga mellan stammen och scutellum. — Öfverhuden har ett epitel (fig. 53). Dess celler bli 4—5 gånger så långa som breda.

Horcuvs sorcHum L. Mellanleden blir ännu längre än hos Festuca, v. TIEGHEM säger ända till 6 cm (fig. 55). — Kärl- strängförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos majsen, utom deruti att den kärlsträng, som går till scutellum, förblir ogrenad. — Öfverhudcellerna på scutellum bli 2—3 gånger så långa som breda.

BrRoMus SECALINUS LÅ. har en ytterst kort mellanled. — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer med majsens med den skilnad blott, som härrör från den korta mellanleden. Vid successiva tvärsnitt genom denna och scutellum är det blott några tunna snitt mellan det, som visar den kärlsträng, som af- går till scutellum, och det, som visar slidans båda strägar. — Öf- verhudens celler i scutellum bli något mer sträckta än hos Holcus.

lNESe SACHS I. ce. Taf 5 fig: 6.

24 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

Hjertbladet är alltså grönt och assimilerande, således icke afvikande från vanliga örtblad hos Alisma plantago och ra- nunculoides, Ruppia rostellata, Najas flexilis och Triglochin maritimum. En metamorfos af spetsen, bestående dels i upp- svällning, dels i öfverhudens ombildning med bibehållande af assimilationsförmågan i hjertbladets nedre del eger rum hos Juncus sp., Agave americana, Yucca aloefolia tricolor, Hya- cinthus candicans, Iris pseudacorus och Bohemica, Lapeyrousia juncea, Tradescantia discolor och Hedychium Gardnerianum. Hos Asparagus verticillata är assimilationsförmågan betydligt inskränkt och hos Tamus communis ingen. Hos Dracena Draco, Musa Ensete, Canna sp. och synnerligast hos palmerna och gräsen är denna metamorfos, som går ut på att göra hjertbladet tjenligt som uppsugningsorgan, starkast.

Kraftigast utvecklad öfverhud på den del af hjertbladet, som tjenstgör som uppsugningsorgan ha Hyacinthus candicans, Canna sp., Arum italicum 'samt gräsen.

Hvad kärlsträngarnes antal beträffar, synes detta bero af hjertbladets storlek. Ju mindre hjertbladet är, dess mindre ledningsväfnad behöfver det, och dess mindre blir kärlsträn- garnes antal. Hos Ruppia rostellata och Najas flexilis, som båda ha ett helt tunt och litet hjertblad, finnas ej ens några kärl, blott en prokambialsträng. Alisma plantago och ranun- culoides, Juncus sp., Iris pseudacorus och Lapeyrousia juncea ha en enda ogrenad kärlsträng, de båda sist nämda dock en ganska kraftig ; deras hjertblad är också något kraftigare än de förut nämdas. Triglochin maritimum har en eller tre strängar. Två ogrenade kärlsträngar ha hjertbladen hos Hya- cinthus candicans och Commelyna coelestis; tvänne strängar, som något förgrena sig i hjertbladets spets, har Tamus com- munis. Fyra ha Yucca aloef. tric. och Tradescantia discolor; fyra eller något flere Asparagus vert., Arum ital. och Agave americ.; ännu flere Dracaxna Draco, Musa Ensete och Canna; palmerna slutligen ha det största antalet och bland dem sär- skildt Chameerops, Latania, Corypha, Cocos och Nipa, i de flesta fall ordnade i periferien.

Den i fröet inneslutna delen af hjertbladet har aldrig klyföppningar, dess öfriga delar ofta. Palmerna, hos hvilka hjertbladspetsen når den högsta möjliga grad af uppsvällning,

ha icke heller klyföppningar på hjertbladets öfriga delar.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 38. 25

Detta kan bero på, att de flesta palmer gro temligen djupt nere i jorden.

Hvilken form af hjertblad, som förekommit först under jordens utvecklingsskeden, det helt gröna, assimilerande eller det »metamorfoserade» är en fråga af allt för spekulativ art för att derom ens en förmodan här bör framkastas.

Om gräsens hjertblad vill jag heller icke uttala någon åsigt. I en fråga af så djup morfologisk natur torde i ett förstlingsarbete som detta ej vara lämpligt att framlägga nå- gon åsigt.

(SA

Fig.

Förklaring öfver figurerna.

1. Ruppia rostellata. Del af en groddplanta förstorad. Frö- skalet borttaget. hr = hufvudrot, br — birot, kot = hjert- bladet, bl = 1:sta bladet efter kot.

2. Alisma plantago. Öfverhuden hos hjertbladet. b = bi-

i celler.

3. Juncus sp. Spetsen af hjertbladet efter att ha legat i kalilut och glycerin, så att den blifvit så genomskinlig, att kärlsträngen synes under öfverhuden. Något skemat., då ju öfverhud och kärlstr. icke ligga i samma plan. ep = epidermis.

4—9. Hyacinthus candicans.

4. Groddplanta i nat. storlek.

5. Längdsnitt genom det parti, som bildar öfvergång mellan hufvudroten (= hr) och den hypokotyla stamdelen (= hs).

br = birötter.

6. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladets spets. ep = epidermis.

7. Tvärsnitt strax ofvanför den hypokotyla mellanleden. sl = slidan, k = kärlsträng.

8. Tvärsnitt genom hjertbladskaftet. k = kärlsträng.

9. Skematisk figur, som visar, huru kärlsträngarne böja öfver från slidan (= sl) ut i skaftet (= sk):

10—11. Agave: americana. G

10. Groddplanta i nat. st. sedan fröskal och fröhvita aflägsnats. kot = hjertblad.

11. Hjertbladspetsen ng. först.

12—13. Yucea aloefolia tricolor.

12. Groddplanta i nat. st.

13. Hjertbladets spets, 2 ger. först.

14. fris Pseudacorus. Groddplanta i nat. st., kot = hjertblad.

15. Iris Bohemica. Groddplanta 1 nat. st.

16. Tamus communis. Nedre delen af en groddplanta 2 ggr. först. I = lågblad, bl = det första örtbladet.

17. Dracena DPraco. Groddplanta i nat. st.

18. Commelyna coelestis. Längdsnitt på öfvergången mellan rot och stam. Blott den ena af hjertbladets kärlsträngar synes. hr = hufvudrot, br = birot, kot = hjertbladet, st. = stamknoppen.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 3. 27

Fig.

»

19. Musa Ensete. Groddplanta i nat. st.

20. Canna patens. Tvärsnitt genom stammen och längdsnitt genom fröet. sl = hjertbladslidan, sp = hjertbladspetsen, albl== fröhvita, £ = fröskal.

21—22. Canna sp.

21. Hjertbladslidan uppskuren på buksidan och utbredd, 2 ggr först., k = kärlsträng.

22. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladspetsen. ep = epi- dermis.

'23—24. Årum italicum.

23. Groddplanta i nat. st.

24. Tvärsnitt genom slidan. sl = slidan, bl = det första bladet efter hjertbl.

25. Chamerops flexuosa. Del af hjertbladets spets, som visar, huru kärlsträngarne sammanlöpa och bilda en nätlik väfnad. p = periferien.

26—29. Caryota urens.

26. Groddplanta i nat. st.

27. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladets spets. k = kärl- sträng, ep = epidermis. ;

28. Öfverhuden i hjertbladspetsen sedd uppifrån.

29. Tvärsnitt genom fröet. kot = hjertbladet, alb = fröhvitan, FfESfröskal

30. Sabal Havanensis. Groddplanta i nat. st.

31—33. Pritchardia filamentosa.

31. Groddplanta i nat. st.

32. Hjertbladets spets 3 ger. först. efter att ha legat i kalilut, så att kärlsträngarne synas.

33. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens periferi. ep = epidermis, i = intercellularrum.

34—36. Cocos nucifera.

34. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens periferi. k = kärlsträngar.

35. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens inre. i = intercellularrum.

30. En del af snittet 1 fig: 34 starkare förstoradt. ep = epidermis.

31—43. Nipa fruticans.

37. Groddplanta i nat. st. Den främre hälften af fröskal och fröhvita är borttagen. kot = den uppsvälda hjertblad- spetsen, alb = fröhvitan, sl = det lilla bruna hoptorkade fjellet, 1, 2, 3, 4 = lågbladen i den ordning de följa.

38. En annan groddplanta i nat. st., sedan fröskal och frö- hvita aflägsnats och lågbladen afskurits. a = det kägellika partiet,

39. Tvärsnitt genom hjertbladets periferi. ep = epidermis.

40. Epidermis på det uppsvälda hjertbladet sedd uppifrån.

41. Tvärsnitt genom det uppsvälda hjertbladet. k = kärlsträng. Två ggr först.

42. Parti af den allra yttersta spetsen af hjertbladet, som visar kärlsträngförgreningen.

28 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA.

Fig.

43. Radiärt snitt genom fröhvitan. v — cellvägg, r — cellrum, p = porkanal.

44. Triticum vulgare. Skematiskt längdsnitt genom scutellum (sc) och slidan (sl). k = kärlsträng, 1 = ligula.

45. Hordeum vulgare. Scutellum efter att ha gjorts genom- skinlig; så att kärlsträngarne framträda. k = kärlsträng i scutellum, ks = kärlsträng till slidan.

46—49. Oryza sativa.

46. Skematisk bild visande det samma som fig. 44 af hvetet. Beteckningen den samma som der. m = mellanleden.

47. Tvärsnitt på det ställe der slidan utgår. a = kärlsträng till slidan, b = birötter, ce = den sträng, som böjer ned i mellanleden, d = den kraftiga strängen, som löper genom mellanleden och ut i roten.

48. Tvärsnitt genom periferien af scutellum. ep = epitel.

49. Tvärsnitt genom slidan. sl = slidan; a, b, c de följande bladen, k = kärlsträng.

50. Festuca elatior. Groddplanta i nat. st. m = mellanled, sljesida:

51—54. Zea Mais.

51. Skematisk bild motsvarande fig. 44 och 46 af hvete och ris. Samma beteckning som der.

52. Tvärsnitt genom det ställe der slidan utgår. a = kärl- strängar till slidan, b = birötter.

53. Tvärsnitt genom periferien af scutellum. ep = epitel.

54. Tvärsnitt genom mellanleden.

55. Holcus sorghum. Groddplanta i nat. st. m = mellanleden.

Bihang till K Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afd.III.Ne 3. TaflI

Maria Lewin del Lith.W. Schlachter, 5 tockholm.

Tafl.IL

23

Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afd. IL N

TithW Schlachter, Stockholm

aria Lewin del.

Bihanég till K Vet Akad. Handl.Bd.12. Afd. II. No 3.

TafLIT.

Maria Lewin del. Lith.W; Schlachter, Stockholm.

BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. BAND 12. AFD. II N:o 4.

LAFVEGETATIONEN

PÅ

ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST

P. J. HELLBOM.

MEDDELADT DEN 13 OKTOBER 13886 GENOM V. WITTROCK.

STOCKHOLM 1887 KSÖINIGTTER BLIOLKSTYRISYSOIKSEIRAE ENT P. A. NORSTEDT & SÖNER

+

"EM St ANN ART

s

fav ATaLv BeorÄTva IV

j ry. I MULEN. sär v ove ta It ArIYSON rv EE åå relatera VI

Få trakter af vårt land torde i lichenologiskt afseende vara mindre kända än vestkusten i allmänhet och i synnerhet dess skärgård. Visserligen hafva alltsedan KALMS tid flitige forskare nästan årligen besökt Bohusläns såväl fastland som öar, men den rika fanerogamfloran i första rummet och dernäst den yppiga algvegetationen torde nästan uteslutande hafva tagit uppmärksamheten i anspråk. Om ock en eller annan af dem tagit någon kännedom om lafvegetationen, åtminstone de allmänna dragen deraf, så har ingenting derom blifvit publi- ceradt. Utom BLOoMBERGS uppsats om Marstrandsön (Bot. Not. 1878) och Hultings bidrag till kännedomen om Bohusläns laf- vegetation (Bot. Not. 1875), hvilken senare uppsats berör norra skärgården, består, såvidt jag känner, allt hvad vi ega i tryck meddeladt blott af enstaka uppgifter i äldre eller nyare skrifter.

För att 1 någon mon komplettera kunskapen om skär- gårdens lafvegetation, sökte och erhöll jag anslag af stats- medel för en resa i denna trakt under sommaren 1884 och valde till föremål för mina forskningar öarne Oroust och Tjörn, hvilkas lafvegetation endast till sina allmännaste drag var be- kant, samt Hallands Wäderö och Hven, hvilka, så vidt jag känner, ej förut blifvit besökta af lichenologer. Ungefärligen 2/3 af sommarferierna egnades åt undersökningen af dessa öar?), hvilka, om de ock i licheniskt afseende äro andra trakter i vårt land underlägsna, likväl äro af ej ringa intresse, synner- ligen för dem, som förut ej haft tillfälle att göra bekantskap med någon annan hafsstrandsvegetation än den temligen torf- tiga vid Östersjöns nordliga del och den föga rikare vid Öster- götlands kust.

Enär det säkerligen torde intressera lichenologiens vänner att taga någon kännedom om dessa öars licheniska förhållan-

!) I resplanen ingick äfven den danska ön Bornholm, för hvars undersökning återstod vid pass en månad. Resultatet deraf hoppas jag kunna framdeles meddela i en särskild uppsats.

4 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST

den, vill jag nu meddela hvad jag derom under min vistelse derstädes inhemtat och härvid först behandla hvarje ö sär- skildt för sig. De förhållanden, som dervid komma att fram- ställas blifva hufvudsakligen följande: Naturbeskaffenheten, så vidt den har något inflytande på lafvegetationen, förloppet af resan i största korthet och uppgift på de ställen, som blifvit undersökta jemte vegetationsbilder från några af dessa ställen. Sedan derefter till jemförelse meddelats en förteckning på laf- arter, som träffats på Gränsö 1 Östergötland, lemnas slutligen en sammanställning af alla på öarne vid vestkusten iakttagna arter och former, hvarvid anmärkningar beträffande deras ut- bredning eller andra afsevärda förhållanden skola på lämpliga ställen vidfogas. Slutligen lemnas en jemförande sammanställ- ning af de särskilda öarnes artantal i förhållande till hela om- rådets.

15 Oroust.

Den största ön i vestra skärgården och näst Gotland och Öland den största af Sveriges öar, innehållande i areal något öfver 3 qv.-mil (enl. HOLMBERG). Den skiljes från fastlandet genom Koljöfjorden i vester, i norr och öster genom Kalfö- Hafstens-Svansunds- och Halsefjordar, i söder från Mjörn ge- nom Skåpesund, som förenar Steg- och Askerödsfjordarne. Största sjön på ön är Grindsbysjön, !/; mil lång, men föga bred, med vattendrag genom Asmunderödssjön till Slussen i Torpa socken. Ett annat vattendrag upprinner i Stahla socken i södra delen af ön och utfaller under namn af Henån på dess norra sida. Den herskande bergarten är granit och gneis eller öfvergångar mellan båda. Karms karakteristik af öns östra del (Myckleby och Tegneby), »skallota och skoglösa, dock ej mycket höga berg, endast beväxta med små enbuskar, ljung och ormbunkar och ned emellan dem då och då små myrar och morasser, fulla af ljungtufvor», eger nog delvis tillämp- lighet ännu, dock sträfvar nu ungskogen mångenstädes upp i bergsskrefvorna på gynsammare ställen och de gamla myrarne och moraserna utgöra flerstädes skogsmark eller till och med odlade fält. Kring Henån i Röra socken förekommer vacker barr- och löfskog och i Morlanda socken nedanför den berg- vägg, som utgör socknens östliga gräns, särdeles täck löfskog

af ask, ek, hassel m. m:

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 5

Alldenstund området i förhållande till den korta tid jag hade att disponera var mycket vidsträckt och således icke kunde undersökas i hela sin vidd, ansåg jag ändamålsenligt att - ntvälja några vissa punkter, helst på olika sidor af ön, för att få en föreställning om strandvegetationen på flera ställen. Under resan mellan dessa punkter på kusten blefve det till- fälle att taga inlandets vegetation i betraktande.

I enlighet med denna plan begaf jag mig först till lastage- platsen Slussen på nordöstra sidan af ön, der Rundsberget, Brunnefjellet och Skansberget äfvensom de mellan Gersängen och Klefva belägna, med småskog af hvarjehanda löfträd be- växta kullarne så noggrant som möjligt undersöktes. Derifrån togs landvägen förbi Asmunderöds gästgifvaregård, der den tarfliga laffloran ej föranledde något uppehåll, till Henån på norra sidan af ön. Närmare detta ställe ledde vägen genom en vacker barrskog, men träden voro för unga att hysa någon nämnvärd Jlafvegetation. Vid Henån gjordes en exkursion längs stränderna på ömse sidor om viken, der utom den van- liga strandvegetationen hvarjehanda annat påträffades. Den skogbeväxta dalen kring ån undersöktes och torde vara den bästa lokal för trädlafvar på hela ön. Från Henån fortsattes färden sjöledes till Morlanda på öns vestra sida. Strandvegeta- tionen kring hamnen vid den s. k. Morlanda tonge var den vanliga, hvarför jag utan dröjsmål begaf mig till det på andra sidan viken liggande Strömdala, der utom den närmaste om- gifningen Valsberget och det längre bort belägna Dufkärrs- berget genomströfvades. Nästa station blef Sörbo gästgifvare- gård 1 samma socken. Bortom Morlanda kyrka går vägen längs efter en brant bergvägg, Morlandadalens begränsning i öster, och nedanför denna växa hvarjehanda löfträd såsom ask, ek, hassel o. 8. v. Dessa lokaler undersöktes noggrant mellan Sörbo och Glimsås och lemnade ej obetydliga bidrag till känne- domen om öns trädlafvar. En exkursion företogs äfven till åtskilliga vesterut från Sörbo liggande bergkullar. Resan fort- sattes derifrån söderut genom Morlandadalen, som ett stycke söder om Glimsås vidgade sig till allt större odlade fält och följaktligen tedde sig allt mindre intressant i licheniskt hän- seende. Den tarfliga lafvegetationen vid fiskeläget Helleviks- strand lockade ej till något längre uppehåll, utan färden fort- sattes sjöledes till Mollösund, beläget på öns eydvestra kust. En liten exkursion derstädes lemnade intet nämnvärdt bidrag

6 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

till öns lafflora. För att derifrån komma till Skåpesund på södra kusten af ön stodo två utvägar öppna: den ena, att in- vänta ångfartyg, som lade till på båda ställena, den andra, att lega en roddbåt till Nösund och derifrån resa landvägen genom Stahla socken. Enär jag ville ytterligare se något af det inre landet, valde jag den senare, ehuru obeqvämare och dyrare vägen. Föga vanns dock derigenom. Vid Nösund träffades i den närmaste omgifningen ingenting anmärknings- värdt och vägen genom Stahla var omgifven af åkrar och ängar. Först vid Varekil var det möjligt att företaga någon exkursion med utsigt att något uträtta. Utbytet af lafvar der blef dock icke stort. Resan fortgick derför till Skåpesund, der de närmast hamnen belägna klipporna undersöktes med det resultat, att öns artantal ej obetydligt ökades.

Alldenstund det i växtgeografiskt hänseende är af vigt att känna, hvilka nordliga och sydliga arter mötas i Bohus- länska skärgården, egnade jag detta förhållande en synnerlig uppmärksamhet, särdeles på Oroust såsom den nordligaste ön af det område jag beslutit undersöka. Resultatet blef hufvud- sakligen följande: Af nordliga arter nedgå hit Lecanora heli- copis, som dock är allmän på klippstränderna i hela skärgården, Lecanora poliophea, som är funnen på Klöfverön vid Mar- strand, Acarospora molybdina, som mycket sparsamt träffades vid foten af Brunnefjellet på låga klippor vid stranden och Buellia moriopsis, som egentligen är en fjellväxt, men som dock träffats på några få ställen utom fjellen. För dessa arters utbredning är redogjordt i denna afhandlings speciela afdel- ning. Ett par sydliga arter träffades ock på Oroust, nemligen Buellia verruculosa och Rhizocarpon viridiatrum, af hvilka den förra ej förut blifvit funnen i Sverige. Åfven för dessa arters geografiska utbredning redogöres i den följande speciela af- delningen.

Lafvegatationen på strandklipporna består på Oroust, lik- som på de öfriga öarne, hufvudsakligen af följande arter: Physcia aquila och ciliaris scopulorum, Caloplaca murorum, elegans (sällsynt) och cerina aractina, Xanthoria parietina aure- ola, Ramalina scopulorum och polymorpha, Gyrophora spvdo- chroa, Lecanora helicopis, Hageni, sulphurea, subfusca coilo- carpa och atra, Rinodina milvina och längst ned i sjelfva våg- sqvalpet och så högt vattenstänket når Verrucaria maura och Lichina confinis.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 4. 7

Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår jag till skil- dringen af lafvegetationen på några särskilda lokaler, enligt anteckningar på stället, hvilka anteckningar blifvit ytterligare kompletterade, sedan efter hemkomsten den insamlade skörden blifvit fullständigt granskad. Dessa lokaler äro hufvudsakligen Rundsberget, Brunnefjellet och Skansberget vid hamnplatsen Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo samt Skåpesund i Stahla socken.

Rundsberget är ett kalt granitberg med mot hafsviken och en del af landsidan branta väggar. På de lodräta branterna mot landsidan förekomma temligen ymnigt Gyrophora spodo- chroa, Umbilicaria pustulata, Rhizocarpon geographicum (sparsamt blandad med Rh. viridiatrum), Lecanora tartarea, Pannaria lanuginosa, Parmelia conspersa (dålig) och olivacea. Dessa arter falla genast i ögonen och bestämma, så att säga, laf- vegetationens fysiognomi redan på afstånd.

Mindre i ögonen fallande äro Lecanora atra och sordida subearnea, Rinodina confragosa, Lecidea Dicksonir, Stereocaulon nanum (i sprickor), och der vatten tidtals framsipprar Ephebe pubescens, Pyrenopsis hematopis och Massalongia carnosa. På sluttningar med afrundade ytor växa ÅLecanora tartarea och chloropheoides, Lecidea neglecta, Phylliscum Demangeonii.

Branterna mot hafssidan äro nedtill alldeles laffria, högre upp delvis betäckta med sterila lafcrustor, delvis nakna, så att den röda fältspaten öfverallt framsticker; på andra ställen åter ser man Ramalina scopulorum i 2 former: en äldre, som på afstånd synes grå, en yngre, på afstånd hvitgul, här och der Peltigera canina, Gyrophora spodochroa och sällsynt en och annan rosett af Physcia aquila. På bergpallar, dit man kan komma upp från båten, träffas nära vattenbrynet Verru- caria maura och något högre upp Ephebe pubescens, en steril thallus af någon Pyrenopsisart, sannolikt hematopis och Sarco- gyne Clavus.

Vandrar man uppför sluttningarne på bergets landsida, så träffas åtskilliga Cladontier: rangiferina och silvatica, squamosa, gracilis, cornucopioides, men alla dåliga eller i stympade for- mer. Högre upp, på till dels mossbeklädda sluttningar växa IEvernia furfuracea, Parmelia incurva, Spherophoron fragile och coralloides, Parmelia saxatilis och var. omphalodes, Ce- traria glauca, Biatora rivulosa, Cornicularia aculeata, Peltigera canina, malacea och scabrosa, Toninia caudata, Cladonia rangi-

SI HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST-

ferina silvatica och uncialis, Maussalongia carnosa, Parmelia physodes.

Öfverst på den högsta, rundade toppen växa Xanthoria lychnea pygmea, Physcia cesia, Gyalolechia vitellina, Aspicilia gibbosa och cinerea, Ramalina polymorpha — alla mycket spar- samt, ty en del af bergstoppen är ännu alldeles laffri. På något lägre toppar förekomma Parmelia centrifuga (sparsamt), Lecidea fuscoatra, furvella och tenebrosa, Lecanora badia och atriseda, Buellia sororia och mycket sällsynt verruculosa, Gyro- phora polyphylla, erosa och polyrhiza, Psora fuliginosa, Ca- tillaria intrusa, Biatora rivulosa, Cladonia decorticata macro- plhylla, Peltigera scabrosa, Hamatomma ventosum.

Brunnefjellet är en långsträckt, till större delen kal bergs- rygg, hvars norra del dock är beväxt med vacker ungskog af tall och gran, men träden äro så unga, att ej ens de vanli- gaste lafarter der hunnit bosätta sig. De på tallen förekom- mande, något mer utvecklade högre arterna äro endast Par- melia physedes och Lecanora subfusca, af Usnea barbata, Ever- nia furfuracea, Cetraria juniperina pinastri, Lecanora varia ”symmicta träffas endast spår. Deremot förekomma, ehuru i ringa mängd, Lecidea turgidula, Bilimbia Nitschkeana och Bia- tora pheostigma. Granstammarne äro i allmänhet fria från högre lafarter; på ett och annat träd träffas dock sparsamt Evernia furfuracea och prunastri, Ramalina calicaris fastigiata och Ce- traria glauca, af lägre arter Bacidia atrosanguinea, Biatora micrococca, Gyalecta diluta.

Bergen i skogen äro beklädda dels med lafvar såsom Stereocaulon coralloides, pileatum, paschale, denudatum och evolutum samt de allmännaste Cladonia-arterna, väl utvecklade, dels ha mossorna t. ex. Hylocomium loreum m. fl. redan ut- trängt lafvarne, men bland dessa hålla sig ännu qvar Peltigera canina och polydactyla samt Bilimbia milliaria; på jord före-. kommer Thrombium epigeum, i bergspringor Biatra atrofusca och på nakna stenen Segestria lectissima.

På låga strandklippor vid viken mellan Brunnefjellet och Rundsberget träffas Verrucaria maura, Lecanoru Hagenti, Ca- loplaca murorum m. fl., hvartill kunna läggas de sparsamt förekommande Acarospora molybdina och Pyrenopsis impolita. Södra delen af Brunnefjellet har just ingen nämnvärd laf- vegetation, dock träffas på en af branterna Nephroma arcti- cum, som för öfrigt på Öroust är temligen sällsynt.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 4. 9

Skansen är det högsta berget vid Slussen, består af grå gneis och är afdelad i flera terrasser med afrundade slutt- ningar. Lafvegetationen här är temligen tarflig. Öfversta toppen, en smal, föga lång bergkam, hyser följande arter, de flesta klent utvecklade: Parmelia physodes, saxatilis och B om- phalodes, Evernia furfuracea, Physcia cesia, Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Lecanora tartarea, Spherophoron fragile, Par- melia conspersa och olivacea, Umbilicaria pustulata. Aspicilia gibbosa och cinerea, Rhizocarpon geograplicum, Placodium saxi- cola och cartilaginewm, Parmelia Mougeotii.

Bergkammen är på norra sidan brant, på den södra slut- tande. På branten tillkomma, utom de på toppen anmärkta, Cetraria glauca, Mycoblastus sanguinarius, Peltigera scabrosa, Spherophorus coralloides, Biatora rivulosa, Lecidea macrocarpa a platycarpa, Lecanora orosthea, Punnaria lanuginosa, Sarcogyne simplex, Hematomma coccineum, Rinodina milvina, Aspicilia deusta, Cladonia cornucopioides och Flörkeana, Bryopogon bi- color, Cornicularia aculeata, Cladonia decorticata a macrophylla, Peltigera polydactyla, Lecanactis Dilleniana, Rinodina confra- gosa, Bacidia umbrina, Lecanora polytropa och sordida sub- carnea, Bilimbia coprodes, Biatora coarctata, Urceolaria scru- posa, Acarosporu fuscata, Coniocybe furfuracea samt spår till Massalongia och Nephroma arcticum.

Första terrassen, från toppen räknadt, är beväxt med ung granskog med utom de vanliga Parmelia physodes, lvernia furfu- racea, Cetraria glauca, Lecanora subfusca, äfven Ramalina fa- rinacea. På marken växa Cladonia carneola och Iemadophila eruginosa.

De följande terrasserna åt söder och deras sluttningar äro i afseende på lafvegetationen dels likartade med den före- gående dels ännu tarfligare, men på den nedersta sluttningen invid landsvägen träffas Buellia Diibenii, något längre åt nord- vest Psora fuliginosa, Dermatocarpon miniatum, och vid hamn- platsen Placodium cartilagineum.

På flyttblock och rullstenar i stengärdesgårdar vid Gers- ängen förekomma följande arter: Parmelia saxatilis och B om- phalodes, conspersa, olivacea, physodes, Mougeotii, Gyalolechia vitellina, Lecanora polytropa & " intricata, atra, sordida, al- bescens, Acarospora fuscata och f. sinopica (sällsynt), Lecidea fuscoatra, Rhizocarpen geographicum och distinetum " Oederi, Umbilicaria pustwlata, Gyrophora polyphylla, Aspicilia cinerea

10 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

och gibbosa, Bacidia umbrina, Biatora lucida, Xanthoria parie- tina, Caloplaca pyracea, Rinodina milvina, Lecidea elceochroma a latypea, Buellia myrtocarpa.

Kullarne vid Klefva äro beväxta med ung löfskog och hassel, ek, ask, sälg och al med hufvudsakligen följande arter: Tomasellia Leightonii och opegraphella (på hassel), Arthonia radiata och punctiformis, Arthopyrenia grisea och Fumago, Lecanora Hageni " persimilis (på sälg), Buellia myriocarpa (på sälg och asp), Lecanora pallida Pp cinerella (på al).

fHenån är en smal, mellan söder och norr gående dalkjusa med nästan jemn botten på ömse sidor om den liknämda från Stahla socken kommande »elfven»; den är både i öster och vester innesluten af höga, temligen branta berg. Långs elfven växa hvarjehanda löfträd såsom al, sälg, ek och björk. Afven bergsbranterna äro beväxta med löfskog, hvilken högre upp efterträdes af barrskog. Mest omvexlande är löfskogen på den vestra sidan, just der dalgången är bredast. Gör man en van- dring kring denna del af dalen, möter man de flesta vanliga löfträd, dels bildande mindre grupper af samma art, dels blandade med hvarandra, alla mer och mindre lafbeväxta, ehuru ingen art kan sägas vara ymnig. På al växa Evernta prunastri, Parmelia saxatilis var. sulcata och olivacea, Cetraria sepincola var. chloroplylla, Ramalina farinacea, Buellia myriocarpa, Per- tusaria coccodes, Phlyctis argena och" Arthopyrenia grisea. På ask förekomma Xanthoria parietina, Physcia stellaris och BP hi- spida, pulverulenta, obscura ulothrix, Pertusaria communis, Ra- malina fraxinea och fastigiata, Lecanora subfusca och pallida var. cinerella, Lecidea eleochroma var achrista. Längre bort träffas en grupp af aspar med sina egendomliga arter: Calo- placa cerina och pyracea, Xanthoria parietina, Physcia obscura a orbicularis, Lecanora pallida var. angulosa, Lecania syringea, Arthonia patellulata, utom de för nästan alla löfträd gemen- samma arterna, och på gammal asp på annat ställe Catillaria grossa.

Följer man en gångstig, som slingrar sig längs efter bergs- foten, kommer man snart till en temligen tät skogspark, be- stående af ask, ek, lind, sälg, lönn (ett enda träd), hassel, björk och bok. Då det skulie blifva alltför vidlyftigt att upp- räkna alla på hvart och ett slag af dessa löfträd förekommande arterna, vill jag nämna endast de märkligaste och sällsyntaste. Dessa äro: Opegrapha herpetica, Pyrenula leucoplaca, Biatorina

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4. 11

globulosa, Bacidia Beckhausii, Pachyphiale corticola, Acrocordia gemmata, Tomasellia Leightonii och opegraphella, Buellia para- sema, Calicium hyperellum. På gran förekomma: Lecidea elcwo- chroma var. flavicuns, Lecanora varia ” symmicta och subfusca, Diplotomma betulinum, Pertusaria amara; på stubbar Cladonia digitata.

Bergsluttningen är betäckt med mossor t. ex. Hylocomium loreum m. fl., mellan hvilka här och der växa Peltigera scu- brosa, malacea, canina, polydactyla & Pp collina och horizon- talis, Cladonia rangiferina, Spherophorus coralloides och fragilis, Cetraria glauca, Sphyridium byssoides, Massalongia carnosa, Pannaria lanuginosa och sällsynt Pannaria plumbea.

I Morlanda socken kring Strömdala förekomma hufvud- sakligen följande arter: Peltigera polydactyla & PB collina, Ste- reocaulon denudatum och evolutum, Lecanora sordida var. sub- carnea, sulphurea, atra, badia och och epanora, Lecanactis Dilleniana, Gyrophora spodochroa" och polyrhiza, Mycoblastus sanguinarius, Bryopogon jubatum ” chalybeiforme, Nephromium papyraceum, Everniå furfuracea, Pannaria rubiginosa conoplea, Gyrophora hirsuta, Acarospora fuscata f. sinopica, Psora fuli- ginosa, Physcia cesia, Pertusaria corallina, Rinodina confra- gosa, Lecidea silacea, cyanea, pantherina, furvella och athroo- carpa, Buellia moriopsis, Rhizocarpon viridiatrum, Spilonema revertens.

På det närbelägna Valsberget växa Leptogium scotinum, Caloplaca ferruginea, Cladonia deformis och Flörkeana, Bilim- bia mäilliaria (på mossa) och MNitschkeana (på tall), Cladonia pyxidata P chlorophea och öfverst på bergkammen Aspicilia deusta f. morioides.

På Dufkärrsberget, som är beväxt med blandad barr- och löfskog, äro följande arter de märkligaste: Pertusaria com- munis på asp och gran, Phlyctis argena på asp, Cetraria glauca, Biatora turgidula och Lecanora tartarea på tall, Biatorina tricolor och Biatora quernea på gran, Bryopogon jubatum, Usneu barbata florida, Nephromium papyraceum, Peltigera scabrosa, Cladonia squamosa och Cornucopioides, Sticta scrobiculata, Bi- limbia milliaria på mossa, Buellia myriocarpa, Pertusaria leio- placa, Biatorina globulosa, Xylographa parallela, Ephebe pu- bescens.

På den branta bergvägg, som utgör Morlandadalens gräns

DD) 1 öster, bildas lafvegetationens hufvudmassa af följande arter:

12 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

Lecanora tartarea, atra, sordida subcarnea och pallescens, Per- tusaria corallina, Pannaria lanuginosa, Hematomma ventosum & coccinewm, Lecanactis Dilleniana, på ställen der vatten ned- sipprar en steril Pyrenopsis, sannolikt hematopis, vanligen åt- följd af Ephebe pubescens, hvartill komma de sällsyntare Sege- stria lectissima och Biatora lucida.

Kring Sörbo gästgifvaregård träffades Ramalina calicaris p fastigiata, Gyrophora deusta, Sticta scrobiculata, Peltigera horizontalis, Dermatocarpon miniatum, Biatora coarctata, quer- nea (på sten, rubiginans Nyl.?), Lecanora subfusca var. coilocarpa, Segestria lectissima, Rhizocarpon calcareum; på löfträden mellan Sörbo och Glimsås Physcia ciliaris och stellaris, Lecanora atra, Bacidia rosella och arceutina, Graphis scripta. Opegrapha vul- gata, herpetica och P subocellata, alla på ask, Tomasellia Leigh- tonii (på hassel), på jord Peltidea aphthosa och Toninia syn- comista och på sten Lecanactis Dilleniana, Segestria lectissima, Catocarpon applanatum.

Vid Skåpesund i Stahla socken på klipporna på ömse sidor om vägen ned till hamnen består lafvegetationen för- nämligast af följande arter: Umbilicaria pustulata, Gyrophora spodoclroa, erosa och deusta, Lecanora sordida 8 subcarnea, tartarea, orosthea, polytropa, badia, atriseda, chloropheoides, Pannaria lanuginosa, Cladonia verticillata cervicornis, Lecidea neglecta, pantherina " lapicida, fuscoatra, furvella och tenebrosa, Biatora rivulosa, Psora cinereorufa och fuliginosa, Pertusaria corallina, Parmelia saxatilis var. omphalodes, Mougeotii, in- curva, conspersa, Massalongia carnosa, Cetraria glauca, Hema- tomma coccineum, Biatorina intrusa och Bahusiensis, Arthro- rhaplus flavovirescens, Aspicilia lacustris, Stereocaula, Urceolaria scruposa bryophila, Toninia squalida, Rhizocarpon geographicum, distinetum ” Oederi och viridiatrum, Spherophoron fragile och coralloides, Dermatocarpon miniatum, Pyrenopsis hematopis, Ephebe pubescens.

2. Tjörn.

Belägen söder om Oroust, från hvilken den skiljes genom Stegfjorden, omgifven i öster af Hakefjorden, i söder och vester af Marstrands- och Hjerteröfjorden, innehåller denna ö en areal af 1!/; qvadratmil. Synes vara en i jemförelsevis yngre tid ur hafvet uppstigen ögrupp af mindre skär och holmar, som sedan småningom förenats. De hafsarmar, som

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 13

fordom skilde dessa holmar, förvandlades efter hand genom afstängning från hafvet till sötvattenssjöar och bilda nu stora, fruktbara dalar, der åtskilliga insjöväxter bibehållit sig och vittna, att dalen fordom varit sjö. Bergsarten är den samma som på Oroust. Beträffande naturbeskaffenheten kan man in- stämma i HOLMBERGS yttrande: »ett fult och naket land» äfven- som i KaALMS (1742), som lyder sålunda: »mest allestädes på norra kanten skoglöst, så att näppeligen annat syntes än skallota backar och kala, höga berg; mellan dessa lågo härliga åkrar och sköna ängar; på de våta ställen växte litet alskog!»

Vid undersökningen af Tjörn följdes samma plan som förut på Oroust, dock ansåg jag tillräckligt för mitt ändamål, att utvälja en eller ett par punkter på hvardera kusten, enär jag antog lafvegetationen vara föga afvikande från den på förut nämda ö, hvilket ock bekräftades. Efter en liten exkursion på Mjörn vid Skåpesund under väntan på ångfartyg begaf jag mig sjöledes till Låka, beläget på östra sidan af ön. Der undersöktes den närmaste omgifningen, synnerligast strand- klipporna och de närmast belägna bergen. Derifrån togs vägen inåt landet förbi Hamiar, der en exkursion på några timmar företogs, till Kållekärr, hvars omgifning genomströfvades i flera riktningar och sedan genom Stenkyrka socken till Stockvik på öns sydvestra strand. Här togs under ett par dagar känne- dom om lafvegetationen på stränderna på flera punkter äfven- som på ett norr om hamnen liggande, temligen högt berg. Enär vegetationens torftighet äfvensom hvarjehanda svårigheter 1 ekonomiskt afseende ingalunda lockade till längre uppehåll, återvände jag en sträcka på samma väg, som jag kommit och fortsatte sedan färden österut genom Stenkyrka socken till Djupvik, beläget vid sydöstra stranden af ön. Der företogos under några dagar exkursioner längs efter stranden både norr och söder om hamnen, hvarjemte här erbjöds tillfälle att få någon föreställning om trädlafsvegetationen, i det att löfträd här sparsamt förekommo.

Äfven från Tjörn må några vegetationsbilder framställas.

Vid Skåpesund på Mjörn, som är en särskild ö, men räk- nas till Tjörn, anmärktes hufvudsakligen Stereocaulon denuda- tum, Bacidia umbrina BP compacta, Psora fuliginosa, Lecidea tenebrosa, Rlhuzocarpon obscuratum och Verrucaria margacea; vid Änghagen på granit Lecanora tartarea, Pyrenopsis hema- topis och Ephebe pubescens; vid Röd på Prunus avium Rinodina

14 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

sophodes och Bacidia umbrina och på sälg Xanthoria lychnea var. polycarpa, Ramalina fraxinea, Parmelia olivacea " aspidota, Lecanora pallida B cinerella.

"id Låka i Valla socken blef resultatet af undersöknin- gen ungefärligen följande: Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Cornicularia aculeata, Cetraria glauca, Parmelia physodes, olivacea var. proliza, saxatilis var. omphalodes, sorediata, con- spersa, incurva, Mougeotit, Physcia ccesia och obscura, Xanthoria parietina och f. aureola, lychnea var. pygmea, Placodium saxi- cola och cartilagineum, Hematonma ventosum, Ramalina poly- morpha & scopulorum, Evernia furfuracea, Lecanora sordida var. subcarnea, orosthea, subfusca var. campestris, tartarea, atra, albescens, polytropa & ” intricata, sulphurea, Massalongia car- nosa, Caloplaca murorum, elegans och ferruginea, Gyalolechia vitellina, Rinodina confragosa, Aspicilia cinerea, gibbosa och lacustris, Pertusaria corallina, Stereocaulon denudatum, Gyro- phora spodochroa, Umbilicaria pustulata, Biatora rivulosa, Bia- torina Bahusiensis och intrusa, Lecidea fuscoatra, cyanea, fur- vella och tenebrosa, Mycoblastus sanguinarius, Buellia sororia, Diplotomma alboatrum 8 ambiguum, Rhizocarpon grande och geminatum, Sphåerophorus coralloides och fragilis, Lecanactis Dilleniana, Dermatocarpon miniatum, Phylliseum Demangeonii och på strandklipporna Physcia aquila, Lecanora helicopis, Verrucaria maura, Ephebe pubescens, Lichina confinis.

Hammar, beläget vid pass !Ys mil från Låka, företer en helt annan lafvegetation, i det att de egentliga strandlafvarne här saknas, utom Physcia aquila och, i fall man vill räkna den hit, Gyrophora spodochroa. Här träffas Gyrophora lärsuta, Psora fuliginosa, ÅAcarospora fuscata, Lecanora atriseda, atra och var. grumosa, sordida var. subcarnea och f. Swartzit, sub- fusca var. campestris, sordida med Lecidea intumescens, Pan- naria lanuginosa, Psora cinereorufa, Urceolaria scruposa, Le- cidea neglecta, Cornicularia aculeata, Massalongia, Gyrophora erosa och polyphylla. Parmelia centrifuga och physodes, Bryo- pogon jubatum " chalybeiforme, Evernia prunastri och furfuracea, Physcia ciliaris på mossa, Peltigera malacea, Hematomma coc- cineum, Rinodina confragosa, Pertusaria corallina, Umbilicaria pustulata, Biatora lucida, Coniocybe furfuracea, Stereocaulon denudatum och nanum, Lecidea furvella, Lecanactis Dilleniana, Phylliscum Demangeonii.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFp. III. N:o 4. 15

Omgifningen vid Kållekärr, beläget omkring en mil längre inåt ön, företer ungefärligen samma arter som vid Hammar med undantag af sådana, hvilkas förekomst betingas af olika lokaler t. ex. Sphyridium byssoides, Thrombium epigeum, Lep- togium scotinum. Af strandlafvarne träffas äfven här Physcia aquila och Placodium cartilagineum. Bergen, ehuru kala, äro dock delvis mossbeklädda, hvadan Peltigera scabrosa, Cladonia decorticata var. macrophylla, cornucopioides, bellidiftora och Bilimbia milliaria här sparsamt förekomma. För öfrigt må nämnas Lecidea macrocarpa a platycarpa, pantherina "lapicida och Segestria lectissima. De lodräta bergsbranterna, hvilka här liksom på Oroust vanligen vetta mot vester, hysa unge- färligen samma arter, som förut angifvits för Morlanda.

I närheten af Lilldal förekomma mindre grupper eller en- staka träd af asp med hufvudsakligen följande arter: Ramalina fraxinea, Plhyscia stellaris & var. hispida, cilvaris, pulverulenta, Xanthoria parietina, Rinodina sophodes, Caloplaca aurantiaca, pyracea och ferruginea, Lecania dimera, Lecanora subfusca, Lecidea eleochroma var. achrista; i en stengärdesgård Biatora lucida.

Liksom i allmänhet på ön äro bergen vid Stockvik slut- tande mot öster, tvärbranta mot vester. Ett sådant långslut- tande berg ligger bredvid gästgifvaregården på norra sidan om hamnen och företer föga märkvärdigt i licheniskt afseende. Sedt på afstånd, visar det ett enformigt grått utseende till största delen härrörande af de grå eller mörkfärgade lafarter, som der tagit plats. Den ojemförligt allmännaste af dessa är Parmelia sawatilis var. omphalodes, som ibland har så mörk färg, att den på afstånd kan misstänkas vara P. stygia, hvilken dock alldeles saknas liksom de mörka Parmelierna öfverhufvud med undantag af P. olivacea var. proliza, som här och der kan uppspåras. Till bergets gråaktiga utseende bidraga vidare Parmelia olivacea, Lecanora atra och badia, den senare i många former liksom Lecidea fuscoatra, Aspicilia deusta, hvilken ifrån den vanliga formen öfvergår till allt mörkare färg med ytterst små och glänsande areol, så att den påminner om Sporastatia Morio, f. morioides. Klent utvecklad Parmelia conspersa och torftig Blhizocarpon geographicum förekommer äfven. Lägger man härtill Parmelia saxatilis a retiruga, ett eller annat exem- plar af Evernia furfuracea och Parmelia physodes, några stym- pade former af Cladonia cornucopioides och furcata, Lecidea

16 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

neglecta och på sina ställen Spherophorus fragilis och coralloi- des, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon Öederi, obscuratum och reductum, Umbilicaria pustulata, föga utvecklad Gyrophora polyphylla och förkrympta former af en Stereocaulon (troligen paschale), så är bilden af lafvegetationen derstädes temligen fullständigt tecknad.

De märkligaste trädlafvarne vid Stockvik äro Parmelia saxatilis 8 sulcata, Physcia obscura P ulothrixz, Lecania syringea och cyrtella, Bilimbia Negelii, Arthonia radiata, Leptorhaplis tremulce, Collema flaceidum.

Lafvegetationen vid Pjupvik bildas längs stränderna af de vanliga arterna. Enär dessa förut (sid. 6) äro angifna, torde det vara öfverflödigt att här återigen uppräkna dem. Högre upp från stranden möter man i allmänhet samma arter, som på åtskilliga ställen i det föregående äro uppgifna, hvarför de ock torde kunna förbigås här, helst som de alla äro anförda i den speciella afdelningen af denna uppsats. Endast några få arter, som antingen icke alls träffats på förut nämda lokaler eller ock äro sällsynta, må derför här anföras t. ex. Lecidea panthe- rina och ” lapicida, Catocarpon polycarpum, Cladonia rangi- formis, Biatorina lenticularis och Bahustensis, Segestria lectis- sima, Gyrophora deusta, erosa och proboscidea.

Såsom exempel på trädlafvar må nämnas: på asp: Ramalina fraxinea, Xanthoria parietina, Evernia prunastri, Physcia stel- laris & var. adscendens, pulverulenta, obscura, Lecanora pallida B cinerella och y angulosa, Caloplaca cerina, Lecidea elechroma var. achrista. Diplotomma alboatrum a vulgatum;

på rönn: Xanthoria parietina och lychnea var. polycarpa, Physcia stellaris, Lecanora subfusca, RBinodina sophodes, Lecidea eleochroma var. achrista, Parmelia olivacea " aspidota;

på ek: Arthonia punctiformis.

Till jemförelse må här äfven anföras den af mig ej be- sökta Marstrandsön med Koön och några andra mindre öar, om hvilkas lafvegetation BLOMBERG publicerat en uppsats i Bot. Not. 1878 p. 176. Enligt denna uppsats äro nyssnämda öar ännu enformigare och i licheniskt afseende torftigare än de förut anförda, dock förekomma här några arter, hvilka jag icke funnit hvarken på Oroust eller Tjörn. ehuru de sannolikt äfven der skola träffas, om vidsträcktare undersökningar, än iag haft tillfälle göra, företagas. Dessa äro Nephromium to- mentosum, Parmelia tiliacea, Lecanora poliophea och cenisea.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 17

Aspicilia calcarea f. contorta, cupreogrisea och cinereorufescens, Cladonia cariosa, Beomyces roseus, Staurothele clopima, Pyre- nula coryli, Collema plicatile.

Beträffande lafvegetationens allmänna drag på dessa öar hänvisas till den nämda uppsatsen; den särskilda förteckningen öfver observerade arter är intagen i den här nedan följande speciela afdelningen, hufvudsakligen efter nämda uppsats, dock med rättelser och tillägg, som BLOMBERG på senaste tiden skriftligen meddelat.

3. Hallands Väderö.

Belägen vid pass !/; mil utanför norra delen af Skåne, tillhör den Torekovs fiskeläge i Kristianstads län. Den östra stranden af ön består dels af sand dels af låga klipphällar, som föga höja sig öfver vattenytan, den vestra af temligen höga söndersplittrade granitklippor. På två ställen går ett bälte af sand, mot vester mer och mindre täckt af jord, tvärs öfver ön, hvilken således synes bildad af 3 ursprungligen fri- stående klippholmar, hvilka sedan, allt eftersom grunden höjt sig, blifvit förenade genom uppsvämmad sand och gyttja. Det inre af ön utgöres af 2, genom en slätt åtskilda, skogsparker, hvilka mot öster sträcka sig ända ned till stranden. Den södra parken består mest af bok, med spridda ekar här och der, synnerligast i södra utkanten; den norra parken består jemte bok, af björk, lind och al. Bergarten är granit.

Alldenstund löfskogen i förhållande till öns ringa omfång har en ej obetydlig utsträckning, i det den utgör mer än hälften deraf, och består af flera särskilda, för lafvarnes bo- sättning särdeles gynsamma arter och derjemte en del af träden uppnått en rätt ansenlig storlek, förefinnes här en viss rike- dom på trädlafvar. Många af dessa äro väl gemensamma för alla förut nämda trädslag, men i allmänhet ter sig lafvegeta- tionen på en del af dem något olika. De för hvarje trädslag märkligaste arterna äro hufvudsakligen följande:

På bok: Pyrenula nitida, Pertusaria Wulfenii och B lute- scens, leioplaca, Phlyctis agelea, Lobaria pulmonaria, amplis- sima, herbacea, Sticta scrobiculata, Lecanora subfusca, sambuci, albellula, Usnea barbata & florida, Evernia prunastri, Ramalina farinacea och calicaris B fastigiata, Parmelia saxatilis BP sul- cata, Gyalolechia luteoalba, Haematomma coccineum, Gyalecta corticola, Bacidia rosella, Catillaria Laureri, Biatorina tricolor,

2

18 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

Diplotomma alboatrum «a vulgatum, Lecanactis abietina, Ope- grapha varia, atra, herpetica, viridis, Calicwum trachelinum, ÅAcrocordia tersa, Segestria cenea, Sphinctrina turbinata;

på ek: Parmelia sazxatilis 8 suleata, Physcia ciliaris, pulve- rulenta och f. venusta, stellaris och var. adscendens, Ramalina farinacea, fraxinea och fastigiata, Hematomma coccineum, Per- tusaria Wulfenii B lutescens, coccodes, amara och multipuncta, Lecanora subfusca, Lecania cyrtella, Rinodina exigua, Thelo- trema lepadinum, Bacidia rubella & 8 porriginosa och rosella; Biatorina tricolor, Biatora quernea, Buellia myrtiocarpa och Scheereri, Diplotomma alboatrum a vulgatum, Opegrapha varia & vulgata, Lecanactis abietina och amylacea, Schismatomma abietinum, Arthonia lurida, leucopellea, impolita, radiata, Bac- trospora dryina, Calicium hyperellum, roscidum och trachelinum, Cyphelium tympanellum och stigonellum, Chenotheca pheocephala B chlorella, Pyrenula leucoplaca;

på lind: utom de arter, som äro gemensamma för de festa löfträd Lobaria amplissima och herbacea, Buellia myriocarpa, Diplotomma alboatrum a vulgatum;

på al: Pertusaria communis och amara, Biatorina tricolor, Lecidea elwochroma var. achrista, Buellia myriocarpa, Calicium hyperellum;

på björk: Pertusaria communis, Lecidea elcochroma var. achrista, Leptorhaplus epidermidis, Arthopyrenia analepta.

Utom de vanliga hafsstrandslafvarne, hvilka jag förut (sid. 6) angifvit såsom gemensamma för skärgårdens klippöar, träffas på granit eller granitgrund följande arter: Parmelia saxatilis och var. omphalodes, olivacea och " fuliginosa, physodes, con- spersa, Mougeotii, Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Cornicu- laria aculeata, Peltigera canina och malacea, Physcia cesia, Xanthoria lychnea var. pygmea (på lösa stenblock), Gyalolechia vitellina, Urceolaria scruposa, Lecanora sordida med Lecidea intumescens, sulphurea, orosthea, pallescens, polytropa, atra, sub- fusca var. campestris, Aspicilia cinerea, gibbosa och deusta, Hematomma coccineum a ochroleucum, Rinodina confragosa, Caloplaca ferruginea, Pertusaria corallina, Umbilicaria pustu- lata, Gyrophora polyphylla, Cladonia uncialis, furcata, rangi- ferina, alcicornis a damwecornis, cornucopioides, digitata ” maci- lenta, rangiformis, Bacidia umbrina, Biatora rivulosa, Biatorina lenticularis, Sarcogyne simplex, Lecidea macrocarpa " convexa, fuscoatra, furvella, cyanea a tessellata, fuscocinerea, tenebrosa,

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 19

Buellia leptocline, sororia, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon geographicum, distinetum, obscuratum och reductum.

4. Hven.

Belägen, som bekant är, i Öresund utanför Landskrona, har denna lilla ö en helt olika naturbeskaffenhet med de före- gående. Intet fast berg finnes derstädes, ej ens några flytt- block. Stränderna, åtminstone på östra och vestra sidan, äro höga, men bestå af blott lera och sand, följaktligen saknas både en egentlig bergvegetation och den för klippstränder vanliga. Då dertill kommer, att den största delen af ön är odlad, återstår blott den egentliga trädvegetationen, och äfven den är ej af synnerligt stort intresse, ehuru löfträd af hvarje- handa slag finnas. Längs efter vägarne förekomma planterade i stor mängd pil och ask, hvartill kommer en och annan alm, rönn eller lind samt popplar. Norrut från Uranienborg ligger ej långt från stranden en liten skogsdunge, bestående af björk och al, dock utan någon särdeles utmärkt vegetation.

Den del af ön, som undersöktes, är närmaste trakten kring Uranienborg, den nyss nämda skogsdungen och omgifningen af St. Ibbs kyrka. HLafvegetationens enformighet var nästan tröttande, dock granskades temligen noggrant 80 pilar och 30 askar. Resultatet blef följande:

På pu: Physcia pulverulenta, ciliaris, obscura a orbicularis och B ulothrix, stellaris var. adscendens, Xanthoria parietina, Lecanora subfusca, sambuci, Hageni, Caloplaca cerina, Rinodina exigua, Bacidia rubella och Friesiana, Bilimbia Negelii, Lecidea elecroma var. achrista, Buellia Schereri, Diplotomma alboatrum a vulgatum, Opegrapha varia;

på ask: Ramalina frazinea (dålig) och fastigiata, Physcia stellaris, ciliaris, pulverulenta, obscura a orbicularis, Xanthoria parietina, Lecanora subfusca, Bacidia arceutina, Bilimbia Nce- gelii, Lecidea eleochroma var. achrista; ;

på björk: Parmelia olivacea ” aspidota, Lecanora subfusca, Bacidia umbrina och abbrevians, Lecidea eleockroma var. achri- sta, Arthonia radiata;

på al: Evernia furfuracea, Parmelia saxatilis b sulcata, Lecanora subfusca, Buellia myriocarpa, Arthonia lurida och radiata, Arthopyrenia grisea;

på rönn: Lecanora atra, Bacidia umbrina a psotina.

20 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

En och annan alm eller lind samt en rad popplar lemna intet nytt bidrag till lafvegetationen.

Kring platsen, der TycHo BrAHES observatorium eller som folket kallar det »stjernkikeriet> fordom stått, är upplagd en mur af lösa stenar, på hvilka följande arter bosatt sig: Par- melia saxatilis, sonspersa och olivacea, Xanthoria parietina, Acarospora fuscata, Gyalolechia vitellina, Placodium saxicola, Lecanora sordida, atra, polytropa & " intricata, pallescens, Aspi- cilia einerea, Bacidia umbrina fp compacta, Lecidea fuscoatra, elceochroma var. pulverulenta och pungens, Buellia verruculosa, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon distinctum. Märkligast af dessa är Buellia verruculosa, hvilken förut utom på OÖroust ej träffats 1 Sverige. Då stenarne, på hvilka den växer, sannolikt ditförts från trakten af Landskrona, kan det antagas, att 65. verruculosa äfven finnes på Sveriges fastland, ehuru den ännu ej blifvit upptäckt derstädes.

På St. Ibbs kyrkogårdsmur träffades: Lecanora albescens, Caloplaca murorum, Bacidia umbrina PB compacta, Buellia verru- culosa, Verrucaria muralis.

För en jemförelse med lafvegetationen på öarne vid Sveriges östkust torde det ej vara olämpligt att här meddela en för- teckning öfver lafarter, under sommaren 1874 af mig anmärkta på Gränså med närliggande holmar, belägen i Bråviken utan- för Östergötland vid ungefärligen samma breddgrad som Oroust, men något nordligare. Tier sila en ehuru afällstöndig enär jag vistades der blott en vecka, torde dock vara egnad att gifva en föreställning om lafvegetationen derstädes. Allden- stund Gränsö med närliggande holmar är temligen skogfattig, är det hufvudsakligen sten- och jordlafvarne, som kunna bilda en något så när lämplig jemförelsepunkt, dock bifogas äfven tradlafv arne för att fullständiga bilden af lgtnesedeknen: Bergarten på Gränsö är liksom på Oroust granit.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 4. 21

| Stenlafvar.

forme.

Ramalina polymorpha.

men). Cetraria glauca. Nephromium papyraceum. Sticta serobiculata. Parmelia saxatilis.

8 omphalodes. — phsysodes. olivacea. sorediata. stygia. conspersa.

centrifuga.

incurva.

Mougeotii.

Physecia aquila.

| — cesia;

— " leptalea. Xanthoria lychnea. Caloplaca murorum. Gyalolechia vitellina. Panmaria lanuginosa. Placodium saxicola. — cartilagineum.

Acarospora fuscata var. nopica.

Hamatomma ventosum. — coccineum. Lecanora tartarea.

— "atra.

polytropa. badia.

atriseda.

cenisea.

— scopulorum (Kopparhol-

subfusca var. campestris.

Jord- och mosslafvar.

Bryopogon jub. " chalybei- | Cornicularia aculeata.

Peltidea aphthosa.

Peltigera malacea.

— canina.

| — Cciliaris var. scopulorum /

Massalongia carnosa.

Lecanora Hageni (Koppar- holmen).

| Trädlafvar.

9

| Usnea barbata.

| a forida.

| 3 plicata.

[2 hirta.

| Bryopogon jubatum. Ramalina calicaris. a fraxinea. 8 fastigiata.

y canaliculata.

— farinacea.

Evernia prunastri.

— furfuracea.

Cetraria juniperina. 2 pinastri. — sepincola. 8 chlorophylla. Parmelia Acetabulum. — olivacea. + aspidota. — ambigua. Physcia ciliaris. — pulverulenta. — stellaris. 8 hispida. Ph. obscura. | Xanthoria parietina. Hamatomma elatinum. Lecanora subfusca. — pallida 8 cinerella. +

— varia ” symmicta.

Pertusaria communis.

— amara.

Rinodina sophodes.

Caloplaca cerina. — pyracea.

Gyalecta corticola (Jons- berg).

| Phlyctis argena (Jonsberg). |

22 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

Stenlafvar. Jord- och mosslafvar. | Trädlafvar.

| Lecanora sordida. — sulphurea. — orosthea.

: Caloplaca cerina var. chlo- rina. |

— ferruginea.

Apicilia cinerea. — gibbosa. | — griseola. — lacustris.

Urceolaria seruposa.”

Gyrophora polophylla. Cladonia turgida. Cladonia botrytes. — deusta. — pyxsidata 8 chlorophea. | Psora ostreata. — erosa. — alcicornis var. dame-/| Bilimbia rufidula. ; cornis. SL DE SS — hirsuta. Biatorina erysiboides. . — gracilis. s — polyrhiza. ST | — tricolor. Ar NG — verticillata 8 cervicor- | Umbilicaria pustulata. SR FIALar Acer VI cor UREA globulosa. Toninia caudata. . Biatora Cadubrize. — fimbriata. Psora cinereornufa. a — fexuosa. — cornucopioides. Biatora rivulosa. se — turgidula. | — Flörkeana. SEN Biatorina intrusa (Tallhol- : | Arthrospora acclinis. En) — deformis. | i disifata Lecidea elzxeochroma var. Lecidea panzeola. = ve achrista. 5 de — rangiformis. / ar — pantherina ”" lapicida. : : Mycoblastus sanguinarius. — uncialis. S : — macrocarpa " convexa. ; | Buellia myriocarpa. — rangiferina. s TT — fuscoatra. Fanguterima Diplotomma betulinim. — furvella. Opegrapha varia. — cyanea « tessellata. | Arthothelium scandinavi- . I cum. — silacea. | . Arthonia radiata. — intumescens. — punctiformis. — nezglecta. P

Catolechia Dibenii. Buellia leptocline. Catocarpon badioatrum. Rhizocarpon distinetum.

— geographicum. Cyphelium tigillare.

Calicium hyperellum.

— trachelinum.

| | |

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4.

23

Stenlafvar.

Dermatocarpon miniatum. Staurothele clopima.

Verrucaria maura.

Phylliseum Demangeonii.

Ephebe pubescens.

Jord- och mosslafvar.

| berg).

Microglena reducta.

IConiocybe furfuracea (Jons-

Polychidium muscicolum. |

||

Trädlafvar.

Calieium curtum.

| Chaenotheca tricialis (Jons-

berg).

Coniocybe pallida (Jons- berg).

| Sphinetrina microcephala.

Pyrenula leucoplaca.

| Acrocordia gemmata.

Arthopyrenia grisea.

Leptorhaphis epidermidis.

Häraf synes, att lafvegetationen på östkusten är mycket

torftigare än på vestkusten.

Hvad stenlafvarne beträffar, kan

knappt någon sägas vara egendomlig för östkusten, då dere- mot många derstädes saknas, som på vestkusten förekomma. De vanliga hafsstrandslafvarne såsom Verrucaria maura, Pla- codium cartilagineum, Physcia aquila, Bamalina scopulorum äro i östra skärgården, med undantag kanske af den sistnämda arten, vida torftigare utvecklade än i den vestra.

24 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

HETEROLICHENES.

A. Heterocarpi. Fam. I. Usneei.

1: ”Usnea (DILL) PERS:

1. U. barbata (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 15: a florida (L.) FR. pp plicata (L.) FR.

Här och der på barr- och löfträd, men ingenstädes ymnig.

a florida ÖOroust: Slussen på Brunnefjellet (endast spår) och Skansberget på tall, Henån, Morlanda på Dufkärrsberget. — Hallands Väderö på bok, vacker och fruktbärande.

8 plicata Oroust vid Henån.

Enligt meddelande från BLOMBERG förekommer U. barbata på Marstrandsön rar på sten (hvilken form nämnes dock ej).

De anförda formerna anses af NYLANDER såsom sjelfständiga arter (Lamy Lich. du Mont Dore p. 25) på grund af sporernas olika storlek. Tillräckligt materiel för bedömande af denna åsigt saknas för närvarande.

2. Bryopogon (LINK.) MASS.

1. Br. bicolor (ExrRH.) -— TH. Fr. Lich. Scand. p. 23.

På mossbeväxta klippor, endast steril.

Oroust: Slussen på Brunnefjellet och Skansberget mycket sparsamt, Henån på en klippvägg på en i hafsviken utskjutande udde, vesterut från hamnen.

25 Brajuoetum (1) — TEER Dich: besvd paa a prolizum (ACH.) = chalybeiforme (1L.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4, 25

p implexum (HOFFM.)

Formen a förekommer på barr- och löfträd samt på gamla träväggar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka. — Hallands Väderö.

"= chalybeiforme på sten. Oroust: Slussen på Skans-

berget, Morlanda vid Strömdala. -— Tjörn: Låka, Hammar. — Hallands Väderö: på klippor vesterut från skogvaktare- bostället.

Pp implezum Oroust: Morlanda vid Dufkärrsberget på gran.

»Br. jubatus» (hvilken form uppgifves ej) anföres från Mar- strandsön flerstädes på sten. Formerna a & ” färgas ej af kali, 8 blifver deraf gul; alla 3 anses af NYLANDER såsom skilda arter (Lamy p. 28, STIZENBERGER Lich. Helv. p. 50).

3. 'Cornicularia (AcCH.) KÖRB.

1. C. aculeata (SCHREB.) ACH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 101 sub Cetraria.

På steril mark och på klippor bland mossa. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skensberget, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Nösund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kålle- kärr, Djupvik. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö: på sandig mark i södra skogsparken och på klippor vesterut från skogvaktarebostället.

Fam. 2. Ramalinei.

4. Ramalina ACHE.

1. BR. calicaris (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 34.

a fracinea (L.)

p fastigiata (PERS.)

y canaliculata (ACH.)

Hufvudformen på löfträd af hvarjehanda slag. Oroust: Morlanda på al, Henån på ask. — Tjörn: Hammar, Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp (Mjörn vid Röd på sälg). — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på ask.

p på löfträd, någon gång på barrträd. Oroust: Slussen vid norra ändan af Brunnefjellet på gran, Henån på ask, Mor- landa i trakten af kyrkan på al, Sörbo på ek, Glimsås på asp.

26 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

— Tjörn: Låka, Hövik. — Marstrandsön: mer el. mindre säll- synt. — Hallands Väderö på bok och ek. — Hven; Uranienborg på ask.

y Hallands Väderö.

2. jarinacea (1) — TE. ER. Tich. Scand. p. Jo. På träd och sten. Oroust: Slussen på Skansberget på oran, Henån på al, sälg ete. — Tjörn: Djupvik på sten. —

Hallands Väderö på bok och ek.

3. FR. polymorpha AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 35.

På klippväggar och flyttblock, synnerligast vid stränderna, men äfven inuti landet. Oroust: Slussen, Morlanda vid Ström- dala, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Hal-

lands Väderö: vanligen tillsammans med följande art.

4. RB. scopulorum (RETtz.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 39.

På klippor vid stränderna allmän, mer och mindre ut- vecklad. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån på strand- klippor utanför åns utlopp. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö på vestra stranden.

Såsom bekant är, skiljer NYLANDER denna art i 2 sjelf- ständiga arter, R. scopulorum och cuspidata, allt efter som den färgas af kali eller icke. Ehuru detta förhållande onekligen antyder något olikartadt, torde det. ej ensamt kunna anses såsom tillräcklig karakter för artskilnad. — Då det icke desto mindre är anmärkningsvärdt, må här anföras, att explr från alla här ofvan uppräknade lokaler färgas af kali först gult, sedan brunt.

5. Evernia ACH.

1. E. prunastri (L.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 30.

På träd och buskar af åtskilliga slag, stundom på sten. Oroust: Slussen, Brunnefjellet på gran, Henån på al och sälg, Morlanda. — "Tjörn: Hammar på sten, Djupvik på asp. — Marstrandsön: på träd sällsynt. — Hallands Väderö på bok. 2. E. furfuracea (L.) FR. — Parmelia Tu. Fr. Lich. Scand.

Pp.o. 116.

På barr- och löfträd, stundom på sten. OÖroust: Slussen på nordliga delen af Brunnefjellet på tall och gran, Skansberget på sten, Henån, Morlanda vid Strömdala, Varekil på tall. —

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 27

Tjörn: Låka, Hammar, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön (ALMQVIST enl. BLoMBERG). — Hven: 1 en skogsdunge vid stran- den norrut från Uranienborg på al.

Föres väl rättast på grund af sina rhiziner till Parmelia, såsom Tu. FRIES gjort, men är till sin habitus så lik en Evernia, att man ogerna vill skilja den från detta slägte, dit man är van att föra den enligt gammalt bruk.

6. Cetraria ACHE.

SC juni perinan (1). — IH: ER. Lich. Scand. p. 104.

pp pinastri ScoP.

Hufvudformen ej anmärkt inom området. £ funnen endast på Oroust: Slussen på Brunnefjellet, men föga utvecklad. — Både &« och £ anses af NYLANDER såsom sjelfständiga arter.

2; CC. glauca (L.) AcH. — TH: Fr. Lich. Scand: p. 105:

På sten och träd. OÖOroust: Slussen på Rundsberget på sten och Brunnefjellet på gran, Skansberget på sten och gran, Henån på sten, Morlanda vid Strömdala på Dufkärrsberget på tall, Skåpesund på sten. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Stockvik, Djupvik på sten. — Marstrandsön: på sten ymnig. — Hallands Väderö: på sten, mycket sällsynt.

2. C. sepincola (EHrRH.) AcHE. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 107. pp chlorophylla (HUMB.) SCHAER.

Hufvudformen ej anmärkt inom området. 8 är funnen på Oroust: Henån på al och gran, Varekil på tall. — Föres af NYLANDER såsom egen art till slägtet Platysma under namn af Pl. ulophyllum (AcH.) NyLr.; ofvan anförda benämning (chloro- phylla) är dock äldre (1793).

Fam. 3. Peltigerei.

7. Nephroma (AcH.) NYL.

I: ON. areticum (L.). — TH. Fr. Lieh.. Aret. ps 41.

På klippväggar, sällsynt. ÖOroust: Slussen på en brant vägg af Brunnefjellet till höger om vägen, som från Gersängen leder till den mellan detta berg och Rundsberget inskjutande hafsviken, Skansberget på norra branten nära bergets topp.

28 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

3. Nephromium NYL.

1. MN. papyraceum (Horrm.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 42. På mossiga klippväggar. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala och på Dufkärrsberget. — Marstrandsön: flerstädes.

B sorediatum (SCHER.) På bergväggar. Oroust: Henån.

2. N. tomentosum (HOFFM.). — KÖRB. Syst. p. 56.

På träd. Marstrandsön: ferstädes.

Redan för lång tid tillbaka (1858) skildes detta slägte af NYLANDER från Nephroma på grund af blågröna gonidier (granula gonima NYL.). Detta vann på den tiden intet bifall, men torde nu vara allmänt antaget, sedan äfven TH. FRIES, som grundat sitt senaste system på gonidierna, funnit sig föranlåten att följa NYLANDER. Det gamla Nephromaslägtet delas sålunda i 2 neml. Nephroma (arter: arcticum och expallidum) med gulgröna gonidier (>Palmellatypen»> rec.) och Nephromium (arter: papyraceum och tomentosum) med blågröna (»>Nostoctypen» rec.). Enligt TH. FRIES system föres det förra slägtet till familjen Peltideacei under klassen Archilichenes, det senare till Phycoli- chenes och fam. Peltigeracei. Så artificielt detta än är, har det likväl i mitt tycke något tilldragande och nämda system skulle säkerligen vinna många anhängare, såvida en dylik in- delning kunde genomföras äfven beträffande de lägre lafslägtena. FORSSELLS betänkligheter (GLEOLICH. p. 36), huruvida gonidierna kunna läggas till grund för slägtskilnad, utan att man står på Sechwendenersk grund eller helt och hållet antager TH. FRIES system — hvilketdera FORSSELL menar framlyser ej fullt klart — synas mig vara af mindre vigt.

9. Peltidea (ACH.) NYL. 1. P. aphthosa (L.). — TH. FR. Lich. Arct. p. 43.

På marken och på mossiga stenar, temligen sällsynt och föga utvecklad. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala samt mellan Sörbo och Glimsås.

Föres på grund af gulgröna gonidier tillsammans med P. venosa till särskildt slägte och till Archilichenes TH. FR. Peltigera slägtet deremot på grund af blågröna gonidier till Phycolichenes.

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12, AFD. III. N:o 4. 29

10. Peltigera (WiLp.) NyL. UESmalacea AcH. — TH. Fr. Dich. Aret. p. 44.

På mossiga bergväggar och på marken bland mossa. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — P 2 I Tjörn: Hammar. — Hallands Väderö: mycket sparsamt. J i) |

2.5 Pieanina (L) — Ta. Frich. LD; Arct. p. 44.

På marken och på mossbeväxta stenar här och der. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skansberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Hammar. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: temligen sällsynt.

Anm. PP. rufescens HoFFm. är anmärkt på Oroust vid Henån på mossiga bergväggar.

Srekseseabrosa LE. ER. lich. Aret. p. 49.

På bergväggar. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skans- berget, Henån, Morlanda vid Dufkärrsberget. — Tjörn: Kålle- kärr, Tilldal.

4; P. polydactyla Horrm. Tu. Fr. Lich. Arct. p. 46.

Pp collina (ACH.)

Hufvudformen på mossiga klippväggar och stenar. Oroust: Slussen på Brunnefjellet och Skansberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. 8 på likartade lokaler som a. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön: Backudden.

9. (Pi horizontalis (1). — TH. FR. Lieh. Arct: p. 47.

På bergväggar öfver mossa. Oroust: Henån, Morlanda

vid Sörbo.

Fam. 4. Parmeliei.

11. Lobaria SCHREB.

a pulmoneriar(Lö): — TH. FR. Lich., Aret. p. 49: På löfträd, steril. Hallands Väderö på bok.

2. LDL. amplissima (ScorP.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 51.

På löfträd. Hallands Väderö: på bok i södra skogsparken och på lind i den norra, mycket sparsamt. — År sparsamt försedd med cephalodier, öfverensstämmande med FORSSELLS

beskrifning (Ceph. p. 3).

30 HELLCOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

3. LL. herbacea (Hups.). — Körs. Syst. p. 68. På löfträd. Hallands Väderö: på bok i södra och på lind

i norra skogsparken.

12. Sticta Schreb. .

1. St. serobiculata (Scor.) — TH. Fr. Lich. Arct. p. 50.

På sten och träd, steril. Oroust: Henån, Morlanda vid Dufkärrsberget och Sörbo. — Marstrandsön (ALMQVIST enl. BromB.). — Hallands Väderö: i södra skogsparken på bok.

Liksom Nephroma och Peltigera har det gamla Sticta- slägtet på grund af gonidierna blifvit deladt i 2: Lobaria (arter: pulmonaria, amplissima, herbacea) med gulgröna och Sticeta (arter: scecrobiculata, silvatica) med blågröna gonidier. Följdriktigt föres Lobaria till Archilichenes TH. FR. och Sticta till Phycolichenes.

135 Parmelia (ACH.) DE NOr:

1: IP: tilvacea (Horrm.) ER: TH ER: Lich Scand psrbiö:

På sten. Marstrandsön: omkring Arvidsvik, steril.

2. EP. saxatilis, (LL) ER. —-TH; FR; Lich. Scand pr tids

a retiruga (DC.) Tu. Fr.

BP; suleata (TAYL.) NYL.

7 omphalodes (L.) Fr.

Hufvudformen på sten, mer och mindre allmän. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på stenmuren kring platsen, der Tycho Brahes observatorium (»Stjernkikeriet>, som det af folket på ön kallas) fordom låg.

8 på löfträd, temligen allmän. Öroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Hallands Väderö: på bok och ek o. s. v. . Hven: på al etc.

7 på stenar och klippor. ÖOroust: Slussen på Runds- och Skansberget (på senare stället med frukt), Henån, Morlanda vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Kålle- kärr, Stockvik. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö: på klippor vesterut från skogvaktarebostället.

Alla 3 varieteterna, hvilka såsom sådana ansetts, allt sedan Fr. Lich. Europ. 1831 utkom, uppställas af NYLANDER i senare

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4. 31

tider såsom sjelfständiga arter (Lamy p. 393 & 34). Denna åsigt synes mig icke sakna skäl, ehuru den, hvad mig be- träffar, tarfvar ytterligare pröfning genom undersökningar och jemförelser i naturen. Utom olika habitus och förekomst på olika lokal, skilja sig de båda första genom thallus isidioideus (P. saxat.) och thallus sorediosus (P. sulcata). Den 3:dje (P. omphalodes) ansågs redan af äldre författare såsom en egen art, hvilken af EL. Fries i Lich. Eur. indrogs på grund deraf, att »certissima adsunt criteria prioris esse veram varietatem>. Oaktadt bålens mörka färg, ansåg han den dock höra till den glaucescenta serien, enär den normala färgen framträder hos margo excipuli. Visserligen är margo excipuli något ljusare, men det oaktadt tror jag, att den rättast föres till den serie, som af FRIES kallades olivaceo-spadicea. Oafsedt färgen, hvarpå de gamle lade mindre vigt, utmärker den sig genom sin släta, glänsande bål. AcHaARiuS (Prodr. p. 114) säger: »Species di- stinctissima, si post Linngum non plane neglecta, tamen a paucis fortassis nota vel cum aliis et precipue cum L. saxatili injuste confusa.> Eget nog för han hit en form utan namn, som att döma efter beskrifningen är densamma, som han senare (Meth. p- 204) kallade panniformis. Förmodligen har denna form, som för sin vexlande färg förts än till omphalodes (ACH.) än till saxatilis (NYL.), varit orsaken till att P. saxatilis och om- phalodes sammanförts till en art.

SeRYphkysodes (1) ACE. = "Tr. FR Dich" Scand:up. 117.

På träd, sten och mossa, temligen allmän, men endast steril. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Nösund. — Tjörn: Låka, Hammar, Djupvik. — Marstrandsön: på sten ferstädes. — Hallands Väderö på granit.

LER Nolkuacea. (da), ACHE <> TH, BRilDieh. I Seandip. 121:

c corticola SCHER.

" aspidota ACHE.

p proliza ACH.

" fuliginosa FR.

Hufvudformen på träd (och sten) temligen allmän. OÖroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kålle- kärr, Djupvik. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö: på granit. — Hven: Uranienborg på granit i stenmuren kring »Stjernkikeriet> samt på björk i en skogspark vid stranden norrut från Uranienborg.

32 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

aspidota på löfträd af hvarjehanda slag. Tjörn:

Mjörn vid Röd på sälg, Låka på ask, Kållekärr på al, Djupvik på rönn. — Hallands Väderö. — Hven: på björk i en skogspark norrut från Uranienborg. B på sten. Oroust: Slussen, Morlanda. — Tjörn: Låka, Stockvik. " fuliginosa. Hallands Väderö på granit. Alla formerna äro enligt NYLANDER sjelfständiga species

(Lamy p. 34 & 35, STtIzENB. Lich. Helv. p. 57 & 58).

5. P. sorediata (ACH.) Tu. Fr. Lich. Scand; p: 123. På sten. Oroust: Slussen, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: Arvidsvik. Föres af NYLANDER såsom underart till P. prolixa, hvilken den ock närmast liknar (Lamy p. 35, STIZENB. Lich. Helv.

P0):

6. P. conspersa (EHrRH.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 127. På klippor och stenar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda

vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Stock-

vik, Djupvik. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö.

— Hven: Uranienborg på stenar i ringmuren kring det forna

»Stjernkikeriet»>.

T. P. centrifuga (L.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 129. På granit, sparsamt. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Hammar.

8. OP. incurva (PERS) ET. — "TH. FR. Jachiscand map O:

På granit här och der, men endast steril. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Skåpe- sund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. Marstrandsön: sällsynt.

9. P. ambigua (WurF.) — P. diffusa (WEB.) TH. Fr. Lich.

Scand..p; 131.

På sten och lignum, sällsynt. Oroust: Morlanda vid Ström- dala, Varekil. n

Enligt Arnonp (Lich. Fragm. XXI in Flora 1879) afser WEBERS P. diffusa efter beskrifningen (Spic. p. 250) P. aleurites ACH.; de exemplar han utdelade tillhöra deremot någon när- beslägtad art, sannolikt denna. Derifrån härleder sig antag-

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4. 33

ligen den hos författarne rådande oreda i uppfattningen af hit hörande arter. ARNOLDS framställning (1. c.) är emellertid god och torde, i enlighet med denna, benämningen P. ambigua (WouLF), ehuru yngre, böra tillsvidare föredragas framför den äldre, men obestämda P. diffusa WEB., åtminstone till dess man återfunnit ett originalexemplar af denna senare.

10. P. Mougeotii (ScHAER.). -- TH. Fr. Lich. Scand. p. 130. På granit här och der, men endast steril. Oroust: Slussen på Skansberget och på stengärdesgårdar vid Gersängen, Mor- landa vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Stockvik. — Marstrandsön: sparsam och klent utvecklad. — Hallands Väderö: på klippor vid skogvaktarebostället.

14. Physcia (FR) Tu. FR.

I ciliaris) (14) Des — TH. FR; Lich: yScandip: la2

På hvarjehanda löfträd, stundom på sten. Oroust: Henån, Morlanda i trakten af kyrkan på al, Glimsås på sten, Mollö- sund. — Tjörn: Hammar på sten och mossa, Kållekärr vid Lilldal på asp. — Marstrandsön: på sten flerstädes. — Hal- lands Väderö på ek. — Hven: på pil och ask. F. scopulorum E. NyL. är anmärkt på Tjörn vid Djupvik på strandklippor.

oa ger lan (Are: VON YES PH; ER. Lich; Scand, padi34.

På berg och klippor vid stränderna allmän, någon gång längre inåt landet. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollö-

sund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön:

flerstädes. — Hallands Väderö på vestra stranden.

3. Ph. pulverulenta (ScHRrREB.) Nyn. — TH. Fr. Lich. Scand. p- 136.

På löfträd af hvarjehanda slag. ÖOroust: Slussen vid Gers- ängen på lönn, Henån på ask, Morlanda i trakten af kyrkan på al och vid Sörbo. — Tjörn: Låka på asp och ask, Kålle- kärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil och ask.

F. venusta ACH. är anmärkt på Hallands Väderö på ek.

4. Ph. stellaris (L.) Nyr. — TH. Fr: Lich. Scand. ps 138. Pp adscendens (FR.) Tu. FR.

34 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST.

Hufvudarten på löfträd af åtskilliga slag. Oroust: Slussen

på sälg, Henån på ask, Morlanda. — Tjörn: Hammar på al; Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLomBERG). — Hallands Väderö: på ek och på enbuskar. — Hven: Uranienborg på ask.

Pp på löfträd. Oroust: Henån på ask, Morlanda på pil. — Tjörn: Låka på pil, Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil. d. Ph. ccesia (Horrm.) NYL. — TH. Er. Lich. Scand. p. 140.

På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: på sten vid Rosenlund, sällsynt. — Hallands Väderö på klippor vid vestra stranden.

6. Ph. obscura (EHrRH.) NyL. — Tua FR. Lich. Scand. p. 141.

a orbicularis (NECK.).

B ulothriz (ACH.)

Hufvudarten på löfträd, stundom på sten. Öroust: Slussen vid Gersängen på lönn samt på sten vid stranden, Henån på sten och träd, Morlanda 1 trakten af kyrkan på al och vid Glimsås.. — Tjörn: Låka på sten. — Marstrandsön: på sten, sällsynt. — Hven på pil och ask.

p på löfträd, företrädesvis asp. Oroust: Henån på ask. — Tjörn: Stockvik och Djupvik på asp. — Hven: Uranien- borg på pil. — £ anses af NYLANDER såsom sjelfständig art (Lamy p. 49, STtIzZENB, Lich. Helv. p. 75).

15. Xanthoria (FR.) STIZENB.

1. X. parietina (L.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 145.

På träd och sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Mollösund etc. — Tjörn: Kållekärr och Lilldal på asp. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. Hven: Uranienborg på pil och ask samt på muren kring »Stjernkikeriets. — F. aureola AcH. förekommer här och der på sten vid stränderna. — Oroust: Slussen, Mollösund. —

Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Hallands Väderö.

2... XX. tycknea, (ACH.) PH. FR. Lich. Scand.sp. 46:

c« pygmea (Borr.) TH. FR. 8 polycarpa (EHRH.)

BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 35

Hufvudformen på sten. ÖOroust: Slussen på högsta toppen af Rundsberget. — Tjörn: Låka. — Hallands Väderö.

Pp på träd: Tjörn: (Mjörn vid Röd på sälg), Djupvik på rönn.

ARNOLD har efter en fullständig utredning af alla till L. candelarius L. hörande arter och former (Lich.