da RAPPA DSP RR ANV ARI AR SNRA Poret sr rr teer RA SPRIDER BANER RARP PR PPK AS Lac Gi LR, ee RAA ERAN | Fv ND TA ba , Vän j i NÄ vt i LI | vv » | ” Vi | | ji bh i Ng N Å SRV NI FEN sär PTL g i RV | ; f Id - vd j 4 We i ' ) nt i få DA ' 4 MALE Aa NA oc i & ; FOR (RA (en AL ho VÄLER OA KAN å JA ND | ” Å Fal | & Y Li | , | LF ' 108 ( v . | NM Mi än Å y $ ' - å [| 4 Lå Ka 4 | KH I bön I v | AMT AT (1 d (3 å i I W | PÅ AG NEN UTE BIHANG TILL KONGL. SVENDEA VETENSKAPS-AKADENTENS HANDLINGAR. TOLFTE BANDET. AFDELNING III. BOTANIK, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER. STOCKHOLM, 1887. P. A. NORSTEDT & SÖNER. är | | AA Na SR . led Ia TR rn SS TR | é Rn | Lä 4 5 EE | ' SN ; | a | TAR Br - på JA $ 2 | OVAT & ES ENE AT ; 2 YNLEE j orkar AD Ad SEO Si ( | he A RT hh Y Lo 2 JIE EYTENE TO V . | G + | ÅR ANS ARPROT TI AGRI TIS RÅD AASE NA Cd = p y ESA u 4 I ) 4 LÅ ,' ST z [| | ) ur . | i i ( $ | på | » Fd 1 - Pr ff | Lå j N 5 MA AV YET : pr Rö V HUKÖP ÅR FARAO R VATTEN - ij | AM dd SEN INNEHÅLL AF TOLFTE BANDET. Afdelning III. (Botanik, omfattande både lefvande och fossila former,) . WITTROCK, V. B. Om Binuclearia, ett nytt confervacé-slägte. Sr MYE GINETTA SES EE See EO AT ae or NE EN LR Re da 1— 11. 2 WARMING, 5. Om nogle arktiske Vexters Biologi..-.--------------- 1— 40. 3. LEWIN, M. Bidrag till hjertbladets anatomi hos monokotyledo:- TSE saa AO INA FT 1 (oj SORAN TENTA ER NE SANN NA -. HELLBOM, P. J. Lafvegetationen på öarne vid Sveriges vestkust 1— 78. 5. JUEL, H. O. Beiträge zur Anatomie der Marcgraviaceen. Mit SAR arten RARE STA en EAA oe SO AE a AE en SE a 1— 28. . LINDMAN, C. ÅA. M. Bidrag till kännedomen om skandinaviska fjellväxternas blomning och befruktning. Med 4 taflor.....- 1—112. . CALLMÉ, A. Om de nybildade Hjelmar-öarnes vegetation. Med 1 karta tU EH Å VN & K pas (Re € vt & - - at - SEJ Dh | rd Läs NE be AA HUNT AN rr i | fa TR NIRO - 4! Å k då 5 M där w 4» å ig - f Wij ANA J äf NET styv ä vf Vv tog £ / DE <1| k lan ÖL VRT vd VE ; STLOSTU EGIL i AN KANNA ITA Än HH nm DE e fa JN || secd JN, Se SÅ rt Jandsenv ockltuvtt HTV NA ÖDE (TS ” HM NYGATA UCL ör LÄTT RAR UT LI l - Dl a anv JIE d LÄS O VT av bllt fr tft. un le 0 dör RAI fd Sånt Fä RB SUM NE j | Kr | = I : - , BIHANG TILL K. SVENSKA VBTAKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afd. IL N:o 14. KEN HCL E ACRITA, BN NYTT (CONPERVAGCESKHAG TR. VEIT BRECHER WITTROCK. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 10 FERBERUARI 1886. STOCKHOLM, 1886, KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A., NORSTEDT & SÖNER. FA a SS | La RE 1 v SA Å AS 2 eka khan ARMAR ER Värna NA ee MN ITE (RT ” LJ La F ATS A HJ OD AX LJ LE AE (AN A MÅ ER RR TE RO AL SL Re I hg a rd el tj M i ' -. KJOATTIW ALEOLEA F ritat 0 (00 JK Sd hbt IOAOKAME Of, Ad Fur todlRRE ÅSA rå KN a fd SC. VÅ | ' | ” - S = N a | 2 val MAA ABIVEVNY NN Va nnnyg , PIECE RATIIE at 4 N Pa återresa från Budapest, der jag i ett offentligt uppdrag tillbragte våren och en del af sommaren förlidet år, gjorde jag en botanisk utflygt på ett par veckors tid till Karpaternas högsta delar, Hohe Tatra, hufvudsakligen för att studera hög- fjällens algflora. Till hufvudqvarter valde jag hotelet vid Csorber-See !), och detta dels på grund deraf, att detta hotel ligger tätt invid stranden af en sjö — ett för en algolog gyn- samt förhållande — och dels på grund deraf, att det är be- läget så högt upp på fjället?), att man här redan befinner sig i öfversta delen af barrskogsregionen. Resultaten af mina algologiska iakttagelser i öfrigt skall jag vid ett senare tillfälle hafva äran framlägga för Veten- skapsakademien. Min afsiogt är nu att lemna en redogörelse endast för en alg, hvilken afviker så mycket från hittills kända algformer, att den synes mig böra uppställas såsom typ för ett eget slägte. Men innan jag öfvergår till beskrifningen af denna egen- domliga växt, torde jag böra förutskicka några ord om dess förekomst-lokal, Csorber-See. Denna sjö, som är den lägst ned på fjället belägna bland de för Hohe Tatra så karakteri- stiska, talrika småsjöarne — de s. k. hafsögonen, »Meeraugen» —, är belägen på ett af fjällets sydliga utsprång, och just öfverst på ryggen af den höjdsträckning, som bildar vatten- delaren mellan Weichsels oah Donaus flodområden?). Sjön, !) Uttalas Tschårber. Sjöns namn på slovakiska är Csorba plesso. De gängse språken på södra sluttningen af Tatra äro dels slovakiska och dels tyska. Der finnes neml. sedan flere hundra år tillbaka en rätt betydlig tysk koloni, de s. k. Zipser-Sachsarnes. ?) 1,380 meter öfver hafvet; således nästan lika högt upp som t. ex. toppen af Areskutan. >?) Vattendelaren är här så smal, att blott på omkring 50 stegs afstånd från Csorber-See, hvilken har sitt aflopp söderut åt Donau, ligger en mosse, som lemnar sitt vatten åt motsatt håll, åt ett af Weich- sels tillflöden. 4 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA. som är en af de största bland »hafsögonen»!), ligger på en höjd af 1,369,13 meter öfver hafvet och fyller nästan hela bottnen af en liten kettilformig fördjupning på bergsryggen, en liten kettildal. Genom denna sin belägenhet, samt derige- nom att dess vatten är i högsta måtto rent och fullständigt kri- stallklart gör den intrycket af en jättestor källa. Vattnets temperatur befanns i senare delen af Juli månad, kl. 12 på dagen, vexla mellan 17,25” och 20” Celsius?). Vegetationen i Ösorber-See var synnerligen fattig. Icke en enda fanerogam vattenväxt förekom der. Afven algfloran var långt ifrån rik. Den omfattade allenast ett par Fyko- kromacéer, några Diatoméer och Desmidiéer, en Mesokarpé samt tvenne Confervacéer. Dessa sistnämnda, som genom sin jemförelsevis ymniga förekomst voro de mest 1 ögonen fallande, utgjordes af en Ulothrix-art, en Conferva (Microspora)-art samt den alg, som här skall närmare skildras, och för hvil- ken jag tillåter mig föreslå namnet Binuclearia tatrana (jfr längre fram). Dessa tre Confervacéer växte i blandning med hvarandra på 1 å 2 fots vatten nära stranden, och förekommo så väl i sjöns östra del (ett litet stycke norr om badhuset), som i dess sydvestra (nära sjöns utlopp). På det förra stället syntes Binuclearia vara öfvervägande, på det senare stället åter Ulothrix. Slägtet Binuclearia synes mig kunna karakteriseras på föl- jande sätt: Binuclearia?) WirtrR. nov. gen. e familia Confervacearum. Växten bildad af en enkel cellrad. Tillväxten interkalar, genom cellernas tvådelning. Cellerna (i vegeterande tillstånd) cylindriska, hvar och en med två cellkärnor. Cellkärnorna olika, i hvarje vegeterande cell en större och en min- dre. Kloroforer ensamma i hvarje cell, väggställda, bandfor- miga eller halft ringformiga. Tvärväggarne mellan cellerna mycket olika tjocka. Svärmeeller hittills ej iakttagna. För- ökning genom de vegetativa cellernas förvandling till med tjocka väggar försedda (öfvervintrande) hvilceller. Den håller dock ej mer än 20,4 hektarer i ytvidd. Mätningarne gjordes på ett ställe, som ej varit utsatt för solsken, och termometern nedfördes till ett djup af 2 fot i vattnet. Den låga temperaturen af 17,25” C. iakttogs den 27 Juli, efter ett två och ett halft dygn ihållande, kallt regn. — Lufttemperaturen (i skuggan) var under den tid jag vistades på Tatra alltid flere grader lägre än vattentemperaturen. ?) Namnet är bildadt af bini = 2 och 2, samt nucleus = cellkärna. [CS] NU BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III: N:o 1. »D Planta serie simplici cellularum formata. Incrementum plantarum bipartitione cellularum intercalare. Cellule cylindrice binucleate. Nuclei bini cellularum vegetantium in&quales, unus major, alter minor. Ohlorophori in unaquaque cellula singuli, parietales fascie- formes, semiannuliformes. Dissepimenta cellularum crassitudine in:e- quali. Zoospor&e adhuc ignote. Propagatio fit cellulis vegetativis in cellulis perdurantibus, membrana incrassata, transformatis. Af denna diagnos framgår att slägtet har sin plats bland de s. k. enkla Confervacéerna. Genom sina ogrenade, inter- kalart tillväxande celltrådar liknar det slägtet Conferva (L.) WiLuLE [incl. Microspora Thur.], Ulothrix Körz. samt de ogre- nade formerna af Rhhizoclonium Körz. Från dessa slägten skiljer det sig skarpt genom beskaffenheten af sina celler. Såsom genusnamnet är afsedt att antyda, eger hvarje vegetativ cell två cellkärnor, af hvilka den ena är påtagligt (och oftast betydligt) större än den andra; se taflan, Pie och 2, Z och 3 0. s. v. Mellanväggarne mellan cellerna äro äfven olika starkt utvecklade. Somliga äro många gånger tjockare än andra; jemför hos bild II mellanväggarne a och b med mellanväggarne c och d. I hvarje cell finnes endast en klorofor och denna är skiflik samt parietal. Hos den på Hohe Tatra funna formen har den, närmare bestämdt, gestalten af en plattad ring, som dock ej DD? sträcker sig rundt om cellens lumen, utan är föga mer än half. Då den derjemte är temligen smal, bildar den — un- gefär som hos vissa former af Ulothrix zonata (W. & M.)!) -— ett grönt band tvärs öfver cellens midt; se bild I och II, de starkare skuggade partierna. Till jemförelse må erinras derom, att slägtena Conferva och Ulothriz hafva enkärniga celler, hvarjemte slägtet Con- ferva utmärker sig genom en egendomlig, särdeles karakteri- stisk struktur hos cellväggen?). Slägtet Bhizoclonium har an- tingen enkärniga eller 2 (—4)-kärniga celler, men cellkärnorna i hvarje cell äro här lika stora3). De tre nu nämnda slägtena !) Se t. ex. A. DODEL. Die Kraushaar-Alge Ulothrix zonata. Tafl. 1, fig.5 b & c. (PRINGSHEIM'S Jahrbiicher fir wissensch. Botanik. Band 10. Leipzig 1876. 2) N. WILLE. Algologiske Bidrag I. Om Celledelingen hos Conferva (Christiania Videnskabselsk. Forhandl. 1880); samt Ferskvandsalger fra Novaja Semlja (Öfvers. af K. Svenska Vetensk. Akad. Förhandl. 1879, N:o 5, sid. 64). 3) Jfr A. Borzi. Studii Algologici. Fasc. I. Messina 1883. Sid. 55—60. Tafl. V, fig. 1 och 2. — Äfven de af FR. SCHMITZ i Unters. ib. d. Zellkerne d. Thallophyten (Sitzungsber. d. Niederrhein. Gesellsch. f. Nat. u. Heilk. zu Bonn. 4 Aug. 1879) sidan 7 omnämnda >»större Con- 6 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA. afvika alla från Binuclearia derigenom att de hafva tvärväg- garne mellan cellerna ungefär lika tjocka (eller rättare lika tunna). Hvad kloroforerna beträffar öfverensstämmer Binu- clearia — såsom ofvan antydts — med åtminstone vissa former af Ulothriz, men skiljer sig väsentligt från såväl Conferva som Rhizoclonium). Fullständig kännedom om cellbildningen lyckades jag ej att vinna. Växten visade sig också vara i hög grad ömtålig. Då den, för studium af utvecklingen, hållits inom hus en eller annan timma, uppträdde hos honom sjukliga fenomen. Ett mikroskop med starkare förstoringsförmåga än det, jag på re- san medförde?), hade äfven varit önskligt att disponera. Hvad jag kunde utröna beträffande celldelningen är föl- jande. Tvärs ofver cellens lumen uppstår — utan tvifvel simultant — en skiljevägg, som klyfver kloroforen 1 två un- gefär lika stora delar. I de båda dottercellerna visar sig nu kloroforen ligga tätt intill den nybildade skiljeväggen, och i hvardera dottercellen är blott en cellkärna att se (jfr bild III a och 5). Mycket snart hafva dock de nya cellerna sträckt sig något på längden. Härmed följer att kloroforen ej längre sluter tätt intill den nybildade skiljeväggen, utan att kloro- foren blir skild från denna genom ett ofärgadt parti af cellens lumen, 1 hvilket parti en ny cellkärna har uppträdt (se bild I a, b, c, d). Denna cellkärna är påtagligt mindre än den som dottercellen ärft från modercellen. På hvad sätt denna nya kärna bildats, har det ej varit mig möjligt att utröna. De nya cellerna äro emellertid nu färdiga, egande hvar och en sin klorofor samt två olikstora cellkärnor belägna på hvar sin sida om kloroforen. Från hvarandra äro de nya cellerna skiljda genom en tunn skiljevägg, men från sina grannar genom en tjockare sådan. Af hvad nu sagts framgår, att hvarje vegetativ cell består af en äldre del med en större cellkärna och en tjockare skilje- vägg samt en yngre del med en mindre cellkärna och en tun- nare skiljevägg. För hvarje delningsakt — åtminstone intill ferva-formerna» med två cellkärnor i hvarje cell tillhöra sannolikt slägtet Rhizoclonium. Å ') Jfr N. WILLE. Om Hvileceller hos Conferva (Öfvers. af K. Svenska Vetensk. Akad. Förhandl. 1881) N:o 8, tafl.. 9, bild. 1—5.: — FR. SCHMITZ. Die Chromatophoren der Algen (Verb. d. naturh. Verein. d. preuss. Rheinl. u. Westf. 40 Jahrg. 1883). Sid. 11 om Microspora och sid. 15 om Conferva. — A. BoRrzi 1. c. tafl. V, fig. 1 & 2. ?) Detta gaf ej högre brukbar förstoring än omkring 500 gånger. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o1. 7 den å:te generationen — tilltaga de från modercellerna ärfda cellkärnorna i storlek, och de gamla skiljeväggarne tillväxa i tjocklek. Häraf följer att ju flera celldelningsakter (intill åt- minstone 4) en cellkärna eller en skiljevägg varit med om, desto större (resp. tjockare) är den. Ett noggrannare betraktande af bilderna I eller II visar detta oförtydbart. De med 4 betecknade cellkärnorna äro de största. Dessa hafva också tillhört den ursprungliga moder- cellen (för den åttacelliga cellkomplexen) och hafva varit med om 4 celldelningsakter. Dernäst i storlek komma de med 3 be- tecknade, som hafva varit med om 3 celldelningsakter; så de med 2 betecknade, som varit med om 2 celldelningsakter; och sist de med 7 betecknade, som äro de sist bildade och så- lunda varit med om blott en celldelningsakt. — På liknande sätt förhåller det sig med skiljeväggarne mellan cellerna. Dei bild II med a betecknade äro de äldsta och tjockaste; dernäst den med b betecknade; så de med ce betecknade; och sist i afseende på ålder och tjocklek komma de med d betecknade. En blick på de skematiska bilderna IV—VTI torde bidraga till att ännu tydligare åskådliggöra förhållandet. Bild IV visar de genom modercellens delning uppkomna två dottercellerna; bilden V de fyra dotterdottercellerna, samt bilden VI de åtta dotterdotters dottercellerna. De vid de olika celldelningarne bildade cellkärnornas och skiljeväggarnes tilltagande i storlek — resp. tjocklek — efter antalet genomlefvade celldelnings- akter faller här ännu tydligare i ögonen. Anföras må, att hos mycket unga cellskiljeväggar kan någon midtellamell ej urskiljas. Hos äldre skiljeväggar ser man en tunn sådan (bild II a och b); hos lefvande exemplar föga tydlig, men hos spritlagda exemplar starkt i ögonen fal- lande. Såsom ofvan nämnts blir växten vid odling inne i rum snart mer eller mindre abnorm. Detta gäller isynnerhet cell- kärnorna, som under sådana förhållanden aldrig nå sin fulla utveckling. Bilden III föreställer ett stycke af en celltråd som odlats inne under loppet af ungefär ett dygn. Cellkär- norna visa sig här alla vara af minsta slaget. I en cell — den med ce betecknade — fann jag blott en cellkärna, och i en annan — den med d betecknade — kunde jag ej upptäcka någon cellkärna alls. 8 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA, Då jag i slutet af juli månad anträffade växten i Csorber- See, befann den sig i lifligt vegeterande tillstånd. Af fort- plantningsceller — vare sig svärmceller eller hvilceller — syntes ej ett spår. Em lycklig tillfällighet har dock satt mig i stånd att kunna meddela åtminstone något om växtens fortplantning. Då jag vid min hemkomst till Stockholm för min vän doktor N. WIiLuLE beskref den nya Confervacé jag funnit på Tatra, erinrade han sig, att han för några år sedan i Norge tagit en liknande alg, som han då ej kunde bestämma, och af hvilken han egde ett antal afbildningar (med bifogade mått), som han välvilligt ställde till min disposition. Växten togs af W. ien vattensamling på Bydalsfjäll i Bangs socken i Valders d. 13 Juli 18792). Ett närmare studium af ifrågavarande afbildningar, hvilka finnas återgifna i bilderna VII—XII, lärde mig att den af W. tagna algen utan allt tviflel tillhörde slägtet Binuclearia. Visserligen visa dessa bilder inga kärnor hos cellerna; men detta vinner sin förklaring derigenom, att bil- derna äro ritade, ej efter lefvande exemplar, utan efter i al- kohol förvarade sådana?). Erfarenhet hemtad från material, hemfördt från Tatra, har nemligen lärt mig, att cellkärnorna hos Binuclearia äro så godt som omöjliga att skönja hos i alkohol, förvarade exemplar. — Den andra af slägtets båda hufvudka- rakterer, nemligen den mycket olika tjockleken af cellernas mellanväggar, är deremot så mycket tydligare tillstädes. Åf- ven i afseende på den färgade plasmans beskaffenhet är öfver- ensstämmelsen fullständig. De norska exemplaren ega, liksom de ungerska, i hvarje cell en enda parietal klorofor, som bildar liksom ett band tvärs öfver cellens lumen (se bilderna VII IX, X och XII). Då dertill den norska växtens dimensioner fullständigt öfverenstämmer med Tatra-exemplarens, tvekar jag ej att föra begge växterna ej blott till samma slägte, utan äfven till samma art. De exemplar, som doktor WiniE afbildat, befunno sig dels i hvilcellstadiet och dels i första stadiet af hvilcellernas groning. Bildningen af hvilcellerna har här påtagligen egt å ') I denna nordligt och temligen högt (vid 60” 45” nordl. bredd. samt omkring 800 meters höjd, d. v. s. i öfversta delen af barrkogsregio- nen) belägna trakt hade sommaren knappast fullt tagit sitt inträde. Granen stod vid tiden för doktor W—Ss besök just i full blomning. ?) Af förvaringssättet beror helt visst till ej ringa del den så starkt framträdande skiktningen i cellväggarne hos de afbildade norska exemplaren. | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 1. 9 rum på väsentligen samma enkla sätt som hos Ulothriz spec.!) [= U. Pringsheimii WinzE?)], Conferva pachyderma WIinLE?) och Trentepohlia Debaryana (RAB.) WiniE?); och tillhöra de sålunda den klass, för hvilken WiLLE föreslagit namnet akineter. Vid hvilcellernas groning tillgår det — såsom bilderna IX-—XII visa — korteligen sagdt sålunda, att cellerna sträcka Stod 1 längdriktningen, fs det inre (lefvande) cellvägg- skiktet följer med i tillväxten, under det att det yttre (döda) cellväggskiktet brister tvärt af genom en rimgformig spricka på cellväggens midt. Denna spricka blir genom cellernas längdtill- växt allt bredare och bredare — jfr bilderna IX och XII med hvarandra — och till sist blifva efter all sannolikhet de gro- ende hvilcellerna (eller de af dem alstrade unga plantorna) fullkomligt fria från hvarandra. Såsom ofvanför blifvit nämndt, anser jag den ungerska och den norska Binuclearia-formen blott representera olika ut- vecklingsstadier af samma art. För denna vill jag föreslå nam- net B. tatrana nov. spec.”), med följande diagnos: Celltrådar ej slemmiga. De vegetativa cellernas tjocklek 6—9 u; längden lika stor till 3 gånger större; cellväggens minsta tjocklek 1 u; tvärväggarnes tjocklek från 1 ända till 530 u. Cellkärnornas diameter 1—4,5 u'.) [B: filis non mucosis; crassitudine cellularum vegetativarum 6 —9 u, longitudine pari ad 8:plo majore; crassit. minima membrane 1 u; crassit. dissepimentorum cell. 1—30 wu; diametro nucleorum 1 —4,5 | q Förekomstorter: Ungern, i Csorber-See på Hohe Tatra (V. B. W-.); Norge, 1 en vattensamling på Bydalsfjället i Bangs soc- ken i Valders (N. WILLE). Arten står tillsvidare ensam inom sitt slägte. Då jag höll det för ej osannolikt att inom det s. k. slägtet Gloeotila möj- !) N. PRINGSHEIM. Ueb. d. Dauerschwärm. d. Wassernetz. u. ib. einige ihnen verw. Bildungen (Monatsber. d. K. Akad. d. Wiss. zu Berlin 1860. Sid. 16 i separataftrycket). 2) N. WILLE. Om akineter och aplanosporer. (Botan. notiser 1883, utg. af O. NORDSTEDT; sid. 183). 3) N. WILLE. Om Hvileceller hos Conferva (L.) WILLE. (Öfvers. af K. Svenska Vet. Akad. Förhandl. 1881. N:o 8, sid. 14). 1) N. WILLE. Om slegten Gongrosira KöTz. (Öfvers. af K. Svenska Vet. Akad. Förhandl. 1883. N:o 3). 5) Namnet bildadt af Tatra, med härledningsändelsen anus. 6) Växten är utdelad under N:o 715 i den under sommaren 1886 utkomna 15:de fascikeln af >»Alg& aque&e dulcis exsiccate, quas distribuerunt VEIT WITTROCK et OTTO NORDSTEDT> Latinsk slägt- och artdiagnos är der lemnad. 2 10 VEIT BRECHER WITTROCK, OM BINUCLEARIA. ligen kunde dölja sig någon Binuclearia-art, företog jag mig att mikroskopiskt undersöka de alger, som af KörzinG och RABENHORST blifvit förda till Gloeotila och af hvilka exemplar finnas utdelade i KöTtzINGS »Algarum aque dulcis germanica- rum Decades»> samt i RABENHORSTS »Die Algen Sachsens» och »Die Algen Europa's»!). Resultatet blef emellertid helt och hållet negativt. Ingen af de nämnda algerna visade sig ega slägtet Binuclearias karakterer. !) Dessa äro i det förra exsiccatverket N:o 52 Conferva antliaria KöTz. (Gloeotila antliaria KöTZ. in Phycol. gener.), N:o 53 C. hyalina KöTz. (Gl. hyalina Körtz. 1. ce.) och N:o 54 C. oscillatorioides AG. (Gl. oscilla- rina KörTz. 1. c.); samt i det senare N:o 386 och 1,645 Gloeotila ferruginea KÖTZ., RABENH. Förklaring öfver afbildningarne. Binuclearia tatrana. VWiITTR. n. sp. Obs.! Bilderna I—III samt VII—XII äro förstorade omkring 520 gånger. Bild I. Ett tiocelligt stycke af ett individ, hvars celler varit stadda i rask delning. De särskilda siffrorna beteckna cellkärnor af lika ålder. Sålunda äro de med 1 betecknade cellkärnorna lika gamla (eller rättare lika unga, ty de äro af alla de yngsta); likaså de med 2 och de med 3 och de med 4 betecknade (hvilka sistnämnda äro de äldsta). Bild II. Ett niocelligt stycke af ett individ, hos hvilket celldelningen försiggått mindre raskt. Siffrorna hafva samma betydelse som i före- gående bild. Bokstäfverna a—d antyda tvärväggarnes relativa ålder. De med a betecknade äro de äldsta (och tjockaste); de med b betecknade komma dernäst, o. s. v. Bild III. Ett tiocelligt stycke af ett individ, som odlats inne under ett dygn. och derigenom blifvit abnormt, särskildt i afseende på cell- kärnorna. Bild. IV—VI. Skematiska (i 1,000 gångers förstoring tecknade) bilder afsedda att ytterligare förtydliga cellernas byggnad och utveckling. De likformigt ljusgrått skuggade delarne föreställa cellväggarne, de cirkelrunda . partierna cellkärnorna och de mörkt skuggade delarne kloroforerna. Bild. VII och VIII. Stycken af exemplar i hvilcellstadiet. I bild VIII är cellinnehållet ej tecknadt. Bild. IX—XII. Stycken af exemplar, hos hvilka hvilcellerna börjat förlänga sig (gro). Cellväggens yttre (döda) lager har dervid sprängts ringformigt. I bild XI är cellinnehållet ej tecknadt. ER fl ARA nh ba dn + - oc LJ Tea j 3 4 -— - hör Ko tå k ru så Fm oa i ULL TE ' SITE a US (UT " ov LR ini sv TEN ' [d Y AA OKI sid NSOPT eI Ya sd kd Jå a es 4 (FORT ( n J Ru d TTT Mo hifö bir LÄ Å k . A jen VAR rénvav. TRIO ? f KANKA - Å i HULT pet effar nt PS RN NE liv BRG ar Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afa. III. No1. arb cd ET ROSE De RT Lan IE dör fa [dr ARP NN / — 4 SIR RR 7 AI 717 YUÄ2 H ov d ec d b [& cC dd MWitirock et Wille del. Lith.W. Schlachter, Stocknolm Binuclearia tatrana Wittr BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afl. EL N:o 2, Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 48. OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI EUG. WARMING. MEDDELADT DEN 10 FEBRUARI 1886. STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET. Den lille Rekke af Optegnelser om arktiske Planter, som meddeles i det fölgende, slutter sig nöje til lignende Opteg- nelser, som ere blevne eller ville blive publicerede i »Bota- nisk Tidsskrift, udgivet af den Botaniske Forening i Kjöben- havn»> og i »Oversigt af det K. Danske Videnskab. Selskabs Forhandlinger». Ligesom disse have de til Mål, at kaste Lys over de arktiske Planters Biologi, serlig over Blomsterbiolo- gien, som endnu nesten ikke er studeret; mit Håb er, at de skulle kunne lette senere arktiske Rejsende de Iagttagelser i Naturen, som der for de aller fleste er så yderst kort Tid til at gjöre, men som dog ere så nödvendige ved blomster- biologiske Studier; serlig håber jeg, at de talrige Figurer, med hvilke jeg söger at få disse Undersögelser illustrerede, ville lette og precisere Arbejdet. De her foreliggende Undersögelser ville end videre alle tjene til Stötte for den Slutning af mere almindelig Natur, som jeg mener at vere kommen til ved mine arktiske Under- sögelser, nemlig, at der i den arktiske Flora gjennem- gående findes mere Tilpasning til Selvbestövning end i vore under lavere Bredder beliggende Lavlandes Flora, — et biologisk Forhold, der uvilkårlig må settes i nermeste Forbindelse med de arktiske Landes Insektfattigdom. Materialet til de foreliggende Meddelelser har jeg for störste Delen selv samlet i Grönland og det arktiske Norge; en mindre Del skyldes Velvillie af forskjellige Herrer, nem- lig Prof. WittrRocK i Stockholm, Overlerer NYHUUS 1 Tromsö, Forstmester NORMAN i Laurvig og Adjunkt FEDDERSEN i Kjöbenhavn, hvilke jeg herved bringer min bedste Tak. 4 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. 1. Chrysosplenium tetrandrum (Lund) TH. FRIES. I Året 1846 omtalte N. Lunp i »Botan. Notiser», S. 41 en svag og lav Form af Chrysosplenium, hvilken han betragtede som »en merkverdig arctisk Varietet> af Chr. alternifolium »med dvergartig Vext og 4 Stövdragere», og gav Navnet te- trandrum. Denne serdeles interessante Form blev derpå 1858 opstillet af TH. FRIES som en egen Art: Chr. tetrandrum (Bo- tan. Notiser, S. 193). Skjönt den står serdeles ner ved C. alternifolium og sikkert har udviklet sig af denne som en degraderet og til arktiske Forhold mere tilpasset Form, har FrIEs dog vist nok Ret i, at den må opfattes som en egen Art. Da jeg ved Prof. WiTTRoCKS V elvillie har haft Lejlighed til at undersöge dels nogle af NATHORST på Spitsbergen sam- lede og i Sprit nedlagte Planter, dels nogle af WIiTTROCK på Bergiilund kultiverede Exemplarer, vil jeg her til Prof. FRIES's Beskrivelse af den föje nogle små Iagttagelser, som dog have nogen Interesse. Chr. tetrandrum har ligesom C. alternifolium TLavblads- udlöbere med Birödder hen ad Stenglen, så vel på Leddene som ved Bladfestene. Grunden til, at den holder sig mere tueformet og sammentrengt end C. alternifolium, er vist den, at disse Udlöbere gjennemgående ere kortere end hos denne; dog forekomme også ret langstrakte. Ligesom hos C. alterni- folium böje Udlöbernes Spids sig til sidst opad og udvikler den overjordiske, med langstilkede Grundblade forsynede Skud-Del, der er Kr erande og efter Forholdene også floral. Nye Udlöbere dannes både fra Grundblad-Axlerne ved Basis af den oprette Stengel og fra Udlöbernes Blad- Axler: Blomstens Diagram ses af Fig. 1 A. Det må betragtes som helt igjennem totalligt. Efter de to ydre, med Forbladene alternerende, mediane Perigonblade fölge to laterale; derpå to mediane Stövblade; så to laterale og til sidst to mediane Frugtblade. De to laterale Stövblade fejlslå imidlertid ofte, enten begge eller blot det ene (Fig. 1 B); de blive da mindre end de normale, få en Knap af anden Form, der kan vere ganske klar og bleg (Fig. 2 £, F). På et nermere BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 9 undersögt Exemplar viste det sig, at det Pollen dannende Cellelag havde begyndt at strekke sig, men at det ikke en Gang havde anlagt Pollen-Urmodercellerne (Fig 2 &), da Udviklingen standsedes. Blomsten er meget mindre i Ojne faldende end C. alterni- foliums. Dette beror dels på, at den er mindre (sammenlign Fig. 2 A—C og Fig. 3), dels på at Blomsterstanden er fat- tigere; dels på at Blomsten er meget mere grönlig, og dels endelig på, at dens Perigonblade brede sig mindre ud. FRIES kalder Blomsten gulgrön med brune Punkter ovenpå; det gule er dog meget svagt og navnlig langt svagere end hos C. alternifolium. Stillingen af dens Perigonblade vil ses af Fig. 2 A—C, og sammenlignes hermed Fig. 3 af C. alterni- folium, ses Forskjellen i Retning. Nektarium kan man knap sige, at der findes; den af FRIES omtalte »uppsvälda disken> SES 2 (3) A B Fig. 1. Chrysosplenium tetrandrum. Diagrammer af en fuldstendig Blomst (4) og en tohannet (5), med de nermeste Dele af Blomsterstanden. fortjener vel neppe dette Navn, da den, som Lengdesnittene vise, blot er den oppustede, men ikke serlig fortykkede frie Del af Karpellerne; Fig 2 A viser, at denne frie Deli Knoppen er meget lille, men efter som Blomsten bliver eldre og Frugtdannelsen skrider frem, bliver den större og större (USERS CI): Stövdragerne fandt jeg altid lidt indad böjede; i alt Fald så jeg dem ikke i nogen Blomst rette sig så lodret op hos C. alternifolium eller endog böje sig således tilbage som dennes kunne gjöre det. Griflerne ere först oprette (Fig. 2 A), men böje sig snart udad, så at Arrene komme i umiddelbar Beröring med de to yderste Stövdrageres Knapper (Fig. 1,2 5); da Blomsten er homogam eller måske yderst svagt proterandrisk, må Selv- bestövning herved finde Sted. Jeg har i Virkeligheden også i de fleste af de undersögte Blomster, der vare lidt ude over 6 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAZXTERS BIOLOGI. Knopstadiet, fundet Arrene i den Grad belessede med Pollen, at dette neppe kan vere sket på anden Måde end ved Selv- bestövning (se Fig. 2 D). Hos Chr. alternifolium vare Grif- lerne på de af mig undersögte danske (spritlagte) Exemplarer lengere, slankere och mindre tilbageböjede under Blomstringen (Fig. 3); H. MÖLLER kalder dem også »sehwach divergirend und etwas auswärts gebogen». Jeg har derfor heller ikke hos denne Art set Arrene röre ved nogen Knap, og på Grund af Stövdragernes samt Griflernes Lengde og Retning vil dette også have betydelig Vanskelighed. Fig 2. Chrysosplenium tetrandrum. 4: Lengdesnit gjennem en Blomst, som endnu nesten er lukket; Antherer lukkede: Grifler korte, oprette Kegler. B: af en yngre, men i fuld Blomstring v&erende Blomst; Arrene röre til Dels ved de åbne Antherer, der aflesse M&engder af Pollen på dem (Fig. D er af denne Blomst). OC: en befrugtet Blomst; Frugt- og Frödannelsen er begyndt; Frugtbladenes frie Dele löfte sig sterkere i Vejret, og Blosterbladene have lukket sig mere sammen. D: Griffel af Fig. B, sterkere forst.; på Arret findes M2&ngder af Pollenkorn. EE, F: sterile Stövblade, det sidste i Forbindelse med sit Blosterblad. &G: Lengdesnit gjennem et sterilt Stövblad. H: normal Stövknap. J: ikke helt moden Frugt. K: Lengdesnit gjennem en lignende Frugt. Fröene ere fjernede, men funiculi ere delvis tilbage. En af Chr. tetrandrums Ejendommeligheder synes altså at vere den, at den er tilpasset til Selvbestövning, der — da Arten setter Frugt normalt i vist nok hver Blomst — medförer Selvbefrugtning. Chr. alternifolium har derimod så BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 7 vanskeligt ved at bestöve sig selv, at H. MÖLLER endog an- förer at »nur bei senkrechter oder fast senkrechter Stellung der Blithenebere kann Sichselbztbestäubung stattfinden, in- dem nur bei soicher Stellung Bliäthenstaub auf die Narben fallen kann». På Grund af Griflernes Retning och Krumning hen mod de to ydre Stövdragere, vil det blot blive disse, der komme til at udföre Befrugtningen (se Fig. 1 og 2 B); de sidestillede kunne neppe nogensinde komme til at röre ved Arrenc, de ere overflödige eller unyttige Organer, og om sådanne er det jo bekjendt, at de let blive rudimentere eller helt for- svinde. De laterale Stövdrageres Fejlslagning er altså na- turlig nok. Fig. 3. Ohrysosplenium alternifolium L. Lengdesnit gjennem en Blomst; Åggene ere udeladte. C. tetrandrum er, så vidt jeg ved, den mest reducerede Type bland Saxifragacee; ikke blot mangler den Kron- blade, ligesom Chrysosplenium-Slegten i det hele, men også Kron-Stövbladene, ja, i visse Fald selv Begerstövdragerne undertrykkes, de förste helt, de sidste delvis. Her som an- den Steds må man antage en Årsagsforbindelse mellem det ringere Antal og Blomstens ringere Störrelse. Det vil vere interessant at få C. tetrandrum dyrket gjennem en lengere Rekke af Generationer under serlig gunstige Forhold for at se, om den skulde vise Spor af Tilbagevenden til Udgangs- formen, måske fordi Blomsterbunden ved en rigere Nering föliver större og derfor kan gomver Plads til flere Organer; ligeså at undersöge den nöjere på dens Voxesteder, serlig der, hvor den kommer i Beröring med C. alternifolium, og hvor muligvis Mellemformer måtte forekomme. 8 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI. 2. Om nogle Gentiana-Arter. I H. MÖLLERS >Alpenblumen> findes der Oplysninger om en Mengde alpine Gentiana-Arters Blomsterbiologi; i det fölgende meddeles nogle TIagttagelser vedkommende et Par arktiske Arter, som måske kunne bidrage lidt til at fuld- stendiggjöre og berigtige Billedet af denne Slegts biologiske Forhold. Stövknappernes Stilling i Blomsten frembyder Forskjel- ligheder, der ikke synes mig tilstrekkelig skarpt fremhevede eller observerede af MULLER. Tre forskjellige Stillingsforhold ere mig bekjendte: 1. Knapperne vende altid, såvel i Knoppen som i den udfoldede Blomst, indad, og et besögende Insekt må före sin Sugesnabel ned mellem Knapperne og Pistillen; vide, klokke- formede Kroner synes ikke forenede med dette Forhold; herhen Gentiana nivalis og tenella. 2. Knapperne vende altid udad, bort fra Pistillen, så vel i Knoppen som i den udfoldede Blomst; Insektet förer sin Sugesnabel ned mellem Knapperne og Kronen, og denne synes at vere mere eller mindre vid og klokkedannet hos de Arter, der have dette Forhold; da Stövtrådene ere be- festede på Kronen, have de alle en skrå Stilling, heldende ind mod Griflen og til sammen dannende en Kegle om denne. Ex.: Gentiana Pneumonanthe og rimeligvis en Mengde andre til Underslegten Celanthe hörende Arter. 3. Knapperne vende i Knoppen indad mod Pistillen, men vippe således over, at de i den udfoldede Blomst vende den pollendekkede Flade opad eller udad. Stövtrådene ere også her ligesom i forrige Tilfelde mere eller mindre kegle- formig sammenböjede om Griflen, og Insektet må före sin Sugesnabel ned mellem Kronen og Knapperne. Ex.: Gentiana involucrata, G. campestris og G. Amarella. Om de af mig iagttagne Arter kan jeg i övrigt meddele fölgende Enkeltheder. Gentiana nivalis L. Exemplarer fra Herjedalen, Tromsö, Bosekop og Grön- land stemme i alt vesentligt overens indbyrdes og med Al- pernes efter MÖLLERS Skildring af disse. Blomsten er homo- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 2. Ö gam. Arret er stort, uregelmessig lappet og tilstopper nesten helt Nedgangen til Blomstens Indre, i alt Fald bliver der kun ringe Plads tilbage mellem det og Kronens Sider. Stövknapperne ere, som oven for n&evnt, indad vendte under hele Blomstens Liv. De sidde i forskjellig Höjde i Forhold til Arret bortset fra de Forskjelligheder, som frem- komme ved Tilvext af Kronen på et tidligere og af Pistillen på et senere Tidspunkt. På det Tidspunkt, da Kronen nylig har udfoldet sig, vil man, så vidt jeg har set, oftest finde Knapperne 1 omtrent samme Höjde som Arret; deres övre Ende er ud for dettes Rand og vil ikke kunne undgå at komme til at röre ved det og udföre Selvbestövning. Jeg har endog de bestemteste Beviser for, at deune virkelig finder Sted, i det jeg gjentagne Gange har fundet Knapperne så fast heftede til Arret ved Rörene, der havde udviklet sig fra deres Pollen, at de kun med Vold lode sig lösrive fra det; efter Lösrivningen var Arret fuldt af Rör med og uden vedhengende Pollenkorn. I nogle Blomster fra Bosekop vare Knapperne nesten helt og holdent oven over Arret, i det blot deres nederste Ende kunde röre ved dette; også her vilde Selvbestövning kunne finde Sted med Lethed. Endelig har jeg også fundet en Blomst (fra Grönland), hvis Ar var ikke lidt höjere end Knapperne; disse vare fulde af Pollen, og spiret Pollen fandtes på Arrets Underkant, tydende på, at dette tidligere havde rört ved Knapperne; jeg formoder, at Befrugtning allerede var foregået, skjönt Blomsten syntes nylig udfoldet, og at den derved fremkaldte Vext i Pistillen har hevet Arret noget höjere end det op- rindelig var anbragt. Gentiana tenella RoOTTB. I Fölge HErRrM. MÖLLER ere Blomsterne svagt proterogyne. Jeg har ingen sikre Iagttagelser herover, da mit fra Dovre stammende (af O. JuEL samlede) Materiale ikke tillod så- danne. Derimod er det tydeligt nok, at Selvbestövning vil vere uundgåelig, i Fald Krydsning ej indtreder, eftersom Stövknapperne både i Knoppen og 1 den udfoldede Blomst ere indadvendte og ligge i Höjde med og tet omkring det tolappede, sterkt papillöse Ar, med hvilket de i alt Fald - meget lenge samtidig ere i Funktion. Jeg fandt spiren KOB) Pollen i Mengde på dette. 10 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. Gentiana Pneumonanthe L. Stövtrådene ere kegleformig sammenböjede om Pistillen, og de fem altid udad vendende Knapper klebe mere eller mindre sammen til et tet om Pistillen sluttende Rör, ligesom hos Lobeliace& o. a., men det dekker sig udvendig, og ikke som hos disse indvendig, tet med Pollen. Mellem Kronen, de fem til dens nedre Del fastvoxede Stövtråde og Pistillen dannes der i Blomstens nedre Del fem trange Kanaler, som före ned til Nektariet. Blomsten er som bekjendt sterkt pro- terandrisk, og da Arret, når det udfolder sig, er hevet så meget over Knapperne, at det vanskelig vil kunne röre ved disse, synes Selvbestövning her nesten umuliggjort. Men denne Art er heller ikke arktisk. Gentiana involucrata RoTTB. De undersögte Exemplarer ere fra Talvik og Hasvik i Finmarken og fra Tromsö. Blomsterstanden er hos denne Art ofte sterkt sammentrengt og tillige, ganske som Gentiana luteas, kompliceret ved akcessoriske (seriale) Skud. I Regelen fandt jeg fölgende Bygning. Hovedaxen begrenses af en Blomst, der er fremmeligere i sin Udvikling end alle de andre. Neden under den findes indtil 4, tet sammentrengte Bladpar, af hvilke de nederste to krydses under omtrent rette Vinkler; det tredje står derimod ikke korsvist med 2det og det 4:de heller ikke nöje i Kors med 3dje; disse to Blad- par rykke mere hen over Mellemrummene mellem de to förste, sikkerlig fordi de der finde bedst Plads. Hvert af disse otte Blade stötter to eller tre Blomster. I den unge Stand fandt jeg dem tydelig stillede i Zigzag på samme Måde som Blomsterne hos forskjellige andre Planter, såsom Aristolochia Clematitis, Lythrum Sualicaria, Verbascum 0. 8. Vv.; senere bliver dette udvisket, og Blomstene komme til at stå i en mere ret Linie. Den överste i hver Rekke er den eldste, den nederste den yngste. Mellem Re&kkerne i en Blomsterstands Bladaxler er der en vis Overensstemmelse, i det den 1ste Blomst i alle Rekker viger ud til selv samme Side, f. Ex. til venstre, hvorefter da naturligvis den 2den Blomst i hver Rekke står til den anden Side, og den 3dje til samme Side som den förste (ligesom f. Ex. Hanblomsterne i et Euphorbia-Cyathium). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 11 Kronen er som bekjendt omtrent tragtformet-klokkeformet; Stövtrådene ere sammenvoxede med dens nederste Del, og idet de dér springe så sterkt frem, at de omtrent nå ind til Pi- stillen, dannes der som hos G. Pneumonanthe fem trange Ka- naler ned til den af Kronens Grund dannede Honning (Fig. 4 G). Omtrent som hos denne Art böje sig Stövtrådenes frie Dele keoleformig sammen om Pistillen (Fig. 4 A), men deres Knapper vende i Knoppen indad (Fig. 4 C); for at opnå en Fig. 4. Gentiana involucrata ROTTB. 4: Dele af en Blomst, efter at de foranliggende ere fjernede; Knapperne ses tet omgivende Arret. B: överste Del af en Stövvej med umodent Ar; til venstre en af Stövdragerne med allerede opsprunget, om- vendt Anthér (!9/,). C: Anthér af en Knop, endnu indadvendt og uop- sprungen. D, E: Antherer af en udsprungen Blomst, omvendte og åb- nede, sete udenfra og fra Siden. F: en Blomst ovenfra; de omvendte Antherer ses tet samlede om Arret; mellem dem Nedzanzg til Blomstens Indre. &: Tversnit gjennem en Blomst i dens nederste Del; på Kronens Inderside danne de tilvoxede Stövtråde fem fremspringendé Lister, der nesten nå ind til Ovariet (Orientering som i Fig. F); ?/,. lignende Stilling som G. Pneumonanthes og vende den af Pollen dekkede Flade bort fra Pistillen, må Knapperne da foretage en Drejning; de vippe ganske enkelt bag over (Fig. 4 D, P), og Knaprummene samt Opspringningssömmene ville derved komme til at vende skråt opad og udad (Fig. 4 A, B, P). Ser man ovenfra ned i en sådan Blomst, vil man i Midten finde de fem Knapper stjerneformig samlede og frembydende deres störste Flade for Beskueren (Fig.4 F) samt i Blomstens 1:ste Udviklingstrin nesten skjulende Spidsen af Pistillen med dens endnu sammenlagte Arlapper. Blomsten er nemlig tydelig prote- randrisk (Fig. £), ligesom G. Pnreumonanthes, men den Afvigelse findes, at Selvbestövning her vil foregå med stor Lethed. Når 12 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. Arret udfolder sig, er det nemlig endnu så ner ved Knap- perne, at dets to, tilbageböjede Lapper ville komme i Beröring med disse, ligefrem dyppes i deres Pollen, hvis Insekter ikke have bortfört det (Fig. 4, F). Jeg må dog tro, at denne trods sin tette Blomsterstand lidet anselige Plante besöges meget sparsomt af Insekter, og det er derfor forståeligt, at den i höjere Grad end G. Pneumonanthe og lignende storblomstrede Arter må befrugte sig selv. Gentiana Amarella L. Nogle få af Hr. Overlerer NyEuvvs samlede Exemplarer fra Nordland, som jeg har kunnet undersöge, viste tydelig, at Knapperne vare stillede ganske som hos G. involuerata efter Blomstens Udspring, nemlig vippede bag over, så at Pollen- masserne vendte skråt opad og udad; jeg formoder på Grund af Stövtrådens Böjning foroven, at de i Knoppen have veret indad vendte. Også hos denne Art vil Selvbestövning let kunne foregå, da Arrene, når de udfoldes, ere i Höjde med Knapperne og nödvendigvis må komme i Beröring med dem. Honningen må dannes af fem lave, skålformige Fordybninger i” den noget tykkere Grund af Kronen, udfor Kronbladenes Midtnaerver. — Hvad Gavn Kronens Cilier i dette som i andre Tilfelde, hvor de stå så lige opad, ere til, er mig ikke helt klart; om de, som KERNER antager, kunne holde Myrer og andre »ubudne Gester» borte, må Forsög afejöre. Gentiana campestris IL. Af denne Art har jeg kunnet undersöge islandske Exem- plarer samlede af Adjunkt FEDDERSEN. Disse vare tydelig pro- terogyne; i en ung Blomst f. Ex. vare Arlapperne udbredte og så papillöse, som de overhovedet synes at blive, men Knap- perne vare endnu lukkede. De vare meget tydelig indad vendte. I &ldre Blomster vare de lige så tydelig vippede bag over og udad vendte. Da Knapperne ere anbragte lige under det modne Ar, eller endog til Dels i Höjde med dette, vil Selvbestövning sikkert let kunne foregå. Der synes således at vere fuldstendig Overensstemmelse med de alpine Imdi- vider efter H. MöLLErs Fremstilling (Alpenblumen, S. 346). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 13 3. Aretostaphylos alpina (L.) SPRENG. De hen over Jorden udbredte og til den trykkede Skud danne Birödder, der kunne blive meget kraftige; vegetativ For- mering ved Deling af Exemplarerne (Aflegning) må derfor let "kunne foregå i Naturen: En Plantes eldre Dele ere ofte mere eller mindre d&ekkede af Muld og vissent Löv eller andre Planter. Skuddene kunne holde sig fere År på det vegetative Standpunkt, årlig tilföjende en ny Stengeldel med 10-—-14 eller måske flere Lövblade, för de nå til Blomstring. De begrenses sluttelig af et floralt Årsskud, som har fölgende Bygning. Ovenfor de visnede Lövblade af forrige Års Skud findes der da i Blomstringstiden et meget kort og kortleddet Årsskud, der forneden berer 3—4 sterile Skelblade; de fungere helt som Knopskel. Efter dem fölge 2—3 lignende, men noget sartere og mere grönne Skelblade, der stötte vegetative Knop- per, som ere i Lövspring; den överste Knop er kraftigst, de andre desto svagere, jo lavere de stå. Disse vegetative Skud begynde med ufuldkomne Lövblade og ikke med Blade, der ere udpregede som rene Knopskel, hvilket derimod alle andre, på de vegetative og straktleddede Skuddele udviklede vege- tative Knopper gjöre; Grunden til denne Forskjel må sikkert söges deri, at de sidste ikke finde noget Vern mod Vinteren af de visnede Lövblade, som stötte dem, medens hine andre stöttes af og om Vinteren dekkes af det kortleddede, florale Årsskuds Skelblade. Efter de nevnte 2—3 Skelblade fölge endelig 3—4—5 Skeelblade, der stötte Blomster; det alleröverste er sterilt og slutter sig omkring Grunden af den överste, til- syneladende endestillede Blomsts Stilk. — Blomsterne have ingen Forblade. Da Blomsterstanden således afslutter Axen, og kraftige ve- getative Skud udvikles strax neden for den, findes Grenene ofte gaffeldelte med Rester af en visnet Blomsterstand siddende i Gaffelen. På Exemplarer, der vare lagte i Sprit, havde det florale Årsskuds Skelblade en ganske usedvanlig Tykkelse; dette be- roede dog på, at de to yderste Cellelag på Bladets Underside forenede havde lösnet sig fra de andre (undtagen rundt i Kanten), 14 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI. og at de således dannede to Lameller blereformig havde hvelvet sig sterkt udad, som om et mellemliggende svulmende Amne havde löftet dem i Vejret. I mindre Grad findes noget lig- nende hos Lövbladene, hvis på Undersiden fremtredende, noget svage Sölvglans netop skyldes en lignende Aflöftning af de underste Cellelag fra de andre. Foruden på det kortleddede, florale Årsskud komme vege- tative Sideskud også til Udvikling på de endnu rent vegeta- tive Axer, selv efter at de alt ere blevne flere År gamle; först og fremmest og kraftigst udvikles der Sideskud aller överst under det florale Årsskud, men dernest også lengere nede uden bestemt Plads; intet af disse Skud plejer dog at nå den samme Kraft som de, der udvikles på det florale Årsskud. Blomsterne anlegges Året för de udfolde sig, og ere alle- rede så tidlig som i Juli Måned ret store. Under Blomstringen ere de alle vendte til samme Side, med Mundingen nedad mod Marken (Fig. 5 A, B, D, K). De ere som bekjendt hvide eller hvidlig-grönne, i det höjeste med noget rödlige Tzender. Den egformede Krone er sedvanlig 5—6 Mm. lang og 5 Mm. bred for neden; Kraven er derimod meget smalere, og selve Svelget har blot c. 1 Mm. Bredde. Pistillen med den nektar- dannende Grund er grön og glat (Fig. 5 DD); Arvorterne ere episepale, men nesten forsvindende. Stövdragernes Form frem- går tilstrekkelig af Figurerne (Fig. 5 E oc s. v.); 1 Knoppen vende Anthererne udad og Opspringningssömmene nedad (i Relation til Blomsterbunden; Fig. 5 H, I), men vippe derpå over, så at Opspringningssömmene komme opad og noget indad (ExSV OD LENO. Sve Blomsterne ere homogame eller måske meget svagt proterogyne. Allerede i Knopperne har jeg fundet Arret modent, idet det nemlig var klebrigt, glinsende og med Let- hed fastholdt Pollenkorn og endogså större Legemer, medens Knapperne endnu ikke vare åbnede; i Modsetning' til de fleste andre nordiske Ericineer åbne disse sig neppe i Knoppen; men strax ved eller efter Kronens Udspringning damne Po- Kerne sto: Åbningen, der förer ind til Blomstens Indre, har neppe dannet sig og er neppe bleven en Smule större end Arret, för jeg har set Anthererne åbnede og endogså Pollen- korn på Arret, rimeligvis anbragte der ved Selvbestövning (så- ledes iagttaget ved Hammerfest og på Toppen af Skaadavara). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 15 På Grund af Delenes gjensidige Stilling, som Figurerne 5 B,D og K oplyse om, vil Krydsbestövning naturligvis let kunne udföres af besögende, med Sugesnabel udstyrede Insekter; men jeg formoder, at Krydsbefrugtning meget sjeldent reali- seres. Jeg opfatter Arctostaphylos alpina som en til Selvbe- Fig. 5. Årctostaphylos alpina fra Finmarken og Nordland. 4, B: en Blomst set udenfra og i Lengdesnit: Pollen er allerede faldet ud af Anthererne, skjönt disse lige nylig ere åbnede (?/,). C: en Anther af denne Blomst; Horn mangle. D:Lengdesnit gjennem en Blomst med temmelig kort Griffel. FE, F, G (5/,): Antherer og Stövdragere i for- skjellig Stilling og Alder. H, I (25/,): Antherer af en Knop. K: Lengde- snit gjennem en Blomst med lang Griffel. $£: Blomstens Krave og Svelg ovenfra: nede i dette ses Arret (Kravens Bredde er c. 21/, Mm:., Mundingens 1 Mm.). MM: Pollentetrade. stövning serlig tilpasset Art; den er rimeligvis den af alle nordiske Ericineer, der mest .er henvist til denne Bestövnings- 16 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. måde, mere end dens nere Frende A. uva ursi, og den er vist at betragte som en Art, der er på Vej til at opgive det Or- gan, der hos så mange andre af de helkronede Ericineer spiller en Rolle ved Krydsbestövningen, nemlig Anther-Hornene. Me- dens disse endnu ere meget betydelige hos A. uva ursi (se Figurer hos MöLLEr, Alpenblumen Pag. 386, og hos KERNER, Schutzmittel der Blithen, Fig. 110), ere de her i deres mest udviklede Form mindre end hos nogen anden Ericiné, der overhovedet har Horn, idet de nemlig ere korte, tykke, stumpe og glatte eller nesten glatte Legemer (Fig. 5 D, E, H, I, K); men dernest treffes der Blomster, hvis Antherer ere fuldkom- ment uden Horn (Fig. 5 B, C), og der ere Mellemformer mel- lem disse Yderled. Jeg tror, at Hornene her ere i Ferd med at forsvinde, fordi de ere blevne overflödige og det af fölgende Grunde. A. alpina er en af de Arter, der karakterisere Höjfjzelds- regionen, og ligesom den går op på de höjeste skandinaviske Bjerge, således går den også langt mod Nord. Den hörer end- videre til de allerförst blomstrende Fjeldplanter, kappes vel i dette Punkt endog med Empetrum. Sneen er ofte neppe smeltet bort om den eller i dens nermeste Nerhed, för den åbner sine Blomster. Det er vistnok de ferreste Botanikere, der have set disse, fordi Arten for lengst er i Frugtsetning eller endog 1 Frugt, når de sette deres Fod på dens Voxepladser; der existerer ikke heller, så vidt jeg ved, nogen god Analyse af dens Blomst, og om Antherernes Bygning synes der at existere Tvivl; i alt Fald finder jeg 1 Brytts Norges Flora fölgende Ord satte 1 Citationsteen: »Stövknappene uden eller med meget korte Bihang», hvormed jeg formoder, at han be- tegner, enten at han tvivler på, at dette er rigtigt, eller at han overhovedet anförer det helt på andres Autoritet. Da jeg i Slutningen af Juni 1885 samlede den på Toppen af Flöjfjeldet ved Tromsö i ce. 2000" Höjde, var den allerede flere Steder vidt i sin Frugtsetning, og dog var Våren meget sen, og der var knap nogen anden Blomst fremme i dens Nerhed; Sommerfugle vare endnu knap bemerkede, og af Humler så jeg i alt Fald ingen. Det kan neppe fejle, at den trives og setter rigelig Frugt på mange Lokaliteter, bvor der ikke findes Insekter til Sikring af Krydsbestövningen. Dertil kommer, at de blege, mod Jorden vendte Blomster i den Grad gjemme sig under Grenene og Bladene, at det nesten ser ud, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 17 som om de beflittede sig på ikke at blive sete. Betingelserne for Insektbesög synes mig så ugunstige som nzsten muligt; det er da en ganske naturlig Sag, at denne Art er den af alle Ericineer, der er bedst tilpasset til Selvbestövning. Denne fremmes ved fölgende Forhold: Anther-Porerne ere her så store, at de snarere må kaldes Spalter, og större end hos andre, med Porer forsynede Ericineer, også end hos A. uva ursi; de åbne sig tilsidst endog så vidt som i Fig. 5 G fremstillet, så at alle Pollentetrader, der som sedvanlig ere törre og glatte (Fig. 3 MM), uundgåelig må falde ud. Endog i ganske unge Blomster har jeg fundet Anthererne fuldkomment tomme, så at Bestövningen (lige som hos andre Ericineer og hos andre arktiske Planter) må kunne foregå meget tidlig. Arret, der for övrigt kan sidde i lidt forskjellig Höjde hos Blomster, der omtrent have samme Udviklingstrin (se Fig. 3 B, D, K), er så stort, at det, i alt Fald i de Blomster, der have lengst Griffel, nesten ganske udfylder Kronens Munding inden for Hårkledningen, og når man ser ned i en Blomst, ser man der nesten intet andet end Arret (Fig. 3 L). Det kan da neppe undgåes, at Pollenkorn også falde på det, og i Virkeligheden har jeg neppe undersögt nogen udfoldet Blomst ude i Naturen, uden at jeg har fundet Arret beströet med talrige Pollenkorn, og det selv på Steder, hvor der nesten herskede Vinter endnu. Skulde Pollenkornene imidlertid ikke strax falde ned på Arret, holdes der en Udvej åben til, at de senere, når Blom- sten rystes lidt, kunne rystes ned på det, idet de opfanges og midlertidig fastholdes af de korte, udstående Hår, der be- klede hele Kronens Inderside lige ud til Spidsen af de fem, små, lidt tilbageböjede Tender (Fig. 5 A, B, D, K). I Vir- keligheden finder man Masser af Pollenkorn ströede omkring i Blomstens Indre og iser fastholdte af netop disse Hår (se Figurerne), hvorfor jeg må antage, at disses vigtigste og må- ske eneste Opgave er netop denne midlertidige Fastholden af Pollenkornene, og ikke, som H. MöLLER mener med Hensyn til ÅA. uva ursi, at hindre Honningen i at flyde ned ad Kro- nens Inderside og ned ad de også hårede Stövtråde (Fig. 5 £). Det er heraf vistnok klart, at denne Blomst har ringe Udsigt til Krydsbestövning, men serdeles let må kunne selv- bestöves, og den rigelige Frugtsetning, som kjendes selv fra de mest ugjestmilde Höjfjeldsregioner, skyldes sikkert Selv- befrugtning. Men er det så, da er det også let at forstå, at 2 18 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. de Redskaber, der hos andre Arter tjene ved Krydsbestövnin- gen, specielt altså Hornene på Anthererne, som her blive over- flödige, gå tabte eller ikke komme til Udvikling. — Arctostaphylos uva ursi står selvfölgelig i hele sin Byg- ning ner ved Å. alpina, men afviger dog også 1 vesentlige Punkter. Dens Voxemåde er omtrent den samme, men dens Skud blive dog meget lengere, end jeg har set ÅA. alpinas; dens Blade ere som bekjendt vintergrönne. Blomsterstandene anlegges Året forud, og her i Danmark har jeg allerede i Juli Måned fundet dem omtrent ?/, Cm. lange og sterkt nedad- böjede; de ere simple Klaser med Blomsterne stöttede af små Höjblade, der ikke synes at kunne yde dem meget Dekke. Den vegetative Skuddannelse er ikke her knyttet til det florale Års-Skud, der overhovedet er svagt aforenset fra den fore- gående, endnu rent vegetative Skud-Del, men den er henlagt iser til Axlerne af de överste Lövblade under Blomsterstanden. Blomsten afviger iser i fölgende fra ÅA. alpina's: Kronen er livlig farvet, og da Blomsterstanden heves höjere i Vejret og er mere rigblomstret, blive Blomsterne derved mere synlige; Svelget er i Almindelighed en Smule videre, men dette er dog tilstrekkeliot til at få biologisk Betydning; dertil kommer, at Hårkledningen, der i det hele er dannet af kortere Hår, ikke går ud på Kronens Tender, eller i alt Fald er meget spar- sommere der end hos AA. alpina; Svelget er altså ikke så lukket; Hornene på Anthererne ere lange og ru eller små- piggede; Antherernes Porer meget mindre. Det er klart, at her er en bestemt ”Tilpasning til Krydsbestövning, og langt mindre Mulighed for Selvbestövning; denne Art går jo også langt lengere mod Syd end ÅA. alpina og lige ud til Havet i sydligere Egne, f. Ex. 1 Danmark endog på Heder ved Ve- sterhavet. Blandt de övrige nordiske Ericineer har Andromeda poli- folia efter min Opfattelse störst Lighed med Arctostaphylos uva ursti, og da dens Blomsterbygning, så vidt jeg ved, endnu ikke er bleven biologisk sammenlignet med dennes, vil jeg meddele lidt derom, foruden nogle Figurer (Fig. 6). Dens vegetative System afviger fra Arctostaphylos's og de fleste andre Ericaceers derved, at den har underjordiske Iav- blads-Udlöbere, der ende med ret Spids og danne fine, ofte hårfine, sterkt forgrenede Birödder. Skuddene begynde med Lavblade. De kraftigste nye Skud udvikles under Blomster- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 19 standen, der er endestillet og skermformet med ensidig vendte Blomster. De nederste Blomster kunne stöttes af Lövblade, de andre stöttes af Skelblade (Fig. 6 B). Ved Blomsterstil- kens Grund sidde to Forblade, ganske som hos Phyllodoce og Azalea procumbens (Fig. 6 A). I Blomsterbygning er der fölgende Ligheder med Arcto- staphylos officinalis. Kronen har nesten samme Form, er dog noget mere kugleformig (Fig. 6 £); dens Munding vender Fig. 6. Andromeda polifolia. 4: Diagram af Blomstens ydre Blade og Forblade. B: Spidsen af en blomstrende Gren; nederst to Lövblade, der stötte små vegetative Knopper; oven for dem et, her bortfjernet, Lövblad, der stötter den kraf- tigste vegetative Knop. Oven for dette ses dels et Höjblad, der stötter en ikke udfoldet Blomst, dels et, der stötter en sådan; endelig afsluttes det hele med nogle tet sammensluttende Höjblade. C: Lengdesnit gjen- nem en fuldt udviklet Blomst. PD: en Blomst set ovenfra (?/,).. £: An- ther (?5/,). PF: Pollen. GG: Ovarium med Nektariet og to Stövdragere. H, I: Griffelende og Ar. ligeledes nedad; den er ligeledes farvet 1 rosenrödt, men kraf- tigere, og desuden ere Stilk og Beger mere eller mindre rosen- rödt farvede; da Blomsterne end videre heves höjere i Vejret og sidde på lengere Stilke, samt vel også ofte ere talrigere hos Melborkisen; blive de endnu mere i Öjne faldende fal dennes. Den relative Lengde af Stövdragere, Pistil og Krone er omtrent den samme; Arret sidder (på de af mig under- sögte Exemplarer) lige i eller strax inden for Kronens Mun- ding (Fig. 6 C), altså en lille Kjende lengere ude end hos A. uva ursi, og Anthererne sidde omtrent i Pistillens halve Höjde; de ere ligeledes fint vortede og forsynede med Horn, der dog 20 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. ere noget mere opad rettede og tillige ikke ere ru papillöse (Fig. 6 C, E, G); Stövtrådenes Form og Hårkledning er om- trent den samme. Endelig kommer hertil, at Kronens Inder- side er på samme Måde dekket med små udstående eller lidt opad rettede Hår, der også i Svelget kan vere ret talrige, men ikke altid så talrige som på Fig. 6 DD: Disse Hår gjöre selv samme Tjeneste som hos Arctostaplwlos; man finder nemlig Pollenkorn i Meangde fastholdte af dem. Allerede i Knopperne findes Anther-Porerne dannede, og Pollenkornene ligge löse i Rummene, men jeg har dog ikke fundet dem ud- faldne, för end Kronen havde åbnet sig. Hvis dette kunde ske, måtte Selvbestövning også kunne forekomme allerede i Knop- perne, thi i sådanne har jeg, f. Ex. i Bosekop, skjönt ikke kon- stant, fundet Arret glinsende og meget klebrigt. Selvbestöv- ning vil imidlertid let kunne ske strax ved Udspringningen, da Arret ligger i og udfylder nesten helt den endnu snevre, i videste Tilstand blot omtrent 1!/,—1!/, Mm. vide Kronmun- ding. Häåärkledningen på Kronens Inderside vil som hos Arcto- staphylos kunne tjene til midlertidig at hindre udfaldne Pollen- korn fra at gå tabte ved strax at falde ud af Blomsten. Når jeg sammenligner alle de nordiske Ericineer indbyrdes, finder jeg ikke andre end fölgende tre Arter, Arctostaphylos uva urst, Å. alpina og Andromeda polifolia, hvis Kroner ind- vendig ere hårede af korte, udstående eller noget opad rettede Hår. Det forekommer mig da at ligge serdeles ner, at sette Tilverelsen af denne Hårkledning og dens Funktion i Forbindelse med Kronformen og Antherernes Plads; ikke hos nogen anden Art har, så vidt mig bekjendt, Kronen så snever en Munding samtidig med, at Anthererne ere fjernede så langt fra denne; hos de andre Arter er Mundingen enten så vid, at Pollenkornene ikke vilde afholdes fra at falde ud, selv om Häårkledningen fandtes (således f. ex. hos Vaccinium vitis idea og uliginosum, hos Andromeda tetragona og hypnoides), eller Anthererne ere så ner ved Kronens Munding, at Pollen- kornene ikke vilde kunne opfanges i dens Indre, f. Ex. hos Erica Tetraliz (se MöLLrErs Figur 131 i »Befruchtung der Blu- men») og Erica cinerea (efter törrede Exemplarer), og det samme synes mig at måtte gjelde for Myrtillus nigra, Cas- sandra calyculata (efter Herbarie-Exemplar) og Phyllodoce cerulea. Ny BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 21 Af de tre Arter med snever Munding og indvendig hår- kledt Krone, er Arctostaphylos alpina den, hvis Munding er snevrest og har de fleste Hår. 4. Primula stricta Horsex. og sibirica JAcQ. Primula striceta FH ORNEM. På Itivnek-Elvens lerede Bred (Holstensborg i Grönland) samlede jeg i Juli 1884 en lille Primula, der ikke kan vere andet end P. stricta, men dog afviger en Del fra denne, så- ledes som den beskrives, og som jeg så den formet om Altenfjord i Norge. Den grönlandske Form, som vist fortjener et eget Varie- tetsnavn — grönlandica — er afbildet Fig. 7 A i naturlig Störrelse. Sammenligner jeg den med europeiske Exem- plarer, finder jeg fölgende Forskjelligheder. Den har langt lavere Vext, men kan for övrigt blive kraftigere end det afbildede Exemplar, navnlig vare de vis- nede Blomsterstands-Skafte fra 1883 ikke lidt höjere. Den kan derfor ikke sammenlignes med den Var. acaulis af P. stricta, som jeg fandt ved Bosekop, og hvis Skjerme nesten vare siddende. Bladene ere usedvanlig brede og korte, mindre jevnt afsmalnede ved Grunden end sedvanlig hos Hovedformen. Hvad Skudfölgen betreffer, er der, som det måtte ventes. fuld Overensstemmelse; allerede i Blomstringstiden kan en ny Bladroset findes mere eller mindre vidt udviklet i den gamle, nemlig fra den i överste Lövblads-Axel anlagte Hovedknop (GETA: Dens Blomsterstand er fattigere; Tallet af Blomster var i Regelen 1, 2 eller 3, medens de norske Exemplarer havde 3—6 indtil 13 Blomster. Blomsterne ere meget kortstilkede. Blomsterns Form, Störrelse og Farve er vesentlig den samme; Kronen er lilla med en mörk gul Svelgring, der hever sig i omtrent ti ikke ganske regelm&essige Krenelurer (ESS DB OTIN. Begeret, der hos begge indvendig er lidt melet, er hos de grönlandske relativt meget lengere end hos de norske; Fig. 7 A og B vise, at det nesten når op til Kraven og Se WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. altså når ikke lidt höjere end Anthererne. Hos de norske varierer Begerets Lengde ganske vist ikke lidt, hvori Alderen dog til Dels er Skyld, men så langt fandt jeg det ikke; det hörer jo også efter HARTMAN o. a. med til Artens Natur, at Begeret er betydelig kortere end Kronröret; oftest har det, som afbildet Fig. H og J kun 2/; til 3/, af Kronrörets Lengde, og dets Spidser ere omtrent i Höjde med Knapperne; Fig. 7. Primula stricta HORNEM. 4 fra Grönland (Itivnek ved Holstensborg). A, en hel Plante og en isoleret Blomsterstand i nat. St. £, Lengdesnit af en Blomst. C. Kraven ovenfra; gjennem Svelget ses Arret omgivet af Knapperne (?/,). D, en Stövknap. E—I fra Alten-Fjord, Finmarken. Z. F: L&engdesnit gjennuem to Blomster. &: Kraven ovenfra ("/,). AH: Ar og Knapper ere i samme Höjde, nemlig ved ". I: Längdesnit gjennem en Blomst. det kan endog vare omtrent blot halvt så langt som Kron- röret, så at dets Tender ende ikke lidt neden for Antherernes Plads; således på nogle småblomstrede Exemplarer fra Kå- fjord i V. Finmarken (Fig. H). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 2. 23 Kraven har lidt forskjellig Form, hvad Fig. C og G ville anskueliggjöre; på den grönlandske ere Fligene mere omvendt hjertedannede samt skarpere og dybere indskårne i Spidsen end hos de norske, hvis Flige ere mere lige brede og mindre indskårne samt med mere afrundede Lapper. Den grönland- ske synes i denne Henseende at nerme sig meget til den i det sydlige Grönland fundne Art: P. egalikensis WoORMSKI. Noget serligt formet Nektarium har jeg ikke set hos noget Exemplar, så lidt som Honning; Ovariet slutter helt tet til Kronröret uden at lade Plads till Nektarium. For- modentlig dannes der dog Honning og ligesom i andre Til- felde af Ovariets Grund. Endelig findes der også 1 Henseende til den relative Lengde af Stövdragere og Pistil en ret merkelig Forskjel, hvis Resultat er, at den grönlandske Form er tilpasset til Selvbestövning, den skandinaviske ikke eller i meget mindre Grad. Alle de grönlandske Blomster, som jeg undersögte, viste Homogami, så vidt ses kunde; i en Knop, som var sin Udspring ner, lå Pollenkornene löse og fuldt udviklede i de endnu lukkede Antherer, og Arrets Papiller vare lige så store som i en &ldre Blomst; hos alle var Arret i Höjde med Antherernes Midte (Fig. £); da Kronröret er meget snevert, og Anthererne ligge tet op til Knapperne, er Selv- bestövning muundgåelig; man finder Anthererne ludende lidt hen mod Arret (Fig. B), og ser man ovenfra ned i Svelget, ses dette tet omgivet af de fem Knapper (Fig. C). Kryds- bestövning er selvfölgelig ikke udelukket, men om den skal medföre Befrugtning synes mig nermest at afhenge af, hvor meget raskere Rörene af det fremmede Pollen kunne ud- vikle sig fremfor af eget Pollen. På Arret fandt jeg spirede Pollenkorn samtidig med, at der var Pollen tilbage i Anther- erne. De norske Exemplarer ere svagt proterandiske eller måske undertiden homogame. Anthererne åbne sig meget tidlig og, så vidt jeg har kunnet se, oftest lidt för Arret er fuldt modent. I blot nogle ganske få Tilfelde blandt de mangfoldige skandinaviske Blomster, som jeg har undersögt, fandt jeg Arret i nöjagtig samme relative Stilling som hos de grönlandske. Regelen er, at det er höjere end hos disse; i nogle Tilfelde findes det i Höjde med Antherernes övre Ende (Fig. £), i andre Tilfelde indtil I mm. over disse (Fig. D. I de förste Tilfelde vil Selvbestövning endnu 24 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. kunne foregå nogenlunde let, i de sidste vil den vere meget vanskeliggjort eller nesten umulig, da Blomsten jo stadig er opret. Denne större Lengde af Griflen beror ikke på nogen Tilvext af den under Blomstringen, thi i alle de mange Exemplarer af Knopper, som jeg har undersögt, har jeg fundet de samme Lengdeforhold, Arret var höjere end på de grönlandske. JOHN Scott har i sin Afhandling: »On the function and structure of the reproductive organs in the Primulacexe>» (Journ. of the Linn. Soc., 8) Pp. 80 opfört FP. simeta MORN: blandt »Dimorphic Species». Efter det mig foreliggende er den 1 Grönland og Skandinavien fuldstendig homomorf; om denne Uoverensstemmelse beror på, at den i England virkelig er dimorf, eller at vi kalde to forskjellige Arter med samme Navn, kan jeg ikke sige. Blot en eneste Blomsterstand har jeg fundet, hvis to Blomster udviste noget, der kunde se ud som Kortgriflethed (Fig. F) og sammenstilles med den i Fig. I afbildede Blomst som verende den tilsvarende lang- griflede; men når jeg ser hen til, at denne Fig. I fremstiller den Blomst med overhovedet laengst Griffel, som jeg har truffet, og at Regelen er, at Lengden varierer mellem den i Fig. I og den 1 Fig. £ afbildede, medens der ingen Blomster findes med Arret under Anthererne, må jeg anse den i Fig. F afbildede Form for tilfeldig og uden videre Betydniag. Heller ikke P. egalikensis er dimorf efter de få Analyser af dens Blom- ster, som jeg har kunnet gjöre på tört Materiale. I dette Punkt er jeg i övrigt i Overensstemmelse med AXELL, der også fandt P. stricta homostyl (»De fanerogama växternas befruktning», p. 27); men på den anden Side er der flere besynderlige Uoverensstemmelser mellem mine og AxELLS Blomster, hvilke jeg må overlade fremtidige Under- sögelser at opklare. Jeg har ingenlunde fundet Blomsten så sterkt proterandrisk, som AXxELL angiver, og ingen sinde har jeg fundet en sådan Lengdeforskjel mellem Pistillerne i unge og gamle Blomster, som han afbilder p. 26 fig. e og f. Skulde de sydligere, svenske Exemplarer virkelig vere så meget sterkere proterandriske end de norske? Hans Ord lyde: »Hos Primula stricta uppspringa anthererne vid blommans öppnande, hvaremot pistillen ännu är kort och märket ej fullt utveckladt; sedan växer pistillen upp till jemnhöjd med de numera tomma anthererna och märket börjar afeöndra BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 25 märkesvätskan». Også i andre Punkter stemme mine Iagt- tagelser ikke med hans; ikke i nogen eneste Blomst har jeg fundet Begeret vere så kort i Forhold til Kronen, og Kron- röret så langt og cylindrisk, og Stövdragerne siddende så yderligt i dette, som han afbilder det på sine Fig. e og f, og jeg har dog undersögt, efter Herbariemateriale ganske vist, også Blomster fra det nordlige Sverige og fra Novaja Semlja foruden som anfört fra det nordlige Norge og Grönland; men de Blomster, hvis Stövdragere sad lengst ude i Röret, vare ganske vist fra Sverige. Det bör altså nermere under- söges, i hvilken Grad denne Arts Blomster variere i Bygning og i Forbindelse dermed i Biologi. Ved Forsög erklerer AXELL at have fundet dens Pollen impotent til Selvbefrugt- ning (1. c. pag. 67). Den grönlandske Itivnek-Varietet setter moden Frugt, men om dette virkelig skulde skyldes Kryds- befrugtning, synes mig tvivlsomt. Også et Par andre Arter fik jeg Lejlighed at undersöge 1 det nordligste Norge, nemlig P. scotica fra Tromsö og P. sibirica fra Alten. P. scotica Hoozx. forholder sig i Skudfölge og Skudbyg- ning som P. stricta; Blomsten fandt jeg i Overensstemmelse med ScorTr (1. ce. pag. 82) homostyl og homogam; Arret kan såvel i Knoppen som i den udfoldede Blomst ligge i Höjde med Anthererne, så at Pollen ved umiddelbar Beröring må kunne afsettes på det, men det kan også ligge lidt under Anthererne; over disse har jeg ikke fundet det liggende. Der- imod er den ner beslegtede P. farinosa omkring Kjöbenhavn udpreget heterostyl med de samme Forskjelligheder i Hen- seende til Arrenes, Arpapillernes og Stövkornenes Störrelse som sedvanlig findes i heterostyle Primulaer. Primula sibirica JACQ. På mange Steder om Alten-Fjord havde jeg Lejlighed til at iagttage denne interessante Art. I sin Skudbygning og Skudfölge ligner den P. stricta, P. farinosa og mange andre Arter: allerede i Blomstringstiden er Foryngelsesskuddet i Ferd med at udfolde sin Höstroset (Fig. 8 A med Figur- forklaring). Lengdeforholdet mellem Krone og Beger i en helt udfoldet Blomst varierer, som Figurerne C—H vise, ikke lidt, men på alle af mig sete Exemplarer er Begeret dog sa langt, at de synes mig at måtte henföres til TRAUTVETTERS Varietet 26 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAXTERS BIOLOGI. genuina. Bladene ere derimod helrandede (Fig. A, B) som på hans Varietet brevicalyr (se hans »Plantarum Imagines et Desciptiones etc.», Tab. 30). Det fortjener nermere Under- sögelse, hvad Grund der er til at opstille de to nevnte Va- rieteter. Fig. 8. Primula sibirica JACQ. fra Alten Fjord i Norge. AA, Basis af en blomstrende Plante; Lövbladene ere m&erkede efter deres Fölge nedenfra 1, 2, 3, 4; det överste, 4, stötter Hovedknoppen, der allerede har udviklet vidt to Lövblade (g). B, et Lövblad. C, kortgriflet og D langgriflet Blomst; &€' og D', de hertil svarende Ar, Pollenkorn og Arpapiller henholdsvist i samme Forstörrelse. £, en langgriflet Blomst, set bagfra. F: Arret er i Höide med Antherernes övre Ende; til venstre ere Arpapillerne afbildede. 6&G, en langgriflet, med langt fremragende Griffet. AHA, en lignende, med endnu l&engere Griffel. I, Anther. I JOHN Scotts oven for anförte Arbejde findes den op- fört blandt »Dimorphic Species»; tillige opföres P. Finmarchica JACQ. i samme Liste; da denne Art imidlertid i Fölge BLYTTS Norges Flora» og HARTMANNS »Skandin. Flora» er synonym med P. sibirica JACQ., må Listen altså reduceres med 1 Art. Men desuden findes der 1 hans 4:de Liste, under »Non Di- morphic Species», en »Primula Sibirica var. p Bot. Mag.» med >»ovate crenated leaves»; han formoder imidlertid, at den kan BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDI. BAND 12. AFD. III. N:0O 2. 27 vere en abnorm Form, og han har blot iagttaget dyrkede Exemplarer. Om det nu er samme Art eller ikke, og hvordan det overhovedet hermed forholder sig, må indtil videre stå hen. Exemplarerne 1 Alten forholde sig på fölgende Måde. De ere normalt udpreget heterostyle. Figurerne vise Forskjellighederne. De i Fig. 8 C og D afbildede For- mer må efter min Erfaring betegnes som de hyppigst fore- kommende; Arret er i den langgriflede Blomst lige i Kron- rörets Munding, altså 1 Höjde med den mörkgule, bugtede Rane, der findes her ligesom hos P. stricta,o. a. Arter. De samme Forskjelligheder, der ere bekjendte hos andre hetero- style Arter, gjenfindes her. Arret i den kortgriflede er mindre og har mindre Papiller, men större Pollenkorn (se Fig. C); Arret i den langgriflede derimod er större, har större Papiller og mindre Pollenkorn (/'). Der findes imid- lertid også Blomster, der have en relativ meget lengere Pi- stil, hvis Ar rager op over Kronens Krave, f. Ex. Fig. G; den lengst fremragende Griffel fandt jeg på den i Fig. H afbildede Blomst; Pistillen har samme Lengde omtrent som den i Fig. G, men Kronröret er merkelig kortere, så at et större Stykke af Griflen kommer til at rage frem; Anthererne i Fig. H havde endnu ej åbnet sig. Jeg har dog ikke truffet en eneste kortgriflet Blomst, hvis Antherer 1 Höjde korre- sponderede med så langt fremragende Ar. Endelig har jeg ved Kåfjord truffet en Plante, hvis Antherer og Knapper vare i omtrent samme Höjde således som afbildet Fig. FE; Begeret var her usedvanlig kort; Arret var i Höjde med Antherernes överste Ende, men med sin störste Del oven over dem; Anthererne vare åbne og fulde af Pollen, og på Arret fandtes spiret Pollen. Det var stort og dets Papiller i Störrelse midt imellem en lang- og kortgriflet Blomsts sed- vanlige Störrelse (se ved Fig. fs venstre Side). Dette Individ var åbenbart en Selvbestöver, men ellers er denne Art åben- bart ligeså fortrinlig skikket til Krydsning som vore stor- blomstrede og dimorfe Arter. 5. Pinguicula villosa L. Af Skandinaviens tre Pinguicula-Arter ere de to, P. vul- garis og alpina, godt bekjendte i biologisk Henseende ved 28 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAXTEBS BIOLOGI. DARWINS, HILDEBRANDS, H. MÖLLERS, AXELLS, KLEINS og dere andres Undersögelser; den tredje Art, P. villosa, er derimod nesten slet ikke undersögt. Derfor meddeles her de Iagt- tagelser, som jeg fik Lejlighed til at gjöre den angående under et Ophold i Bosekop, hvor den flere Steder voxer på Sphagnum-Tuer i Myr. Et Exemplar af denne meget lille og uanselige Plante findes afbildet i naturlig Störrelse Fig. 9 A. Ligesom de to andre Arter har også denne et lodret, kort og ugrenet Rhizom med et Antal trådformede Birödder. Foruden Årets Blomsterstengel kan man, som Figuren viser, finde Rester af det foregående Års. Mere end 1 Blomst på en Plante har jeg ikke set, så at den også i denne Henseende er sva- gere end de to andre Arter, der ofte treffes med flere Blomster. Skudfölgen og Skudbygningen er den samme som hos de to andre Arter i de Punkter, hvor jeg har kunnet undersöge den. Som bekjendt forholde disse sig på fölgende Måde. I Axien af det överste Grundblad på en blomstrende Plante sidder Foryngelsesknoppen; i Löbet af den Sommer, i hvilken Moderskuddet blomstrer, udvikler Foryngelsesknoppen först et Antal rosetstillede Lövblade, »Höstrosetten», men til sidst går den brat over til at danne Lavblade, som ere tet sam- mensluttede som Skellene i et Lög; dette er Plantens >» Hibernaculum>, ved hvilket den overvintrer, efter at Höst- rosettens Löv-Blade og hele Moderskuddet i Höstens Löb ere gåede til Grunde. Neste Vår danner Foryngelsesskuddet en ny Roset af Lövblade, »Vårrosetten», udfolder sin Blomst, og udvikler et nyt Foryngelsesskud. Indtil en Plante bliver blomstringsdygtig, danner den på samme Måde både en Vår- og en Höstroset, men disse höre her til en :og samme Axe og ere ikke så skarpt adskilte som på de blomstringsdygtige Exemplarer. At denne Skudbygning også gjenfindes hos de arktiske Exemplarer af de to Arter, P. vulgaris og alpina, har jeg flere Beviser for. Höstrosetternes Lövblade ere lette at finde hos P. vulgaris, og jeg har set dem ikke blot på norske, men også grönlandske Exemplarer; fra Tromsö har jeg fået Exem- plarer af denne Art samlede i September Måned af Hr. Over- Ierer NYHUVS; de havde de eleganteste, laterale Hibernacula ved Foden at den nu ganske bladlöse, frugtberende Stengel; og BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 29 ved Hammerfest samlede jeg selv d. Iste Juli Exemplarer, der endnu vare i nöjagtig det samme Vinterstadium. Hos P. alpina har jeg ganske vist ikke set Vinterlögene, fordi de af mig fundne Exemplarer alle vare i fuld Blom- string, men Höstrosetternes Lövblade har jeg set i Udvikling, ja endog så vidt udviklede, at Moderskuddets Endeparti, Blom- sten, var trengt langt ud til Siden og syntes at vere lateral i et af den hele Lövbladrosets nederste Bladaxler. Hos et Exemplar af P. alpina fra Tromsö, der havde 3 Blomster, var den ene af disse Hovedskuddets Endeblomst, den anden stod i dets överste Lövbladsaxel, og den tredje begrensede det proleptisk udviklede Foryngelsesskud, hvis Plads var nest överste Bladaxel. Hos begge disse Arter sidder Foryngelses- skuddet normalt i överste Lövblads Axel og ganske det samme er Tilfeldet med P. villosa; i Axlen af överste Lövblad har jeg på alle undersögte Exemplarer af denne Art fundet Plantens eneste Sideknop, og denne Foryngelsesknops förste Blade syn- tes at ville udvikle sig til Lövblade, men jeg fandt dem ikke så vidt udviklede, at Höstrosetten virkelig var dannet. Den må altså nermere undersöges hen i Juli og August Måneder. Ved Tromsö fandt jeg Kimplanten af P. alpina, der, såvidt jeg ved, ikke forhen er bleven omtalt. Den stem- mer nöje med de vel bekjendte Kimplanter af P. vulgaris; som disse har den en tydelig Primrod og begynder med kun 1 Kimblad, der er omvendt egdannet, noget konkavt og har en svag Midtnerve, der kan have to små Grene hen imod Spidsen. Efter Kimbladet fölger med omtrent Divergens !/, et Lövblad, derefter andre Lövblade med andre Divergenser og den förste Vår-Roset danner sig efterhånden. Kjertelhår fandt jeg ikke på Kimbladet, men derimod ufuldkomne Spalteåbninger. Lövbladene i Vår-Rosetten hos P. villosa ere meget få i Antal, oftest tre (Fig. 9 A); de have en lille, ved Sidernes sterke Indrulning meget konkav Plade på en bred og langhåret Stilk; Bladrandene ere måske ikke meget mere indrullede end hos de andre Arter, men da Pladen er meget mindre, både kortere og mindre bred, bliver den i Virkelig- heden overordentlig konkav; undertiden er der endog nesten blot en smal Spalte, der mellem de to Kanter förer ind til det Indre (Fig. 9 4); i Spidsen kan Bladpladen vere nesten töffelagtig lukket. Den er gulagtig eller blegt grön. 30 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. Jeg fandt ikke Lejlighed til at gjöre Forsög med dens Evne til at fange og fordöje Insekter, men bemerkede blot, at der forekom Rester af Smådyr i Bladhulheden, mest af serdeles små Leddyr, men disse Rester forekom dog meget sparsomt. Herefter synes den at benytte dyrisk Föde i blot meget ringe Udstrekning. I Modsetning til den fandtes der mange Insektrester, og det af större Dyr, under de indrullede Bladkanter af P. alpina, der jo også efter H. MULLER og KLEIN (i CotHNs »Beiträge zur Biologie der Pflanzen», 3 Bd.) viser de samme Sekretionsfenomener m. m. som P. vulgaris. Denne sidste fanger også i de arktiske Lande, f. Ex. i Grön- land, små Leddyr. Bladene af P. villosa have i övrigt også 1 alt vesentligt samme Bygning som P. alpinas i Fölge KLEN. ÖOverhuden på Overfladen har mere eller mindre bölgede Cellevegge og er tet besat med NKyjertelhår, dels stilkede, dels siddende, begge Slags med halvkuglerunde Hoveder, hvis Celler ere ordnede på samme Måde som hos de andre Pinguicula-Arter eller hos andre Stjärnehår (f. Ex. Hippuris's) og forskjellige andre Legemer. Stomata findes. Undersidens Overhud har mindre bölgede Cellevegge, og dens Kjertelhår ere som hos P. alpina meget små, senkede ned endog under Bladfladens Niveau og med fåcellede Hoveder. Mellem de to Hudlag findes 2—4 Lag af ensartede klorofylförende Mesofylceller; disse ere mere eller mindre isodiametriske, dog strakte noget mere i transversal (horisorctal) end vertikal Retning. Blomstens Stilling på Stilken og dens Form vil ses af hosstående Figurer (Fig. 9). Her skulle blot fölgende Forhold serlig fremheves. Kronen er meget blegt violet med mörkere Striber (omtrent 4 på hver af dens Lapper: Fig. C) og har på Underleben to gullige Pletter, eller også er Underleben midt på gullig. På Grund af Farvens Bleghed og Blomstens ringe Störrelse (Fig. 4), falder den langt mindre i Ojnene end de to andre Arters. Sporen er ret og meget trang; den kan vere vendt i forskjellig Retning fra skråt opad (Fig. C) til omtrent vandret (Fig. 4, B£); da til med også Indgangen til Blomsten er meget snever, egentlig kun en midt på lidt bredere Spalte, der undertiden nesten er endog helt lukket af de på Under- leben stående Hår, når denne er trykket tet op til Over- leben, er det klart, at der må en meget fin Sugesnabel til BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 31 for at trenge ind i Blomsten og ned til Sporens Bund; Tan- ken må vel nzermest ledes hen på Mikrolepidopterer. Det er muligt, at Blomsten besöges af sådanne; 1 den korte Tid, i hvilken jeg har kunnet iagttage den ude i Naturen, har jeg dog ingen bemerket. Sandsynligvis er Besöget i ethvert Tilfelde meget sparsomt, og jeg formoder, at den nesten udelukkende ved Selvbestövning må sette Frugt. Jeg må i Virkeligheden opfatte denne Art som en serdeles god Selv- SAPA GA FRRESAG EE ge Fig. 9. Pingwicula villosa L. ÅA, Plante i nat. St. B, Lengdesnit gjennem en Blomst; st, en Stöv- drager. OC, en Blomst, set forfra med Udeladelse af Hårene på Under: leben. D, Pistil og Stövdragere (st), efter at Kronen er borttaget. JF, Overleben med Pistillen og Stövdragerne. F&F, inden for Overleben ses forreste Arflig og Anthererne ovenfra. 6&, fra et lidt skevt Lengdesnit gjennem en Blomst; den ene Stövdrager er gjennemskåren; det fibröse Lag er antydet; de fleste Pollenkorn ere faldne ud; forreste Arflig har rullet sig tilbage. AH, Arret set ovenfra; den nedad vendte Lap er den forreste. I, et Hår fra Underlebens Midte. bestöver, og en Sammenligning mellem den og de to andre Arters Blomster frembyder i Henseende til Bestövningsmåden en ikke ringe Interesse. Pinguicula vulgaris og alpina ere efter AXELLS Terminologi »herkogame» Blomster; Selvybestövning er umuliggjort eller 2 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. vanskeliggjort ved ejendommelige Hindringer i den homo- game eller (P. alpina efter MÖLLER) proterogyne Blomst; det er velbekjendt, at dette består i fölgende: forreste Arlap er meget stor og nesten den eneste udviklede hos begge Arter (Fig. 10 D og Fig. 11 5£); denne Lap legger sig ned over SSSSSLAA FR & II NORRA TA S AN OR é & Ma SG > = Fig. 10. Pinguvicula alpina L. A: en Blomst; Svelget er ikke vidt nok. 8: Pistillen og Stövdrag- erne, hvis Antherer n&esten helt dekkes af Arret. C: en Anther i Op- springning. D: Arret set bagfra. Fig. 11. Pinguwicula vulgaris L. ÅA: en Blomst; Svelget er ikke ret heldigt udfört, burde synes videre. B: et Ar, hvis bageste Lap har to Flige. (: Lengdesnit gjennem Pi- stillen; forreste Arflig er tilbagerullet. D: Pistil med indrullet Ar og de to Stövdragere forfra. Z: Hårdannelser i Sporen. F: et Kjertelhår fra Sporens Inderveg: Hovedet er serskilt set ovenfra. og dekker helt Anthererne af Blomstens to, foran Pistillen stående Stövdragere, som i Fig. 10 B. Disse Organer ere end videre anbragte således, at de befinde sig oven for eller bag ved Indgangen til Blomsten, og et Insekt, der kryber BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 2. 33 oc ned i denne, eller stikker sin Sugesnabel ned i den, vil, i alt Fald når det er over en vis Störrelse, ufejlbarlig komme til at gnide sig mod Arret og anbringe mulig medbragt frem- med Pollen på dette; når Insektet trekker sig tilbage af Blom- sten, vil det ved Gnidningen komme til at löfte Arfligen opad, og herved blottes Anthererne. Disses to Halvdele ere stillede så, at Öpspringningssömmene komme til at ligge i omtrent en ret Linie i Fortsettelse af hinanden, og Antheren åbner sig derfor med en eneste Spalte (Fig. 10 C), og frem- viser i opsprungen Tilstand en stor pollendekket Flade, der strekker sig over omtrent hele den övre Side; fra denne Pollenflade forsynes Insektet nu med nyt Stöv. Har det helt trukket sig ud af Blomsten, svipper Arfligen på Grund af sin HElasticitet tilbage til sin oprindelige Stilling, d&ekkende Anthererne (Fig. 10 5). Ikke med Urette finder man For- fatterne betegne denne Anordning som umuliggjörende Selv- bestövning; det vil jo i Virkeligheden vere yderst vanskeligt, for ikke at sige umuligt for Pollenkornene at komme ud og op på den övre Flade af Arfligen, den eneste der berer Ar- papiller. Jeg har nogle Gange iagttaget den i Fig. 11 C og D afbildede Indrulning af forreste Arflig hos P. vulgaris; ved den må der nödvendigvis fremkaldes Selvbestövning, da den övre modtagende Side af Arfligen netop bringes i inderligste Beröring med Pollenmasserne; men jeg kan desverre intet oplyse om Betingelserne for dette Fxnomens Fremkomst — om det sker af sig selv eller som en Fölge af, at Arfligen först er bleven löftet op af et besögende Insekt; på de i Fig. C og D tegnede Ar var der store M&ngder af Pollenkorn, der- ibland talrige spirede. Pinguicula vulgaris synes ej heller at få Besög af mange Insekter efter de foreliggende Oplysninger; SPRENGEL har ingen bemerket, AxELL ej heller, undtagen en fangen Flue (»De fanerogama växternas befruktning», 5. 43), og MÖLLER har blot noteret 4 Arter (>Alpenblumen»>, S. 355), til dels endog i enkelte Individer, medens han har noteret 23 Arter fra P. alpina. +P. vulgaris må da også kunne have god Brug for Selvbestövning. I övrigt ere begge disse to Arter, som vel bekjendt, let i Ojne faldende formedelst deres Blomsters Störrelse og Farve. MöLLEr anser P. vulgaris for at vere en »Bienen- Blume> til Trods for, at han kun har iagttaget et eneste Be- sög af en Bi, men den er jo violet og har en lang og trang 3 534 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VAEXTERS BIOLOGI. Spore (Fig. 11 A); P. alpina derimod skal vere seine Fliegen- Klemmfallenblume>, hvis hvide eller gullige Krone, som har et gult Parti eller to gule Pletter på Underleben, lokker mid- delstore Fluer til sig, som derpå krybe gjennem det meget vide Svelg helt ned til Bunden af den korte, tykke, kegle- dannede Spore (Fig. 10 A). AXELL siger, at »anordningarna hos P. villosa äro full- komligt enahanda med dem hos P. vulgaris ; den bakre märkes- fliken fattas dock oftare». Jeg kan imidlertid ikke få denne Angivelse til at stemme med mine Iagttagelser. Bygningen af visse Dele, f. Ex. Stövdragerne, er vel den samme, men i andre Forhold findes Afvigelser, der ganske vist ere morfologisk ubetydelige, men biologisk serdeles vigtige. Hvad for det förste Arret beträffer, har jeg fundet föl- gende. Hos P. vulgaris og P. alpina kan den bageste Flig undertiden helt mangle, og undertiden kan der f. Ex. vere to (Fig. 11 5), men i Regelen er der blot en smal, mere eller mindre tilspidset eller endog nesten sylformet Arflig som i Fig. 10 D. Hos P. villosa har jeg derimod altid truffet den bageste Flig udviklet, og ikke blot dette, men jeg har i alle de undersögte Blomster fundet, at den vel var mindre end den forreste, sxedvanligvis en Del mindre end på Fig. 9 H, men at den ikke afveg vesentlig fra denne i Form; denne Art re- presenterer altså i sit Ar en mere oprindelig Type end de andre, thi to lige store og lige dannede Arflige er jo netop, hvad vi finde hos de regelmeessige Gamopetaler, der må an- tages at repraesentere en eldre Type for de nuverende Labiati- florer, og selv hos sterkt zygomorfe Labiatiflorer er der i Re- gelen ikke så stor Forskjel på de to Arflige som hos Pingui- cula vulgaris og alpina. Begge Arflige hos P. villosa böjes mere eller mindre tilbage og ere på Overfladen stzerkt papillöse (BiSKORBIND NG)! En anden og meget vesentligere Forskjel mellem P. vil- losa og de to andre Arter er det, at den forreste Arflig i langt ringere Grad når ud over Anthererne; ser man ned i det meget trange Svelg, får man ikke her, som hos de to andre Arter, Öje på en Arflig, der helt skjuler Anthererne, men man ser selve disses af gult Pollen bedzekkede Flader og umiddelbart hvilende på den bageste Del af dem ser man den forreste Arflig (Fig. 9 F); betragtes den isolerede Overlebe med Be- frugtningsorganerne forfra, vil man derfor også se Stövdragerne BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 35 helt og holdent, og ovenfor og bag dem Arret (Fig. 9 £; sam- menlign hermed Fig. 10 5). Arfligens forreste Kant bliver derfor ufejlbarlig ligefrem dyppet ned i Pollen (se også Fig. D og G), og ikke blot det i Fig. 9 H afbildede Ar, men vist nok nesten alle andre, som jeg har undersögt, bar store Mang- der af Pollenkorn på Kanten, af hvilke mangfoldige i Regelen vare spirede. I det hele synes Pollenkornene at spire med stor Lethed også på andre Dele af Blomsten end netop Arret; Gang efter Gang har jeg fundet Pollenkorn spirende mellem Hårene på Underleben så vel af P. villosa som P. alpina, og dannende der endog meget lange Pollenrör. Også på bageste Arlap af P. villosa har jeg fundet spirede Pollenkorn. Det fremgår altså heraf, at P. villosa er udmerket skikket til Selvbestövning, medens de to andre netop ere sterkt hin- drede i at bestöve sig selv. Hvad Rolle de Hår spille, der findes indvendig i Blomsten af alle tre Arter, kan jeg ikke sige noget sikkert om. Stöv- dragerne ere helt glatte, men Pistillen er hos alle Arter besat med Kjertelhår. På Kronen findes Hårformer af tre forskjel- lige Slags: a) Kjertelhår, b) flercellede Hår uden Kjertelhoved og ec) små rodhårlignende Hår eller Papiller. Kjertelhårene have vesentlig samme Bygning som de stilkede Kjertelhår, hvilke KLEN afbilder og beskriver hos P. alpina; siddende Kjertelhår har jeg ikke bemerket i Blomsten. En herhen hö- rende Horm er afbildet Fig. 11 FE. Den 2:den Type (by be- står af flere i en Rekke ordnede Celler, der sedvanligvis ere bredere ved begge Ender end i Midten, og som endvidere ere forsynede med linieformede Kutikularfremragninger, der oftest ere ret regelmessig ordnede i nesten lodrette eller i til venstre vredne Linier (en herhen hörende Form er afbildet Fig. 9 I); de kraftigste af dem, serlig når de stå ud mod Omkredsen af "det af disse Hår dekkede ÖRE dele undertiden den noget op- svulmede Endecelle. ved en lodret V&g i to Celler, der atter kunne deles, og der gjöres Tillöb til et lg Hoved; dog tyder Celleindholdet ikke på Sekretion. Den tredje Form er 1 sin kraftigste Udvikling (hos P. vulgaris) fremstillet i Fig. 11 £; de består i en Udkrengning af Overhudens Veg til en kort, konisk eller mere cylindrisk Papil; sådanne Udkrengninger findes blot i Sporerne af P. vulgaris og villosa, og de findes nermest den mod Sporens Spids vendende Ende af de på- gjeldende Celler. Hos P. alpina fandt jeg dem blot antydede. 326 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE VEXTERS BIOLOGI. Hvad for övrigt Fordelingen af de to först nevnte Hår- former angår, er den i Hovedsagen fölgende. ÖOverleben er enten helt glat eller har blot få og spredte Kjertelhår. Hår af den 2:den Form (b) findes på Underlebens Midte; P. villosa har der to Lengdebzelter af dem, P. alpina og P. vulgaris have derimod én, stor, sammenhaengende Plet, dog med större Udstrekning hos P. vulgaris end hos P. alpina (Fig. 11 A og Fig. 10 A), dekket af dem; jeg kan ikke gjenfinde den For- deling af Hårkledningen, som efter H. MöLLER's Angivelse skal findes hos P. alpina (>Alpenblumen>» S. 352, Fig. 137) og ikke heller finder jeg de to kredsrunde >Aussackungen», som han omtaler og afbilder; måske ere de arktiske og alpinske her en lille Kjende forskjellige. Hvad endelig Kjertelhårene betreffer, da findes de for det förste på Underleben (P. villosa har dog meget få her) og i Svelget, dels sparsomt indströede mellem de lange Hår af 2:den Type, dels og talrigere uden for det af dem indtagne Område (se A Fig. 10 og Fig. 11); men for det andet findes de og det i störst Mxengde fra Svalget ind gjennem hele Spo- ren;. også her er P. villosa fattigst, P. alpina derimod rigest; de af H. MöLLEr i »Alpenblumen» omtalte »einzellige, gestielte Knöpfchen», med hvilke Sporens Inderveg skal vere bekledt hos den sidst nevnte Art, finder jeg ikke; jeg formoder, at de ere Kjertelhårene, hvis Bygning han på Grund af for svag Forstörrelse ikke har opfattet rigtigt. Det bliver altså en Opgave for Fremtiden, at udfinde Be- tydningen af alle disse Hårdannelser. Uden Funktion kan jeg neppe tro, at de ere, når henses til deres konstante Forekomst og Fordeling hos alle Arter. MÖLLER har forsögt Forklaringer, som jeg dog ikke finder serdeles heldige. Kjertelhårene have morfologisk omtrent samme Bygning som de stilkede Kjertel- hår på Lövbladene og andre Dele af Planten, men det er vel neppe troligt, at de på Underlzeben, f. Ex., skulle fungere i Insektfangstens Tjeneste. Uden at ville se noget andet deri, end en Tilfeldighed, vil jeg anföre, at jeg fandt en Rotatorie i Sporen på en Blomst af P. vulgaris fra Grönland. Sluttelig vil jeg til disse Meddelelser om de arktiske Pin- gwicula-Arter föje, at jeg ved Tromsö fandt nogle Blomster af P. vulgaris, hvis Spore var reduceret i forskjellig Grad; hos den Blomst, hvor den var mindst, var den nzesten blot en Ud- posning af Krongrunden; samtidig hermed var Tallet af Blom- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 2. 37 sterdelene også forskjelligt; Begeret og Kronen ff. Ex. i én Blomst 4-tallige og af Stövdragere blot 1; i deux Blomst, der havde mindst Spore, vare begge Stövdragerne rudimentere. 6. Rubus arecticus L. På Gresmarkerne om Bosekop fandt jeg denne Art blom- strende i Juli 1885. Dens ugrenede eller blot svagt grenede, få ”Tommer höje Skud (Fig. 12) stode stadig enkeltvis, men NW 4 Vä äl AF U | 4 ng EA SR SN - ARTEN NS Fig. 12. Bubus arcticus. Et Rodstykke med et derfra udgående Skudkomplex. Sideskuddenes förste Blade ere merkede med X. selskabelig over större eller mindre Pletter af Marken. Dette bevegede mig til at grave den ud og undersöge dens Voxe- måde; det viste sig da, at denne Art i vesentlig Grad formerer sig ved Rodskud, og den har i Overensstemmelse hermed 38 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI. samme Skudbygning som en Mengde lignende Planter, f. Ex. Circium arvense, Sonchus arvensis, Pyrola uniflora o. a. Dens Skud ere straktleddede uden Rosetblade ved Grunden; Rester kunne holde sig levende Vinteren over og neste Vår frem- bringe et nyt Skud, således som Figuren viser. Hvor mange Skudgenerationer der således kunne findes forenede, er mig ubekjendt. De tvekjönnede Blomstere ere 6- eller 7-tallige, sjeldnere 8-tallige, og have et forskjelligt Tvzermål (132/,—3 Cm.). De mörkt rosenröde, stjerneformig udbredte eller endog lidt til- bagekrummede Kronblade ere serdeles i Öjne faldende med den grönne Mark som Baggrund; det er derfor interessant, at den alligevel er så godt skikket til Selvbestövning, som Til- feldet er. Fig. 13. Rubus arcticus. 4: en Blomst ovenfra. B£B: af et Lengdesnit gjennem en Blomst; de yderste Stövdragere have åbnede Antherer. C, D, E: Stövblade fra forskjellige Rekker; £ er yderst (/,). F: Pistil (""/,). Betragtes Blomsten ovenfra, ser man ikke, som hos andre Rubus-arter, Griflerne med Arrene indtage Midten og vere tet omgivne af de omtrent lige så lange Stövdragere; her ser man blot Stövdragere, der fra alle Sider böje sig ind mod Blomstens Midte og hen over denne, så at dens Indre aldeles skjules (Fig. 13 4). Et Laxngdesnit viser bedst, hvorledes de kegleformig slutte txt sammen med de övre Ender krummede mere eller mindre nedad, og med alle Knapperne samlede over Blomstens Midte (Fig. 13 B). De yderste Stövdragere ere lengst; deres Tråde blive fra en tyndere, aldeles glat Grund jevnt tykkere og tillige småvortede; strax nedenfor Knappen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 2. 39 bliver Tråden pludselig tyndere (Fig. 13 £). Jo lengere inde på Underbegeret Stövdragerne stå, desto mindre ere de og desto mere indad krummede; de allerinderste have korte og sterkt krummede Tråde, hvis övre tyndere Del imidlertid er lige så lang eller endogså lengere end på de yderste Stöv- dragere (Fig. 13 C, D). Da Stövdragerne ere så tet og fast sammensluttede over Blomstens Midte, synes alle mindre og svagere Insekter at måtte vere absolut udelukkede fra Adgang til den af Underbegerets indre Side dannede Honning; jeg kan nermest blot tenke mig kraftigere Dyr, som Humler og Bier, 1 Stand til at bane sig en Vej, men måske også Sommer- fugles fine Sugesnabel kan opdage en Vej ned mellem Trå- dene: Noget Insektbesög har jeg ikke haft Tid at observere. Lengdesnittene vise fremdeles, at tet under Stövdrager- taget ligge Pistillerne gjemte. De mod Spidsen svagt fortyk- kede Grifler ere oprette, og de uregelmzassig lappede Ar (se Fig. 13 F) komme derved til at befinde sig lige under Stöv- knapperne, delvis endog i umiddelbar Beröring med de in- derste, korte Stövdrageres. Blomsten er svagt proterandrisk; de yderste Stövdragere åbne deres Knapper meget tydlig en- dog på et Tidspunkt, da Kronbladene endnu neesten stå opret, og för Arrene ere helt modne, om end store. Men Arrene trede åbenbart i Funktion meget hurtig efter de yderste Stöv- dragere, thi har jeg også set Arrene bedekkede med Masser af spiret Pollen, för de inderste Stövdrageres Knapper havde åbnet sig. Krydsbestövning må jo nok kunne udföres, men for övrigt kan det vist med Vanskelighed undgåes, at Pollen falder fra en Blomsts Antherer ned på dens egne Ar, når et Insekt tvinger sin Sugesnabel ned mellem Stövdragerne, hvilket åbenbart endog synes at måtte ske så meget lettere, fordi Trådene ere ru og derfor må gjöre mere Modstand mod en indtrengende Insektsnabel og rystes så meget desto sterkere. Det vil da komme an på, om fremmed Pollen spirer eller ud- vikler sig raskere end eget Pollen. Men finder Krydsbestöv- ning ikke Sted, må Selvbestövning i alle Fald til sidst, når de korte Stövdragere åbne sig, med Nödvendighed foregå. Jeg kjender ikke nogen anden KBubus-Art, hvis Selvbe- stövning er sikret i den Grad som dennes, og man må da sik- kert heri se en Tilpasning af Arten til det ugunstige V ejrlig, som den under sin Blomstring vist ofte må kunne viere udsat fors Den Art, der kommer den nermest, er, efter hvad jeg 40 WARMING, OM NOGLE ARKTISKE V.EXTERS BIOLOGI. har set, Rubus saxatilis, som jo også går lige til Nordkap og Östfinmarken og op over Skovgrensen på Bjergene i Norge så vel som 1 Alperne; Kronbladene hos denne stå oprette, og Stövdragerne lude noget ind mod Midten uden dog at slutte så tet sammen over denne som hos RB. arcticus; der er dog, i alt Fald i en lidt zeldre Blomst, en Indgang mellem dem ned til Pistillerne; de have lignende, fint vortede Stövtråde, der ligeledes foroven pludselig ende med et glat, meget tyndere Stykke, og jeg sér ikke, at det kan undgåes, at Pollen fra dem falde ned på Arrene. Til den samme Slutning kommer også H. MöLLErR (Alpenblumen 5. 216). BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Af TIL N:o 3. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 49. BIDRAG TILL HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA AF MARIA LEWIN. MED 3 TAFLOR. MEDDELADT DEN 10 FEBRUARI 1886. GENOM E. WARMING. STOCKHOLM, 1887. KONGL. BOKTERYCKERIEET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. Jag begagnar detta tillfälle att uttala den djupa tack- samhet jag hyser för min lärare PROFESSOR EuG. WARMING, under hvars ledning de undersökningar, som här meddelas, hafva blifvit utförda. AA AVR + : IN Gers undersökningar, gjorda med afseende på hjertbladets anatomiska byggnad hos en del monokotyledoner, är det min afsigt att meddela uti denna lilla uppsats. Ursprungligen var min önskan att tillika lemna en öfversigt af groddplantornas hela morfologi hos monokotyledonerna, hemtad dels från li- teraturen, dels från egna undersökningar, ett arbete, som dock nu blifvit onödigt, då, sedan detta börjades, Dr GEORG KrEBs utgifvit »Beiträge zur Morphologie und Biologie der Keimung» !). — Det material, jag nyttjat, har jag erhållit från samlingarne å Stockholms Högskolas Botaniska Institut, och det har tyvärr mången gång varit ganska knapphändigt. Dessutom har prof. V. B. WIiTTROCK varit god och lemnat mig ett och annat, och genom prof. WARMING har jag från den botaniske Have i Köpenhamn erhållit en del groddplantor. Jag börjar med ordningen MHelobiee, hvars hjertblad är helt och hållet grönt och alltså i stånd till kolsyreassimila- tion, kommer derefter till sådana, som delvis äro gröna, del- vis bygda för att vara tjenliga som uppsugningsorgan af frö- hvita, och slutligen till gräsen, hvilkas hjertblad, om scutel- lum får tydas som sådant, alls icke är grönt och i stånd till kolsyreassimilation, utan helt och hållet är afsedt till att gömma upplagsnäring och tjena till fröhvitans uppsugning. Jag behandlar dock hvarje ordning, för hvilken jag har nå- gra representanter, för sig, sökande inom ordningen så vidt möjligt nämna dem efter hjertbladspetsens större eller min- dre uppsvällning. !) Untersuchungen aus dem Botan. Institut zu Tiibingen. 1885. 4. Heft. 4 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. HELOBIEAE. Utmärkande för hjertbladet i allmänhet inom denna ord- ning är, att det är grönt och att fröskalet snart affaller från dess spets. Denna är ej på något sätt uppsväld, och till sin byggnad är den likartad hjertbladets öfriga delar. ALISMA PLANTAGO Å. har nästan ingen hypokotyl stam- del. På öfvergångspartiet mellan roten och den hypokotyla stammen finnes som hos alla Helobieer en krans af kraftigt utvecklade rothår, tydligen tjenande till att fästa plantan vid marken. — Kärlsträngförloppet. En enda kärlsträng finnes i hjertbladet. — Öfverhuden i hjertbladet har klyföppningar i stor mängd försedda med mer och mindre regelbundna bi- celler (fig. 2). ÅLISMA RANUNCULOIDES LÅ. har deremot en tydlig hypo- kotyl stamdel. — Kärlsträngförloppet i hjertbladet öfverens- stämmer med det samma hos A. plantago. — Öfverhuden i hjertbladet saknar hos denna art helt och hållet klyföppnin- gar, hvilket väl står i samband med, att den gror nedsänkt i vattnet. RuPPIA ROSTELLATA KocH (fig. 1) har ett egendomligt utseende i groningsstadiet. DR N. WiLLE!) har visat, att den hypokotyla stamdelen i sin nedersta del är egendomligt upp- sväld och tjenstgör som amorgan. Hufvudroten kommer aldrig till utveckling, utan en birot öfvertager dess roll. — Kärlsträngförloppet. En prokambialsträng finnes i hjertbla- det, åtminstone i dess nedre del. Den saknar dock verkliga kärl. — Öfverhuden saknar klyföppningar. NAJAS FLEXILIS (WILLD) ROSTK. ET SCHMIDT Öfverens- stämmer med Ruppia i afseende å kärlsträngförlopp och öf- verhud i hjertbladet. +P. MaAGNuS nämner i »Beiträge zur Kenntniss der Gattung Najas L.> i motsats mot A. WEiss, att N. fexilis aldrig har klyföppningar, och hvad hjertbladet be- träffar, har jag funnit det samma. TRIGLOCHIN MARITIMUM Å. företer i groningsstadiet unge- fär samma utseende som Alisma plantago, den vanliga typen för Helobiex utan någon hypokotyl stamdel. — Kärlsträng- !) Om Kimens Udviklingshist. hos Ruppia rostellata og Zanichellia palustris. Vidensk. Meddel. fra den Naturhist. Foren. 1882. Kjobenhayn. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:0O 8. förloppet. I alla undersökta fall har hjertbladet haft antingen en enda eller tre kärlsträngar. Deras antal varierar således. — Ofverhuden i hjertbladet har klyföppningar i mängd. LILIIFLORAE. Inom denna ordning företer hjertbladet betydligt olika former. Närmast öfverensstämmande med Helobiee är fam. Juncacez. JUNCUS sp. Hjertbladet är långsträckt och försedt med en nedtill sluten slida. Fröskalet qvarsitter länge. Se- dan detta och fröhvitan aflägsnats, ser man en tydlig insnör- ning, utvisande gränsen mellan den i fröet inneslutna delen af hjertbladet och den öfriga delen (fig. 3). — Kärlsträng- förloppet. En enda kraftig kärlsträng finnes i hjertbladet. — Öfverhuden i hjertbladet är rik på klyföppningar försedda med biceller med undantag af den i fröet insänkta spetsen, som saknar hvarje spår af klyföppningar. Öfverhudcellerna på hjertbladets nedre del förete den vanliga i longitudinal riktning sträckta formen, men mot spetsen få de ett helt annat utseende, bli först temligen isodiametriska, och i sjelfva spetsen bli ytterväggarne starkt utbugtade och cellerna sträckta i radiär riktning (fig. 3 ep.). AGAVE AMERICANA L. (fig. 10). Hjertbladet har nedtill en kort öppen slida, genom hvilken stamknoppen bryter fram, och det är upprätt liksom hos de föregående. Den i fröet inneslutna delen visar en tydlig uppsvällning (fig. 11). Då fröet faller af, skrumpnar denna uppsvälda del till sam- mans. — Kärlsträngförloppet. Från det hypokotyla interno- diet utgingo i de undersökta fallen 6 kärlsträngar till hjert- bladslidan. Af dessa nådde ej alla spetsen utan upphörde efter hand. Strax nedanför den uppsvälda delen funnos stundom 2, stundom 3 kärlsträngar, och genom den uppsvälda spetsen funnos hos alla undersökta exemplar tvänne strängar, som upphörde först några cellskikt under öfverhuden. — Öfver- huden. ”Talrika klyföppningar finnas på den fria delen af hjertbladet, men saknas i spetsen. De långsträckta öfver- hudeellerna bli i spetsen isodiametriska. Någon sträckning 1 radiär riktning är knapt märkbar, men ytterväggarne äro utbugtade. 6 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. YUTCCA ALOÉFOLIA TRICOLOR LÅ. (fig. 12). Hjertbladet utgöres af en nedtill sluten slida, från hvilken ett skaft ut- går, som ungefär på midten är skarpt böjdt, så att fröet 1 dess spets kommer i jemnhöjd med slidans nedre del. Troligen kan också hjertbladet räta ut sig. Hjertblad- spetsen sväller betydligt upp och är liksom hela fröet till- plattad (fig. 13). — Kärlsträngförloppet. Till hjertbladet af- gifvas fyra kärlsträngar, hvilka alla nå dess spets. — Öfver- huden. Klyföppningar finnas i riklig mängd, utom i spetsen. Ofverhudeellerna der visa ingen sträckning utan äro helt små och isodiametriska. Såväl hos JUNCUS som AGAVE och YvecaA är således hjertbladet i någon mån metamorfoseradt till att göra tjenst som absorbtionsorgan för fröhvitan. HYACINTHUS CANDICANS BAK. (fig. 4—9). Ofvanför en lång hypokotyl stamdel utgår hjertbladet. Det utgöres af en slu- ten slida, som ändar i en liten spets, och tätt under denna spets utgår skaftet, som uppbär fröet. Den i fröet insänkta delen sväller något upp och har en fåra, så att den på tvärsnitt ter sig nästan hjertlik. Denna fåra fortsätter på skaftet och synes lätt på tvärsnitt (fig. 8). — Kärlsträngförloppet. I den hypokotyla stamdelen finnas fyra kärlsträngar. Från hvar och en af dessa afgifvas kärlsträngpartier, som förena sig två och två till tvänne kärlsträngar, som gå upp i slidan och stå motsatta hvarandra, hvar och en med sin veddel innerst (fig. 7). Den, som befinner sig på den från skaftet vända delen af slidan, går ända upp i dennas spets, gör der en skarp böjning och går ut i skaftet; den andra når ej slidans spets, utan gör dessförinnan en något svagare böjning ut i skaftet och följer dettas mot slidan vända sida (fig. 9). Utan någon förgrening löpa båda strängarne genom skaftet ut i den i fröet insänkta delen, utan att dock nå ända ut under öfverhuden. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets blifva sträckta 1 radiär riktning, så att de blifva tre till fyra gånger så långa som breda. De blifva tillika delvis fri- gjorda från hvar andra, så att de likna korta hår (fig. 6). Öfverhudeellerna i skaftet ha den vanliga tangentielt sträckta formen, men vid skaftets inträde i fröet blifva de allt kor- tare och kortare, tills de antaga det nyss beskrifna utseen- det. Klyföppningar finnas på skaftet och slidan, men ej i Spetsen af hjertbladet. Vid det ställe der roten öfvergår i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:O 3. 7 den hypokotyla stammen, sväller den upp och blir lågt om- fattande samt är rikt besatt med rothår (fig. 5). De båda arter af slägtet Iris, som jag, så vidt materialet tillåtit, undersökt, visa stor olikhet i afseende å hjertbladets yttre byggnad. Iris PSEUDACORUS L. (fig. 14). Om hjertbladet af denna växt har prof. WITTROCK vid naturforskarmötet i Stockholm 1880 lemnat ett meddelande. Till detta har jag ingenting nytt att foga annat än hvad öfverhuden beträffar, hvarom han icke talar. I. pseudacorus har en betydlig hypokotyl stam- del. Hjertbladet utgöres af en längst ned sluten slida. från hvars öfre del, men nedanför dess spets, ett långt skaft ut- går, som uppbär fröet. Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att den fyller större delen af fröskalet. — Kärlsträngför- loppet. En enda kärlsträng löper genom hela hjertbladet. — Öfverhudens celler i spetsen visa ej någon radiär sträckning. På slidan och skaftet finnas klyföppningar, men ej i spetsen. Iris BomeMmica ScHmipt (fig. 15). Hjertbladet ut- göres hos denna art af en liten kort slida, utgående omedel- bart ofvan roten, och vid denna slidas nedre del sitter ett litet skaft fästadt, som är så kort, att fröet kommer att sitta tätt intill stammen. Spetsen är ej uppsväld, utan ligger blott något krökt inne i fröet. Af brist på material har jag ej kunnat taga reda på hjertbladets byggnad och ej heller om dessa olikheter mellan de båda arterna äro konstanta eller kanske till en del bero på yttre förhållanden. LAPEYROUSIA JUNCEA KÅKER., en annan Iride, har en kort hjertbladslida, från hvars öfre del utgår ett litet kort skaft, som uppbär fröet. Hjertbladspetsen sväller upp, så att den nästan fyller fröskalet. — Kärlsträngförloppet. En enda kärl- sträng finnes i hjertbladet. — Öfverhudens celler i hjertblad- spetsen äro ej radiärt sträckta. Cellerna under öfverhuden äro starkt afrundade och skilda från hvar andra genom stora intercellularrum. ASPARAGUS VERTICILLATA L.!). Hjertbladet utgöres af en liten kort slida, som slutar 1 två eller tre flikar, och ett litet mycket kort skaft, som uppbär fröet och som är fästadt vid slidans nedre del. Den i fröet inneslutna delen af hjert- bladet är betydligt uppsväld, dock icke den allra öfversta. ) Afbildn. af groddpl. af Asparagus finnes i prof. E. WARMINGS afh. >Om Skudbygning, Overvintring og Foryngelse». Kjobh. 1884. S MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. Denna är smal och ligger krökt. — Kärlsträngförloppet. Fyra eller fem kärlsträngar löpa ut i skaftet. De närma sig hvar andra i spetsen och sammansmälta slutligen till en, som slutar med trakeider tätt under öfverhuden. Den lilla slidan har inga kärlsträngar. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets äro så godt som alls icke sträckta; ytter- väggarne äro blott något utbugtade. Klyföppningar finnas på slidan, ehuru temligen sparsamt. Hjertbladet innehåller sferokrystaller och rafider af oxalsyrad kalk. TAMUS COMMUNIS LÅ. är bekant för sin knölbildning. Knölen utgöres dels af den hypokotyla, dels af den epikotyla stamdelen. Fröet sitter tätt intill roten (fig. 16). Skilda åsigter hafva uttalats om huruvida Tamus är en monokotyledon eller dikotyledon. DUuTROCHET!) säger, att tvänne hjertblad utvecklas, hvaraf det ena dock ensamt är till någon nytta, det andra deremot af bräcklig konsistens och endast varande ett par dagar. SOLMS-LAUBACH?) har gjort en utförlig undersökning öfver utvecklingen af embryot hos Tamus och kommit till det resultat, att ett enda hjert- blad anlägges. Sjelf har jag ej kunnat finna spår af ett an- dra hjertblad på de utvecklingsstadier, som jag haft tillfälle att se. DUTROCHETS figur öfver en liten groddplanta med två mycket tydliga hjertblad är i alla fall egendomlig. SOLMS- LAUBACHS uppfattning må väl dock för närvarande antagas som den riktiga. Jag talar derför endast om ett hjertblad. Detta är reduceradt till en del inne i fröet, hvilken sväller upp och är fästad vid ett mycket kort skaft, samt en liten upphöjd valk vid basen. Denna lilla valk må väl betraktas som en rudimentär slida. Någon kolsyreassimilation kan icke gerna utföras af detta hjertblad, utan dess enda verk- samhet består i fröhvitans absorberande och möjligen dess gömmande under någon tid. — Ett litet lågblad med rudi- mentär skifva finnes understundom (fig. 16, 1). — Kärl- strängförloppet. Tvänne kärlsträngar gå till hjertbladet och förgrena sig något inne i den uppsvälda delen. — Ofver- hudens celler bli icke synnerligen radiärt sträckta — högst ') Observat. sur la forme et la structure primitive des Embryons végétaux. Nouv. Annales du Muséum. T. 4. 1835. ?) Ueber monocotyle Embryonen mit scheitelburtigen Vegetations- punkt. Bot. Zeitung. T. 36. 1878. RIU BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. II. N:o 3. 9 två gånger så långa somm breda. Rätt stor oregelbundenhet visa de. Klyföppningar saknas alldeles. Sist inom Liliiflore nämner jag DRACENA DrRAco L., som med afseende å hjertbladets byggnad icke påminner så litet om palmerna. Det har en liten kort slida, från hvars öfre del, strax nedanför spetsen, ett kort skaft utgår (fig. 17). Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att den blir klot- rund och helt och hållet fyller fröskalet. "Trenne lågblad finnas efter hjertbladet, hvart och ett med en lång sluten slida och en kort fri del. -— Kärlsträngförloppet. Successiva tvärsnitt visa, att från rotens centralcylinder utgå ett antal kärlsträngar, som böja ut i skaftet af hjertbladet. Inne i fröet förgrena de sig något (i ett fall: från att ha varit nio i skaftet blefvo de tretton i spetsen) och löpa i en båge, följande periferien af den uppsvälda spetsen. I några fall har jag funnit, att rotens centralcylinder afoifver en eller två kärlsträngar, som ligga motsatta dem, som gå till skaftet: De utgå nedanför dessa och böja ut mot stammens periferi. Deras längd belöper sig till omkring 3, högst 4 mm. De tyckas vara rent tillfälliga. — Ofverhudens celler i hjertblad- spetsen blifva något radiärt sträckta — högst dubbelt så långa som breda. Klyföppningar saknas alldeles på hjert- bladet. ENANTIOBLAST.E. Inom denna ordning och fam. Commelynacere!) träffas hjertblad, som till sin byggnad mest öfverensstämma med Hyacinthus, och hvilka således tjenstgöra både såsom kol- syreassimilerande och såsom absorberande fröhvita. COMMELYNA COELESTIS WiLLD. Hos en ung groddplanta synes stamkhoppen ännu innesluten inom hjertbladets slida strax ofvan den ytterst korta hypokotyla mellanleden. Denna är i sin öfversta del starkt uppsväld och rikt besatt med rothår (fig. 18). Uppsvällningen beror ej på att cellerna dela sig, utan derpå att hvarje cell får ett större rum. Hjert- bladet är skarpt krökt ett stycke från fröet, men rätar för- !) Jemf. SOLMS-LAUBACH. 1 c. 10 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. modligen ut sig senare. Den i fröet inneslutna delen sväller icke upp. — Kärlsträngförloppet. Tvänne kärlsträngar gå genom hjertbladet till dess spets utan någon förgrening. — Ojfverhuden visar föga olikhet i spetsen och å öfriga delar af hjertbladet. Cellerna bli 1 spetsen något kortare i longitu- dinel riktning, och deras ytterväggar bugta utåt temligen starkt. Någon obetydlig sträckning i radiär riktning kan märkas. Klyföppningar finnas utom på den i fröet insänkta spetsen. TRADESCANTIA DISCOLOR HERIT. har en ända till 3 och 4 cm. lång hypokotyl stamdel. Hjertbladet har en sluten jemförelsevis kort (omkring 1 cm. lång) slida, och från dennas öfre del utgår ett mycket långt skaft, som 1 sin spets bär fröet. Skaftets längd står troligen i samband med läng- den af den hypokotyla stamdelen. Spetsen af hjertbladet sväller upp, så att dess diameter blir ungefär dubbelt så stor som diametern af hjertbladet strax utanför fröet. — Kärlsträngförloppet. Roten är tetrark. Från dess fyra kärl- grupper utgå fyra kärlsträngar, som genomlöpa mellan- leden. Strax nedanför slidan närma sig dessa strängar hvar andra och bilda en stor oordnad grupp af kärlsträngar, från hvilken tvänne strängar gå upp 1 slidan och böja öfver i skaftet samt fortsätta genom detta ut till spetsen. De för- orena sig ej, men i den uppsvälda spetsen utgå från deras bastpartier långsträckta celler, tydligen ledningsväfnad. — Öfverhudens celler äro i spetsen temligen tjockväggiga, ej radiärt sträckta, blott med utbugtade ytterväggar. En annan art af slägtet TRADESCANTIA, obekant hvilken, visade hos en del exemplar samma långa hypokotyla mellan- led och skaft som hos 'T. discolor med den olikhet dock, att skaftet utgick från slidans nedre del. Hos andra exemplar rådde den olikheten, att både hypokotyla internodiet och hjertbladskaftet voro helt korta. Dessa variationer bero för- modligen på de olika förhållanden, under hvilka -fröna gro, så- som olika tillgång på ljus och värme. Hjertbladspetsen var i alla undersökta fall kolflikt uppsväld inne i fröet. —— Kävl- strängförloppet. Mellanleden eger en enda sträng, från hvil- ken tvänne afgifvas till slidan, en kraftigare och en svagare. Båda dessa nå slidans spets. Den kraftigare har dock dess- förinnan afgifvit en gren till skaftet, hvilken strax delar sig i två eller tre grenar, som fortsätta ut genom skaftet till BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 3. 11 spetsen utan vidare förgrening. — Ofverhuden öfverensstäm- mer alldeles med den samma hos T. discolor. SCITAMINEAE. Denna ordning innefattar arter, hvilkas hjertblad nå en hög grad af uppsvällning inne i fröet, och af hvilka en del (Musa, Canna) i hela hjertbladets byggnad visa stor öfver- ensstämmelse med palmerna. HEDYCHIUM GARDNERIANUM WALL. Hjertbladet har en liten kort nedtill sluten slida. från hvars nedre del utgår ett kort skaft, som uppbär fröet, hvilket derigenom kommer att sitta tryckt tätt intill plantan. Hjertbladspetsen blir något uppsväld. Ett lågblad finnes. — Kärlsträngförloppet. Från rotens centralcylinder eller kanske rättare från det korta hy- pokotyla internodiet böja två strängar ut horisontalt, icke midt emot hvar andra, utan så att de bilda en vinkel af ungefär 90” med hvar andra. Den ena af dem går upp i slidan, den an- dra går ut i skaftet, men qvarlemnar vid utträdet i detta en gren, som fortsätter upp i slidan. Denna kommer således att få två kärlsträngar. Den först nämda af dessa närmar sig den andra, och redan på slidans midt sammansmälta de med hvar andra bildande en båge. Den sträng, som går till skaftet grenar sig i tre grenar, af hvilka en som nämdt qvarstannar i slidan, och de andra två gå genom skaftet och ut i den uppsvälda spetsen utan vidare för nin — Öfver- huden 1 den uppsvälda spetsen visar radiärt sträckta celler (ungefär två gånger så långa i radiär riktning som i tangen- tiel). Slidan har klyföppningar, men icke Sek 1 frdet in- sänkta spetsen, i öfverensstämmelse -med hvad som vanligen är fallet. Musa EnseEtTE Bruc. (fig. 19). Hjertbladet består af en sluten, upptill afrundad slida, från hvars allra nedersta del ett mycket kort skaft uppbär fröet. Hjertbladspetsen är starkt uppsväld och uppifrån tillplattad, så att den med sitt lilla skaft liknar en liten hattsvamp. Fröskalet är ytterst hårdt och har en kantig öppning, genom hvilken växtämnet banar sig väg. — Kärlsträngförloppet. "Tvärsnitt omedelbart under skaftet visa en krans af många kärlsträngar, af hvilka 12 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. en del tillhöra slidan (man ser också denna frigöra sig vid ena sidan) och några tillhöra skaftet. Dessa senare utgå från kärlpartiet i midten något ofvanför dem, som höra till slidan. Af successiva tvärsnitt ser man vidare, att ett par af dessa strängar, som gå till skaftet, afge grenar, som gå upp i slidan och komma att stå på dennas mot fröet vända del. Slidan är på denna sida tjockast, har der sin ryggsida. Vore den ett sjelfständigt blad, skulle den säkert ha rygg- sidan vänd åt motsatt håll, alternerande med hjertbladet i fröet. Slidans kärlsträngar nå ej alla dess spets, utan redan på dess midt böja ett par på ryggsidan båglikt mot hvar andra, och de öfriga böja öfver mot hvar andra något högre upp, bildande flere bågar. — Ofverhudens celler visa ingen nämnvärd radiär sträckning i hjertbladets spets. Ytter- väggarne äro blott starkt utbugtade. Inga klyföppningar fin- nas på hjertbladet. CANNA sp. Hjertbladets yttre är lika med Musas, spet- sen dock ej tillplattad. — Kärlsträngförloppet. Flere kärl- strängar gå till slidan, äfvenså till skaftet. Dessa senare förgrena sig mycket i den uppsvälda spetsen. De ligga ut- med. dennas periferi ordnade i krans med veddelarne inåt, bastdelarne utåt. Strängarne, som gå till slidan, böja hvar och en öfver i en båge, och de ordna sig så, att i slidan kommer att finnas två rader med bågar (fig. 21). — ÖOfver- hudens celler bli i spetsen af hjertbladet sträckta, så att de bli 4—6 gånger längre i radiär riktning än i tangentiel (fig. 22). Klyföppningar saknas. CANNA PATENS Öfverensstämmer med föregående med af- seende å kärlsträngförloppet (fig. 20). SPADICIFLORAE. Inom denna ordning genomgår jag först ARUM ITALICUM MILL. (fig. 23), hos hvilken hjertbladets yttre utseende ganska mycket liknar detsamma hos Yucca. Spetsen sväller något mera upp och är icke tillplattad, som hos Yucca, det är egentliga olikheten. — Kärlsträngförlop- pet. Till hjertbladslidan gå 4—6 kärlsträngar (fig. 24), hvilka löpa genom skaftet och ut i spetsen utan att förgrena sig. — Öfverhudens celler bli i spetsen radiärt sträckta, ungefär dub- belt så långa som breda. RV BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 3. 13 Palmer. Hvad som, för så vidt kändt är, karaktäriserar hjertbladet hos palmerna är, att dess spets förblir i fröet un- der hela groningen, absorberar fröhvitan och derunder sväller upp, så att den till och med kan fylla hela rummet innanför fröskalet och blir dervid svampaktig. För öfrigt består hjert- bladet af en slida, som omfattar stammen, samt ett från sli- dan utgående skaft, som uppbär fröet. Om palmernas groning har MaArtiuvs!) i sitt stora verk om palmerna meddelat åtskilligt. Flere afbildningar af grodd- plantor lemnar han. Någon anatomi har han deremot icke gått in på. Denna har delvis behandlats af SaAcHs?) och GODFRIN?). PFITZER nämner i sin afhandling »Ueber Frichte, Keimung und Jugendzustände einiger Palmen»?) nästan intet om hjertbladet. A. Följande arter ha hjertbladskaftet utgående från slidans öfre del: Phenix dactylifera, Latania borbonica, Cha- merops flexuosa, Corypha umbraculifera, Caryota urens och sobolifera, Cham&edorea Martiana och Cocos nucifera. PHENIX DACTYLIFERA L.3). Slidan är lång och nedtill sluten. Skaftet är också ganska långt, så att fröet kommer att bli aflägsnadt från plantan — hvad Martivs kallar »ger- minatio remotiva». Hos en groddplanta med tvänne blad, — — hvaraf ett lågblad, utom hjertbladet utvecklade uppfylde hjertbladets spets så godt som hela fröskalet. Blott ett helt tunt lager af fröhvita återstod. Spetsen var lös och svamp- aktig. — Kärlsträngförloppet. Ett längdsnitt genom fröet visar en nästan cirkelrund yta af hjertbladet, dock i spetsen med en insänkning, som når till medelpunkten. Kärlsträngar löpa i stor mängd parallelt med ytan, och tages snittet ge- nom skaftet, ser man kärlsträngar komma ut derifrån, böja ut åt sidorna och följa periferien. I midten finnas inga kärlsträngar. Tvärsnitt genom slida och skaft visa, att till slidan gå ett antal strängar (i ett fall 9), hvilka fortsätta ge- nom skaftet. Strax utanför fröet börja de något förgrena 1!) Historia naturalis Palmarum. ?) Zur Keimungsgeschichte der Dattel. Bot. Zeit. 1872. 3) Anatomie comparée des cotylédons. Ann. d. sciences nat. T. 19884. 4) Berichte der deutch. Bot. Gesellsch. 1885, sid. 32. Jemf. äfven KARSTEN, Die Vegetationsorgane der Palmen, Abh. der Berliner Acad. 1847. 5) Jemf. SACHS 1. c. MARTIUS afbildar en groddplanta. Vol I, tab. OS i 14 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. sig, och vid sjelfva inträdet i fröet eger rik förgrening rum, så att hjertbladspetsen blir liksom omspunnen af en mängd kärleträngar, ordnade som på en stam med veddelen inåt och bastdelen utåt, och hvilka i den djupa insänkningen sam- mansmälta med hvar andra. Utom slidans verkliga kärlsträn- gar finnas några små mjukbaststrängar i dess periferi. Föl- jas dessa nedåt, finner man dem ligga i en krets omkring rotens centralcylinder. Dessa baststrängar upphöra ungefär på slidans midt. — Öfverhuden på hjertbladet saknar alldeles klyföppningar. Dess celler äro i den uppsvälda spetsen nå- got radiärt sträckta och ytterväggarne utbugtade. . Hjert- bladspetsen sväller mycket upp. Hos en groddplanta. som blott hade ett blad utom kotyledonen utveckladt, var nästan all fröhvita absorberad; endast ett helt tunt skikt återstod. — Kärlsträngförloppet. Några kärlsträngar (i ett fall fyra) gå till slidan och vidare ut i skaftet, förgrena sig något i detta och ännu mera i den uppsvälda spetsen (i nyss nämda fall blefvo de 17). De ligga endast utmed periferien. — Ofverhuden. Cellerna i hjertbladspetsens öfverhud äro ej ra- diärt sträckta, men ha utbugtade ytterväggar. Cocos NUCIFERA ÅL. Den enda nyare afbildning, som jag känner till af den stora kokosnöten i groende tillstånd, är den, som professor WARMING”?) lemnar. Som bekant utgöres den yttre delen af fruktskalet af grofva fibrer, ordnade paral- lelt med ytan, utom på det ställe. der växtämnet bryter ige- nom, hvarest de ligga radiärt. »Stenen>, det inre af frukt- !) Afbildn. af groddpl. af Ch. Schiedeana, finnes hos MARTIUS, Vol. Tytab. 2 Hov TEL ?) Den almindelige Botanik. Kjobenh. 1820, p. 175. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 8: 17 skalet, har på detta ställe ett litet parti, som lätt spränges bort af växtämnet vid groningen!?). Fröskalet är helt tunt, och fröhvitan icke benhård, som vanligen är fallet hos pal- merna, utan temligen mjuk. Det är stenen, som här gör samma tjenst, som den benhårda fröhvitan eljes. — Hjert- bladspetsen blir i hög grad svampaktig (fig. 35), och dess yta starkt och oregelbundet bugtad (fig. 34). — Kärlsträng- förgremngen har af brist på material ej kunnat undersökas. —- Öfverhuden i spetsen har den hos palmerna vanliga for- men. Cellerna bli således föga radiärt sträckta (fig. 36). Cocos sp. En mycket mindre form än den föregående. Både bhjertbladslida och skaft äro korta (germ. admot.). Tvänne lågblad följa efter hjertbladet. Dettas spets upp- fyller till slut hela fröskalet. Dess yta är starkt bugtad. — MKärlsträngförloppet är det samma som hos Chamedorea. — Öfverhudens celler i spetsen bli obetydligt sträckta i ra- diär riktning, men ha utbugtade ytterväggar. B. Följande arter ha hjertbladskaftet fästadt vid slidans nedre del: Sabal Havanensis, Pritchardia filamentosa och Brahea filamentosa. SABAL HAVANENSIS Lopp. (fig. 30). (Blott ett exemplar är undersökt.) Hjertbladslidan är sluten, skaftet är temligen långt och slidan af ungefär samma längd som detta (germ. remot.). — Kärlsträngförloppet. Den hypokotyla mellanledens kärlparti afgaf hos det undersökta exemplaret fem strängar till slidan och derefter (något högre upp) fyra till skaftet. Af dessa senare grenade sig ett par, så att skaftet fick sex strängar ordnade i krans. I slidans mot skaftet vända del tillkommo två strängar, som icke tycktes stå 1 något sam- band med de öfriga. Af slidans kärlsträngar nådde ej mer än två den öfre delen. De öfriga sammansmälte med hvar andra och upphörde redan i slidans nedre del eller på dess midt. — Öfverhuden. Öfverhudeellerna i hjertbladets spets voro något litet radiärt sträckta, och ytterväggarne utbug- tade. Klyföppningar saknar hjertbladet alldeles. PRITCHARDIA FILAMENTOSA H. WEnpDi. (fig. 31). Slidan är temligen lång och sluten, skaftet kort (germ. admot.). Ett ÖP Ser ERTTZER: 1: CC, Sid. 36: 18 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. lågblad följer efter hjertbladet. — Kärlsträngförloppet. Den hypokotyla stammens kärlparti afger fyra strängar till hjert- bladet. Af dessa grena sig två Ae i några grenar (4—6), hvilka — förutom tvänne, som qnärlsients — gå till skaftet. Slidan kommer således fortfarande att ha fyra kärl- strängar. I slidans öfre del böja dessa mot hvarandra två och två, bildande tvänne bågar. Skaftets strängar förgrena sig vid inträdet i fröet (så att de bli 12—14). De äro ute- slutande periferiska och mötas i midten af hjertbladspetsen, bildande ett svagt nät (fig. 32). — Öfverhuden har inga klyföppningar. Dess celler äro såväl i den uppsvälda spet- sen som i skaft och slida isodiametriska. Cellagret under epidermis utgöres i den uppsvälda spetsen af små afrundade celler, ganska lika öfverhudens, men cellerna derunder äro stora och ha stora tera liklarnn (fig. 33). BRAHEA FILAMENTOSA!). Hjertbladskaftet är snarare > kort än långt. Ett lågblad följer efter kotyledonen. Slidan är sluten. — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos Pritchardia. Således gå fyra kärlsträngar till hjertbladet. Två af dem grena sig, böja ut 1 skaftet, hvar och en qvarlemnande en gren i slidan, som derigenom fort- farande kommer att få fyra strängar. I slidans öfre del mö- tas dessa som hos P., likaså i den uppsvälda hjertbladspetsen. NIPA FRUTICANS THBG. (fig. 37—43). Hos MaArtius finnes en groende Nipa (Vol III, Tab. 172, fig. IT) afbildad. Han har hemtat bilden från BLumES Rhumphia. Mig veterligt finnes ingen annan afbildning af groddplanta af Nipa. Hvad som genast faller i ögonen vid betraktande af BLUMES figur är, att ingen rot synes till, oaktadt utvecklingen är så låndt framskriden, att flere blad äro utvecklade. Den främre hälften af fröskal och fröhvita är borttagen. Man ser en långsträckt afrundad kropp, den uppsvälda hjertbladspetsen, inne i fröhvitan, och från den samma utgå flere slidformiga blad. Nedanför dessa synes ett litet slidformigt organ. I texten säger BLUME, att strax ofvan den uppsvälda delen synes en liten tunn kägla, som han tyder som rot. Det egendomliga skulle då här inträffa, först och främst, att roten mycket sent kommer till utveck- ling och vidare, att rot och stam ej ligga 1 rät linie med hvar andra, utan att en förskjutning egt rum. — Det material 1) Groddpl. af B. dulcis finnes afbildad hos MARTIUS, Vol I, tab. X, fig. ILE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFbD. III. N:o 3. 19 jag haft att tillgå har varit ytterst ringa, men de iakttagelser jag kunnat göra öfverensstämma med BLUMES. Jag bifogar i alla fall de figurer jag gjort och omtalar hvad jag sett, då Nipa ju är intressant både för sin afvikande byggnad och för att så litet är bekant derom. En groddplanta (fig. 37) med fyra lågblad utvecklade hade ett ganska löst och svampaktigt hjertblad — ty att den lösa uppsvälda kroppen inne i fröet är hjertbladet, fastän möjligtvis inte hela detta, derom är intet tvifvel. Stammen och detta hjertblad voro i rät linte med hvar andra. Rätt mycket fröhvita återstod ännu. Den var benhård, och syntes för blotta ögat fint strimmig i radiär riktning. Den utgöres af mycket långsträckta, tjockväggiga celler med porkanaler (fig. 43). Cellerna äro stälda så, att deras största längd är i radiär riktning. Mellan det uppsvälda hjertbladet och det första lågbla- det, der en liten inskärning syntes, fans något inskrumpet, brunaktigt rundt omkring stammen, hvilket säkerligen är den lilla korta slidan, som finnes på BLUMES figur, och som hör till hjertbladet. Att den på min figur tyckes sitta ej motsatt det första lågbladet, utan på samma sida som detta, & S kan bero på, att det på ryggsidan skrumpnat mer ihop och fallit af. Något spår af rot kunde jag på denna groddplanta ej upptäcka. i) Hos en annan deremot (fig. 38) såg jag tydligt strax ofvan insnörningen ofvanför den uppsvälda spetsen en uppsvällning (a) mycket tydligare än den kägellika uppsvällning, som BrumME beskrifver och afbildar samt tyder som rot. Succes- siva tvärsnitt genom hjertbladet och vidare upp till stam- knoppen visade dock ej spår af rotmössa. Någon rot är så- ledes ej anlagd. Den lilla uppsvällningen utgöres af en parenkymatisk väfnad, närmast motsvarande den hypokotyla stamdelen och hufvudroten, d. v. s. den senare må sannolikt bryta fram derigenom, så vida någon hufvudrot alls kommer till utveckling. Det är ju möjligt, att birötter öfvertaga dess roll, birötter från stammens nedre del. — Kärlsträngförloppet. I det uppsvälda hjertbladet finnes en ofantligt stor mängd kärlsträngar, mer och mindre kraftiga och ordnade i flere kretsar, de kraftigare innerst (fig. 41). I den yttersta spetsen löpa de till sammans och bilda ett nät (fig. 42). — Öfverhuden i den uppsvälda spetsen har icke cellerna radiärt ' 20 MANTA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. sträckta (fig. 39—40). Cellagret under öfverhuden liknar denna. Derunder äro cellerna större och intercellularrummen likaså. Fruktskalet utgöres af fibrer ordnade parallelt med ytan utom kring det ställe, der stamknoppen skall komma fram, och det motsatta detta. På dessa båda ställen ligga de mer radiärt. Ett groningshål finnes i stenen. GRAMINEZE. Gräsen 1 gronimgsstadiet ha ju sedan långt tillbaka varit undersökta, och de mest skilda åsigter om deras organ ha uttalats. Frågan gäller hvad, som är gräsens hjertblad. Som bekant är embryot i gräsfrukten helt litet och ligger utvid dess ena sida tätt imnanför skalen. På den inre sidan, den som vänder mot fröhvitan, har det ett sköldformigt organ, »scutellum>», på den konvexa sidan försedt med en öfverhud af egendomligt sträckta celler, liknande korta hår, ett »epitel>. Scutellum förblir i fröet. Under groningen banar sig roten väg genom »coleorhizan», en parenkymatisk väfnad, innan- för hvilken den ligger hos embryot. En slida växer upp och nedanför denna, motsatt scutellum, finnes hos en del gräs ett litet tunt fjäll, af RicHARrD kallad >epiblaste», af MIRBEL >lobule> af MALPIGHI »involucrum>, af SCHLEIDEN »ligula». De olika åsigter, som ha uttalats om betydelsen af dessa organ, äro i korthet sammanfattade följande: 1) Scutellum är det första bladet, kotyledonen, ligulan det andra och slidan det tredje bladet (MALPIGHI, MIRBEL, POITEAU, TURPIN, WARMING m. f.). 2) Scutellum tillika med ligulan är kotyledonen, slidan det andra bladet (SCHLEIDEN, DECAISNE m. fl). 3) Slidan är hela kotyledonen. Ligula och scutellum äro delar af stam eller rot (RICHARD, ADR. DE JuUsSSIEU, HOF- MEISTER, SACHS m. fl.). 4) Scutellum, ligula och slida bilda till sammans kotyle- donen (GAERTNER, V. TIEGHEM m. fl.). Mycket nytt kan jag icke meddela, men de iakttagelser jag gjort kunna möjligen i någon mån bekräfta förut påvisade förhållanden och bidraga till lösandet af frågan om hjertbladet. : Hvad särskildt kärlsträngförgreningen i slida och scutellum BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 124: AFD. III. N:o 3. 21 beträffar, har mig veterligt ingen mer än v. TIEGHEM !) derom lemnat bidrag. Hvad han meddelat, har jag i hufvudsak äfven funnit. Dessutom har jag undersökt kärlsträngförloppet hos några gräs, som han icke nämner eller åtminstone affärdar utan figurer. Bland öfriga arbeten jag haft att tillgå, nämner jag särskildt RICHARDS afhandling, >»Des embryons Endorhizes ou monocotylédonés»?) med isynnerhet för sin tid ytterst goda och vackra figurer. Jag skiljer på tvänne grupper bland gräsen, 1) sådana, hos hvilka slidan icke genom någon mellanled är skild från scutellum, 2) sådana, hos hvilka slidan genom en mellanled är skild från scutellum, med två typer, A och B. Grupp I. Slidan ej genom mellanled skild från scutellum. 'TRITICUM VULGARE ÅL. Till hvad SaAcHs och v. TIEGHEM meddelat om kärlsträngförlopp och epitel har jag intet nytt att lägga. — Kärlsträngförloppet (fig. 44). Rotens centralcylin- der afger samtidigt en kraftig gren, som böjer utåt och uppåt 1 scuteilum. samt tvänne grenar, som göra en svagare krökning utåt och gå till slidan, genom hvilken de löpa ungefär midt emot hvar andra utan att förgrena sig. Den till scutellum gående strängen når dess spets utan att heller förgrena sig. Den nedre delen af scutellum, saknar kärlsträng. Nästan samti- digt med dessa -tre strängar afgå från centraleylindern trenne andra svagare strängar till det första bladet med skifva. — Öfverhuden på scutellums konvexa sida är utvecklad till ett epitel. Cellerna utväxa under groningen, så att de bli 6—8 gånger så långa som breda och isolera sig från hvar andra, så att de likna hår?). Det lilla fjällika bladet, som är motsatt scutellum, »ligulan>, utgöres af några få cellskikt och saknar kärlsträngar. Coleorhizan är försedd med hår. HOoRDEUM VULGARE L2). Flere birötter anläggas nästan samtidigt med hufvudroten och bana sig väg genom coleor- hizan. Scutellum är bred, nästan lika bred som den är lång och slutar upptill med en liten spets. Den är med stor del af sin inre yta förenad med stammen, är ganska tunn och visar på tvärsnitt en tydlig inskärning på sidorna. — Kärlsträng- 1) Du cotylédon des Graminées. Ann. d. sciences nat. T. 15. 1872. 2?) Annales du Museum T. 17—18 1811. 3) Se HABERLANDT, Physiologische Pflanzenanatomie, Fig. 55. +) Jemf. SACHS och V. TIEGHEM. lc. 22 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. förloppet. Två kärlsträngar gå till scutellum och förgrena sig mot spetsen (fig. 45). Den relativt större bredden hos scutellum gör, att den har behof af mera ledningsväfnad än scutellum hos t. ex. hvetet. Samtidigt med dessa två strän- gar till scutellum afgifves två till slidan, hvilka i denna ställa sig motsatta. Att de skulle vara något närmade hvar andra åt den sida, der scutellum befinner sig, som v. TIEG- HEM!) säger, har jag ej kunnat se. — Öfverhuden. Ett tydligt epitel finnes äfven här, ehuru cellerna ej äro fullt så sträckta som hos hvetet. De bli 4—5 gånger så långa som breda och isolerade från hvarandra. Ligula saknas. Grupp II. Slidan genom en mellanled skild från scutellum. A. ÖrRYZA SATIVA L. Embryot i fröet ligger böjdt, så att stamknoppens och rotens längdriktningar bilda rät vinkel med hvar andra. Då deras växtriktningar komma att ligga i rät linie med hvarandra, måste endera eller båda göra en böj- ning, och det är roten, som gör denna. Scutellum kommer i följd häraf att få ett annat läge än hos Triticum och Hor- deum.?) — Kärlsträngförloppet (fig. 46.) Tvärsnitt genom mel- lanleden visa två kärlsträngar, en starkare och en svagare. Strax under slidan äro dessa så närmade hvar andra, att de tyckas sammansmälta. Ett mycket tunt snitt (fig. 47) just på det ställe, der slidan utgår, visar ett centralt kärlparti, från hvilket utgå två strängar (a), motsatta hvar andra och som böja ut i slidan (fig. 49), men samtidigt med dessa två en sträng (c), som böjer nedåt och löper genom mellanleden. Denna sträng är den sva- gare af de två, som genomlöpa denna, och följa vi den vidare, finna vi, att den böjer ut i scutellum och gör der en skarp krökning upp i dess öfre fria ände utan att förgrena sig. Den kraftigare strängen åter af mellanledens båda fortsätter ut i hufvudroten, men intränger först i scutellum och gör deri en skarp böjning, innan den går ut i roten (fig. 46). Olikheten mellan kärlsträngförloppet här och hos hvetet är i sjelfva verket ej synnerligen stor. Vi behöfva blott tänka, att den sträng, som går till scutellum hos hvetet, icke går horisontalt utan gör en böjning nedåt, och att sedan partiet strax under det ställe, der den utgår, är utsatt för en Ne sid) 252: 2) Jfr. RICHARD, 1. c; SANDEÉEN, Bidrag till kännedom om gräsembryots byggnad och utveckl. Lunds univ. årsskr, T. V.; CLARKE, Embryos of Endogens and their germination, Trans. Linn. Soc. Vol. XXI. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 8. 23 sträckning, så ha vi kärlsträngförloppet hos riset. — Öfverhuden. Ett väl utveckladt epitel finnes på scutellum med celler, som blifva 4—5 gånger så långa som breda (fig. 48)1). — Ligula finnes. FEstUCA ELATIOR L. Mellanleden blir betydligt lång (fig. 50). — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos riset. — Ligula finnes. B. ZzEa Mars L. Scutellum är betydligt bred och har på den konvexa sidan en puckel. Ligula saknas, men på stam- men finnes en uppsvällning midt emot det ställe, der scutellum sitter fästad. — Kärlsträngförloppet (fig. 51). Genom mellan- leden går ett centralt kärlparti (fig. 54), som i dess öfre del utskickar tvänne hvar andra motsatta strängar till slidan (fig. 52, a). Hvad scutellum beträffar, så visar ett tvärsnitt genom dess nedersta fria del ingen kärlsträng; något högre upp synas flera sådana, och ännu högre upp ser man en kraftig sträng böja ut från centraleylindern till scutellum. Vid fortsatta tvärsnitt genom scutellums öfre del finner man hela tiden en kraftig sträng. Förloppet är alltså, att en kraftig sträng går uti scu- tellum långt nedanför de strängar, som gå till slidan, böjer sig i rät vinkel uppåt och utskickar samtidigt flere svagare grenar, som breda ut sig i scutellums nedre del. Den sträng, som går upp i seutellums öfre del, förgrenar sig ej. — Två bi- rötter anläggas ungefär på samma höjd som kärlsträngen till scutellum utgår och på den sida af stammen, som vänder mot denna. Dessa båda birötter komma således att ligga mellan stammen och scutellum. — Öfverhuden har ett epitel (fig. 53). Dess celler bli 4—5 gånger så långa som breda. Horcuvs sorcHum L. Mellanleden blir ännu längre än hos Festuca, v. TIEGHEM säger ända till 6 cm (fig. 55). — Kärl- strängförloppet öfverensstämmer alldeles med det samma hos majsen, utom deruti att den kärlsträng, som går till scutellum, förblir ogrenad. — Öfverhudcellerna på scutellum bli 2—3 gånger så långa som breda. BrRoMus SECALINUS LÅ. har en ytterst kort mellanled. — Kärlsträngförloppet öfverensstämmer med majsens med den skilnad blott, som härrör från den korta mellanleden. Vid successiva tvärsnitt genom denna och scutellum är det blott några tunna snitt mellan det, som visar den kärlsträng, som af- går till scutellum, och det, som visar slidans båda strägar. — Öf- verhudens celler i scutellum bli något mer sträckta än hos Holcus. lNESe SACHS I. ce. Taf 5 fig: 6. 24 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. Hjertbladet är alltså grönt och assimilerande, således icke afvikande från vanliga örtblad hos Alisma plantago och ra- nunculoides, Ruppia rostellata, Najas flexilis och Triglochin maritimum. En metamorfos af spetsen, bestående dels i upp- svällning, dels i öfverhudens ombildning med bibehållande af assimilationsförmågan i hjertbladets nedre del eger rum hos Juncus sp., Agave americana, Yucca aloefolia tricolor, Hya- cinthus candicans, Iris pseudacorus och Bohemica, Lapeyrousia juncea, Tradescantia discolor och Hedychium Gardnerianum. Hos Asparagus verticillata är assimilationsförmågan betydligt inskränkt och hos Tamus communis ingen. Hos Dracena Draco, Musa Ensete, Canna sp. och synnerligast hos palmerna och gräsen är denna metamorfos, som går ut på att göra hjertbladet tjenligt som uppsugningsorgan, starkast. Kraftigast utvecklad öfverhud på den del af hjertbladet, som tjenstgör som uppsugningsorgan ha Hyacinthus candicans, Canna sp., Arum italicum 'samt gräsen. Hvad kärlsträngarnes antal beträffar, synes detta bero af hjertbladets storlek. Ju mindre hjertbladet är, dess mindre ledningsväfnad behöfver det, och dess mindre blir kärlsträn- garnes antal. Hos Ruppia rostellata och Najas flexilis, som båda ha ett helt tunt och litet hjertblad, finnas ej ens några kärl, blott en prokambialsträng. Alisma plantago och ranun- culoides, Juncus sp., Iris pseudacorus och Lapeyrousia juncea ha en enda ogrenad kärlsträng, de båda sist nämda dock en ganska kraftig ; deras hjertblad är också något kraftigare än de förut nämdas. Triglochin maritimum har en eller tre strängar. Två ogrenade kärlsträngar ha hjertbladen hos Hya- cinthus candicans och Commelyna coelestis; tvänne strängar, som något förgrena sig i hjertbladets spets, har Tamus com- munis. Fyra ha Yucca aloef. tric. och Tradescantia discolor; fyra eller något flere Asparagus vert., Arum ital. och Agave americ.; ännu flere Dracaxna Draco, Musa Ensete och Canna; palmerna slutligen ha det största antalet och bland dem sär- skildt Chameerops, Latania, Corypha, Cocos och Nipa, i de flesta fall ordnade i periferien. Den i fröet inneslutna delen af hjertbladet har aldrig klyföppningar, dess öfriga delar ofta. Palmerna, hos hvilka hjertbladspetsen når den högsta möjliga grad af uppsvällning, ha icke heller klyföppningar på hjertbladets öfriga delar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 38. 25 Detta kan bero på, att de flesta palmer gro temligen djupt nere i jorden. Hvilken form af hjertblad, som förekommit först under jordens utvecklingsskeden, det helt gröna, assimilerande eller det »metamorfoserade» är en fråga af allt för spekulativ art för att derom ens en förmodan här bör framkastas. Om gräsens hjertblad vill jag heller icke uttala någon åsigt. I en fråga af så djup morfologisk natur torde i ett förstlingsarbete som detta ej vara lämpligt att framlägga nå- gon åsigt. (SA Fig. Förklaring öfver figurerna. 1. Ruppia rostellata. Del af en groddplanta förstorad. Frö- skalet borttaget. hr = hufvudrot, br — birot, kot = hjert- bladet, bl = 1:sta bladet efter kot. 2. Alisma plantago. Öfverhuden hos hjertbladet. b = bi- i celler. 3. Juncus sp. Spetsen af hjertbladet efter att ha legat i kalilut och glycerin, så att den blifvit så genomskinlig, att kärlsträngen synes under öfverhuden. Något skemat., då ju öfverhud och kärlstr. icke ligga i samma plan. ep = epidermis. 4—9. Hyacinthus candicans. 4. Groddplanta i nat. storlek. 5. Längdsnitt genom det parti, som bildar öfvergång mellan hufvudroten (= hr) och den hypokotyla stamdelen (= hs). br = birötter. 6. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladets spets. ep = epidermis. 7. Tvärsnitt strax ofvanför den hypokotyla mellanleden. sl = slidan, k = kärlsträng. 8. Tvärsnitt genom hjertbladskaftet. k = kärlsträng. 9. Skematisk figur, som visar, huru kärlsträngarne böja öfver från slidan (= sl) ut i skaftet (= sk): 10—11. Agave: americana. G 10. Groddplanta i nat. st. sedan fröskal och fröhvita aflägsnats. kot = hjertblad. 11. Hjertbladspetsen ng. först. 12—13. Yucea aloefolia tricolor. 12. Groddplanta i nat. st. 13. Hjertbladets spets, 2 ger. först. 14. fris Pseudacorus. Groddplanta i nat. st., kot = hjertblad. 15. Iris Bohemica. Groddplanta 1 nat. st. 16. Tamus communis. Nedre delen af en groddplanta 2 ggr. först. I = lågblad, bl = det första örtbladet. 17. Dracena DPraco. Groddplanta i nat. st. 18. Commelyna coelestis. Längdsnitt på öfvergången mellan rot och stam. Blott den ena af hjertbladets kärlsträngar synes. hr = hufvudrot, br = birot, kot = hjertbladet, st. = stamknoppen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD.. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 3. 27 Fig. » 19. Musa Ensete. Groddplanta i nat. st. 20. Canna patens. Tvärsnitt genom stammen och längdsnitt genom fröet. sl = hjertbladslidan, sp = hjertbladspetsen, albl== fröhvita, £ = fröskal. 21—22. Canna sp. 21. Hjertbladslidan uppskuren på buksidan och utbredd, 2 ggr först., k = kärlsträng. 22. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladspetsen. ep = epi- dermis. '23—24. Årum italicum. 23. Groddplanta i nat. st. 24. Tvärsnitt genom slidan. sl = slidan, bl = det första bladet efter hjertbl. 25. Chamerops flexuosa. Del af hjertbladets spets, som visar, huru kärlsträngarne sammanlöpa och bilda en nätlik väfnad. p = periferien. 26—29. Caryota urens. 26. Groddplanta i nat. st. 27. Tvärsnitt genom periferien af hjertbladets spets. k = kärl- sträng, ep = epidermis. ; 28. Öfverhuden i hjertbladspetsen sedd uppifrån. 29. Tvärsnitt genom fröet. kot = hjertbladet, alb = fröhvitan, FfESfröskal 30. Sabal Havanensis. Groddplanta i nat. st. 31—33. Pritchardia filamentosa. 31. Groddplanta i nat. st. 32. Hjertbladets spets 3 ger. först. efter att ha legat i kalilut, så att kärlsträngarne synas. 33. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens periferi. ep = epidermis, i = intercellularrum. 34—36. Cocos nucifera. 34. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens periferi. k = kärlsträngar. 35. Tvärsnitt genom hjertbladspetsens inre. i = intercellularrum. 30. En del af snittet 1 fig: 34 starkare förstoradt. ep = epidermis. 31—43. Nipa fruticans. 37. Groddplanta i nat. st. Den främre hälften af fröskal och fröhvita är borttagen. kot = den uppsvälda hjertblad- spetsen, alb = fröhvitan, sl = det lilla bruna hoptorkade fjellet, 1, 2, 3, 4 = lågbladen i den ordning de följa. 38. En annan groddplanta i nat. st., sedan fröskal och frö- hvita aflägsnats och lågbladen afskurits. a = det kägellika partiet, 39. Tvärsnitt genom hjertbladets periferi. ep = epidermis. 40. Epidermis på det uppsvälda hjertbladet sedd uppifrån. 41. Tvärsnitt genom det uppsvälda hjertbladet. k = kärlsträng. Två ggr först. 42. Parti af den allra yttersta spetsen af hjertbladet, som visar kärlsträngförgreningen. 28 MARIA LEWIN, HJERTBLADETS ANATOMI HOS MONOKOTYLEDONERNA. Fig. 43. Radiärt snitt genom fröhvitan. v — cellvägg, r — cellrum, p = porkanal. 44. Triticum vulgare. Skematiskt längdsnitt genom scutellum (sc) och slidan (sl). k = kärlsträng, 1 = ligula. 45. Hordeum vulgare. Scutellum efter att ha gjorts genom- skinlig; så att kärlsträngarne framträda. k = kärlsträng i scutellum, ks = kärlsträng till slidan. 46—49. Oryza sativa. 46. Skematisk bild visande det samma som fig. 44 af hvetet. Beteckningen den samma som der. m = mellanleden. 47. Tvärsnitt på det ställe der slidan utgår. a = kärlsträng till slidan, b = birötter, ce = den sträng, som böjer ned i mellanleden, d = den kraftiga strängen, som löper genom mellanleden och ut i roten. 48. Tvärsnitt genom periferien af scutellum. ep = epitel. 49. Tvärsnitt genom slidan. sl = slidan; a, b, c de följande bladen, k = kärlsträng. 50. Festuca elatior. Groddplanta i nat. st. m = mellanled, sljesida: 51—54. Zea Mais. 51. Skematisk bild motsvarande fig. 44 och 46 af hvete och ris. Samma beteckning som der. 52. Tvärsnitt genom det ställe der slidan utgår. a = kärl- strängar till slidan, b = birötter. 53. Tvärsnitt genom periferien af scutellum. ep = epitel. 54. Tvärsnitt genom mellanleden. 55. Holcus sorghum. Groddplanta i nat. st. m = mellanleden. Bihang till K Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afd.III.Ne 3. TaflI Maria Lewin del Lith.W. Schlachter, 5 tockholm. Tafl.IL 23 Bihang till K.Vet. Akad. Handl. Bd.12. Afd. IL N TithW Schlachter, Stockholm aria Lewin del. Bihanég till K Vet Akad. Handl.Bd.12. Afd. II. No 3. TafLIT. Maria Lewin del. Lith.W; Schlachter, Stockholm. BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. BAND 12. AFD. II N:o 4. LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST P. J. HELLBOM. MEDDELADT DEN 13 OKTOBER 13886 GENOM V. WITTROCK. STOCKHOLM 1887 KSÖINIGTTER BLIOLKSTYRISYSOIKSEIRAE ENT P. A. NORSTEDT & SÖNER + "EM St ANN ART s fav ATaLv BeorÄTva IV j ry. I MULEN. sär v ove ta It ArIYSON rv EE åå relatera VI Få trakter af vårt land torde i lichenologiskt afseende vara mindre kända än vestkusten i allmänhet och i synnerhet dess skärgård. Visserligen hafva alltsedan KALMS tid flitige forskare nästan årligen besökt Bohusläns såväl fastland som öar, men den rika fanerogamfloran i första rummet och dernäst den yppiga algvegetationen torde nästan uteslutande hafva tagit uppmärksamheten i anspråk. Om ock en eller annan af dem tagit någon kännedom om lafvegetationen, åtminstone de allmänna dragen deraf, så har ingenting derom blifvit publi- ceradt. Utom BLOoMBERGS uppsats om Marstrandsön (Bot. Not. 1878) och Hultings bidrag till kännedomen om Bohusläns laf- vegetation (Bot. Not. 1875), hvilken senare uppsats berör norra skärgården, består, såvidt jag känner, allt hvad vi ega i tryck meddeladt blott af enstaka uppgifter i äldre eller nyare skrifter. För att 1 någon mon komplettera kunskapen om skär- gårdens lafvegetation, sökte och erhöll jag anslag af stats- medel för en resa i denna trakt under sommaren 1884 och valde till föremål för mina forskningar öarne Oroust och Tjörn, hvilkas lafvegetation endast till sina allmännaste drag var be- kant, samt Hallands Wäderö och Hven, hvilka, så vidt jag känner, ej förut blifvit besökta af lichenologer. Ungefärligen 2/3 af sommarferierna egnades åt undersökningen af dessa öar?), hvilka, om de ock i licheniskt afseende äro andra trakter i vårt land underlägsna, likväl äro af ej ringa intresse, synner- ligen för dem, som förut ej haft tillfälle att göra bekantskap med någon annan hafsstrandsvegetation än den temligen torf- tiga vid Östersjöns nordliga del och den föga rikare vid Öster- götlands kust. Enär det säkerligen torde intressera lichenologiens vänner att taga någon kännedom om dessa öars licheniska förhållan- !) I resplanen ingick äfven den danska ön Bornholm, för hvars undersökning återstod vid pass en månad. Resultatet deraf hoppas jag kunna framdeles meddela i en särskild uppsats. 4 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST den, vill jag nu meddela hvad jag derom under min vistelse derstädes inhemtat och härvid först behandla hvarje ö sär- skildt för sig. De förhållanden, som dervid komma att fram- ställas blifva hufvudsakligen följande: Naturbeskaffenheten, så vidt den har något inflytande på lafvegetationen, förloppet af resan i största korthet och uppgift på de ställen, som blifvit undersökta jemte vegetationsbilder från några af dessa ställen. Sedan derefter till jemförelse meddelats en förteckning på laf- arter, som träffats på Gränsö 1 Östergötland, lemnas slutligen en sammanställning af alla på öarne vid vestkusten iakttagna arter och former, hvarvid anmärkningar beträffande deras ut- bredning eller andra afsevärda förhållanden skola på lämpliga ställen vidfogas. Slutligen lemnas en jemförande sammanställ- ning af de särskilda öarnes artantal i förhållande till hela om- rådets. 15 Oroust. Den största ön i vestra skärgården och näst Gotland och Öland den största af Sveriges öar, innehållande i areal något öfver 3 qv.-mil (enl. HOLMBERG). Den skiljes från fastlandet genom Koljöfjorden i vester, i norr och öster genom Kalfö- Hafstens-Svansunds- och Halsefjordar, i söder från Mjörn ge- nom Skåpesund, som förenar Steg- och Askerödsfjordarne. Största sjön på ön är Grindsbysjön, !/; mil lång, men föga bred, med vattendrag genom Asmunderödssjön till Slussen i Torpa socken. Ett annat vattendrag upprinner i Stahla socken i södra delen af ön och utfaller under namn af Henån på dess norra sida. Den herskande bergarten är granit och gneis eller öfvergångar mellan båda. Karms karakteristik af öns östra del (Myckleby och Tegneby), »skallota och skoglösa, dock ej mycket höga berg, endast beväxta med små enbuskar, ljung och ormbunkar och ned emellan dem då och då små myrar och morasser, fulla af ljungtufvor», eger nog delvis tillämp- lighet ännu, dock sträfvar nu ungskogen mångenstädes upp i bergsskrefvorna på gynsammare ställen och de gamla myrarne och moraserna utgöra flerstädes skogsmark eller till och med odlade fält. Kring Henån i Röra socken förekommer vacker barr- och löfskog och i Morlanda socken nedanför den berg- vägg, som utgör socknens östliga gräns, särdeles täck löfskog af ask, ek, hassel m. m: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 5 Alldenstund området i förhållande till den korta tid jag hade att disponera var mycket vidsträckt och således icke kunde undersökas i hela sin vidd, ansåg jag ändamålsenligt att - ntvälja några vissa punkter, helst på olika sidor af ön, för att få en föreställning om strandvegetationen på flera ställen. Under resan mellan dessa punkter på kusten blefve det till- fälle att taga inlandets vegetation i betraktande. I enlighet med denna plan begaf jag mig först till lastage- platsen Slussen på nordöstra sidan af ön, der Rundsberget, Brunnefjellet och Skansberget äfvensom de mellan Gersängen och Klefva belägna, med småskog af hvarjehanda löfträd be- växta kullarne så noggrant som möjligt undersöktes. Derifrån togs landvägen förbi Asmunderöds gästgifvaregård, der den tarfliga laffloran ej föranledde något uppehåll, till Henån på norra sidan af ön. Närmare detta ställe ledde vägen genom en vacker barrskog, men träden voro för unga att hysa någon nämnvärd Jlafvegetation. Vid Henån gjordes en exkursion längs stränderna på ömse sidor om viken, der utom den van- liga strandvegetationen hvarjehanda annat påträffades. Den skogbeväxta dalen kring ån undersöktes och torde vara den bästa lokal för trädlafvar på hela ön. Från Henån fortsattes färden sjöledes till Morlanda på öns vestra sida. Strandvegeta- tionen kring hamnen vid den s. k. Morlanda tonge var den vanliga, hvarför jag utan dröjsmål begaf mig till det på andra sidan viken liggande Strömdala, der utom den närmaste om- gifningen Valsberget och det längre bort belägna Dufkärrs- berget genomströfvades. Nästa station blef Sörbo gästgifvare- gård 1 samma socken. Bortom Morlanda kyrka går vägen längs efter en brant bergvägg, Morlandadalens begränsning i öster, och nedanför denna växa hvarjehanda löfträd såsom ask, ek, hassel o. 8. v. Dessa lokaler undersöktes noggrant mellan Sörbo och Glimsås och lemnade ej obetydliga bidrag till känne- domen om öns trädlafvar. En exkursion företogs äfven till åtskilliga vesterut från Sörbo liggande bergkullar. Resan fort- sattes derifrån söderut genom Morlandadalen, som ett stycke söder om Glimsås vidgade sig till allt större odlade fält och följaktligen tedde sig allt mindre intressant i licheniskt hän- seende. Den tarfliga lafvegetationen vid fiskeläget Helleviks- strand lockade ej till något längre uppehåll, utan färden fort- sattes sjöledes till Mollösund, beläget på öns eydvestra kust. En liten exkursion derstädes lemnade intet nämnvärdt bidrag 6 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. till öns lafflora. För att derifrån komma till Skåpesund på södra kusten af ön stodo två utvägar öppna: den ena, att in- vänta ångfartyg, som lade till på båda ställena, den andra, att lega en roddbåt till Nösund och derifrån resa landvägen genom Stahla socken. Enär jag ville ytterligare se något af det inre landet, valde jag den senare, ehuru obeqvämare och dyrare vägen. Föga vanns dock derigenom. Vid Nösund träffades i den närmaste omgifningen ingenting anmärknings- värdt och vägen genom Stahla var omgifven af åkrar och ängar. Först vid Varekil var det möjligt att företaga någon exkursion med utsigt att något uträtta. Utbytet af lafvar der blef dock icke stort. Resan fortgick derför till Skåpesund, der de närmast hamnen belägna klipporna undersöktes med det resultat, att öns artantal ej obetydligt ökades. Alldenstund det i växtgeografiskt hänseende är af vigt att känna, hvilka nordliga och sydliga arter mötas i Bohus- länska skärgården, egnade jag detta förhållande en synnerlig uppmärksamhet, särdeles på Oroust såsom den nordligaste ön af det område jag beslutit undersöka. Resultatet blef hufvud- sakligen följande: Af nordliga arter nedgå hit Lecanora heli- copis, som dock är allmän på klippstränderna i hela skärgården, Lecanora poliophea, som är funnen på Klöfverön vid Mar- strand, Acarospora molybdina, som mycket sparsamt träffades vid foten af Brunnefjellet på låga klippor vid stranden och Buellia moriopsis, som egentligen är en fjellväxt, men som dock träffats på några få ställen utom fjellen. För dessa arters utbredning är redogjordt i denna afhandlings speciela afdel- ning. Ett par sydliga arter träffades ock på Oroust, nemligen Buellia verruculosa och Rhizocarpon viridiatrum, af hvilka den förra ej förut blifvit funnen i Sverige. Åfven för dessa arters geografiska utbredning redogöres i den följande speciela af- delningen. Lafvegatationen på strandklipporna består på Oroust, lik- som på de öfriga öarne, hufvudsakligen af följande arter: Physcia aquila och ciliaris scopulorum, Caloplaca murorum, elegans (sällsynt) och cerina aractina, Xanthoria parietina aure- ola, Ramalina scopulorum och polymorpha, Gyrophora spvdo- chroa, Lecanora helicopis, Hageni, sulphurea, subfusca coilo- carpa och atra, Rinodina milvina och längst ned i sjelfva våg- sqvalpet och så högt vattenstänket når Verrucaria maura och Lichina confinis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 4. 7 Efter dessa allmänna anmärkningar öfvergår jag till skil- dringen af lafvegetationen på några särskilda lokaler, enligt anteckningar på stället, hvilka anteckningar blifvit ytterligare kompletterade, sedan efter hemkomsten den insamlade skörden blifvit fullständigt granskad. Dessa lokaler äro hufvudsakligen Rundsberget, Brunnefjellet och Skansberget vid hamnplatsen Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo samt Skåpesund i Stahla socken. Rundsberget är ett kalt granitberg med mot hafsviken och en del af landsidan branta väggar. På de lodräta branterna mot landsidan förekomma temligen ymnigt Gyrophora spodo- chroa, Umbilicaria pustulata, Rhizocarpon geographicum (sparsamt blandad med Rh. viridiatrum), Lecanora tartarea, Pannaria lanuginosa, Parmelia conspersa (dålig) och olivacea. Dessa arter falla genast i ögonen och bestämma, så att säga, laf- vegetationens fysiognomi redan på afstånd. Mindre i ögonen fallande äro Lecanora atra och sordida subearnea, Rinodina confragosa, Lecidea Dicksonir, Stereocaulon nanum (i sprickor), och der vatten tidtals framsipprar Ephebe pubescens, Pyrenopsis hematopis och Massalongia carnosa. På sluttningar med afrundade ytor växa ÅLecanora tartarea och chloropheoides, Lecidea neglecta, Phylliscum Demangeonii. Branterna mot hafssidan äro nedtill alldeles laffria, högre upp delvis betäckta med sterila lafcrustor, delvis nakna, så att den röda fältspaten öfverallt framsticker; på andra ställen åter ser man Ramalina scopulorum i 2 former: en äldre, som på afstånd synes grå, en yngre, på afstånd hvitgul, här och der Peltigera canina, Gyrophora spodochroa och sällsynt en och annan rosett af Physcia aquila. På bergpallar, dit man kan komma upp från båten, träffas nära vattenbrynet Verru- caria maura och något högre upp Ephebe pubescens, en steril thallus af någon Pyrenopsisart, sannolikt hematopis och Sarco- gyne Clavus. Vandrar man uppför sluttningarne på bergets landsida, så träffas åtskilliga Cladontier: rangiferina och silvatica, squamosa, gracilis, cornucopioides, men alla dåliga eller i stympade for- mer. Högre upp, på till dels mossbeklädda sluttningar växa IEvernia furfuracea, Parmelia incurva, Spherophoron fragile och coralloides, Parmelia saxatilis och var. omphalodes, Ce- traria glauca, Biatora rivulosa, Cornicularia aculeata, Peltigera canina, malacea och scabrosa, Toninia caudata, Cladonia rangi- SI HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST- ferina silvatica och uncialis, Maussalongia carnosa, Parmelia physodes. Öfverst på den högsta, rundade toppen växa Xanthoria lychnea pygmea, Physcia cesia, Gyalolechia vitellina, Aspicilia gibbosa och cinerea, Ramalina polymorpha — alla mycket spar- samt, ty en del af bergstoppen är ännu alldeles laffri. På något lägre toppar förekomma Parmelia centrifuga (sparsamt), Lecidea fuscoatra, furvella och tenebrosa, Lecanora badia och atriseda, Buellia sororia och mycket sällsynt verruculosa, Gyro- phora polyphylla, erosa och polyrhiza, Psora fuliginosa, Ca- tillaria intrusa, Biatora rivulosa, Cladonia decorticata macro- plhylla, Peltigera scabrosa, Hamatomma ventosum. Brunnefjellet är en långsträckt, till större delen kal bergs- rygg, hvars norra del dock är beväxt med vacker ungskog af tall och gran, men träden äro så unga, att ej ens de vanli- gaste lafarter der hunnit bosätta sig. De på tallen förekom- mande, något mer utvecklade högre arterna äro endast Par- melia physedes och Lecanora subfusca, af Usnea barbata, Ever- nia furfuracea, Cetraria juniperina pinastri, Lecanora varia ”symmicta träffas endast spår. Deremot förekomma, ehuru i ringa mängd, Lecidea turgidula, Bilimbia Nitschkeana och Bia- tora pheostigma. Granstammarne äro i allmänhet fria från högre lafarter; på ett och annat träd träffas dock sparsamt Evernia furfuracea och prunastri, Ramalina calicaris fastigiata och Ce- traria glauca, af lägre arter Bacidia atrosanguinea, Biatora micrococca, Gyalecta diluta. Bergen i skogen äro beklädda dels med lafvar såsom Stereocaulon coralloides, pileatum, paschale, denudatum och evolutum samt de allmännaste Cladonia-arterna, väl utvecklade, dels ha mossorna t. ex. Hylocomium loreum m. fl. redan ut- trängt lafvarne, men bland dessa hålla sig ännu qvar Peltigera canina och polydactyla samt Bilimbia milliaria; på jord före-. kommer Thrombium epigeum, i bergspringor Biatra atrofusca och på nakna stenen Segestria lectissima. På låga strandklippor vid viken mellan Brunnefjellet och Rundsberget träffas Verrucaria maura, Lecanoru Hagenti, Ca- loplaca murorum m. fl., hvartill kunna läggas de sparsamt förekommande Acarospora molybdina och Pyrenopsis impolita. Södra delen af Brunnefjellet har just ingen nämnvärd laf- vegetation, dock träffas på en af branterna Nephroma arcti- cum, som för öfrigt på Öroust är temligen sällsynt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 4. 9 Skansen är det högsta berget vid Slussen, består af grå gneis och är afdelad i flera terrasser med afrundade slutt- ningar. Lafvegetationen här är temligen tarflig. Öfversta toppen, en smal, föga lång bergkam, hyser följande arter, de flesta klent utvecklade: Parmelia physodes, saxatilis och B om- phalodes, Evernia furfuracea, Physcia cesia, Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Lecanora tartarea, Spherophoron fragile, Par- melia conspersa och olivacea, Umbilicaria pustulata. Aspicilia gibbosa och cinerea, Rhizocarpon geograplicum, Placodium saxi- cola och cartilaginewm, Parmelia Mougeotii. Bergkammen är på norra sidan brant, på den södra slut- tande. På branten tillkomma, utom de på toppen anmärkta, Cetraria glauca, Mycoblastus sanguinarius, Peltigera scabrosa, Spherophorus coralloides, Biatora rivulosa, Lecidea macrocarpa a platycarpa, Lecanora orosthea, Punnaria lanuginosa, Sarcogyne simplex, Hematomma coccineum, Rinodina milvina, Aspicilia deusta, Cladonia cornucopioides och Flörkeana, Bryopogon bi- color, Cornicularia aculeata, Cladonia decorticata a macrophylla, Peltigera polydactyla, Lecanactis Dilleniana, Rinodina confra- gosa, Bacidia umbrina, Lecanora polytropa och sordida sub- carnea, Bilimbia coprodes, Biatora coarctata, Urceolaria scru- posa, Acarosporu fuscata, Coniocybe furfuracea samt spår till Massalongia och Nephroma arcticum. Första terrassen, från toppen räknadt, är beväxt med ung granskog med utom de vanliga Parmelia physodes, lvernia furfu- racea, Cetraria glauca, Lecanora subfusca, äfven Ramalina fa- rinacea. På marken växa Cladonia carneola och Iemadophila eruginosa. De följande terrasserna åt söder och deras sluttningar äro i afseende på lafvegetationen dels likartade med den före- gående dels ännu tarfligare, men på den nedersta sluttningen invid landsvägen träffas Buellia Diibenii, något längre åt nord- vest Psora fuliginosa, Dermatocarpon miniatum, och vid hamn- platsen Placodium cartilagineum. På flyttblock och rullstenar i stengärdesgårdar vid Gers- ängen förekomma följande arter: Parmelia saxatilis och B om- phalodes, conspersa, olivacea, physodes, Mougeotii, Gyalolechia vitellina, Lecanora polytropa & " intricata, atra, sordida, al- bescens, Acarospora fuscata och f. sinopica (sällsynt), Lecidea fuscoatra, Rhizocarpen geographicum och distinetum " Oederi, Umbilicaria pustwlata, Gyrophora polyphylla, Aspicilia cinerea 10 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. och gibbosa, Bacidia umbrina, Biatora lucida, Xanthoria parie- tina, Caloplaca pyracea, Rinodina milvina, Lecidea elceochroma a latypea, Buellia myrtocarpa. Kullarne vid Klefva äro beväxta med ung löfskog och hassel, ek, ask, sälg och al med hufvudsakligen följande arter: Tomasellia Leightonii och opegraphella (på hassel), Arthonia radiata och punctiformis, Arthopyrenia grisea och Fumago, Lecanora Hageni " persimilis (på sälg), Buellia myriocarpa (på sälg och asp), Lecanora pallida Pp cinerella (på al). fHenån är en smal, mellan söder och norr gående dalkjusa med nästan jemn botten på ömse sidor om den liknämda från Stahla socken kommande »elfven»; den är både i öster och vester innesluten af höga, temligen branta berg. Långs elfven växa hvarjehanda löfträd såsom al, sälg, ek och björk. Afven bergsbranterna äro beväxta med löfskog, hvilken högre upp efterträdes af barrskog. Mest omvexlande är löfskogen på den vestra sidan, just der dalgången är bredast. Gör man en van- dring kring denna del af dalen, möter man de flesta vanliga löfträd, dels bildande mindre grupper af samma art, dels blandade med hvarandra, alla mer och mindre lafbeväxta, ehuru ingen art kan sägas vara ymnig. På al växa Evernta prunastri, Parmelia saxatilis var. sulcata och olivacea, Cetraria sepincola var. chloroplylla, Ramalina farinacea, Buellia myriocarpa, Per- tusaria coccodes, Phlyctis argena och" Arthopyrenia grisea. På ask förekomma Xanthoria parietina, Physcia stellaris och BP hi- spida, pulverulenta, obscura ulothrix, Pertusaria communis, Ra- malina fraxinea och fastigiata, Lecanora subfusca och pallida var. cinerella, Lecidea eleochroma var achrista. Längre bort träffas en grupp af aspar med sina egendomliga arter: Calo- placa cerina och pyracea, Xanthoria parietina, Physcia obscura a orbicularis, Lecanora pallida var. angulosa, Lecania syringea, Arthonia patellulata, utom de för nästan alla löfträd gemen- samma arterna, och på gammal asp på annat ställe Catillaria grossa. Följer man en gångstig, som slingrar sig längs efter bergs- foten, kommer man snart till en temligen tät skogspark, be- stående af ask, ek, lind, sälg, lönn (ett enda träd), hassel, björk och bok. Då det skulie blifva alltför vidlyftigt att upp- räkna alla på hvart och ett slag af dessa löfträd förekommande arterna, vill jag nämna endast de märkligaste och sällsyntaste. Dessa äro: Opegrapha herpetica, Pyrenula leucoplaca, Biatorina BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4. 11 globulosa, Bacidia Beckhausii, Pachyphiale corticola, Acrocordia gemmata, Tomasellia Leightonii och opegraphella, Buellia para- sema, Calicium hyperellum. På gran förekomma: Lecidea elcwo- chroma var. flavicuns, Lecanora varia ” symmicta och subfusca, Diplotomma betulinum, Pertusaria amara; på stubbar Cladonia digitata. Bergsluttningen är betäckt med mossor t. ex. Hylocomium loreum m. fl., mellan hvilka här och der växa Peltigera scu- brosa, malacea, canina, polydactyla & Pp collina och horizon- talis, Cladonia rangiferina, Spherophorus coralloides och fragilis, Cetraria glauca, Sphyridium byssoides, Massalongia carnosa, Pannaria lanuginosa och sällsynt Pannaria plumbea. I Morlanda socken kring Strömdala förekomma hufvud- sakligen följande arter: Peltigera polydactyla & PB collina, Ste- reocaulon denudatum och evolutum, Lecanora sordida var. sub- carnea, sulphurea, atra, badia och och epanora, Lecanactis Dilleniana, Gyrophora spodochroa" och polyrhiza, Mycoblastus sanguinarius, Bryopogon jubatum ” chalybeiforme, Nephromium papyraceum, Everniå furfuracea, Pannaria rubiginosa conoplea, Gyrophora hirsuta, Acarospora fuscata f. sinopica, Psora fuli- ginosa, Physcia cesia, Pertusaria corallina, Rinodina confra- gosa, Lecidea silacea, cyanea, pantherina, furvella och athroo- carpa, Buellia moriopsis, Rhizocarpon viridiatrum, Spilonema revertens. På det närbelägna Valsberget växa Leptogium scotinum, Caloplaca ferruginea, Cladonia deformis och Flörkeana, Bilim- bia mäilliaria (på mossa) och MNitschkeana (på tall), Cladonia pyxidata P chlorophea och öfverst på bergkammen Aspicilia deusta f. morioides. På Dufkärrsberget, som är beväxt med blandad barr- och löfskog, äro följande arter de märkligaste: Pertusaria com- munis på asp och gran, Phlyctis argena på asp, Cetraria glauca, Biatora turgidula och Lecanora tartarea på tall, Biatorina tricolor och Biatora quernea på gran, Bryopogon jubatum, Usneu barbata florida, Nephromium papyraceum, Peltigera scabrosa, Cladonia squamosa och Cornucopioides, Sticta scrobiculata, Bi- limbia milliaria på mossa, Buellia myriocarpa, Pertusaria leio- placa, Biatorina globulosa, Xylographa parallela, Ephebe pu- bescens. På den branta bergvägg, som utgör Morlandadalens gräns DD) 1 öster, bildas lafvegetationens hufvudmassa af följande arter: 12 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Lecanora tartarea, atra, sordida subcarnea och pallescens, Per- tusaria corallina, Pannaria lanuginosa, Hematomma ventosum & coccinewm, Lecanactis Dilleniana, på ställen der vatten ned- sipprar en steril Pyrenopsis, sannolikt hematopis, vanligen åt- följd af Ephebe pubescens, hvartill komma de sällsyntare Sege- stria lectissima och Biatora lucida. Kring Sörbo gästgifvaregård träffades Ramalina calicaris p fastigiata, Gyrophora deusta, Sticta scrobiculata, Peltigera horizontalis, Dermatocarpon miniatum, Biatora coarctata, quer- nea (på sten, rubiginans Nyl.?), Lecanora subfusca var. coilocarpa, Segestria lectissima, Rhizocarpon calcareum; på löfträden mellan Sörbo och Glimsås Physcia ciliaris och stellaris, Lecanora atra, Bacidia rosella och arceutina, Graphis scripta. Opegrapha vul- gata, herpetica och P subocellata, alla på ask, Tomasellia Leigh- tonii (på hassel), på jord Peltidea aphthosa och Toninia syn- comista och på sten Lecanactis Dilleniana, Segestria lectissima, Catocarpon applanatum. Vid Skåpesund i Stahla socken på klipporna på ömse sidor om vägen ned till hamnen består lafvegetationen för- nämligast af följande arter: Umbilicaria pustulata, Gyrophora spodoclroa, erosa och deusta, Lecanora sordida 8 subcarnea, tartarea, orosthea, polytropa, badia, atriseda, chloropheoides, Pannaria lanuginosa, Cladonia verticillata cervicornis, Lecidea neglecta, pantherina " lapicida, fuscoatra, furvella och tenebrosa, Biatora rivulosa, Psora cinereorufa och fuliginosa, Pertusaria corallina, Parmelia saxatilis var. omphalodes, Mougeotii, in- curva, conspersa, Massalongia carnosa, Cetraria glauca, Hema- tomma coccineum, Biatorina intrusa och Bahusiensis, Arthro- rhaplus flavovirescens, Aspicilia lacustris, Stereocaula, Urceolaria scruposa bryophila, Toninia squalida, Rhizocarpon geographicum, distinetum ” Oederi och viridiatrum, Spherophoron fragile och coralloides, Dermatocarpon miniatum, Pyrenopsis hematopis, Ephebe pubescens. 2. Tjörn. Belägen söder om Oroust, från hvilken den skiljes genom Stegfjorden, omgifven i öster af Hakefjorden, i söder och vester af Marstrands- och Hjerteröfjorden, innehåller denna ö en areal af 1!/; qvadratmil. Synes vara en i jemförelsevis yngre tid ur hafvet uppstigen ögrupp af mindre skär och holmar, som sedan småningom förenats. De hafsarmar, som BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 13 fordom skilde dessa holmar, förvandlades efter hand genom afstängning från hafvet till sötvattenssjöar och bilda nu stora, fruktbara dalar, der åtskilliga insjöväxter bibehållit sig och vittna, att dalen fordom varit sjö. Bergsarten är den samma som på Oroust. Beträffande naturbeskaffenheten kan man in- stämma i HOLMBERGS yttrande: »ett fult och naket land» äfven- som i KaALMS (1742), som lyder sålunda: »mest allestädes på norra kanten skoglöst, så att näppeligen annat syntes än skallota backar och kala, höga berg; mellan dessa lågo härliga åkrar och sköna ängar; på de våta ställen växte litet alskog!» Vid undersökningen af Tjörn följdes samma plan som förut på Oroust, dock ansåg jag tillräckligt för mitt ändamål, att utvälja en eller ett par punkter på hvardera kusten, enär jag antog lafvegetationen vara föga afvikande från den på förut nämda ö, hvilket ock bekräftades. Efter en liten exkursion på Mjörn vid Skåpesund under väntan på ångfartyg begaf jag mig sjöledes till Låka, beläget på östra sidan af ön. Der undersöktes den närmaste omgifningen, synnerligast strand- klipporna och de närmast belägna bergen. Derifrån togs vägen inåt landet förbi Hamiar, der en exkursion på några timmar företogs, till Kållekärr, hvars omgifning genomströfvades i flera riktningar och sedan genom Stenkyrka socken till Stockvik på öns sydvestra strand. Här togs under ett par dagar känne- dom om lafvegetationen på stränderna på flera punkter äfven- som på ett norr om hamnen liggande, temligen högt berg. Enär vegetationens torftighet äfvensom hvarjehanda svårigheter 1 ekonomiskt afseende ingalunda lockade till längre uppehåll, återvände jag en sträcka på samma väg, som jag kommit och fortsatte sedan färden österut genom Stenkyrka socken till Djupvik, beläget vid sydöstra stranden af ön. Der företogos under några dagar exkursioner längs efter stranden både norr och söder om hamnen, hvarjemte här erbjöds tillfälle att få någon föreställning om trädlafsvegetationen, i det att löfträd här sparsamt förekommo. Äfven från Tjörn må några vegetationsbilder framställas. Vid Skåpesund på Mjörn, som är en särskild ö, men räk- nas till Tjörn, anmärktes hufvudsakligen Stereocaulon denuda- tum, Bacidia umbrina BP compacta, Psora fuliginosa, Lecidea tenebrosa, Rlhuzocarpon obscuratum och Verrucaria margacea; vid Änghagen på granit Lecanora tartarea, Pyrenopsis hema- topis och Ephebe pubescens; vid Röd på Prunus avium Rinodina 14 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. sophodes och Bacidia umbrina och på sälg Xanthoria lychnea var. polycarpa, Ramalina fraxinea, Parmelia olivacea " aspidota, Lecanora pallida B cinerella. "id Låka i Valla socken blef resultatet af undersöknin- gen ungefärligen följande: Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Cornicularia aculeata, Cetraria glauca, Parmelia physodes, olivacea var. proliza, saxatilis var. omphalodes, sorediata, con- spersa, incurva, Mougeotit, Physcia ccesia och obscura, Xanthoria parietina och f. aureola, lychnea var. pygmea, Placodium saxi- cola och cartilagineum, Hematonma ventosum, Ramalina poly- morpha & scopulorum, Evernia furfuracea, Lecanora sordida var. subcarnea, orosthea, subfusca var. campestris, tartarea, atra, albescens, polytropa & ” intricata, sulphurea, Massalongia car- nosa, Caloplaca murorum, elegans och ferruginea, Gyalolechia vitellina, Rinodina confragosa, Aspicilia cinerea, gibbosa och lacustris, Pertusaria corallina, Stereocaulon denudatum, Gyro- phora spodochroa, Umbilicaria pustulata, Biatora rivulosa, Bia- torina Bahusiensis och intrusa, Lecidea fuscoatra, cyanea, fur- vella och tenebrosa, Mycoblastus sanguinarius, Buellia sororia, Diplotomma alboatrum 8 ambiguum, Rhizocarpon grande och geminatum, Sphåerophorus coralloides och fragilis, Lecanactis Dilleniana, Dermatocarpon miniatum, Phylliseum Demangeonii och på strandklipporna Physcia aquila, Lecanora helicopis, Verrucaria maura, Ephebe pubescens, Lichina confinis. Hammar, beläget vid pass !Ys mil från Låka, företer en helt annan lafvegetation, i det att de egentliga strandlafvarne här saknas, utom Physcia aquila och, i fall man vill räkna den hit, Gyrophora spodochroa. Här träffas Gyrophora lärsuta, Psora fuliginosa, ÅAcarospora fuscata, Lecanora atriseda, atra och var. grumosa, sordida var. subcarnea och f. Swartzit, sub- fusca var. campestris, sordida med Lecidea intumescens, Pan- naria lanuginosa, Psora cinereorufa, Urceolaria scruposa, Le- cidea neglecta, Cornicularia aculeata, Massalongia, Gyrophora erosa och polyphylla. Parmelia centrifuga och physodes, Bryo- pogon jubatum " chalybeiforme, Evernia prunastri och furfuracea, Physcia ciliaris på mossa, Peltigera malacea, Hematomma coc- cineum, Rinodina confragosa, Pertusaria corallina, Umbilicaria pustulata, Biatora lucida, Coniocybe furfuracea, Stereocaulon denudatum och nanum, Lecidea furvella, Lecanactis Dilleniana, Phylliscum Demangeonii. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFp. III. N:o 4. 15 Omgifningen vid Kållekärr, beläget omkring en mil längre inåt ön, företer ungefärligen samma arter som vid Hammar med undantag af sådana, hvilkas förekomst betingas af olika lokaler t. ex. Sphyridium byssoides, Thrombium epigeum, Lep- togium scotinum. Af strandlafvarne träffas äfven här Physcia aquila och Placodium cartilagineum. Bergen, ehuru kala, äro dock delvis mossbeklädda, hvadan Peltigera scabrosa, Cladonia decorticata var. macrophylla, cornucopioides, bellidiftora och Bilimbia milliaria här sparsamt förekomma. För öfrigt må nämnas Lecidea macrocarpa a platycarpa, pantherina "lapicida och Segestria lectissima. De lodräta bergsbranterna, hvilka här liksom på Oroust vanligen vetta mot vester, hysa unge- färligen samma arter, som förut angifvits för Morlanda. I närheten af Lilldal förekomma mindre grupper eller en- staka träd af asp med hufvudsakligen följande arter: Ramalina fraxinea, Plhyscia stellaris & var. hispida, cilvaris, pulverulenta, Xanthoria parietina, Rinodina sophodes, Caloplaca aurantiaca, pyracea och ferruginea, Lecania dimera, Lecanora subfusca, Lecidea eleochroma var. achrista; i en stengärdesgård Biatora lucida. Liksom i allmänhet på ön äro bergen vid Stockvik slut- tande mot öster, tvärbranta mot vester. Ett sådant långslut- tande berg ligger bredvid gästgifvaregården på norra sidan om hamnen och företer föga märkvärdigt i licheniskt afseende. Sedt på afstånd, visar det ett enformigt grått utseende till största delen härrörande af de grå eller mörkfärgade lafarter, som der tagit plats. Den ojemförligt allmännaste af dessa är Parmelia sawatilis var. omphalodes, som ibland har så mörk färg, att den på afstånd kan misstänkas vara P. stygia, hvilken dock alldeles saknas liksom de mörka Parmelierna öfverhufvud med undantag af P. olivacea var. proliza, som här och der kan uppspåras. Till bergets gråaktiga utseende bidraga vidare Parmelia olivacea, Lecanora atra och badia, den senare i många former liksom Lecidea fuscoatra, Aspicilia deusta, hvilken ifrån den vanliga formen öfvergår till allt mörkare färg med ytterst små och glänsande areol, så att den påminner om Sporastatia Morio, f. morioides. Klent utvecklad Parmelia conspersa och torftig Blhizocarpon geographicum förekommer äfven. Lägger man härtill Parmelia saxatilis a retiruga, ett eller annat exem- plar af Evernia furfuracea och Parmelia physodes, några stym- pade former af Cladonia cornucopioides och furcata, Lecidea 16 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. neglecta och på sina ställen Spherophorus fragilis och coralloi- des, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon Öederi, obscuratum och reductum, Umbilicaria pustulata, föga utvecklad Gyrophora polyphylla och förkrympta former af en Stereocaulon (troligen paschale), så är bilden af lafvegetationen derstädes temligen fullständigt tecknad. De märkligaste trädlafvarne vid Stockvik äro Parmelia saxatilis 8 sulcata, Physcia obscura P ulothrixz, Lecania syringea och cyrtella, Bilimbia Negelii, Arthonia radiata, Leptorhaplis tremulce, Collema flaceidum. Lafvegetationen vid Pjupvik bildas längs stränderna af de vanliga arterna. Enär dessa förut (sid. 6) äro angifna, torde det vara öfverflödigt att här återigen uppräkna dem. Högre upp från stranden möter man i allmänhet samma arter, som på åtskilliga ställen i det föregående äro uppgifna, hvarför de ock torde kunna förbigås här, helst som de alla äro anförda i den speciella afdelningen af denna uppsats. Endast några få arter, som antingen icke alls träffats på förut nämda lokaler eller ock äro sällsynta, må derför här anföras t. ex. Lecidea panthe- rina och ” lapicida, Catocarpon polycarpum, Cladonia rangi- formis, Biatorina lenticularis och Bahustensis, Segestria lectis- sima, Gyrophora deusta, erosa och proboscidea. Såsom exempel på trädlafvar må nämnas: på asp: Ramalina fraxinea, Xanthoria parietina, Evernia prunastri, Physcia stel- laris & var. adscendens, pulverulenta, obscura, Lecanora pallida B cinerella och y angulosa, Caloplaca cerina, Lecidea elechroma var. achrista. Diplotomma alboatrum a vulgatum; på rönn: Xanthoria parietina och lychnea var. polycarpa, Physcia stellaris, Lecanora subfusca, RBinodina sophodes, Lecidea eleochroma var. achrista, Parmelia olivacea " aspidota; på ek: Arthonia punctiformis. Till jemförelse må här äfven anföras den af mig ej be- sökta Marstrandsön med Koön och några andra mindre öar, om hvilkas lafvegetation BLOMBERG publicerat en uppsats i Bot. Not. 1878 p. 176. Enligt denna uppsats äro nyssnämda öar ännu enformigare och i licheniskt afseende torftigare än de förut anförda, dock förekomma här några arter, hvilka jag icke funnit hvarken på Oroust eller Tjörn. ehuru de sannolikt äfven der skola träffas, om vidsträcktare undersökningar, än iag haft tillfälle göra, företagas. Dessa äro Nephromium to- mentosum, Parmelia tiliacea, Lecanora poliophea och cenisea. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 17 Aspicilia calcarea f. contorta, cupreogrisea och cinereorufescens, Cladonia cariosa, Beomyces roseus, Staurothele clopima, Pyre- nula coryli, Collema plicatile. Beträffande lafvegetationens allmänna drag på dessa öar hänvisas till den nämda uppsatsen; den särskilda förteckningen öfver observerade arter är intagen i den här nedan följande speciela afdelningen, hufvudsakligen efter nämda uppsats, dock med rättelser och tillägg, som BLOMBERG på senaste tiden skriftligen meddelat. 3. Hallands Väderö. Belägen vid pass !/; mil utanför norra delen af Skåne, tillhör den Torekovs fiskeläge i Kristianstads län. Den östra stranden af ön består dels af sand dels af låga klipphällar, som föga höja sig öfver vattenytan, den vestra af temligen höga söndersplittrade granitklippor. På två ställen går ett bälte af sand, mot vester mer och mindre täckt af jord, tvärs öfver ön, hvilken således synes bildad af 3 ursprungligen fri- stående klippholmar, hvilka sedan, allt eftersom grunden höjt sig, blifvit förenade genom uppsvämmad sand och gyttja. Det inre af ön utgöres af 2, genom en slätt åtskilda, skogsparker, hvilka mot öster sträcka sig ända ned till stranden. Den södra parken består mest af bok, med spridda ekar här och der, synnerligast i södra utkanten; den norra parken består jemte bok, af björk, lind och al. Bergarten är granit. Alldenstund löfskogen i förhållande till öns ringa omfång har en ej obetydlig utsträckning, i det den utgör mer än hälften deraf, och består af flera särskilda, för lafvarnes bo- sättning särdeles gynsamma arter och derjemte en del af träden uppnått en rätt ansenlig storlek, förefinnes här en viss rike- dom på trädlafvar. Många af dessa äro väl gemensamma för alla förut nämda trädslag, men i allmänhet ter sig lafvegeta- tionen på en del af dem något olika. De för hvarje trädslag märkligaste arterna äro hufvudsakligen följande: På bok: Pyrenula nitida, Pertusaria Wulfenii och B lute- scens, leioplaca, Phlyctis agelea, Lobaria pulmonaria, amplis- sima, herbacea, Sticta scrobiculata, Lecanora subfusca, sambuci, albellula, Usnea barbata & florida, Evernia prunastri, Ramalina farinacea och calicaris B fastigiata, Parmelia saxatilis BP sul- cata, Gyalolechia luteoalba, Haematomma coccineum, Gyalecta corticola, Bacidia rosella, Catillaria Laureri, Biatorina tricolor, 2 18 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Diplotomma alboatrum «a vulgatum, Lecanactis abietina, Ope- grapha varia, atra, herpetica, viridis, Calicwum trachelinum, ÅAcrocordia tersa, Segestria cenea, Sphinctrina turbinata; på ek: Parmelia sazxatilis 8 suleata, Physcia ciliaris, pulve- rulenta och f. venusta, stellaris och var. adscendens, Ramalina farinacea, fraxinea och fastigiata, Hematomma coccineum, Per- tusaria Wulfenii B lutescens, coccodes, amara och multipuncta, Lecanora subfusca, Lecania cyrtella, Rinodina exigua, Thelo- trema lepadinum, Bacidia rubella & 8 porriginosa och rosella; Biatorina tricolor, Biatora quernea, Buellia myrtiocarpa och Scheereri, Diplotomma alboatrum a vulgatum, Opegrapha varia & vulgata, Lecanactis abietina och amylacea, Schismatomma abietinum, Arthonia lurida, leucopellea, impolita, radiata, Bac- trospora dryina, Calicium hyperellum, roscidum och trachelinum, Cyphelium tympanellum och stigonellum, Chenotheca pheocephala B chlorella, Pyrenula leucoplaca; på lind: utom de arter, som äro gemensamma för de festa löfträd Lobaria amplissima och herbacea, Buellia myriocarpa, Diplotomma alboatrum a vulgatum; på al: Pertusaria communis och amara, Biatorina tricolor, Lecidea elwochroma var. achrista, Buellia myriocarpa, Calicium hyperellum; på björk: Pertusaria communis, Lecidea elcochroma var. achrista, Leptorhaplus epidermidis, Arthopyrenia analepta. Utom de vanliga hafsstrandslafvarne, hvilka jag förut (sid. 6) angifvit såsom gemensamma för skärgårdens klippöar, träffas på granit eller granitgrund följande arter: Parmelia saxatilis och var. omphalodes, olivacea och " fuliginosa, physodes, con- spersa, Mougeotii, Bryopogon jubatum " chalybeiforme, Cornicu- laria aculeata, Peltigera canina och malacea, Physcia cesia, Xanthoria lychnea var. pygmea (på lösa stenblock), Gyalolechia vitellina, Urceolaria scruposa, Lecanora sordida med Lecidea intumescens, sulphurea, orosthea, pallescens, polytropa, atra, sub- fusca var. campestris, Aspicilia cinerea, gibbosa och deusta, Hematomma coccineum a ochroleucum, Rinodina confragosa, Caloplaca ferruginea, Pertusaria corallina, Umbilicaria pustu- lata, Gyrophora polyphylla, Cladonia uncialis, furcata, rangi- ferina, alcicornis a damwecornis, cornucopioides, digitata ” maci- lenta, rangiformis, Bacidia umbrina, Biatora rivulosa, Biatorina lenticularis, Sarcogyne simplex, Lecidea macrocarpa " convexa, fuscoatra, furvella, cyanea a tessellata, fuscocinerea, tenebrosa, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 19 Buellia leptocline, sororia, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon geographicum, distinetum, obscuratum och reductum. 4. Hven. Belägen, som bekant är, i Öresund utanför Landskrona, har denna lilla ö en helt olika naturbeskaffenhet med de före- gående. Intet fast berg finnes derstädes, ej ens några flytt- block. Stränderna, åtminstone på östra och vestra sidan, äro höga, men bestå af blott lera och sand, följaktligen saknas både en egentlig bergvegetation och den för klippstränder vanliga. Då dertill kommer, att den största delen af ön är odlad, återstår blott den egentliga trädvegetationen, och äfven den är ej af synnerligt stort intresse, ehuru löfträd af hvarje- handa slag finnas. Längs efter vägarne förekomma planterade i stor mängd pil och ask, hvartill kommer en och annan alm, rönn eller lind samt popplar. Norrut från Uranienborg ligger ej långt från stranden en liten skogsdunge, bestående af björk och al, dock utan någon särdeles utmärkt vegetation. Den del af ön, som undersöktes, är närmaste trakten kring Uranienborg, den nyss nämda skogsdungen och omgifningen af St. Ibbs kyrka. HLafvegetationens enformighet var nästan tröttande, dock granskades temligen noggrant 80 pilar och 30 askar. Resultatet blef följande: På pu: Physcia pulverulenta, ciliaris, obscura a orbicularis och B ulothrix, stellaris var. adscendens, Xanthoria parietina, Lecanora subfusca, sambuci, Hageni, Caloplaca cerina, Rinodina exigua, Bacidia rubella och Friesiana, Bilimbia Negelii, Lecidea elecroma var. achrista, Buellia Schereri, Diplotomma alboatrum a vulgatum, Opegrapha varia; på ask: Ramalina frazinea (dålig) och fastigiata, Physcia stellaris, ciliaris, pulverulenta, obscura a orbicularis, Xanthoria parietina, Lecanora subfusca, Bacidia arceutina, Bilimbia Nce- gelii, Lecidea eleochroma var. achrista; ; på björk: Parmelia olivacea ” aspidota, Lecanora subfusca, Bacidia umbrina och abbrevians, Lecidea eleockroma var. achri- sta, Arthonia radiata; på al: Evernia furfuracea, Parmelia saxatilis b sulcata, Lecanora subfusca, Buellia myriocarpa, Arthonia lurida och radiata, Arthopyrenia grisea; på rönn: Lecanora atra, Bacidia umbrina a psotina. 20 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. En och annan alm eller lind samt en rad popplar lemna intet nytt bidrag till lafvegetationen. Kring platsen, der TycHo BrAHES observatorium eller som folket kallar det »stjernkikeriet> fordom stått, är upplagd en mur af lösa stenar, på hvilka följande arter bosatt sig: Par- melia saxatilis, sonspersa och olivacea, Xanthoria parietina, Acarospora fuscata, Gyalolechia vitellina, Placodium saxicola, Lecanora sordida, atra, polytropa & " intricata, pallescens, Aspi- cilia einerea, Bacidia umbrina fp compacta, Lecidea fuscoatra, elceochroma var. pulverulenta och pungens, Buellia verruculosa, Catocarpon polycarpum, Rhizocarpon distinctum. Märkligast af dessa är Buellia verruculosa, hvilken förut utom på OÖroust ej träffats 1 Sverige. Då stenarne, på hvilka den växer, sannolikt ditförts från trakten af Landskrona, kan det antagas, att 65. verruculosa äfven finnes på Sveriges fastland, ehuru den ännu ej blifvit upptäckt derstädes. På St. Ibbs kyrkogårdsmur träffades: Lecanora albescens, Caloplaca murorum, Bacidia umbrina PB compacta, Buellia verru- culosa, Verrucaria muralis. För en jemförelse med lafvegetationen på öarne vid Sveriges östkust torde det ej vara olämpligt att här meddela en för- teckning öfver lafarter, under sommaren 1874 af mig anmärkta på Gränså med närliggande holmar, belägen i Bråviken utan- för Östergötland vid ungefärligen samma breddgrad som Oroust, men något nordligare. Tier sila en ehuru afällstöndig enär jag vistades der blott en vecka, torde dock vara egnad att gifva en föreställning om lafvegetationen derstädes. Allden- stund Gränsö med närliggande holmar är temligen skogfattig, är det hufvudsakligen sten- och jordlafvarne, som kunna bilda en något så när lämplig jemförelsepunkt, dock bifogas äfven tradlafv arne för att fullständiga bilden af lgtnesedeknen: Bergarten på Gränsö är liksom på Oroust granit. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 4. 21 | Stenlafvar. forme. Ramalina polymorpha. men). Cetraria glauca. Nephromium papyraceum. Sticta serobiculata. Parmelia saxatilis. 8 omphalodes. — phsysodes. olivacea. sorediata. stygia. conspersa. centrifuga. incurva. Mougeotii. Physecia aquila. | — cesia; — " leptalea. Xanthoria lychnea. Caloplaca murorum. Gyalolechia vitellina. Panmaria lanuginosa. Placodium saxicola. — cartilagineum. Acarospora fuscata var. nopica. Hamatomma ventosum. — coccineum. Lecanora tartarea. — "atra. polytropa. badia. atriseda. cenisea. — scopulorum (Kopparhol- subfusca var. campestris. Jord- och mosslafvar. Bryopogon jub. " chalybei- | Cornicularia aculeata. Peltidea aphthosa. Peltigera malacea. — canina. | — Cciliaris var. scopulorum / Massalongia carnosa. Lecanora Hageni (Koppar- holmen). | Trädlafvar. 9 | Usnea barbata. | a forida. | 3 plicata. [2 hirta. | Bryopogon jubatum. Ramalina calicaris. a fraxinea. 8 fastigiata. y canaliculata. — farinacea. Evernia prunastri. — furfuracea. Cetraria juniperina. 2 pinastri. — sepincola. 8 chlorophylla. Parmelia Acetabulum. — olivacea. + aspidota. — ambigua. Physcia ciliaris. — pulverulenta. — stellaris. 8 hispida. Ph. obscura. | Xanthoria parietina. Hamatomma elatinum. Lecanora subfusca. — pallida 8 cinerella. + — varia ” symmicta. Pertusaria communis. — amara. Rinodina sophodes. Caloplaca cerina. — pyracea. Gyalecta corticola (Jons- berg). | Phlyctis argena (Jonsberg). | 22 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Stenlafvar. Jord- och mosslafvar. | Trädlafvar. | Lecanora sordida. — sulphurea. — orosthea. : Caloplaca cerina var. chlo- rina. | — ferruginea. Apicilia cinerea. — gibbosa. | — griseola. — lacustris. Urceolaria seruposa.” Gyrophora polophylla. Cladonia turgida. Cladonia botrytes. — deusta. — pyxsidata 8 chlorophea. | Psora ostreata. — erosa. — alcicornis var. dame-/| Bilimbia rufidula. ; cornis. SL DE SS — hirsuta. Biatorina erysiboides. . — gracilis. s — polyrhiza. ST | — tricolor. Ar NG — verticillata 8 cervicor- | Umbilicaria pustulata. SR FIALar Acer VI cor UREA globulosa. Toninia caudata. . Biatora Cadubrize. — fimbriata. Psora cinereornufa. a — fexuosa. — cornucopioides. Biatora rivulosa. se — turgidula. | — Flörkeana. SEN Biatorina intrusa (Tallhol- : | Arthrospora acclinis. En) — deformis. | i disifata Lecidea elzxeochroma var. Lecidea panzeola. = ve achrista. 5 de — rangiformis. / ar — pantherina ”" lapicida. : : Mycoblastus sanguinarius. — uncialis. S : — macrocarpa " convexa. ; | Buellia myriocarpa. — rangiferina. s TT — fuscoatra. Fanguterima Diplotomma betulinim. — furvella. Opegrapha varia. — cyanea « tessellata. | Arthothelium scandinavi- . I cum. — silacea. | . Arthonia radiata. — intumescens. — punctiformis. — nezglecta. P Catolechia Dibenii. Buellia leptocline. Catocarpon badioatrum. Rhizocarpon distinetum. — geographicum. Cyphelium tigillare. Calicium hyperellum. — trachelinum. | | | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4. 23 Stenlafvar. Dermatocarpon miniatum. Staurothele clopima. Verrucaria maura. Phylliseum Demangeonii. Ephebe pubescens. Jord- och mosslafvar. | berg). Microglena reducta. IConiocybe furfuracea (Jons- Polychidium muscicolum. | || Trädlafvar. Calieium curtum. | Chaenotheca tricialis (Jons- berg). Coniocybe pallida (Jons- berg). | Sphinetrina microcephala. Pyrenula leucoplaca. | Acrocordia gemmata. Arthopyrenia grisea. Leptorhaphis epidermidis. Häraf synes, att lafvegetationen på östkusten är mycket torftigare än på vestkusten. Hvad stenlafvarne beträffar, kan knappt någon sägas vara egendomlig för östkusten, då dere- mot många derstädes saknas, som på vestkusten förekomma. De vanliga hafsstrandslafvarne såsom Verrucaria maura, Pla- codium cartilagineum, Physcia aquila, Bamalina scopulorum äro i östra skärgården, med undantag kanske af den sistnämda arten, vida torftigare utvecklade än i den vestra. 24 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. HETEROLICHENES. A. Heterocarpi. Fam. I. Usneei. 1: ”Usnea (DILL) PERS: 1. U. barbata (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 15: a florida (L.) FR. pp plicata (L.) FR. Här och der på barr- och löfträd, men ingenstädes ymnig. a florida ÖOroust: Slussen på Brunnefjellet (endast spår) och Skansberget på tall, Henån, Morlanda på Dufkärrsberget. — Hallands Väderö på bok, vacker och fruktbärande. 8 plicata Oroust vid Henån. Enligt meddelande från BLOMBERG förekommer U. barbata på Marstrandsön rar på sten (hvilken form nämnes dock ej). De anförda formerna anses af NYLANDER såsom sjelfständiga arter (Lamy Lich. du Mont Dore p. 25) på grund af sporernas olika storlek. Tillräckligt materiel för bedömande af denna åsigt saknas för närvarande. 2. Bryopogon (LINK.) MASS. 1. Br. bicolor (ExrRH.) -— TH. Fr. Lich. Scand. p. 23. På mossbeväxta klippor, endast steril. Oroust: Slussen på Brunnefjellet och Skansberget mycket sparsamt, Henån på en klippvägg på en i hafsviken utskjutande udde, vesterut från hamnen. 25 Brajuoetum (1) — TEER Dich: besvd paa a prolizum (ACH.) = chalybeiforme (1L.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4, 25 p implexum (HOFFM.) Formen a förekommer på barr- och löfträd samt på gamla träväggar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka. — Hallands Väderö. "= chalybeiforme på sten. Oroust: Slussen på Skans- berget, Morlanda vid Strömdala. -— Tjörn: Låka, Hammar. — Hallands Väderö: på klippor vesterut från skogvaktare- bostället. Pp implezum Oroust: Morlanda vid Dufkärrsberget på gran. »Br. jubatus» (hvilken form uppgifves ej) anföres från Mar- strandsön flerstädes på sten. Formerna a & ” färgas ej af kali, 8 blifver deraf gul; alla 3 anses af NYLANDER såsom skilda arter (Lamy p. 28, STIZENBERGER Lich. Helv. p. 50). 3. 'Cornicularia (AcCH.) KÖRB. 1. C. aculeata (SCHREB.) ACH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 101 sub Cetraria. På steril mark och på klippor bland mossa. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skensberget, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Nösund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kålle- kärr, Djupvik. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö: på sandig mark i södra skogsparken och på klippor vesterut från skogvaktarebostället. Fam. 2. Ramalinei. 4. Ramalina ACHE. 1. BR. calicaris (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 34. a fracinea (L.) p fastigiata (PERS.) y canaliculata (ACH.) Hufvudformen på löfträd af hvarjehanda slag. Oroust: Morlanda på al, Henån på ask. — Tjörn: Hammar, Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp (Mjörn vid Röd på sälg). — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på ask. p på löfträd, någon gång på barrträd. Oroust: Slussen vid norra ändan af Brunnefjellet på gran, Henån på ask, Mor- landa i trakten af kyrkan på al, Sörbo på ek, Glimsås på asp. 26 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. — Tjörn: Låka, Hövik. — Marstrandsön: mer el. mindre säll- synt. — Hallands Väderö på bok och ek. — Hven; Uranienborg på ask. y Hallands Väderö. 2. jarinacea (1) — TE. ER. Tich. Scand. p. Jo. På träd och sten. Oroust: Slussen på Skansberget på oran, Henån på al, sälg ete. — Tjörn: Djupvik på sten. — Hallands Väderö på bok och ek. 3. FR. polymorpha AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 35. På klippväggar och flyttblock, synnerligast vid stränderna, men äfven inuti landet. Oroust: Slussen, Morlanda vid Ström- dala, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Hal- lands Väderö: vanligen tillsammans med följande art. 4. RB. scopulorum (RETtz.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 39. På klippor vid stränderna allmän, mer och mindre ut- vecklad. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån på strand- klippor utanför åns utlopp. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö på vestra stranden. Såsom bekant är, skiljer NYLANDER denna art i 2 sjelf- ständiga arter, R. scopulorum och cuspidata, allt efter som den färgas af kali eller icke. Ehuru detta förhållande onekligen antyder något olikartadt, torde det. ej ensamt kunna anses såsom tillräcklig karakter för artskilnad. — Då det icke desto mindre är anmärkningsvärdt, må här anföras, att explr från alla här ofvan uppräknade lokaler färgas af kali först gult, sedan brunt. 5. Evernia ACH. 1. E. prunastri (L.) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 30. På träd och buskar af åtskilliga slag, stundom på sten. Oroust: Slussen, Brunnefjellet på gran, Henån på al och sälg, Morlanda. — "Tjörn: Hammar på sten, Djupvik på asp. — Marstrandsön: på träd sällsynt. — Hallands Väderö på bok. 2. E. furfuracea (L.) FR. — Parmelia Tu. Fr. Lich. Scand. Pp.o. 116. På barr- och löfträd, stundom på sten. OÖroust: Slussen på nordliga delen af Brunnefjellet på tall och gran, Skansberget på sten, Henån, Morlanda vid Strömdala, Varekil på tall. — BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 27 Tjörn: Låka, Hammar, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön (ALMQVIST enl. BLoMBERG). — Hven: 1 en skogsdunge vid stran- den norrut från Uranienborg på al. Föres väl rättast på grund af sina rhiziner till Parmelia, såsom Tu. FRIES gjort, men är till sin habitus så lik en Evernia, att man ogerna vill skilja den från detta slägte, dit man är van att föra den enligt gammalt bruk. 6. Cetraria ACHE. SC juni perinan (1). — IH: ER. Lich. Scand. p. 104. pp pinastri ScoP. Hufvudformen ej anmärkt inom området. £ funnen endast på Oroust: Slussen på Brunnefjellet, men föga utvecklad. — Både &« och £ anses af NYLANDER såsom sjelfständiga arter. 2; CC. glauca (L.) AcH. — TH: Fr. Lich. Scand: p. 105: På sten och träd. OÖOroust: Slussen på Rundsberget på sten och Brunnefjellet på gran, Skansberget på sten och gran, Henån på sten, Morlanda vid Strömdala på Dufkärrsberget på tall, Skåpesund på sten. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Stockvik, Djupvik på sten. — Marstrandsön: på sten ymnig. — Hallands Väderö: på sten, mycket sällsynt. 2. C. sepincola (EHrRH.) AcHE. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 107. pp chlorophylla (HUMB.) SCHAER. Hufvudformen ej anmärkt inom området. 8 är funnen på Oroust: Henån på al och gran, Varekil på tall. — Föres af NYLANDER såsom egen art till slägtet Platysma under namn af Pl. ulophyllum (AcH.) NyLr.; ofvan anförda benämning (chloro- phylla) är dock äldre (1793). Fam. 3. Peltigerei. 7. Nephroma (AcH.) NYL. I: ON. areticum (L.). — TH. Fr. Lieh.. Aret. ps 41. På klippväggar, sällsynt. ÖOroust: Slussen på en brant vägg af Brunnefjellet till höger om vägen, som från Gersängen leder till den mellan detta berg och Rundsberget inskjutande hafsviken, Skansberget på norra branten nära bergets topp. 28 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 3. Nephromium NYL. 1. MN. papyraceum (Horrm.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 42. På mossiga klippväggar. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala och på Dufkärrsberget. — Marstrandsön: flerstädes. B sorediatum (SCHER.) På bergväggar. Oroust: Henån. 2. N. tomentosum (HOFFM.). — KÖRB. Syst. p. 56. På träd. Marstrandsön: ferstädes. Redan för lång tid tillbaka (1858) skildes detta slägte af NYLANDER från Nephroma på grund af blågröna gonidier (granula gonima NYL.). Detta vann på den tiden intet bifall, men torde nu vara allmänt antaget, sedan äfven TH. FRIES, som grundat sitt senaste system på gonidierna, funnit sig föranlåten att följa NYLANDER. Det gamla Nephromaslägtet delas sålunda i 2 neml. Nephroma (arter: arcticum och expallidum) med gulgröna gonidier (>Palmellatypen»> rec.) och Nephromium (arter: papyraceum och tomentosum) med blågröna (»>Nostoctypen» rec.). Enligt TH. FRIES system föres det förra slägtet till familjen Peltideacei under klassen Archilichenes, det senare till Phycoli- chenes och fam. Peltigeracei. Så artificielt detta än är, har det likväl i mitt tycke något tilldragande och nämda system skulle säkerligen vinna många anhängare, såvida en dylik in- delning kunde genomföras äfven beträffande de lägre lafslägtena. FORSSELLS betänkligheter (GLEOLICH. p. 36), huruvida gonidierna kunna läggas till grund för slägtskilnad, utan att man står på Sechwendenersk grund eller helt och hållet antager TH. FRIES system — hvilketdera FORSSELL menar framlyser ej fullt klart — synas mig vara af mindre vigt. 9. Peltidea (ACH.) NYL. 1. P. aphthosa (L.). — TH. FR. Lich. Arct. p. 43. På marken och på mossiga stenar, temligen sällsynt och föga utvecklad. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala samt mellan Sörbo och Glimsås. Föres på grund af gulgröna gonidier tillsammans med P. venosa till särskildt slägte och till Archilichenes TH. FR. Peltigera slägtet deremot på grund af blågröna gonidier till Phycolichenes. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12, AFD. III. N:o 4. 29 10. Peltigera (WiLp.) NyL. UESmalacea AcH. — TH. Fr. Dich. Aret. p. 44. På mossiga bergväggar och på marken bland mossa. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — P 2 I Tjörn: Hammar. — Hallands Väderö: mycket sparsamt. J i) | 2.5 Pieanina (L) — Ta. Frich. LD; Arct. p. 44. På marken och på mossbeväxta stenar här och der. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skansberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Hammar. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: temligen sällsynt. Anm. PP. rufescens HoFFm. är anmärkt på Oroust vid Henån på mossiga bergväggar. Srekseseabrosa LE. ER. lich. Aret. p. 49. På bergväggar. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skans- berget, Henån, Morlanda vid Dufkärrsberget. — Tjörn: Kålle- kärr, Tilldal. 4; P. polydactyla Horrm. Tu. Fr. Lich. Arct. p. 46. Pp collina (ACH.) Hufvudformen på mossiga klippväggar och stenar. Oroust: Slussen på Brunnefjellet och Skansberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. 8 på likartade lokaler som a. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön: Backudden. 9. (Pi horizontalis (1). — TH. FR. Lieh. Arct: p. 47. På bergväggar öfver mossa. Oroust: Henån, Morlanda vid Sörbo. Fam. 4. Parmeliei. 11. Lobaria SCHREB. a pulmoneriar(Lö): — TH. FR. Lich., Aret. p. 49: På löfträd, steril. Hallands Väderö på bok. 2. LDL. amplissima (ScorP.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 51. På löfträd. Hallands Väderö: på bok i södra skogsparken och på lind i den norra, mycket sparsamt. — År sparsamt försedd med cephalodier, öfverensstämmande med FORSSELLS beskrifning (Ceph. p. 3). 30 HELLCOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 3. LL. herbacea (Hups.). — Körs. Syst. p. 68. På löfträd. Hallands Väderö: på bok i södra och på lind i norra skogsparken. 12. Sticta Schreb. . 1. St. serobiculata (Scor.) — TH. Fr. Lich. Arct. p. 50. På sten och träd, steril. Oroust: Henån, Morlanda vid Dufkärrsberget och Sörbo. — Marstrandsön (ALMQVIST enl. BromB.). — Hallands Väderö: i södra skogsparken på bok. Liksom Nephroma och Peltigera har det gamla Sticta- slägtet på grund af gonidierna blifvit deladt i 2: Lobaria (arter: pulmonaria, amplissima, herbacea) med gulgröna och Sticeta (arter: scecrobiculata, silvatica) med blågröna gonidier. Följdriktigt föres Lobaria till Archilichenes TH. FR. och Sticta till Phycolichenes. 135 Parmelia (ACH.) DE NOr: 1: IP: tilvacea (Horrm.) ER: TH ER: Lich Scand psrbiö: På sten. Marstrandsön: omkring Arvidsvik, steril. 2. EP. saxatilis, (LL) ER. —-TH; FR; Lich. Scand pr tids a retiruga (DC.) Tu. Fr. BP; suleata (TAYL.) NYL. 7 omphalodes (L.) Fr. Hufvudformen på sten, mer och mindre allmän. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på stenmuren kring platsen, der Tycho Brahes observatorium (»Stjernkikeriet>, som det af folket på ön kallas) fordom låg. 8 på löfträd, temligen allmän. Öroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Hallands Väderö: på bok och ek o. s. v. . Hven: på al etc. 7 på stenar och klippor. ÖOroust: Slussen på Runds- och Skansberget (på senare stället med frukt), Henån, Morlanda vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Kålle- kärr, Stockvik. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö: på klippor vesterut från skogvaktarebostället. Alla 3 varieteterna, hvilka såsom sådana ansetts, allt sedan Fr. Lich. Europ. 1831 utkom, uppställas af NYLANDER i senare BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 4. 31 tider såsom sjelfständiga arter (Lamy p. 393 & 34). Denna åsigt synes mig icke sakna skäl, ehuru den, hvad mig be- träffar, tarfvar ytterligare pröfning genom undersökningar och jemförelser i naturen. Utom olika habitus och förekomst på olika lokal, skilja sig de båda första genom thallus isidioideus (P. saxat.) och thallus sorediosus (P. sulcata). Den 3:dje (P. omphalodes) ansågs redan af äldre författare såsom en egen art, hvilken af EL. Fries i Lich. Eur. indrogs på grund deraf, att »certissima adsunt criteria prioris esse veram varietatem>. Oaktadt bålens mörka färg, ansåg han den dock höra till den glaucescenta serien, enär den normala färgen framträder hos margo excipuli. Visserligen är margo excipuli något ljusare, men det oaktadt tror jag, att den rättast föres till den serie, som af FRIES kallades olivaceo-spadicea. Oafsedt färgen, hvarpå de gamle lade mindre vigt, utmärker den sig genom sin släta, glänsande bål. AcHaARiuS (Prodr. p. 114) säger: »Species di- stinctissima, si post Linngum non plane neglecta, tamen a paucis fortassis nota vel cum aliis et precipue cum L. saxatili injuste confusa.> Eget nog för han hit en form utan namn, som att döma efter beskrifningen är densamma, som han senare (Meth. p- 204) kallade panniformis. Förmodligen har denna form, som för sin vexlande färg förts än till omphalodes (ACH.) än till saxatilis (NYL.), varit orsaken till att P. saxatilis och om- phalodes sammanförts till en art. SeRYphkysodes (1) ACE. = "Tr. FR Dich" Scand:up. 117. På träd, sten och mossa, temligen allmän, men endast steril. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Nösund. — Tjörn: Låka, Hammar, Djupvik. — Marstrandsön: på sten ferstädes. — Hallands Väderö på granit. LER Nolkuacea. (da), ACHE <> TH, BRilDieh. I Seandip. 121: c corticola SCHER. " aspidota ACHE. p proliza ACH. " fuliginosa FR. Hufvudformen på träd (och sten) temligen allmän. OÖroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kålle- kärr, Djupvik. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö: på granit. — Hven: Uranienborg på granit i stenmuren kring »Stjernkikeriet> samt på björk i en skogspark vid stranden norrut från Uranienborg. 32 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. aspidota på löfträd af hvarjehanda slag. Tjörn: Mjörn vid Röd på sälg, Låka på ask, Kållekärr på al, Djupvik på rönn. — Hallands Väderö. — Hven: på björk i en skogspark norrut från Uranienborg. B på sten. Oroust: Slussen, Morlanda. — Tjörn: Låka, Stockvik. " fuliginosa. Hallands Väderö på granit. Alla formerna äro enligt NYLANDER sjelfständiga species (Lamy p. 34 & 35, STtIzENB. Lich. Helv. p. 57 & 58). 5. P. sorediata (ACH.) Tu. Fr. Lich. Scand; p: 123. På sten. Oroust: Slussen, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: Arvidsvik. Föres af NYLANDER såsom underart till P. prolixa, hvilken den ock närmast liknar (Lamy p. 35, STIZENB. Lich. Helv. P0): 6. P. conspersa (EHrRH.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 127. På klippor och stenar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Stock- vik, Djupvik. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på stenar i ringmuren kring det forna »Stjernkikeriet»>. T. P. centrifuga (L.) AcH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 129. På granit, sparsamt. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Hammar. 8. OP. incurva (PERS) ET. — "TH. FR. Jachiscand map O: På granit här och der, men endast steril. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Skåpe- sund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. Marstrandsön: sällsynt. 9. P. ambigua (WurF.) — P. diffusa (WEB.) TH. Fr. Lich. Scand..p; 131. På sten och lignum, sällsynt. Oroust: Morlanda vid Ström- dala, Varekil. n Enligt Arnonp (Lich. Fragm. XXI in Flora 1879) afser WEBERS P. diffusa efter beskrifningen (Spic. p. 250) P. aleurites ACH.; de exemplar han utdelade tillhöra deremot någon när- beslägtad art, sannolikt denna. Derifrån härleder sig antag- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4. 33 ligen den hos författarne rådande oreda i uppfattningen af hit hörande arter. ARNOLDS framställning (1. c.) är emellertid god och torde, i enlighet med denna, benämningen P. ambigua (WouLF), ehuru yngre, böra tillsvidare föredragas framför den äldre, men obestämda P. diffusa WEB., åtminstone till dess man återfunnit ett originalexemplar af denna senare. 10. P. Mougeotii (ScHAER.). -- TH. Fr. Lich. Scand. p. 130. På granit här och der, men endast steril. Oroust: Slussen på Skansberget och på stengärdesgårdar vid Gersängen, Mor- landa vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Stockvik. — Marstrandsön: sparsam och klent utvecklad. — Hallands Väderö: på klippor vid skogvaktarebostället. 14. Physcia (FR) Tu. FR. I ciliaris) (14) Des — TH. FR; Lich: yScandip: la2 På hvarjehanda löfträd, stundom på sten. Oroust: Henån, Morlanda i trakten af kyrkan på al, Glimsås på sten, Mollö- sund. — Tjörn: Hammar på sten och mossa, Kållekärr vid Lilldal på asp. — Marstrandsön: på sten flerstädes. — Hal- lands Väderö på ek. — Hven: på pil och ask. F. scopulorum E. NyL. är anmärkt på Tjörn vid Djupvik på strandklippor. oa ger lan (Are: VON YES PH; ER. Lich; Scand, padi34. På berg och klippor vid stränderna allmän, någon gång längre inåt landet. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollö- sund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö på vestra stranden. 3. Ph. pulverulenta (ScHRrREB.) Nyn. — TH. Fr. Lich. Scand. p- 136. På löfträd af hvarjehanda slag. ÖOroust: Slussen vid Gers- ängen på lönn, Henån på ask, Morlanda i trakten af kyrkan på al och vid Sörbo. — Tjörn: Låka på asp och ask, Kålle- kärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil och ask. F. venusta ACH. är anmärkt på Hallands Väderö på ek. 4. Ph. stellaris (L.) Nyr. — TH. Fr: Lich. Scand. ps 138. Pp adscendens (FR.) Tu. FR. 34 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Hufvudarten på löfträd af åtskilliga slag. Oroust: Slussen på sälg, Henån på ask, Morlanda. — Tjörn: Hammar på al; Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLomBERG). — Hallands Väderö: på ek och på enbuskar. — Hven: Uranienborg på ask. Pp på löfträd. Oroust: Henån på ask, Morlanda på pil. — Tjörn: Låka på pil, Kållekärr vid Lilldal på asp, Djupvik på asp. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil. d. Ph. ccesia (Horrm.) NYL. — TH. Er. Lich. Scand. p. 140. På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: på sten vid Rosenlund, sällsynt. — Hallands Väderö på klippor vid vestra stranden. 6. Ph. obscura (EHrRH.) NyL. — Tua FR. Lich. Scand. p. 141. a orbicularis (NECK.). B ulothriz (ACH.) Hufvudarten på löfträd, stundom på sten. Öroust: Slussen vid Gersängen på lönn samt på sten vid stranden, Henån på sten och träd, Morlanda 1 trakten af kyrkan på al och vid Glimsås.. — Tjörn: Låka på sten. — Marstrandsön: på sten, sällsynt. — Hven på pil och ask. p på löfträd, företrädesvis asp. Oroust: Henån på ask. — Tjörn: Stockvik och Djupvik på asp. — Hven: Uranien- borg på pil. — £ anses af NYLANDER såsom sjelfständig art (Lamy p. 49, STtIzZENB, Lich. Helv. p. 75). 15. Xanthoria (FR.) STIZENB. 1. X. parietina (L.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 145. På träd och sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Mollösund etc. — Tjörn: Kållekärr och Lilldal på asp. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. Hven: Uranienborg på pil och ask samt på muren kring »Stjernkikeriets. — F. aureola AcH. förekommer här och der på sten vid stränderna. — Oroust: Slussen, Mollösund. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Hallands Väderö. 2... XX. tycknea, (ACH.) PH. FR. Lich. Scand.sp. 46: c« pygmea (Borr.) TH. FR. 8 polycarpa (EHRH.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 35 Hufvudformen på sten. ÖOroust: Slussen på högsta toppen af Rundsberget. — Tjörn: Låka. — Hallands Väderö. Pp på träd: Tjörn: (Mjörn vid Röd på sälg), Djupvik på rönn. ARNOLD har efter en fullständig utredning af alla till L. candelarius L. hörande arter och former (Lich. Fragm. XXI in flora 1879) funnit sig föranlåten att benämna denna art X. candelaria (L.). Detta är nog i visst afseende riktigt, dock anser jag för min del lämpligare att, då ett kollektivspecies sönderdelas i flera arter, rent af förkasta den första benäm- ningen, enär den icke fullt passar för någon af de nya arterna, då den innefattar något mera än hvar och en af de senare. JIA concolon: (DICKS.); LH. ER. Lich, Scand. p- 47. Anmärkt endast på Oroust vid Varekil på gran, steril. Äldre former antaga en mera mörkgul SA bvillet redan DICKSON (enl. ARNOLD Lion; Fragm. XXI) art med orden: »foliola in plantis adultis lutea». Detta är i synnerhet för- hållandet, då den förekommer på gamla träväggar, i hvilket fall profvet med kali blir nödvändigt för en säker bestämning, Slägtnamnet Candelaria (ARNOLD 1. c.) synes mig mindre lämp- ligt, helst om artnamnet candelaria förut upptagits. Fam. 5. Lecanorei. Subfam. 1. Pannariei. 16. Pamnnaria DEL. 1. P. plumbea (LiGHTF.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 72. På beskuggade bergväggar, sällsynt. Oroust: Henån. — Marstrandsön: Rosenlund på asp. 2: P. rubiginosa (THUNB.). — KÖRB. Syst. p. 105. p conoplea (ACH.). På skuggiga och fuktiga bergväggar. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. Wo Rnmicropkylla (Sw.)5—="Tr! FR ulieh) Artet. p.. 75: > På sten, sällsynt. Oroust: Henån. 36 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 4. ?P. lanuginosa (AcH.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 79: På klippväggar i skugga. Oroust: Slussen, Henån, Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Låka, Hammar. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö på gammal ek. Sedan Larm i Flechten Westphalens 1883, hvilken för- träffliga skrift af författaren välvilligt sändes mig häftesvis, meddelat en utförlig beskrifning öfver frukten hos denna art, fann jag mig, alldenstund förhållandet syntes ytterst intressant, föranlåten, att i min afhandling Norrlands lafvar p. 46 hän- visa på nämda skrift. Uuder tiden har dock Herr Dom- capitular LAHM funnit, att beskrifningen uppkommit genom ett misstag, hvadan den uteslöts ur den 1885 fullständigt ut- komna skriften, hvarjemte ett af min hänvisning föranledt be- riktigande infördes i »Jahres-Bericht der botanischer Sektion» i Minster för 1885? s. 37. Efter denna förklaring stå vi på alldeles samma punkt som förut beträffande denna tvetydiga laf, hvilken sannolikt aldrig blifvit funnen med frukt. Enär den, ehuru för öfrigt öfverensstämmande med Pannaria, har ljusgröna gonidier, torde den, enligt nyare åsigter ej kunna föras till detta slägte. TH. FRIES upptager den, som bekant är, 1 sitt system såsom »Appendix» under namn af Amphiloma lanuginosum (ACH.) 17. Massalongia KÖRB. 1 OM. carnosa (DICKESJ):rs a let ERS Lich ArCUSpsro0s På mossiga klippor. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kålle- kärr. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). Subfam. 2. Placodiei. 18. Placodium Hi. 1. Pl. cartilagineum (AcH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 225. På berg, särdeles vid stränderna, men äfven mer och mindre långt derifrån. Oroust: Slussen vid hamnen och på toppen af Skansberget, Morlanda vid hamnen och vid Sörbo. — "Tjörn, Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: öster om fästningen, sällsynt. BIHARG TILL K. SV. VET,-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 37 20EPI sawicola (Porr.): = TH. FR. Lich. Scand. p. 226. På granit här och der, men ingenstädes ymnig. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: (ALM- QVIST enl. BLOMBERG). — Hallands Väderö: 1 trakten af skog- vaktarebostället, sällsynt. — Hven: Uranienborg på rimgmuren kring »Stjernkikeriet>. 19. Acarospora Mass. 1. AA. molybdina (WNB6) Mass. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 209: På strandklippor, sällsynt. Oroust: Slussen på nedersta terrassen af Brunnefjellet på låga klippor invid stranden af den vik, som skiljer nämnda berg från Rundsberget, sparsamt. — I Sverige förut funnen endast i Lule lappmark på Pakti Suollo i Saggatjaur och på branten af Skärfi och Rittok vid Lajdaur. Enligt TH. Fr. Lich. scand. är den temligen ymnig här och der längs kusterna af ryska Lappland, ryska och norska Finmarken samt Nordlanden, men för öfrigt anmärkt endast vid Kristiania. A. fuscata (SCHRAD.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 215. a peliocypha (WNBG). Pp rufescens (TURN.) Hufvudformen sällsynt. ÖOroust: Slussen på nedersta slutt- ningen af Skansberget på flyttblock. Pp förekommer här och der på klippor och lösa stenar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Hammar, Djup- vik. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på muren kring »Stjernkikeriet». F. sinopica (WNBG) är anmärkt på Öroust: Slussen vid Gersängen på rullstenar, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Stockvik. NYLANDER anser nu, att döma efter STIZENBERGER, LAMY m. fl., alla dessa former såsom särskilda arter, hvilka ordna sig sålunda: ÅA. peliocypha (WNBG), fuscata (SCHRAD.), smarag- dula (WNBG) = rufescens p. p., sinopica (WNBG). ÅA. smarag- dula och den dermed närmast beslägtade sinopica skulle så- ledes vara alldeles skilda från fuscata och peliocypha. Denna åsigt synes mig verkligen beaktansvärd, men kräfver ytter- 38 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. ligare undersökning i naturen, enär mitt för handen varande material är otillräckligt för att grunda en bestämd öfvertygelse. Hvad särskildt A. sinopica vidkommer, må här endast an- märkas, att oxiderade lafformer 1 allmänhet torde vara värda en närmare undersökning. Först antog man oxidationen så- som ett godt kännetecken, men sedan man funnit, att den härrörde af substratet, ansåg man den såsom något tillfälligt och för lafven fullkomligt främmande och egnade följaktligen de oxiderade formerna allt för liten uppmärksamhet. Klart synes dock, att, om af 2 närbeslägtade, på jernhaltigt substrat växande lafformer, den ena oxideras, men den andra icke, detta förhållande antyder något skiljaktigt hos dem båda; dock torde denna olikhet, enligt min tanke, ej utan stöd af andra karakterer kunna läggas till grund för artskilnad. Subfam. 3. Rinodinei. 20. Hematomma (Mass.) KÖRB. 1. H. ventosum (L.) Mass. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 296. På klippväggar. Oroust: Slussen på Rundsberget, Mor- landa vid Strömdala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik. — Marstrandsön: flerstädes. 2. H. coccineum (DicKs.) Köra. — 'TH. Fr. Lich. Scand. p. 29 a ochroleucum (NECK.) Tu. FR. B porphyrium (HorrmM.) Tu. FR. Hufvudformen på branta klippväggar, stundom på träd. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Skåpesund. — Tjörn: Hammar, Stockvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: på granit. PB på sten. Oroust: anmärkt endast vid Slussen på Skans- berget, men förekommer säkerligen äfven på de branta berg- väggarne i Morlanda. — Tjörn vid Kållekärr. — Marstrandsön: allmän. 21. Icmadophila TRrREV. 1. I. eruginosa (Scor.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 300. På fuktig mark, företrädesvis på utdöende Sphagnumarter. Oroust: Slussen på Skansberget, Morlanda. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 239 22: Lecania (Mass.) TH. FR. TESS yringea (ACE). = TA. FR) Dich. Seand: p. 290. På löfträd, företrädesvis asp. ÖOroust: Henån. — Tjörn: Stockvik på asp. Ej anmärkt på på flera ställen, men är nog att finna äfven annorstädes, helst der asp i någon större mängd förekommer. 2000 dimera (NY Te ER; Lich! Scand: p: 299. På" löfträd. Oroust: Morlanda på pil. SKE Stcyrtella (ÅA CH): — LH. FR. Lich. Seand. ps, 294. På löfträd. Öronst: Henån. — Tjörn: Låka, Stockvik på alm och fläder. — Hallands Väderö på ek, vid skogvaktare- bostället på murbruk (f. erysibe). Obs. På Tjörn vid Låka på pil tror jag mig hafva funnit L. Körberiana LAHM (sporis octonis tetrablastis), men då jag blott eger ett enda exemplar och intet originalexemplar till jemförelse, torde bestämningen icke kunna anses fullt säker. 23. Lecanora ACHE. SN tantarea (15); — TH. ER. Lich. Scand. ps. 230. På sten, träd och mossa. Oroust: — Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Dufkärrsberget på tall, Mollösund. Skåpesund. — Tjörn, Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: sällsynt. 2. L. pallescens (L.) ScHzER. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 235. a tumidula (PERS.) SCHAER. Pp parella (1L.) SCHAER. Hufvudformen på sten (och träd), temligen sällsynt. Oroust: Morkanda vid Strömdala och Sörbo på sten. Pp på sten. Oroust: Henån, Morlanda, Mollösund. — Tjörn: Kållekärr. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på muren kring »Stjernkikeriet»,. — NYLANDER förenar hufvud- formen med L. tartarea, men upptager L. parella (och Upsa- liensis) såsom egna arter. 3. I. atra (Hups.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 237. a vulgaris KÖRB. £ grumosa (PERS.) 40 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST-. Hufvudformen temligen allmän på sten, sällsynt på träd. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Sörbo på ask, Mollö- sund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Stockvik, Djup- vik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: på klip- porna längs vestra stranden. — Hven: Uranienborg på rönn samt på stenmurar längs landsvägen och på ringmuren kring Stjernkikeriet. Pp på sten. Öroust: Slussen, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. Enär var. grumosa 1 Lich. Scand. p. 238 blott är angifven »e Suecia» enligt Acharii herbarium och från Källunga 1 Vester- götland, må till kännedomen om dess utbredning ytterligare några lokaler anföras: Upsala 1884 enl. exemplar af OTTO HeLLBom. Kring Örebro är den temligen allmän och träffas någon gång äfven med frukt. Vidare har jag funnit den i Vestergötland vid Ulfstorp och i Sparlösa, Göteborg på Hi- singen midtemot Majorna, Bornholm på granit vid Hammers- hus på Slotslyngen och vid Nexö likaledes på granit norr om Fredriksbrottet. 4. I. subfusca (1) TH FR: Lich: Scand: Ppr205t BP campestris SCHAR. y coilocarpa ACHE. Hufvudarten på barr- och löfträd allmän öfver hela om- rådet i många vexlande former, hvilka af olika författare olika framställas och uppfattas, men hvilkas utbredning ej är så fullständigt känd, att några särskilda lokaler här kunna an- föras. B campestris förekommer endast på sten. Oroust: Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Hallands Väderö. y coilocarpa på sten här och der vid stränderna; träffas äfven på lignum. 5. LDL. pallida (ScHreEB.). — L. subfusca " albella TH. Fr. Lich. Scand. p. 243. a sordidescens (PERS.). BP cinerella FLKE. y angulosa (SCHREB.). Hufvudformen ej anmärkt inom området. 8 på löfträd af hvarjehanda slag. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4, 41 (Mjörn vid Röd), Djupvik på asp. — Hallands Väderö. ;y före- trädesvis på asp. Oroust: Henån. — Tjörn: Djupvik. 6. IL. cenisea AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 240. På sten. Marstrandsön: sällsynt. 7. LIL. sordida (PErRs.) — TH. FR. Lich. Scand. p. 246. c« glaucoma (HorrmM.) Tu. FR. Pp subearnea (Sw.) Tu. FR. Hufvudformen här och der på sten. Oroust: Slussen på flyttblock nära handelsboden, Gersängen på lösa stenar i sten- gärdesgårdar, Henån, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kållekärr. Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö: på klippor vesterut från skogvaktarebostället. — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet»>. 8 på lodräta bergväggar, der den ofta bekläder vida sträckor. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund, Skåpesund. — — Tjörn: Låka, Kållekärr ete. — Marstrandsön: ymnig. — — Hallands Väderö: klippor på vestra stranden norr om Ula- gapet. — F. Swartzii är anmärkt på Tjörn vid Hammar. 8. LIL. sambuci (PErRsS.) NynL. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 247. På löfträd. Tjörn: Låka vid Hövik på poppel. — Hallands Väderö i södra skogsparken på bok. — Hven: Uranienborg på pil. 9. LL. poliophea (WNB6). — TH. FR. Lich. Scand. p. 248. På sten. Marstrand: Klöfverön på ett stort flyttblock vid sundet Smygen. 10. ?L. helicopis (WNBG) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p- 249. På klippor och stenar vid stränderna. Oroust: Slussen och Henån. — Tjörn: Låka. — Marstrandsön. — Hallands Väderö. 11. LIL. Hageni (AcH.) Köra. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 250. På sten och löfträd. Oroust: Slussen vid Gersängen på lösa stenar, Brunnefjellet på klippor vid stranden. — Hven: Uranienborg på pil. = L. persimilis TH. ER. Lich. Scand. p. 251. Oroust: Slussen vid Klefva på sälg. — Inom Sverige förut funnen i Nerike (Glanshammar) och Vestergötland (Kållandsö). 42 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 12. IL. albescens (HorrFM.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 252. På stenmurar. Oroust: Slussen vid Gersängen. — Tjörn: Låka, Kållekärr vid gästgifvaregården. — Marstrandsön: f. discreta (ALMQVIST enl. BLromBErG). — Hallands Väderö på skogvaktarebostället. — Hven: St. Ibbs kyrkogårdsmur. 13. IL. chloropheoides NYL. Flora 1873 p. 290; L. thiodes Spreng. enl. Zwackhs Exsicc. 112. På bergsluttningar. Oroust: Slussen på Rundsberget, Skåpesund. — Tjörn: Kållekärr. — Angående dess utbredning 1 öfrigt se HELLBoM Norrlands lafvar p. 597”). 14. LL. epanora ACH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 256. På sten, sällsynt och endast steril. Oroust: Morlanda vid Strömdala på en brant klippvägg ofvanför garfveriet. 15. L. sulphurea (HorFm.) AcH. — Tu. FR. Lich. Scand. p. 258. På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Ström- dala, Mollösund. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö. 16. IL. varia (EmrRH.) Nyn. — TH. Fr. Lieh. Scand. p.i259: På träd och sten. Oroust: Henån, Morlanda. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö. + symmicta AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 262. På träd. Oroust: Slussen på Brunnefjellet på tall, Henån på lignum, Morlanda. F. orosthea AcH. (petrophila TH. FR.) på sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka etc. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö. F. straminea STENH. (Biatora STENH. V.-Akad. Handl. 1846 p. 196; Fr. Sum. Veg. p. 113) förekommer på Hallands Vä- derö på gammal ekbark. Laum (Flecht. Westph. p. 73) anser den på anförda kännetecken — »thallus nicht fleckenartig (wie bei symmicta) abgeschlossen, sondern unbegrenzt weissgelb, stellenweise weiss und meblig aufgelöst gleichmässig iiber fussgrosse Strecken sich hinziehend; Apothecien flach, hellgelb +) Åfven tagen af mig vid Njunnats i Lule lappmark 1864. — Enligt Wainio (Medd. af Soc. pro Faun. & Flora fenn.. 14; 1886 p. 24) är den på grund af jemförelse med originalexemplar i Berlins museum identisk med LIL. leptacina Sommerf. Suppl. Fl. Lapp. (1826 p. 96). I sådant fall är LD. leptacina Smrfit äldsta benämningen och bör enligt prioritetslagen återställas. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0o 4. 43 bis blauschwarz, nie haufenweise zusammenstehend sondern locker — iiber die ganze Thallusfläche vertheilt> — såsom sjelfständig art. Då från Hallands Väderö, der den ingalunda var ymnig, blott ett exemplar hemfördes och jag från Got- land blott har ett par i behåll, är mitt material alldeles för litet, för att bilda mig ett omdöme om denna åsigt, hvilken jag följaktligen blott kan referera. Itt pr Sve ersan (ReRSYP = HäR ER Liech. Scand. p. 2603. &« sarcopis (WNBG) TH. FR. På lignum. Oroust: Henån på gamla träväggar. y hypopta (ACH.) TH. Fr. Oroust: Morlanda, Dufkärrs- berget på lignum. 18. &L. albellula (NYL.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 266. På löfträd. Hallands Väderö på gammal bok. 19. LZ. polytropa (EBHrRH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 259. På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka, Kållekärr. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på muren kring »Stjernkikeriet». L intricata (ScHrRAD) TH. Fr. Lich. Scand. p. 260. På sten. Oroust: Slussen, Morlanda. — Tjörn: Låka, Kålle- kärr. — Hven: Uranienborg på samma lokal som hufvudarten. 2050 a dian((KrREN. <— LH. PR. Lich. Scand. p. 207. På sten. Oroust: Slussen, Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Hammar, Kållekärr, Lilldal, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: ymnig, i många former. — Hallands Väderö på lösa stenar. 21. LIL. atriseda (FR) Nyr. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 267. På granit. Oroust: Slussen på Rundsberget, Skåpesund. — Tjörn: Hammar, Kållekärr, Lilldal, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). LAMY DE LA CHAPELLE (Lich. du Mont-dore & de la Haute-Vienne p. 82) citerar denna, förmodligen på NYLANDERS auktoritet såsom synonym till L. nephea Smrfit; likaså STIZENBERGER (Lich. Helv. p. 121). NYLANDER sjelf anför dem i Lich. Scand. p. 169 (neph2ea) och p. 170 (atriseda) såsom särskilda arter. TH. FRIES, som sett originalexemplar af L. nephea Smrft, påstår (Lich. Scand. p- 268), att denna ej ens såsom varietet kan föras till L. atriseda, utan bör betraktas såsom en monströs eller morbös 44 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. form deraf. Beskrifningen »margine thallode elevato, ferru- gineo-rufescente» synes ej heller träffa in med L. atriseda. Huru med denna sak rätteligen förhåller sig, kan endast den afgöra, som har tillgång till originalexemplar af L. nephea Smrflt. Hvad L. atriseda FR. beträffar, så är den fullkomligt klar, åtminstone för svenska Lichenologer och bör vara det äfven för andra, sedan den blifvit gifven i ARNOLDS Exsicc. 926. — Till kännedomen om dess utbredning inom Skandina- vien må ytterligare följande lokaler anföras: Helsingland: Sö- derhamn och Jemtland: Ragunda (HeELLB. Norrlandslafvar p. 55); Örebro, temligen allmän norr om staden (derifrån AR- NOLDS exsicc. 926); Vestergötland: Ulfstorp, Sparlösa, Göteborg på Hisingen midtemot Majorna; Östergötland: Gränsö; Born- holm: Hammershus på Slotslyngen (ymnig) och på branterna af Hammeren vid Hammersö, Gudhjem på bergtopp ofvanför gästgifvaregården. 24. Rinodina Mass. I. RR. sophodes (AcCH.); — TH: ER Inch: Scand! pyst99(e genuina). På löfträd. Tjörn: (Mjörn vid Röd på Prunus Avium), Lilldal nära Kållekärr på asp, Djupvik. 2. RB. milvina (WnB6).. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 199 (sub sophod). På sten. Oroust: Slussen vid Gersängen och på Skans- berget. — Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Djupvik. — Marstrandsön: sällsynt (R. atrocinerea Broms. p. 180). 3. R. exigua (ACH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 201 (a& pyrina). På löfträd. Tjörn: Låka på syrén. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil. p demissa (FLKE) Körs. Syst. p. 124. På sten. Hallands Väderö: på en stenvägg vid skog- vaktarebostället. 4. BR. confragosa (AcCH.). — TH. Fr. Lich. Seand. p. 201 (sub exigua). På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån, Mor- landa på Valsberget och vid Sörbo. — Tjörn: Låka, Hammar. — Marstrandsön: sällsynt. — Hallands Väderö. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4, 45 25. Caloplaca TH. FR. 1. C.: elegans (Link) TH. Fr. Lich. Scand, p. 168. På strandklippor, sällsynt. Tjörn: Låka. — Hallands Väderö på vestra stranden norr om Ulagapet. 2. C. murorum (HorrmM.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 170. På sten och gamla murar. Oroust: Slussen, Henån, Mollö” sund. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: flerstädes. Hallands Väderö: strandklippor på vestra sidan. — Hven: S:t Ibbs kyrkogårdsmur. d. OC. cerina (BEHRH.). — TH. Fr. Lich. Scand: p. 173. På löfträd, -1 synnerhet asp. Oroust: Henån, Morlanda vid Glimsås på ask (och asp). — Tjörn: Djupvik. — Mar- strandsön: sällsynt. — Hven: Uranienborg på pil. var. aractina (ER.) IE. ER: På sten. Tjörn: Låka. — Hallands Väderö på vestra sidan. Bildar en föreningslänk mellan &C. cerina och ferru- ginea, till hvilka arter den ock ömsom hänförte på olika tider. Den rödgula, slutligen till brunt öfvergående färgen hos disken och i synnerhet fruktens thallodiska kant, antyda dock, att den rättast torde böra föras till närvarande art. — Obs. C. citrina (HOFFM.) TH. ER. Lich. Scand. p. 176, träffades på Hallands Väderö på en stenvägg vid skogvaktarebostället och på Hven på St. Ibbs kyrkogårdsmur, men då den på båda ställena förekom steril, är bestämningen osäker. ARC pyrdacea: (AN CH;).,= = wlB Frobiekh Scand pad48: På asp, stundom på sten. Oroust: Henån, Slussen vid Gersängen på sten (L. vitellinula NyL.). — Tjörn: Kållekärr vid Lilldal. 3. C. aurantiaca (LIGHTF.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 177. På asp. Oroust: Morlanda i trakten af Glimsås. — "Tjörn: Lilldal vid Kållekärr. — Marstrandsön: sällsynt. 6. C. ferruginea (Hups.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 183. På löfträd och sten. Oroust: Slussen på sten, Henån på rönn och sten, Morlanda, Valsberget på rönn och sten och vid Sörbo på sten. — Tjörn: Låka och Hammar på sten, Kålle- 46 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN På ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST-. kärr vid Lilldal på asp, Stockvik på sten. — Marstrandsön: flerstädes. — Hallands Väderö på sten. : 26. Gvyalolechia (Mass.) TH. FR. 1. &G. vitellina (EHRH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 188. På träd och sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. — Tjörn: lLåka, Hammar, Kållekärr ete. — Mar- strandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet>. 2. G. luteoalba. (Turn) TH: Fr. Lich: Scand up. 190: På bok. Hallands Väderö: södra skogsparken vid vägen till skogvaktarebostället. Subfam. 4. Ureeolariei. 27. Aspicilia (MaAss.) 1. Å. calecarea var. eontorta (L.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 274. På sten. Marstrandsön: sällsynt. 2. AA. gibbosa (ACH.). — TE. Fr. Lich. Scand. p. 216. På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Mollösund. — Tjörn: Låka, Kållekärr ete. — Hallands Väderö. 3. AA. cupreogrisea TH. FR. Lich. Scand. p. 278. På strandklippor. Marstrand: på Koön kring Långdals- viken teml. allmän (A. cupreoatra BLomB. p. 180). 4. AA. cinerea (L.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 280: På sten, på de flesta besökta ställen allmän. Oroust: Slussen. — Mollösund. — Tjörn: Låka. — Djupvik. — Mar- strandsön: allmän. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet>. 5. ÅA. cinereorufescens (ACH.) var. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 284. På sten. Marstrandsön: sällsynt. 6. A. lacustris (WirH.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 287. På sten, helst på fuktiga ställen. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Stockvik. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. ArFD. III. N:O 4. 47 T. ÅA. deusta (STENH.). På sten. Oroust: Slussen på Skansberget. — Tjörn: Stock- vik. — Hallands Väderö. F. morioides BLomB. ARN. Exsicc. 904 & 1044. På klippor. Oroust: Morlanda vid Strömdala på toppen af Valsberget. — Tjörn: Stockvik. — Skiljer sig från A. deusta blott genom små, glänsande areole, hvilka vid hastigt påseende erinra om Sporastatia Morio. Sedan jag haft till- fälle observera båda, växande tillsammans, då öfvergångar mellan dem lättast iakttagas, kan jag endast anse morioides såsom en yngre form af A. deusta. 28. Gyalecta (AcCH.) HELLB. 1. G. corticola (LÖNNR. Flora 1858 p. 611 sub nom. Pachy- phiale). På löfträd. ÖOroust: Henån på asp och lönn. — Hallands Väderö: i södra skogsparken på bok och ek. 28mGardilute (Pers. )Hrrrg. Norrl:; lafv. pi-62. På gran. Oroust: Slussen, Brunnefjellet på nedre delen af unga träd, hvarifrån den nedstiger äfven på marken vid trädens rötter. 29. Urceolaria ÅCH. 1: U. scruposa (L.). — Tu. Er. Lich. Scand. p. 302. a vulgaris KÖRB. p bryophila (EHRH.) ACHE. Hufvudformen på sten. Oroust: Slussen, Henån, Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Hammar, Kållekärr, Djupvik. — Hallands Väderö. P på mossa. Oroust: Skåpesund. — Marstrandsön: sällsynt. Subfam. 5. Pertusariei. 30: Pertusaria (Dc.) TH. FR. 1. P. communis De. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 317. På träd af flera slag, företrädesvis löfträd, men äfven på gran, stundom på sten. OÖOroust: Henån på ask, rönn, lind, 48 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. bok och gran, Morlanda på Valsberget vid Strömdala på rönn, Dufkärrsberget på asp och gran, Sörbo på ask. — Tjörn: Kållekärr på sten (P. rupestris KörB.). — Marstrandsön: säll- synt. — Hallands Väderö på al och björk. 2... PB. scoceodes: (AcH.); TH, ER. Lieh./ Scandi, pialo; På löfträd. Oroust: Henån på rönn och al: Hallands Väderö på bok. Vanligen steril; dess utbredning inom Sverige föga känd, dock är den antagligen lika med ekens. Inom denna region må ytterligare ett par lokaler anföras: Vestergötland vid Ulfs- torp och vid Göteborg i slottsskogen på ek. Nordligast är den funnen i Gestrikland (HELLB. Norrlandslafv. p. 64). 3. P. multipuneta (TURN.) Nyn. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 309. På löfträd, sällsynt. Hallands Väderö på ek isödra skogs- parken. P. leptospora NitscHKE (Larm F1. Westph. p. 81) träffades på Hallands Väderö på bok. Exemplar derifrån öfverens- stämma fullkomligt med sådana från Westphalen, tagna af LanmM. Huruvida den emellertid är en sjelfständig art (LAHM) eller blott en form af P. multipunceta (NYLANDER), kan här ej afgöras, alldenstund jag för närvarande saknar tillräckligt ma- terial för att bilda en bestämd åsigt. 4. P. amara (ACH.) Nyl. in Flora 1873 p. 22. — LaAmY p. 89. På löfträd, i synnerhet al, undantagsvis på barrträd, en- dast steril. Oroust: — Henån på gran. — Hallands Väderö på al och ek. Huruvida den i BLOMBERGS uppsats p. 181 anförda P. sorediata tillhör denna art eller den föregående (multipuncta) måste lemnas oafgjordt, enär jag ej haft tillfälle att se exem- plar. i 5. P. corallina (L.) ARN. — TH. Fr, Lich. Scand. p. 319. På sten, endast steril. Oroust: Morlanda vid Strömdala och Sörbo, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Djupvik. — Hallands Väderö på vestra sidan, sällsynt. 6: Ps Wulfemii (DO) EReasFö TEsFRylicha Scandi;ps 32. På bok. Hallands Väderö i södra skogsparken. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 49 Pp lutescens (HorrmM.) Tu. FR. På bok och ek, steril. Hallands Väderö i södra skogs- parken. — "Anses af LAMY DE LA CHAPELLE (p. 91) såsom sjelfständig art. (7 7. P. leioplaca (ACH.) ScHErR. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 316. På löfträd. Oroust: Henån på ask, al och lind, Morlandå på Dufkärrsberget på al. — Hallands Väderö: södra skogs- parken på bok. al. Thelotrema (AcH.) FR: 1. Th. lepadinum (ACH.) — Körs. Syst. p. 330. På ek. Hallands Väderö 1 södra skogsparken. 32. Phlyctis WALLR. 1. Phl. argena (ACH.) — -TH. FR. Lich. Scand. p. 324. På löfträd. Oroust: Henån på al, Morlanda vid Ström- dala på Dufkärrsberget på asp. 2. Phl. agelea (ACH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 323. På bok. Fallands Väderö i södra skogsparken. Obs. Båda arterna tagas här i samma mening och be- tydelse som KÖrBERS, TH. FRIES" och de flesta auctorers, icke som STEINS (FI. Schles.). Jag har nemligen funnit mig för- anlåten att frångå min i Norrlands lafv. p. 65 uttalade åsigt och detta af rent praktiska skäl. Då jag på sista åren tecknat namn på en mängd exemplar af dessa arter, uppstod ej liten svårighet att iakttaga den föreslagna namnförändringen. I förmodan att svårigheten ej torde blifva mindre för andra har jag återgått till det förut allmänt antagna, om ock icke fullt riktiga benämningssättet. B. HOMOCARPI. Fam. 6. Cladoniei. 53. Stereocaulon SCHREB. 1. St. coralloides Fr. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 44. På sten. ' Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda vid Strömdala. 50 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST:. 2. St. evolutum GREVE. — TH. Fr, Lich. Scand. p. 46. På sten. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön: nordvest om Arvidsvik. 3. St. paschale (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 46. På sten. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån. — Tjörn: Stockvik. 4. St. denudatum FLEE. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 50. På berg. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån, Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, (Mjörn vid Skåpesund). — Marstrandsön: Arvidsvik bland St. evolutum. 5. St. pileatum AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 51. På berg. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda. 6. St. nanum AcCH. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 33. I bergspringor. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. — Tjörn: Djupvik. 34. Cladonia (HILL.) HoFFM. 1. Cl. turgida (ERrRH.) Horrm. — TH, Fr. Lich. Scand. p. 92. På marken bland mossa, helst på fuktiga ställen. Oroust: Slussen. 2. Cl. aleicornis (LEIGHT.) FLKE. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 93. a damcecornis (ACH.) TH. Fr. På sandig mark. Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö på ett sandfält inom södra skogsparken. 3. Cl. pyxidata (L.) FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 88. a neglecta (EFLKE) SCHAER. Pp chlorophea FLKE. Hufvudarten är anmärkt endast på Oroust: Morlanda på Valsberget vid Strömdala. 8 är funnen endast på ett par ställen: Oroust vid Henån. — Hallands Väderö: södra skogs- parken på stubbar efter löfträd. 4. Ol. cariosa (ACH.) SPRENG. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 90. På jord. Marstrandsön: flerstädes, vanligen steril. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 51 5. Cl. decorticara (ELKE) TH. Fr. Lich. Scand. p. 91. a« macrophylla (SCHAR.) TH. FR. På bergsbranter. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skansberget, Varekil i Stahla socken. 6. Cl. degenerans FLrzEE. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 85. På jord. Oroust: Henån. "TT. Cl. verticillata (HoFrMm.) FiEE. — TH. Fr. Lich. Scand. p- 83. Pp cervicornis (ACH.) FLER. Hufvudformen ej anmärkt. £ på marken och jordtäckta klippor, steril. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån; Svane- sund 1863 (K. F. THEDENIUS). — Marstrandsön: på fuktiga bergväggar. 8. Cl. gracilis (L:) — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 81. «a chordalis FLKE. På stenig mark och jordbetäckt sten. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön: flerstädes. — Hal- lands Väderö. 9. Cl. carneola FR. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 72. På jord. Oroust: Slussen på Skansberget, Henån. 10. Cl. cornucopioides (L.) FR. — Cl. coccifera TH. FR. Lich. Scand. p. 70. På mossiga stenar och på marken. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skansberget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Kållekärr. — Marstrandsön: sällsynt. — Hallands Väderö. 11. Cl. bellidiflora (AcH.) ScHear. — TH. FR. Lich. Scand. p. 74. På berg bland mossa. Oroust: Henån, Morlanda. — Tjörn: Kållekärr. 12. Cl. Flörkeana Er. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 653. På mossiga klippor och stenar. Oroust: Slussen på Skans- berget, Morlanda vid Strömdala på Valsberget. 13. Cl. digitata (L.) Horrm. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 67. På murkna trädstammar och stubbar. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. 52 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST: I4. Cl. macilenta (ErrRH.) Horrfm. — Tr. Fr. Lich. Scand: p- 68. På mosstäckta stenar och på marken. Hallands Väderö: vester ut från skogvaktarebostället. 15. Cl. deformis (L.) Horrm. — Tu. Fr. Lich. p. 69. På marken: Oroust: Morlanda på Valsberget. — Tjörn: Stockvik. 16. Cl. fureata (Hups.)ErR. — Tu. Fr; Lich. Scandifp are: På marken. OÖOroust: Slussen, Henån. — Tjörn: Stockvik. 17. Cl rangiformis HOFFM. germ. 1795, 113; L. pungens ACH. prodr. 1798 p. 202 (enl. ARNOLD Lich. des fränk. Jura p. 24); Cl. furcata var. pungens TH. FR Tack Scand. på (9: På marken. Tjörn: Kållekärr, Djupvik. — Hallands Vä- derö. Jag har här följt ARNOLD (1. c.); ACHARIUS sjelf hänför dock CI. rangiformis HoFrmM. såsom varietet till L. rangiferinus (Brodr. p:-203): 18. Cl. squamosa Horrm. — Tur. Fr. Lich. Scand. p. 75. På jord och mossbeväxt sten. Oroust: Slussen på Runds- berget, Morlanda på Dufkärrsberget i trakten af Strömdala. 19. Cl. rangiferina (L.) Horrm. — Tu. Fr. Lich. Scand. .p. 60. Pp silvatica (1.) HoFFwM. E På jord och berg bland mossa. OÖOroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Kållekärr. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. Pp på likartade lokaler som hufvudarten. Öroust: Slussen i Rundsberget, Henån, Morlanda på Dufkärrsberget. — Tjörn: Kållekärr. 20. Cl. uncialis (L.) Fr. — Tu. Fr. Lich. Scand: p. 62. På berg bland mossa och på marken. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån. — Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Kållekärr. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. 21. Cl. Papillaria (EnrRE.) HorrmM. — TH. Fr. Lich. Scand. P:-055 På steril jord. Oroust: Slussen vid HKlefva, Henån. — Tjörn: Stockvik. — Marstrandsön: sällsynt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:0 4. 53 Fam. 7. Umbilieariei. 33. Umbilicaria (HorFFM.) Fw. 1. U. pustulata (L.) Horrx. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 149. På klippor och flyttblock, steril. Oroust: Slussen, Henån, "Morlanda, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. 30. Gyrophora ACH. 1. G. spodochroa (EERH.) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 151. På bergväggar, i allmänhet yppigt utvecklad och frukt- bärande. Oroust: Slussen på Rundsberget, Henån, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kålle- kärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: ymnig. 2. G. hirsuta (ACH.) Ew. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 155. På klippväggar, steril. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. -— Tjörn: Hammar. 3. G. polyrhiza (L.) Körs. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 158. På bergväggar, steril. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala. 4: G. erosa (WEB.) AcH. — TH. FR. Lich. Scand: p. 159. På klippor, särdeles vid stränderna. Oroust: Slussen på Rundsberget, Morlanda vid Strömdala och på Valsberget, Skåpesund. — Tjörn: Hammar, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). 93. G. proboscidea (L.) AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 162. På strandklippor. Tjörn: Djupvik. 6. .G. polyphylla (L.) Ew. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 163. På sten. ÖOroust: Slussen, Henån. — Tjörn: Kållekärr, Djupvik. — Hallands Väderö: 1 trakten af skogvaktarebostället mycket sällsynt. : Ge rdeusta (CE EW. — TE; FR. Dich. Scand. p: 164 (G. polyphylla 8 deusta). G. flocculosa (WULF.) 54 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. På sten, ofta tillsammans med föregående. OÖOroust: Mor- landa vid Strömdala, Sörbo, Skåpesund. — Tjörn: Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. Hvad LGLInsÉs Lichen deustus afser, är, såvidt man vill döma blott af LINnsSÉs herbarium och beskrifning, temligen osäkert. Enligt Vainio (Revisio lichenum in herb. Linn. asserv. i Faun. & FI. fenn. 14: 1886 p. 7) ligga 1 LinnÉs herbarium under detta namn Gyrophora reticulata?, polyrhiza, hirsuta och erosa. Enligt Linnés beskrifning (F1. Suec. 1755 p. 419) är den »undique levis (glaber)» och synes således träffa in på någon form af G. polyphylla. Deremot angifver ACHARIUS (Prodr. Lich. Suec. 1798 p. 145), hvilken väl bäst borde känna LINNÉS arter, just denna art såsom LINNES rätta, Lichen deustus. ACHARII anmärkning (1. c.): superficies anterior pulvere fuli- ginoso plerumque tecta bevisar till fyllest, hvilken art här af- ses. Se för öfrigt TH. Fr. Lich. Arct. p. 166 och HeLLB. Vet. Ak. Förh. 1875 p. 63. Fam. 8. Lecideinei. Subfam. 1. Psorei. 37. Psora HALL. 1. Ps. cinereorufa (SCHAER.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 419. På klippor och flyttblock. Oroust: Slussen, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund. — Tjörn: Hammar, Kållekärr. — Mar- strandsön: sällsynt. 2. Ps. fuliginosa TaArL. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 421: På klippor och flyttblock, synnerligast i sprickor. ÖOroust: Slussen, Henån, Morlanda på Valsberget vid Strömdala, Skåpe- sund. — Tjörn: (Mjörn vid Skåpesund), Hammar. — Mar- strandsön: sällsynt. 38. 'Toninia MAss. 1. T. squalida (AcCH.). — T. squarrosa Tu. Fr. Lich. Scand. p- 301. På jord. Oroust: Skåpesund i Stahla socken. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 55 2. T. syncomista (FLKE) TH. Fr. Lich. Scand. p. 359. På jordbetäckt sten. Oroust: Morlanda vid vägen mellan Sörbo och Glimsås. 3. T. caudata (NYL.). — Bilimbia lugubris Tu. Fr. Lich. Scand. p. 387. På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget. — Tjörn: Stockvik. Subfam. 2. Breomycei. 39. Beomyces PERS. 1. B. roseus Pers. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 329. På jord. Marstrand: Koön (F. GRAVE; »f. dactylina»). 40. Sphyridium Fw. 1. Sph. byssoides (L.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 328. På jord och i jordytan uppskjutande stenar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Kållekärr. Subfam. 3. Biatorei. 41. Bacidia (De Not.) TH. FR. 1. B. rosella (PErRsS.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 343. På löfträd. Oroust: Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på ask. — Hallands Väderö: på bok och ek i södra skogs- parken. 2. B. rubella (PErs.) Mass. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 344. & luteola (ScHrRAD.) Tu. FR. Pp porriginosa (TURN.) ÅRN. På löfträd. Hufvudformen på Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. — Hven: Uranienborg på pil. 8 Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. 3. B. arceutina (ACH.) ARN. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 392. På löfträd. Oroust: Henån på rönn, asp och lind, Mor- landa mellan Sörbo och Glimsås på ask. — Hven: Uranien- borg på ask. 56 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID-SVERIGES VESTKUST; 4. B. atrosanguinea (SCHAR.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 354. På gran. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån. 5. B. muscorum (Sw.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 354; sub atrosanguinea. På jord och mossa. OÖOroust: Henån, Morlanda vid Sörbo. 6. B. Friesiana (HePP) Körs. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 357. På löfträd. Hven: Uranienborg på pil. 7. B. Beckhausii (IKÖRB.) ARN. — "TH. Fr. Lich. Scand. p- 359. På löfträd. Oroust: Henån på ek och lind. p poliena (NYL.) ARN. Öroust: Henån på lönn. 8. (B. abbrevians (NyrL.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 362. På löfträd. Hven: i en skogsdunge norr ut från Uranien- borg ej långt från stranden på björk och al. 9. B. umbrina (ACH.) BR. & RostrR. — TH. Fr. Lich. Scand. p- 365. &« psotina (FR.) TH. FR. B compacta (KÖRB.) Tu. FR. Hufvudformen på löfträd. Hven: Uranienborg på rönn. fp på träd och sten. Oroust: Skansberget vid Slussen på fasta bergväggen, Gersängen på rullstenar. — Tjörn: Låka på sten, Kållekärr på al, Stockvik på sten (Mjörn: Skåpesund på sten). — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet>, S:t Ibbs kyrkogårdsmur. Angifves från Marstrandsön af BLOMBERG (p. 181, B. asser- culorum); osäkert, hvilken form; sannolikt compacta. 42. Bilimbia DE Nor. 1. B. hypnophila (AcH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 373. På mossa. Oroust: Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på en jordbetäckt sten. 2. B. Ncegelii (HEPP) AnzZ1l. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 378. På löfträd. Oroust: Morlanda på pil. — Tjörn: Låka på äppelträd, Hövik på poppel, Stockvik på pil. — Hallands Väderö: södra skogsparken på ekstubbar. — Hven: Uranien- borg på pil och ask. BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 7 3. B. Nitschkeana Larm. — TE. Fr. Lich. Scand. p. 381. På tall. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda på Valsberget; Varekil i Stahla socken (P. G. THEORIN enligt Lich. Scand.) 4. B. milliaria (ER) Körz. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 381. På jord och mossa. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda vid Strömdala på Dufkärrsberget. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik. — Marstrandsön: vester om Ar- vidsvik (>B. syncomista Kbr>). DD. B. trisepta (N=G.) TH. FR. Lich. Scand. p. 382. På mossa. Tjörn: Kållekärr, Stockvik. 6. B. coprodes (KörB.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 385. På sten. Oroust: Slussen på Skansberget på norra branten nära bergets topp. 43. Biatorina Mass. 1. B. lenticularis (AcH.) Körs. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 567. På sten. Oroust: Slussen, Brunnefjellet på flyttblock vid stranden, Henån. — Tjörn: Djupvik. — Marstrandsön: säll- synt. — Hallands Väderö. 2. B. micrococcea (KÖRB.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 571. På barrträd. Oroust: Slussen, Brunnefjellet på gran. 3. B. tricolor (WirH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 574. På barr- och löfträd. Oroust: Henån på gran, Morlanda på Dufkärrsberget vid Strömdala på gran. — Tjörn: (ALMQVIST enl. BLoMBERG). — Hallands Väderö: på ek, bok och al. 4. B. globulosa (F1KxE) KörB. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 379. På ek. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala på Duf- kärrsberget. -— Marstrandsön: sällsynt. 5. B. synothea (AcCH.) Köra. Tu. Fr. Lich. Scand. p. 577. På naket trä. Oroust: Henån på gamla träväggar vid vägen mellan gästgifvaregården och hamnen. 6. .B. intrusa TH. FR. Lich. Scand. p. 579. På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget, Stahla socken vid Skåpesund. — Tjörn, Låka, Kållekärr, Stockvik. 58 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 7. B. Bahusiensis (BromB.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 579. På klippväggar, helst vid stränderna. Oroust: Skåpesund i Stahla socken. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Mar- strandsön: flerstädes. 44. Biatora (FR.) Tu. FR. 1. £. quernea (DicKs.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 425. På barr- och löfträd. Oroust: Morlanda vid Strömdala på Dufkärrsberget på gran. — Hallands Väderö: södra skogs- parken på ek. En form på sten (Lecanora rubiginans? NyL. Flora 1873 p- 291) förekommer på Oroust: Morlanda på en bergvägg vesterut från Sörbo gästgifvaregård. -— Den är för öfrigt funnen af mig i Nerike vid Ullas Sand i Askersunds landsförsamling och på Ullaviklint i Kils socken; i Östergötland på Kolmården (J. HULTING). 2. B. lucida (AcH.) — TH. Fr. Lich. Scand. p. 432. På klippblock, vanligen på undre sidan, mest dock på lösa stenar i stengärdesgårdar. Oroust: Slussen, Henån, Mor- landa vid Sörbo. — Tjörn: Hammar, Kållekärr vid Lilldal. — Hallands Väderö: i trakten af skogvaktarebostället. 3. B. fusca (SCHAER.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 435. a sanguineoatra (WuLF.). Pp atrofusca (EW.). Hufvudformen på mossa. Oroust: Henån. 8 äfven på mossa. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån. 4. B. fuscorubens Nin. TH. Fr. Lich. Scand. p. 440. På sten. Oroust: Henån. 5. B. granulosa (EHrH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 442. + B. flexuosa FR. Hufvudarten på jord. Oroust: Slussen. — Marstrandsön: sällsynt. — Hallands Väderö. " flexuosa på lignum. Hallands Väderö på ekstubbar. 6. B. coarctata (SmM.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 447. På sten, någon gång på jord. ÖOroust: Slussen på Skans- berget, Henån, Morlanda vid Sörbo, Stahla vid Varekil, Skåpe- sund (på jord). — Tjörn: Hammar: Kållekärr. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 59 7. B. rivulosa (ACH.) TH. FR. Lich. Scand. p. 450. På klippväggar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda, Skåpe- sund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik. — Mar- strandsön: ymnig, i många former. — Hallands Väderö. 8. B. uliginosa (SCHRAED.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 459. På jord. Oroust: Slussen vid Klefva, Henån. — Mar- strandsön: sällsynt. 9. B. pheostigma Körs. — B. obscurella TH. Fr. Lich. Scand. p- 467. På barrträd. Oroust: Slussen vid norra ändan af Brunne- fjellet på tall. 10. B. turgidula (FrR.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 469. På tall. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Morlanda vid Strömdala på Dufkärrsberget. Anm. På Tjörn vid Hammar träffades på låga klippväggar invid landsvägen 2 arter af Biatoraslägtet, hvilka efter gransk- ning af prof. TH. FRIES ansågos vara, den ena 6. lyggea ACK. l. hoglandica NYL., den andra närmast beslägtad med PB. meso- tropiza NYL. Då de emellertid ej kunnat säkert bestämmas, vill jag endast på detta sätt omnämna dem och hufvudsakligen der- för, att de framdeles må kunna eftersökas på den lätt återfunna lokalen. 45. Biatorella DE Nor. 1. B. moriformis (ACH.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 401. På lignum. OÖroust: Henån på gamla träväggar. Subfam. 4. Buelliei. 46. Arthrorhapsis Tu. FR. F NA. flavovirescens (DicKS.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 203. På jord och mossa. Oroust: Slussen, Morlanda vid Ström- dala, Nösund, Varekil, Skåpesund. — Tjörn: Kållekärr: — Marstrandsön: flerstädes. 47. Catillaria Mass. 1. C. grossa (PErs.) BlomB. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 581. På löfträd. Oroust: Henån på gammal asp. 60 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST: 2. C. Laureri Herr. — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 582. På gammal bok. Hallands Väderö i södra skogsparken. 48. Lecidea ÅCE. 1. LL. athroocarpa AcH. — TH. Fr. Lich. Sand. p. 483. På sten. Oroust: Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön (BLomB. enl. Lich. Scand.). 2. LDL. silacea AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 457: På svafvelkishaltig, förvittrande sten. Oroust: Morlanda vid Strömdala. — Marstrandsön: sällsynt. d. Iocyanea (AcCH.) TH Er: Lich. Scand: pi4595 a tessellata (FLxE) TH. FR. På granit. Tjörn: Låka. — Hallands Väderö. 4. DL. pantherina (ACH.) TH: FR. Lich: Scand. p. 491. På granit. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån, Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Stockvik, Djupvik. "L. lapieida (ACH.) ARN. — TH. Fr. Lich Scand. p. 493. På granit. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån, Mor- landa vid Strömdala. — Tjörn: Kållekärr, Djupvik. — Mar- strandsön: sällsynt. Till denna art hör säkerligen den af BLOMBERG p. 181 anförda L. variegata från Marstrandsön, »allmän». Huruvida den hör till hufvudformen eller till ” lapicida, måste lemnas oafgjordt, enär jag ej haft tillfälle se exemplar. Den (p. 181) uppgifna L. confluens (>Koön, Greve») är sannolikt ”lapicida. 5. DL. auwriculata TH. Fr. Lich. Scand 499. p diducens TH. FR. På sten. Oroust: Slussen på Brunnefjellet. 6. LL. paneola AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 503. På sten. Marstrandsön: sällsynt, dock med frukt. T. I. maerocarpa (De) TH: Er. Lich" Scand: p: 305. &« platycarpa (ACH.) TH. FR. På berg och klippor. OÖOroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Stahla vid Skåpesund. — Tjörn: Hammar, BIHARG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 61 Stockvik. — Hallands Väderö. — F. phea (Biatora phea KÖRB.) är funnen på Tjörn vid Hammar. SN convexar (ERS) IE. TR. På klippor och flyttblock. Oroust: Slussen på Skans- berget, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Stockvik. — Marstrandsön: flerstädes (>L. contigua» BLomB. p. 181). — Hallands Väderö. =E DL. albocoerulescens (WwuLF.). På sten. Oroust: Morlanda vid Sörbo. "FEL: cinereoatra "ACK. På flyttblock. Oroust: Morlanda vid Strömdala. RON erustuleter (ANCH:) KÖRB. — TH. ER. Lich. Scand. ps. Sik På sten. Oroust: Henån. — Tjörn: Kållekärr på 1 jord- brynet liggande småstenar. 8. LC. petrosa ARN. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 511. På sten. Tjörn: Hammar. IEEE vorticosa. (EIKE) Körs. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 515. På sten. Marstrand på Koön (BLoMBERG enl. Lich. Scand.). 10. IL. Dicksonii AcH. — TH. Fr. Lich. Scand. p.- 516. På svafvelkishaltig sten. Oroust: Slussen på Rundsberget. — Tjörn: Stockvik. 11. L. neglectu Nyr. — TH. Fr. Lich. Scand; p: 524. På granit bland mossa, steril. ÖOroust: Slussen på Runds- berget, Morlanda vid Strömdala, Mollösund, Stahla socken vid Skåpesund. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Djupvik. — Marstrands- ön: flerstädes. — Hallands Väderö: sällsynt. TEK fuscoatra. (1) PE. "ERS Lich. Scand. p. 920. På granit. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Ström- dala, Mollösund, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Djupvik. — Marstrandsön: allmän; en f. dealbata sällsynt. — Hallands Väderö. — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjern- kikeriet». 13. DL. fuscocinerea Nyr. — TH. FR. Lich: Scand. p. 527. På sten. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. — Hallands Väderö. 62 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST: Den sprickigt rutiga, ojemna bålen, det mörkbruna hypo- theciet och de sammanväxta paraphyserna skilja den från L. tenebrosa FWw., som stundom, såsom här, träffas på samma sten. 14. LL. intumescens Fw. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 528. På berg och lösa stenar. Tjörn: Hammar. — Hallands Väderö: 1 trakten af skogvaktarebostället tillsammans med Lecanora sordida. 15. DL. furvella NYLs— THE. Fr, Dich. Scand) p. 230: På klippor. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Henån, Morlanda vid Strömdala, Mollösund, Stahla socken vid Skåpe- sund. — Tjörn: Låka, Hammar. — Marstrandsön: ferstädes. — Hallands Väderö. 16. L. tenebrosa Fw. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 540. På klippor och flyttblock. Oroust: Slussen, Henån, Mor- landa vid Strömdala, Stahla socken vid Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Djupvik, Mjörn vid Skåpesund. — Marstrands- ön: sällsynt. — Hallands Väderö. 17. LL. elcochroma (AcCH.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 542. På sten och träd i många former. Följande varieteter äro anmärkta: a) på sten. var. latypea (ACH.) TH. Fr. Oroust: Slussen vid Gers- ängen på lösa stenar. var. pihularis (DAv.) TH. FR. Öroust: Henån. var. pulverulenta TH. FR. Marstrandsön (s. ALMQWIST enl. Lich. Scand.). — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet3. var. pungens (KÖRB.) TH. FR. Hven: Uranienborg på samma lokal som föregående. b) på träd. var. achrista SMRFLT. På löfträd. OÖOroust: Slussen vid Klefva på asp och ask, Henån på ask, lind, lönn etc., Morlanda, Varekil på gran. — Tjörn: Låka på ask, Kållekärr på asp, Djupvik på asp och rönn. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö: på al och björk. -— Hven: Uranienborg-på ask, björk, pil och hagtorn. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4, 63 var. flavicans (ACH.) TH. Fr. Oroust: Henån på gran. 49. Mycoblastus NORM. 1. M. sanguinarius (L.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 479. På sten. Oroust: Slussen på gneis och granit, Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Låka, Kållekärr vid Lill- dal. — Marstrandsön: sällsynt. 50. Sarcogyne (Fw.) Mass. 1. S. simplex (DaAv.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 407. I klippspringor. OÖOroust: Slussen på Skansberget. — Mar- strandsön: sällsynt. — Hallands Väderö. 2. S. Clavus (Cc.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 409. På klippväggar. ÖOroust: Slussen, Brunnefjellet vid hafs- stranden, Klefva, Henån. 51. Catolechia (Fw.) Tu. FR. 1. C. Dibenii (F.). — C. badia TH. Fr. Lich. Scand. p. 588. På klippor. Oroust: Slussen på nedersta sluttningen af Skansberget vid landsvägen, Morlanda vid Strömdala och Sörbo. Stahla vid Skåpesund. 52. Buellia KÖRB. 1. B. parasema (AcCH.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 589. På löfträd. Oroust: Henån på björk. var. triphragmia (NYL.). Tjörn: Låka på syrén. 2. B. myriocarpa (De.) Mupp. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 595. a punctiformis (HOFFM.) MUDD. På löfträd. Oroust: Slussen vid Klefva på sälg, Henån på al, Morlanda vid Strömdala och på Dufkärrsberget på al. — Hallands Väderö på al och ek. -- Hven: Uranienborg på al. p chloropolia (EFR.) Tu. FR. På gran. Oroust: Varekil i Stahla socken. Hufvudformen är äfven anmärkt på sten (B. stigmatea KÖRB.). Oroust: Slussen på Rundsberget, Gersängen på lösa 64 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST! stenar i en stengärdesgård. — Marstrandsön: ALMQVIST enl. BromB. — Hallands Väderö. 3. B. Schereri DE Not. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 997. På bark och naket trä. Oroust: Henån på gamla trä- väggar. — Hallands Väderö på ek. — Hven: Uranienborg på pil. 4. B. leptocline (Ew.) Körs. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 598. På sten. Oroust: Henån. — Hallands Väderö. 5. BB. vilks! TR ERS fack; Scandsp odd På sten. Oroust: Henån. 6. B. verruculosa (Borr.) TH. Fr. Lich. Scand. p. 600. På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget. — Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet», St. Ibbs kyrkogårdsmur. — Ny för Sverige. t. CB. sororia "UR. ER. Lich; Scand. p.r603: På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget. — Tjörn: Låka. — Hallands Väderö. 8. B. moriopsis (Mass.) Tu. Fr. Lich. Scand. p. 606. På sten. Oroust: Morlanda vid Strömdala. 53. Diplotomma (Fw.) KÖRB. 1. D. alboatrum (HorrMm.). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 607. a vulgatum TH. FR. På löfträd. Tjörn: Låka på syrén, Djupvik på asp. — Hallands Väderö: på ek, lind och bok. — Hven: Uranienborg på pil. — F. trabinellum FR. är anmärkt på Hallands Väderö: södra skogsparken på murknande ekved. Pp ambiguum (ACH.) TH. FR. På sten.) Tjörns Dåka: 2. D. betulinum (Herr). — TH. Fr. Lich. Scand. p. 610. På gran. ”Oroust: Henån. 54. . Catocarpon (KÖRB.) ÅRN. 1. C. polycarpum (HEPP). — TH. FR. Lich.:'Scand::p. 617. På sten. Oroust: Henån. — Tjörn: Stockvik, Djupvik. — Hallands Väderö. — Hven: på ringmuren kring »Stjernkikeriet»>. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 65 2. C. applanatum (FR) Tu. Fr. Lieh. Seand. p. 618. På klippor. OÖOroust: Slussen på Rundsberget, Brunne- fjellet vid stranden, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås. 35. Rhizocarpon RAM. 1. Rh. geographicum (L.) De. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 622. På berg och klippor. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda. — Tjörn: Låka, Kållekärr, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö. 2. Rh. viridiatrum (FLEE) Körs. Syst. p. 262. På sten. Oroust: Slussen på Rundsbergets branter vid vägen mellan hamnen och Gersängen, Henån, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund i Stahla socken. Temligen lik vissa former af föregående art. Den mindre tydligt framträdande hypothallus, bålens rent gröna 1. grågröna färg, de något konvexa apothecierna, bålens förhållande till kali (färgas deraf brunaktig), hyphernas förhållande till jod (h. non coerulescentes) utgöra dock goda kännetecken. Synes vara en sydlig art, som mer och mer aftager mot norden. Utom på här angifna lokaler är den af mig upptäckt på följande ställen: Örebro på berg och flyttblock norr om staden (funnen redan 1859), Södermanland vid Vestermo prestgård 1877”), på Born- holm vid Gudhjem 1884 och vid Nyköping på Kråkberget 1887. 3. Rh. geminatum (EWw.). — Tu. Fr. Lich. Scand. p. 623. På sten, sannolikt icke sällsynt, fastän anmärkt blott på ett enda ställe. Tjörn: Låka i Valla socken. 4. Rh. grande (FLKE) ARN. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 624. På sten. OÖOroust: Slussen på Rundsberget, Henån. — Tjörn: Låka i Valla socken. 5. Rh. distinetum Tu. Fr. Lich. Scand. p. 625. På klippor och lösa stenar. Oroust: Slussen på Runds- berget. — Tjörn: Hammar. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLomBErG). — Hallands Väderö. -— Hven: Uranienborg på ringmuren kring »Stjernkikeriet>. > Rh. Oederi (WEB.) KÖRB. På svafvelkishaltig sten. Oroust: Slussen på Skansberget, Henån. — Tjörn: Stockvik. — Marstrandsön: sällsynt. +) Möjligen har kyrkoherden BLOMBERG sedan funnit den på andra ställen i Vestermo, att döma af Bot. Not. 1878 p. 121. 5 66 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 6. Fh. obscuratum (ACH.) KörBa. — TH. Fr. Lich. Scand. p. 628. På sten. Oroust: Rundsberget vid Slussen, Henån. — Tjörn: Stockvik (Mjörn: Skåpesund). — Hallands Väderö. F. lavata (AcCH.) FR. På sten, helst vid vatten. Oroust: Henån vid en uttorkad bäckrännil mellan gästgifvaregården och hamnen. t. Rh. calcareum (WEis) TH. FR. Lich. Scand. pro På sten. Oroust: Morlanda vid Sörbo. Subfam. 5. Xylographidei. 26. Xylographa FR. 1. X. parallela (ACH.) FR. — TH. FR Inch) Scand. ps 030: : På lignum. OÖOroust: Henån på gamla träväggar, Morlanda i trakten af Strömdala på Dufkärrsberget. Fam. 9. Graphidei. Subfam. 1 Opegraphei. 57. Schismatomma Fw. & KÖRB. 1. Sch. abietinum (EHrH.). — Sch. dolosum KÖRB. syst. p. 272. På ek. Hallands Väderö i södra skogsparken. 58. Lecanactis EscHW. 1. LIL. Dilleniana (ACH.). — Körs. Syst. p. 276. På klippväggar. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Strömdala samt mellan Sörbo och Glimsås. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik. 2. I. abietina (ACH.) ALMQV. Scand. arter af Schism. p. 13. På löfträd. Hallands Väderö i södra skogsparken på ek och bok. 3. DL. amylacea (EHrRH.) ALMQv. Schismat. p. 14. På löfträd. Hallands Väderö i södra skogsparken på ek. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AvrFD. III. N:o 4. 67 39. Opegrapha HUMB. UkORvaria (PERS-)J— KörB: Syst. p. 215. På löfträd. Marstrandsön: på ek, sällsynt. — Hallands Väderö: på ek och bok. — Hven: Uranienborg på pil. 2... O. atra PErRs. — ALMQv. Schismat. p. 23. På löfträd. Marstrandsön (Koön): på rönn. — Hallands Väderö: på bok. 3. O. vulgata AcH. — KÖRB. Syst. p. 283. På löfträd. Oroust: Henån på hassel, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på ask, Strömdala på Valsberget på rönn. — Marstrandsön: på sten (ALMQVIST enl. BLOMBERG). — Hallands Väderö: på ek i södra skogsparken. 4. O. herpetica AcCH. — KÖRB. Syst. p. 284. | På löfträd. Oroust: Henån på bok och alm, Morlanda vid Sörbo på ask. — Hallands Väderö på bok. B subocellata FLEE. På löfträd. Oroust: Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på ask. 5. O. viridis Pers. — Zwackhia involuta Körs. Syst. p. 285. På löfträd. Hallands Väderö på bok. 6. 0. zonata KÖRB. Syst. p. 279. På klippväggar, steril. Oroust: Slussen. — Tjörn: Kålle- kärr, Stockvik. — Marstrandsön (ALMQVIST enl. BLOMBERG). 60. Graphis (ADANS.) NORM. 1. Gr. scripta (L.). — KÖRB. Syst. p. 287. På löfträd. Oroust: Henån, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på ask. 61. Bactrospora MAss. 1. B. dryina (ACH.). — KÖRB. Syst. p. 299. På löfträd. Hallands Väderö på ek 1 södra skogsparken. 68 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Subfam. 2. Arthoniei. 62. Arthonia ACE. 1. ÅA. didyma Köra. — ArMoQv. Monogr. Arth. p. 13. På löfträd. Oroust: Henån på lind. 2. ÅA. lurida (ACH.) ScHER — A. lurida y vulgaris ALMQV. Monogr. Arth. p. 15. På löfträd. Hallands Väderö på ek i södra skogsparken. Hven: Uranienborg på al. 3. ÅA. leucopellea (ACH.) ALMQV. Monogr. p. 28. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. 4. ÅA. impolita (EHRH.) Borr. — ALMQV. Monogr. p. 22. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. 9. ÅA. radiata (PERS.) TH. ER. — ALMQV. Monogr. p. 35. På löfträd. Oroust: Slussen vid Klefva, Henån, Morlanda vid Strömdala på Valsberget på rönn. — Tjörn: Låka, Stock- vik. — Marstrandsön: allmän. — Hallands Väderö: på unga ekqvistar. — Hven: på hagtorn, björk och al. 6. A. punctiformis (ACH.). — ALMQV. Monogr. p. 42. På löfträd af hvarjehanda slag. Oroust: Slussen vid Klefva på hassel, Henån på hassel, Morlanda, Valsberget vid Ström- dala på ek. — Tjörn: (Mjörn) vid Anghagen på ask, Djupvik på ek. — Marstrandsön: flerstädes. ENE AR patellulata NYL. — ALMQV. Monogr. p. 49. På löfträd. Oroust: Henån på asp. C. CONIOCARPI. Fam. 10. Spheerophorei. 63. Spheerophorus PERS. 1. Sph. coralloides Pers. — KÖRB. Syst. p. 32. På sten. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Ström- dala, Stahla vid Skåpesund. — Tjörn: Låka, Kållekärr. — BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o4. 69 Marstrandsön: steril allmän, med frukt sällsynt. — Hallands Väderö. 200 Spis rage! (15). — KÖRB. Syst. p. ol. På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget och Skans- berget, Henån, Morlanda vid Strömdala, Skåpesund i Stahla socken. — Tjörn: Låka, Kållekärr. — Marstrandsön: sällsynt med frukt, steril allmän. — Hallands Väderö. Fam. 11. Caliciei. 64. Cyphelium (AcH.) Tu. Fr. 1. C. tympanellum ACH. — Acolium KörB. Syst. p. 303. På löfträd. Hallands Väderö i södra skogsparken på ek. 2. C. stigonellum AcH. — KöÖrB. Syst. p. 303. På löfträd. Hallands Väderö på ek i södra skogsparken. 65. Calicium (PErs.) DE Nor. 1. C. hyperellum AcH. — KörB. Syst. p. 311. På (barr- och) löfträd. Oroust: Henån på björk, Morlanda på al. — Hallands Väderö på al och ek. 2. C. trachelinum AcH. — KörB. Syst. p. 311. På lignum. Oroust: Henån på gamla träväggar, Morlanda vid Dufkärrsberget. — Marstrandsön: mycket sällsynt. — Hallands Väderö på bok och ek. 3. C. roscidum (ACH.) — C. adspersum KöÖrB. Syst. p. 312. På löfträd. Hallands Väderö i södra skogsparken på ck. 4. C. curtum TURN. & Borr. — Körs. Par. p. 294. På lignum. OÖroust: Henån på gamla träväggar, Morlanda vid Strömdala. 5. C. nigrum SCHAER. — KÖRB. Syst. p. 308. På lignum. Oroust: Henån på gamla träväggar. — Hallands Väderö: södra skogsparken på murken ekved. 6. C. pusillum (AcCH.). — KÖRB. syst. p. 308. På lignum. Oroust: Henån på gamla träväggar. 70 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 66. Chenotheca TH. FR. 1. Ch. pheocephala (TURN.) ff chlorella (ACH.). — TH. FR. InichAset: ip: R201L På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. 67. Coniocybe ÅACH. 1. C. furfuracea (L.). — Körs. Syst. p. 318. På trädrötter, jord och skuggiga klippor. Oroust: Slussen på Skansberget och vid Klefva, Henån. — Tjörn: Hammar. 68. Sphinctrina FR. 1. Sph. turbinata (PErs.). — KÖRB. syst. p. 305. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på bok. D. PYRENOCARPI. Fam. 12. Endocarpei. 69. Dermatocarpon EscHW. 1 DD: myniatum (LL). — TA ERa Lich: Aretip 206: BP complicatum (SW.). På klippor. Oroust: Slussen på Skansberget, vid vägen till badhuset, Henån, Morlanda vid Sörbo, Stahla vid Skåpe- sund. — Tjörn: Låka, Hammar, Stockvik. 8 på klippor. Oroust: Henån, Morlanda vid Sörbo. — Marstrandsön: sällsynt. 2. D. fluviatile (WEB.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 254. På sten vid vatten. Oroust: Henån vid en uttorkad bäck- rännil mellan gästgifvaregården och hamnen. 2. D. cinereum (PErs.). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 256. På jord. Tjörn: Stockvik i jordfylda klippspringor. — Marstrand: Instön. BIHANG TILL K. SV, VET;-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 4. 71 Fam. 13. Verrucariei. 70. Microglena KÖRB. 1. M. muscorum (FR.). — Weitenwebera KörB. Par. p. 328. På mossa. Hallands Väderö: södra skogsparken på en gammal, mosstäckt ek nära marken. 2. M. reducta TH. Fr. Bot. Not. 1863 p. 10 (sub sphinetrinoid). På mossa. Oroust: Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Kållekärr. — Marstrandsön: vester om Arvidsvik. Obs. På flera ställen t. ex. Oroust: på Brunnefjellet, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås, Tjörn vid Hammar och Kållekärr träffades spår till Beloniella incarnata TH. Fr. & GREVE, men då efter hemkomsten vid undersökning af de hemförda exemplaren inga tydliga frukter kunde påträffas, är bestämningen osäker. 71. Segestria (FR.) TH. Fr. 1. S. lectissima FR. — Segestrella KörB. Par. p. 325. På klippväggar. Oroust: Slussen på Brunnefjellet, Mor- landa vid Sörbo. — Tjörn: Kållekärr, Djupvik. — Marstrandsön: mellan Arvidsvik och Långedal. 2. S. enea (WALLR.). — Sagedia KÖRB. Syst. p. 364. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på bok. Enligt skriftligt meddelande från BLoMBERG har han på Marstrandsön träffat »5. macularis», om på sten eller träd upp- gifves icke. 72. Pyrenula (AcCH.) Mass. 1. P. nitida (ScHRrAD.). — KÖRB. Syst. p. 359. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på bok. 2. P. leucoplaca (WaALLR.). — KörB. Syst. p. 361. På löfträd. Oroust: Henån på ek. — Hallands Väderö: södra skogsparken på ek. 3. P. coryli Mass. — KÖRB. Syst. p. 344. På hassel. Marstrandsön vid Backudden, sällsynt. 72 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. 73. Staurothele NORM. 1. St. clopima (WNBG). — Stigmatomma KÖRB. Syst. p. 239. På sten. Marstrandsön (ALMQVIST enl. BLoMBERG). 74. Acrocordia Mass. 1. AA. gemmata (ACH.). — KÖRB. Syst. p. 356. På löfträd. Oroust: Henån på lönn, Morlanda vid Sörbo. 2. Å. tersa KÖRB. Syst. p. 356. På löfträd. Hallands Väderö: södra skogsparken på bok. 75. Verrucaria (Pers.). Mass. 1. V. nigrescens Pers. — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 267. På sten. Oroust: Henån, Morlanda vid Sörbo. 2. V. mawra WnNBG. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 268. På klippor och stenar vid stränderna ända ned till vatten- brynet. OÖOroust: Slussen. Henån. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: ymnig. — Hallands Väderö, 3. V. margacea WNBG. — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 269. På sten. Oroust: Henån, Morlanda vid Strömdala. — Tjörn: Låka (Mjörn vid Skåpesund). 4. V. muralis AcH. — KÖRB. Syst. p. 347. På murar. Hven: Uranienborg på tegelsten i ringmuren kring »Stjernkikeriet», St. Ibbs kyrkogårdsmur. Obs. I BLOMBERGS uppsats p. 182 uppgifves V. hydrela från Marstrandsön: på glimmerskiffer 1 springor på högsta berget mellan Arvidsvik och Långedal. Enligt skriftligt med- delande från. BLOMBERG är bestämningen rättad till V. acro- telloides. Emnär jag ej sett exemplar, kan jag endast referera detta. 76. Thrombium (WaLL.) Mass. 1. Thr. epigeum (PErRs.) — KörB. Par. p. 382. På jord. Oroust: Slussen. — Tjörn: Kållekärr. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 4; 73 Un Ärthopyrenia MASS. IA: analepta (ACcH.?) Körs. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 272. På löfträd, i synnerhet björk. Oroust: Slussen vid Klefva på björk och hassel, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås. — Marstrandsön: Backudden på hassel. — Hallands Väderö: norra skogsparken på björk. 201 Wollar: (NYL. Bot. Not. 1892). På löfträd. Oroust: Henån på lind, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås på hassel. 3. ÅA. grisea (SCHLEICH.?) KÖRB. — TH. Fr. Lich. Arct. p. 272. På löfträd, mest al. OÖroust: Slussen vid Klefva på al och hassel, Henån, Morlanda, Dufkärrsberget vid Strömdala på ek. — Tjörn: Hammar (Mjörn) vid Rud. — Marstrandsön: allmän. — Hven: på al. 4. AA: Fumago (WALLR.). — KörB. Syst. p. 370. På löfträd. Oroust: Slussen vid Klefva på al och Rhamnus Frangula. — Marstrandsön: sällsynt, på hassel vid Backudden. 78. 'Tomasellia Mass. 1. T. Leightonit Mass. — KörB. Par. p. 396. På löfträd, företrädesvis på hassel. Oroust: Slussen på Klefva egor på hassel och al, Henån, Morlanda vid Sörbo. — Marstrandsön: Backudden på hassel. 2. T. opegraphella Tu. FR. På hassel. Oroust: Slussen på Klefva egor, Henån. 79. Leptorhaphis KÖRB. 1. IL. epidermidis (Acn.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 273. På löfträd. Oroust: Slussen vid Klefva på al, Henån på björk. — Hallands Väderö: norra skogsparken på björk. 2. DL. tremule Körs. Syst. p. 372. På asp. Tjörn: Stockvik. Smekguereus) (BELIR)), KÖRB, Par. Ppr332. På ek. Oroust: Morlanda, Strömdala på Dufkärrsberget. 74 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. HOMOLICHENES. Fam. 14. Collemaecei. Subfam. 1. Collemei. 80. Collema HOFFM. 1. C. nigrescens (Hups.). — Synechoblastus TH. Fr. Lich. ANTCFE Pa 280: På löfträd. Marstrandsön: Backudden: sällsynt. Enligt alla svenska författare (ACHARIUS, EL. FRIES, WAHLEN- BERG, 'TH. FRIES) är benämningen nigrescens den äldsta, men ingen uppgifver källan. AcHArIus (Prodr. p. 131) citerar Linn. Swartz. Act. Ups. vol. IV» (1784), men der finnes den icke enl. Krmplh. Gesch. d. Lich. II p. 535. WAHLENBERG F1. Suec. p. 874 anför »Linn. Suppl: p. 451» (Suppl. Lin. fil. 1781); men enl. Krmplh. G. d. Lich; II p. o298förekommer den ej heller der. Äldsta källan för C. nigrescens är enligt Krmplh. Hups. Flor. Angl. Ed. I (1762) p. 450 och bör HuDson således citeras ss. auctor, såvida han ej i nämda skrift anfört LINNÉ såsom namngifvare. STEIN (F1. Schles. p. 359) anför Vespertilio (Lightf. 1777) såsom äldre namn, men i Lightf. Flor. Scot. finnes det ej upptaget enl. Krmplh. G. d. Lich. II p. 533. Att bringa reda i denna sak, är endast möj- ligt för den, som har tillgång till alla hithörande original skrifter. 2. C. flaccidum AcH. — Synechoblastus Tu. Fr. Lich. Arct. P0 På sten. Oroust: Henån, Morlanda. — Tjörn: Stockvik på gammal alm. — Marstrandsön: allmän. 3. C. plicatile (ACH.) f. dispersa. — KöÖrB. Syst. p. 409. På sten. Marstrandsön: vid uppgången till fästningen samt vid norra strandverket. | Rn BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD, HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 4. Subfam. 2. Leptogiei. 81. Leptogium FR. 1]. IL. lacerum (Sw.). — Tu. Fr. Lich. Arct. p. 282. På mossa. Oroust: Henån, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås. — Tjörn: Hammar. — Hallands Väderö. B lopheum ACHE. På mossa. Oroust: Henån, Morlanda mellan Sörbo och Glimsås. 2000Escotinum (ACHE NER. EroIieh. Aret. p. 283; L. sinuatum KÖRB. Syst. p. 418. På mossa. Oroust: Morlanda vid Strömdala på Valsberget, mellan Sörbo och Glimsås. — Tjörn: Stockvik. I BLOoMBERGS uppsats (Bot. Not. 1868 p. 182) uppgifves »Leptogium lacerum sinuatum»> från Marstrandsön vid Back- udden och Rosenlund, sällsynt. Huruvida den hör till L. lacerum ]. scotinum, måste lemnas oafgjordt, enär jag ej sett exemplar. Fam. 15. Pyrenopsidei. 382. Porocyphus KÖRB. UCIEP. areolatus (EW.) Körsi Syst. p. 426. På sten. Tjörn (Mjörn): Skåpesund. — Marstrandsön: norr om Arvidsvik, sällsynt. 83. Pyrenopsis NYL. 1. P. hematopis (SmMRreLtT). — TH. Fr. Lich. Arct. p. 284. På fuktiga bergväggar. Oroust: Morlanda vid Sörbo. — Tjörn: Stockvik (Mjörn) vid Anghagen. 2. P. impolita (TH. Er.) Forss. Gleolich. p. 48. På sten. Oroust: Brunnefjellet vid Slussen, Henån, Mor- landa vid Sörbo. — Tjörn: Låka. — Marstrandsön: (ALMQVIST enl. BLOMBERG). 76 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Fam. 16. Lichinei. 84. Lichina ÅG. 1. LL. confinis (MöLr.). — TH. Fr. Lich. Aret. ps 288: På strandklippor nära vattenbrynet. OÖroust: ej iakttagen på de besökta lokalerna, men förekommer utan tvifvel på andra mer passande. — Tjörn: Låka, Stockvik, Djupvik. — Marstrandsön: Blåkulla norr om staden (BLOMBERG enl. upp- gift). — Hallands Väderö. Fam. 17. Phyllisecei. 85. Phylliseum NYL. 1. Demangeonu (Mont. & MouvG.) Nyr. Forss. Gleolich. p. 62. På sten. Oroust: Slussen på Rundsberget. — Tjörn: Låka, Hammar. Sedan FORSSELL efter noggrann undersökning af original- exemplar både af Ph. Demangeonii och endocarpoides förenat dem begge till en art, bör naturligen den äldre benämningen hafva företräde. Fam. 18. Ephebei. 386. Ephebe FR. 1I0CEN pubescens (145): PHTER. Dich Aret. Yp.s20805 På fuktiga klippor. Oroust: Slussen, Henån, Morlanda vid Sörbo, Skåpesund. — Tjörn: Låka, Hammar, Kållekärr, Stockvik. Enligt Wainro (Rev. lich. in herb. Linn&ei ass. 1 Medd. af Soc. pro Fauna & Flora fenn. 14: 1886) ligger i LINNÉS herbarium denna art under namn af Lichen lanatus och Par- melia lanata under namn af L. pubescens, på grund hvaraf naturligen skulle följa, att dessa arter borde byta benämning. Här liksom i åtskilliga andra fall torde dock exemplar i LINNÉS herbarium ej kunna tillerkännas vitsord. LINNES beskrifning (F1. Suec. 1755 p. 426) är ej heller afgörande; tvärtom torde BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 4. 77 karakteren »nitidus> som LINNÉ tillägger L. pubescens, gifvit anledning till förvexling, hvilket ock ACHARIUS (Prodr. p. 218) antyder. AcCHARI beskrifning (1. c.) är emellertid fullkomligt tydlig, hvadan enligt min tanke alla funderingar på namn- ombyte på grund af exemplar i LIinnÉs herbarium eller äldre författares missuppfattning, torde böra lemnas åsido, såsom endast ledande till förvirring. 87. Spilonema BORN. 1. Sp. revertens NYL. På sten. Oroust: Morlanda vid Strömdala. Artantalet i de särskilda laffamiljerna på hvarje ö särskildt och inom hela området, i 3 = : S 3 an = = Erna SE a ed I 2 Bo | Sem 3 [ISTER ae ooo deds des 4 2 | 3 3 KA TRIO ING Kg se ss AAA ANG ENAT 9 7 | D 6 2 9 Relä gener ee assocea 8 3 4| 2 — 9 ARE [fe a ra sides 18 16. |. 16 16 8 23 Lecanorei | Subfam. Pannariei......--.-.---- 3 2 3 -- 1 2 » IBlACOd1e 5. =. SE 4 3 2) 2 2 4 » IRANOdINGlL..soonoocn oo al 30 2 24 12 39 » UTCEOlATICI -ssssorsc soo id D ) D 1 10 SUNE SPertusaArle1-..s.sacosecsn 6 2 2 I -— 10 EH ORG Ts ra also 22 11 10 — 26 [UNTPUTCATIEIS- soscstossooooccosoeooona 7 4 2 -- 8 Lecidinei SUP LADt VERROLC]- oo odon sdsasoca os D 2 — -— D IB 22 01NYCEI = -ocsscaon one il if il — — 2 BERNS RTA(OLEN nose oso soo 29 10 8 10 5 34 EB Uellele. oslo odolsde 36 2D 174 21 8 44 DIA EXylographels.sossoooc- Gl = = = = 1 Transport | 193 | 127 | 104 | 108 | 39 | 233 | 738 HELLBOM, LAFVEGETATIONEN PÅ ÖARNE VID SVERIGES VESTKUST. Transport I Graphidei | Subfam. Opegraphei............- » Axthonierio.so— 5 -re | SPhserophorer. Lera dö By f en on Calieier Ca ores oc a VEN VIE FE ndocarpei-.-...<= 50 0110VITA I | NerLnCarlel s--ss tog 8 OSSE | Collemacei Subfam. Collemei-.=-...oosoo dne | » Ileptoglel...=— fas | Pytenopatdey == 55 CS nog Lichinei Elylliseer den ret Ephebei Summa z på SN 2158 Eon Ae TR ER a EE Z SR nd sne = = = 2 193 | 127 | 104 | 108 | 39 | 233 5 2 ALIS 1 12 RR 5 ls ARN ENE 7 2 2 Sc ES 2 6 1 1 kiviggeres 11 2 2 läs 3 16 All 8 7 2 24 1 ÄRR RR al 3 2 2 1 NE 2 2 3 PER KE Mae 3 FJ do je il 1 | ENE 1 2 RE = 2 237 | 152 | 130 | 140 | 44 | 304 BIHANG TILL K. SVENSKA VRT.-AKAD. HANDLINGAR. Band. 12, Afd. HI. N:o 5. BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCORAVIACEEN H. O. JUEL. MIT 3 TAFELN. DER K. SCHWED. AKAD. DER WISS. MITGETHEILT DEN 13 OKTOBER 1886 DURCH V,. WITTROCK STOCKHOLM, 1887. KÖNIG: BORSTR YVOKERIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER. D. Marcgraviaceen, deren eigenthiämliche Honiggefässe ihnen das Interesse vieler Forscher schon längst zugewandt haben, sind hinsichtlich ihrer Morphologie mehrmals behan- delt worden !). Die anatomischen Angaben sind aber ziemlich spärlich und beriihren fast ausschliesslich die Nectarien und die bei den Marcgraviaceen sehr häufig vorkommenden Scle- reiden. Ich habe im naturhistorisehen Reichsmuseum in Stockholm Gelegenheit gehabt, zwei Repräsentanten zweier Gattungen aus dieser Familie anatomisch zu untersuchen. Das untersuchte Material, welches den im Reichsmuseum aufbe- wahrten Regnellschen Sammlungen angehört, bestand aus einer Inflorescenz mit Blättern von Marcgravia polyantha DELP. und einer Inflorescenz von Norantea brasiliensis CHoisY, beide bei Santos in Brasilien von Dr HI. MosÉN gesammelt und in Alco- hol aufbewahrt. Uebrigens habe ich auch trockenes Material aus dem Regnellschen Herbarium und aus dem allgemeinen Herbarium des Museums beniitzt. Stamm. Fir die Untersuchung der Rinde und des Holzes sind keine älteren Stämme vorhanden gewesen als solche, welche einen Diameter von 6—8 mm. hatten und deren Alter wegen des Mangels an Jahresringen nicht bestimmt werden konnte. ') Von Werken, die diese Familie berihren, mögen hier erwähnt werden: WITTMACK in Flora Brasiliensis, Tom. 81. Leipzig 1878. WITTMACK, Die Marcgraviaceen und ihre Honiggefässe. Kosmos, Bd3 50 1879. BAILLON, Histoire des Plantes, Tom. 4. Paris 1873. PLANCHON et TRIANA, Sur les bractées des Marcgqravieées. Mém. Sock Imp:sd..sc./nat. | Cherbourg.. ' Tom., 9..,..1863: DELPINO, Rivista monografica della famiglia delle Marcgqgraviacee. Nuovo Giorn. bot. Ital. Fasc. 4. 1869. 4 H: OO: JUEL; BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. Marcgravia polyantha DELP. hat ein peripherisches Peri- derm, dessen Zellen oft an der Innenseite sclerosirt sind, wie es auch bei der tiefer gelegenen Peridermschicht von der ver- wandten Camellia 1) der Fall ist. Bei MNorantea brasiliensis CHoisY fehlte das Periderm. In der Rinde, wie in den meisten parenchymatischen Ge- weben, kommen häufig vereinzelte oder zu Gruppen vereinigte Sclereiden vor. Diese sind von PLANCHON und TRIANA be- schrieben. Sie werden von ihnen mit den sternförmigen Zellen (»pneumatocystes») der Nympheaceen verglichen, doch ist keine bestimmte Ansicht iäber ihre Function ausgesprochen. In einem Falle aber scheint mir die Function, die diesen Zellen bei den Nympheaceen zugesprochen wird, ihnen auch bei M. polyantha zuzukommen. In dem inneren Theil der primären Rinde ist das Parenchym von grossen Lufträumen durchzogen. In eimem sehr jungen Zweige von M. polyantha nimmt dieses lacunöse Gewebe die Hälfte der Rindenschicht ein und grenzt an den mechanischen Ring. Die Lufträume sind vertical ausgezogen und durch dinne Wände getrennt, welche von 1 oder 2 Zell- schichten gebildet werden. In diesen Wänden kommen häufig Sclereiden vor, welche sehr ästig und sogar sternförmig sind (Taf. I Fig. 2). Die Aeste der Sclereiden ragen in die Luft- räume hinein und stossen oft an die entgegengesetzte Wand. Ohne Zweifel verhindern diese Seclereiden das Zusammen- driäcken des luftfuhrenden Gewcbes. Auch Norantea brasiliensis hat im inneren Theil der Rinde ein lacunöses Gewebe (Taf. I, Fig. 1). In diesem liegen zahl- reiche ziemlich grosse Körner, durch fest zusammengewachsene, gerundete Seclereiden gebildet. Wahrscheinlich kommt auch diesen Gruppen von Sclereiden die nähmliche Function zu. Der Weichbast wird von einem mechanischen Ringe um- schlossen. Bei sehr jungen Stammtheilen besteht dieser aus nur einer Reihe von Bastfasern. Diese sind durch Querwände in mehrere Zellen getheilt, deren jede einen Zellkern einschliesst (Taf. I, Fig. 3). Wenn die gemeinsame Wand der Faser noch nicht sehr verdickt ist, bleibt die Querwand immer dinn. In älteren Stämmen wird die Wand der Faser sehr verdickt. Ihr Lumen !) Sieh MOELLER, Anatomie der Baumrinden, Berlin 1882, S. 251. Auch durch die Astrosclereiden in der Rinde und durch den Mangel an scle- rotischen Elementen im Weichbaste stimmt M. polyantha mit dieser Gattung iiberein. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 5. d erscheint hier wie eine schmale Spalte, die sich an bestimmten Stellen zu einer einen Zellkern einschliessenden Höhle erwei- tert. Zwischen je zwei Kernen wird regelmässig eime Quer- wand beobachtet, die jetzt entweder an der Verdickung Theil genommen hat, oder dinn geblieben ist (Taf. I, Fig. 4, 5). An diese prosenchymatischen Elemente schliessen sich schon in ziemlich jungen Zweigen mechanische Zellen paren- chymatischer Natur an. Dadurch wird ein gemischter mecha- nischer Ring, wie diese Anordnung von TsCcHIRCH !) genannt wird, gebildet. HKleime Sclereiden, fest wie in einer Mauer an einander gefigt, sind nämlich zwischen den Bastfasern einge- schoben (Taf. I, Fig. 6, 7). Diese sind oft gebeugt,indem eine Bastfaser aus einer Gruppe von solchen hinausweicht, um sich an eine andere anzuschmiegen. Diese Anordnung erhöht die Festigkeit des gemischten Ringes ?). Bei älteren Stämmen wird der Ring zum grösseren Theil aus (kurzen) Sclereiden ge- bildet. Die Wände dieser Zellen sind stark verdickt, ihre Form ist oft fast kubisch, nicht selten aber tangential etwas ausge- streckt. Dieses scheint darauf hinzudeuten, dass sie eime feste tangentiale Verbindung des Ringes bezwecken. Sowohl die Fasern als die Sclereiden haben in ihren Wän- den zahlreiche Täpfel, welche, wie im allgemeinen die Täpfel der Sclerenchymzellen, die Form fceiner Canäle zeigen, die nach aussen in einer kleinen Erweiterung enden. In einem jungen, 3 mm. dicken Zweige von Marcgravia poly- antha scheint es im Ringe Durchgangsstellen zu geben, indem hier gewisse Gruppen von Sclereiden wenig oder gar nicht ver- dickte Wände haben. Dagegen habe ich sie in einem älteren Stamme von 7 mm. Dicke nicht gefunden (Taf. I, Fig. 6). Vielleicht sind sie hier spärlich vorhanden; doch dirfte, wenn sie fehlen, die Sclereiden einen gewissen Grad von Permea- bilität besitzen, der fur die ältere Aussenrinde hinreichend ist. Die innere Rinde besteht nur aus diännwandigen Zellen, weil sowohl Bastfasern als Sclereiden fehlen. Im Phloöém giebt es zahlreiche Siebröhren, deren einfache, horizontale Siebplatten eim wenig angeschwollen erscheinen. Häufige Markstrahlen durchziehen das Phloém und scheinen diejenigen des Holzes, wenigstens die grösseren, fortzusetzen. Die Zellen der Rinden- 1) TSCHIRCH, Beiträge zur Kenntniss des mechanischen Gewebesystems der Pflanzen. Pringsh. Jahrb. Bd. 16. Heft. 3. 1885. 2) Vergl. TSCHIRCH, Beiträge etc. 6 H.00! JUEL, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. markstrahlen sind auch denen der Holzmarkstrahlen in der Form sehr ähnlich. An einem radialen Schnitte sind sie näm- lich in horizontalen Reihen geordnet und von der Form eines Rectangels, dessen längere Seite vertical ist. An Tangential- schnitten erscheinen sie an der Mitte breiter und wie mauer- förmig zusammengefigt. Das Holz ist von zahlreichen Markstrahlen durchzogen. Diese stehen im Holze von Norantea brasiliensis sehr dicht; nicht selten ist eine einzige Reihe von Holzzellen von zwei Markstrahlen umschlossen. Ausser den Markstrahlen giebt es im Holze: Gefässe, Holz- fasern und Holzparenchym. Die innersten Gefässe sind Spiral- gefässe. Nach aussen folgen Gefässe mit horizontalen, ziemlich ausgezogenen, spaltenförmigen Tipfeln (Taf. I, Fig 13). Diese Gefässe gleichen sehr den Treppengefässen von Pteris, sind aber von geringer Weite. Die schiefen Endflächen sind ziem- lich gross und von mehreren länglichen queren Löchern durch- brochen. Bei Marcgravia polyantha sind alle Gefässe ausser diesen Treppengefässen in den Enden mit einer einzigen Oeffnung versehen. Die meisten Gefässe bei Norantea brasiliensis haben dagegen leiterförmige Endflächen. Wenn man sich von der Mitte des Stammes entfernt, nimmt die Zahl der Oeffnungen in der Endfläche ab, und jede Oeffnung wird grösser (Taf. I, Fig. 14) Die Gefässe in der Peripherie des Holzes haben end- lich, wie bei Marcgravia polyantha, nur eine Oeffnung. Bei den äusseren (nicht spiral- oder treppenförmigen) Ge- fässen sind die Tiäpfel kurze, schiefe oder horizontale Spalten, nach aussen zu einem gerundeten Hofe erweitert. In der ge- meinsamen Wand zweier nebeneinanderliegender Gefässe stehen die Tipfel sehr dicht (Taf. I, Fig. 8). Die Holzfasern sind durch dinne Querwände in mehrere Zellen getheilt: gefächerte Libriformfasern SAn10 (Taf. I, Fig. 15). Bei Marcgravia polyantha kann noch in älteren Zweigen ein Zellkern in jeder Zelle der Faser beobachtet werden; kein anderer Zellinhalt scheint vorhanden zu sein. Die Täpfel der Holzfasern zeigen im allgemeinen die Form schiefer Spalten, die nach innen an Weite abnehmen, so dass zwei Tipfel, die einander begegnen und die radial durchschnitten werden, ungefähr das Bild eines Stundenglases zeigen (Taf. I, Fig. 21). Die Spalte erweitert sich endlich nach aussen zu einem kleinen runden Hofe, der nur wenig breiter ist als der BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 5. 7 kirzeste Theil der Spalte. Die Richtungen zweier iberein- ander liegender Spalten kreuzen sich (Taf. I, Fig 20). Sowohl Richtung als Länge und Breite der Tipfel sind sehr variabel. Wo eine Holzfaser an em Gefäss grenzt, ein bei Norantea brasiliensis häufig vorkommender Fall, scheint sie ihre Natur mehr oder weniger zu verändern. Ihre Wände sind dann weniger verdickt, und die Täipfel sind elliptisch (Taf. I, Fig. 18). Die iibereimanderliegenden Täpfel der Faser und des Gefässes zeigen dann drei Contouren. Die äusserste gehört zum Hofe des Gefässes und ist rund, und die mittlere ist der elliptische Tipfel der Holzfaser, der schief gerichtet ist und dessen längere Axe mit dem Diameter des Hofes bei- nahe zusammenfällt. In der mitte erscheint die innere Oeffnung des Gefässtäpfels, eine kleine Ellipse, von welcher die vorige gekreuzt wird. An einem Längsschnitte, der beide Tipfel radial durchschneidet, scheint der Tiipfel der Holzfaser nach aussen zu einem Hofe, der eben so weit ist wie der des Ge- fässtäpfels, erweitert !). Er fällt demnach, en face gesehen, mit diesem zusammen und tritt nicht als besondere Contour hervor. Bisweilen trifft nur ein Theil der Gefässtupfel auf Täpfel in der Holzfaser, und die ibrigen stossen blind an die Faser- wand (Taf. I, Fig. 17). Oft bilden diese Täpfel in der Wand der Holzfaser eine einzige Längsreihe (Taf. I, Fig. 18). Nicht selten zeigen sie sich aber bei Norantea brasiliensis ber eine grössere Fläche zerstreut, und in diesem Falle scheinen diese Holzfasern eine Zwischenform zu den parenchymatischen Holzelementen darzu- stellen. Sie sind aber immer von diesen kenntlich durch ihre dänne Querwände, indem die der Parenchymzellen immer ver- dickt sind. An macerirten Präparaten von MN. brasiliensis habe ich schöne Zwischenformen gesehen. Es waren ziemlich lange Fasern, deren Wände etwas verdickt waren (Taf. I, Fig. 16). Querwände waren nicht zu sehen, konnten aber durch die 'Maceration aufgelöst worden sein. An gewissen Partien der Wand waren gewöhnliche spaltenförmige Holzfasertipfel vorhanden; andere Flächen, an welche ein Gefäss angegrenzt hatte, waren von breiten elliptisehen Tipfeln ausgefillt, die 1) Wegen der Schwierigkeit, gute Tiipfelpräparate zu bekommen habe ich dieses nicht mit voller Sicherheit entscheiden können. 8 H. 0. JUEL, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. bisweilen eben so dicht lagen als diejenigen einer an ein Ge- fäss stossenden Parenchymzelle. Bei Marcgravia polyantha habe ich an einer Holzfaser auch spaltenförmige Tipfel gesehen, die den Hoftipfeln eines Ge- fässes begegneten. Die inneren Oeffnungen der Gefässtäpfel waren hier rund (Taf. I, Fig. 19). Das Holzparenchym wird fast ausschliesslich in der Umge- bung der Gefässe gefunden. Diese werden bei Marcgravia polyantha fast immer von einer Schicht von Holzparenchymzellen umgeben; bei Norantea brasiliensis sehliessen sich häufig an die Gefässe Markstrahlzellen und Holzfasern an, jene an die radi- alen Wände, diese meist an die tangentialen. Die Zellen des Holzparenchyms sind in verticale Reihen gestellt. Die Querwände sind im allgemeinen horizontal, bis- weilen aber schief, insbesondere bei Norantea brasiliensis, deren Holzparenchymzellen in Form und Anordnung so unregelmäs- sig sind, dass ich sie oft von den Markstrahlzellen, welche ihnen durch ihre Täpfel oft sehr gleichen, nicht habe unter- scheiden können. Bei Marcgravia polyantha sind die Tipfel des Holzparen- chyms zweifacher Art. Wo es an Gefässe grenzt, sind die Tupfel gross, elliptiseh und dicht gestellt. Die Contour des Tipfels fällt dann ungefähr mit der des Gefässtäpfelhofes zu- sammen. Die verdickten Partien der Wand bilden ein feines Maschenwerk, welches an macerirten Preparaten sehr schön ist. In den Theilen der Wände, die nicht an Gefässe grenzen, sind die Täpfel klein und rundlich. Die Zellen der Markstrahlen sind, an Radialschnitten ge- sehen, fast rectangulär, vertical ausgezogen und in horizontalen Reihen geordnet (Taf. I, Fig. 12). Ein Tangentialschnitt zeigt, dass sie an der Mitte etwas breiter und oft fast mauerförmig zusammengefigt sind (Taf. I, Fig. 11). Die Tipfel sind wie in dem Holzparenchym unbehöft und zeigen drei Formen. Sie sind in den tangentialen Wänden klein, zahlreich und oft ein wenig zusammenfliessend. Durch die dichten Tipfel bekom- men diese Wände an Radialschnitten ein characteristisches, bei- nahe perlschnurartiges Aussehen (Taf. I, Fig. 12). Die radialen Wände dagegen haben grössere und weniger zahlreiche Tipfel. Endlich wo die Markstrahlzelle an einem Gefässe liegt, sind die Tiäpfel denen des an Gefässe grenzenden Holzparenchyms sehr ähnlich. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0o 5. 9 Wenn eine Holzfaser an eine Markstrahlzelle anstösst, zei- gen zwei ibereinander liegende Täpfel das Bild eimes Kreises und einer iiber ihm in schiefer Richtung gehenden Spalte (Taf. I, Fig. 20). Wahrscheinlich erreicht der Hof des Holz- fasertiäpfels hier die Grösse des Tipfels der Parenchymrzelle. Blatt. Die äussere Wand der Epidermis ist sehr dick und be- steht aus drei Lamellen (Taf. II, Fig. 26): einer inneren Schicht von Cellulose, die an der Aussenwand sehr dick an den ibrigen Theilen der Wand aber dänn ist; einer mittleren Lamelle, die durch Chlorzinkjod sich bräunt, und die jede Zelle umgiebt, in deren radialen Wände sich herunterstreckend; und schliess- lich einer Cuticularlamelle, durch Chlorzinkjod gelb gefärbt, die als eine gemeinsame Membran die ganze Fläche des Blattes bekleidet. Die untere Blattfläche zeichnet sich durch etwas plattere Zellen als die der oberen aus, ebenso durch das Vorkommen von Spaltöffnungen, welche an der oberen fehlen. Diese liegen in der Ebene der Blattfläche und zeigen in ihrem Bau nichts Ungewöhnliches. An die Epidermis, sowohl die obere als die untere, schliesst sich bei Marcgravia polyantha eime Hypo- dermschicht, aus grossen wasserhellen Zellen bestehend, an (Taf. I, Fig. 22). Diese Schicht fehlt im Blatte von Norantea brasiliensis (Taf. II, Fig. 26). Unter der oberen Hypodermschicht folgt das Palissaden- parenchym, das bei Marcgravia polyantha aus zwei, bei Noran- tea brasiliensis aus nur einer Zellschicht besteht. Der ibrige Theil des Blattes wird von scehwammigem Parenchym gebildet. In diesem liegen hie und da Sclereiden von wechselnder Form, nicht selten etwas in einer gegen die Blattfläche verticalen Direction ausgestreckt und mit fingerartigen Auswiichsen ver- sehen (Taf. I, Fig. 22). Dieses wird auch von WiTTMACK!) ange- geben, welcher ihnen die mechanische Rolle von Strebepfeilern zwischen der Ober- und Unterseite des Blattes zuspricht. Bei Marcgravia polyantha und Norantea brasiliensis sind sie weder durch Häufigkeit noch durch Länge in dem Grade ausgezeichnet, dass ihre Function als Strebepfeiler bedeutend sein könnte. 1) WITTMACK, Die Marcgraviaceen etc. SS. 268. 10 H. 0. JUEL, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. Bei den Arten der Gattung Marcgravia giebt es ausser den gewöhnlichen aufrechten Stämmen, die Bliithen tragen, auch kriechende Zweige, die steril bleiben und deren Blätter kleiner sind und eine andere Form haben !). Um diese Blätter mit denen der fertilen Zweige zu vergleichen, habe ich, da von ihnen kein Alcoholmaterial vorhanden war, getrock- nete Blätter von beiderlei Zweigen der Marcgravia coriaceu VAHL in Wasser gekocht, um ihnen die urspriängliche Form, wenn möeglich, wiederzugeben. Obeleich dieses nicht völlig gelungen ist, habe ich wichtige Vv erschicdenbelen der beiden Platiföriäga gefunden. Die Flache der kleinen Blätter ist rauh, val die äussere Wand jeder Epidermiszelle sich zu eimer Warze erhebt (Taf. I, Fig. 23). Diese Warzen sind an der unteren Seite des Blattes etwas niedriger als an der oberen. Die die Epidermis bekleidende Cuticula ist diinner als bei den grossen Blättern, aber die Celluloselamellen nehmen gegen die Spitzen der Warzen etwas an Dicke zu. Eine mittlere, durch Chlorzinkjod braun gefärbte Lamelle fehlt gänzlich. Es giebt in diesen Blättern keine hypodermalen Zell- schichten; unter der oberen Epidermis folgen unmittelbar die Palissadenzellen, die hier kirzer sind als in den anderen Blät- tern. Sie enthalten Chlorophyllkörner von ungewöhnlicher Grösse, welche die Form diinner ovaler Scheiben haben (Taf. II, Fig. 24). Die Chlorophyllkörner der grossen Blätter (Taf. II, Fig. 25) sind mehr rund und bedeutend kleiner; wenn diese nur 3—9 u in Durchmesser betragen, sind diejenigen der klei- nen Blätter ungef. 20 u lang und 10 u breit. Ich weiss nicht, ob dieser Unterschied auf eme lebhaftere Assimilation der klei- nen Blätter hindeuten kann. Zahlreiche Spaltöffnungen kommen bei diesen Blättern nicht nur in der unteren, sondern auch in der oberen Epidermis vor (Taf. I, Fig. 23). Die Spaltöffnungszellen sind nicht, wie die "äbrigen Zellen, erhöht, sondern liegen in gleicher Höhe wie die Basis der warzenförmigen Zellen. Das Vorkommen von Spaltöffnungen an der oberen Seite beruht vielleicht darauf, dass diese dem Substrate anhaftenden Blätter reichere Zufuhr an Wasser haben und daher fär Abdiinstung weniger geschitzt zu werden brauchen als die Blätter der aufrechten Stämme. !) Sieh FI. Bras. Tom. 81. Pl. 42, 44; WITTMACK Die Marcgraviaceen etes Hig. KB: BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 3. 11 Bei M. polyantha sind die Blätter an der unteren Seite mit Griäbehen versehen, die nach WirtMACK'S Angabe Harz secer- niren!). Unter diesen Griibehen können aber zwei Formen unter- schieden werden. HEinige, die in der Nähe der Blattbasis mebr ungeordnet liegen, sind grösser; die Mehrzahl sind kleiner und bilden dem Blattrande parallele Reihen. Diese Griibehen sind rund, nach innen zu einer kleinen Höhle erweitert, die von einer wenig veränderten Epidermis ausgekleidet ist (Taf. II, Fig. 29). Diese Epidermis und die unterliegende Zellschicht sind braun gefärbt und mögen vielleicht Harz secerniren oder enthalten. Die grösseren Gribcehen sind oval und etwas taschenförmig, weil ihre Höhlung gegen die Blattbasis erweitert ist ('Taf. II, Fig. 27). Unter dem Boden des Griibehens liegt ein Secre- tionsgewebe, das aus kleinen dinnwandigen, kernhaltigen Zellen besteht und demjenigen im Nectarium von Norantea brasiliensis gleicht (Taf. II, Fig. 28). Es ist im innersten Theile des Grib- chens ziemlich dick und aus mehreren Zellschichten bestehend. An diesem Punkte ist die Epidermis, welche das Griibehen auskleidet, diännwandig, gegen den Rand des Griibehens aber nehmen ihre Aussenwände an Dicke zu. Man kann aus diesen Thatsachen auf die Function dieses Gewebes nicht schliessen; doch scheint es mir mehr einem nectar- absondernden als einem harzfihrenden Gewebe zu gleichen ?). Neectarium. In der oben erwähnten Abhandlung von PLANCHON und TRIANA wird die Natur der Honiggefässe erörtert und die- selben als metamorphosirte Bracteen erklärt. Auch anatomische Untersuchungen werden dargestellt. Zu dem, was von den Gefässbiändeln im Bläthenstiele unterhalb der Bractee gesagt wird, will ich nur hinzufiigen, das bei Norantea brasiliensis die Gefässbindel des Bliithenstieles von dem des Nectariums vollständig getrennt sind. PLANCHON und TRIANA haben ferner sowohl die das Secret ergiessenden Oeffnungen als das secer- nirende Gewebe gesehen. Dieses wird in folgender Weise be- !) WITTMACK, Die Marcgraviaceen etc. SS. 276. 2) Nach A. N. LUNDSTRÖM, dessen Abhandlung: Die Anpassungen der Pflanzen an Thiere (Pflanzenbiologische Studien II, Upsala 1887). nachdem dieses geschrieben war, erschien, sind die Griibehen an den Blättern der Marcgraviaceen, speciell der M. polyantha, wahrscheinliech >Acarodomatien» (sieh S. 54 der erwähnten Abhandlung). 12 = tot JUEL, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. schrieben: »Une coupe transversale y montre F'épaisseur du capuchon comme divisée en deux couches concentriques, au moins de deux demi-cercles ou de quatre quarts de cercle de tissu cellulaire, compacte, résinifere !) et coloré. Ce tissu de nature épidermique, bien qu'en apparence médullaire, n'est pas toujours séparable en deux couches; mais il est des points ou cette séparation s'est spontanément opérée et ou des lacunes existent entre deux surfaces épidermiques. Or, qwil soit com- pacte ou qu'il soit dédoublé, ce tissu résinifere, semblable å des nuances pres, å I'€piderme interne du cornet, n'est pas autre chose que cet épiderme repligé dans Fépaisseur de la bractée et y formant deux ou quatre processus imtérieurs>. Es wird hier nicht angegeben, welcher Art die Beschrei- bung gilt; vielleicht sind mehrere Arten untersucht worden. Die Angabe, das Secretionsgewebe sei epidermischer Natur, erscheint mir wenig wahrscheinlich. Die Verf. haben ihre Untersuchungen an diirrem Materiale ausgefihrt und die Oeff- nungen zwischen zwei Epidermisschichten, die sie gesehen, können daher vielleicht einfache Zerreissungen im Secretions- gewebe sein. Bei Marcgravia polyantha spricht nichts dafir, dass dieses Gewebe aus der Epidermis gebildet ist, was aus dem Folgenden hervorgehen wird. Das helmförmige Honiggefäss bei dieser Art (Taf. II, Fig. 30) zeigt in seinem Bau mit dem vegetativen Blatte fast gar keine Aehnlichkeit. Die Wand des Nectariums hat im Grunde des- selben eine Dicke von ung. 4 mm. und wird gegen den Rand viel dänner. Es wird aussen und innen von einer kleinzelligen Epidermis bekleidet, die, soviel ich gefunden, der Spaltöffnun- gen entbehrt. Die äussere Epidermisschicht ist mit kleimen warzenförmigen Haarbildungen versehen. In dem Parenchyme der Nectarienwand sind zahlreiche Sclereiden, die zu Körnehen fest zusammengefigt sind, ein- gestreut. Die Härte des Nectariums wird dadurch wesentlich verursacht. Die zwei Nectarporen sind nahe dem Grunde symmetrisch gelagert. Es sind zwei kleine Oeffnungen, deren jede nach einer Höhlung fiihrt, die sich nach innen bald zu einer trichter- förmigen Spalte erweitert, indem- sich der Boden der Pore warzenförmig emporwölbt (Taf. II, Fig. 34). In dem innersten 1) Das Gewebe secernirt bekanntlich nicht Harz, sondern Nectar. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 5. 13 Rande der Spalte tritt das secernirende Gewebe bis an die Oberfläche hervor. Dieses Gewebe ist in der Mitte der Nec- tarienwand, wie schon von PLANCHON und TRIANA, ebenso von WITTMACK angegeben ist ausgebreitet ?). (Taf. II, Fig. 30). An einem Schnitte durch das Nectarium tritt es von dem umgebenden Parenchyme deutlich unterschieden hervor. Es besteht aus kleinen polygonalen Zellen, fast ohne Intercellular- räume. Der Inhalt der Zellen scheint klar und homogen und entbehrt im allgemeinen der Kerne (Taf. II, Fig 35). Da, wo das Secretionsgewebe in das umgebende Parenchym ibergeht, ist es dunkler, weil hier die Zellen mit grossen und deutlichen Kernen versehen sind (Taf. II, Fig. 36). Ausserdem ver- zweigen sich im Rande des Gewebes zahlreiche Phloömbindel, die in verschiedenen Richtungen laufen (Taf. II, Fig. 36, 37). Die Zellwände des BSecretionsgewebes dirften nicht aus ge- wöhnliecher Cellulose bestehen, denn sie werden durch Chlor- zinkjod nicht merkbar gefärbt. Wie schon erwähnt, reicht das secernirende Gewebe bis an die Oberfläche in dem innersten Rande der Nectarpore. Es wird dort von einer Epidermis bekleidet, die sich von den unterliegenden Zellen nur dadurch unterscheidet, dass sie eine ziemlich ebene Fläche bildet. Sowohl diese Epidermis als das Secretionsgewebe sind völlkommen zusammenhängend und ho- mogen und zeigen keine Spur von einer Zusammenwachsung zweier Schichten. Dass das ganze Gewebe durch Theilungen von der Epidermis gebildet sei, scheint auch nicht wahrscheinlich. Ohne Zweifel entstammt daher das secernirende Gewebe aus dem Grundgewebe und ist von einer einfachen Epidermis be- kleidet. Diese Epidermis wird von einer Cuticula bekleidet, welche sehr dinn ist, aber durch Chlorzinkjod deutlich gelb gefärbt wird. Ich vermuthe, dass sie jedoch fär das Secret permeabel ist; Spaltöffnungen giebt es hier, wie an der ibrigen Fläche des Nectariums, gar nicht. Die Theile der Poren, wo das secernirende Gewebe nicht hervortritt, sind von eimer mehr grosszelligen und dickwandigen Epidermis ausgekleidet. Von M. umbellata L. habe ich trockene Nectarien unter- sucht. Die Poren sind hier bedeutend weiter und seichter und der warzenförmige Boden tritt aus ihnen hervor. Das secer- nirende Gewebe, das bei dieser Art eine geringere Ausdehnung !)y Sieh auch F1. Bras. Tom. 81. Pl. 43. I. (M. coriacea): »tela nectari- fera» (durch eine Linie angedeutet). 14 H. O. JUEL, BEITRÄGE ZUR ANATOMIE DER MARCGRAVIACEEN. hat, war zu einer harten, dunkelbraunen Masse zusammenge- schrumpft. In dieser waren hie und da Liicken zu sehen, doch waren dieselben offenbar durch Zerreissungen des Ge- webes entstanden. Das Gewebe der Wand bestand zum grössten Theil aus einem schwammigen Parenchym, in dem häufig Astro- sclereiden von den wunderlichsten Formen eingestreut waren. Das Nectarium von Norantea brasikensis ist ebenfalls helm- förmig (Taf. II, Fig. 31). Seine Wand ist viel dinner als die- jenige von Marcgravia polyantha. Das secernirende Gewebe ist in der Mitte der Wand weit ausgebreitet und miindet in den Rändern zweier Poren aus, die fast wie bei Marcgravia gebildet sind. Die Zellen dieses Gewebes sind diännwandig, nicht so klein als bei Marcgravia und mit Kernen versehen (Taf. II, Fig. 33). Die das Secretionsgewebe bekleidende Epidermisschicht ist aus ähnlichen Zellen wie die unterliegen- den gebildet. Sie wird von einer diännen Cuticula bekleidet, die sich leicht von der Epidermis abzulösen scheint, wie auch die nächst unter liegenden Zellen etwas locker zusammenzuhän- gen scheinen. Vielleicht wird durch die Ablösung der Cuti- cula die Absonderung des Nectars erleichtert. Das secernirende Gewebe ist weniger als bei Marcgravia polyantha von dem umgebenden Parenchyme differenzirt. Auch die Nectarienwand stimmt durch das Vorkommen häufiger Spaltöffnungen, sowohl an der äusseren wie an der inneren Epidermis, mehr mit dem vegetativen Blatte iiberein. Blithe. Die Bliithe von Marcgravia polyantha besteht aus zwei Paaren alternirender Kelchblätter, deren äussere median stehen; eimer zu einer Calyptra zusammengewachsenen Krone, die an ihrer Basis zerreisst und ganz abfällt; emer grossen Zahl von Staubblättern, anscheinend in einem Kreise stehend; und endlich emem Fruchtknoten, der aus ungefähr acht Carpellen gebildet ist. Der Bliäthe schliessen sich zwei kelchähnliche, transversal gestellte Vorblätter an. Verschiedene Ansichten sind iber die Zahlverhältnisse in der Krone ausgesprochen worden. Anordningarna för de fanerogama växternas befruktning», 1869, enär han hufvudsakligen uti Jämtland företagit sina undersökningar för detta arbete; men då det ej ingått i planen för detsamma att egna en särskild uppmärksamhet åt fjel- lens vegetation och ännu mindre att jemföra dess blomnings- företeelser med förhållandet i andra trakter, så är det be- träffande vårt ämne öfverhufvud endast kortfattade uppgifter, han lemnar. Med några hithörande företeelser, särskildt blommornas färgnyanser och doft, under jemförelse mellan lägre eller sydligare och högre eller nordligare trakter, sys- selsätta sig åtskilliga äldre författare, hvilka längre fram anföras, samt senast F. C. SCHUÖBELER uti »Norges Vextrige», 1885 (hufvudsakligen af samma innehåll som samme förf:s föregående skrifter »Die Pflanzenwelt Norwegens>, 1875, och 4 LINDMAN, SKANDIN FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. »Vextlivet i Norge», 1879). Liknande undersökningar åter- finnas i »Observations sur les modifications des végétaux suivant les conditions physiques du milieu» af G. BONNIER och CH. EF1AHAULT, 1879 (Ann. d. se: nat., 0:e0seme tr bv). samt i FLAHAULTS »Nouvelles observations» (dersammast., t. IX). — Omfattande undersökningar öfver entomofilernas blomning och vexelförhållande till insekterna sakna vi från våra fjelltrakter, liksom från vårt land öfverhufvud. Spar- samma uppgifter träffas dock dels i Bonniers och FLAHAULTS nyssnämnda arbete (sid. 18); dels hos CHR. AURIVILLIUS uti »Insektlifvet i arktiska länder», 1884 (uti A. E. NORDEN- SKIÖLDS »Studier och forskningar»), ett arbete, hvari en redo- görelse lemnas för insektblommornas relativa mängdförhål- landen i arktiska länder med hänsyn äfven till delar af Skan- dinavien (sid 446, följ.); dels uti E. WARMINGS, »Biologiske Optegnelser om Grönlandske Planter», 1885 (uti Botanisk Tidsskrift, Bd 15, h. 1—3, sid. 151), hvarest upptagas notiser om åtskilliga entomofilers befruktningsinrättningar från nord- ligaste delen af Skandinavien "). Att i någon mån öka vår kännedom om detta ämne har jag ansett vara af stort intresse, då vi till jemförelse ega så fullständiga undersökningar, som de af HErm. MÖLLER i »Die Befruchtung der Blumen durch Insekten», 1873, och »Alpen- blumen», 1881, nedlagda — undersökningar, som till stor del behandla element af den skandinaviska floran, ehuru hemtade från en helt annan del af utbredningsområdet, nemligen Tyskland och Alperna. Genom MÖLLERS flitiga och omfat- tande undersökningar af blommornas byggnad hafva talrika blomformer påvisats, hos hvilka en bestämd inrättning för befruktningens förmedlande icke kan sägas vara fastslagen, utan der en vexling är rådande, beroende på olika yttre omstän- digheter. I stort har M. uppvisat åtskilliga genomgående förändringar, som nu skilja vissa alpväxters blommor från samma form på låglandet. Men äfven inom samma område be- fans en anmärkningsvärd vexling i befruktningsinrättningarne !) Sedan föreliggande afhandling inlemnats till Kongl. Vet.-Ak., hafva under år 1886 ytterligare utkommit följande smärre arbeten af den sist- nämnde, innehållande fullständigare upplysningar om en del arktiska, äfven i Finmarken förekommande blomväxter: Biolog. Optegnelser etc., 2 (Botan. Tidsskrift, Bd. 16, H. 1); Om nogle arktiske Vexters Biologi (Bih. till K. Sv. Vet.-Ak. Handl. Ba. 12, Afd.: III, N:o 2); Om Bygningensog den formodede Bestövningsmaade af nogle grönlandske Blomster (Over- sigt over K. D. Vidensk. Selsk. Forh.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 6. 5 vara förhanden, särskildt i Alperna, sannolikt beroende på de i alptrakterna skarpt vexlande yttre betingelserna. Detta fram- gick dels af några af MÖLLERS egna undersökningar”) der- städes, dels genom en jemförelse mellan desamma och de från andra delar af Alperna af t. ex. L. Ricca meddelade. Det var då ej heller att vänta, att MÖLLERS och andras under- sökningar i hvarje fall skulle gälla för de inom Skandinavien förekommande blomformerna. Sålunda synas flere uppgifter af AXELL och MEöULLER stå 1 strid mot hvarandra, och vissa hithörande frågor fordra derför utan tvifvel ytterligare under- sökningar. Särskildt är detta fallet hvad våra nordliga fjelltrakter beträffar. Det utomordentliga intresse, som blommornas be- fruktningsanordningar ega, beror väl till största delen på deras underbara afpassning för insektverlden. Det gifves blomväxter, som äro förenade med vissa insektgrupper genom en samhörighet, som innebär ingenting mindre än ett huf- vudvilkor för bådaderas existens, ty endast i blomman finner insekten sin näring, och endast genom insektbesöket i blom- man förmedlas den för växtens fortplantning nödvändiga befruktningen. Blomväxterna och insekterna blifva derigenom till en viss grad beroende af hvarandra. Vi känna, att båda- dera ännu anträffas så långt som invid gränserna af den eviga snön. Men vi känna också, att bådadera aftaga i mångfald och ofta äfven i lifaktighet i samma mån de närma sig gränsen för sin utbredning. Öch under sådana förändrade, ofta måhända abnorma lefnadsförhållanden — månne ännu samhörigheten är lika oumbärlig, symbiosens band lika hårdt tillknutet? Åtskilliga företeelser känna vi redan, som komma oss att besvara denna fråga nekande. En sådan möjlighet är gifven 1 det slutresultat, som, främst genom H. MöLLERS för- tjenster, erhållits af hittills gjorda undersökningar öfver blommornas byggnad i vexelförhållande till insekterna. Då A. KniGHtT (1799) och några andra forskare samt slutligen CH. DARWIN (1859) genom experiment kommit till den erfa- renheten, att en blommas befruktning med eget pollen gåfve en sämre afkomma, än då främmande frömjöl tillfördes mär- ket, erhöllo de snillrika upptäckter, som redan 1793 offent- liggjorts af CHR. C. SPRENGEL rörande blommornas befruktning !) Alpenblumen, sid. 538, 539 o. följ. 6 =. LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. genom insekterna, en förut saknad betydelse. De undersök- ningar öfver samma ämne, som ytterligare gjordes af DARWIN sjelf, HILDEBRAND och DELPINO, gingo också framförallt ut på att bekräfta den KNIGHT-DARWIN'ska lagen: »ingen organisk varelse befruktar sig sjelf under ett obegränsadt antal genera- tioner.» HILDEBRAND (>Die Geschlechtervertheilung», 1867, sid. 83) kommer till det resultatet, att »i ett öfvervägande flertal fall undvika blomväxterna sjelfpollination och sjelfbefrukt- ning», ty deraf skulle menliga följder uppstå för fruktbild- ningen och afkomman. DELPINO utsträcker (»Sugli apparecchi della fecondazione», 1867) DARWINS lag derhän, att växterna öfverhufvud afsky sjelfbefruktning, ty » allmänhet är blomman en inrättning, der alla organ tjena dichogamien> (>»dichogami» här fattad i en annan betydelse än den ursprungliga SPREN- GEL'ska och liktydig med korsbefruktning i allmänhet). — Denna förklaring af blommans byggnad gick tydligen i en ensidig riktning och lät sig ej väl förena med vissa allmänt kända fakta, som också tjenade flere författare, t. ex. H. v. MouL, till argument emot den KNniIGHTt—DARWIN'ska satsens allmängiltighet. Det var först AXxELL, som (anf. arb., sid. 83, följ.) löste frågan genom sitt bestämda uttalande: »befrukt- ning med eget pollen leder visserligen till sämre resultat, men naturen säger oss tydligt genom kleistogami och andra ombildningar af denna art, att hon finner en mindre god befruktning bättre än ingen.» — Då H. MÖLLER inträdt på detta område för att komma till en säkrare insigt om orsa- kerna till de många vexlande blomformerna, förutsätter han intet annat än den KNIGHT-DARWIN'ska lagen, så långt densamma på grund af experiment var oomtvistlig, eller så- lunda formulerad: »korsbefruktning lemnar en afkomma, som besegrar den genom sjelfbefruktning frambragta, ifall båda sammanträffa i kampen för tillvaron»; men fordrar derjemte så fullständiga observationer som möjligt öfver blomväxterna i vexelförhållandet till befruktningsförmedlarne. MULLER kom- mer snart till den slutsatsen, att det som bestämmer blommor- nas byggnad i och för befruktningen är afpassningen efter insekterna. År detta fallet, och är det förut ådagalagdt, att kors- befruktning är den fördelaktigaste. så måste — säger MULLER — de blomformer vara särdeles fördelaktiga, der sjelfbefrukt- ning är förhindrad, dock endast med ett vilkor: att tillräck- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 6. ( liga insektbesök förefinnas; men är ej detta vilkor uppfyldt, så är det bättre, att sjelfbefruktning normalt försiggår, ehuru derunder möjligheten af korsbefruktning bör stå öppen. Att denna anordning faktiskt är gifven, finner M. också på det tydligaste framgå af sina iakttagelser och hans erfarenhet leder honom derför till följande sats:!) » Wenn nächst ver- wandte und in ihrer Einrichtung ibrigens ibereinstimmende Blumenformen in der Reichlichkeit des Insektenbesuchs (die durch verschiedengradige Entwickelung der Augenfälligkeit, des Duftes, der dargebotnen Genussmittel oder der Bergung derselben bedingt sein kann) und zugleich in der Sicherung der Fremdbestäubung bei eintretendem, der Sichselbstbestäu- bung bei ausbleibendem Insektenbesuche differiren, so hat unter ibrigens gleichen Umständen ohne Ausnahme diejenige Blumenform die am meisten gesicherte Fremdbestäubung, welcher der reicklichste Insektenbesuch zu Theil wird, die- jenige die gesichertste Sichselbstbestäubung, welche am spär- lichsten von Insekten besucht wird.»”) Huru gestaltar sig nu detta förhållande i en af våra fjelltrakter? 1) Die Befr. d. Blum., sid. 443. 2?) För en fullständigare historik öfver hithörande undersökningar hänvisas till AXELLS anf. arb. och H. MÖLLERS »Die Befruchtung der Blumen.» — DARWIN har år 1876 uti »The effects of cross and self ferti- lisation in the vegetable kingdom», sid. 365, uppräknat talrika växter, som äro starkt sjelffertila. Bland andra författare, som betonat sjelf- befruktningens betydelse, må särskildt nämnas Rev. G. HENSLOW, »Self- fertilisation of plants», uti Popular Science Review, vol. 18, 1879, sid. 1—14 (referer. i Amer. Naturalist, vol. 13. 1879, sid. 319). 8 —. LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. får Fjellflorans allmänna blomningsföreteelser med afseende på betydelsen för insektbesöken. De orsaker, på hvilka insektbesökens mängd i olika blommor kan bero, hafva på följande sätt sammanställts af H. Mörner '"): 1. Egendomligheter i färg och lukt. 2. Honungens mängd och olika grad af åtkomlighet, det sista i någon mån äfven gällande för frömjölsbehållarne. 3. Blomningstid och ståndort. Af dessa orsaker utgöras alla, med undantag af stånd- orten, af egendomligheter hos sjelfva blomman. Då wvi gå att göra undersökningar 1 högfjellstrakter i nordligare länder, måste vi emellertid medgifva, att ståndorten blir en faktor af den största betydelse. Ju högre vi stiga på fjellet, desto mer närma vi oss de regioner, som ej normalt äro insekt- lifvets hemvist och der snart äfven växtlifvet upphör. Men redan under denna gräns äro ofta naturförhållandena högst ogynsamma för bådadera. Äfven der insektverlden är rik- ligt representerad, hör det till vanligheten, att dess lifsytt- ringar under större delen af den varmare årstiden hämmas af låg temperatur och ogynsam väderlek i öfrigt. Det be- tyder föga att kunna uppvisa ett så stort antal arter, som det vi ega i Skandinaviens fjelltrakter, ty individernas antal är på de festa lokaler ganska ringa. I regeln upptages en stor del af den korta nordiska sommaren såväl i mel- lersta Skandinaviens fjell som i dess nordligaste del, Fin- marken o. s. v., af kalla, blåsiga, regniga dagar. Det är derför helt naturligt, att vi för dessa trakter i allmänhet måste förutsätta mycket sparsamma insektbesök, ja ofta nog medgifva, att sådana alldeles kunna uteblifva. En del in- sekter, såsom humlor och många flugor; sky ej att vara i rörelse . under mulna dagar, ja t. o. m. under stilla regn, 1), Die Befr. d. Blum;, sid. 431, följ. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 9 men vid tilltagande kall vind försvinna äfven de. Jag har under en resa i Finmarken sommaren 1880 upplefvat, att det i augusti månad under 21 dagar herskade oafbruten storm med antingen dagsregn eller regnbyar; en enda dag var fri från nederbörd, men blåsten och den låga tempera- turen fortforo (+ 9? C. kl. 2 e. m. i medeltal för dagarne 11— 27 augusti enligt observationer å Magerö). Kan det icke synas, som om en sådan sommar skulle föröda allt insektlif? Under denna tid blommade dock talrika entomofila växter (t. ex. Leontodon autumnalis, Campanula rotundifolia, Bartsia alpina, Rhinanthus minor, Gentiana involucrata, Parnassia palu- stris, Here Alsinaceer, Lotus corniculata, ÖOrcehis maculata, Coeloglossum viride och talrika andra). Under min vistelse på Dovrefjell 1886 inträffade vid midsommartiden en följd af regniga och blåsiga dagar, då lufttemperaturen ej öfversteg + 7? C.- Jag iakttog vid sådan väderlek ej andra insekter än en eller annan fluga. En enstaka varm och solig dag, helst föregången af någon tids uppehållsväder, var dock tillräcklig att framlocka ett ej obetydligt antal in- sekter: flugor, humlor, fjärilar, skalbaggar, men de många regniga eller t. o. m. snöiga dagarne under sommaren för- jagade på nytt allt som oftast de muntra skarorna. Hufvud- sakligen höllo insekterna till i björkskogsregionen, der gräs- och blomsterrika, ofta väl skyddade lokaler erbjudas dem. De fåtaliga insektbesök, som längre fram meddelas från Dovre, äro derför till öfvervägande del iakttagna i dess lägre delar, mellan 625 och 900 m. På de stora, jemna, svagt sluttande högfjellsplatåerna (öfver 1,000 m), som äro utsatta för alla väderlekens skiftningar, äro insekterna alltid fåtaliga till individernas mängd. Under en lugn och het dag ses här hufvudsakligen flugor; t. o. m. humlorna, de rörligaste, starkaste och klokaste blomgästerna, visa sig här- uppe blott i enstaka individ, och detsamma gäller för hög- platåernas ringa antal dagfjärilsarter, af hvilka likväl den allmännaste, en gräsfjäril, Erebia lappona, ej besöker blommor. Det är dock att märka, att denna insekternas fåtalighet ofta motsvaras af blommornas; åtminstone äro högslätterna glest blomstersmyckade, ty den största ytvidden beklädes af laf- var. Försigtigt framstickande ur det tjocka laftäcket eller spridda bland snåren af Juniperus nana, enstaka eller i mycket glesa bestånd, blomma här de små fjellväxterna, 10 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. bland hvilka entomofilerna äro få i jemförelee med låglandets flora och naturligtvis till en del högst oansenliga !). Enligt mitt förmenande blifva således Skandinaviens alpina (och subalpina) växter öfver en stor del af området endast delaktiga af sparsamma insektbesök, ty deras före- komstort är ofta genom sina naturförhållanden ogynsam för insekterna ”). 1) En helt annan bild förete Alperna ofvan trädgränsen. Se med afseende på vårt ämne H. MÖLLER, Alpenbluamen, sid. 545 o. följ.: »öfver stora vidder glänsa oss från den kala marken de mångfaldigaste blom- mor, tätt sammanträngda, blomma vid blomma, i brokig färgprakt till mötes. Det omedelbara intrycket kan knappt blifva annorlunda, än att högalperna på en motsvarande yta frambringa ett flere gånger större antal samt långt mera i ögonen fallande och präktigt färgade blommor. hå le £2 fal KET AN (ERA NER SEA Genom en jemförelse blir det tydligt, att under lika lång tid kan ett mycket större antal olika insektbesök iakt- tagas på blomsterrika ställen i Alperna än på låglandet. Och detta gäller icke blott Alperna öfverhufvud, utan ock den öfver trädgränsen nående regionen .... ÅAnnu högt uppe i denna senare ser man sig vid hvarje steg omgifven af så talrika med blommorna sysselsatta in- sekter, att man kunde önska sig 20 ögon och händer för att iakttaga och anteckna allt, som försiggår». Och det bästa exemplet härpå anför MÖLLER från en höjd af 2,200—2,400 m (7.000—7,500')! — Liknande uppgifter om insektlifvet i Alperna lemnar CH. MuSsSET (Existence si- multanée des fleurs et des insectes sur les montagnes de Dauphiné, uti Comptes rendues d. séances de F'acad. d. sciences, 1882, t. 95, sid. 310). M. uppgifver sig hafva under flere år lefvat i Grenoble och gjort iakt- tagelser inom det rika florområdet deromkring från 200 till 3,000 m. Han finner, att mängden af nektarofilerna, såvidt den kan iakttagas, står i sammanhang med mängden af deras favoritblommor, men äfven med atmosferens temperatur och fuktighet, stillhet och rörelse, samt väder- lekens skiftningar (regnigt, blåsigt, mulet, klart). Alla insektordningar finnas ännu vid 2,300 m.; derofvan blifva fjärilar, flugor och vissa Hy- menoptera allt mer öfvervägande. Blommor och insekter skola derför icke fattas för hvarandra, hvarigenom enligt MUSSET >»den invändning bortfaller, som HECKEL (här citeras sannolikt E. HECKEL, Recherches de morphologie, tératologie et tératogenie, uti Bull. de la soc. botan. et horticol. de Provence, 1880, sid. 29) gjort mot korsbefruktningens be- tydelse och som han grundat på det påståendet, att insekterna äro så fåtaliga på de högsta, blomsterklädda bergstopparne>. ?) Såsom ännu ett stöd härför vill jag omnämna, att jag vid Kongs- vold på Dovre (900 m) under förra hälften af juli, då fjärilar börjat flyga, länge kunde förfölja sådana utan att få se dem besöka blommor, ehuru fjell- floran stod i rik blomning; så t. o. m. perlemorfjärilar (Argynnis) och blåfjärilar (Lycena). Längre fram på sommaren, i augusti, då jag be- sökte en något lägre, på fjärilar rik trakt (Drivstuen), sågos de ofta suga bonung. I början af sommaren var luften sannolikt för kall och deras lifsyttringar derför trögare. Jag kan ej annat än härmed jemföra, hvad konservator G. KOLTHOFF benäget meddelat om de tusentals fjärilar, han år 1883 såg och insamlade på Grönland: de besökte nästan aldrig blommor, såsom man väntat, utan hvilade sig på jord eller gräs. Tarazxa- cum var så godt som den enda växt, på hvars blommor fjärilar anträffa- des. KOLTHOFF tror derför, att de grönländske fjärilarne under den korta tid, de kunna lefva, ej hafva behof af föda; de stå lågt med af- seende på funktionernas liflighet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:O 6. 1 DELPINO är den förste, som framhållit de följder för den geografiska utbredningen, som det ömsesidiga beroendet mellan blommorna och insekterna kan hafva. Om på en ort saknas de för en växts befruktning nödvändiga insekterna, så är det säkert, att denna växtart ej kan der fortlefva och fortplanta sig, detta är den regel han uppstälde och med flere exempel belyst DEAN tropikerna mot norden aftaga växtformerna 1 samma mån som deras respektive befruktningsförmedlare. Omvändt drager DELPINO frimodigt den slutsatsen, att då man från Novaja Semlja kände flere arter af Pedicularis, ett slägte, som endast torde kunna befruktas med humlors till- hjelp, så måste derstädes finnas någon humleart. (En sådan var dock redan förut känd genom MIDDENDORFFS Sibirische Reise). En liknande fråga behandlas af CHR. AURIVILLIUS 29: på Spetsbergen finnas tvenne Pedicularis-arter (hirsuta och lanata), men inga humlor äro kända från detta land och anträffades ej ens af prof. A. G. NATHORST, som 1882 sär- skildt observerat Pedicularis-arterna derstädes. Den slutsats AURIVILLIUS häraf drager, är, att dessa två växtarter på Spets- bergen befrukta sig sjelfva och att de så gjort genom otaliga generationer. Visserligen är härvid ej möjligheten utesluten att verkligen anträffa dessa växters befruktningsförmedlare; humlebesöken äro nemligen, åtminstone 1 högfjellsregionen, såsom jag förut framhållit sporadiska och kunna lätt förbises genom de små fjellhumlornas snabba och oförmärkta arbets- sätt; och dessutom är det ej omöjligt, att de nämnda Pedi- cularis-arterna kunna, liksom enligt H. MöLLEr flere af sam- arterna i Alperna, besökas af fjärilar. Hvad deremot de nämnda arternas blombyggnad angår, så har jag genom under- sökning af det uti Riksmuseum i Stockholm befintliga, af NATHORST hemförda materialet kunnat öfvertyga mig, att sjelfpollination är möjlig, och i de flesta fall kommer den sannolikt till användning ?). Åfven för talrika andra fall torde samma tolkning blifva den enda möjliga, dock först när vi 1) F. DELPINO, Alcuni appunti di geografia botanica (uti Bolletino della soc. geogr. ital., fasc. 3, 1869; se referat af HILDEBRAND i Bot. Ae 800 Aid. 192). SFAnE arb: sid... 451. ") Samma material är undersökt af E. WARMING, som (Om Byg- ningen og den form. Bestövningsmaade af nogle grönlandske Blomster, 1886, sid. 45, fig. 12) afbildar blomman af Ped. hirsuta och anser, att sjelfpollination eger rum hos de nämnda två arterna. 12 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. för hvarje enskildt fall förvissat oss om, att den ej omöjlig- göres af blommans byggnad. Vi vilja nu betrakta de inrättningar hos blommorna sjelfva, som kunna vara af betydelse för korsbefruktningen. Blommornas färg. Den som besökt en fjelltrakt, forskare såväl som turist, instämmer vanligtvis i det allmänna omdöme om fjellvegeta- tionen, att dess blommor äro prydda af högre och renare färger än på låglandet. Man beherskas nemligen lätt, isynnerhet efter en kort bekantskap med fjellfloran, af de starka intryck, man får af några för fjellregionen egendom- liga former, hvilkas blommor verkligen ega såväl en högst sirlig gestalt, som en ovanligt ren och skön färg. Från våra fjelltrakter kunna tjena såsom exempel: Gentiana mnivalis, Veronica saxatilis, Viola biflora, Saxifraga oppositifolia. Vissa yttre omständigheter bidraga dessutom utan tvifvel ganska väsentligt till fjellblommornas effektfulla framträdande. Först och främst atmosferens renhet och tunnhet, som öfverhufvud ger hela fjell- eller alplandskapet en stor färgrikedom och glans. Vidare, såsom man ofta framhållit, den omgifniny, i hvilken högfjellsfloran blommar, den nakna jorden, de mörka skiffrarne eller de ödsliga laffälten, der de oväntadt upp- trädande blommorna synas i förhöjda färger. Åfven bidrager härtill den relativa litenheten hos de vegetativa delarne och ståndets ofta talrika, tätt hopträngda blommor. Men oafsedt dessa omständigheter står det fast, att denna vegetation verkligen frambringar blomfärger af betydlig styrka. Ett sådant förhöllshäs är kändt redan för Alperna. A. KERNER !) anför flere exempel derpå. BONNIER och FLAHAULT ”) upp- räkna efter A. PELLAT några exempel från Alperna på färg- intensitetens tilltagande ved höjden öfver hafvet. Åfven H. MÖLLER ”) har genom särskildt aktgifvande derpå kommit till den öfvertygelsen, »att alpblommorna öfverhufvud äro något intensivare och mera glänsande till färgen än de på låglandet». För Skandinavien observerades de alpina väx- ternas färgrika blommor redan af LINNÉ ”), som i korta, men !') Die Cultur der Alpenpflanzen, 1864, sid. 18, följ. 2?) Observations etc. (se ofvan). sid. 19. 3) Alpenblumen, sid. 563. ?) Flora lapponica, ed. 2, 1792 (se isynn. pag. XXI). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 13 träffande drag skildrar Lapplands fjellflora. Samma iaktta- gelser med afseende på Lappland gjorde L. L. LEstADIUS”?). Dessa företeelser framhållas af ScHÖBELER (anf. arb.) samt af Bonnier och FLAHAULT ”), hvilka senare vid sin ankomst till Skandinavien 1878 (liksom GörrPErt 1859) i hög grad öfver- raskades af blommornas genom de djupa färgtonerna för dem främmande utseende redan på mellersta Skandinaviens låg- land. FLAHAULT ”) företog derefter jemförande undersöknin- gar genom sådd af samma fröarter uti Paris och uti Upsala, försök, som P.F. WAHLBERG”) och SCHUBELER förut anordnat vid olika breddgrader inom Sverige och Norge. Blomfärgen blef i de flesta fall långt lifligare vid högre latitud; ett mot- satt förhållande, eller färgstyrkans aftagande, iakttogs aldrig. Samtlige de nämnde författarne äro af den meningen, att det är belysningens styrka eller långvarighet under som- maren, som vid de nordligare breddgraderna möjliggör blom- färgernas liflighet. Genom dess fortvaro under största delen af dygnet blir assimilationen starkare och byggnadsämnen (resp. upplagsnäring) bildas i riklig mängd”). Detta senare”) är vilkoret för utvecklingen af blommans starka färg; ty med riklig tillgång på byggnadsämnen kunna starkt färgade blom- mor normalt utvecklas äfven i mörker ”"). År den ljusmängd betydlig, som trakterna i polcirkelns närhet erhålla? En beräkning häröfver är gjord af OC. FEARN- LEY ”). Af denna framgår å ena sidan, att eqvatorn får i medeltal för året mera ljus och värme än någon annan af parallelcirklarne, men å den andra, att ingenstädes ett så högt maximum för en viss dag uppnås, som vid polen. Om maximum vid eqvatorn (vid dagjemningstiderna) är 1, är det vid polen vid sommarsolståndet 1,25 och samtidigt vid eqvatorn 0,917. Vid denna senare tidpunkt inträffar ett an- 1) Loca parallela plantarum, uti Nova acta reg. soc. Upsal., vol. XI, 1839, sid. 203, följ. 2) Observations etc., sid 13. 3) Nouvelles observations etc., sid. 185. ; 4) Växtfärgernas förändring i Lappmarken, uti Öfvers. af K. Vet. Ak. förh., 1845, sid. 213, 214. 5) Se exempel härpå hos F. R. KJELLMAN, Ur polarväxternas lif, uti ÅA. E. NORDENSKIÖLDS >»Studier och forskningar», sid. 530. SJUNGER TAHAULT, ant. St, sid. 184; 7) SACHS, Lehrbuch der Bot., 1874, sid. 708. och Vorlesungen iiber Pfianzenphysiol., 1882, sid. 648. 3) Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet i Christiania, 1868, sid 345 — 350. 14 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. dra maximum, 1,53, vid 43? br., samt ett andra minimum, 1,136, vid 61953' br. (för poleirkeln, 66”33', gäller talet 1,146), Dessa tal utvisa således, att inom en viss zon en sydligare ort kan mottaga en något större mängd ljus och värme än en nordligare, så t. ex. Upsala vid 60? och Piteå vid 65,3” n. br. resp. 1,00 och 0,98 i medeltal för dygnet under maj augusti. Vid sommarsolståndet är således den relativa ljus- (och värme-) mängden vid 62—623? n. br. (Dovrefjells latitud) icke den jemförelsevis största, räknadt från eqvatorn, utan blott 1,36; men den är dock föga underlägsen det vid 43?” n. br. (Pyreneerna, Toscana, Kaukasus) befintliga maximum å 1,153 (Schweizer- och Tyroleralperna ligga under 46—47? n. br.), och är derefter i tilltagande mot polen. Då denna under- lägsenhet i ljusmängd vid 62:a breddgraden är så obetydlig, torde den fullt uppvägas af den nästan hela dygnet ihållande, oafbrutna belysningen, som längre norrut, der sommarsolen hela dygnet står öfver horizonten, blir af ännu större bety- delse. Det är nemligen högst antagligt, att en belysning, som är blott en ringa grad starkare, icke skall på växternas assimilationsarbete utöfva ett inflytande, större och märkba- rare än verkningarne af ett under hela dygnet oafbrutet dagsljus af så betydlig styrka, som det vi träffa redan vid 62? br!) En omständighet, som dessutom sätter vegetationen i stånd att tillgodogöra sig den ljusare årstidens fördelar uti nordligare trakter, är den korta tid af ett par månader, stun- dom blott några veckor, till hvilken det högre växtlifvet såväl i Skandinaviens alpina region som i det arktiska om- rådet måste inskränka sin verksamhet, en tid, som samman- faller med sommarhalfårets ljusaste del. TI våra fjelltrakter infaller åtminstone den första utvecklingen äfvensom blom- ningen hos det stora flertalet arter under tiden straxt före och straxt efter sommarsolståndet. ”) I) Betydelsen af dagens längd, resp. af den ljusa natten, anmärker äfven FEARNLEY, Forh. i Vidensk.-Selsk., 1867, sid. 210. »Ar natten lång, blir dagsarbetets resultat icke stående på samma punkt, utan går tillbaka.» ?) Att med SCHUÖBELER antaga ett mycket vigtigt inflytande af (obe- kanta) »sekundära telluriska verkningar af solens utstrålning» är sålunda obehöfligt. — CHRISTIE (uti Forhandl. i Vid.-Selsk. i Christiania, 1867, sid. 100 —105) anser, att växtlighetens snabba och frodiga utveckling vid högre breddgrader bör, med åsidosättande af belysningens betydelse, få sin hufvudsakliga förklaring af den värme, som växten kan upptaga, och uppställer en hypotes, att jordmånen i nordliga trakter, såsom mindre BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 195 Hvad beträffar orsaken till blommornas storlek och prå- lande färger uti Alperna, så har först C. NÄGELI!) stält detta förhållande i samband med insekternas sparsamhet i den al- pina regionen, hvarför ansträngningarne från växtens sida att locka desamma måste ökas. H. MÖLLER, som funnit, att insektbesöken i Tyroler- och Schweizeralperna äro minst lika talrika som på det tyska låglandet, förkastar denna NÄGELIS åsigt och anser, att de förstärkta blomfärgerna derstädes böra förklaras med tillhjelp af selektionsteorien, d. v. s. såsom framgångna af en allt mer stegrad afpassning för den grupp af insekter, som i Alperna spelar största rolen vid besöken i blommorna, nemligen fjärilarne. Dessa »Zichtungspro- ducte» (urvalsprodukter) borde väl hafva utbildats under en jemförelsevis sen tid eller efter det att alpfloran genom för- ändrade naturförhållanden blifvit olik låglandets. Denna teori har ingen sannolikhet för sig med afseende på de nord- liga fjelltrakterna, der insektbesöken, såsom jag ofvan fram- hållit, hafva en långt ringare betydelse; och redan i Alperna måste MÖLLER”) uppgifva densamma beträffande några um- bellater med röda blommor, hvilkas färg ej kan förklaras såsom en »urvalsprodukt» (dessa växter hafva nemligen »flug- blommor»). Dessa frågor äro äfven vidrörda af några andra forskare. GRISEBACH”) anmärker, att liksom vi ej känna någon annan bestämmelse för blomkronans färg än att leda insekterna, likaså finna vi blommorna större och lifligare fär- gade i samma mån som genom vinterns tilltagande längd in- sekterna blifva fåtaligare. Mot denne författare vända sig med humusrik och derför i besittning af ringa värmekapacitet, afger en stor mängd värme åt växterna. Hans rent fysiska betraktelser äro emellertid otillräckliga att förklara de växtfysiologiska frågorna; ljusets af värmen oberoende inverkan på växternas näringsarbete kan icke vidare bestridas. — FEARNLEY har likaledes gjort den invändningen, att solen utstrålar både värme och ljus i oskiljaktig förening, så att »>der det senare är störst, är också den förra störst» Huru riktigt detta än är. så följer dock ej deraf, att bådadera skola i lika hög grad göra sig gällande. Deraf att t. ex. polarländerna ej äro varmare än tropikerna kan man ju ej draga den slutsatsen, att de förra icke kunna hafva mottagit en högst betydlig ljusmängd. Den värme, som tillströmmar dem, förbrukas nem- ligen till stor del såsom issmältningsvärme, ty solstrålarne träffa en under vintern starkt afkyld jord. På samma sätt skall en jemförelse mellan södra England och norra Frankrike, som ligga vid samma latitud, visa, att det förra af helt naturliga orsaker har en lägre sommartemperatur än det senare; månne England derför också åtnjuter en mindre stark belysning af solen? — 1!) Entstehung und Begriff der naturhistorischen Art, 1865, sid. 24. 2?) Alpenblumen, sid. 484. 3) Die Vegetation der Erde, I, sid. 50. 16 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. afseende på Skandinaviens fjelltrakter Bonnier och FLAHAULT "), stödjande sig på det faktum, att vid de ofvan omtalade så- ningsförsöken med samma fröslag vid olika breddgrader fingo de i norden uppdragna plantorna starkare färgade blommor redan första året, hvilket borde anses utesluta all tanke på en afpassning för vare sig de besökande insekterna eller för desammas fåtalighet. Det kan ej nekas, att detta rön i hög grad talar för, att vegetationsperiodens relativt betydliga ljus- mängd ej blott är vilkoret för, utan ock den direkta orsaken till fjellblommornas lifliga färger. I öfverensstämmelse här- med står ju, att äfven det vegetativa arbetet gynnas af den rika ljustillgången, enär denne förmår att till en viss grad ersätta vegetationsperiodens låga temperatur uti ifrågavarande trakter. På samma sätt alltså blir ljuset växterna till stort gagn äfven för blomningen, ty ett högst fördelaktigt för- hållande kommer härvid till stånd, i det att blommornas be- skaffenhet blir egnad att uppväga fåtaligheten af både blom- mande individ och insekter. En öfverensstämmande utbild- ning erhålla, såsom vi nedan skola finna, äfven andra för nektarofilernas tillockande bestämda inrättningar, såsom dof- ten och honungsafsöndringen. Emellertid är ej härmed förklaradt, af hvad grund ento- mofilerna så konseqvent och så frikostigt just på blom- ningsförrättningarne slösa de under det rikliga ljusets med- verkan hopbragta byggnadsämnena. För närvarande ega vi ingen annan förklaring härpå än det antagandet, att fjell- växterna utveckla dessa lysande, välluktande och honungs- rika blommor för att genom korsbefruktningens upprätthållande ega ökad utsigt att bestå inom ett område, der de hårda existensvilkoren åstadkommit armod på såväl växtindivid som fruktningsförmedlare. Öfvergå vi till betraktande af enskilda fall, skola vi finna talrika exempel på dessa förhållanden. Redan vid en jem- förelse med mellersta Sverige vid 60:e breddgraden visar det sig, att flere arter förmå på Dovrefjell utbilda en betydligt starkare och djupare färg. Vid ett närmare efterseende varsnar man dock, att de omtalade yttre betingelserna ej förmått gifva något så oföränderligt eller gemensamt drag åt blommornas färgning, att ej deuna, synbarligen mera än på låglandet, är redan hos samma art underkastad vexling. !) Observations etc., sid. 114. BIHANG: TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 17 Det är nemligen icke sällsynt att jemte den lifligaste färg- nyans finna den blekaste — ett förhållande, som ytterligare ökar fjellflorans stora mångfald af färgskiftningar. I en- skilda fall äro t. o. m. de minst färgrika formerna förher- skande. Silene rupestris är i Alperna hvit- eller rödblommig, men i Skandinavien enligt HARTMAN och BLYTT endast funnen med hvita blommor. Cardamine pratensis fann jag på Dovre hvit eller svagt röd; på det sydligare låglandet äro blommorna, som bekant, vanligtvis tydligare rödvioletta.”) Af Antennaria dioica äro i fjellen, ej mindre än annorstädes, röd- och hvitblomstriga exemplar lika allmänna, hvartill i fjellen kommer A. alpina, en mycket allmän art af alldeles samma typ, men med oansenligare, brunaktiga korgar. Och af blå- eller rödblommiga arter träffa vi i allmänhet hvita varieteter, sannolikt oftare, såsom ofvan nämnts, än af lik- nande arter på låglandet. Jag anför här ett antal af de allmännast förekommande fjellväxter, hos hvilka jag sett dels någon anmärkningsvärd färgvexling, dels en starkare färgnyans än på låglandet; äfven anföras några efter andras uppgifter.”) Achillea Millefolium -— blommorna förekomma ofta i högfjellen mörkt karmosinröda. Aconitum Lycoctonum — varierar mellan violett och hvitt; sällan äfven gulhvit enligt LZSTADIUS och BLYTT. Alsine biflora och » hirta — stundom med rosenröda blommor. Antennaria dioica — se straxt ofvan. Astragalus alpinus — blir ofta rent hvita. Azalea procumbens — mörkröd till blekröd (uppgifves äfven hvitblommig). Campanula rotundifolia — i”högfjellsregionen (P arctica LGE) mörkt blåviolett (förlorar ej färgen vid pressning); f. ö. mycket vexlande (på samma lökal) mellan mörk- och ljusblått. Cardamine pratensis — se ofvan. Carum Carvi — blir (vid 900 m) uteslutande blekröda. Chrysoplenium alternifolium — blir, såväl som skärmblad, rent och lysande ockragula. Celoglossum viride — blrna kunna enligt SCcHUBELER i fjelltrakter förekomma rödbruna; likaså vid Finmarkskusten (1880). FEpilobium angustifolium — stundom hvitblommig enl. LAESTADIUS. 1) Vid Freiburg i. Br. fann HILDEBRAND (Die Farben der Blithen, 1879, sid. 76, not 1) bland massor af denna art blott ett enda hvitblom- migt exemplar. 2) Se isynnerhet LAESTADIUS, Loca parallela, sid. 253, och BLYTT, Norges Flora. 2 SA 18 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Euphrasia officinalis — blr ofta rent hvita. Gentiana campestris likaledes; violettblommiga stånd vanligen med mörkt brunvioletta skärmblad. Gentiana nivalis — blr ofta hvita enl. BLYTT. Geranium silvaticum — blr i allmänhet mörkt purpurvioletta, stundom blekare violetta ända till hvita. Undantagsvis träffas de ljust rosenröda. Geum rivale — träffas ej sällan såsom P pallidum med hvit- gula kronblad. Melandrium pratense — blr stundom rosenröda. » silvestre —— blr oftast mörkt och praktfullt karmin- röda med mörkt brunröda skärmblad; variera något i färgstyrka; sällan hvita (900 m). 3 Myrtillus nigra — blir i högfjellsregionen oftast mörkt röda, starkt glänsande. Pedicularis Oederi — blr mörkare eller ljusare gula, med eller utan en röd fläck på öfverläppens sidor. " Phyllodoce cerulea — stundom hvitblommig enl. LAESTADIUS. Pinguicula vulgaris — tillfälligtvis blekare rödviolett med det hvita fältet i svalget mera utbredt (950 m). Polemonium ceruleum — blr någongång hvita. Polygonum viviparum — blir stundom rosenröda (enstaka in- divid). Ranunculus acris — blr stundom blekare svafvelgula. » repens — blir stundom orangegula. Rhodiola rosea — blir blekgula eller orangeröda. Saxifraga aizoides — rent gula, rödfläckiga, orangegula och mörkt orangeröda blr om hvartannat lika allmänna. Saxifraga rivularis — blir stundom rödletta. » oppositifolia -— någongång nästan hvitblommig. Silene acaulis — varierar från starkt karminrödt till blekaste ljusrödt. Silene inflata — det stora fodrets färg, som vanligen är blek- röd, blir stundom blekgul. Taraxracum officinale — förekommer genom hela Foldalen och på Dovrefjell med utomordentligt stora korgar af starkt rödgul färg. Thalictrum alpinum — det flyktiga hyllet än grågrönt, än grårödt. Trientalis europea — blir ofta blekröda. Veronica alpina — sällan hvitblommig (BLYTT). » saxratilis — någongång dels hvitblommig, dels rosen- röd; i båda fallen eger den mörkröda ringen i svalget oförändrad styrka. Här kunna äfven anföras: Aira flexuosa, Anthoxanthum odoratum, Festuca ovina, Phleum alpinum, som på de högre belägna fjellslätterna få svartröda eller svartvioletta vippor, hvilka i lägre trakter äro blekare eller mera grönaktiga. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 19 Några arter visa en stark färgvexling under blomningens fortskridande: Mulgedium alpinum — de rent mörkblå korgarne Ööfvergå i rödviolett. Myosotis silvatica — samma färgföljd som hos närstående arter. Phyllodoce cerulea — nyss öppnade blr af klart violett färg, som i brämets närhet är lifligt karminröd; äldre blr blekare blåaktiga. Primula scotica — i samma fock ses de unga blrna lysande karminröda, de äldre bleknande blåvioletta. Pulsatilla vernalis — kalkbladens utsida blir vid blomningens slut starkare rödviolett. Ranunculus glacialis — likaledes, mörkt, något smutsigt kar- minröd. !) Sazxifraga nivalis — kronblad likaledes allt mer rodnande. Veronica saxatilis — efter blomningen öfvergår den blå färgen stundom till blekt violettrödt; sådana blr äro tvifvelsutan obefruktade (åtminstone såg jag en del sådana icke utbilda frukt); i annat fall afkastas kronan ännu friskt blå.?) Färgvariationerna hos samma art bero sannolikt till stor del på jordmånen.?) Vi känna dock ännu för litet om den betydelse, som jordmånens kemiska beskaffenhet eger för växtfärgerna, för att kunna med större bestämdhet yttra oss om denna fråga; tillräckliga experiment för dess afgörande saknas. F. HILDEBRAND”) vill förutse, att ett direkt infly- tande ensamt af en förändrad jordmån i och för uppkomsten af en bestämd färg blott sällan skulle kunna konstateras. Dock bör omnämnas det resultat, som KERNER”?) redan 1864 af dit- tills gjorda iakttagelser erhållit, nemligen att växter från en kalkrik jord vanligen hafva ljusare och mattare blomfärger än parallelformerna på en kalkfri jordmån. !) H. MÖLLER, Alpenblumen, sid. 129, beskrifver denna färg, men hänför den af misstag till blomningstiden. Rätta förhållandet angifves redan i BLYTTsS Norges Flora, III, 1876. — De blommor, om hvilka MöL- LER talar, voro tydligen öfverblommade. Hans öfverdrifvet selektioni- stiska ståndpunkt narrar honom att äfven på detta fall tillämpa hypo- tesen, att den röda blomfärgen uppkommit genom »Zichtung» af fjärilar! ?) Särdeles skarp är den täcka målningen på brämflikarne af An- dromeda polifolia. Hela kronan är i knoppen lifligt rosenröd och blir sedan blekröd, men af de 5 flikarne är 1 hvit, 1 röd och de 3 öfriga odelade i ett hvitt fält (spetsen eller ena kanten) och ett rödt (vanligen nedre hälften), en färgteckning, som torde hafva uppkommit under knopp- läget. : 3) Jordmånen är på Dovre särdeles gynsam för vegetationen. Berg- grunden består till största delen af mjuka lerskiffrar med kristaller af hornblende etc. och är således rik på olikartade kemiska grundämnen. Dovre och några närliggande fjelltrakter äro också utmärkta af sin art- rika fjellflora och sin yppiga växtlighet. 32) Die Farben der Bliithen., sid. 59. 5) Die Cultur der Alpenpflanzen, sid. 83. 20 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Enär färgvariationerna ega en jemförelsevis underordnad och tillfällig betydelse, måste vi medgifva, att fjellblommorna i allmänhet äro något starkare färgade än de af samma art på det sydligare låglandet förekommande. Af de förut an- förda exemplen kunna följande tjena såsom bevis härpå: Achäillea Millefolium, Campanula rotundifolia 8 arctica, Carum Carvi, Chrysosplenium alternifolium, Geranium silvaticum, Me- landrium silvestre och pratense, Myrtillus nigra, Ranunculus repens, Taraxacum officinale, Trientalis europea, — arter, af hvilka de flesta äro mycket allmänna. Det återstår oss slutligen att fråga: är någon viss blom- färg öfvervägande? Enligt mitt förmenande kan denna fråga ej besvaras genom ett anförande af den procent, som de efter sina olika färger grupperade arterna utgöra af hela antalet blomväxter (resp. insektblommor). En sådan metod utgår från de ogrun- dade förutsättningarna, att alla arter, hvilken blomfärg de ega, äro representerade genom samma individantal och således ega samma betydelse för vegetationen i det hela, samt att de genom färgen skilda blomformerna äro 1 alla öfriga afse- enden hvarandra alldeles lika och derför utan vidare fullt jemförliga. Sålunda kommer man att uppföra arter, som en eller annan gång sporadiskt uppträdt i ett område, såsom fullt likstälda med områdets karaktersväxter. Likaså tages ej vederbörlig hänsyn hvarken till skilda regioner och olika årstid, ej heller till blommans storlek, inflorescensens rike- dom eller hela plantans sätt att framträda. Det har redan länge varit kändt”), att arter med färglösa och hvita blommor äro till antalet förherskande i höga norden och att af de särskilda färgerna följer i ordningen gult, dernäst rödt och mest sällan blått; för Skandinavien (Lappland) uppgifvas på 10 gula blommor 2,9 blå (i Tyskland och på Grönland resp. 3,3 och 1,8). — CHR. AURIVILLIUS”) har gjort en liknande beräkning för Skandinavien och norr derom belägna länder (1884). De färglösa, hvita och gula blommorna utgöra i Skåne 75,7 4, 1 Finmarken 79,84. De röda eller blå utgöra resp. 24,3 och 20,2 4. !) Se WERNLE, uti SCHÖBELERS dissertationer, 1833, enligt HILDE- BRAND, Die Farben d. Bliithen. 2). Anf: arb., sid. 448: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 21 Genom direkt åskådning kommer man 1 enskilda fall tili resultat, som afvika från dessa beräkningar. Så mången gång redan på låglandet. Åfven för fjelltrakterna är det utan tvifvel riktigast att fästa afseende vid, hvilka arter som före- komma allmännast och utgöra vegetationens vigtigaste element. Jag vill genast anföra ett exempel från Dovrefjell. På branta, naturliga ängar i björkskogen vid och ofvanför Drivstuen (vid 6235? n. br. och 7—800 m höjd) under första veckan af augusti antecknade jag till min öfverraskning följande tal: hvita blommor 20 arter, gula 16, röda (eller violettröda) 11, blå och violetta 19 arter'). Karaktersfärgen var afgjordt den blå eller violetta. Af de 19 blåblommiga arterna voro några tillfälliga och sparsamma i denna region, nemligen Gentiana nivalis och tenella. Hufvudmassan af vegetationen bildade emellertid å de fiesta lokaler följande storväxta, rikt blom- mande och beståndbildande arter: Aconitum Lycoctonum, ÅAstragalus oroboides, Campanula rotundifolia (alla nyanser), Mulgedium alpinum, Muyosotis silvatica, Ozxytropis lapponica, Polemonium ceruleum, Saussurea alpina, Trichera arvensis, Vicia Cracea. Härtill kunna läggas några rödblommiga, myc- ket ymniga: HFpilobium angustifolium, Geranium silvaticum, Plantago media. I denna växtformation voro nästan alla andra element undanskymda. Af de talrika hvita och gula arterna var det blott två, Silene inflata och Solidago Vir- gaurea, som täflade med de förra om effekten och utrymmet. Och likväl tillhöra de röda, violetta och blå blommorna något färre arter än de hvita och gula.”) Detta exempel visar oss, att de blå och violetta blom- morna äro särdeles gynnade och i hög grad hemmastadda i nordliga trakter. Att en växtform är mycket allmän och individrik vittnar om stora företräden i dess befruktnings- anordningar samt rika utsigter för fortplantningen, och beror äfven på det vegetativa systemets kraftfullhet. Jag har ej härmed velat säga, att blått och violett är den förherskande färgen genom hela den subalpina regionen, snarare, att förhållandet kan betydligt vexla, då det ej är bundet vid några siffertal. De nyss anförda karaktersväxterna 1) Färglösa blommor och anemofiler äro ej medräknade. Hieracia beräknas för sin likformighet såsom en enda art. 2) Vid Drivstuen torde längre fram i augusti sl. Hieracium förherska bland blommande växter i björkregionen. 22 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. äro emellertid så allmänna och ymniga uti lägre fjelltrakter (björkregionen), att den nämnda färgtonen der alltid kommer att spela en mera framstående rol, än man förut uppmärk- sammat. ") Skulle vi härifrån stiga upp 1 högfjellsregionen, ofvan skogsgränsen, måste vi taga i öfvervägande SCHUÖBELERS ytt- rande”): »Et Drag af rödt er gjerne karakteristisk for Fjeld- vegetationen». Om vi för hela den region, som börjar öfverst i björkskogsbältet och sträcker sig upp öfver de trädlösa laf- hedarne (på Dovrefjell ungefär 900—1500 m), beräkna efter de olika färgerna de insektblommiga arternas antal (dock med afdrag af några få, mycket sällsynta arter); så finna vi på Dovrefjell och de dermed sammanhängande högfjellen söderut till Valders (således Rondarne, Vaage-, Loms-, Jotun- fjellen o. s. v.) följande proportioner: hvita 53, gula 33, röda 47, blå och violetta 34. En dylik beräkning är här temligen berättigad, enär arterna genom vegetationens gleshet på hög- fjellet kunna anses vara ungefär likformigt utbredda. (Såsom rödblommiga upptagas — se ofvan — Carum Carvi, Angelica silvestris, Empetrum nigrum; såsom hvitblommig deremot t. ex. Menyanthes trifoliata; Hieracia äro upptagna såsom 1 art). Beräkningen brister dock deruti, att arter särhållas, som egent- ligen äro af alldeles samma typ och växa tillhopa, komplette- rande hvarandra. Utom MMieracia, till hvilka äfven Leontodon och Taraxacum böra föras, kunna såsom exempel på dylika former anföras Erigeron alpinus och uniflorus, Primula scotica och stricta, Cerastium-arterna, Draba-arterna, Potentilla nivea 1) Flere liknande exempel kunna anföras från låglandet. Jag vill först erinra om Gotlands vegetation. På slåtterängarne förherska i all- mänhet både genom sin storlek och genom individernas mängd flere röd- violetta orchideer (Orchis mascula, Morio, militaris, angustifolia, maculata m. f1.). På åkerrenar, i trädesåkrar och täppor o. s. v. dominerar den ofant- ligt ymniga och rikt blommande (blå) Cichorium Intybus. — Kring Upsala, mot Mälarsidan, äro tidigt om våren af allmännare arter de blå och röda blommorna lika ymniga som de gula: å ena sidan Anemone Hepatica, Pulsatilla vulgaris, Myosvtis stricta, Corydalis-arter:; å den andra Gagea- arter, Ficaria ranunculoides, Primula officinales, Tussilago Farfara. — Utanför Throndhjemsfjorden i Norge träffas vid hafvet en låg. sandig trakt, Örlandet. Den vegetation, jag der såg (1880) på trädesåkrarne och ruderatplatserna, bestod af några få arter, som i rena, täta bestånd grup- perat sig till enfärgade fält öfver betydliga vidder sålunda: hvitt Matri- caria inodora, rödt Melandriwmn silvestre och Fumaria officinalis; blått ILycopsis arvensis och Myosotis arvensis. 2) Vextlivet i Norge, sid. 71. BIHANG TILL K. SV, VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 23 och verna o. s. v. På grund häraf gestaltar sig förhållandet enligt min beräkning egentligen så: hvita 46, gula 32 röda 42, blå (viol.) 33 Fn SS en ee summa 78 summa 79. De 4 hufvudfärgerna äro sålunda föga olikformigt represen- terade. Då emellertid talrika hvitblommiga gerna blifva röd- letta, den gula färgen rödgul, och då flere af de såsom blå upptagna (Bartsia, Phyllodoce, Pinguicula, Aconitum m. fl.) äro m. e. m. violetta, får den röda färgen en afgjord öfvervigt. Ett konkret ecxempel må här bifogas, nemligen från vegetationen på den vidsträckta, relativt torra, jemnt och långsamt stigande fjellslätten nedanför Storhö på sydligare delen af Dovrefjell. Af den sparsamma flora, som der för- drog de ogynsamma klimatiska och lokala förhållandena vid 1,200 m höjd uti lafbältet, har jag upptecknat alla de arter, som ej förekommo enstaka utan cgde något större individ- rikedom eller ock bildade bestånd. De voro endast följande: Hvitblommiga: Årctostaphylos alpina. (rödletta) > Uva ursi. Vaccinium Vitis idea. Gulblommig: Viola biflora. Rödblommiga : Azalea procumbens. Empetrum nigrum 1). Myrtillus nigra (färgvar., se ofvan). ? uliginosa. Silene acaulis. Blåblommig: Phyllodoce cerulea. Färglösa entomofiler: Salix glauca. > — herbacea. > Lapponum. > — reticulata. Anemofiler : — Betula nana. Carex rigida. Festuca ovina. Juncus trifidus. Juniperus communis "nana. Detta exempel visar, hurusom den röda färgen har en afgjord öfvervigt och tillika att den hufvudsakligen repre- senteras af växter, hvilka allestädes bland de högre fjell- växterna förherska till individantal, nemligen ljungväxterna. 1) Entomofil? 24 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Blommornas storlek. Att fjellväxternas blommor, på samma gång de blifva mera lysande, också kunna 1 storlek öfverträffa de af samma art på låglandet frambragta, anmärker redan L.EstADIUS !). Från Torne Lappmark anför han Erigeron acris 6 glabratus, Solidago Virgaurea 8 lapponica, Myosotis alpestris = (silvatica), Veronica serpyllifolia, Potentilla alpestris. — Men liksom färgen högst betydligt varierar, så finna vi snart, att äfven blom- mornas storlek i hög grad vexlar. De uteslutande till fjellen hörande växtformerna äro med få undantag småblommiga, hvilket är en naturlig följd af ståndort och klimat, äfven om blomman i förhållande till örtståndet är af betydlig storlek. De växter åter, som äfven lefva på låglandet längre söderut, blifva i fere fall mera småblommiga då de stiga upp på högfjellen; andra arter kunna deremot blifva särdeles stor- blommiga. I de flesta fall kommer härtill, att hos samma art fins stor vexling i dimensioner. Någon allmän regel är derför i detta afseende ej gällande, ty klimatets hårdhet och jordmånens vexlande beskaffenhet åstadkomma dessa rubb- ningar i blommornas vanliga storlek, under det i normala fall blommans blad lika väl som de vegetativa bladen ?) kunna förstoras genom den under sommarens långvariga ljus gynnade bildningen af byggnadsämnen. Följande exempel torde vara tillräckliga för att visa dels den påfallande vexlingen i dimensioner hos blomman af samma art, dels den betydliga storlek, flere arters blommor uppnå i jemförelse med låglandets former. Aconitum Lycoctonum — hjelmens höjd vexlar från 17 till ALM. Caltha palustris — blommans vidd nedgår stundom på torra lokaler till blott 20 mm (vid 900 m). Campanula rotundifolia — kronans längd hos var. arctica stiger ända till 30 mm. Chrysosplenium alternifolium — blir (900 m) ända till 7 mm i största diam. (enligt anteckning om ex. från Stockholm 1883 blott 4—35 mm). lycAnfilarb, sid::209, SI10:asiv: 2) Dessa senares ovanliga storlek i mellersta Skandinavien anmärkes redan af GRISEBACH, Uber den Vegetationscharakter von Hardanger (WIEGMANNS Archiv fir Naturgesch., Jahrg. X, 1844, sid. 24). Se dock isynnerhet SCHÖBELER, Vextlivet i Norge, 1879. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 6. 20 Euphrasia officinalis — de två på låglandet vanliga formerna med kronbräm resp. 4 och 10 mm vida växa flerestädes i fjell- trakter om hvarandra. Gentiana campestris — pipens längd vexlar från 16 till (vid 900 m) 20 mm med någon vexling äfven i öfriga dimensioner. Geranium silvaticum — blr sällan uppnående samma vidd som på låglandet (27 mm); deremot en småblommig form (15 mm) mera vanlig. Linnea borealis — blir vexlande i längd från 10 till 12 mm med motsvarande betydlig vexling i vidd (640 m). Melandrium silvestre — brämets vidd allmänt vexlande från TAI mm (vid 900 m). Myrtillus uliginosa — blommans längd hos den småbladiga fjell- formen vexlar från 5 till 7 mm (ex. från Stockholm 6 mm). M. nigra har vid 1,000—1,200 m mycket små blir (tafl. IV, fig. 38). Parnassia palustris — blr ofta mycket små, blott 11 mm vida. Pinguicula vulgaris — krona stundom 3-flikig (tafl. IV, fig. 45), 13 mm lång (950 m). Ranunculus acris — blr från 15 till 25 mm vida, i senare fallet med kronbladen ej mindre än 19 mm långa (900 m). Ranunculus glacialis — blir från 15 till 25 mm vida. » auricomus — bir från 5 ända till 22 mm vida (900 m). > pygmeus — bir från 4 till 7 mm vida (d:o). Sazifraga adscendens — blr 7—13 mm vida. Silene acaulis — blr 5—13 mm vida. Stellaria media — blr som vanligt stundom utan eller endast med färre antal kronblad. Tarazxacum ofjicinale — blomkorgar (6—900 m) allmänt ända till 60 mm vida. Å samma lokaler stundom blott 20 mm. Viola biflora — den normala kronans höjd vexlar mellan 9 och 18 mm; smärre blommor ej sällan med de två sidostälda eller alla tre de nedre kronbladen rudimentära (se tafl. I, fig. 12). Viola canina BP montana FR. — en form med större blommor, går enligt BLYTT högre upp på fjellen än «a. Arter med starkt förstorade blommor äro isynnerhet: Campanula rotundifolia, Ranunculus acris, Chrysosplenium alternifolium, > auricomus, Gentiana campestris, Tarazacum ofjicinale, Melandrium silvestre, Viola canina. Potentilla verna, Årter, som ofta visa en förminskning i sitt hylle äro Kex Geranium silvaticum, Parnassia palustris, Mvyrtillus nigra, Pinguicula vulgaris. > uliginosa, Särskild uppmärksamhet förtjena här några förfjelltrakterna egendomliga växter, som samtidigt utveckla talrika blommor. 26 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. En stor mängd korta skott framkomma hvarje år, hvart och ett med 1—flere blommor i sin spets, hvarigenom ståndets alla blommor bilda en låg. tät matta. Någon motsvarighet härtill fins knappt i våra lägre regioner, der ett större antal blommor vanligen bilda en blomställning. Förhållandet beror alltså på en egendomlignet i fjellformernas vegetativa lif ), som icke minst blir af fördel derigenom att den, såsom sagdt, möjliggör en blomning i massa. Dylika växter äro bl. a.: Alsine bifiora, Sazxifraga cespitosa, > — hirta, » oppositifolia, >». stricta, Andromeda hypnoides, Sagina saxatilis m. Hf. arter, Azalea procumbens, Silene acuulis, Diapensia lapponica. Den rikblommighet, som härigenom kan åstadkommas, är förvånande. På ett medelstort stånd af Alsine biflora räk- nade jag 90 torra kapslar från förra året. På ett ex. af Saxifraga oppositifolia, betäckande en yta af en utbredd hands storlek, fann jag ej mindre än 180 blommor. Lika stora exemplar af Silene acaulis bära ej sällan 100 blommor; på ett mycket stort och genom förgreningen oregelbundet utbredt stånd räknade jag (en del knoppar och efterblommor inbegripna) 400 blommor. Dock saknas icke arter, hos hvilka en blomställning af stor rikedom kommer till utveckling; ja, äfven i detta hän- seende — genom rika inflorescenser med stora blomformer — öfverträffa fjelltrakterna måhända Skandinaviens öfriga delar. Redan Pedicularis ÖOederi, hvars hela klase nästan på en gång står i blom, kan bära 30—40 blommor, hvardera af 2 cm längd. Polygonuwm viviparum, som likaledes blommar på en gång med talrika blommor, uppträdde med ända till 60 sådana (honblommor), förutom lika många blomknoppar och talrika groddknoppar (stånd förekomma äfven med endast groddknoppar). Medelstora stånd af Aconitum Lycoctonum bära omkring 60 blommor; på ett af de största räknade jag 164. Andra arter med ovanligt stora och rika blomställningar äro: Saxifraga Cotyledon, Digitalis purpurea, Mulgedium al- pinum. Det är klart, att dessas blomning kommer att ut- sträckas öfver en lång tidrymd (hos Sazifraga Cotyledon t. ex. 3 veckor, se nedan, afd. II). — Slutligen må Angelica ÅArch- angelica omnämnas. Ett stort exemplar vid 930 m bar 4 !) Se F. R. KJELLMAN, Ur polarväxternas lif, sid. 512 o. följ. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 6. "27 stora flockar, hvarje flock med i medeltal 50 småflockar och hvardera af dessa med i medeltal 60 blommor — alltså in- alles 12,000 blommor. Men individer funnos med talrika flockar, hvilkas blommor torde kunna beräknas till öfver 20,000. Blommornas lukt. Om denna företeelse ega vi hittills hufvudsakligen nega- tiva uppgifter. Af alpfloran omnämner H. MÖLLER endast några bland de af den starkaste lukten utmärkta arterna, t. ex. Gymnadenia odoratissima samt i ringare grad G. conopsea och nejlikarterna, men säger sig i öfrigt ej hafva kunnat konstatera någon doft på grund af bristande finhet hos sitt luktsinne. Hvad den skandinaviska fjellfloran angår, uppgifvas vanligen tvenne arter, Pedicularis lapponica och Saussurea alpina, så- som egande någon lukt”). Enligt CHR. AURIVILLIUS ”) äro »välluktande blommor i våra fjelltrakter ganska få, hvilket utan tvifvel står i samband med det ständiga ljuset under sommaren, som gör det obehöfligt att locka insekter på an- nat sätt än genom färgen». Efter dessa sparsamma uppgifter var det mig en öfver- raskning att hos en stor mängd fjellväxter finna en utpräglad lukt, nästan alltid behaglig. Jag anför här de erfarenheter, jag sjelf under sommaren 1886 gjort. Många botanister skola kanske ej återfinna den karakteristiska doft, jag nedan för någon: växtart beskrifver, men med normalt luktsinne skall det alltid vara möjligt. Jag har nemligen i många fall haft tilifälle att af andra personer få mitt eget subjektiva tycke bekräftadt, men utelemnar 1 nedanstående lista några blom- mor, der andra velat förnimma en doft, som jag ej sjelf kunnat känna. Andromeda hypnoides — temligen stark lukt, lik den af Galium verum (1,100 m). Angelica Archangelica och » silvestris — stark, angenäm lukt, lik den af Sambucus (750—900 m). Arabis alpina — svag doft, lik den af flere andra Cruciferer, en blandning af viol- och senapslukt (900 m). 1) BLYTT, Norges Flora, och J. B. BARTH, Knudshö eller Fjeld- floraen, 1880. 2) Anf. arb., sid. 458. ! 28 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Arctostaphylos Uva ursi — starkt välluktande, ehuru med en bitter tillsats, påminnande om örten af Taraxacum. Astragalus alpinus utmärkt angenäm vällukt, fullt jemförlig med Lathyrus odoratus. År jemte Pedicularis lapponica och Saus- surea alpina den mest välluktande blomma bland de för fjelltrak- terna egendomliga. Caltha palustris — svag doft, egendomligt påminnande om guttaperka (900 m). Cerastium trigynum — stark, intensivt sötaktig honungslukt. > alpinum — har stundom samma lukt; en del exemplar sakna den nästan alldeles. Draba hirta och >» incona — svag viollukt. Galium uliginosum — lukt som Galium verum (950 m). Gentiana campestris — svag, men frisk doft, mest lik den af Tropeolum (700—1,050 m). Geramum silvaticum — öfverraskade mig en dag (1 augusti, 700 m) genom nejlikartad vällukt. Gymnadenia conopsea — bedöfvande stark nejliklukt (950 m), lika intensiv som hos G. odoratissima. Har enligt HARTMAN >»svag lukt> (på låglandet). Heracleum sibiricum — mycket stark och obehaglig, urinös lukt (750 m). Hieracium alpinum m. fl. arter — stark, utmärkt angenäm doft, egen för Cichoriaceer, närmast lik viollukt. Leontodon autumnalis — som föreg. (600—1,200 m). Linaria vulgaris — stark lukt, ungefär lik Galium verum (700 m). Linnea borealis — på fjellplatåerna (1,000 m) lika välluk- tande som 1 barrskogarne. Melandrium silvestre — svag doft, påminnande om Tropeolum (900 m). é Myrtillus uliginosa — stark, stickande kryddlukt, mest lik den af starkpeppar (600—1,350 m). Uppgifves af WARMING sakna lukt på Grönland. Parnassia palustris — sötaktig honungslukt, lik den af klöfver (CA20m); Pedicularis lapponica — mycket fin vällukt, närmast lik rosen- doft (800—1,200 m). Petasites frigida — samma lukt som hos arterna af Carduus och Cirsium. Plantago media — svag vällukt som på låglandet. Polemonium ceruleum — svag doft, lik den af apelsin (750 m). Primula scotica och > striecta — mycket stark, frän lukt, lik den af Orchis- knölarne (900 m). Pyrola rotundifolia — svag, angenäm lukt (950 m). Pyrola uniflora — välluktande som eljest (640 m). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFbD. III. s:o 6. 29 Ranunculus acris — har stundom en svag, men utmärkt ange- näm doft, mest lik kaprifolium. Rhodiola rosea — temligen stark lukt, lik den af Primula officinalis (900 m). Rubus Chamemorus — svag, något syrlig doft, lik den af Pyrus eller vissa Spirwa-arter (900 m). Saussurea alpina — mycket stark, mäktig vanilj-lukt; täflar i vällukt med AÅstragalus alpinus och Pedicularis lapponica (600— 1,200 m). Saxifraga adscendens — stark, sötaktig lukt, lik Matricaria Chamomilla (hela det klibbiga örtståndet har samma lukt). » Cotyledon — temligen stark, behaglig, något syrlig äpplelukt (700 m). Silene acaulis — svag, honungsblandad nejliklukt (900 m). Silene inflata — mycket svag vällukt (före middagen), stundom starkare lik den af S. nutans (700 m). Tofieldia borealis — svag honungslukt (stundom omärklig), lik den af Parnassia (900 m). Trichera arvensis — ej svag, men obestämd lukt; stundom dock (700 m) ren, stark honungslukt. Trifolium pratense och » repens — som vanligt. Valeriana officinalis — utomordentligt stark och bedöfvande lukt, nejlikartad, men blandad med en sur eller bitter arom, som gör den vedervärdig (enligt RiccaA uti södra Alperna »vaniljartad och angenäm»). Vicia Cracecea — fin doft, ofta lika stark som hos Åstragalus alpinus (700 m). Viola biflora — svag, stundom mycket behaglig violdoft. Viscaria alpina — fin, stark vällukt, alldeles lik den af Lin- naea borealis. Blommornas honungsmängd: Sedan vi 1 det föregående sett, att fjellblommorna ofta ega högre och lifligare färg än på låglandet, och att de såsom en högre differentiering ansedda färgtonerna, rödt, violett och blått, äro mycket framträdande; vidare att blommorna stun- dom genom sin storlek blifva mera iögonenfallande än gran- narne i lägre trakter, och slutligen att ett relativt stort antal utmärkas af tydlig, ofta mycket stark lukt; så kan det ej förvåna, om äfven afsöndringen af honungssaften är synner- ligen riklig. Detta är också förhållandet, isynnerhet bestyrkt genom iakttagelser och experiment af Bonnier och FLAHAULT ”"). 1) Observations etc., sid. 16—19 och 20—21. Samme författare an- föra efter DE LAYENS, Elevage des abeilles, 1876, sid. 206, 207, hurusom i Pyrenées-Orientales den af bikuporna i medeltal producerade honungs- mängden i hög grad tilltager med höjden öfver hafvet. 30 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. I detta afseende råder öfverensstämmelse med alpfloran. Hos många af de nyss uppräknade arterna funno vi en doft, som närmast liknar honung. Det är derför sannolikt, att det hos dessa ej är eteriska ämnen, som förorsaka vällukten, utan blommans stora honungsmängd. Uti många arters blommor fann jag denna senare högst betydlig, särdeles hos Ericineerna, Salices, flere Saxifrager m. f.; jag saknar dock mätningar för en jemförelse med låglandet. Vi hafva således häruti ännu en anordning, hvilken likt de föregående ej kan tydas annorlunda än såsom en högt uppdrifven afpassning för insekterna. Hvad angår blommor- nas doft, som nyss behandlats, åsyftar den väl otvifvelaktigt just insekternas vägledande; och någon annan betydelse kan den ej i dessa trakter ega”?). På det tydligaste har jag iakt- tagit dess bestämmelse med afseende på den välluktande Pedicularis lapponica. Denna växer ofta alldeles dold under Juniperus nana, Salix glauca o. a., men humlorna, som be- söka den, störta sig genom snåren rakt på blommorna, väg- ledda af deras doft. På samma sätt finna de blommorna hos ÅArctostaphylos Uva ursi och Myrtillus uliginosa, ehuru dolda på undersidan af de genom fjellformernas nedliggande växe- sätt till marken tryckta grenarne. Utan tvifvel ega blom- besökande insekter ett finare luktsinne, än vi ana. Särskildt humlorna afsöndra ju sjelfva, mest då de infångas eller oroas, en egendomlig, mycket stark lukt; så äfven åtskilliga fjärilar. — Hvad angår honungsafsöndringen, så är väl dess bestämmelse om möjligt ännu tydligare. Att dessa »lockmedel> verkligen äro en afpassning för insekterna och således skola tjena korsbefruktningen, följer ej allenast af jemförelsen med lägre, insektrika trakters flora, utan ock af den för korsbefruktning afsedda byggnad (resp. herkogami), befruktningsdelarne ega hos flere fjellväxter, så- som ses 1 nästa afdelning. Dessutom visa några växter den ställning hos sina blommor, hvarigenom dessa blifva lättast synliga och åtkomliga. Viola biflora, växande invid tufvor eller på sluttningar, vänder sina blommor så, att de alla vetta utåt mot det fria och mot ljuset. Några arter, som med långskaftade blommor växa på öppna platser, hafva ') BONNIER är af en annan åsigt hvad de eteriska oljorna beträffar. Han anför många skäl för sin mening. men lika starka skäl tala för den, som han förkastar (Les nectaires, uti Ann. d. sc. nat., 6 sér., t. 8, 1879 sid. 55). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 12. N:0O III. AFD. 6. ål ofta liksom på låglandet genom blomskaftets positiva helio- tropism sin öppning vänd mot solen. Så t. ex. Cerastium alpinum, korgarne af Hieracium alpinum o. a.; på låglandet märkes detta förhållande mycket ofta hos Tussilago Farfara, Pulsatilla vulgaris m. H., ehuru det i någon mån kan på- verkas af vindens riktning. Betydelsen häraf inser man lätt; derigenom att alla blommor (eller blomkorgar) äro vända åt samma håll och tillika mot det starkaste ljuset, underlättas insekternas arbete; dertill kunna de trägna bina och hum- lorna vid sådana tillfällen under sitt arbete oafbrutet röra sig mot norr, hvaremot ett uppsökande af: blommorna i motsatt riktning, 1 riktning mot det infallande solljuset, torde i någon mån blända och besvära dem. Bartsia visar antydningar till att låta de på samma höjd, men 1 motsatta bladveck sittande blommorna riktas åt samma håll genom blomskaftens sidoböjningar, något som I. URBAN") påpekat för flere Personater och Labiater t. ex. Digitalis purpurea, Scutellaria, och som är synnerligen påfallande hos Melampyrum. Af de nu skildrade förhållandena framgår, att försåvidt insektbesökens mängd beror på blommornas egen organi- sation, äro fjellblommorna synnerligen förmånligt utrustade. Hvad vexelförhållandet mellan den honungsafsöndrande blom- man och den honungssökande insekten beträffar, så är det visserligen sant, att den förra är mera oberoende än den senare, och att ett felslående af den förra skulle blifva mera olycksbringande för den senare än tvärtom. Ytter- ligare stöd härför erhålla vi längre fram vid redogörelse för blommornas pollination; äfven de anemofila växternas tal- rikhet i fjelltrakter och arktiska trakter, i jemförelse med de entomofila, belyser i någon mån samma fråga. Huru kort flygtid och huru litet behof af föda de af honung och frö- mjöl lefvande insekterna än må hafva, — de äro i alla fall uteslutande hänvisade till blommor af begränsad myckenhet, och det är derför framförallt på deras sida, som vinsten kommer, om dessa blommor äro lätt funna och rika på de eftersökta ämnena. Men då blomman omöjligen kan vara 1) Zur Biologie der einseitswendigen Bliitenstände, sid. 411 och Taf. XVII, fig. 1, uti Berichten d. Deutsch. Bot. Gesellsch., Jahrg. 1885, Bd II EH. 10: 32 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. uteslutande bestämd till näringskälla för insekterna utan nytta för henne sjelf, så synes det mig sjelfklart, att vi stå inför en anordning, hvars ändamål är att motväga insekternas fåtalighet. Naturen: förskaffar här insekterna riklig föda, stimulerar dem kraftigt samt underlättar och påskyndar deras arbete — allt för att om möjligt i trots af ogynsamma om- ständigheter befordra korsbefruktningen ännu vid växtverldens yttersta gränser. Sedan vi nu lärt känna dessa förutsättningar, kunna vi öfvergå till att undersöka, huru de närmare anordningarna för sjelfva befruktningen förhålla sig till desamma. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:0 6. 393 Jä Anordningarna för befruktningen. De beskrifningar öfver fjellväxternas blombyggnad, som här följa, grunda sig alla på anteckningar efter lefvande exemplar. I allmänhet stod så rikt material till mitt för- fogande, att iakttagelserna allt som oftast kunde kontrolle- ras eller tvifvelaktiga frågor afgöras genom hemtande af nya undersökningsobjekt. Afbildningarna äro likaledes gjorda efter alldeles friska blommor och till stor del förfärdigade på sjelfva växplatsen. -— Vid hvarje art anför jag de fåtaliga, å densamma under sommaren iakttagna insekterna. Jag be- gagnar detta tillfälle att betyga de herrar entomologer min tacksamhet, hvilka varit mig behjelplige med dessa insekters bestämmande, nemligen professor CHRISTOPHER ÅURIVILLIUS, som godhetsfullt åtagit sig bestämmandet af steklarne, skal- baggarne och en del tvåvingar, konservator G. KOLTHOFF, som beredvilligt bistått mig med bestämningen af fjärilarne, samt amanuensen dr. G. ADLERZ, som bestämt de få af mig hemförda myrarterna. Orchide2&. Gymnadenia conopsea R. BR. De lågväxta exemplar, jag fann vid 950 m höjd, visade i sporrens utveckling en öfverraskande olikhet med den af- bildning, MÖLLER (Alp., sid. 64, fig. 13 A) lemnar af blom- man. Jag fann sporren endast 10—11 mm lång eller, såsom BLytt (Norges flora, sid. 345) uppgifver, '/, gång längre än fruktämnet. I Alperna är längden enligt MÖLLERS uppgift 13—14 mm, hvilket samme författare anser vara en afpass- 3 34 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. ning för de talrika fjärilarne derstädes. 'Tafl. I fis li A och B, visar skilnaden mellan exemplar från Dovrefjell och Alperna. Exemplar från södra Sverige (Gotland, Småland) hafva sporren ända till 15 mm lång. Blommornas starka vällukt är förut beskrifven. Såsom fig. 1, A, utvisar, är honungshalten särdeles betydlig. MöLLER har i Al- perna hos Platanthera solstitialis (= bifolia), hvars sporre till ge- stalt och proportioner mycket liknar ifrågavarande arts, funnit liksom här halfva sporren nektarfyld, under det den på låglandet blott var fyld till 1/5 (Mörnr. Alp., sid. 71, fig. 17 och sid. 564). Under en regnig dag fann jag ett ex. af Argynnis Pales SCHIFF. hvila på Gymn. conopsea; sedan båda försigtigt inflyttats, qvicknade fjäriln snart till och försökte suga af honungen, men kunde blott med stor svårighet finna sporrarnes mynningar med sin tunga. Salicine&. Salix TOURN. I fjelltrakterna representeras dioecismen företrädesvis af detta slägtes talrika former. Hos nästan alla dessa se vi en egendomlighet, som vid jemförelse med låglandets former tyckes vara mindre fördelaktig, nemligen att bladen äro ut- vecklade samtidigt med hängena. De små fjellvidena med endast terminala hängen ega utan tvifvel bladen såsom skydds- medel för dessa; uti spetsen af årsskottet hos S. polaris WG. och herbacea IL. sitter det af tvenne starkt kupiga blad om- gärdade hänget. Hos gråvidena blifva emellertid honhängena med sina gråulliga fruktämnen föga eller icke framhållna från löfverket. Hanhängena ega deremot en mera lysande färg; till den vanliga gula ståndarfärgen kommer i fjellen stundom ljusrödt, då ståndarknapparne kunna vara violetta, eller äro hängena guldglänsande (S. lanata L.). Honungs- mängden är alltid betydlig, och insektbesöken synas temli- gen talrika. MöLLEr (Alp., fig. 62) afbildar blommorna hos S. herbacea med de stora nektarierna, det ena på fram-, det andra på baksidan af blomman. Hos S. polaris fins det senare, som är det största, liksom hos S. herbacea, men det främre, mindre, saknas, åtminstone i honblomman, enär hängefjället sitter hårdt slutet kring fruktämnet. Besökande insekter i temligen stor mängd, nemligen flugor och : några. humlor, 'såg jag redan ?9/;, en kall, blåsig dag (luften + 7” C.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 35 på S. glauca och phylicefolia (> och 2). Sannolikt bidrog dessa buskars bladrikedom genom skyddet mot väderleken till att locka in- sekterna, isynnerhet de länge stillasittande flugorna, ty fjellblommorna i öfrigt besöktes vid denna tid knappast någonsin. Förutom 4 arter små och medelstora flugor såg jag på Salices: ?”/4 (å Saliz glauca) en stor dipter, Eristalis phantoma; Here individ af Bombus alpinus; 30/6 en stor B. hyperboreus (tillika besökande Bartsia); 3/5 (å S. phylicefolia) en skalbagge, Cantharis alpina, samt (å S. arbuscula) Formica gagates (samtlige vid ungefär 850—900 m). Empetre&. Empetrum nigrum L. DeELPINo (Ult. oss. II, sid. 200) uppräknar Empetrum ni- grum bland de anemofila växterna (stipo longistamineo»). Likaledes anser WARMING (Bidr., sid. 116), att arten är ane- mofil på grund af »de langt fremragende Stövdragere, de uansenlige Blomster og det, at Blomstringen foregaar saa tidlig för der endnu findes Insekter til i större Mengde»>?). Det är dock ej osannolikt, att Empetrum äfven kan pol- lineras af insekter och således är en på samma gång entomo- och anemofil växt. Det är märkets beskaffenhet, som föran- leder mig att tro detta. På ett kort, tjockt stift af I mm längd sitter det stora, sköldlika märket, som är djupt flikadt genom radierande klyftor; det bildar en mångstrålig stjerna af 2 mm diam. och af svart, glänsande färg. Det afsöndrar utan tvifvel sockerhaltig saft, ty snitt, behandlade med FEHLING'S vätska, erhöllo på märkesytan en starkt rödgul färgning (Kongsvold, FINRA Då honung sålunda afsöndras af ett märke, åsyftas, att en insekt skall med sina mundelar beröra detta, omvexlande med pollenätandet. Såsom WARMING anmärker, blommar arten mycket tidigt. I Österdalen och upp mot 700 m såg jag ”'/, endast öfverblommade stånd; å Dovre vid snön (1,200 m) voro talrika blommor slutblom- made ?f/.. Emellertid gifves det redan vid denna tidi fjelltrakterna flugor, om ock fåtaliga. Och Empetrum synes mig, försåvidt den är entomofil, vara just en »flugblomma»>. Den kommer nära Paris quadrifolia L. med ett brunt, glän- !) MÖLLER, Alp., sid. 171, fig. 67, beskrifver genom förbiseende un- der Empetrum en annan växt, Azalea procumbens. 36 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. sande, af dipterer besökt fruktämne (MöÖLL., Weit. Beob., I, sid. 283). En annan jemförlig blomform har Pyrola, hos hvilken (enligt MöLrL., Alp., sid. 375—7) insekterna med sina mundelar omvexlande beröra anthererna och det klibbiga märket, och hos Pyrola saknas honung (RiccaA, Atti XIV, sid. 250, påstår t. o. m., att märkesvätskan hos Pyrola uni- flora L. är nonung). Anmärkningsvärdt är, att de hermafrodita blommorna af Empetrum äro proterandriska. Såsom bekant äro anemofia blommor eljest proterogyna. I alla de hermafrodita blom- mor, jag fann, var märket af nyss beskrifna beskaffenhet, men de 3 ståndarne förvissnade. HEmnär de fina, slaka ståndar- strängarne ega betydlig längd (7 mm), äro knapparne alltid långt aflägsnade från märket och ligga ofta på märkena i när- stående blommor. På Dovre funnos äfven enkönade, han- och honblommor. Uti hanblomman representeras pistillen blott af en nästan omärklig, grön upphöjning. AXELL (An., sid. 46, noten) kallar denna växt polyoikt polygam. Vaginales. Oxyria digyna HILL. Anemofil, proterogynt homogam, gynomonoik. AXELL (An., sid. 57 och 112) uppger, att Özyria och Rumerx, ehuru anemofila, äro proterandriska. Alla af mig undersökta exemplar af Ozxyria visa likväl följande förhållande: Blommans första stadium är rent honligt; märkena skjuta långt ut, rikt greniga, ljusröda, glittrande, tafl. I, fig. 2, A, sti, under det anthererna äro oöppnade och tätt hopsittande; de 2 större kalkbladen äro uppräta och slutna (A, pet). Då anthererna öppna sig och deras pollen ryker, äro märkena ännu friska och skrumpna ej förr än de sista ståndarne af- mjölats. Ståndarne, hvilkas antal vexlar omkring talet 6. mogna nemligen ej alla på en gång. Då de sprida frömjö- let, blifva deras strängar slakare än förut, hvarför de öpp- nade antherernas ställning blir mycket oregelbunden, fig. 2, B, anth. I detta stadium äro alla kalkbladen utspärrade. — I vissa blommor äro ståndarne rudimentära; dessa honliga blommor äro nästan hälften smärre än de tvåkönade, men BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 37 finnas på samma stånd som dessa. Öfvergångar finnas, i det många blommor hafva dels ståndarne, dels märkena smärre än vanligt. För att förklara den uppgifna proterandrien hos Oxyria och Rumex antager AXELL, att dessa slägten stå på öfver- gången till entomofili, hvarom de styfva, korta ståndarsträn- garne skulle vittna. Såsom nämndt, blifva dessa dock vid sjelfva blomningen mera torra och slaka; dertill kommer så- som en ersättning af stor fördel det hårfina blomskaftet, som af minsta fläkt sättes i dallring. ') Rumex domesticus HN. Anemofil, proterogynt homogam, gynomonoik. Väsentligen lik föregående. En del blommor äro herma- frodita och hafva större kalkblad än honblommorna, så att de stora anthererna kunna omslutas. Innan anthererna öpp- nat sig, äro märkena (som äro mycket små) knappt synliga mellan dem, tafl. I, fig. 3, sti, men friska, fylliga och ofta öfversållade af pollenkorn. I ett senare stadium, då en del antherer redan affallit, ses märkena visserligen något större, men torra och skrumpnade, hvarför de förnämligast blomma före ståndarne.?) De äro i dessa blommor hvita; i hon- blommorna såg jag dem deremot ljusröda. De blommande ståndarne hafva mycket fina, dallrande strängar och visa der- för ingen öfvergång till entomofili såsom AXELL hållit före. — I den rika blomställningen sågos samtidigt ("/;) blom- knoppar, blommande honblommor, hermafroditer i vare sig han- eller honstadium samt starkt förstorade fruktanlag. Rumex Acetosa L. och Aecetosella L. Proterogyna anemofiler som de föregående. I samma bestånd blomma alltid honstånden något före hanstånden. !) DELPINO, Ult. oss. II, sid. 199, uppräknar Negundo, Acetosa, Rumezx och Ozxyria såsom de enda honom bekanta anemofila växterna af den »penduliflora typen>. ?) AXELL, AÅn., sid. 112, angifver för denna art ett alldeles motsatt förhållande. T. TULLBERG hade redan förut, i Botan. Notiser, 1868, sid. 11, gifvit en beskrifning öfver RB. obtusifolius L., enligt hvilken dess blom- mor äro proterandriska: först sedan anthererna affallit eller afmjölats, blifva märkena fria från de dem omslutande yttre kalkbladen och ut- breda sina papiller. — Då märkenas friskhet och fuktighet, så långt den med lup eller mikroskop kan iakttagas, måste blifva afgörande vid fråga om deras blomningstid, kan jag ej medgifva, att blommorna, åtminstone hos den af mig undersökta R. domesticus, äro proterandriska. 38 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Likaledes befunnos ('"/,) en samling honstånd alldeles öfver- blommade och delvis med stora fruktanlag, medan de bredvid stående hanstånden till stor del ännu buro knoppar. Polygonum viviparum L. Ehuru entomofil visar denna art i könens fördelning stor likhet med de förutnämnda af familjen. Den uppgifves af AxELL (Ån., sid. 45) vara gynodioik; enligt MöLnrLEer (Alp., sid. 181) derjemte stundom genom olika förkrympningsgrader af pistillerna androdioik (trioikt polygam). På Dovre fann jag denna art dels gynodioik, dels gyno- monoik; de 2-könade blommorna voro homogama (vid 900 m) likkom de af MÖLLER på Alperna ofvan trädgränsen funna; af AXELL (An., sid. 112) uppgifvas de för proterandriska, lik- som af MULLER och Ricca (Atti XIV, sid. 262) från några lo- kaler i Alperna. Då såväl MÖLLERS som ännu mer AXELLSfigurer lemna åtskilligt öfrigt att önska, bifogar jag här nya, tafl. I, fig. 4. Allmännast förekomma honblommor af den i tafl. I, fig. 4, A, afbildade formen. De kunna ensamt bilda blomställ- ningar, stundom mycket rikblommiga (se ofvan s. 26). Dessa honblommor fann jag endast med långt utskjutande stift (på Alperna finnas de med inneslutna sådana) samt stora kul- formiga märken. Ståndarrudiment finnas. Kalken är plattad ofvanifrån och derigenom nästan sluten. De hermafrodita blommorna hafva en helt annan form genom den stjernlikt utbredda kalken, fig. 4, B. De äro från och med kalkens första öppnande homogama. = Pistillerna hafva här mycket kortare stift, men de åtfölja dock de successivt blommande ståndarne, så att de äro temligen för- längda och utböjda, då alla anthererna affallit, hvarefter de ännu en tid kunna blomma (rent honligt stadium). Märkena äro dock smärre än hos formen A, men ovariet har samma storlek. Såsom en motsvarighet till de långa stiften hos hon- blommorna (A) äro ståndarne af betydlig längd och synaslängre än hos den af MöLLERr (Alp., fig. 69, A, B) afbildade blomman. Slutligen finnes, dock mera sällan, en tredje blomform, fig. 4, C, nemligen honblommor med mera öppen kalk än hos A. De förekomma i toppen af individ, som för öfrigt bära 2-könade blommor; ståndarrudiment finnas naturligtvis äf- ven här. Dessa stånd blifva således gynomonoika. Arten BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III: N:o 6. 39 blir derigenom »>»polyoikt polygam» (AXELL) liksom Em- petrum. ") Blommorna besöktes vid några tillfällen af medelstora flugor. Koenigia islandica L. AxELL (An., sid. 112) säger om denna art: entomofi, homogam. Blomman är så liten, att dess delar ej äro urskiljbara för blotta ögat. Icke dess mindre finnas utbildade, omvex- lande med de 3 ståndarne, 3 relativt stora, gula, valkformiga honungsglandler, tafl. I, fig. 5, n, som tyckas afpassade för fjellens allra minsta itisöRtlr: Ståndarknapparne äro tätt samlade kring de med dem jemnhöga, klotformiga märkena (sti), som de fer kola med sitt frömjöl (poll). Arten visar sålunda regelbunden sjelfpollination. Öaktadt sin litenhet kan växten sannolikt lätt blifva be- märkt af flugor, ty den uppträder på naken, dyig jord i stora, rena bestånd, hvilka genom de lifligt gröna bladen, de pur- purröda stjelkarne och de lifligt gröngula blomställningarna blifva särdeles brokiga. Ranunculace&. Ranunculus glacialis L. Enligt Ricca (Atti XIV, sid. 248) svagt proterandrisk i södra Alperna; enligt MöLrer (Alp., sid. 129) mot blom- ningens slut homogam och i stånd till sjelfpollination. Exemplar vid 1,550 m ('"/;) visade kronan med rent hvita blad fullt öppen likt en grund skål, medan ännu be- fruktningsdelarne befunno sig i knopp. Pistillsamlingen, som är mycket talrik (enligt låg beräkning ofta af 120—150 pi- stiller), är dock (i detta stadium) låg, tätt sluten och har alla stiften liksom genom hård pressning tryckta till hvar- andra, tafl. I, fig. 6, stt... Blomningen börjas af de yttersta ändarae. som då förlängas (a'). Märkena dröja att resa sig !) Hanblommor anträffades icke; de omnämnas ej heller från Grön- land af WARMING. 40 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. eller åtskiljas ända till dess blott en eller två af de talrika ståndarkransarne ännu befinna sig i knopp. Proterandrien var således här ganska stark. — Andra ex. (vid 1,000 m, ??/-) hade pistillerna utspärrade med lifligt blommande märken, under det ståndarne till största delen voro slutblommade; blomningen afslutas sålunda med ett rent honstadium. Tvenne ex. (från 1,200 m) med ej fullt utvecklad krona in- flyttades $/; och slogo snart ut. 19/. stodo märkena i full blomning; mer än halfva antalet ståndare voro öfverblommade. Y/. blommade de sista, innersta ståndarne; de voro ej anmärkningsvärdt böjda utåt såsom hos Ranunculus är regeln, utan hängde öfver märkena, hvari- genom sjelfpollination lätt kunde inträffa. Liksom hos den nedan om- talade småblommiga arten BR. pygmeus äro anthererna föga extrorsa. 16/. voro alla ståndarne utåtböjda, dock märkena samtligen ännu några dagar friska och glittrande i den ena af blommorna, som jag !3/, in- pudrat med den andras frömjöl; i samma blomma voro ?!/, märkena torra, karpellerna förstorade, stjelken förlängd, kronbladen klocklikt tillslutna (i detta stadium observerades arten af MUÖLLER). — Den andra af dessa båda blommor lemnades ostörd; men som båda måste medfölja på åtskilliga resor, blef hon sannolikt befruktad med eget frömjöl, ty äfven hon utbildade frukt. Ranunculus acris L. och repens L. AXELL (An., sid. 104) och MöLrreEr (Befr., sid. 114) upp- gifva, att dessa arter äro något proterandriska; detsamma uppger Ricca (Atti XIII, sid. 255) om RK. acris. Redan LuBBocK (Brit. Flow.) påpekar, att hos sistnämnde art sjelf- pollination ofta måste ega rum genom märkenas beröring med de inre, med dem samtidigt blommande anthererna, och OCH. DARWIN (Effects of cross and selffertilisation, 1876) fann ar- ten fertil genom spontan sjelfpollination. THOMAS MEEHAN (Proceed. Acad. Nat. Sci., 1876, sid. 84) påpekar särskildt för Ranunculus, hurusom blommans sömnställning kan åstad- komma sjelfpollination. Enligt TH WHITELEGGE (Nature, vol. 18, sid. 588, 1878) äro BR. acris och repens gynodioika. R. repens fann jag homogam (Tronfjellet, ”"/.), ty då de yttersta anthererna springa upp, börja märkena utvecklas, ehuru de äro ganska små emot den storlek och papillrikedom de ega då alla ståndarknappar blifvit tömda; märkena fort- fara äfven sedermera att blomma. ' Ran. acris besökes så rikligt af flugor, att dess korsbefruktning är i hög grad betryggad; dertill bidrager äfven den stora rikedomen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 41 på tätt växande individ. Ett liknande förhållande egde i någon mån rum äfven för Caltha palustris, Potentilla verna, Taraxacum officinale, som sågos jemte RB. acris på ängarne och sätervallarne. Dock synes Ranunculus hafva företrädet genom sin oljeaktigt glänsande färg, hvarigenom hela blomman synes fuktig liksom af nektar (hos Caltha saknas denna oljeglans; kalken är sammetsartadt gul). — Besökare å R.; aeris: flere arter flugor: 2/6, 1; VP: Yg; 0/6 en stekel, Allantus nothus; 191, en perlemorfjäril, Argynnis Pales (sugande); ?/g Arg. Aglaja. Ranunculus pygmeus WG. Homogam. I de större (7 mm vida) blommorna, tafl. I, fig. 7, A, är redan före antherernas öppnande pistillsamlingen så hög och kullrig, att blott de lägst befintliga märkena komma 1 berö- ring med ståndarne. I de smärre (4 mm vida) blommorna, fig. 7, B, är deremot pistillsamlingen fåtalig och så låg, att anthererna nå i jemnhöjd med densamma. Vid sitt öppnande är blott en och annan af ståndarne böjd utåt mot kronbla- den (såsom hos de mera storblommiga arterna är regel); de flesta förblifva tryckta intill pistillerna, och då anthererna hos denna art knappast äro extrorsa, kan någon sjelfpollination lätt ske. Ranunculus hyperboreus ROTTB. Homogam. Liknar mycket föregående, men blomman genomgår dock först ett kort hanstadium (den outvecklade pistillen ses tafl. RYfSNSla): Äfven här äro ståndarsträngarne korta och föga utåtböjda och många antherer derför tryckta intill de blommande märkena, tafl. I, fig. 8, b. Flertalet pistiller sitta dock så mycket högre än anthererna, att de omöjligen kunna nås af deras pollen. De nedersta pistillerna blomma först. — Blommans delar vexla till antalet; en del blommor hafva 3 foder- och kronblad och omkring 20 ståndare; andra 3 foder- och kronblad och några få ståndare. Ranunculus auriecomus L. Förekom i största ymnighet på gödslade ängar vid 900 m. Befans i motsats till de två föregående vara proterogynt homogam, i det redan vid knoppens öppnande märkena 492 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. blomma åtminstone med sina yttersta spetsar och anthererna först senare öppna sig; märkena förblifva sedan friska under hela blomningen. Genom proterogynien blir det möjligt att, på grund af ståndarnes litenhet under första stadiet, en besökande insekt (någon fluga) kan afsätta medfördt pollen på de åt alla håll utböjda märkena. Under det senare homogama stadiet in- träffar utan tvifvel spontan sjelfpollination, ty de långa hak- formiga märkena äro böjda ut bland de mjöliga anthererna, hvilka de just beröra, enär ståndarsträngarne här äro mycket korta. Såsom bekant äro endast undantagsvis alla 5 kronbladen likformigt utvecklade. På Dovre vexlar deras längd från några mm till 1,5 cm och deras inbördes storlek vexlar lika- ledes i alla sammanställningar; foderbladens längd kan uppgå till 10 mm. Tafl. I, fig. 9, A, visar en medelstor, temligen regelbunden blomma. MöLLreEr (Befr., sid. 117, fig. 37) af- bildar flere olika utvecklingsgrader af kronblad med vex- lande form hos nektariet och anmärker den minsta formens likhet med kronbladen (honungsgömmena) hos Erantlis hiemalis. Hos de blommor, jag undersökt på Dovre, berodde emellertid förändringen i form och storlek derpå, att dessa smärre kronblad stå på öfvergången till ståndare; alla öfver- gångar funnos med m. e. m. utbildade pollenrum. Se fig. 9, B, 1—6. Deremot återfann jag aldrig de former, som MöLLERr afbildar (Befr., fig. 37, 6—9); äfven hans afbildning af det normala kronbladet synes mig oriktig. Besökare: 2/3, 9; flugor, delvis ytterst små; ?/; en hvitfjäril, Pieris Napi ab. Bryonice, som derpå besökte Cerastium alpinum, Taraxacum, Draba hirta "incanohirta och Primula scotica. Ranunculus nivalis L. Proterogynt homogam. Iakttogs vid 1,500 m (Söndre Knudshö, ASUS der arten växte så ymnigt, att marken syntes gul. Hos alla ex. blommade märkena eller voro de delvis öfver- blommade; anthererna hade blott i en del blommor börjat blomma. Blommans gestalt visar betydlig olikhet med t. ex. BR. acris. Hos denna senare är kronan vidöppen, stån- darne långa, men pistillsamlingen (vid 900 m) utomordentligt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 43 liten; chos-R. nivalis, tafl.: I, fig. 10, A, är kronan. djup och trång och karpellsamlingen hög och kullrig liksom hos de omnämnda KR. pygmeus och hyperboreus. Kronbladet, fig. 10, B, visar på öfversidan två långsgående ihåliga svulster (s). påminnande om ansvällningarna hos de smärre kronbladen af R. auricomus. ") Ett ex. med blomknopp, 3 cm högt, inplanterades ?0/.; blomman slog snart ut och inmjölades med eget frömjöl !0/,; !/> voro kron- bladen affallna; 16/> var blomskaftet förlängdt till 12 cm, karpellerna betydligt förstorade och de svarthåriga foderbladen böjda bakåt, del- vis affallna. ?9/, voro en del karpeller lossnade (?7/; måste jag skörda dem alla; en del voro sannolikt ännu omogna). Batrachium heterophyllum GRAY. Exemplar vid stranden af Glommen i Österdalen (500 m) voro homogama, ty samtidigt med de första ståndarne blom- made de stora, långhåriga, tätt sammangyttrade märkena. Honungsrikedomen var mycket betydlig (B. aquatile WI1iMM. är enligt MörL., Befr., sid. 113, homogam och sjelfpollination iakttagen). Caltha palustris L. Proterogyn enligt HILDEBRAND; homogam enligt ÅXELL och MöLLER. Då denna art mycket omskrifvits (redan af SPRENGEL, Geh.), vill jag blott tillägga några ord. Ståndarknapparne äro extrorsa såsom i allmänhet inom familjen, ehuru hos denna art nektarn afsöndras innanför ståndarne, nemligen vid fruktämnenas nedre delar enligt upptäckt af SPRENGEL (Geh., sid. 298)?). Detta afhjelpes till en del derigenom att ståndarne under sin blomning äro bågformigt böjda in öfver pistillerna och således vända sin pollenmassa uppåt mot den anländande insekten. De yttersta, först blommande ståndarne äro dock vid sitt öppnande så korta, att de ej kunna intaga denna inåtböjda ställning och deras pollen synes 1) På grund af honungsgropens byggnad hos B. nivalis, glacialis och ofta äfven auricomus är detta kännetecken till skiljande af Ranunculus och Batrachium icke tillförlitligt. 2?) Om förhållandet mellan pollenrummens och nektariernas plats, se K. F. JORDAN, Die Stellung der Honigbehälter und der Befruchtungs- werkzeuge in den Blumen, Flora, 1886, n:o 13, följ. Iakttagelser deröfver finnas redan hos SPRENGEL; se äfven AXELL, sid. 19. 44 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. mig derför ej komma till användning. De öfverblommade ståndarne äro styft och rakt riktade utåt intill kalkbladen. Besöktes stundom (vid 900 m) af temligen talrika, små och medel- stora flugor, som sågos alldeles gulpudrade af frömjölet. En del af dem tycktes eftersöka honung mellan ståndarsträngarnes baser. Pulsatilla vernalis MILL. Proterogynt homogam med kortvariga märken. Befans af RiccaA (Atti, XIV, sid. 247) vara i högsta grad proterogyn, af MöLLER (Alp., sid. 125) svagt proterogyn. Blomman är den största inom vår fjellflora, ända till 6 cm vid, och en af fjellens skönaste prydnader med de hvita kalkbladen, som utvändigt rodna, det blåröda, af långa brons- glänsande silkeshår klädda svepet och den röda, hvitludna stängeln. Kalken är under blomningen vidöppen i motsats till P. vulgaris, der blott kalkbladens spetsar äro utböjda och mellan sig lemna en trång ingång. Vid 900—1,200 m fann jag blomman lik P. vulgaris deri, att märkena blomma först, derpå blifva samtidiga med anthe- rerna, men slutligen vissna under det de sista, innersta stån- darne blomma. Genom denna anordning blir det svårligen möjligt för pollen att träffa märket utan tillhjelp af vare sig vinden eller insekter. Af insekter såg jag i blomman små myror, Formica fusca, och en fluga. Thalietrum alpinum L. Anemofi, proterogynt homogam (homogam enl. AXELL, An., sid. 104). Före blomningen äro ståndarne långt utskjutande, men pistillerna skyddade inom de små klocklikt slutna kalkbladen (blomman lutar). Långt före anthererna utveckla sig mär- kena, men deras friskhet varar ännu då de förra sprida det rykande frömjölet, och emedan kalkbladen samtidigt utspärras, är det isynnerhet under detta homogama stadium, som mär- kena komma att emottaga frömjöl. Aconitum Lycoctonum L. Proterandrisk (AXELL, An., sid. 34, fig. 4). Blomkronans (hjelmens) dimorfism samt befruktningen genom humlor be- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 45 skrifvas af CHR. AURIVILLIUS, Bot. Centralblatt, 1887, n:r 4, sid. 125. Besökare: !/3 en liten Bombus terrestris, sugande och pollen- samlande, öfvergående på försök till Achillea Millefolium, men derpå ifrigt sugande på Trifolium repens; ?/s B. lapponicus efter hvart- annat besökande Geranium silvaticum, Solidago, Epilobium angusti- folium och Aconitum (allt i björkregionen, 680 m). Siliquose. Arabis alpina L. Homogam. Blommade mycket ymnigt vid 900 m under sista veckan af juni, då kall och regnig väderlek herskade. Blomman öfverens- stämmer fullkomligt med Mörrers fig. 54, Alp., sid. 143. Blomklasarne lutade, hvarigenom anthererna 1 någon mån skyddades för regnet. Efter 3 dagars oafbrutet regnväder funnos mellan märkespapillerna otaliga pollenkorn. Under denna tid stodo de 4 längre ståndarne med pollenmassorna vända mot märket, såsom i tafl. I, fig. 11, anth. MöLLEr (anf. st.) och AXxELL (An., sid. 19) uppge, att dessa ståndare stundom vrida knapparne mot nektarierna till, hvilka (enligt SPRENGEL, Geh.) blott äro 2 och befinna sig utanför de kortare ståndarne. Denna vridning iakttog jag icke; WARMING (Grönl., sid. 162) såg den ej heller hos grönländska exemplar. I dessa blommor sker sjelfpollination mycket tidigt. Fig. 11 föreställer befruktningsdelarne under blommans öppnande. Märkespapillerna äro redan normalt utvecklade. Anthererna äro just nu friska, gulaktiga, nyss öppnade. Genom de högres ställning (anth) kan med lätthet pollen komma på märket (äfven de lägre blomma, 6). Såsom WARMING an- märker, vippa knapparne sedan tillbaka och ställa sig mera vågräta. Då detta inträffar, se de emellertid tomma och brun- aktiga ut och jag anser dem nu vara öfverblommade. — Blomkronan fortfar (vid god väderlek) att öppna sig ända till en vidd af 10 mm. Draba alpina L. Homogam. Redan innan kronbladen fullt växt ut är liksom hos före- gående märket färdigt, papillerna fullvuxna och de 4 längre 46 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. ståndarne börja öppna knapparne. Först vid full utveckling af kronan blomma äfven de kortare ståndarne. Alla 6 stå med knapparne inåtvända och ungefär 1 jemnhöjd med märket (stor likhet råder med den af WARMING, Grönl., sid. 157, fig. 1, F, afbildade Draba aurea M. VAHL). Sjelfpollination blir således oundviklig. Märket ses ännu friskt då kronan börjar -blekas. Draba Wahlenbergii HN. Liknar fullkomligt Draba alpina. De 2 lägre anthererna stå i jemnhöjd med, de 4 öfre något högre än märket, alla introrsa. Sjelfpollination, hvilken äfven anföres från Alperna (Mörr., Alp., sid. 146) och Grönland (Wazrwm., Grönl., sid. 159) kan så mycket mindre undvikas, som artens små blom- mor ses slutna redan vid kl. 7 e. m. (första dagarne i juli); det knappa afståndet mellan märke och antherer reduceras då till: noll !):; Draba hirta ”incano-hirta HN. Besöktes ?/; mycket flyktigt af en hvitfjäril, Pieris napi ab. bryonie (se under Ranunc. auricomus). : Violaceg&. Viola arenaria Dec. Vid Kongsvold på Dovre (900 m) såg jag denna art un- der de 3 första veckorna af juli med uteslutande kleistogama, oskaftade blommor. (HARTMAN, Skandinav. Flora, ed. 11, sid. 225, uppger sig aldrig hafva funnit sådana af denna art och de omtalas ej heller i BLytts Norges Flora). De blom- mor, jag öppnade, hade märkena beklädda af groende pollen- korn (!"/-.); talrika mogna kapslar funnos redan. : Viola biflora L. De normalt utvecklade blommorna öfverensstämma med ex. från Alperna. Se tafl. I, fig. 12, A, som dock Visar en ') Om sjelfpollination, föranledd genom sömnställningen, se ofvan under Banunculus acris sid. 40. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 47 helt annan gestalt hos hyllet än den af Mörrer (Alp., sid. 153, fig. 60, A) afbildade, hvilken torde föreställa en af de smärre formerna. Befruktningsdelarnes byggnad möjliggör i denna blomform endast korsbefruktning (se MöLr., Alp., fig. 60, B, G). Synnerligen intressant är den öfvergång till kleistogami, som jag anträffade på Dovre. De minsta blommorna få stundom det ena eller båda sidokronbladen betydligt förmin- skade, tafl. I, fig. 12, B, rud, hvarjemte de 2 öfre få oan- senligare honungstecken. Reduktionen kan gå längre, i det äfven det största, främre kronbladet förkrympes, fig. 12, C. I dessa små blommor äro i allmänhet stift och märke till utveckling och ställning lika den normala blommans. Dock såg jag hos ett exemplar stiftet mycket förkortadt och mär- ket befintligt inom ståndarröret samt starkt nedåtböjdt på samma sätt som 1 kleistogama blommor af Viola; det var äfven öfversålladt af frömjöl (Fokstuen, ””/,). ') Gruinales. Geranium silvatiecum L. Denna art förekommer på Dovre liksom vid Stockholm och Upsala med både han-, hon- och hermafrodita blommor (trioikt polygam?). De båda senare slagen omnämnas af AXBLL (An., sid. 45. not. 4) och MÖLLER (Alp., sid. 174, fig. 68), som alltså anse arten gynodioik. Hos MÖLLER omnäm- nes dock äfven en antydan till ren dioecism i det en del her- mafroditer, som ej åtskilja märkesflikarne, äro att betrakta som hanblommor. tad. I, fig. 13, A, afbildas en rent hanlig blomma (från Upland, 1 dimensioner lik dem uti fjellen); pistillrudi- !') Dessa små blommor med reducerade kronblad ega sin motsva- righet i blommorna af Viola tricolor 8 arvensis, en form, som enl. MÖLL., Weit. Beob., II, sid. 207, 208, är fertil genom sjelfbefruktning då den afstänges från insektbesök, under det V. tricolor a då är steril. V. trico- lor saknar kleistogama blommor och har i deras ställe de små blom- morna hos 8 arvensis. Det är derför intressant att finna dylika blommor hos V. biflora, en art, som äfven har rent kleistogama blommor (på Dovre- fjell förekommo sådana isynnerhet på mycket yppiga stånd, t. ex. uti lunddälder). Betydelsen af dylika förminskade blommor med normal sjelfbefruktning blir derigenom tydligare. De äro ej förkrympta fort- plantningsorgan, utan hafva från korsbefruktningens tjenst öfvergått i sjelfbefruktningens. 48 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. menten vexlade i längd, men voro ofta blott I mm höga, således ej synliga såsom i figuren är fallet, sti. Dessa han- blommor äro något mindre än de 2-könade (21 mm i vidd med 13 mm långa kronblad). Honblommorna äro allmännare (se Möur., Alp., fig. 68, C). De äro ännu smärre, omkring 15 mm vida (8 parvi- florumscklrunvid Post). Åfven i dessa blommor råder obe- stämdhet beträffande rudimenten af det andra könet. Fig. 13, B, visar en honblomma med två fullt utvecklade anthe- rer. — Såväl dessa vexlingar, som de enkönade blommornas litenhet göra det högst sannolikt, att diklinismen här hufvud- sakligen beror på otillräcklig förmåga att utbilda en fullstän- dig blomma och således är att betrakta såsom en abnormitet !). Besökare: 19/, medelstora fugor, sugande och pollensamlande, samt en stor dipter, Sceva manicata; 30/, Bombus agrorum; ?/s B. lapponicus (se under Aconitum). Alsinace&. Alsine biflora WG. Synes öfverensstämma med MÖLLERS beskrifning (Alp., sid. 185, fig. 72); arten är således något proterandrisk, men spontan sjelfpollination är mot blomningens slut möjlig. Stellaria borealis BIGEL. Homogam (benämnes liksom följ. proterandrisk af AXELL, An., sid. 108). — Blomman saknar kronblad ofta redan i knoppen (lätt affallande», HARTMAN). Märkena äro långa, oregelmässigt krökta. Ståndarne blomma utan någon viss ordningsföljd, dock vanligen foder- ståndarne något före de öfriga. De visa den egenheten, att de 5 yttre, längre, som nå i jemnhöjd med märkenas spetsar, stå nästan rakt upp, tafl. II, fig. 15, anth', och derigenom lätt komma i beröring med märkena (vid poll); de kunna nemligen genom sin längd tjena sjelfbefruktningen. De 5 kortare, inre ståndarne deremot, anth ”, stå mera utåtriktade 'y Flere dylika fall, beroende på näringens otillräcklighet o. s. V., uppräknas af MULLER, Alp., sid. 541—3. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 49 och således långt aflägsnade från märkena; genom denna sin ställning bidraga de emellertid till att öka den yta, som en liten besökande insekt med sin kropp kan beröra. Ho- nungen afsöndras vid basen af de längre ståndarne (n). Stellaria Friesiana SER. v. alpestris FR. På Dovre (950 m) proterogynt homogam med länge blom- mande märken ('"/;). Blomman liknar till utseendet i hög grad S. borealis. Märkena, som oftast voro 4, äro mycket långa och ormlikt vridna samt långt papillösa. De utskjuta fullt färdiga redan ur den halföppnade blomman innan anthe- rerna öppnat sig och synas lika friska då dessa vissnat. Sjelf- pollination sker lika lätt som hos föregående art, hvars beskrifna ståndarställning saknas här; till slut äro alla strän- garne vidt utböjda under det märkena fortfara att blomma. I Atnedalen (granskog, 300 m) såg jag ("”/;) talrika ex., som voro mera proterandriska, enär märkena voro kortare och rakare under ståndarnes blomning, och dessa senare voro mindre samtidiga inbördes, ty de 5 foderståndarne gingo före kronståndarne. I dessa lägre trakter återkom således ett förhållande, som mera liknar det hos Caryophyllaceerna allmänt bekanta. Här återfann jag dessutom den hos S. bo- realis anmärkta egendomligheten i ståndarnes ställning, en nes affallande. Stellaria Nemorum L. Besöktes !9/. af talrika medelstora och små honungssugande flugor. Cerastium trigynum VILL. Homogam med länge lefvande märken. Anträffades ho- mogam äfven af RiccaA (Atti, XIV, sid. 252). Tafl. II, fig. 16, A, föreställer en blomma under det pollenkastningen pågår (småväxta, föga yppiga exemplar från 900 m). Af ståndarne hafva 3 blommat öfver (a) och böjt sig utåt intill kronbladen; 2 andra (b) hafva ej ännu öppnat knapparne. De öfriga 5 äro starkt mjöliga och befinna sig i kontakt med märkena (sti), som voro alldeles gula af frö- mjölet; de talrika pollenkornen på märkespapillerna (B) sågos 4 50 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. lifligt skjuta pollenslangar. Arten företer sålunda homogami och regelbunden sjelfpollination. Då ståndarne slutligen aflägsnat sig från märkena, stå dessa isolerade, men ännu friska, ja de tilltaga i längd och blifva dervid bakåtrullade. Denna tillväxt sker genom sträckning af stiftet nedanför de förut varande papillerna i förening med utveckling af nya papiller vid samma ställe. Fig. 16, B och C, visar de två olika stadierna. Härigenom erbjudes så- lunda en ny yta för främmande pollen, som senare skulle kunna tillkomma, och detta nya frömjöl kan möjligen vinna försprång, enär dess slangar få en kortare väg till fruktämnet (ett sådant pollenkorn ses gro C, p). Cerastium alpinum L. Proterandriskt homogam. Uppgifves af AXELL (An., sid. 108) vara svagt proterandrisk, af RiccaA liksom föreg. homogam. Då ståndarne, nemligen några af de 5 yttre, börja öppna anthererna, äro ännu märkena outvecklade i anseende till papillerna. Anthererna nå så högt öfver dem, att sjelf- pollination ej kan ega rum hos denna art 1 motsats till före- gående, åtminstone ej vid blomningens början. Blommans dia- meter är nu omkring 15 mm. Ståndarnes utveckling följer så hastigt, att de slutligen alla 10 på en gång blomma, vidt utspärrade. Samtidigt få märkena papiller och kunna qvar- hålla pollen, men utbreda sig först då ståndarne aflägsna sig mera från blommans midt; då intaga de antherernas förra plats. Blomman utbreder sig nu ända till 20 mm. TI detta stadium är homogami rådande. Sjelfpollination kan någon- gång inträda, men måste hos denna art, 1 motsats till föreg., ske under sista blomningsstadiet, i det de långt bakåtrullade märkena kunna nå pollenmassorna. Ståndarne äro i regeln 6 mm långa. Hos några små stånd med smärre blommor (vid Fokstuen, 980 m) voro de rudi- mentära, 3 mm långa (jfr Geran. silvaticum, se ofvan sid. 48); dylika »gynodimorfa» blommor beskrifvas från Alperna af LupwiG (Botan. Centralblatt, 1880, n:o 33, sid. 1,021). Besöktes vid några tillfällen (vid 900 m) af små och medelstora flugor, som sögo honung, samt ?/, af Pieris Napi (se under Ranun- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 51 culus auricomus). Blommorna äro genom sin storlek och stjelkens uppräta växt långt mera påfallande än de hos C. trigynum, men ega ej dessas starka, söta lukt. Silenacee. Wahlbergella apetala (L.) FR. Dimorf; proterogynt homogam. Af denna kring Kongsvold på Dovre (omkring 900 m) mycket ymniga art fann jag tvenne blomformer, den ena större, men oansenligare och med kortare ståndare; den andra smärre, men med mera utvecklade kronblad och derigenom lättare synlig samt med längre ståndare. Denförraj formen afbiudastå statli Il; fig. 1. A; CB: Blomfodret är knappast öppet; dess korta flikar lemna blott en por emellan sig. Kronbladen nå, äfven om de räta ut sieföäcketkupp, till, fodretsi.mynning;: Bj, petsideras färg är smutsigt mörkröd. Blomfodret är mörkt brunaktigt med svart hårbeklädnad. I fig. 17, A ses blomman före anthe- rernas öppnande; kronbladens skifvor äro starkt inrullade. Likväl blomma märkena, C, ty de äro utåtböjda (A, sti) och papillerna fullt utvecklade. Af ståndarne öppna sig först de yttre, derpå de inre. I fig. 17, B ses en fullt utsiagen blomma; märkena nå till basen af kronbladens skifvor och ståndarne nästan till samma höjd, dock kronståndarne något lägre än de andra. Der anthererna voro öppnade, sågos märken och kronblad öfversållade med pollen; märkena äro derunder mera uppräta samt på olika sätt kringvridna, så att deras papillösa sida tryckes intill anthererna (talrika pollen- slangar sågos under bildning). I några blommor voro stån- darne, framförallt foderståndarne, förkortade till halfva längden och deras knappar rudimentära! Denna blomform visar sig derigenom tendera till honblomma. Den andra formen, fig. 17, D, är deremot mera hanlig. Fodret är smalare och kortare samt ljusare (mindre svart- hårigt längs nerverna); kronbladens skifvor äro på sin insida smutshvita och utbredda i sjelfva mynningen af fodret. Anthererna nå öfver märkena. Åfven här sågos märkena öfversållade af frömjöl och anthererna nära tomma. 52 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Under blomningen är blommans axel lutande eller hori- zontel, under fruktmognaden deremot upprät. — Honung har jag ej i dessa blommor lyckats upptäcka vid försök med FEHLING's vätska; dock visa ståndarbasernas insidor mycket små gulaktiga svulster. Insektbesök varseblef jag icke. Silene inflata J. E. SM. Blommorna äro synnerligen varierande. Enligt AXELL (An., sid. 46, fig. 10), är arten till könsfördelningen »trioikt polygam». Samme förf. uppger (sid. 107), att de hanliga blom- morna äro smärre än de honliga och 2-könade. Deremot uppger MÖLLER (Alp., sid. 198) de honliga såsom de minsta både på tyska låglandet och i Alperna. Utan tvifvel vexlar förhållandet (jemför följande art!). Under första delen af artens blomningstid på Dovre (juli, vid 900 m) såg jag blott honblommor, som alla tycktes vara af den största storleken. Vid Hardangerfjord (juli 1882) såg jag dels hermafrodita, dels honblommor, men dessa senare voro här smärre, öfverensstämmande med MöLLeErs uppgift. Emedan blommans längdaxel står horizontelt, har i de flesta ex. utbildat sig den symmetriska anordningen, att så- väl ståndarknippet, som sedermera äfven märkena äro ensi- digt böjda nedåt vid utträdet ur blommans mynning. Ett analogt förhållande visar ståndarsamlingen hos Melandriuwm silvestre, se tafl. II, fig. 14, C. Besökare: 13 Formica fusca och en mindre fluga (pollensaml.); 3/< Bombus alpinus; W/s en liten B. terrestris; ”/s Polyommatus hippothaé (vid 680 m). Silene acaulis L. Polygam; proterandrisk enligt AxELL (An., sid. 46, 62, 107), Ricca (Atti, XIII, sid. 256) och MÖLLER (Alp., sid. 195). Alla de olika blomformerna vexla betydligt i storlek liksom hos S. inflata. "Enligt AXELL äro hanblommorna större än honblommorna. De hermafrodita äro till sina dimensioner fullt öfverens- stämmande med Alpernas (MöLr., Alp., fig. 78, E, EF). De äro lifligt färgade och stora (11—13 mm vida). Den starka proterandrien omöjliggör sjelfbefruktning. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 53 Honblommor finnas af två storlekar å olika stånd, taf. II, fig. 18, A och B; de vexla mellan 5 och 11 mm i vidd. De mindre äro blekare röda. Båda slagen öfverensstämma dock i pistillens och ståndarrudimentens form och storlek. De likna till formen exemplaren från Alperna (Möur., Alp., fig. 78, C; D beskrifver dock blott den mindre formen); deras stift och märken synas likväl längre (6 mm i båda formerna). Ståndarrudimentens längd vexlar från 1 till 3 mm. Hanblommorna, tafl. II, fig. 18, C, uppnå en vidd af 12—13 mm (jfr. MöLrL., Alp., fig. 78, A, B). Pistillrudimen- tens längd vexlar betydligt; någongång träffas pistillerna på samma stånd dels rudimentära, dels af ungefär samma längd som i en 2-könad blomma ”). Besöktes 309/, af en Bombus. Visearia alpina (L.) G. Don. Gynodioik, svagt proterandrisk. De hermafrodita blommorna afbildas af AxELL (An., sid. JOAR ö,k Ce due tall. IL fig. 19 Ar (som visar någon olikhet med AXELLS afbildningar). Ståndarne hafva öfver- blommat utom en enda; märkena blomma. Kronbladens skifvor äro 5 mm långa, märkena 3,5 mm. På Dovre förekom dessutom mycket ymnigt en form med rudimentära ståndare, fig. 19, B. Dessa honstånd hafva något smärre blommor, kronbladens skifvor blott 4 mm långa, men märkena längre, 5 mm. I dessa blommor afsöndras honung i ringa mängd å insidan af de små ståndarsträn- garnes bas ”?). Besöktes ?9/; af en perlemorfjäril, Argynnis Pales. Melandrium silvestre ROorEL. Trioikt polygam enligt AXELL m. fl. Bland de talrika blommor jag undersökt på Dovre, sak- nades ålldeles de hermafrodita (som enligt AXELL o. a. äro betydligt sällsyntare än de öfriga). Både han- och honblom- morna saknade rudiment af det andra könet. Begge vexla 1) ALEX. S. WILSON i Rep. of the Brit. Ass., 1878, sid. 568 uppger, liksom AXELL, att arten är trioikt polygam. Ett stort exemplar i Bergi- anska trädgården vid Stockholm bekräftade (juni 1887), att polygamien hos denna art ej åtföljes af trioecism, ty ifrågavarande individ bar både han- och honblommor, ehuru ej på samma hufvudgrenar, utan de förra till färre antal i ena kanten af det mattlika exemplaret (2polyoikt polygam>, AXELL). 2) Hanblommor, som WARMING (Bygn. grönl. Blomst., sid. 29) om- nämner från Grönland, anträffade jag aldrig. 54 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. i lika hög grad i storlek. (I Hardanger, vid Ulvik, 1882, fann jag honblommorna allmänt ega den minsta storleken, blott omkring 15 mm vida). Tafl. I, fig. 14, A, föreställer en honblomma. Riklig ho- nung fans vid ovariets bas. Spår af ståndarne finnas i de små taggarne dersammastädes. Märkena äro hvita och visa sina spetsar i sjelfva öppningen af den mörkröda kronan. Fig. 14, B, visar en hanblomma. Honung afsöndrades af en gul skifva, som utgjorde bottnen i det af ståndarne bildade röret. Pistiller saknades, eller fans rudiment af 1 mm längd. Anmärkningsvärd är snedheten hos ståndarsamlingen, fig. 14, C. Blomman står horizontelt. Hos alla de blommor, jag öppnat i högfjellen, äro ståndarne tryckta upp mot den uppåtvända sidan af det trånga rum, hvari de äro inneslutna, och de tränga sig derför ensidigt ut, om fodret uppristas och kronbladen åtskiljas (B, st) !). Det rör, deras baser bilda, är nemligen mera bukigt på sin nedåtvända sida. Genom denna symmetriska utbildning åsyftas utan tvifvel att bringa anthe- rerna i närmare beröring med en besökande insekts tunga, som i allmänhet torde införas ofvanför befruktningsdelarne. Hos Silene inflata äro ståndare och märken böjda nedåt, emedan de sträcka sig så långt utom blomman, att de kunna erbjuda insekten en sittplats under besöket. — Anthererna sågos sällan nå upp till blommans mynning. Vid kusterna af Throndhjems amt och Nordlanden fann jag dem (1880) nära nog utskjutande. Besökare: ?/, ett mycket stort ex. af Bombus hyperboreus (tunga 12 mm lång); 1/1 B. Agrorum. Flugor sågos till och med på dessa blommor; de sögo på märkesspetsarne eller åto pollen. ? Od Melandrium pratense ROoEHL. Jag lyckades af denna art på Dovre (i Drivdalen) en- dast erhålla honblommor. Dessa skilde sig från dem af M. silvestre genom de mycket långt utskjutande märkena !) Huruvida detta alltid är fallet, kan jag ej afgöra. De afbildningar, jag af denna art gjort uti Hardanger, visa uppräta blommor. Jag har dock försummat att undersöka deras ståndarsamling. — Intressant är att jemföra DELPINOS och H. MÖLLERS uppgifter om följande art, Mel. pratense; den förre uppger att blommorna stå vågrätt och låta ståndarne framträda vid sin öfversida; den senare fann endast vertikala blommor, hvilka också SPRENGEL afbildat (MÖLL., Befr., sid. 189). Säkerligen vex- lar förhållandet med den plats, som blomman fått uti knippet och hvar- igenom hon blir mera upprät eller mera lutande. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 55 (ända till 20 mm långa); de afbildas af SPRENGEL (Geh., tab. VI, 24—26). Samtliga blommornas färg var ljusrod och märkena antingen mörkröda eller hvita. (Se f. ö. noten under M. silvestre).”") Crassulace&. Sedum annuum L. MöLrLer (Befr., sid. 90, fig. 26) beskrifver S. acre L., som är proterandrisk med lutning åt homogami. S. annuum är deremot proterogynt homogam och före- ter sjelfpollination. Blomningens första stadium visar de 5 foderståndarnes ännu oöppnade knappar alternerande med de 5, redan mogna märkena 1 en tätt sluten krets. Märkena äro sålunda äfven närmade till hvarandra; deras papiller äro långa, starkt glitt- rande. Derpå öppna sig i allmänhet först foderståndarnes knappar. Kronståndarne komma dock mycket snart efter, så att stundom några blomma före de sista foderståndarne; de äro oftast kortare än dessa senare, men deltaga dock lätt 1 märkenas inpudrande. Så t. ex. sågos i en blomma de fem märkena i närmaste kontakt med hvar sin mjöliga an- ther, dels af foder-, dels af kronståndarne. — Slutligen åt- skiljas märkena något, men äro då mera skrumpna; de äro vanligen så inmjölade, att de likna nyss öppnade antherer. Rhodiola rosea L. Dioik. Öfverensstämmer med AXELLS beskrifning (An., sid. 109): »hanblomman större än honblomman med pistill- rudiment, som antingen består af 2 större eller 4 mindre fruktämnen med spår af stift; honblomman saknar rudimeät>. Enligt Ricca (Atti, XIV, sid. 254) förekommer arten i södra Alperna både dioik och hermafrodit. Tafl. II, fig. 20, A visar honblomman, öfverblommad:;: fig. 20, B en hanblomma med 4 små pistillrudiment. Den förras nektarier äro långt större än den senares och likna mörkgula hylleblad. 1) Angående befruktningsdelarnes vexlingar hos »Lychnis dioica L. (= L. vespertina, SIBTH.)» lemnas några upplysningar af L. CRIÉ, Sur le polymorphisme floral et la pollination du LZ. dioica, uti Comptes rendus hebd., t. 99, 1884, nr 21, sid. 942. 36 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Saxifragee&e. Chrysosplenium alternifolium &L. Enligt AxELL (An., sid. 109) »svagt proterandrisk med ståndarrörelse»; enligt Ricca (Atti, XIII, sid. 256) homogam eller svagt proterogyn; enligt Mörrer (Befr., sid. 93) homogam. På Dovre fann jag arten homogam. Stiften äro fram- vuxna medan ståndarne med oöppnade knappar äro böjda inåt blomman. Märkena äro nu glänsande, men alldeles släta och blifva först vid antherernas öppnande färdiga att qvarhålla frömjöl. Ståndarne blifva under pollenkastningen mera ut- böjda. Dock beror detta ej på någon rörelse hos dem sjelfva, utan riktningen af deras korta, styfva strängar förändras deri- genom, att blombottnen, som först är svagt konkav, blir plattad eller något konvex. Derigenom aflägsnas i alla fall anthererna från märkena, så att en direkt, spontan sjelf- pollination oaktadt homogamien knappast torde förekomma. Saxifraga oppositifolia L. Proterogynt homogam med länge blommande märken. Enligt AxELL (An., sid. 36, fig. 7, a) svagt proteran- drisk; enligt Ricca (Atti, XIV, sid. 254) homogam; enligt MöLLERrR (Alp., sid. 98, fig. 31) proterogyn. Jag fann blommorna dimorfa på grund af kronbladens vexlande form. Den största blomformen, tafl. II, fig. 21, A, B, har bredt spadlika kronblad, D. Redan före kronans fulla öppnande befinner sig blomman i sitt honstadium, A; stiften ega sin fulla längd och märkena äro starkt papillösa. Under ståndarnes successiva utveckling (såsom hos alla ar- terna blomma i regeln de 5 yttre först), B, förblifva märkena friska och rosenröda. De nå ungefär i jemnhöjd med an- thererna. Den mindre blomformen, tafl. II, fig. 21, C, har kortare, tunglika, tillspetsade kronblad, E. Den synes något mindre proterogyn än föregående, men har vanligen högre pistiller. Emellan dessa två former ges öfvergångar; könsdelarnes BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDEL. BAND 12, AFD. III. N:o 6. 57 inbördes längd såväl som kronbladens form kan vexla (kron- bladens antal ofta 4 eller 6). Fullt typiska träffade jag dock båda formerna vid många tillfällen på flere vidt skilda lokaler, växande tillsamman (på Knudshö ?/., ?"/., "/,). Hos den sist beskrifna formen voro vid flere tillfällen blomskaften längre, 2—3 cm (hos den större formen blott 1 cm), hvar- igenom blomstermattan blef glesare och mindre färgrik. Jag såg aldrig insekter besöka denna art. Den blommar helst på ställen der snön smälter eller nyss gått bort, isynnerhet i fuktiga klyftor och klipphålor, hvarest temperaturen är låg och andra växter ännu saknas. Arten hör dock till de mest prålande, dels genom den lysande röda färgen hos kronbladen, som vackert kontrasterar mot blommans mörkt brunröda inre; dels genom de talrika och tätt hop- trängda blommorna (se ofvan, sid. 26). Saxifraga rivularis L. Proterogynt homogam såsom föreg. Liksom öfriga arter uppräknas äfven denna af AXELL (anf. st.) såsom proteran- drisk. Redan då ståndarne befinna sig i knoppläget, tryckta ut mot kronbladen, tafl. II, fig. 22, äro märkena fullt utveck- lade, ehuru ännu (liksom hos den följande arten) mera när- made till hvarandra och med kortare stift än vid ett äldre stadium. Liksom hos föreg. art visar blomman således först ett rent honstadium. Ståndarne böja sig sedan några få isänder in öfver märkena för att afmjöla sig, och helt na- turligt finner man då pollen på märkena. Efter sin öfver- blomning äro ståndarne ånyo åtskilda och uppräta. Stiften förlängas nu, så att märkena intaga samma plats och nästan samma höjd som förut anthererna. — Denna art med oan- senliga blommor visar sålunda spontan sjelfpollination. Saxifraga cespitosa L. Homogam. Uppgifves af AxELnLr (An., sid. 109) vara »svagt proterandrisk med rörelse hos könsdelarne>. Tafl. III, fig. 25, A föreställer blomningens början. Kron- bladen hafva breda gulgröna ådror. Blommorna äro alldeles uppräta, grunda och rika på honung. Af de 5 yttre stån- darne äro här 3 mogna och hafva böjt sig intill märkena, som hafva långa, fuktigt glänsande papiller. I fig. 25, B, hafva 58 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. alla foderståndarne, utom en, efter slutad blomning åter böjt sig utåt. I deras ställe hafva 2 kronståndare slutit sina mjöliga antherer intill märkena; de 3 öfriga vänta ännu på sin blomning. Märkena äro nu mera aflägsnade från hvar- andra än uti ÅA. I båda de afbildade blommorna sågos på märkena pollenkorn med slangar (””/.). Arten är således ho- mogam och inmjölar sig sjelf. I blommorna sågs Y/, Formica fusca (900 m). Saxifraga adscendens L. Befruktningsdelarnes anordning och utvecklingsföljd öf- verensstämma med föreg. Blommans typ är dock en annan, ty könsdelarne äro i förhållande till kronbladen mycket små, ungefär liknande SS. vrivularis. (Blomman har stark lukt). Märkena äro relativt mycket stora, tafl. II, fig. 23, och an- thererna kunna derför afsätta stora massor af pollen på dem "). Sedan de öfverblommat, blifva stiften genom fruktämnets tillväxt starkt utåtkrökta, så att de torra märkena befinna sig bland de utåtböjda, torra ståndarknapparne. Saxifraga nivalis L. Homogam med svag lutning åt proterandri (jfr AXELL, anf. st.). Både ståndare och pistiller äro här mycket oregelbundna 1 sina ställningar och tiden för sin utveckling. Redan innan blomman är fullt öppnad, har en eller annan anther öppnat sig och märkena antaga en fuktig glans, som sedan stegras så, att de under hela blomningstiden se ut som tvenne stora, klara droppar. Detta utseende kunna de stundom bibehålla, sedan alla anthererna skrumpnat och fruktämnet börjat för- storas och rodna. Tafl. II, fig. 24, A, visar 3 foderståndare under blom- ning, böjda inåt; de öfriga äro ännu omogna. Stiften äro samstående (såsom figuren visar, äro de oftast korslagda), men märkena äro klibbiga; fruktämnet är grönt. Genom ) Saxifraga tridactylites L. förhåller sig på samma sätt enligt MÖLLER, Weit. Beob., I, sid. 297, Taf. VI, fig. 14, 15; ståndarne kommo regelbundet af sig sjelfva i beröring med märkenas hårlika papiller, och den derigenom tidigt åstadkomna sjelfpollinationen åtföljdes af full frukt- barhet (insekter voro uteslutna). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 59 stiftens ringa utveckling är det sällan fallet, att ståndar- knapparne komma i beröring med märkena. I en senare period förlängas de korslagda stiften och böja sig ut från hvarandra (antagande en röd färg); märkena få nu samma plats som förut pollenrummen (fig. 24, B, der några kron- ståndare ännu ses ega friskt frömjöl, poll). När blomningen är slut, blifva pistillerna mörkt röda och de förut hvita kronbladen rödletta; nu ses återigen ståndarne böja sig till- samman öfver pistillerna och snart derefter äfven kronbladen, hvilket torde bero på det undersittande fruktanlaget, som växer på bredden och djupet nedanför hyllets insertion; på så sätt afstänges uppifrån tillträdet till den befruktade blomman. Saxifraga stellaris L. Beskrifves såsom utprägladt proterandrisk både af AXELL (ETS) RIGGAT (Artty; I XL ssid.s 257), och Möter (Alp., Sid.40018:7 20). Sådan fann jag äfven arten på Dovrefjell ('""/, etc.). Under det temligen långvariga hanstadiet, då ståndarne i tur och ordning böja sig inåt och afmjölas öfver blommans centrum, äro märkena glatta och glänsande och få först se- dermera sin spets beklädd af papiller. Deremot fann jag arten nästan homogam i Rondarne (Langglupdalen !?/,) och på Tronfjellet (”?/.), tafl. III, fig. 26. Redan då blott de första ståndarne blommat öfver, voro märkena antingen mera åtskilda än MÖLLERS fig. 27 (Alp., sid 91) utvisar eller t. o. m. ojemna, papillösa, fuktiga; men deremot redan åter glanslösa i blommor, der alla ståndarne böjt sig utåt efter sin blomning. Sjelfpollination blir således möjlig, då de sist blommande anthererna afmjölas invid de likaledes blommande märkena. På de senast anförda lokalerna visade en del blommor den af H. MöLLEr påpekade oregelbundenheten (symmetrien) i kronbladens färgteckning. Blommans typ är f. ö. olika de öfriga arternas genom det nedvikna fodret, det h. o. h. öf- versittande fruktämnet och nektarafsöndringen under dettas bas. Stiften äro mycket ofta 3. 60 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Saxifraga Cotyledon L. Utpräglad proterandrisk dichogami, beskrifven af SPREN- GEL (Geh., sid. 246; AXELL, An., sid. 108). Blomningens första stadium består här i kronans fulla öppnande, hvarunder ståndarne stå på korta strängar tryckta utåt mot kronbladen; märkena äro samstående, mycket out- vecklade. Några få ståndare eller stundom en enda, tafl. IIf, fig. 27, A, böja sig derefter, såsom hos nästföregående arter, in öfver blommans centrum och böja sig snart åter tillbaka. Sedan alla utfört denna rörelse, höja sig de 2 stiften, och deras långt papillösa märken stå tätt tillhopa i blommans midt, fig. 27, B. I blommor, der märkena aflägsnats från hvarandra, hvilket synes förutsätta en tillväxt vid stiftens bas, i fruktämnet, äro ståndarne med mestadels affallna knappar åter böjda tillhopa, men nu alla samtidigt; vid detta stadium är således blomningen förbi. Denna ståndarnes andra inåt- krökning, som med förundran anmärkes af SPRENGEL, kan ibland följa nästan omedelbart efter deras gemensamma slut- blomning. Betraktar man dem nu, inser man, hvarför de ej alla samtidigt böja sig inåt under pollenkastningen. De skulle nemligen då (oafsedt blomningens alltför stora på- skyndande) genom sina strängars bredd afstänga tillträdet till honungen. Då de nu till slut alla böja sig öfver mär- kena, göra de den nektarafsöndrande disken oåtkomlig. Af vigt är deras successiva rörelse äfven för blomningens lång- varighet. Särdeles intressant är att följa blomningsordningen i den rikt sammansatta klasen. Ett jättestort exemplar förhöll sig derutinnan på följande sätt. 1S/, funnos endast knoppar, utom på hvarje primär sido- gren en enda blomma, nemligen dess spetsblomma; dessa blommor voro öfverallt 6-taliga och befunno sig i det ofvannämnda första stadiet. Efter en vecka, ??/,, voro i dessa blommor alla anthererna,. ehuru ej befriade från sitt pollen, utåtböjda, och märkena stodo i blomning. ?6/, började de blommor, som sutto terminalt på sido- grenarne af andra ordningen, att samtidigt utveckla sig till sitt första stadium; ?7/> började deras ståndare blomma, hvilket i nästan alla dessa nu samtidiga blommor var afslutadt !/g; denna dag hade dock blott ett fåtal märken fullt utvecklats. Den tredje blomgenerationen utgjordes af sidoblommorna på de nyssnämnda grenarne af andra ordningen; de visade första stadiet ?/g; !9/< voro ståndarne öfver- blommade, utåtböjda. Genom inflorescensens byggnad är således BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 61 blomningstiden ytterligare förlängd (hos ifrågavarande exemplar till öfver 3 veckor); men icke dess mindre komma talrika blommor till samtidig utveckling. É Besöktes 3!/; under stilla regn af en liten Bombus alpinus, samt en varm dag, ”/g, af en mängd medelstora flugor. Saxifraga cernua LL. Utprägladt proterandrisk. Blomman är den största hos våra arter af detta slägte, öfver 15 mm vid, och ofta mer än 5-talig (se fig.). Hon är snöhvit och befinner sig oftast, åtminstone hos Dovre-exem- plar, ensam på den 1—3 dm höga stjelken. Under hanstadiet är kronan temligen trång och djup, tafl. III, fig. 28, A; stån- darne äro derför redan från början uppräta och deras mjöliga antherer trängas i mynningen af kronan. Under honstadiet är kronan mera vidgad (fig. 28 B), och ståndarne föras bort från blommans centrum redan innan märkena utvecklas. (Såsom A. ENGLER, Beobacht. iäber die Bewegung der Staub- blätter bei den Arten d. Genus Saxifraga, Bot. Zeit. 1863, sid. 833, påpekar, kunna dock ståndarne hos denna och öf- riga arter af sekt. Nephrophyllum och Cotyledon icke böjas synnerligen långt ut på grund af kronans form). Saxifraga aizoides L. De af mig på Dovre undersökta exemplaren öfverens- stämma med AXELLS beskrifning (An., sid. 35, fig. 6, a, b). Således proterandrisk dichogami. Arten blommar temligen sent liksom de nyssnämnda, likaledes dichogama arterna. De flacka, vidöppna, i öfverflöd hopade blommorna äro till- gängliga för alla insekter. Besökare; ?3/,, ?/g små flugor, samt Sceva sp.; ?"/, flere små steklar: 31/1, 24 en liten Bombus alpinus; UV) en stor B. nivalis; ?/« Vespa saxonica; | Tenthredo olivacea; 3/3 en liten skalbagge, Anaspis flava. Parnassia palustris L. I fjellen fullkomligt öfverensstämmande med de beskrif- ningar, som lemnats af SPRENGEL, AXELL, ÅA. W. BENnnet, H. MÖLLER m. fl. (se isynnerhet den sistnämndes figurer i Al- penblumen, sid 111, fig. 39). 62 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Besöktes mycket ofta af flugor (i Alperna fann MULLER i blom- morna 43 arter dipterer). En sådan, af vanliga fönsterflugans stor- lek, sågs ?5/, länge uppehålla sig i blomman, dels ätande frömjöl af den ensamt blommande ståndaren, dels sugande på staminodiernas knappar, dels sugande af honungen på deras insida. De flesta flugor uppsöka denna honung. 1/3 sågos flere större, svarta och grönglän- sande flugor, samt en liten vifvel, Anthonomus Rubi. ?'/+ sågs på blommorna Coenonympha Pamphilus. Onagrari&e. Epilobium alsinefolium VILL. Homogam. Beskrifves och afbildas af MöLrLeEr (Alp., sid. 211, fig. 83, E. origanifolium LaAM.). Denne författare har dock tyd- ligen icke observerat blommorna under fullaste blomning, ty han uppger att kronans vidd, t. o. m. i solsken, blott går till 10 mm och hans fig. 83, B, visar kronbladen slutna. Jag af- bildar derför här, tafl. III, fig. 29, en fullt utslagen blomma. Den håller ända till 17 mm mellan två motsatta kronblads spetsar. Blott under sjelfva middagstimmarne träffas den så vidöppen; redan kl. 4 e. m. i varmaste solsken och stilla luft blifva kronbladen slutna. I denna senare ställning, såsom också MöLLErs afbildning visar, nedmjölas märket genom beröring med de längre ståndarnes pollen. Frömjölet är här mycket klibbigt, och dess tetrader hänga tillsamman me- delst långa slemtrådar. Då kronbladen äro fullt utbredda, äro äfven alla ståndarknappar aflägsnade från märket; de 4 lägre nå ej fullt upp till märket och kunna således endast tjena korsbefruktningen. Insektbesök varseblef jag icke. Talrika små flugor och mygg, som kringsvärmade bestånden, voro säkerligen lockade af vattensam- lingen och dyn och sågos stundom alldeles tillfälligt sitta på blommorna. Epilobium angustifolium &L. Besökare: 31/>, 3/3, 6/4 talrika små individ af Bombus alpinus; ?'g B. lapponicus (se under Aconitum); ?/g B. terrestris (mycket ifrigt); S/< Agrotis cuprea (alla besöken vid 680 m). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:Oo 6. 63 Rosace&. Alchemilla vulgaris L. Oaktadt artens ofantliga ymnighet i och ofvan björkregionen såg jag blommorna blott en gång, !/,, besökta af några flugor. Sibbaldia procumbens L. Vid de tillfällen, då jag undersökte denna växt, var vädret mulet och kallt, ehuru det herskat uppehållsväder de närmaste dagarne. Ståndarknapparne äro introrsa och strän- garne inåtböjda; de förra äro blott '/, mm (eller mindre) aflägsnade från märkena och stå något högre än desamma, och ehuru de ej direkt beröra dem, synes dock hela inrätt- ningen i hög grad afsedd att befordra sjelfbefruktning. Blomman öfverensstämmer med MULLERS fig. 87 (Alp., sid. 222), men denne författares mening, att möjligheten af spon- tan sjelfpollination gått förlorad genom befruktningsdelarnes inbördes ställning, kan jag ej biträda. Dryas octopetala L. Proterogynt homogam (androdioik). Polygamien omtalas af AXELL (An., sid. 45, 47); andro- dioika stånd fann jag dock icke på Dovre. I de blommor, jag undersökte, tafl. III, fig. 30, var proterogynien något starkare, än hvad RiccA (Atti, XIV, sid. 253) och MULLER (Alp., sid. 227) uppgifva. Då alla ståndarne ännu ligga inåt- böjda i knoppläget, äro märkena fuktiga och deras papiller bäst utvecklade, B. Då ståndarnes utveckling betydligt fort- gått, äro märkena rödaktigt färgade och papillerna förtorkade, ehuru besatta med groende pollenkorn, C. Besöktes 39/. af 2 arter flugor. Rubus Chamemorus L. Beskrifven af AXELL (An., sid. 46—438, fig. 11, a, b) så- som trioikt polygam. Jag fann dock på Dovre endast en- könade blommor, båda slagen med mycket små rudiment af 64 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. andra könet. Uti honblomman var stiftens längd 2,5 mm, kron- bladens 8—10 mm; ståndarrudimenten äro hvita med hak- formigt utåtböjda spetsar. — Hanblommorna hade kronbla- den omkring 15 mm långa och pistillrudimenten blott 0,3 mm höga. Potentilla verna L. Besöktes 39',, ?/, af åtskilliga flugor och andra dipterer, såsom Spherophoria melisse S; ””/g af en skalbagge, Oedemera virescens; 3/, af en liten dagfjäril, Argynnis Selene SCHIFF. Potentilla nivea L. Besöktes ?/- af en medelstor fluga. Spirea Ulmaria L. Besöktes 3/3 af talrika dipterer (lägre björkregion). Papilionace&. Lathyrus pratensis L. Besöktes ?'s af en blåfjäril, Lycena Argus L. ab. Argyrognomon. Vieia Cracca L. Besökare (lägre björkregion): 1/5 Bombus alpinus; "|, B. Agro- rum och B. terrestris (2), den senare mycket ofta, men alltid genom inbrott, d. v. s. genom att bita hål på fodrets öfre sida (förutgjorda hål begagnades sedan på nytt); 3/g Coenonympha Pamphilus (hvi- lande), Lycena Argus och Agrotis cuprea. Oxytropis lapponica (WG.) GAUD. Beskrifves i korthet af MÖLLER (Alp., sid. 234) med den uppgift, att befruktningsanordningarne öfverensstämma med den derstädes utförligare omtalade O. uralensis DC. Blommorna äro 10 mm långa, mörkt rödvioletta med ett blekare, hvitaktigt fält midt på seglet, tafl. III, fig. 31, A. Redan i knoppar af 7 mm längd äro ståndarknapparne öpp- nade och märket försedt med långa papiller samt belastadt | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 65 med frömjölet. Antherer och märke nå samma höjd. Här förekommer således, som MöULLER anmärker, spontan sjelf- pollination, som, om insektbesök uteblifva, torde medföra befruktning. I fig. 31, C, ses kölen, hvars stora sidobugter hålla uppe vingarne; dessas insida visar en stor utbugtning, D, t, som uppbäres af kölens utskott. Då köl och vingar böjts ned och höja sig upp igen kring könsdelarne, förmedlas rörelsen isynnerhet af det hårda parti uti kölens midtlinie, som be- finner sig just vid fodrets mynning, C, b. Emellertid bi- drager härvid väsentligen det åtsittande fodret genom att liksom gifva fotfäste åt kölen; borttages fodret, sker kölens uppstigning mycket osäkert. Högst egendomlig är vingarnes osymmetriska ställning. Den venstra vingen, fig. 31, A, B, as, är utböjd från kölen och något uppåtböjd; den högra deremot, ad, är tätt åt- sittande och omsluter ofta kölens spets. Hundratals blom- mor, som jag granskat, visade alla samma byggnad. Denna snedhet torde väl otvifvelaktigt stå i samband med insekternas besök. Dock har jag här antecknat högst få insektbesök; det är nemligen uppenbart, att arten ej kan konkurrera med den lifligare färgade Astragalus alpinus (och äfven Å. oroboides), i hvars sällskap den nästan alltid växer och som ej sällan besökes af humlor och fjärilar. Det synes dock fullt antagligt, att den ena vingen blifvit så starkt ut- böjd för att den besökande humlan, som begagnar blommans vingar till häfstänger vid kölens nedböjande, skall få lättare att nedtrycka dessa än om båda vore slutna intill kölen. Sannolikt åsyftas också, att insekten skall intaga en plats, som ligger något på sidan om befruktningsdelarne, och deri- genom med sin ena (här alltid sin högra) sida beröra de- samma. Åfven seglet är något snedt genom en svag om- vridning åt den venstra vingen till. Förhållandet liknar det, som nedan beskrifves hos Åstragalus oroboides och Pedicularis lapponica. Det leder derhän, att i en mångsidig blomställ- ning hvarje blomma blir från en viss sida mera åtkomlig för den insekt, som kryper från den ena blomman till den andra, hvarvid denne föranledes att i en viss ordning besöka de tätt hopträngda blommorna i en klase. Besöktes 19/, af Bombus nivalis, som dock genast öfvergick till Astragalus alpinus. D 66 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Astragalus alpinus DL. Befruktningsapparaten finnes beskrifven hos AXxELL (An., sid. 17; se äfven sid. 73 och 111). Homogami är rådande. MÖLLER (Alp., sid. 232) har dock gjort den riktiga anmärk- ningen, att blomman ej vid första insektbesöket brytes upp, såsom AXELL påstår, utan åter sluter sig och flere gånger kan besökas. Blomman är fullkomligt symmetrisk, tafl. III, fig. 32, A. Dess lukt och färg äro mycket starka. Fodret är kort och undertill (vid +) föga åtsittande, hvilket i förening med kö- lens och vingarnes betydliga längd (långa »häfstångsarmar») gör blomman löst sammanfogad och lätt öppnad (fjärilar be- söka henne derför gerna, såsom äfven framgår af MULLERS lista öfver insektbesöken, anf. st.). Denna art torde mer än någon annan i den egentliga fjellregio- nen (vid och ofvanför 900 m) besökas af insekter. Jag iakttog föl- jande besökare: ?5/, en stor Bombus Agrorum; !/, en liten B. niva- lis; 30/1, 3!/, en liten B. alpinus; !/, (en mycket varm dag) talrika fjärilar af arterna Lyccena pheretes, L. Argus L. ab. ÅArgyrognomon, L. astrarche Brast., Polyommatus hippothaé (skogsängar vid 850 m). Astragalus oroboides Horn. Till sin blomma liknar denna art långt mera OÖzytropis lapponica än A. alpinus. Se tafl. III, fig. 33, A. Färgen är en- färgadt blekblå, endast å kölen och seglets bas något violett; fodret är rödviolett, svarthårigt; lukt saknas. AXELL uppför arten såsom homogam (An., sid. 111). Det som mest påminner om Osaytropis är den 1 hög grad förhandenvarande snedheten hos blomman. Å tafl. Iibte 33, A, as, ses, hurusom äfven här venstra vingen står högre än den andra och är tryckt upp mot seglet. Den är dess- utom smalare genom kanternas inrullning, B, 1, marg; slut- ligen är den mera böjd ut från kölén än den högra vingen. Seglet är här, framifrån sedt, mycket osymmetriskt, C; dess venstra hälft synes nemligen förminskad genom att hafva blifvit starkare tillbakaböjd; dessutom är midtlinien och klon något krökt. Jag har ej genom att iakttaga humlornas beteende i o blomman fått denna snedhet förklarad; humlebesöken voro Lo Å BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 67 dertill alltför fåtaliga, och humlan rör sig med största snabb- het och häftighet. Genom att betrakta sjelfva blomman, som mycket öfverensstämmer med Öszytropis lapponica (se ofvan), synes det likväl otvifvelaktigt, att den utåtböjda och högt belägna häfstång, som utgöres af venstra vingen, skall bi- draga till att kölen nedtryckes tillräckligt djupt. Dessutom får insekten sjelf en sned ställning med venstra kroppssidan högre än den andra. Insekten tränger derefter med hufvu- det in under den del af seglet, som är horizontel, C, h, men denna är sned, så att dess längst in befintliga del ligger mera till höger, än den yttre; insekten (humlan) drifves deraf att rikta sig något åt höger, hvilket också blir den natur- ligaste ställningen, då dess högra kroppssida står lägst. Under detta inträngande på sned torde det blifva en större del af humlans buksida, som kommer att uppsamla frömjöl. Ytterligare observationer häröfver äro önskliga. Besökare: !Ys Bombus alpinus, B. sp.; Lycena astrarche; ?|3 Lycena Argus ab. Argyrognomon (allt vid 680 m). Astragalus frigidus (L.) BGE. Alla blommorna i den korta klasen blomma nästan sam- tidigt. Blommorna äro hängande. Till ersättning derför är seglet starkt bakåtviket med sina sidodelar, tafl. III, fig. 34, v, och äfven vingarne äro mycket frånstående, så att tillträdet till blomman betydligt underlättas. Blommans längd är 15 mm (uppges af MÖLLER, Alp., sid. 237, några mm längre). Homogamien omnämnes af AXELL (An., sid. 111). Redan i outslagna blommor äro alla ståndarne öppnade; märket sy- nes dock ej ännu kunna fästa det frömjöl, hvaruti det är inbäddadt (det når i jemnhöjd med den öfversta kransen antherer), och dess papiller äro mycket korta. (I fullt ut- vecklade blommor sågos ”"/, groende pollenkorn å märket efter den mulna och kalla väderleken under de föregående dagarne). I Alperna når märket öfver ståndarre redan från början, hvarigenom enligt H. MöLrLrEr korsbefruktning be- tryggas (i enskilda blommor fann M. detsamma omgifvet af anthererna, »ett för spontan sjelfpollination gynsamt läge»; detta förhållande återfinnes således på Dovre). Besökare: 19/- en liten Bombus alpinus; B. Agrorum. Vid ett annat tillfälle flög en stor humla (B£B. Agrorum?) förbi och försmådde 68 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. både denna art, Dryas och Arctostaphylos Uva ursi, hvilka växte tillsamman. (Äfven andra blommor förbigingos vanligen, då Astraga- lus alpinus fans i närheten). Trifolium repens L. Besökare: 1/3 en liten Bombus terrestris (se under Aconitum); 3/5 B. Agrorum (talrika besök); ?/g, !?/< B. alpinus (mycket ifrig). Trifolium pratense L. Besökare: ?/g en liten Bombus alpinus (ett annat ex. besökte blott Trifolium repens med förbigående af alla pratense-stånd); ?/g B. Agrorum; !Ys, Is Argynnis Aglaja (flere ex.); A. Pales; Polyom- matus hippothaé (samtliga besöken i lägre björkregionen, 680 m). Bicornes. Myrtillus uliginosa (L.) DREJ. Blommorna vexla betydligt i storlek och gestalt. Taf. [[I, fig. 35, A, visar en fullvuxen blomma af största storle- ken (7 mm; Knudshö, 900 m); hon har samma form och stor- lek som ex. från Stockholm (hvilka dock oftast hade utskju- tande stift). Fig. 35, D visar en smärre form (5 mm, från Storhö vid 1,050—1,200 m) med trängre mynning och be- tydligt vidgade honungsbehållare, nm, vid basen (se MöLLER, Befr., sid. 355, och Alp., sid. 381). Båda formerna tillhöra låga, krypande buskar med små, rundade blad, F, 1, 2. Äfven WARMING (Grönl., sid. 197, fig. 16) anför vexiande storlek hos blomkronan och olika vidd hos dess mynning. Arten är (proterandriskt) homogam, ehuru AXELL, (An., sid. 11) kallar den liksom Myrt. nigra »proterandrist med ståndarrörelse». Jag har ej kunnat iakttaga denna rörelse. Redan i knoppen ligga anthererna intill stiftet (se den ej fult utvuxna blomman, fig. 35, B). Stiftet egde betydlig längd hos alla undersökta exemplar, men sträckte sig ej utom mynningen. De smärre, upptill förträngda blommorna, D, visade egendomligt nog ett mera utbredt märke, BE, a, b; detta förhållande i förening med de stora honungsbehållarne, »m, hos samma form tyder på en större sträfvan efter kors- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 69 befruktning, ehuru blomman är så liten. — Såsom synes i B, stå antherernas horn rakt ut. Det förtjenar att anmärkas, att ståndarnes alla horn äro så grupperade, att man uti blom- man, sedd från mynningen, varsnar en 5-uddig stjerna, fig. 35, C, i hvilken hvarje udd bildas af 4, nära sammanslutna horn (WARMING afbildar dem mera oregelmässiga). Af dessa 4 tillhöra de 2 en kronståndare, men de öfriga 2 tillhöra hvar sin af närmast stående foderståndare, enär dessas horn divergera mer än kronståndarnes. De 5 grupperna stå derigenom midt för kronans 5 utbugtningar, i hvilka honungen samlar sig, och kunna derför ej undgå att träffas af en sugande hum- las tunga, hvarigenom frömjölet utskakas desto säkrare. Besöktes $/, af en mycket stor humla, Bombus nivalis. Om blommornas egendomliga lukt, se ofvan, sid. 28, 30. Myrtillus nigra GILIB. År enligt RiccaA (Atti, XIV, sid. 258) lindrigt protero- gyn, enligt AXELL proterandrisk och enligt H. MöLLER svagt proterandrisk ; riktigast torde vara att anse den proterandriskt homogam såsom föregående art. Äfven af denna art förekomma smärre blommor, tafl. IV, fig. 38 (från 1,100—1,200 m). De äro blott 4 mm i diam., klotrunda, af mörkröd, glänsande färg (nästan liknande bär af Vaccinium) samt mycket honungsrika. Fruktämnets form är temligen afvikande (jfr SPRENGEL, Geh., tab. XXI, fig. 21 och. MörLL., Befr., fig. 133, 1); Den afbildade blomformen besöktes ??/, flitigt af en liten humla, Bombus alpinus (fjellslätt vid 1,100 m). Vaccinium Vitis idea L. Enligt AxELL (An., sid. 111) proterandrisk; enligt MÖLLER (Alp., sid. 381) homogam. Arten förekommer vid 900 m och deröfver på Dovre mycket småväxt och älskar att hålla sig i kanten af lafmattan invid någon klipphäll, öfver hvilken den kan utbreda sina korta, fåbladiga grenar. Bladen äro delvis ganska små, rundade. Blommorna öfverensstämma väsentligen med den vanliga skogsformens (se WARM., Grönl., fig. 15, H, en blomma från 70 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Stockholmstrakten). Blomman 9—10 mm lång; stiftet mycket långt och vanligen böjdt åt sidan. En del blommor afvika genom bredare krona, hvars flikar ej som vanligt äro sirligt ut- svängda, utan snarare inåtböjda; dessa blommor hafva något kortare stift, hvarigenom de mera likna den blomma från Alperna, som afbildas af MÖLLER (Alp., fig. 153). Slutligen fann jag i några få fall smärre blommor, 7 mm, med utskju- tande antherer, som voro mycket närmade till märket. Att insekter besökt blommorna, kunde jag vid några tillfällen sluta till deraf, att en del ståndare voro afbitna (af myror?). Arctostaphylos Uva ursi (L.) SPRENG. Till de afbildningar, MörLEr (Alp., fig. 155) lemnat, fogar jag här, tafl. III, fig. 36, ett längdsnitt af den fullt utvecklade blomman. Denna afviker deruti, att antherernas horn äro flere gånger kortare än de motsvarande, långa, svanslika, bugtade bildningarna hos alpformen; märket är också här ojemförligt mycket mera utbredt. Afbildningen hos KERNER (Schutzm., Taf. III, fig. 110) visar en väsentlig afvikelse uti kronans och befruktningsdelarnes inbördes pro- portioner. — De i blommans mynning befintliga håren (poll) äro ofta fullsatta med pollentetrader, hvilka falla ned ur an- thererna. Detsamma anmärkte H. MöLLERr, men tillskrifver det ingen vidare betydelse, liksom han äfven anser tvifvel- aktigt, om detta nedfallande pollen kan fastna på märkets kanter. Genom märkets storlek och flikighet hos exempla- ren från Dovrefjell synes dock detta senare utan svårighet kunna gå för sig. WARMING (Grönl., sid. 169) anser, att hos grönländska exemplar en verksam sjelfpollination försiggår. Besöktes ?9/, af en liten Bombus alpinus och B. ÅAgrorum, som kröpo omkring bland grenarne för att finna de invid marken dolda blommorna (jfr ofvan, sid. 30). Dessutom var nästan hvarje blomma ett tillhåll för en myckenhet af de små gula Thrips-larverna. Andromeda polifolia L. Redan i knoppen ses märket afsöndra sin klibbiga vät- ska. Då blomman öppnat sig, men ej ännu nått sin fulla vidd eller bukighet (4 mm mot senare 6 mm), hafva anthe- rerna porer och rakt utåtriktade horn. I den vidgade blom- man har frömjölet ofta rykt ut och ses samladt på märkets BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 71 kant och undersida. Märket står nu i sjelfva mynningen af kronan, men dess sekret är nu betydligt ymnigare än förut och täcker märkets 5 små spetsar såsom en klar droppe. AxXxELL (An., sid. 111) kallar arten »proterandrisk med stån- darrörelse», hvaruti jag ej kan instämma. — Om blomkronans färgteckning, se ofvan sid. 19, not 2. Andromeda hypnoides L. Proterogynt homogam. N Blomman är så starkt lutande, att hennes breda bas vändes uppåt och mot dennes hvita färg aftecknar sig såsom en 5-uddig stjerna det mörkt rödbruna fodret. De undersökta exemplaren togos vid snön (Nystuehö, 1,200 m) och inflyttades med små blomknoppar på alldeles uppräta skaft ”"/.; blomningen började först !"/.. Befruktningsanordningen beskrifves af WARMING (Grönl., sid. 179, fig. 3), som uppger att homogami råder och att sjelfpollination bör kunna förekomma; knapparne skola gå litet före märket i utveckling, men jag har funnit motsatsen ega rum; vidare skall ett tydligt afsatt märke ej förekomma. Jag fann dock detta distinkt såsom en platt, något ojemn skifva, hvilken snart täckes af det vanliga, sega, hartslika sekretet. Åfven här är märket fuktigt glänsande i den oöppnade knoppen, tafl. III, fig. 37, och anthererna öppnade. De se- nares porer äro dock vända inåt och tryckta intill frukt- ämnets öfre kant. De två hornen stå derför riktade uppåt (mot blommans mynning), fig. 37, B, och en tryckning mot dem är nödvändig för att stjelpa om knappen, så att dess instängda pollen kan falla ut. Honungen är i öfverensstäm- melse dermed samlad utanför ståndarsträngarnes bas. Hos äldre blommor synes dock vid aftagande friskhet ståndaren kunna undergå en sådan rubbning, att porerna vändas mot blommans öppring och hornen mot dess bas (sannolikt är det från detta stadium som WARMING tagit sin afbildning af ståndaren, fig. 8, D, F). Märket är då ännu glänsande och fuktigt. 72 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Phyllodoce cerulea (L.) BAB. Proterogynt homogam. Öfverensstämmer med beskrifningen hos WARMING (Grönl., sid. 170, fig. 4). AXELLS uppgift om »proterandri med stån- darrörelse» är derför antagligen oriktig. Den blomma som här afbildas tafl. IV, fig. 39, A, är nyss öppnad; af dess 10 ståndare har endast 1 öppnat sin ena por. Men märket är fuktigt (ännu fritt från frömjöl) och proterogyni herskar derför alltid. Antherernas spetsar nå här nätt och jemnt öfver märket; genom stiftets tillväxt kommer märket sedan något litet öfver anthererna. Genom denna tillväxt skymmes möjligen proterogynien om man ej undersöker sjelfva märket, som alltid är fuktigt innan någon antherpor bildat sig. Stif- tets längd kan variera, så att märket redan i outvecklade blommor, lika A, når öfver anthererna och sedan efter sin förlängning når 2 mm högre eller får omkring 5 mm längd. Genom blommans ställning och de nedåtriktade antherporerna blir märket, som här är af relativt betydligare storlek än hos de förut nämnda arterna (1 mm i diam.), mera utsatt för sjelfpollination än före stiftets tillväxt. Anmärkningsvärdt är det derför, att på Dovre äfven förekom en form, der stiftet med märket blott var 2,3 mm långt och der det senare således ej ens nådde till anthe- rernas bas (Fokstuen, 980 m, ”'/.). Märket befinner sig så- ledes i den lutande blomman flere mm ofvanför antherernas porer och kan ej åtkommas af deras pollen. Detta egendomliga förhållande, att pistillen kan blifva kortare än ståndarne, har jag ej iakttagit hos de föregående, Myrtillus, Vaccinium, Arctostaphylos, Andromeda. Det torde ej heller kunna förekomma hos dessa blomformer, ty det är en för Phyllodoce specifik afpassning för korsbefruktning: det lågt stående märket kan endast derigenom befruktas, att en insekt medverkar, nemligen genom att införa sin tunga på insidan af ståndarkransen. Hos de förutnämnda slägtena beter sig insekten ej så, ty deras honung samlar sig utanför ståndarsträngarne å blomkronans botten. Hos Phyllodoce är detta deremot icke fallet. Honungen visar sig i rik mängd kring ovariets bas och framträder ofta i runda klara perlor mellan ståndarsträngarnes baser, fig. 39, A, n; längre ut åt sidorna kommer den sannolikt icke, ty den är mycket seg- BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 73 flytande. Blomman hos Phyllodoce får derigenom oaktadt sin form en afpassning, som liknar den öppna blommans hos Azalea och Ledum, hos hvilka vi också i motsats till de före- gående finna pistillen kortare än ståndarne och dessas anthe- rer utan horn. — En sådan specifik afpassning för korsbe- fruktning hos Phyllodoce kan ej förvåna, då dess blommor i öfrigt både genom sin storlek, sin färg och de långa upp- räta blomskaften har så många andra företräden framför samslägtingarne i fjellen. Besöktes 30/, af flere mycket små humlor, Bombus alpinus. Oxycoccus palustris Pers. ( pusillus RUPR. Denna form öfverensstämde fullständigt till blommans byggnad och proportioner med hufvudformen, som utförligt beskrifves och afbildas af SPRENGEL (Geh., sid. 228, 9; Taf. MOLTE SALG, 176 ANI, fig. ,9—11, 13; 18), MULLER (Weit. Beob., III, sid. 67) och KERNER (Schutzmittel, Taf. III, fig. 103). Endast dimensionerpa voro olika; längden, från de tillbakaböjda kronbladens spetsar till märket, var endast 11 mm (å KERNERS afbildning af hufvudformen synes den vara 18 mm). Redan i alldeles oöppnade blommor voro anthe- rerna öppnade, och märket, som till en början är en tratt- lik fördjupning i stiftets spets, fuktigt; stiftet tilltager dock sedan i längd, och märket synes knappformigt, enär dess grop fylles af den hartslika märkesvätskan. I fullt utslagna blommor sågs frömjöl strödt utefter det långa stiftet, hvilket genom blommans lutning till stor del befinner sig jemte märket nedanför anthererna. Märkets stora afstånd från dessa senare gör dock sjelfpollination temligen osäker. Azalea procumbens L. Proterogynt homogam. Beskrifves af AxELL (An., sid. 112), men liksom de föregående oriktigt (»proterandri utan ståndarrörelse»), samt af MÖLLER (Alp., sid. 377, fig. 151; se äfven dersammast. under »Empetrum nigrum»); WARMING (Grönl., sid. 181, fig. 9). Öfverensstämmande med Ricca's och H. MÖULLER's upp- gift är arten äfven på Dovre till en början proterogyn. Honstadiet börjar redan före blommans fulla öppnande och ståndarne stå då lägre än märket för att sedan förlänga sig 74 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. till samma höjd, så att homogami inträder vid deras öpp- nande. Kronan är då 5—6 mm vid liksom i Alperna och på Grönland. Hänvisande till de nämnde författarne, vill jag om högfjellsexemplaren från Norge tillägga följande fakta: En solig morgon (Fokstuen) sågos alla antherer af- lägsnade från märket, men på några ex., som hemfördes, hade vid hemkomsten alla ståndarne hunnit böja sig inåt detsamma. — Vid middagen efter en regnig morgon (Kongs- vold) voro ståndarne hos alla blommor m. e. m. böjda inåt märket; i blommor, der t. ex. 3 antherer öppnat sig, voro åtminstone 2 tryckta intill detsamma. — I Rondarne (Hög- ronden), en varm och solig dag Ci voro alla antherer inåt- böjda kl. 4 e. m., dock ej i direkt kontakt med märket och några temligen långt frånstående. Af dessa fall sluter jag, att ståndarne äro underkastade variationsrörelser, som för- anleda sjelfpollination, hvilken äfven synes förekomma i Alperna och på Grönland. Jag fann aldrig arten uppträda 1 så rikt blommande mattor, som dem MULLER beskrifver från Alperna (Alpenblumen, sid. 171); tvärtom blommade den på Dovre alltid glest, liksom i Nordlandens skärgård (1880) Calluna vulgaris (1L.) SALISB. Besökare: ?3/< Bombus Agrorum; "4 B. terrestris (2); ”/s Hespe- ria Comma L. (alla på Tronfjellet). Pyrola uniflora Li. Öfverensstämmer med den af RIccA (Att CV sid: 250) och MÖLLER (Alp., sid. 375, fig. 149) lemnade beskrif- ningen, undantaget, att blomman (ex. från Domaas, tallskog, ungefär 650 m) blott är 13 mm vid mot 20 mm i Alperna. — Ståndarnes egendomliga gruppering (några 2 och 2, andra 3 och 3, en vanligen ensam") kan endast härröra af deras sträfvan att skydda anthererna under något af kronbladen. Pyrola rotundifolia L. AXELL, MÖLLER och WARMING samstämma 1 den åsigten, att sjelfpollination här är möjlig. Detta är utan tvifvel rigtigt. Dock förtjenar det att anmärkas, att åtminstone under blomningens första stadium sjelfpollination är alldeles 3) Öfver denna ståndarknapparnes gruppvisa sammanslutning har LINNÉ, Öländska resan, sid. 145, lemnat ett skema, visande vexlingarna. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 79 bestämdt förebygd. I knoppen är den ej möjlig, ty stiftet, hvars märke redan är fuktigt, är då rakt, men anthererna omböjda utåt, så att deras porer vetta mot blommans bas. Då knoppen börjar öppna sig, räta anthererna upp sig och rikta porerna uppåt; men samtidigt böjer sig stiftet framåt och nedåt, hvarvid dess märke hålles tryckt mot det stora, främre kronbladet, inom hvars konkavitet det ännu är skyddadt för pollination så länge kronan ej ännu fullt öppnat sig. — Blomman från högfjellen öfverensstämmer närmast med de mått och öfriga uppgifter, WARMING (Grönl., sid. 168) lemnar för P. rotundifolia (hufvudarten, se hans fig. 2, K). Umbellifere. Carum Carvi L. Besökare (vid 680 m): !/3 flere flugor; ?/3 en stor Tryphonid. Pimpinella Saxifraga L. Besökare: !/3 en liten stekel, Allantus nothus. Angelica Archangelica Li. Besökare (vid 680 m): 2/3 talrika flugor och andra dipterer (t. ex. Mesembrina mystacea), steklar och humlor. Angelica silvestris IL. Besökare (vid 680 m): "/s flere stora flugor. Heracleum sibiricum LL. Besökare: å skogsängar vid 680 m talrika besök af flugor (4 arter) och andra dipterer (Sceva sp.), myror (Formica fusca), små Trypho- nider och andra steklar (Allantus nothus, flere ex.). Plantagine&e. Plantago media L. Blommor från solöppna vägkanter vid 980 m öfverensstämma fullständigt med den mest anemofila af de tvenne, som afbildas af MörreEr (Befr., sid. 344, fig. 128, 1—5). Dock förefinnes lukt och 76 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. |: axet har lifligt rödlett färg. På samma lokal besöktes de af några flugor 5/1. På slåtterängar vid Drivstuen någon gång (omvexlande med Vicia Craeca och Trichera arvensis) at Agrotis cuprea, som förmodligen sökte honung och derunder länge uppehöll sig på axet. Primulacee&. Primula scotica HookKr. Beskrifves af Scott (Primul., sid. 82) och hänföres till »non-dimorphic species», d. v. s. antherer och märke nå i jemnhöjd med hvarandra. Hos vilda ex. fann SCoTtTt vanli- gen anthererna i sjelfva mynningen af kronan, men hos « S 1 Na ÄT r - SN odlade ungefär f nedanför mynningen; i begge fallen var märket tätt omgifvet af dem. Det senare fallet återfinnes på Dovre (Kongsvold, 900 m) tafl. IV, fig. 40, A. Dock före- kom derstädes äfven en form, hos hvilken märket ej nådde fullt så högt, utan blott till begynnelsen af pipens utbugt- ning. Efter de två föregående dagarnes kalla, mulna och nå- got regniga väderlek befunnos ??/. (också en regnig dag) nästan alla blommors märken starkt mjöliga af pollen, hvil- ket är lätt förklarligt af befruktningsdelarnes ställning. ScorT (sid. 119, table XIII) fann arten fertil med eget pollen, om också sjelfbefruktningen var m. e. m. ofullständig. Vid Kongsvold inflyttades ?5/, 3 stånd af P. scotica: A med 3 blommor (hvilkas mjöliga antherer berörde märket) och 4 knoppar; B med 1 blomma och 2 knoppar; C med 3 knoppar. Alla tre stån- den lemnades orörda. 3/7 vissnade 2 blomkronor på A och 1 på B; inga outslagna funnos nu på stånden. 5/; voro alla blomkronor viss- nade på A och B samt första blommans krona på C. 1/. vissnade den sista på OC. — Ännu 19/, voro stånden fullkomligt friska med styft uppräta stänglar och blomskaft och voro således befruktade; inga frön voro dock mogna (iakttagelserna på de 3 exemplaren blefvo nu afbrutna). — 1!4/. gjorde jag undersökningar vid Kongsvold, men fann intet enda ute växande stånd med mogna frön; i flere frukt- ämnen voro blott ett fåtal af fröämnena på väg att utvecklas (!$/< lemnade jag Dovrefjell). Sannolikt hade ej frömognad här med- hunnits denna kalla sommar (mogna frön togos dock ?5/, vid Lille Elvedal, 500 m, af aman. G. E. FORSBERG). Afven hos Primula officinalis Jaco. såg jag (1883) temligen långsam fruktmognad; ?8/; fann jag (Upland) endast gröna, oöppnade kapslar på styft uppräta skaft. Besöktes ?/, af en hvitfjäril, Pieris Napi ab. Bryonie (se under Ranunculus auricomus). -— BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:O 6. Primula striecta Horn. Åfven denna art är upptagen af Scott (Primul.), nem- ligen såsom dimorft heterostyl. Jag har på Dovre blott iakt- tagit en enda form, tafl. IV, fig. 41, som torde kunna kallas longistyl. AXELL (An., sid. 26, 27, fig. 1, e, f) afbildar blom- man, en afbildning, som betydligt skiljer sig från den här lemnade såväl hvad kronans form som befruktningsdelarne angår; den framställer sannolikt en brevistyl blomma, i hvil- ken dock stiftet efter hanstadiet växer upp i jemnhöjd med anthererna, hvilka sitta i blommans mynning, och blomman blir derigenom omsider »non-dimorphic>. Åfven den »longi- styla» formen från Dovre närmar sig 1 hög grad till homo- styli, likt P. scotica; ty märket befinner sig föga öfver an- thererna i stället för att nå blommans mynning, hvarest vi hos AXELLS »brevistyla» form finna anthererna. AXELL (Ån., sid. 67 och 103) har experimenterat med P. stricta på liknande sätt som ofvan omtalats under P. scotica. De blommor, som slogo ut inne i rum, afföllo utan att hafva visat sig befruktade. Polemoniaceg&. Polemonium ceruleum ÅL. Besöktes ?/g af Bombus alpinus (vid 700 m). Diapensia lapponica L. Öfver denna art har jag blott funnit en enda uppgift, nemligen af AXELL (An., sid. 101), som säger: »svagt proter- andrisk med ståndarrörelse; ståndarne böja sig fram mot blommans medelpunkt, lemna sitt pollen och draga sig till- baka, hvarefter pistillen något litet tillväxer». ") Liksom så många andra af AXELLS uppgifter är äfven denna svår att tyda. Jag fann Diapensia proterogyn och ståndarrörelse förekommer lika så litet som den AXELL på- står finnas hos vissa Bicornes. 1) Blomman beskrifves och afbildas äfven af WARMING (Bygn. grönl. Blomst., sid. 14 och 34, fig. 9). 78 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Tafl. IV, fig. 42, A, visar en nära färdig blomknopp. Ståndarknapparne äro oöppnade. Märket deremot är fuktigt och dess papiller lika utvecklade som hos äldre pistiller, på hvilka pollenkorn gro. Anthererna stå, såsom denna figur visar, redan från början mycket lägre än märket. Fig. 42, B, visar en utvecklad blomma; märket är ännu fuktigt; an- thererna äro nu öppnade och ståndarne hafva från knopp- läget rest sig till en ställning, som de, orörliga och styfva, bibehålla. De äro svagt inåtkrökta, och pollenrummen hafva: en sådan ställning (B, anth), att en insekt, som skulle tränga mot honungen, ej afskrapar deras frömjöl förr än då den åter drager sig tillbaka ur blomman; märket deremot har en sådan plats, att det vid insektens första annalkande måste vidröras och träffas af medfördt frömjöl. Genom stiftets längd synes sjelfpollination här ej kunna inträffa utan in- sekters förmedling; blomman står nemligen alldeles upprät”). — Honungen (saccharos enligt prof med FEHLING'S vätska) afsöndras sannolikt från ovariets yta nära basen (B, n). Gentianeg&. Gentiana campestris L. Proterogynt homogam. Såsom ymnigt blommande öfver hela Dovre under se- nare delen af sommaren var denna art lätt att observera. På de högre ståndorterna (öfver 850 m) träffades i allmänhet de största blommorna (se ofvan sid. 25). Med vexlingen i stor- lek sammanhängde en annan, nemligen i befruktningsdelar- nes inbördes förhållande. MULLER (Alp., sid 346, fig. 135) visar, hurusom märkena vanligen räcka öfver anthererna, hvarjemte sjelfpollination försvåras genom pollenrummens öppnande utåt. I högfjellen, hos den stora blomformen, träffade jag aldrig märkena högre än anthererna, utan dels lika höga, tafl. IV, fig. 43, B, dels betydligt lägre, fig. 43, A, C, en inrättning som befrämjar sjelfpollination såväl spon- tant, som derigenom att den besökande insekten först träffar blommans antherer och derefter märkesflikarne (C) eller !) WARMINGS anförda afbildning efter material från Grönland visar märket något lägre än anthererna. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 6. 79 genom skakningen sätter dessa i direkt beröring med hvar- andra (B). Ståndarne ega i alla dessa blommor samma längd, 19 mm. — Deremot fann jag i en betydligt lägre fjelltrakt blommor med anthererna befintliga under märkena, liksom uti Alperna. ") Sjelfpollinationen underlättas deraf att ståndarne hafva långa, smala, vid blomkronan fästade strängar, som lätt för- skjutas ur sitt läge och, oaktadt de mjöliga knapparne äro extrorsa, inpudra märkena. Att knapparne vid sin mognad äro extrorsa, ehuru honungen afsöndras innanför ståndarne, är här liksom hos Convolvulacece (se JORDAN, anf. st., Flora 1886, sid. 213) beroende derpå, att filamenternas öfre delar stå tätt intill hvarandra medan baserna sammanhänga med kronpipen, och är således i alla händelser en inrättning för befruktning med insekters hjelp. — En blomma, som ”"/, inpudrades med eget pollen, hade ””/, uppräta, hopslutna, skrumpnade märkesflikar. Besökare: 16/5 en mycket stor Bombus hyperboreus; 3 en liten B. Hortorum; 3/4 i Tronfjellets granskog en stor B. alpinus(?), som sög honung genom inbrott (genomborrande foderblad och kron- pip; alla de blommor, jag granskade i skogen, sågos på detta sätt försedda med hål). 22/ / Gentiana Amarella ÅL. MöLrreEr (Befr., sid. 333) beskrifver blomman såsom ho- mogam och med anthererna lägre än märket. Jag fann blommans inrättning mest lik föregåendes form B, fig. 51, således med antherer och märkesflikar berörande hvarandra. Dock förekommo äfven fall, der märkena stodo högre och endast på sin yttre eller undre sida uppsamlade frömjölet. — Både denna och föregående art falla starkt i ögonen genom örtens och isynnerhet de stora blomskärmarnes i fjelltrakterna oftast mörkt brunvioletta färg. Gentiana nivalis L. I högfjellen fann jag blommans byggnad öfverensstämma med det af Mörner (Alp., sid. 342, fig. 131, D) skildrade förhållandet. Anthererna befinna sig sålunda samlade under de 2 utbredda märkesflikarne, på hvilkas öfre sida deras !) Exemplar från mellersta Sveriges lågland (Södermanland o. s. v.) hade ofta anthererna högre än märkena (blommans pip likväl blott 16—17 mm). 380 EINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. pollen ej spontant kan komma. MEöLLErR visar dock, att märkena före detta sitt fulla utbredande behäftas af frömjöl på sina kanter. — En afvikande blomform anträffade jag på Tronfjellet ("”/s, ”"/;), tafl. IV, fig. 44. Ståndarne räcka här betydligt öfver märkena; homogami är rådande. Blommor funnos äfven, der anthererna stodo i jemnhöjd med märkena (ungefär samma förhållande beskrifver WARMING, Arkt. Vext., sid. 9, från Finmarken). Dessa former äro mera inrättade för sjelfpollination. Insekter fann jag aldrig besöka blommorna, oaktadt jag sär- skildt öfvervakade några rika bestånd, som genom sin färg lifligt framträdde emot den gulaktiga gräsbacken. Hos denna arts blommor träffas en för en alpin växt högst ovanlig känslighet för väderleks- förhållandena, hvarför de ofta ses slutna. Såsom bevis på artens ömtålighet kunna följande iakttagelser tjena. ?/, (klart, kallt väder): bli öppna kl.' 3, fullt slutna kl. 2/3 57e7 m.:; 3/7 (MattRsolsken)ssybis ännu ej öppnade kl. 11 f. m. (luften + 10,5” C.); 7/; (mulet och regnbyar): inga blr öppna under hela dagen, Gentiana tenella der- emot öppen (kl. 2 e. m. luften + 9,5” C.); 3/, (uppklarnande vä- der): blr öppna redan kl. 10 f. m. (luften + 10” C.); 1/, (varmt väder): blr ännu öppna kl. !/, 7 e. m., slutna kl. 7 (!3/4 observerades riklig fruktsättning och mogna frön å samma ställe, Knudshö vid 900 m). Lentibularie&e. Pinguicula vulgaris L. Befruktningsapparaten beskrifves redan af SPRENGEL (Geh., sid. 54, tab. T, fig. 9—11T, 13): Se äfven AXxrrr (Anisid. 42, fig. 9) och MöLLeEr (Alp., sid. 354, fig. 138). Blomkronan förekom ofta med endast 3 flikar, tafl. IV, fig. 45, i det än de 2 bakre, än de 2 .sidobladen saknades. Stundom saknades endast 1 flik. Blommor funnos också med 2 öfre flikar och den nedåtvända fliken tudelad. Samt- liga dessa blommor voro smärre än de vanliga. Afvikelserna förekommo isynnerhet hos den andra blomman på ett 2- blommigt stånd. Förhållandet påminner om de smärre, till kleistogami öfvergående blommorna hos Viola biflora (tafl. I, fig. 112): BIHANG TILL K..SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 81 Personate. Veronica alpina L. Proterogynt homogam. Blomman öfverensstämmer med alpformens (MULLER, Alp., sid. 270, fig. 104). Märket är färdigt före anthererna, hvilka under mognaden höja sig upp öfver detsamma. , Nyss öpp- nade antherer såg jag (under omvexlande regn och solsken, vid 1,200 m) lutade fram öfver och intill märket. I en del blommor sågos mera frånstående ståndare, men dessa voro längre och tydligen äldre, mera utvuxna. — Af betydelse för befruktningen är, att samtidigt 2 och 2 blommor ut- vecklas; stundom äro samtidigt ända till 4 par blommor öppnade (med korsvis motsatta skärmblad). De, som tillhöra samma par, vända mot hvarandra sin bakre sida, den, åt hvilken anthererna stå. Blommornas litenhet gör, att en besökande insekt måste taga plats i blomställningens midt och öfver ståndarne samt derefter öfver pistillen böja sig ned mot honungen, hvilken företrädesvis fins i blommans främre del. Befruktningsdelarne kunna derunder icke undgå att hårdt vidröras. Insektbesök torde förekomma; jag såg i en blomma (vid 1,100 m) ””/, pollen strödt öfver kronflikar och märke. Euphrasia officinalis L. Arten har två blomformer, en större och en mindre (se MULL., Befr., sid. 291). Begge förekomma i fjelltrakter; jag har t. ex. sett dem i Sogn vid 650 m, i Atnedalen vid Ron- darne (nära 450 m) samt i Nordlandens skärgård (vid 66? n. br.). På Dovre vid Kongsvold (900 m) och Fokstuen (980 m) antecknade jag endast den småblommiga formen med brämet 4 mm vidt i vertikal riktning (var. alpina RCHB. en- ligt Brytt, Norges Flora). Detta är så mycket anmärknings- värdare, som denna forms byggnad, enligt hvad H. MULLER påpekat, möjliggör sjelfpollination. Hos denna form uti fjellen nådde ej märket utom kronan, oaktadt stiftets längd skulle kunnat medgifva detta. Stiftet är nemligen starkt nedåt- och inåtkrökt, hvarigenom märket, som är stort och 6 82 : LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. rikt papillöst, kommer rakt under det af de 4 anthererna bildade pollenrummets nedåtvända springa. Den större blomformen besöktes (i Österdalen vid 500 m, SO af en liten humla (Bombus terrestris?). Bartsia alpina L. RICCA (Atti,. XIV, sid., 260) och Mörrer (Alp; sid 283, fig. 112) funno arten proterogyn; AXxELL betviflar här som all- tid proterogyniens möjlighet och blomman är för honom proter- andrisk.. — I sjelfva verket är märket fullfärdigt redan: 1i . blommans knoppstadium. Kronan varierar i utveckling, så att stiftets utskjutande del vexlar från 1 till 5 mm och äfven pollenbehållaren blir stundom alldeles utskjutande och oskyddad. Genom sistnämnda afvikelse omintetgöres alldeles det plan- mässiga uti blommans byggnad, ty hon är egentligen »her- kogam> och frömjölet skall af humlor frigöras och bortföras (se närmare inrättningen hos Pedicularis), hvarför möjligheten af sjelfpollination gått förlorad, såsom H. MöLLER anmärker. Utskjuta deremot anthererna med sitt torra, lösa pollen, torde det kunna hända, att redan vinden förströr detta eller bringar det till blommans eget märke. !) Då blommorna äro mörkt purpurvioletta och de öfversta bladen hafva samma färg, framträder växten mycket präktigt i synnerhet på öppnare, af ljust färgade lafvar beväxta ställen. Besökare: 39/. en liten Bombus alpinus samt en mycken stor B. hyperboreus, tillika besökande Salix glauca; ?/« B. lapponicus. Pedicularis Oederi VAHL. Blomställningen är en tät klase, hvars öfversta blommor först blomma. Detta möjliggör blomningens början redan vid denna lågväxta arts första framkomst. Blomman är 20 mm lång; hennes färg gul eller hvitgul; öfverläppens spets är på insidan mörkröd, hvilket m. e. m. skimrar igenom och ger samma ställe utvändigt en gråröd anstrykning; ofta har läppen dessutom utvändigt å hvardera sidan en mörkröd fläck, tafl, IV, fig. 46, A, B, purp. Blomman är alldeles upp- rät, tryckt till stjelken, B. ') WARMING (Bygn. grönl. Blomst., sid. 7, fig. 3) omnämner dess- utom för Grönland och Finmarken blommor med märket ej nående utom kronan. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 83 Af de många arter, H. MÖLLER beskrifver från Alperna, kommer P. recutita 1. (Alpenbl., fig. 116) närmast P. Oederi, ehuru den senares blommor äro vida större. Fig. 46, A, vi- sar en blomma framifrån; pistillen, sti, skjuter ut och är just nu 1 blomning. Ståndarne öfverensstämma med dem hos öfriga arter; deras pollen är alltså torrt och löst, blir färdigt redan i blomknoppen samt förvaras 1 en behållare, bildad af de 4, mot hvarandra uppspringande anthererna, som sammanhållas af den från sidorna starkt plattade öfverläppen. Då frömjölet så- lunda skall länge förvaras och qvarhållas, har den öfre läppen för dess skyddande erhållit en ganska fast byggnad: talrika lister löpa tillsamman till ett tätt nätverk, B, just der läppens röda färg anger pollenbehållarens plats, och yttersidans epi- dermis är ganska förtjockad under det kronans nedre, rent gula delar hafva en mycket späd öfverhud. (De nätformigt gående listerna tyckas äfven finnas hos P. recutita enligt MÖLLERS något otydliga teckning (Mörr., Alp., fig. 116) men saknas hos de öfriga arterna). Liksom hos de öfriga arterna befrias frömjölet, då en insekt tränger in i blomman och der- vid utvidgar öfverläppens springa, fig. 46, A, c, som hos denna art är synnerligen trång. Öfverläppens kanter äro nemligen nedtill tillbakarullade, b, och blifva derigenom så fasta, att de ej bugta sig, utan utefter hela sin längd vika åt sidan och derigenom öppna öfverläppspringan iända till spetsen, under det samtidigt spetsen sänker sig med märket mot insektens rygg, D, a, b (en närmare redogörelse för det motsvarande förloppet hos P. silvatica fins hos Mörrer, Befr., sid. 300 samt WeEzit. Beob., III, sid. 41). För att frömjölet nu skall falla rakt ned och ej skakas åt sidan, äro de 2 främst stälda ståndar- strängarne liksom hos P. recutita beklädda med långa, ned- hängande hår. Liksom P. Oederi har P. recutita en mycket trång läppspringa. MÖLLER (Alp., sid. 293) anser att detta är anled- ningen till, att nedanför densamma bildats hos P. recutita en ränna längs underläppen; hos P. Oederi synes den fig. 46, A, d. Genom denna ränna skulle insekterna införa sin tunga, hvilket dock redan hos P. Oederi med så stora blommor är omöjligt, då den är alltför trång dertill. Jag är viss, att den ej heller hos den småblommiga P. recutita kan hafva nämnda bestämmelse. Blommans ingång är nemligen högre upp, fig. 46, A, vid c, hvilket också är det naturligaste för t. ex. hum- lor, som taga plats på underläppen. De tvenne valkarne på 84 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. underläppen, som bilda den omtalade rännan, torde snarare vara utbildade för att vid detta ställe tillstänga svalget, på det humlan må göra sitt inträde i blomman högre uppe och derigenom utskaka frömjölet. Honungstecken saknas, hvadan underläppens långsgående ränna ordet tjenstgöra äfven såsom ett sådant. Nektariet, C, n, har samma plats som hos öfriga ar- ter; kronpipen är 10—13 mm djup. Korsbefruktningen verk- ställes derigenom, att humlan med, sin pollenbetäckta rygg stöter mot det utskjutande märket. Såsom en anmärkningsvärd afvikelse hos en så högt differentierad och ändamålsenlig blomform fann jag flere blom- mor, der stiftet var betydligt kortare och ej ens nådde upp till anthererna (ungefär till « uti A). Märket var normalt ut- veckladt och klibbigt. Genom sin plats blir det naturligtvis lätt utsatt för (spontan) sjelfpollination. 3esökare: 30/4 flere stora humlor, Bombus nivalis (vid 1,200 m); 16/. Bombus alpinus (sedan äfven på P. lapponica, 1,500 m). Pedicularis lapponica L. Befruktningsapparaten liknar i det väsentliga föregående arts, men blomman är här genom en långt drifvön ombildning ännu mera afpassad för insekterna. Underläppen står nemli- gen i ett åt höger lutande plan liksom hos P. silvatica (MÖLL., Bet fig. 110), P. palustris, rostrata och asplenifolia (Alp., fig. 115, 118, 119). Anledningen till denna snedhet, se tafl. IV, fig. 47, A, B, finner MULLER vara den, att dessa arters läppöppning är för trång, för att insekten (humlan) skulle kunna föra in sitt hufvud i vanlig ställning; hufvudet är nem- ligen af nedtryckt form, och insekten vrider sig derför så, att dess :ena (högra) sida vändes nedåt, då hafekdat kan få rum i den vertikala öfverläppspringan. Denna sneda ställning hos humlan underlättas af underläppens lutning. Hos P. lapponica är hela blomman dessutom underkastad en vridning åt höger (framifrån räknadt) kring sin axel. Öfver- läppen kommer dersedan att luta något åt höger, B; dess utdragna, näbblika spets deremot att peka något åt venster i st. f. rakt framåt; underläppen slutligen blir derigenom ytter- ligare vriden, så att den står i vertikalplanet. Endast vid ett tillfälle lyckades jag på blommorna träffa humlor, hvilkas till- vägagående jag kunde följa. Det var Bombus alpinus, som BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 85 på Södra Knudshö vid circa 1,500 m höjd (!6/;) ifrigt besökte P. lapponica, ehuru många stånd voro föga synliga eller svår- åtkomliga genom de täta snår af Juniperus ”nana samt Salix glauca, Lapponum och myrsinites, bland hvilka arten växte. Såsom förut nämnts, var det påtagligen blommornas starka väl- lukt, som vägledde humlan. ”Palrika blommor finnas samti- digt i klasen. Humlan kröp omkring på denne och vid besö- ket i en blomma hade hon alltid sin venstra kroppssida upp- åtvänd. Denna ställning, som hon af underläppens gestalt föranleddes att intaga under honungssugandet, intog hon såle- des redan funder sitt närmande till blomman, och hon beträder alltså blomman från venstra sidan (framifrån sedt; riktningen anges af en pilspets uti tafl. IV, fig. 47, B), men ej, som man skulle kunna tro, från blommans motsatta sida, som är mest öppen. Detta förklarar också, hvarför hela blomman, såsom nämndt, är något vriden kring sin längdaxel, så att alla de utdragna öfverläpparne peka åt venster: derigenom riktas det långt utskjutande märket den anländande humlan till mötes. Hos P. rostrata och asplenifolia skall öfverläppens sprötlika spets vara vänd åt höger; åtminstone hos den sistnämnda sy- nes detta kunna förklaras af underläppens: storlek, som allde- les afstänger blomman på motsatta sidan, och MULLER synes öfvertygad, att insektbesöket sker från höger. — Slutligen kan tilläggas, att hos P. lapponica sticker humlan in sin tunga vid öfverläppspringans vidaste del, B, c (vidden är der Il mm). För P. rostrata, som synes mest lik P. lapponica, uppger MULLER, att detta skulle försiggå i den långsgående rännan å underläppen; men detta är hos P. lapponica och säkerligen äfven hos P. rostrata lika omöjligt som hos P. Oederi, ty humlans breda tunga står ej 1 något förhållande till denna ränna, hvilken är lika trång hos alla arterna. Pedicularis palustris L. NIO ENER) Alp:, Sid. 2 Liksom hos P. lapponica står underläppen snedt. Derför är äfven här hela blomman på samma sätt vriden kring sin "längdaxel, så att öfverläppens nedhängande rostrum med märket riktas åt venster (framifrån sedt). MÖULLER's afbildning (fig. 115, C) är derför ej fullt exakt. — Af smärre inrättnin- gar, som ej varit uppmärksammade, förtjena de två små spet- 86 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. siga fikarne vid öfverläppens spets att omnämnas, tafl. IV, fig. 48, d. De befinna sig nedom det utskjutande stiftet och äro oftast korslagda. De äro derför utan tvifvel bestämda att hindra stiftet från att skjutas ned i blomman, då insekten vid sitt inträngande i öfverläppen trycker emot detsamma. Söker man böja ned stiftet, hakar det upp sig på de korslagda tän- derna. Dessa bildningar blifva här mera behöfliga än hos föregående arter, ty blommans längdaxel är här nästan hori- zontel och märket derför mera utsatt för att föras ned ur öfverläppens rostrum. Besöktes ?9/, af en liten Bombus (terrestris?), som frn honung genom vid blommornas bas borrade hål (Atnedalen, ungefär 600 m). REhinanthus minor EHRE. Besöktes 2/4 (lägre björkreg.) af en liten Bombus Pratorwm. Asperifoli&e. Myosotis silvatica HOFFM. AXELL (AÅn., sid. 98) uppgifver denna art för homogam med anthererna tryckta intill märket; exemplar, som isolera- des, befruktade sig sjelfva fullt regelbundet. Mörrer (Befr., sid. 272, fig. 95) fann likaledes uti äldre blommor, som lem- nats orörda och afstängts från insekter, märket tätt belagdt med pollen. Denna art förekom, isynnerhet på gödslad ängsmark, i ofantligt rika bestånd vid 900 m; uti individmängd och färgrikedom intog den ett af de främsta rummen i den frodiga vegetationen vid Kongsvold. Jag såg dock aldrig en enda insekt besöka blommorna. Campanulace&. Campanula rotundifolia IL. Blommorna besöktes ofta af flugor, små och medelstora. En af de senare sträckte sig från brämets mynning öfver till stiftet och åt af frömjölet kring dettas spets. De flesta befunno sig dock i kronans botten, der de länge dröjde och der de finna ett utmärkt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 87 skydd mot blåst och regn. Blomman är nemligen på grund af sitt smala skaft i hög grad i stånd att vända sig med vinden, och in- sekter i dess inre äro fullkomligt i lä. Vid Drivstuen (ungefär 680 m) blommade arten så rikt å vissa ängar, att den bestämde deras kolo- rit; de hundratals blommorna voro alla vända åt samma håll och kastade om med vindens vexlingar. — Öfriga besökare: HS en liten wvifvel, Anthonomus Rubi; Bombus alpinus (vid 680 m); åtskilliga nattfAyn, Pyralider, 0. s. v. Rubiacee2. Galium uliginosum ÅL. Proterandriskt homogam. Uppgifves af AxELL (An., sid. 97) vara proterandrisk liksom andra Galia. Blomman visar en annan typ än de af Mörner (Befr., sid. 357; Alp., sid. 389; Wzit. Beob. III, sid. 69, 70) beskrifna G. Mollugo, verum, boreale, silvestre, saxatile och tricorne, hvilkas ståndare efter slutad blomning böja sig tillbaka ut ur blomman och lemna platsen fri för stift och märken. Hos denna art (Fokstuen, 980 m) stodo de mjöliga anthe- terna sammanböjda öfver de ej ännu till sin fulla höjd upp- vuxna stiften, tafl. IV, fig. 49, A; märkena, B, 1, sågos derför öfversållade med pollenkorn. Då ståndarne vissna, böja de sig icke ut ur blomman, utan anthererna hänga slaka ned från de fortfarande inåtböjda strängarne. Härigenom liknar G. uliginosum mest Asperula cynanchica LT. (Mörr., Befr., fig. 136). Stiften växa nu upp till den plats, ståndarknapparne förut intogo. Utan tvifvel äro märkena redan dessförinnan mottagliga för det nedfallande frömjölet, ty de förändras föga under den senare tillväxten, hvilken egentligen består i en förlängning af det gemensamma stiftets nedre del. Se fig. 49, B, I och 2 (jfr ofvan Cerastium trigynum). Valeriane&e. Valeriana officinalis L. Besökare: ?/s flere insekter i temligen många individ, nemligen Allantus nothus; den humleliknande Volucella plumata (var.); tvenne skalbaggar: Trichius fasciatus .och Oedemera virescens; 3 arter flu- 21/ : gor; ”'/g en liten Bombus Hortorum). 88 IINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Dipsacee. Trichera arvensis (ÅL.) SCHRAD. Öfverensstämmer i fjelltrakterna (björkregionens lägre del) med MörLrer's (Befr., sid. 368, fig. 142) utförliga beskrifning: hela blomkorgen är utprägladt proterandrisk och derför hän- visad till korsbefruktning samt så i ögonen fallande och rik på lätt åtkomlig honung; att ett stort sönd olikartade insek- ter besöka den. Äfven på Dovre är arten gynodioik, ty utom de hermafrodita korgarne förekomma sådana med rudimentära ståndare. Dessutom förekom på Dovre (Drivstuen) liksom i andra fjell- trakter en form med blomkorgar af afvikande utseende och med något sparsammare förekomst. !) Blommorna öfverensstämma mest med de gynodioika ståndens genom de rudimentära ståndarne, se tafl. IV, fig. 50; men stiftet är här något kortare; alla korgens blomkronor äro särdeles stora och likformiga, i det att see kronflikar äro långa, sins emellan ungefär lika stora och vanligen kupigt böjda mot hvarandra. Detta ger hela korgen ett rikare och fylligare utseende. Denna form är var. isantha, som beskrifves sålunda af L. M. NEUMAN (Bot. Notiser, 1883, sid. 11): >»blommor symmetriska, 4-klufna, med 1-—2 flikar mindre än de öfriga, alla liknande strålblommor, ljust violetta» (Kullaberg, Skåne). Enligt F. LuDpwiG (Sitz.-ber. der Gesellsch. naturforsch. Freunde zu Berlin, 1881, sid. 156) uppträda honliga korgar »mycket ofta, på många ställen nästan uteslutande» med fylda blommor, i det ståndarrudimenten för- vandlas till kronblad. Möjligen står detta i sammanhang med kronans luxurierande utveckling hos den här afbildade blom- man, ehuru en orsak till sistnämnda förhållande äfven kan sökas uti den parasitsvamp, hvaraf denna forms blomkrona, såsom äfven NEUMAN anmärker, är angripen. — Fruktämnet är ofta svagt utveckladt och abortierande; om detta alltid eger rum, har jag ej kunnat utröna. I björkregionens lägre delar, vid ungefär 650—700 m, var denna art särdeles lifligt besökt af insekter, isynnerhet af fjärilarne, ett för- hållande, som erinrar om H. MÖLLERS beskrifning från Alperna. | fnligt meddelande af kand. O. JUEL är denna form äfven på låglandet ej ovanlig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 89 Besökare: 1/3 en stor dipter, den humlelika Volucella plumata, samt flere medelstora flugor; en liten Bombus Pratorum; B. alpinus (mycket talrik); B. lapponicus. 3/g den stora perlemorfjäriln Ar- gynnis Åglaja i massor; Coenonympha Pamphilus (sugande); Agrotis cuprea (solig förmiddag), m. fl. Composite. Petasites frigida (L.) FR. Såsom bekant finnas hos Petasites två slags blomkorgar på skilda stånd. HARTMAN (Skand. Flora, ed. 11, sid. 19) beskrifver dem sålunda: »de ena på ett stånd (hanväxten) med talrika rörformiga, 5-klufna, tvåkönade, men sterila disk- blommor (hvilkas märken oftast äro klubblika), och i kanten några få tråd- eller kort tunglika honblommor; de andra på ett annat stånd (honväxten) med några få tvåkönade disk- blommor, men i kanten talrika honblommor i flere kretsar»>. Med denna beskrifning öfverensstämma de få ex., jag på Dovre fann blommande af P. frigida. Jag använder här benämningen hanlig och honlig om de olika korgarne. 1. De hanliga korgarne äro störst, 15 mm långa och rödletta. Deras blommor ses 1 tafl. IV, fig. 51, A—D. : Disk- biommorna, A, som ega ståndare och pistill, äro de största; kronan är rörformig; pistillen har ett långt utskjutande, klubb- likt märke. Dessa stora märken tjena utan tvifvel såsom »Schauapparate», ty hankorgens effektfulla utseende beror till stor del på dem; deras färg är rödlett liksom kronbrä- mets. Dessutom tjenstgör ett sådant märke såsom utsopnings- medel för pollenet, hvilket också dess beklädnad utvisar. Papillerna äro nemligen af 2 slag: dels kortare; dels långa, grofva, af ett styft och fast utseende; se fig. 51, B. Dessa senare äro de som utsopa pollenet. Deras längd vexlar be- tydligt, jfr B och B', och de kunna äfven blifva flercelliga. (Om dessa papiller, se HILDEBRAND, Comp., sid. 64, följ.). Anthererna äro öppnade långt innan kronan öppnas. De äro uti dessa blommor (A) ganska pollenfattiga. Jag under- sökte några nyss framkomna märken (af formen B och B'), men fann ej å deras papiller något pollen eller på sin höjd enstaka korn. 90 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Hankorgarnes kantblommor, tafl. IV, fig. 51, C, D, äro smärre än de nu beskrifna. De äro rent honliga. Pistillen är af helt annat utseende än diskblommornas och papillerna äro (D) ej blandade med utsopningshår. Kronbrämet är kort tunglikt, men af temligen stark utveckling. Dessa blommor nå med sitt märke blott i jemnhöjd med diskblommornas kronbräm. 2. De honliga korgarne äro blott 10 mm långa och af hvitgul färg. Alla deras blommor, fig. 51, E—G, äro smärre än de motsvarande hos hankorgarne. Diskblommorna, som ega ståndare och pistiller, äro fåtaliga (omkring 3). Deras märke är stort och har 2 slags papiller liksom A; det har dock här 2—3 divergerande flikar och synes derigenom mer än A likna honblommornas (C, F) märke. Ståndarne äro att betrakta såsom rudimentära och deras knappar äro ej sam- manfogade till ett rör. Honkorgarnes kantblommor, fig. 51, F, äro rent honliga, men ännu smärre än hankorgarnes (C), ty dels är stiftet smalare, dels är kronan föga utvecklad, smalt rörformig utan särskildt bräm. Märkets byggnad (G) liknar fullkomligt det hos hankorgarnes kantblommor. HILDEBRAND (Comp., sid. 35, följ., Tafl. IV, fig. 1—19) beskrifver Petasites officinalis MOENCH. Öfverensstämmelserna med P. frigida äro mycket stora, men olikheter finnas äfven. De hanliga korgarne sakna i allmänhet de honliga kant- blommorna, och diskblommorna hafva pistillens klubblika märke mycket mindre, men deremot anthererna betydligt större och långt utskjutande ur hyllet; utsopningshåren äro mycket rikligare. Dessa stora diskblommor visar HILDEBRAND vara sterila och således tjenstgöra som hanblommor, hvadan benämningen hermafrodita för dem är oriktig; de grunder, han anför, gälla äfven för P. frigida. De honliga korgarnes 2 blomformer öfverensstämma mera med dem hos P. frigida. Isynnerhet gäller detta för diskblommorna; HILDEBRAND an- ser, att de hvarken äro tvåkönade eller hanliga. Hvad kant- blommorna, som äro rent honliga, angår, så är deras märke fullkomligare utbildadt hos P. frigida, ty det saknar hos denna art (se fig. 51, G) alla utsopningshår, hvilka ännu finnas qvar hos motsvarande blomma af P. officinalis. Jemföra vi slutligen härmed den beskrifning, som MöL- LER (ÄAlp., sid. 455, fig. 171) lemnar på P. alba GAERTN., synas BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 91 skiljaktigheterna större. I de hanliga korgarne, påstår denne förf., äro de honliga kantblommorna sterila och onyttiga, men de stora diskblommorna (som stundom ensamt bilda korgar liksom hos P. officinalis) äro hanliga (>Geschlechts- und-Honig-Bliiten»). I de honliga korgarne äro de fåtaliga diskblommorna försedda med mycket rudimentär pistill (kor- tare än ståndarne), och de tjenstgöra biott såsom »Honig- bliiten>. Jemförelsen mellan de 3 arterna visar, att hos P. frigida är dioecismen mindre genomförd än hos de andra. De han- liga korgarne äro tillika fullkomligt monoika och kunna ut- bilda frukt (kantblommorna, C). De honliga korgarne afvika mindre från de hanliga än hos de andra två arterna: deras kantblommor (F) kunna utan tvifvel utbilda frukt och må- hända äfven de fåtaliga diskblommorna (E), att döma af märket. som är föga om bildadt. Solidago Virgaurea LL. Besökare (vid 680 m): ?/4 åtskilliga flugor. ?/< Bombus lapponicus (se under ÅAconitum); ?/s B. alpinus (flere besök); ?/s en fjäril, Ere- bia Ligea var. Adyte. Erigeron alpinus L. Besökare: !9/- flygtiga besök af en liten fjäril, Hesperia Comma. Antennaria dioica GAERTN. Besökare: (vid 860 m) ?/; flere besök af Argynnis Selene; Y/, Lycena pheretes; !/- Hesperia Comma. Achillea Millefolium LL. Besökare: !/s Bombus terrestris, försökande, snart öfvergående till Trifolium repens (se under Aconitum); en medelstor fluga med bruna vingar (talrika individ); ?/< Lycena Argus v. Aegidion; 3/3, 8/34 Coenonympha Pamphilus. Saussurea alpina (L.) DC. Besökare (vid 700 m): 3/3 större flugor, tvenne arter; Formica rufa; åtskilliga smärre steklar (Tryphonider); Allantus nothus; en liten Bombus scrimshiranus. 92 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNINGs Mulgedium alpinum (1). LESS. Besökare (vid 680 m): ?/g en liten Bombus :Pratorum. Taraxacum officinale WEB. Såsom ofvan nämnts, uppträdde denna art under en fjellform med ofantngt stora, lifligt rödgula korgar. De yttre blommorna äro utomordentligt förlängda och afvika betydligt till gestalt från de korta, robusta blommor, som afbildas af SPRENGEL (Geh., tab. XX, fig. 10) och HILDEBRAND (Comp.; ABER SN) Besökare: -?/,, .!/,, 26/2, 30/, talrika flugor, dels smärre, dels mycket stora, blåglänsande; !9/. Bombus alpinus (länge sugande); 2/, Pieris Napi ab. Bryonie; ?/3, !/, Argynnis Selene; V/, Oram- bus furcatellus (en pyralid). Leontodon autumnalis L. 3esökare: ?$/, en stor mängd flugor (980 m); 9/7 en medelstor skalbagge, Antharia 4Å4-punctatu, i flere exemplar (ungefär 630 m); 20/5 Bombus alpinus; ”?/g en liten Bombus Hortorum; ?/&s (vid 1,200 m) och ?3/, Hesperia Comma; ””/, (Tronfjellet) Lycena Argus och L. Semiargus; ?Y/< en gräsfjäril, Erebia lappona. Hieracium '”TOURN. Besökare: 218 (vid 700 m på IH. murorum, prenanthoides m. 1.) flere flugor och andra dipterer, såsom Spherophoria melisse och (på H. Pilosella) Sceva sp.; Bombus alpinus; en liten B. lapponicus; talrika exemplar af den präktiga fjäriln Erebia Ligea v. Adyte. Återblick. Af de nu uppräknade fjellväxterna utgöra de entomofila arter, som mera utförligt omtalats, ett antal af något öfver 80. Deras undersökning lemnar oss det resultatet, att bland de vexlande inrättningarna i blommornas byggnad är han- och honorganens samtidiga blomning en mycket allmän före- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 93 teelse och att denna flora genom möjligheten af sjelfpollina- tion är i hög grad oberoende af insekterna. Detta resultat öfverensstämmer oaktadt den skenbara motsägelsen med den slutsats, hvartill vi förut kommit, nemligen att fjellflorans uppenbara företräden 1 färg, doft, honungsrikedom o. s. v. måste tydas såsom en ansträngning af blommorna att, de föga gynnsamma yttre förhållandena till trots, upprätthålla kommunikationen med de nektarofila insekterna. Ty den starka utvecklingen hos fertalet fjellväxter af de nämnda egenskaperna blir i sjelfva verket en inrättning, som skall förebygga att de sparsamma insektbesöken alldeles uteblifva. Men i de festa fall utvisar derjemte blommans byggnad i öfrigt, att ej ens dessa lockmedel här äro tillräckliga för pollinationens betryggande, utan vi finna, att blomman i de anordningar, som närmast tjena befruktningen, är till och med förberedd på faran att helt och hållet svikas af befrukt- ningsförmedlarne, en fara mot hvilken hon sålunda sätter förmågan af spontan pollination med eget frömjöl. Det måste dock medgifvas, att inom denna flora äfven träffas flere andra anordningar för befruktningen, nemligen diklinism, dichogami och herkogami. En undersökning af dessa fall lär oss dock, att dylika anordningar förekomma hos ett mindre antal arter. Af de 80 entomofiler, som ofvan utförligare omtalats, träffa vi: 1. Monoecism, dioecism eller polygami, alltså diklina blommor, hos: Salices Viscaria alpina (Empetrum nigrum) Melandrium pratense Polygonum viviparum » silvestre Geranium silvaticum Rhodiola rosea Cerastium alpinum RBubus UChamcemorus Wahlbergella apetala Trichera arvensis Silene inflata (Composite). » acaulis Men endast diklina blommor hafva blott Salices, Rhodiola? och Melandria (samt BRubus Chamemorus?). En del af de uppräknade torde ega de enkönade blommorna såsom en anomali (se ofvan). 2. Utpräglad dichogami hos: ÅAconitum Lycoctonum Silene acaulis Geranium silvaticum > inflata I4 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O,. BEFRUKTNING. Parnassia palustris Trichera arvensis Sazxifraga aizoides (Umbellifere) > Cotyledon (Composite). > cernua Alla dessa äro stora och starkt påfallande samt ega (utom Sazxifraga cernua och Parnassia) rikedom på blommor. En del öfverstiga merändels ej björkregionens lägre delar (Silene inflata, Sazifraga Cotiyledon, Digitalis purpurea, Trichera arvensis, de flesta Umbellifere och Composite). 3. Herkogami, m. e. m. fullständig, hos: Orchidece Bartsia alpina Viola arenaria Pedicularis ÖOederi > biflora > lapponica (Papilionacee) > palustris Pinguicula vulgaris Campanula rotundifolia RBhinanthus minor (Gentianae). Alla de öfriga äro deremot homogama med lätthet för eget frömjöls förande till märket. Denna allmänna homogami får en desto större betydelse derigenom, att många af de homogama arterna under andra omständigheter förete vexling emellan homo- och dichogami eller höra till familjer, inom hvilka dichogami allmänt råder. Och ändamålet med denna homogami är lätt att inse af de många fall, der spontan sjelf- pollination verkställes genom frömjölets nedfallande på, öfver- förande till eller uppkomst i närmaste beröring med märket. Bland särdeles tydliga exempel härpå må erinras om följande, af hvilka många genom blommans storlek, färg och vällukt borde vara försäkrade om talrika insekters besök: Koenigia islandica Sedum annuum Ranunculus pygmeus m. H. arter Saxifraga cespitosa Arabis alpina > adscendens Draba alpina OÖxytropis lapponica > W ahlenbergii Astragalus frigidus (m. 1. arter) Azalea procumbens Primula scotica Viola arenaria : kleistog. > biflora bu S Stellaria borealis Euplhrasia officinalis v. alpina Cerastium trigynum Mvyosotis silvatica Wahlbergella apetala Galium uliginosum m. f. Af vigt är härvid den omständigheten, att denna sjelf- pollination verkställes under det blomningen som bäst pågår eller till och med vid dess början. Den är således en bestämd förrättning, som från början är planlagd och hvars fullgörande direkt äsyftas genom blommans byggnad. Derigenom skiljer BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 95 den sig från den mera tillfälliga och osäkra sjelfpollination, som hos talrika blomformer inträffar vid blomningens slut eller vid befruktningsdelarnes förvissning och som afser att om möj- ligt ersätta en uteblifven korsbefruktning. Då man mycket ofta varseblifver, att märket i trots af ett betydligare afstånd från anthererna är ymnigt beströdt med pollen, utan att en besökande insekt kan antagas hafva förorsakat detta; så kan man ej undgå att eftersinna, hvad som sålunda kan öfverföra frömjölet. I första rummet måste man då fästa afseende vid antherernas förmåga att sjelfva tömma sina pollenrum eller att så förändra sin gestalt vid uppspringandet, att frömjölet fullständigt frigöres. Derför- utan skulle ej insekter kunna aflägsna detsamma så hastigt och fullständigt, som ofta händer. Men derigenom kan det också med lätthet inträffa, att pollenmassan af sin egen tyngd nedfaller från antheren, och på detta sätt bör ett lägre sit- tande märke träffas af detsamma. Frömjölets kringspridande i blomman äfven i andra riktningar torde dock utan svårig- het kunna ske genom de skakningar, som vinden förorsakar, och isynnerhet skola de växter, som blomma på flacka, högt belägna, för häftiga vindar utsatta fjellplatåer, sällan kunna undgå, att de små pollenkornen, äfven om de äro något klibbiga, kringströs öfverallt på blommans delar. Åro pollen- kornen torra, såsom hos Bicornes och Rhinanthacee, kan detta omöjligen undvikas. Det är dessutom otvifvelaktigt, att vid sjelfva frigörandet af pollenmassan knappväggarnes sammandragning hos flere entomofiler försiggår så våldsamt, att frömjölsmassan. i sin helhet derigenom utöses öfver ett närstående märke. Såsom en särdeles anmärkningsvärd företeelse, genom hvilken den allmänna tendensen till sjelfpollination är tyd- ligt uttalad, hafva vi slutligen att anmärka några fall, då eljest herkogama blommor på ett sådant sätt variera i sin byggnad, att homoklin pollination måste inträffa. Såsom en sådan ombildning måste vi t. ex. tyda vissa reducerade blom- mor af Viola biflora, som stå mycket nära kleistogami (sid. 47). Gentiana campestris och nivalis visa en vexling, som, 1 motsats till det vanliga förhållandet, gör märket fullt åtkom- ligt för det egna frömjölet (sid. 78, 79). Fuphrasia officinalis förekommer vid betydligare höjd företrädesvis under den form, sommar "autotls(sid; SL): CE Oo m. Pedicularis Oedert 96 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. förkortar på ett liknande sätt sitt stift, så att märket utsättes för antherernas rykande frömjöl (sid. 84). Ett liknande för- hållande beskrifver WARMING hos Bartsia alpina (Grönland, Finmarken), och slutligen finna vi hurusom Bartsia stundom utskjuter sin pollenbehållare så långt utanför kronans öfver- läpp, att arten, i betraktande af frömjölets torra beskaffenhet, i detta fall är att anse som anemofil. Pinguicula villosa L. sluter sig till dessa, då den enligt WARMING (Arkt. Vext., sid. 35) skall på Grönland vara fullkomligt inrättad för sjelf- pollination i motsats till de herkogama skandinaviska sam- arterna (på Dovre lyckades jag ej anträffa arten). =— Åfven Primula stricta förtjenar här omnämnas, då dess Dovreform genom det ringa afståndet mellan märke och antherer mycket närmar sig till den icke heterostyla samarten P-. scotica (sid. 76). Bland de fåtaliga orchideerna från högfjellen utmärker sig Coeloglossum viride (L.) HS enligt CH. DARWIN ') genom en så beskaffad blombyggnad, att en besökande insekt ofta verkställer pollination med blommans eget frömjöl. Det märkliga förhållandet utmärker således största delen af den entomofila vegetationen i fjelltrakterna, isynnerhet i de högre regionerna, att den eger sin motsvarighet uti de element af låglandsfloran, hvilka ej åtnjuta tillfyllestgörande insektbesök och derför (jfr sid. 7) »ega fördelen att kunna fortplanta sig genom sjelfbefruktning under det möjligheten af korsbefruktning hålles öppen» ”). ') Fertilisation of Orchids, 1862, sid. 76, följ. 2) Samma resultat har CHR. AURIVILLIUS, Om insektlifvet i arktiska länder, sid. 458, erhållit för det arktiska växtonirådet: af en jemförelse mellan de der förekommande nektarofilerna och fanerogamflorans bestånds- delar anser han framgå, »att å ena sidan dessa stå i ett tydligt be- roende af hvarandra, men att å andra sidan vissa växtarter tyckas hafva gjort sig oberoende af insektverlden genom att befrukta sig sjelfva. — Åfven WARMING anser de af honom undersökta arktiska växterna i all- mänhet visa »Tilpasning til den insektfattige Natur» (hufvudsakligen af- seende Grönland) genom sjelfpollinationens befrämjande. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 97 III. Fjellväxternas fruktbarhet. Att den hos fjellflorans insektblommor så allmänna sjelf- pollinationen leder till full befruktning, är höjdt öfver allt tvifvel. Tillräckligt bevis på denna sak lemnar fjellväxternas rikliga fruktsättning och frömognad. Ty den regelbundenhet, hvarmed hvarje blomma sätter frukt, jemförd med insekt- besökens oregelbundenhet och fåtalighet, ådagalägger, att sjelf- befruktning gjort sig gällande åtminstone lika ofta som kors- befruktning. Det är nu allmänt kändt, att mogna frön kunna utbildas lika regelbundet i fjell- och polartrakter, som annorstädes. Man har någongång förmodat, att naturförhållandena i dessa trakter skulle förhindra fruktmognaden, eller skulle vegetations- perioden åtminstone vara alltför kortvarig dertill. Men, redan det, att en växt regelbundet blommar, visar, att naturför- hållandena ej äro för densamma ofördelaktiga. I allmänhet synes det inom en växts naturliga utbredningsområde icke be- höfvas en synnerligen mycket högre temperatur för fruktens och frönas slutliga mognad, än den, som växtens öfriga delar för sin utveckling behöfva. !) Och att äfven den jemförelsevis korta vegetationsperioden i de nämnda trakterna kan vara tillräcklig, blir en följd af växtens hastiga utveckling under sommarens långvariga belysning. Så t.ex. är ju kornets relativt snara mog- nande i trakterna kring polcirkeln ett allbekant faktum, och på samma sätt tyckas fjellväxterna i allmänhet förhålla sig. Många ses dessutom i blomning under en tidrymd, som är ganska långvarig, och af de oupphörligt nya blommorna eller 1) Rörande några yttre omständigheter vid fruktanlagets utveck- ling, som bekräfta detta, se författarens afhandling Om postflorationen etc., 1884, i K. Vet.-Akad. Handl. Bd 21, n:o 4, sid. 67, 68. Att full frukt- mognad så ofta uteblir, såsom hos växter från främmande luftstreck, kan hafva sin grund i temperaturens sjunkande mot hösten. i 98 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. stånden måste derför åtminstone en del med säkerhet lyckas uppnå fruktmognad. Sålunda såg jag (1886) i blomning på samma växplats (kring Kongsvold vid ungefär 900 m): Gentiana nivalis | » tenella f Melandrium silvestre Myosotis silvatica | åtm. från 23/4 till 13/;; Ranunculus auricomus (SE Saxifraga adscendens | Åstragalus alpinus | frigidus ;vätm.. från es. bllA AG Dryas octopetala | å än 2 ;1] 13/ - äm. från 5/7; tll 5 talrika andra exempel att förtiga. Då fjellväxterna dessutom i sina allmänna blomningsföreteelser visa sig ega så stor energi och så rik tillgång på material, vore det underligt, om vi ej skulle anträffa samma förhållande vid fruktsättningen. Också torde det bland arktiska och alpina arter finnas ganska få, af hvilka mogna frön icke äro anträffade och insamlade af tal- rika resande. KIELLMAN !) iakttog under Vegas. färd längs Sibiriens nordkust, hurusom af 150 anträffade arter blomväx- ter ej mindre än 85 hade antingen mogen frukt eller så långt utvecklade fruktanlag, att dessa torde samma år hafva med- hunnit sin fulla utveckling. Såsom tillägg härtill vill jag anföra följande iakttagelser från Dovrefjell. Ehuru de af brist på tid blefvo ganska ofull- ständiga, torde de vara tillräckliga för att visa, att en allmän fruktsättning, resp. frömognad, försiggår tillräckligt tidigt för att möjliggöra full fruktbarhet (datum angifver dagen för obser- vationen 1886). Felslagna fruktanlag torde ej förekomma oftare än inom andra gebit, och i en blomställning synes i allmänhet utan afbrott hvarje blomma i sin tur utveckla frukt. Nedan- stående förteckning skulle naturligtvis kunna betydligt utvid- gas genom exempel, hemtade från hvarje botaniskt museum. Alsine biflora | börjande fruktsättning ?9/;, mogna frön 9/3 (900 » — hirta m); torra stjelkar från 1885 å A. biflora vi- » — stricta | sade, att talrika blr då ej satt frukt. !) Ur polarväxternas lif, sid. 501. Se äfven strödda uppgifter af A. G. NATHORST, Bidrag till kännedomen om Spetsbergens kärlväxter, 1883, uti K. Vet.-Akad. Handl., Bd. 20, n:o 6; A. BERLIN, Kärlväxter, in- samlade under den svenska exped. till Grönland 1883, uti Öfvers. af K. V. Ak. förh. 1884, n:o 7, sid. 17: WARMING, Biolog. Optegnelser om Grönl. Pl., uti Botan. Tidsskrift 1885. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 6. 99 Aconitum Lycoctonum — mogna frön 10/3. Arabis alpina — börj. fr: 7/7; mogna frön |. Arctostaphylos Uva ursi — bär mycket stora, ännu gröna /,; fullmogna (Rondarne) 18/3. Astragalus oroboides — mogna, öppnade baljor !/3 (750 m). Azalea procumbens — ej fullt mogen fr. !5/.5 (Rondarne). Bartsia alpina — frukt nära mogen 3/3 (öfverallt sågos torra kapslar från förra året). Carez alpina — mogen fr. ?2/s (Atnedalen). Carum Carvi — börj. fr. 1/7 (860 m). Cerastium alpinum — mogna frön 13/5 (900 m). Chrysosplenium alternifolium — mogna frön ?/g. Draba incana — börj. fr. ”!/4; mogna frön "/; (900 m). Draba Wahlenbergii — börj. fr. 7/; (900 m). Empetrum nigrum — mogen fr. ?/3< (900 m). Erigeron alpinus mogen fr. 15/5 (900 m). Eriophorum Scheuchzeri — mogen fr. '/s. Fragaria vesca — riklig, fullmogen fr. !/< (750 m). Gentiana nivalis — mogna frön !9/3 (900 m). Juncus biglumis — mn. mogen fr. ?9/.. Juniperus communis ”nana — allmänt mogen fr. (900 wm). Luzula campestris — mn. mogen fr. !9/5 (900 m). (Lycopodium Selago — i frukt !?/< vid 1,800 m uti Ron- darne). Melandrium silvestre — mogna frön ”/s (fröfylda kapslar qvar- sutto från förra året). Myosotis silvatica — full och regelbunden fruktsättning och mognad ?/g. Myrtillus nigra — fullmogna bär 18/3 (Atnedalen, 600 m;i högfjellen mycket torra). Myrtiilus uliginosa — som föreg. Ozyria digyna — börj. fr. 7/> (900 m). . Ozytropis lapponica — mogna frön !/s. Papaver nudicaule — mogna frön !9/3 (G. E. FORSBERG). Pedicularis lapponica — börj. fr. 7/7; mogna frön !6/< (900 m). » Oederi — som föreg. (äfven i lafregionen). Phyllodoce cerulea — börj. fr. 7/; (900 m). Plantago media — n. mogen fr. !9/5 (750 m). Potentilla verna — börj. fr. 7/7 (900 m). Primula — se ofvan sid. 76, 77. Pulsatilla vernalis — mogen fr. !3/, (900 m). Ranunculus glacialis | riklig fruktsättning (delvis mognad) 7'/g » nivalis (vid 1,200 m), der B. acris var. pumila » pygmeus)| ännu blommade. Ribes rubrum — halfmogna bär !/< (750 m). Rubus Chamemorus — mogna frukter i fåtal !9/, (450 m). Lära i allmänhet ej mogna på Dovres fjellplatå (öfver 900 m). Rubus sazatilis — nästan mogen fr. 19/5 (750 m). Saussurea alpina — mog. fr. ”/g (barrskogsregionen). . 100 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Sazifraga adscendens — börj. fr. ?3/6. » aizoides — mogen fr. ?/s. » cespitosa — börj. fr. ?3/, (talrika fröfylda kapslar qvarsutto från förra året). Sazifraga Cotyledon — mycket stora fruktanlag "/s (680 m). » nivalis — börj. fr. ?Y/6; mogna frön !3/4 (900 m). » oppositifolia — börj. fr. ”/,. » rivularis — mog. fr. ”/s (900 m). Silene acaulis — i frukt 3/3 (Tronfjellet; fröfylda kapslar från förra året allmänna å Dovre). Spirea Ulmaria — mn. mogen fr. !0/< (680 m). Taraxacum officinale — tidigt med mogen fr. (900 m). Wahlbergella apetala — börj. fr. 7/7; mogna frön 13/3 (900 m; talrika fröfylda kapslar qvarsutto från förra året). Veronica alpina — stora, men omogna fröhus 15/4 (890 m). » officinalis — delvis i fr. ?/< (750 m). » saxatilis — un. mog. fr. 15/5 (900 m; två inne i rum pollinerade blr hade !/, kapslar af fodrets längd). Viola arenaria (kleistog.) — mogna fröhus /, (900 m). För att erhålla full visshet om, att fjellväxterna 1 sitt naturliga område kunna utbilda grobara frön, ansåg jag mig böra ega groddplantor från dessa trakter. Ehuru jag häråt blott kunde egna mycket ringa tid, anträffade jag dock dels grodd-, dels ungplantor (uppkomna ur frön) af ej mindre än 36 arter, som kunde bestämmas, förutom några andra. Såsom följande förteckning visar, tillhöra dessa båda alpina och infer- alpina arter samt arter med både homoklin och heteroklin be- fruktning. De insamlades alla vid ungefär 900 m, utom i några fall, som särskildt angifvas. !) Alchemilla vulgaris Ozxyria digyna (1,200 m) Androsace septentrionalis Parnassia palustris Arabis alpina (1,200 m) Pedicularis Oederi ÅAstragalus oroboides Plantago major (980 m) Bartsia alpina Polygonum viviparum Betula odorata Potentilla verna (2) Campanula rotundifolia Ranunculus acris (2) Draba hirta ”"incano-hirta » nivalis (1,200 m) » — incana » pygmeus Epilobium palustre (680 m) RBumex Acetosa Geranium silvaticum Salix arbuscula Melandrium silvestre » daphnoides (500 m) Myosotis silvatica (680 m) » reticulata ') Samlingen är öfverlemnad till Upsala Universitets botaniska museum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 101 Saxifraga adscendens Taraxacum ofjicinale » aizoides Thalietrum alpinum » cespitosa Trifolium repens (680 m) » oppositifolia Veronica alpina Sorbus Aucuparia (680 m) Viola biflora. SÄ Se LL 102 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Förteckning på citerade arbeten, som anförts under förkortning. AXELL, Ån. = S. AXELL, Om anordningarna för de fanerogama växternas befruktning, 1869. DELPINO, Ult. Oss. II = F. DELPINO, Ulteriori osservazioni e considerazioni sulla dicogamia nel regno vegetale, 1870 (Atti della societå italiana di scienze naturali, vol. XIII). HILDEBRAND, Comp. — FR. HILDEBRAND, Ueber die Geschlechts- verhältnisse bei den Compositen, 1870 (Verh. d. kais. Leop.-Carolin. deutsch. Ak. d. Naturforscher, Bd. 35). KERNER, Schutzm. = A. v. KERNER, Die Schutzmittel der Bläthen gegen unberufene Gäste, 1876. LuBBOCK, Brit. Flow. = Sir JoHN LuBBOCK, British wild flowers considered in relation to insects, 1875. MÖLLER, Alp. = HERMAN MÖLLER, Alpeublumen, 1881. » Befrs = > > Die Befruchtung der Blumen durch Insekten, 1873. > Weit.Beob.= > » Weitere Beobachtungen iber Befruchtung d. Blumen durch Insekten, I—III (Verh. d. naturhistor. Vereins d. preuss. Rheinlande u. Westfalens, 1878, 79, 82). RiccaA, Atti, XIII = L. Ricca, Alcune osservazioni relative alla dicogamia nei vegetali fatte sulle Alpi di Val Camonica nell anno 1870 (Atti della soc. ital., vol. XIII). DE Vi) ARD Ne > Osservazioni sulla fecondazione incrociata de” vegetali alpini e subalpini fatte nelle Alpi della somma Val Camonica l'anno 1871 (dersammast., vol. XIV). Scott, Primul. = JoHN ScoTtT, Observations on the functions and structure of the reprod. organs in the Primulace&x, 1864. (Journ, finn; Soc., Bot., vol. VILT). SPRENGEL, Geh. = CHR. K. SPRENGEL, Das entdeckte Geheimniss der Natur, 1793. WARMING, Arkt. Vext. = E. WARMING, Om nogle arktiske Vexters Biologi, 1886 (Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bd. 12, Afd. TI, D:0-2))- » Bidr. = > > Smaa morfolog. og biolog. Bidrag, 1877 (Botan. Tidsskrift, 3 Rekke, 2 Bd). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFbD. III. N:o 6. 103 WARMING, Bygn. grönl. Blomst. = E. WARMING, Om Bygningen og den formodede Bestövningsmaade af nogle grönlandske Blomster, 1886 (Oversigt over K. D. Vidensk. Selsk. Forhandl.) » Grönl. 1 = > » Biologiske Op- tegnelser om grönlandske Planter, 1, 1885 (Bot. Tidsskr., 15 Bd, 1—3 H.). > Grönl. 2 = > » Biologiske Op- tegnelser etc., 2, 1886 (dersammast., 16 Bd, 1 H.). 104 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING O. BEFRUKTNING. Register öfver växtnamnen. Achillea Millefolium 17, 20, 91. Aconitum Lycoctonum 17, 21, 23, 24, 20, 44; 193; 99: Aira flexuosa 18. Alchemilla vulgaris 63, 100. Alsinace&e 9, 48. Alsine biflora 17, 26, 48, 98. > hirta 17, 26, 98. > stricta 26, 98. Andromeda hypnoides 26, 27, 71. > polifolia 19, 70. Androsace septentrionalis 100. Anemone Hepatica 22. Angelica Archangelica 26, 27, 75. > silvestris 22, 27, 715. Antennaria alpina 17. > dioica 17, 91. Anthoxanthum odoratum 18. Arabis alpina 27, 45, 94, 99, 100. FFECKOSLADIINoR alpina 23. Uva ursi 23; 28, 30, 68, 70, SE Asperifolie 86. Asperula cynanchica 87. Astragalus alpinus 17, 28,65,66, 68,98. > frigidus 67, 94, 98. > oroboides 21,65, 66,99, 100. Azalea procumbens 17, 23,26, 73,94,99. Bartsia alpina 9, 23, 82, 94, 96,99,100. Batrachium heterophyllum 43. Betula nana 23. 3 odorata 100. Bicornes 68. Calluna vulgaris 74. Caltha palustris 24, 28, 43. Campanula rotundifolia 9, 21, 94, 100. På på 205247 Campanulacee 86. Cardamine pratensis 17. Carex alpina 99. » — rigida 23. Carum Carvi 17, 20, 22, 756, 99. 25, 86, 8 arctica 17, Cerastium 22. » alpinum 28,31,42,50, 93,99. » trigynum 28, 49, 51, 94. Chrysosplenium alternifolium 17, 20, 24, 25, 56, 090: Cichorium Intybus 22. Coeloglossum viride 9, 17, 96. Composite 89, 93, 94. Convolvulace&e 79. Corydalis 22. Crassulacex& 55. Diapensia lapponica 26, 77. Digitalis purpurea 26, 31, 94. Dipsace&e 88. Draba 22. > alpina 45, 94. > — hirta 28. - > > "incano-hirta 42, 46, 100. ? incana 28, 99, 100. Wahlenbergii 46, 94, 99. Dryas octopetala 63, 68, 98. Empetre& 35. Empetrum nigrum 22, 23, 35, 93, 99. Epilobium alsinefolium 62. 3 angustifolium 17, 21, 62. > palustre 100. Ericine& 30. Erigeron acris 8 glabratus 24. > alpinus 22, 91, 99. > uniflorus 22. Eriophorum Scheuchzeri 99. RERRSe officinalis 18, 25, 81, 95. > Li alpina 81, 94. Festuca ovina 23. Ficaria ranunculoides 22. Fragaria vesca 99. Fumaria officinalis 22. Gagea 22. Galium uliginosum 28, 87, 94. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 105 Gentiana Amarella 79. > campestris 18, 25, 28, 78, 95. > involucrata 9. 2 Nivalis 12, :185:-21;-79, 95; ler ok > tenella 21, 80, 98. Gentiane&e 78. Geranium silvaticum 18, 20, 21, 25, 28, 445-93, 1003 » > BP parviflorum 48. Geum rivale 8 pallidum 18. Gruinales 47. Gymnadenia conopsea 27, 28, 33. » odoratissima 27. Heracleum sibiricum 28, 75. Hieracium 21, 22, 92. » alpinum 28, 31. Juncus biglumis 99. » trifidus 23. Juniperus communis "nana 9,23,85,99. Koenigia islandica 39, 94. Labiate 31. Lathyrus pratensis 64. Ledum 73. Lentibularie& 80. Leontodon autumnalis 9, 22, 28, 92. Linaria vulgaris 28. Linnea borealis 25, 28. Lotus corniculata 9. Luzula campestris 99. Lycopodium Selago 99. Lychnis dioica 55. Lycopsis arvensis 22. Matricaria inodora 22. Melampyrum 31. Melandrium pratense 18, 20, 54, 93. > silvestre 18, 20, 22, 25, 28052,1563, 23, 98, 99, 100: Menyanthes trifoliata 22. Mulgedium alpinum 19, 21, 26, 92. Myosotis arvensis 22. > silvatica 19, 21, 24, 86, 94, 087-99, 100. > stricta 22. Myrtillus nigra 18, 20, 23,25,68,69,99. > uliginosa 23,25. 28,30,68,99. Onagrarie 62. Orchide& 33, 94. Orchis angustifolia 22. 2 maculata 9, 22. Orchis mascula 22. > militaris 22. > Morio 22. Oxycoccus palustris 8 pusillus 73. Oxyria digyna 36. 99, 100. Ozxytropis lapponica 21, 64, 94, 99. Papaver nudicaule 99. Papilionace& 64, 94. Paris quadrifolia 35. Parnassia palustris 9,25,28,61,94,100. Pedicularis hirsuta 11. » lanata 11: » lapponica 27, 28. 30, 65, 84, 94, 99. » Oederi 18, 26, 82, 94, 95, Se IOMA » palustris 84, 85, 94. » recutita 83. » rostrata 85. » silvatica 84. Personate 31, 81. Petasites alba 90. > frigida 28, 89. > officinalis 90. Phleum alpinum 18. Phyllodoce cerulea 18, 19, 23, 72, 99. Pimpinella Saxifraga 75. Pinguicula villosa 96. > vulgaris 18, 23, 25, 80, 94. Plantagine2&e 75. Plantago major 100. ? media 21, 28, 16, 99. Platanthera bifolia 34. Polemoniacee 717. Polemonium ceruleum 18, 21, 28, 17. Polygonum viviparum 18, 26, 38, 100. Potentilla nivea 22, 64. > verna (alpestris) 22, 24, 25, 64, 99, 100. Primula scotica 19, 22, 28, 42. 76, TT, 94, 96. 2 stricta 22028, (496. 2 officinalis 22, 76. Primulace&e 76. Pulsatilla vernalis 19, 44, 99. » vulgaris 22, 31. Pyrola rotundifolia 28, 74. > uniflora 28, 36, 74. Ranunculace& 39. Ranunculus acris 18, 25, 29, 40, 100. > auricomus 25, 41, 98. glacialis 19,25, 39, 99. hyperboreus 41. nivalis 42, 99, 100. pygmeus 25,41,94,99,100. repens 18, 20, 40. vv v vov ou 106 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. Rhinanthus minor 86, 94. Rhodiola rosea 18, 29, 55, 93. Ribes rubrum 99. Rosacezre 63. Rubiace& 87. Rubus Cham&emorus 29, 63. 93, 99. > saxatilis 99. Rumex Acetosa 37, 100. » Acetosella 37. » domesticus 37. » obtusifolius 37. Sagina saxatilis 26. Salicine& 34. Salix 30, 34, 93. > arbuscula 35, 100. daphnoides 100- glauca 23, 35, 85. herbacea 23, 34. lanata 34. Lapponum 23, 85. myrsinites 85. phylicefolia 35. polaris 34. reticulata 23, 100. Saussurea alpina 21, 27, 29, 91, 99. Saxifraga 30. > adscendens 25, 29, 58, 94, 98, 100, 101. > aizoides 18, 61, 94, 100, 101. » cespitosa 26,57, 94,100,101. MISS R .WE VIEN » cernua 61, 94. » Cotyledon 26, 29,60, 94, 100. > nivalis 19, 58, 100. » oppositifolia 12, 18, 26, 56, 100, 101. > rivularis 18, 57, 100. > stellaris 59. > tridactylites 58. Saxifragex&e 56. Scutellaria 31. Sedum acre 55. > annuum 55, 94. Sibbaldia procumbens 63. Silenace& 51. Silene acaulis 18, 23, 25, 26, 29, 52, 93, 100. > inflata 18, 21, 29, 52, 54, 93, 94. > — rupestris 17. Siliquose 45. Solidago Virgaurea 21, 24, 91. Sorbus Aucuparia 101. Spirea Ulmaria 64. 100. Stellaria borealis 48, 94. » Friesiana v. alpestris 49. > media 25. > Nemorum 49. Taraxacdm officinale 10, 18, 20, 22, 25, 42, 92, 100, 101. Thalictrum alpinum 18, 44, 101. Trichera arvensis 21, 29, 88, 93, 94. > > isantha 88. Trientalis europ&ea 18, 20. Trifolium pratense 29, 68. > repens 29, 68, 101. Tofieldia borealis 29. Tussilago Farfara 22, 31. Umbellifer&e 75, 94. Vaccinium Vitis idea 23, 69. Vaginales 36. Wahlbergella apetala 51, 93, 94, 100. Valeriana officinalis 29, 87. Valeriane& 87. Veronica alpina 18, 81, 100, 101. 3 officinalis 100. » saxatilis 12, 18, 19, 100. » serpyllifolia 24. Vicia Cracca 21, 29, 64. Viola arenaria 46, 94, 100. > — biflora 12, 23, 25, 29, 30, 46, 80, 94, 95, 101. > Ccanina 8 montana 25. > — tricolor 47. » > 8 arvensis 47. Violace&e 46. Viscaria alpina 29, 53, 93. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 107 ( = Förklaring öfver figurerna. NA Tafl. T. > Fig. 1. Gymnadenia conopsea. AA blomma från Dovrefjell (950 m), sedd underifrån; n» nektarns höjd i sporren. Sporren är betydligt kortare och vidare än hos £, som är en från H. MÖLLERS »Alpenblumen» hemtad afbildning af blomman, sedd underifrån, i Alperna. Fig. 2. ÖOczyria digyna. AA en blomma i naturlig ställning med blommande märken, sti; anth de ännu oöppnade anthererna; sep yttre, pet inre, ännu något slutna kalkblad. £ blomma i börjande han- stadium; två antherer, anth, äro tömda; märkena äro ännu friska; pet de inre, nu utspärrade kalkbladen. Fig. 3. FRumex domesticus. Blomma, sedd snedt underifrån, vid - blomningens början. sti märkena, som blomma; anth de oöppnade anthererna; sep yttre, pet inre kalkblad. Fig. 4. Polygonum viviparum. A honblomma af allmännaste slaget; sti de stora märkena; rud ståndarrudiment. £ hermafrodit blomma med vidöppen kalk; sti de små märkena; a öfverblommad, b ännu ej fullvuxen ståndare. C honblomma af mera sällan före- kommande slag; rud ståndarrudiment; blomkalkens form öfverens- stämmer med B. Fig. 5. Koenigia islandica. Blomma med öppnade antherer, poll, som inpudra märkena sti; ov fruktämnet, n de relativt stora honungsglandlerna. Stark förstoring. Fig. 6. Ranunculus glacialis. En smärre blomma vid han- stadiets början; a! ståndare i blomning, a? oöppnade sådana; sti de ännu outvecklade, tätt hoppackade märkena; sep foder-, pet kronblad. Fig. 7. Ranunculus pygmeus. A en af de större blommorna; alla ståndarne blommande eller öfverblommade, poll, utom tvenne, anth; endast några märken börja vissna. £ en af de smärre blommorna; halfva antalet antherer samt alla märkena blomma. Fig. 8. Ranunculus hyperboreus. a pistill före dess blomning; b densamme med blommande, ljust guldglittrande märke sti, som be- röres af en mjölig anther poll; fil dennes ståndarsträng. Fig. 9. Ranunculus auricomus. AA en normal, nästan regel- bunden blomma af medelstorlek. HB, 1—5 en serie allt smärre och slutligen till ståndare öfvergående kronblad; 1 ett normalt kronblad från fig. Å, an honungsgrop å insidan; 2, 3 smärre sådana; 4, 5 ännu 108 LINDMAN, SKANDIN. FJELLVÄXTERNAS BLOMNING 0. BEFRUKTNING. smärre och med pollensäckar i kanten, det senare på insidan kupigt; 6 en ståndare från insidan. Fig. 10. Banunculus nivalis. A blomma i längdsnitt, börjande hanstadium; anth ännu oöppnade antherer; sti de öfversta, skrump- nande märkena; sep foder-, pet kronblad. B ett kronblad från öfver- sidan, s de två långsgående, ihåliga svulsterna, n nektariet, som är naket. Fig. 11. Arabis alpina. Öfre delen af en af de yngsta blom- morna; anth, poll ståndarknapparne, som just öppnat sig; b de två lägre ståndarne, som äfven blomma. De 4 högre anthererna ses vända mot märket sti; pet kronblad (de två främre borttagna). Fig. 12. Viola biflora. A en normal blomma af största stor- leken; sti märket. B£ en smärre blomform, hos hvilken de 2 sido- stälda kronbladen, rud, blifvit förkrympta. C en ännu smärre blomma, der äfven det främsta kronbladet förkrympts; denna blomma står på öfvergång till kleistogami och är autofil. Fig. 13. Geranium silvaticum. A en hanlig blomma med rudi- mentära pistiller sti; nn honungsglandler. B en honlig blomma af minsta storleken jemte ett kronblad, naturlig storlek. Fig. 14. Melandrium silvestre. A honblomma i längdsnitt (nat. storlek), första blomman på ett stånd; ov fruktämne, sti märken; rud små ståndarrudiment. 8B£ hanblomma (nat. storlek), första blomman på ståndet; pistillrudiment saknas; vid blommans uppskärande hafva ståndarne st trängt ut åt ena sidan. C ståndarsamlingen uti B, som är symmetrisk och vid frigörandet från hyllet böjer sig uppåt; pet ett af kronbladen. Tal IL Fig. 15. Stellaria borealis. Pågående blomning. anth! de 5 yttre, längre, upprättstående ståndarne; anth? de 5 inre, utåtriktade; poll öppnad anther i beröring med ett af de långa märkena; sep foder- blad; » de yttre ståndarnes honungsafsöndrande baser. Fig. 16. Cerastium trigynum. A blomma under pollenkastningen. a de tre ståndare, som öfverblommat och böjt sig ut från pistillen; b två andra, som ännu ega slutna knappar; de öfriga äro starkt mjöliga och befinna sig i beröring med de långa märkena. B ett af märkena uti samma blomma; på papillerna ses pollenkorn. CC märket i en äldre blomma, hvars alla ståndare öfverblommat; stiftet har be- tydligt förlängts och nya papiller hafva uppkommit nedanför de äldre; å desamma ses ett groende pollenkorn vid p. Fig. 17. Wahlbergella apetala. A en af de mera honliga blommorna, sedd snedt ofvanifrån, ej ännu fullt utvecklad; cal fodret (endast konturen tecknad), pet kronbladens ännu inrullade skifvor; anth de ännu slutna anthererna; fil deras strängar; ovar fruktämnet; sti de utbredda, med utvecklade papiller försedda märkena. B samma blomma fullt utvecklad (blommans axel står i detta stadium ännu horizontel); cal det långhåriga, blott i sin spets öppna fodret, pet de uppräta, men under blomningen knappt utbredda kronbladsskifvorna; BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 6. 109 sti de med pollenkorn öfversållade märkena (några af de främre stån- darne och två kronblad äro aflägsnade). C märke från blomman uti Å. D en af de mera hanliga blommorna; cal det relativt kortare och trängre fodret; pet de uppräta och utbredda kronbladsskifvorna; anth ståndarne, som nå öfver märkena sti (främre ståndarne och kronbladen aflägsnade). Fig. 18. Silene acaulis. A honblomma af minsta storleken, B d:o af största. C hanblomma med pistillrudiment, rud. Fig. 19. Viscaria alpina. A hermafrodit blomma; anthererna öfverblommade utom en; märkena blomma (sti). B honblomma med längre märken än ÅA samt rudimentära ståndare, rud. Fig. 20. Bhodiola rosea. A en nyss öfverblommad honblomma, B hanblomma med 4 små pistiller. sep yttre, pet inre kalkblad; n nektarier (hos A likna de stora gula kalkblad); ov fruktämne; anth antherer. l Fig. 21. Sazxifraga oppositifolia. A, B blommor af det större slaget; D kronblad af desamma; C blomma af ett smärre slag; £ dess kronblad. A har ännu ej utvecklad krona, men befinner sig redan i honstadiet; stz de blommande märkena; B£ befinner sig i börjande hanstadium; anth! öppnade, anth? oöppnade ståndarknappar; märkena äro ännu friska (rosenröda). C är nära blomningens slut. sti märkena, som här nå betydligt högre än ståndarne; pet ett åt sidan viket kronblad. Fig. 22. Saxifraga rivularis. En ej fullt utvecklad blomma, som dock redan befinner sig i honstadium. honstadiet»); den hufvudsakliga tillväxten har egt rum i stiftets nedre del, nedanför delningen. Äfven här ses pollenkorn på märkena. Fig. 50. Trichera arvensis. En blomma ur de honliga korgar, hvars alla blommor likna strålblommor (främre kronfliken är bortskuren); rud ståndarrudiment. s Fig. 51. Petasites frigida. A—D blommor ur de hanliga korgarne; E—G ur de honliga. — ÅA en diskblomma från en hankorg; a ståndar- knapparne; sti den långt utskjutande pistillens stora, klubblika märke; cor blomkronans bräm. B£ samma blommas märke, starkare förstoradt för att visa de två olika slagen af papiller; p pollenkorn. 8" papiller från ett annat märke; de nå en betyligare längd och äro flercelliga. C en kantblomma ur hankorgen, rent honlig; sti märket, cor kron- brämet. D samma blommas märke; p pollenkorn. — £ diskblomma ur honkorgen; a rudimentära ståndare, cor kronbrämet, sti märket (här 3-flikigt); F kantblomma ur honkorgen; sti märket, cor det starkt reducerade kronbrämet (jfr C, cor). G samma blommas märke. dt NR beh a Pos p Yr Å & SÅG - Aa 4 Oo Bih till K.Vet Akad. Handl.Bd.12, Afd. TIL'N C.Tindman ad nat. del. JE S : Ia & = = = VARS - = = AA a Vv Va 1 ' vy må ( . i; ' 4 1 NN ' I i I | f , på - pe I I - v ' A gt Kär > - . Bih till KVet Akad. Handl.Bd. 12, Afé. IIL.N2 6. ANNE - é 3 ö i Sv Spnssvnar FAN IPS ; Hi lj ” ; 5” Hy Ört Uitlrå HAMHUHHdH4n HU ul ie it ut 0. Iindmar adna de Lith W. Schlachter Stockholm. 26; Bih till K.Vet. Akad. Handl Bd 12 Afd II.N = å = [20] 3 = [ac fr = Oo [20] = = SJ CO. Lindman ad nat. del. & cc - 2 = DI z S go] 3 = 3 a) ol 3 2 < Lane | = sm Lith.W. Schlachter, Stockholm. ad nat. del. C. Lindman BIHANG TILL K. SVENSKA VET.AKAD. HANDLINGAR. BAND 12. AFPD. HI N:o 7. OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION AF ALFR. CALLMÉ. MED EN KARTA. MEDDELADT DEN 8 DECEMBER 1886 GENOM V. B. WITTROCK. STOCKHOLM, 1887. RT OINIG- Te Bi OK TUBIYG CIESENR TEST: P. A. NORSTEDT & SÖNER. U I 14 IL i f j | il vt AR hl = anAaf-RAMI9LE BOR CN NT SEEN IE. FÅ 1 MATADE YA SUM IENEAEN | a a På RN ONE ve HUN IEA åk Som bekant har sjön Hjelmaren de senare åren varit före- mål för ett storartadt sänkningsföretag, hvarigenom enligt den uppgjorda planen sjöns yta skulle sänkas med ej mindre än 6 fot. Då Hjelmaren i allmänhet är rätt grund och stora om- råden så vid de långgrunda stränderna som å de många grun- den ute i sjön blott lågo några få fot under sjöns spegel före densammas sänkning, så var det gifvet, att genom denna ganska mycket af den forna sjöbotten skulle komma upp i dagen. Det borde då vara af intresse i botaniskt hänseende att under- söka den under bildning varande vegetationen å dessa nyupp- ståndna områden, ett intresse så mycket större, som många af de nya öarna skulle komma att ligga rätt långt från närmaste gamla land. Sommaren 1886 erhöll jag ändtligen tillfälle att förverk- liga min sedan ett par år tillbaka hysta plan att få egna någon tid åt botaniska undersökningar på Hjelmaren. Under halfva Juli och hela Augusti månader kom jag nämligen att vistas 1 trakten af Arboga, ungefär en mil från Hjelmarens norra strand. Under denna tid företogos upprepade exkursioner ut på Hjelmaren, hvarjemte jag 1 början af Oktober erhöll tillfälle att företaga ännu en färd till Hjelmaren. Några ord öfver traktens geografi och geologi torde ej vara ur vägen. För bättre orienterimg medföljer en kartskiss, kopierad efter Sv. Geol. Undersöknings kartor med de af sänk- ningen föranledda ändringar, som mina iakttagelser gifvit vid handen. Dessa ändringar gälla Hvalön, hvars östra ända blifvit förlängd med den med densamma nu sammanhängande Inre Frankholmen, samt Grundholmen, hvars forna tre holmar nu bilda en enda, medan vid dennas sydspets en ny holme upp- stått, hvarjemte de nybildade små holmarne och skären vid Ileen, Nyckelgrunden, Tjuran, Foderön och Balgbergen utsatts 4 CALLME, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. å kartan. Nyckelgrundens läge har endast ungefärligen kunnat bestämmas, men de öfriga torde ha blifvit försatta på i det närmaste sin rätta plats. Hjelmardalen är i det stora hela mycket enformig. Be- stämmande för densammas bildning äro dels tre i ost—vest gående bergåsar, dels flere nämnde riktning vinkelrätt skärande rullstensåsar. Bergåsarne förete alla den egenheten, att deras norra sida tvärbrant höjer sig öfver den framförliggande låga slätten eller vattenytan, medan den södra långsamt sluttar ned och upplöses i en mängd enstaka små kullar, skilda af mellan- liggande små sjöar och kärr. Den nordligaste af dessa åsar är HKäglan, skiljemuren mellan Hjelmar- och Mälar-dalen. Denna eger i hög grad nyss nämnda skaplynne. Medan man t. ex. under färden från Ar- boga söderut på en vägsträcka af omkr. 5,000 fot kommer öfver 225 fot högre — från 23,7 fot öfver hafvet vid Arboga östra tull till 250,4 fot på åsens högsta punkt vid torpet Mot- gången —, måste man tillryggalägga öfver en mil fogelvägen för att från sistnämnda höjd sänka sig ned till Hjelmarens nivå, numera 73 a 74 fot öfver hafvet. En följd häraf är att norra Hjelmarstranden är låg och sumpig, sönderskuren i grunda dyiga vikar och flacka uddar, och det grunda vattnet utanför stranden afbrytes allt som oftast af större och mindre öar. Helt annat är förhållandet med den södra stranden. Denna bestämmes af de båda öfriga åsarnes mot norr vända slutt- ningar, är derför brant och skarpt begränsad samt med en tem- ligen enformig kustlinie. Hjelmarens största djup påträffas också 1 närheten af denna kust. Den mellersta åsen stryker fram strax söder om Örebro och begränsar sedermera Vestra Hjelmaren fram till udden vid Göksholm, der den försvinner. Den sydligaste åter bildar gränsen för Stora och Östra Hjelmaren. Mellan båda öppnar sig i vester den stora genom sänkningen bekanta Qvismare- dalen. Såsom en fortsättning af den mellersta åsen torde man med skäl få anse den inom kartområdet liggande Hvalön. Lång och smal med sträckning 1 öster och vester eger den fullkomligt samma karakter som åsarne; medan vattnet vid öns norra sida är tvärdjupt — ända till 30—40 fot strax vid stran- den —, är den södra stranden grund och omgifven af talrika småöar och skär. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 5 Af rullstensåsar finnas inom området tre. Vestligast ligger den stora Lungersåsen, som bildar den långt utskjutande Lun- gers udde samt fortsättes på Hjelmarens botten, uppdykande i öarne Gåfven (ell. Gåfören), Grundholmen och Vinön. Östli- gare stryker en mindre ås fram förbi Järnäs by å Hästnäs udde. En fortsättning af denna är antagligen de båda Nyckelgrunden. Den tredje åsen går i Langö tvärt öfver Fröshammarsviken och bildar den s. k. Alhammars udde, vid hvars spets ett lång- sträckt lågt, delvis under vatten ännu befintligt ref betecknar dess väg på sjöbotten. Dessa rullstensbildningar äro ej de enda spåren efter is- tidens verkningar inom trakten. Käglans södra sluttning be- täckes öfver stora vidder af krosstensgrus. Flyttblock och rullstenar äro mycket allmänna och träffas ända långt ut i Hjelmaren. Så är den söderut från Foderön uppstickande Röknhällan ett enda väldigt flyttblock. Större och mindre stenar betäcka vid den norra stranden äfvensom söder om Hvalön Hjelmarens botten till den mängd, att de göra sjöfarten på sina ställen rätt farlig, t. o. m. för kustboarnes små lätta båtar. Af hvad beskaffenhet de nybildade öarne äro, kan man då lätt föreställa sig. De ofvan nämnda af öfver vattenytan upp- skjutande rullstensåsryggar bildade bestå af mer eller mindre finkornigt grus, och äro på sidorna ofta kantade med större stenar. De öfriga åter äro, så vidt jag varit i tillfälle att se, en- dast stenkummel. Blott sällan ligger grundberget bart, och då alltid endast på någon mindre fläck, det öfriga är betäckt med stenblock. I de flesta fall höjer sig öfver vattenytan endast en massa öfver hvarandra vräkta mindre eller medelstora, sällan större, kantiga eller afrundade stenar, mellan hvilka någon gyttja under tidernas lopp nedfälts och nu jemte ruttnande qvarlefvor af grönalger och spillningen efter sjöfogel lemnar näring åt den uppspirande unga vegetationen. HEljes består fyllningen mellan stenarne af sparsamt grus. Vid skärets rand och i vattnet utanför detsamma äro stenarne vanligtvis störst, inåt bli de mindre, så att skärets högsta delar ofta intagas af ett grofkornigt grus. Åtminstone är detta fallet med flertalet af de högre och större skären. Skär med annan beskaffenhet än det nu nämnda af rull- stens- och krosstensgrus har jag ej påträffat. Med slutet af innevarande år ha fyra år gått sedan Hjel- marens yta första gången sänktes. Ehuru arbetena för sänk- 6 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. ningen påbörjades redan år 1878, var det nämligen först år 1882, som man på sjelfva julaftonen öppnade Hosgree vid Hynde- vad och derigenom sänkte Hjelmarens yta 4 fot. Ännu vid slutet af år 1884, då den artikel i Örebro tidning skrefs, ur hvilken jag hemtat ofvanstående uppgifter, hade sjöns höjd ej undergått någon vidare förändring. Enligt upplysningar, som beredvilligt lemnats från Sickelsjö gårds kontor, är emellertid nu i Okt. 1886, då detta skrifves, vattenståndet i Hjelmaren 6 fot och 4 tum under Arninge märke !), hvadan sänkningen nu kan anses fullbordad. Sänkningen af de två sista foten har enligt benägen uppgift från arbetschefen kapten Laurell skett så småningom under loppet af försommaren detta år. De högre belägna partien af de nyvunna områdena genom- lefde sålunda vid mitt besök sin fjerde sommar såsom fast land, medan de lägre delarne åter först denna sommar blifvit lämpade att mottaga en landvegetation. Skilnaden i växtlighet mellan de båda åldersklasserna var också, såsom i det följande skall visa sig, mycket tydlig. Särskildt var detta märkbart i de fall, der skär at större och mindre höjd öfver vattnet lågo bredvid hvarandra. Medan de högre och derför äldre skären egde en om ej individrik, så i många fall dock ganska artrik flora, voro de lägre och yngre alldeles eller nästan alldeles utan vegetation. Äfven på ett och samma skär såg man ofta nog en skarp gräns mellan det bevuxna öfre partiet och den nakna strandremsan. De skär, hvilka jag undersökt och för hvilkas vegetation jag 1 det följande skall redogöra, äro: 1:o. Ett litet lågt skär Hed sidan af Ålhammars udde; 2:o. Tvenne SER strax söder om Hästnäs gård, det ena söderut, det andra vesterut från holmen Heen; 3:0. Nyckelgrunden, tre skär, ett större och två mindre, de båda senare liggande omedelbart intill hvarandra; 4:0. Holmen Tjuran och fyra i dess närhet söder om Hvalöns östra ända liggande skär; d:0o. Ett större skär i sundet mellan Hvalön och Foderön; 6:0. Ett mindre d:o vesterut från sistnämnda ö; 7:o. En grupp af ej mindre än 14 skär, belägna söder om Balgbergs- eller Rättikholmarne, cirka 6,000 fot norr om Hvalön; ') Detta är som bekant ett i Arningeberget vid Hjelmare Kanal redan år 1757 inhugget märke, som tjenat som nollpunkt vid bestämmandet af medelvattenståndet före sänkningen. BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND. 12, AFD. III: N:0O 7. 7 $:o. Ett litet lågt skär utanför Hästnäsudden midtför egendomen Lilla Sand; samt slutligen 9:o. Grundholmen och 10:o. Essön. De båda sistnämnda äro jemte Tjuran egentligen ej att föra til samma kategori som de öfriga då deras högsta partier äfven före sänkningen höjde sig öfver vattenytan och derför bära en gammal vegetation. De skola derför få sitt eget kapitel. För jemförelses skull vill jag redogöra för deras flora. De undersökta nybildade öarnes antal är 27 (eller 28, om den nya holmen vid Grundholmens södra ända medtages). Af dessa saknade vid mitt besök 5 all vegetation. Två, som vid mitt första besök likaledes saknade växtlighet, hade vid mitt andra besök i Oktober redan hunnit skaffa sig sådan, hvarom vidare här nedan. Då sammansättningen af vegetationen å dessa öar antag- ligen kommer att under den närmaste framtiden rätt mycket förändras, torde det vara af vigt att de nu undersökta öarne ånyo under de närmast följande åren undersökas. För detta ändamål äro detaljerade uppgifter å hvarje enskildt skärs flora af nöden. Jag meddelar derför här nedan mina under som- maren uppgjorda förteckningar öfver de växtarter, som bilda vegetationen å de undersökta små holmarne, för att derefter öfvergå till de allmänna iakttagelser jag kunnat göra. I. Skäret vid Ålhammars udde !). Litet och lågt. HEgde endast ett par groddplantor af Tussilago Farfara L. samt ett blommande stånd af Hordeum distichon IL. Undersökt 18 Juli. 1 De undersökta skären äro å kartan betecknade med rödt. En + angifver de mångåriga arter, som å skären vid tiden för min undersökning ännu blott egde vegetativa skott. Arter angifna med spärrad stil förekommo i större antal individer. Af de öfriga funnos endast några få exemplar på hvarje lokal. Fans af arten endast ett exemplar, är detta särskildt angifvet. 8 CALLME, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. II. Skären vid Heen. Dessa skär äro större och högre än föregående och ha varit höjda öfver vattenytan sedan 1882. Skäret 1 — söder om Heen — undersöktes den 1 juli, skäret 2 — vesterut — den 18 juli. På skären funnos: MatrveaTia VROdOTG Te ooseascv ana oo ae ass ERE STEEN Låg och grenig, något påminnande om formen mari- tima L. Sene evo sel tal tess Tk .. 220 I ORON IA ORRARES RNA På skäret 1 mycket allmän, fans på skäret 2 endast i ett exemplar. Gnaphalium uliginosum L Fulago: montana Tia berbastog:döoarmni ANAR Tussvlago Farxfiärae harar NN Mycket talrik. Exemplaren tillhörde två åldersklasser: en fåtaligare, omfattande dem, som redan blommat och hvilka således, då arten behöfver minst en hel vegetations- period för vegetativ utveckling, innan den kan utbilda blommor, måste ha grott redan sommaren 83 eller senast våren 84. De flesta individen voro unga groddplantor, som uppkommit hösten 85 eller möjligen våren 86. På skäret 1 voro de gamla exemplaren temligen talrika: på skäret 2 kunde jag ej räkna mer än 3 sådana, omgifna af en mängd unga stånd. Cirsum lanceolatum (IL) (Blommande)-..--ss score. sor SSTSENTEE Do DACUStre (Mo) iossossnos tes AA NSENS NINNA SONCRKUS (AT VERSUS, Ti, sosse cebossosr per sd te EES E EE ESS Blommande. På skäret 1 ett par, på 2 ett enda stånd. Tragopogon pratensis L. (Ett enda stånd, blommande)-.....---- OT:EP 'V8LGLC OR UM Ja sanera dogmer SJ SA EES EAA TI SANN 2 Ett och annat stånd. På ett ställe en hel mängd in- divid. Taraxacum officinale (WEB.) WiGG. (Blommande)-..........----- Galiwm palustre L Myosotiws: palustris: (IG). ROTH. mccccoocsg ss EEE Skäret a 2 =E + | + + | + + -— + | + + + a er + + — | + + = + + + | + + — BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 9 | FSD MTG RAR ONA BC LSE ST I Uf SA EE EA Blommande. Stånden låga, enkla, fågreniga. På en | stam räknade jag två årsringar. | JEN ERNER To BUK DATA AS SARS ENN ER rr SA EE x » FOU Iis Ar RTOT ISAR RNE Wamackvum.sceleratun (I1.) TH. PR, ooommmomsoocrsesssecionoceseose | Ett par stora, yfviga stånd, med en rikedom på blom- | mande grenar från rothalsen. MANS ae mn BP ar ust er (IYBXSSNs:-ss-oscesoroonlooceroesssreoccsion | GET OGVLRE ROD ET GVA UN Ål m sa sed öeneegpe anse sor er de Sd sress i etrga Ett par exemplar med endast blad, ett tredje blom- | mande. METE NvuunvEd guafvetenva (15) ER oo osrsssssse-rocrssersas so rscoreressserers | EP ON Van UTV GUSTUf OVAN össossteorssse-sssensrsnnerskorsorsosn nt » TOR EVO SÅ Ur ER AR SN SE SE EAA ER ARSA » JD CR MG AE Lo mare or ERS SA SARA LE AES SES EASIT BEN Alla tre arterna blommande och mycket allmänna. NR UR AE Ae da Co TE a nn on a a mm oa SR ost bef I En enda liten telning. Re AA GES Go Te a a rm ee moder dertssessbestonrsörbe Ett stort och yfvigt stånd med en massa refvor, men utan blommor. JOHN WRSISAIR0 Ab S Att SE stR AG fr SERA FENA RA Ett enda litet stånd. PO lVygonuwm lapathifoltum ATT a sdössseorossoseosbo seb desbilot » STIXVOBUMARATS EN) Så neg. ove. AR ar » JE [OTOKR OD ODD Sorceress SE FASA EES EEE TISSIANDES På skäret 1 mycket talrika, sällsyntare på 2. INU BAR FOP EONL ls LISTE NNE SURA NEN SA RAE SE På 1 mycket allmän, grof, ända till 4 fot hög. På 2 endast tvenne stånd. Blommande. de mR doc aRN: (BloOmMmMANAG) soo o-sbocoe-rersecnssnoccarensor isdans ssn > JFÖFURER MR DO DUET HSE ERE SNINENER IE NNE Ra ENN Några !/,—1 fot höga plantor. > RJTNIAAR (CDT MS AE ARISTA E San Ar KNARK VS Som föregående. LS GU Gren ERE EA RS ONE a EEE Oe EN Sn OA Sa Ett enda exemplar. Skäret JL 2. + + — | + + + — | + + | + + and + — är + + + + + — + — | + RN + + RAN + + + är | + —— är | är fö ol | = ör 10 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. I Skäret | | 1; 2. || EC Betula albå, Iis, so—-kpsssodstosön- sön SENARE [ET + | Som Populus. | | a Alnus' glutinosa (1.) GZ2RTN.s---soso-ec00 55 See SEEN ene | FÖRE | 3—4 tum hög. | Juncus" arTieula bus Jas voodoo esse eseb ooh rr EE RSS = + En enda. Juncus compressust JAGQu- ET eos är År SCIRPUS PA LUSEP US! Ääeo ooo neonsdesoss soon oas SE SERENA + + (F) Carex Wwestearig Ms ooo oss EAA Ffa EA | Ett par exemplar blommande, ett par andra med endast | | blad. | + Garex paåniced Ti. (l) :s-o..ss-0oossousossarossoosossonssss sosse KRA fe a » - Goodenoughir J: GAYX. m-sssooosunrosssurssssrosssssasssse SS + — Ett enda exemplar. | Secale .Cefeäle Tis --oooosorosseseronr 90 asERs 25 sonas anser SENS = — Ett enda stånd. Pod trvoralis i missonsoesesdsdesnsdossanksanssrsn As AA + + Glyceria fluttans (1:.) Ri BResooossoss-seoossssoo=o-essossoossonsbsss sd AN Ett enda litet stånd. | Aqgrostis: alba Iis ocossssserssesåsusssesessssrossssssessssssstsra ASIAN = är | » CUNMNA Co, ec octedokran ds gå SAS ESS ERAN + — Baldingera arundinacea (L.) DUMORT: sossoosssossessssosssssssonosas är = Funaria hygrometrica SIBTH: sc!scssssssono-ss=somor oss rk fen + Marchantia. .polymorpha Tay -.s-S-0s-.155. LIE FIER I TITTA + + Båda, särskildt den senare, ymnigt fruktificerande. | Derjemte fans på skäret 2 en liten tufva af en ung, ej bestämbar ormbunke, möjligen Polystichum spinulosum (RETz.). Båda skären egde således tillsamman 51 arter, af hvilka 26 voro gemensamma, 14 förekommo endast å skäret 1 och 11 endast å skäret 2. III. Nyckelgrunden. 1. Det närmare land liggande skäret (a) är det största. Dess högsta parti torde ligga 3—4 fot öfver vattenytan och består af en liten gruskulle. Å denna stodo spridda på det nakna gruset följande växter: q BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 7. 11 Plantago major ,L. Ett enda stort blommande stånd, Fragaria vesca L. d:o , fruktbärande och med långa refvor, "= Rubus ideus L. En liten buske, utan blommor, Urtica dioica L. Ett stort exemplar, blommande, samt + Saliz Caprea L. Några alnshöga enkla eller fågreniga buskar. Sjelfva strandremsorna voro nakna. På det mellanliggande området funnos följande arter: Bidens tripartita L. Två stånd. Artemisia vulgaris L. Ensam. Blommande. ISenecio silvaticus IL. d:o. Gnaphalium uliginosum IL. » silvaticum L. Ett enda stånd. Med blomknopp. "Tussilago Farfara L. Intet stånd hade ännu blommat. + Cirsium lanceolatum (1L.) Scor. Ensam. fade Ö arvense (L.) ScoP. Af båda endast bladrosetter. Sonchus arvensis L. Hieracium vulgatum FR. () Tarazacum officinale (WEB.) WiIiGcG. Dels unga stånd, som ännu ej blommat, dels äldre med sedan försommaren qvarsittande vissnade blomrester. = Solanum Dulcamara L. I allmänhet ännu ej blommande, liten, dels enkel, dels fågrenad. Ett stånd blommade. Plantago major L. Ett blommande stånd. Ranunculus flammula IL. Batrachium sceleratum (L.) Tu. FR. Ensam. Nasturtium palustre (LEYSS.). Stellaria media (1.) CYRILL. Ett enda stånd, med talrika radiärt utgående, nedliggande grenar och mycket breda blad. Sagina procumbens L. Ensam. = Ribes Grossularia L. Ett enda litet exemplar. Epilobium angustifolium IL. > palustre L. < Fragaria vesca L. Polygonum lapathifolium Arr. » Persicaria L. Ensam. > Hydropiper L. d:o 12 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Polygonum dumetorum L. Ensam. (") RBumexrx acetosa L. Ett stånd blommade, ett par andra saknade ännu blommor. + Saliz pentandra L. >» > Caprea L. Juncus bufonius IL. Ett par stånd. + Carex vesicaria L. Poa pratensis L. Ett enda yfvigt och riktblommande stånd. Avena sativa L. Ensam. Alopecurus geniculatus L. Ensam. Summa 36 arter. Undersökt den 1 Augusti. 2. De båda bortre skären (b) undersökte jag dels samtidigt med det föregående, dels den 5 Oktober. Skären skiljas genom ett några tiotal fot bredt och knapt mer än fotsdjupt sund, äro sålunda egentligen att betrakta såsom ett enda, ett lågt (högst 11/, fot öfver vattnet) smalt sandref, på sidorna liksom de öfriga kantadt med rullstenar. Vid mitt första besök saknades all växtlighet så när som på några vid stenar i vattenbrynet fästade alger. Vid mitt andra besök hade redan en liten flora börjat bilda sig, be- stående af på det större skäret 7 och på det mindre 2 arter; åtminstone en af dessa uppträdde rätt talrikt. Så när som på Senecio vulgaris blommade ingen, och äfven af denna blom- made blott ett par exemplar. Fröen till dessa växter hade antagligen förts dit af fiskare. Vid mitt senare besök stodo nämligen en mängd kräftburar uppradade å det större skäret. Vegetationen bestod af: Senecio vulgaris L. 3—4 exemplar på det större, deraf ett blommande, ett enda på det mindre, likaledes blommande. Ett exemplar hade blifvit afbitet och bladen sönderbitna an- tagligen af foglar; på detta hade från rothalsen utvecklats flere korta knopplika skott. Sannolikt kom detta stånd ej till blomning förr än följande år. Taraxacum officinale (WEB.). Talrikast, träffades i 10 3 12 exemplar, alla på det större skäret. Några voro rätt väl BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD: HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 13 utvecklade och hade sannolikt grott redan på försommaren, andra voro mindre försigkomna. Galium aparine L. Två stånd på det större skäret. Det ena mycket ungt, egde hjertblad och två bladpar samt två små grenar ur hjertbladsvecken. Det andra något större. Epilobium angustifolium IL. Ett tumshögt stånd på det större skäret. Epilobium montanum IL. 5—6 exemplar på det större skäret, ett enda på det mindre. Alla voro mycket unga, tums- höga och något deröfver; vid basen sutto alltid två för öfver- vintring ämnade sidoskott. Rumer acetosa L. Ett enda stånd på det större skäret, rätt försigkommet, med 3 bladrosetter. (Poa sp?). Ett par små tufvor af ett gräs, sannolikt af nämnda slägte, växte på det större skäret. IV. Skären i trakten af Tjuran. Söderut från Hvalöns östra udde och den forna Inre Frank- holmen ligger en grupp små holmar och klippor, af hvilka endast en, Tjuran, till en del af sin yta är gammal, alla de öfriga ha uppstått genom sänkningen. Af dessa undersökte jag fyra. Det yttersta — å kartan betecknadt med 4 — består nästan uteslutande af en öfver vattnet föga höjd klipp- häll och saknade vid mina besök all växtlighet. Af de öfriga besöktes skäret 2 den 1 Augusti och den 5 Oktober, skären 1 och 3 först sistnämnde dag. Skäret 1 bestod af en omkr. 5 fot öfver vattenytan sig höjande klippa, omgifven af en lägre strandremsa af vanlig natur — krosstensgrus och rullstenar. Skäret 3 bestod också delvis af en klipphäll, men mycket låg och utmed dennas inre kant låg skärets högsta punkt, ungefär 2—3 fot öfver vattenytan, bildad af groft grus och stenar. Skäret 2 bestod uteslutande af stenar jemte något grus. Höjden öfver vattnet som föregåendes. I klippspringor på skäret 1 funnos några väl utvecklade och blommande (fruktificerande) stånd af Artemisia vulgaris L. Solanum Dulcamara LT. och Rubus ide&eus L. 14 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. s Skärens vegetation i öfrigt var inskränkt till de högre delarne af krosstensgruset. På den lägre strandremsan fans endast en och annan nyss uppkommen planta af Taraxacum och Epilobium montanum. Vegetationen bestod af: Skäret. AR RN ES Bidens tripartita Mu. Py .—5 so ==. 0023 Ag EN — | —! + Matricaria Nodora I osccsc-tssss nr ATEN Fl +! — Samma form som den å Heenskären förekommande. ISEN ECT” Vi8COSWS Tse 2005 oc a LE IE PR a eagle mdr KANSKE =] + 22 Ett enda mycket stort och rikgrenadt stånd å hvar- dera skäret. Blommade ännu den 5 Okt. på smågrenar från de äldre grenarnes nedre delar. SEneeio” vulgaris Ms )EtEL os po daf oe dt ort SARA KA SNI + |— | — Gnaphalvum UNigROsUWNE Äg oooooeoooseoeo rss EET SRESTIRIINN + I + ll + EUAJO MONCANA Mioysoe sesbessasoosennkns res Nor os ASS SNES KKNN EN TUESESWAGO FORS AM Män, once so sade nssåt soc Ar AS SINN | IE se RES (CE) Cirsuwm tanceotatim (ILJ)ISCOPS b). occctess ssd ASSD ENN + |1— |) + CT PALUSCFe (Iis) SCOPA tocecoene dan 02 da sus SALAS — | —- | + » Gr VENSE (I), KO OPogssscce rer san od osant STEFAN ES js BN fa I några få exemplar. C. arv. i ett enda stånd på | skäret 2. — De båda på skäret 3 förekommande arterna bestodo ännu endast af bladrosetter; på de öfriga skären | funnos åter äfven blommande individ. HierxaciumAuriewlopIii ses dbitudlitrgsl de SR — |] —]| + » umbellätunm: Ii, ost All bess ol got SA AIR — I — | + ' () Tarazacum officinale (WEB.) WIGG. ") ....sooooccmn +! — | + På skäret 3 växte stånden — 30 å 40 till antalet — samlade på en fläck, gyttrade intill hvarandra. De flesta voro unga, som ej ännu blommat. | (ERSTA TIL ORES NAN SG) Ae SEE RA 2 tr Pr EN td nd aa + lil + tl + » TRA DYR SSR RKS SE NA RE AR Ae — I + ll — Myos0tis palustris, (Ii), ROME assessor — GL | SO CAN wni ING LC MATA Tas rn AA AT EE + | + ll + | Scrophularia nodosa L. 3) SERNER RER DA Ta I na + 1 =) + ") Förekom äfven (i strandvegetationen) å holmen Tjuran. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. III. N:o 7. 15 Skäret. TING: ME TONTTG ORON OMC ÄN Sass sur om c senere ss Suns eran ccs rene di LSE — | + Ensam, ung, ännu utan blommor. "7 UR Br DE AS EE ADA TRON NEN SEE SS NR ÖT Som föregående. Batrackuwnm sceleratum (1L.) TH. FR.osvmonnmossmcct==cs==see eco + | + (CEAPONERTSOTG JOE F MR RAN Ab FE SENS EIA AN er, RT re + | — Ett enda stånd. — Denna art förekommer spridd och teml. allmän utefter Hjelmarens stränder. Nasturtium palustre (LEYSS.) ").......-- Par AEA SE agn + | + Malackunm aguaticum (L)) ER; )usosstsooncmcocs Pe AN on + | + SAG Ub RNE dig (MIN CYRINTA ocddos dis eoeoeltioenocbosesseiooror SN (KERO EANTUR DU IG GUNT soo noccsrocosorscosorodencoessresnoncrccsssr ec sol (PARTI FBR IV Ses EAA ASLITRN ASEAS SET SARA SS ENA ERRNRAN AR + | — AE GG au BRASS AT ooo neon esrens + | — Blommande i rätt stora exemplar. Förekomsten af denna art är så till vida märklig, att iag under ett par dagars undersökningar af Hvalöns och närliggande större | öars flora ej på dessa träffade den. Fröen till densamma måste således hafva blifvit öfverförda från fastlandet. Möjligt är emellertid, att arten förekommer på Hvalön, , | ehuru den undgått min uppmärksamhet. Eka e Huka AN guwstifOL Vu ae oda e oss esss-s-srs sessensssssrerrn- cn + | + » FD TE TRÖG OSA DE) RER PERS ör SAN 2 SARS IENR ARV + | + » (PIANIST ba GRS Tu SRA ceeA SEE 0 (LR OO ET SENSE + | + Af alla tre arterna. särskildt af Ep. montanum funnos den 5 Okt. i mängd unga plantor, som ännu ej hunnit utveckla blommor. Några af dessa hade nämnde dag börjat blomma, men de flesta torde ej komma till blom- ning förr än nästa år. RSKR SE (VC WP UR UA oceanen oc nor såna ot nen sans sp os ses sdSsEL — | + På skäret 2 fans en och på skäret 3 ett par små plantor. På den gamla delen af Tjuran stodo några ut- vuxna gamla rönnar. SEDIN HD TNT AEA NA BA BT RR > 14 No RESER NAR AR SRA RES > DULPTLBIS UID 9 Fe ARA ER BS VA aa RA AR 00 Län Bran SSE + |) — > JET) GROT DR Fra ESA CA ANA FREE är 2 ROME (BORK bg SSR ARE RE 0 SNS Arn Br + !1— +) Förekom äfven (i strandvegetationen) å holmen Tjuran. + + + + + + + + + 16 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. FS Skäret. 36 | SI | Populus tremula Laossomoeeeeseress seessesnnsnnnnnnn enn nosen —) | | + Salix Caprea RN AES AAA SS AF IB etta alb TR NE AAA NAN + | —] + Små buskar. | Alismä Plantägo, i. =osoooossssotosorass-2 RR LSE EASIT SINAI + 1-1) — | Juncus articulatus L. ------ AE RER ISIN IR EAS BARE Aa anno oons — I +) — | » bufonius L. Ensam. — | +!) — | ÄT ATER: VesSTCARUA Mäss) =S SERIE TESEN ERNA FET MIA SITER ERS MAREN UREA | FEPyaisp., > Jött enda exemplar cS355sSssssegtrekeeereeterne — |] —] + | + Phragmites communis TRIN. Dito somooomosssseseosessesen fä | Alopecurus' geniculatuwsib:: "DitoIskeIsee —!] +] — Af den 48 arter omfattande floran å dessa tre skär voro sålunda endast 12 gemensamma för alla tre, 2 arter voro gemen- samma för skären 1 och 2, 10 för 1 och 3, 3 för 2 och 3, men saknades å det resp. tredje skäret. 7 arter förekommo endast å skäret 1, 6 uteslutande å 2 och 8 allenast å skäret 3. Skäret 1 egde 31 arter, skäret 2 23 och skäret 3 33 arter. V. Vid Hvalöns vestra udde. Något söder om öppningen af sundet mellan denna udde och Foderön ligga ett par skär, af hvilka jag den 1 Augusti undersökte ett. Skäret var af samma natur som de öfriga och temligen lågt, 3 3 4 fot öfver vattnet. Dess flora bestod af: + Artemisia Absinthium L. Senecio viscosus L. Ett enda exemplar. » vulgaris DL. Dito. > silvaticus IL. En form med rätt stora strålblommor. Gnaphalium uliginosum IL. Filago montana L. Ett enda exemplar. = Cirsium lanceolatum (1L.) Scor. : > arvense (L.) ScoP. Blott bladrosetter. Tusswilago Farfara L. +) Förekom äfven (i strandvegetationen) å holmen Tjuran. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD.' III. N:o 7. 17 Crepis tectorum L. Ett enda exemplar. Taraxzacum officinale (WEB.) Wi6G. Galium palustre IL. Myosotis palustris (L.). Solanum Dulcamara L. Batrachium sceleratum (L.) TH. Fr. Ett enda stånd. Cardamine parviflora IL. Nasturtium palustre (LEyss.) DC. Malachium aquaticum (1.) FR. Epilobium angustifolium L. » pla luv stre ll. Polygonum lapathifolium Arr. > strictum ÅLL. > Hydropiper L. Rumex acetosa L. Blommande. + Saliz Caprea L. + Carex vesicaria L. Poa trivialis L. ÅAgrostis vulgaris WI1iTH. Alopecurus geniculatus Ii. Secale cereale L. Ett par stånd. Summa 30 arter. VI. Vesterut från Foderön. På föga afstånd från nämnda ö ligger ett litet, lågt — knappa två fot öfver vattnet — skär, undersökt den 5 Aug. Af skärets vegetation förekom endast Tussilago i större antal individ. Alla öfriga arter — med Tussilago till antalet 9 — funnos blott i ett eller par exemplar. Vegetationen bestod af: Bidens tripartita L. ” Tussilago Farfara L. " Tarazacum officinale (WEB.) WIiGG, + Solanum Dulcamara L. Nasturtium palustre (LEYSS.). Epilobium palustre I. Polygonum lapathifolium ATT. = Populus tremula IL. " Saliz Caprea L. [a 18 CALLME, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. VI. Skäret utanför Lilla Sand. Äfven detta skär, beläget på något afstånd från stranden utanför gården Lilla Sand på Hästnäsuddens vestra sida, var litet och lågt och hade likt det föregående först genom Hjel- marens sista sänkning kommit öfver vattenytan samt torde derför lämpligast nämnas i sammanhang med detta. Vegetationen hade vid mitt besök den 23 Augusti nyss kommit upp, och bestod derför ännu endast af bladexemplar. Af hvarje art funnos blott ett eller några få individ. Skärets innebyggare voro nedanstående 6: + Tussilago Farfara L. = Taraxacum offietnale (WEB.) WiGG. + Batrachium sceleratum (L.) TH. FR. + Epilobium angustifolium L. Ett enda stånd. + Populus tremula L. Dito. = Poa sp.? En liten tufva. VIII. Balgbergen. Ungefär 1 medelpunkten till den stora fjärden mellan Lungers- och Hästnäsuddarne ligga två små holmar, Rättik- eller Balgbergsholmarne. På något afstånd söder ut från dessa fans före Hjelmarens sänkning ett stort grund, det s. k. Balgbergsgrundet. Genom sänkningen ha dettas högsta partier kommit öfver vattenytan och bilda nu en hel liten låg skärgård af ej mindre än 14 större och mindre skär, om- gifna af talrika ur vattnet mer eller mindre uppskjutande lösa stenblock. Af skären ligga, såsom synes af kartan, sju samlade i en klunga och det åttonde på föga afstånd. De återstående äro åter mera skilda från hvarandra och från dessa sju. De båda största skären, skären 5 och 2, hade äfven den största floran, bestående af resp. 56 och 30 arter. Af de öfriga låg fertalet tillräckligt högt öfver vattnet för att tillhöra den första åldersklassen. Några få lågo emellertid med sina högsta punkter lägre än två fot öfver vattenytan. Vegetation saknades å dessa helt och hållet, såsom förhållandet var med de små skären 7, 10, 11 och 12. På skäret 9' funnos endast ett par unga plantor af Tussilago, och på skäret 4 växte föl- jande 7 arter: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 7. 19 Bidens tripartita L. " Tussilago Farfara L. " Taraxacum officinale (WEB.) WIiGG. + Solanum Dulcamara L. " Rumex acetosa L. = Populus tremula L. Poa serotina LIL. Skäret 2 består af tvenne genom ett litet näs förbundna delar. Af dessa är den mindre, nordliga äfvenledes att räkna till andra åldersklassen. Å detsamma funnos 15 arter, af hvilka fyra ej förekommo å skärets större äldre del. De 11 gemen- samma arterna voro: Bidens tripartita L. Gnaphalium uliginosum IL. ” Tussilago Farfara L. " Taraxacum officinale (WEB.) WiGG. Galium palustre L. > Solanum Dulcamara L. Nasturtium palustre (LEYSS.). " Epilobium angustifolium IL. > palustre L. Polygonum lapathifolium Ait. och + Betula alba L. De fyra skärets norra del ensamt tillhörande arterna voro: " Lycopus europeus L. " Epilobium montanum L. Polygonum strictum ALL. och " Salig Caprea L. Å de återstående skären — 1, 2 (med inräknande af nyss- nämnde endast å dess nordliga del förekommande arter), 3, 5, 6, 8, I och 12 — var vegetationen mycket omvexlande och visade högst få gemensamma arter. För besparing af utrymmet sammanföras emellertid här nedan förteckningarne öfver alla 8 skärens floror. 20) CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. NA mn Bidens tripartita Jmooooomosssssoo- > Fanaecetum muwlgare Ja, asper (13) Am SIS ee (repas, tectorum Jas.s5lt Serra aren son see Hieraeium Auwriculaä L..--.---s-o.ss-- ssk, DE | » Aacbuum, Jae: Rat TSE RATAS (Tvenne former, enl. lektor S. ALMQVIST.) Taraxracum officinale (WEB.) WIGG.-.. Leontodon auwtumnalis-L. =msoosossssssee snor nn Galvum spaluwstre la, s=5Srses nn eseesaa SS Myosotis: palustris (15) s55-ISSSSee ee Mentha arven8ts Jisoocsooc-o=a-s==-sc ao FES SK LATER UNC Ops, EUTOPCCUST ITaE EESSAENESSAaS amivun purpaurewm Justsst esse Solanum DU ecamMmärea IR... So.:3oo.. 2 Veronica sewcelata MAS 1310 13 BUIN Plantago umajor Mu) = 25235 SIS MM Leasa Ranunewnws YE lammule 200-20 AE » Tepens Jar IANA JAG Dae Batrachiium sceleratum (L.) TH. FR. -...---- Card amimnen par VORE NIT cc cn SEEN Ear Nasturtium palustre (LEYSBS.)..---------- SNUTEN EE KUNA år EE ESSB Malachium aquatieuwm (L.) ER. oo ooooooo---- Stellaria media (L.) CYRILL Cerastium vulgatum IL Sk äret Matricaria ANNPAOR0 äs oooccsosssss sosse | Som på öfriga lokaler endast ett exemplar. | > SälsäbrensTI. MO LEANIIKRERS » Sol gar s ae SL ENN RER | Gnaphalium uliginosum Le mssmesesese-------- | > arvense. (L.) SCOBIAI AE TLLAINE eo TT Le + |— SER =E Es + 1 — ER NE SE Sajt —| + ONE +) + + | + FR 3.| 5.| 6. | 8|9.|12. Ra Pe —I Fl —I—|I—/|— —I+!1l—-l—I—!— + 1] —|— FÖ SD fäst lästes een te = FREE =) pu YET FIURFIRSATSE SETS —I Fl —-l—/—|— st kff NE ct NEN YET AE = ERE IERIE sa 2cn | ögat] RE RE ot if Lab | NEN I ++) +!—|— EN ng ED ES Fit) tl) +) +) + SR SER NE —l—|—!1—|—|+ EES ER EE ls RER TR ONS EA [ET +) +)]—-)—-]+)— —!I +] —-l—-I—!— +l+l +) ++) + 23 ER | SER ES (ER +l + —-—!—]| + FE EN EN Sa SR BIHANG TILL K: SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 12. AFD. III. N:O 7. 21 Saginra nodosa (L;) FENZL:.o.oooooo-esos>>=--->- IOMA PII RAKAT ro TEESE ETEN ISIN TAS Epilobium angustifolium DL. ossooo----- » UDI FO KA TR FRAMES Or SORURN > MKuWsterel a SSE JEMTEKSENFOGE DETT DR SE EES RNE RS Ar Trifolium medium (L.) HUDS. soooo0moonmno--- få » |öSNOTPEE KI TOR AE PR Fb RN Polygonum amphibium IL. ")uomssosoooooeesen- nn » läpathifolium AIT. sooso..-s--- > JHAPRSLAD kd TENSTA TE » SLAVE VANA ATsliR sc soclbase on brons ons 2 Fly ropiper Issosssovsvsosssnor » IDG UT Av bg ESR IE ARE NNE MWGeGO SAN ög Bes sso Bores koner i kons an RNE GE VOTE AE vass des sea eo od ooo esktarn no na MER WAS IGN E MU ka lid... dioooo Boon USAlED Fp äta NdT a Jiao -stor spoon sn teonno non ETOD (CE fr BS RE SEE TNE Sr 7 FINER CIN ET COA listade oo oo segrar sck soon soon os sn = TEEN TN DE SEAN SON AD VI NE AA + Alnus glutinosa (L.) J. GZRTN. soo... ADS TT Ct0 uber OAS ESSEN SES ET SAN SSA SKADIL GISSUR E LC NWUEGUS ig on iolosree sees una decae RADE soc AN tare slog SANERAS AA SE Neck teNoeremtena ste Sen INA EUNTRAYSCLeRO NI ooseorceoeercecresesnere en BET ARNR EA GU OR TS ESR EE EDEN EE KL IHA NGA Vr RANE SAR SRA AA LYSER ENG Ag EEE SENAT a ee NPA ONA DS SAS Sr Or NEN ne AlOPECUTUSLJENICUlAGUS. Li, -ossosnosoomorenononno> SHUNNDASID TITO TAR FETA AASE en | + Baldingera arundinacea (L.) TRIN. oo... "= Polystichum spinulosum RETZ.......o..ooo--- Marchantia polymorpha IL..ooosoosesserononnnn nn SIksalI-e 6 1,1]:2. | 30] 5.66: 8] 9. | | | any Je rn är a NS sto län IS ER ene nd Se Sön (ES ER sa EE —I— Il —lI +! —-!I—I— SN ENE SNNEENE NE =E SF Et TEA ER ETS ES ER —Il—Il—Il 1 —I—1I1|— RENEE EE Gr EE ET —I—!I—I+!I—!—1|— I-II —!l tl —- +! — — +l—-|+|—-!—)]— +) +i—- ++) +) + I +tl]—-l—-l—/—!— SS ER ER ESA EE ET AN NN ANNE la le ENE —I]—|]—-I + !1—-]—1— 2 ER ER EL Nn Sa lan ES a SNES ME EST ep MENS SR SE SA EE FS Ej ol FEL för] ag a Fl! —I—!I—|— EEE NEN MSE] ER [Fog | EE BEN fs | 6 er] RS rg a fö FE SSE = TS SL ra IN NET ") I båda fallen den uppräta landformen. -— 2. 22 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Den fora, för hvilken nu redogjorts, består af inalles 71 arter, så fördelade, att skäret 1 räknar 20 arter, > 2 » 30 » SE) EG ERE RA > - > 5 6 > 6 2 20 » » 8 » 21 » » 9 > 16 » och Så fr SSR BR (he | Af huru olika beskaffenhet vegetationen var å de olika skären synes bäst af nedanstående tabell: | | | Hd | Arter, gemensamma med 2] kn — — — st. andra skär. 3 miska arter. | : | | 21785] AMS Nea | | | Skäret 1-egde- slots 1 4 [EG fr 3 | 2 | I 4 f9 | 20 sol År Era Sas fraal fana) ra 2 3 [a RA föne v foretae Soc oll äl jan et er 2 3-1---2 2-2 | +) 9nra at fbr IPPYESET Se kok ka 18--) 18:1..-4-1---5-] PBNLINSNE ENE GNISE st | I a eten PRDG 2 sdf SM FOT kt ESR LE 2 31 — red JSBRA RIAA RON ER seglar ag Per Tees 2] — Fk ASA EG ia för Porv Pe ES 5 JAR EE 15 FR hä 1 ER 1 a ba kn a | Af gruppens 71 arter voro sålunda endast 9 gemensamma för alla skären, 1 art fans på 7 skär, 3 på 6, lika många på D samt 5 arter på resp. 4 och 3 af skären, hvaremot de arter, som blott funnos på två skär, voro 15 och de, som endast funnos på ett enda, ej mindre än 30 eller nära hälften af hela antalet. Balgbergen undersöktes den 23—24 Augusti. Innan jag går vidare, torde det vara af intresse att lemna en jemförande artstatistik öfver de nu genomgångna skärens floror. Såsom redan är nämndt, äro de undersökta nybildade skärens antal 27, af hvilka 5 saknade all vegetation. Af de återstående 22 egde 7 mindre än 10 arter hvar. Ett skär egde endast en art, 2 skär egde hvardera 2 arter, 6 arter funnos på ett, 7 arter på hvardera af två och slutligen 9 arter på ett BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. HI. N:o 7. 23 skär. De på dessa 7 små skär påträffade arter voro samman- lagdt 17 till antalet, oberäknadt två obestämbara gräs; 8 af dessa eller ungefär hälften förekommo blott på en lokal. De allmännast förekommande voro Tussilago, som förekom på 5 af de 7 skären, Taraxacum på 4 och Populus tremula på 3. Femton skär egde en flora, hvars arter till antalet öfver- stego 10, vexlande mellan 16 och 56. På dessa skär före- kommo sammanlagdt 102 arter. För alla gemensamma voro endast 6 arter (eller 5,88 proc.): Tussilago, Solanum Dulca- mara, Nasturtium palustre, Epilobium angustifolium, E. palustre, Polygonum lapathifolium; Taraxacum och Polygonum Hydro- piper förekommo på 14 skär, Salix Caprea på 13, Galium 'palustre och Carex vesicaria på 12, Gnaphalium uliginosum och Cirsium lanceolatum på 11 samt Bidens tripartita, Malachium, asp och björk på 10 skär. Hela antalet arter, som voro gemen- samma för 7 eller flere af de 15 skären, uppgick endast till 22 eller i procent af hela antalet 21,59 proc. Deremot uppgick antalet af de endemiska (= blott på ett skär förekommande) arterna till 32 eller ungefär en tredjedel — 31,37 proc. — och af de på två skär påträffade till 18 (ER SNprocN På fem skär, nemligen skäret 2 vid Heen, Nyckelgrundet a, Balgbergen 9 och 12 samt skäret vid Sand, förekom en egendomlig, blomlös, gräsliknande växt, som trotsat alla mina försök att bestämma den. Möjligen är det en Eriophorum (då E. angustifoltum ROTH.). Ta Exemplar af växten ha lemnats till Riksmuseum. Slutligen vill jag nämna, att den omtalade Polygonwm lapathifolium Arr. ej är den under detta namn vanligen gående, på odlad jord allmänna formen, utan en från denna väl skild. IX. Tjuran, Essön och Grundholmarne. Såsom redan blifvit nämndt, äro dessa öar deri olika med dem, för hvilka i det föregående redogjorts, att deras högsta partier äfven före sänkningen höjde sig öfver vattnet och der- för bära en gammal vegetation. Dessa äldre delar äro alltid skarpt afskilda från den ynvgre strandafsatsen. De stenblock, hvaraf de liksom de nybildade öarne och Hjelmarens mindre öar i allmänhet bestå eller hvilka åtminstone finnas vid dess 24 CALLMÉ, OM DE' NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. stränder, ha vid öns kanter under tidernas lopp skjutits samman och bilda mer eller mindre tydligt utpräglade stenvallar, hvilka emellanåt. såsom fallet bland andra är med norra ändan af Yttre Frankholmen vid Hvalön, höja sig några fot öfver det innanför liggande landet och mycket påminna om murarne vid våra gamla s. k. vikingaborgar. Den hufvudsakligen verk- samma byggmästaren härvidlag torde isen vara”). Strandområdet är af samma natur som å de förut skildrade skären: -krosstensgrus med i större eller mindre mängd in- blandade större stenar. Grundholmarne bestå som ofvan blifvit nämndt af rullstensgrus. Tjuran. Denna söder om den forna Inre Frankholmen belägna lilla holme består af trenne skilda partier. Det mellersta äldre partiet bildas af några väldiga öfver hvarandra vräkta flyttblock. Vid detta kummels östra och vestra sidor ligga holmens nyvunna delar. På den vestra sidan sticker grund- berget upp i dagen, glattslipadt och genomdraget af stora sprickor; äfven på den östra framträder det, men är här till största delen täckt af krosstensgrus. Holmens mellersta parti bär några medelstora löfträd. Vegetationen bestod vid mitt besök den 5 Oktober af: Holmens vestra. Mellersta, äldre. Östra parti. Bidens tripartita L. | Senecio vulgaris L. Tussilago Farfara L. | Tussilago Farfara L. I Cirsium lanceolatum (L.).| Cirsium lanceolatunm (L.). = Täraxacum officinale. (Ett enda exemplar.) | Galium palustre L. Galium palustre L. Galeopsis Tetrahit L. | Solanum Dulcamara L. | Solanum Dulcamara L. Scrophularia nodosa L. | Serophularia nodosa L. | ”) Jfr beskrifningen till Geologiska Undersökningens kartblad >Ar- bogar, sid. 12. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 25 Holmens vestra. | Mellersta, äldre. Östra parti. | Nasturtium palustre LEYSS. Epilobium angustifol. L. » montanum L. Rubus ideus L. Polygonum Hydropiper L. + Betula alba L. (En och annan ung planta.) Chelidonium majus L. Ribes Grossularia L. Sedum acre L. Lythrum Salicaria L. Sorbus Aucuparia L. (Tre medelstora, gamla träd.) Rubus ideus L. Potentilla argentea L. | Polygonum dumetorum L. (Rätt talrik, blommande.) | Plantago major L. | | Nasturtium LEYSS. palustre Malachium aquaticum(L.); Sagina procumbens L. Sedum acre L. Epilobium angustifolium. montanum L. > palustre L. Polygonumlapathifol. AIT. > HydropiperL. > dumetorum L. + Rumer acetosa L. Salix fragilis L. (Ett stort träd.) Salix cinerea L. (En liten buske.) Betula alba L. (Två träd.) Alnus glutinosa (L.). (Ett enda träd.) Festuca ovina L. Poa serotina L. (Derjemte några mossor och lafvar.) (Ett enda exemplar.) + Salix fragilis L. (En enda liten planta.) " Salix caprea L. (Som föreg.) + Betula alba L. (Unga plantor.) + Carex vesicaria L. Poa serotina L. Åvena sativa L. 26 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Sammanlagdt således 36 arter. AT dessa blott en gemen- sam för alla tre delarne. Af midtelpartiets 14 arter hade en- dast 6 spridt sig till de yngre delarne, 4 uteslutande till den östra och en uteslutande till den vestra. Med undantag af denna sistnämnda återfunnos alla å vestra sidan befintliga arter äfven å den östra. Essön. Å denna utanför stranden vid Essmyr belägna lilla holme — ej att förvexla med den stora ön af samma namn i vestra delen af Hjelmaren, en mil från Örebro — utgör det äldre partiet en ungefär 10 fot öfver vattnet höjd liten platå af rundad form och med tvära kanter, bildade af stora kringnötta rullstensblock. Nedanför denna forna strandvall utbreder sig en mångdubbelt större låg strandremsa af grus och stenar. Ons flora, undersökt den 31 Juli, räknar nedanstående arter: Å platån. På stranden. | Bidens tripartita L. Tanacetum vulgare L. Tanacetum vulgare L. (På strandvallen och på stran- dens högre, närmare denna be- lägna delar.) Senecio silvaticus L. Solidago Virgaurea L. Solidago Virgaurea L. (Som Tanacetum.) Tussilago Farfara. Cirstum palustre (L.) SCOP. Hieracium wuwmbellatum L. (Hieracium umbellatum TL.) | (På strandvallen.) Taraxacum oflicinale (WEB.) (Ett enda exemplar.) Galium palustre L. | Galium verum L. (CATE verum IL.) | (Som Hierac. umbell.) Campanula rotundifolia L. | Myosotis palustris (L.). | Galeopsis Tetrahit L. Galeopsis Tetrahit L. | Solanum Dulecamara L. Solanum Dulcamara L. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 27 Å platån. Scrophularia nodosa L. Ranunculus acris L. (Ett enda stånd.) Chelidonium majus L. Tilia europea L. Tätt med alnshöga, riktiga snår bildande buskar. Hypericum perforatum L. Sedum Telephium L. Epilobiwum angustifolium L. Rubus ideus L. Polygonum dumetorum L. Populus tremula L. (Ett enda gammalt delvis för- torkadt träd.) Alnus glutinosa (L.) J. GZERTN. (Ensam, stor och gammal.) Convallaria majalis L. Carex leporina L. (Ett enda stånd.) På stranden. Serophularia nodosa L. (Som Tanacetum.) Rammeulus Flammula L. (Chelidonium majus L.) (Som Hier. umbell.) Nasturtium palustre (LEYSS.) Geranium Robertianum (L.). (Som Tanacetum.) Hypericum perforatum L. (D:0.) Malachium aquaticum (L.) FR. Sagina nodosa (L.) FENZL. > — procumbens L. Epilobium angustifolium L. » palustre L. Polygonum lapathifolium ATT. > strictum ALL. » Hydropiper L. » dumetorum L. Rumezx acetosa L. + Salix Caprea L. += Betula alba L. Juncus articulatus L. + Carex vesicaria L. 28 CALLME, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Å platån. På stranden. vä —— — sr RR RR RARE Festuca ovina L. Poa trivialis L. | Avena sativa L. (Ett enda individ.) Åira flexuosa L. ÅAgrostis vulgaris WITH. Polystichuwm Filix mas (L.) ROTH. Marchantia polymorpha L. Inalles 49 arter, deraf 23 å platån och 34 (37) på den nybildade strandremsan. Af de förra hade 11 arter spridt sig ned på det senare området, tre af dessa hade ännu ej hunnit nedför den gamla strandvallen, men de öfriga träffades äfven i gruset å sjelfva stranden. Ett par af dessa, serskildt Solanum och Epil. angustif., som förekomma allmänt på alla unga land- bildningar i och vid Hjelmaren, kunna dock möjligen hafva hitkommit från andra håll. Grundholmarne. Före sänkningen lågo här tre små holmar i rad efter hvarandra, omgifna af ett vidsträckt sandgrund, som antagligen gifvit holmarne deras namn. Detta grund har genom sänk- ningen till största delen kommit upp öfver vattenytan och framträder nu som ett långsträckt, smalt, slingrande ref, krönt af trenne högre, med tätare vegetation och träd klädda partier, de forna holmarne. Refvets sydligaste del är genom ett sund skild från det öfriga och bildar en holme för sig. Såsom jag redan förut haft tillfälle påpeka, är hela bild- ningen att anse som en öfver vattnet uppstickande rygg af den stora Lungersåsen, som en dryg fjerdingsväg längre i söder ånyo uppträder och bildar hufvudmassan af den stora Vinön. Grundholmarne höra såsom allmänning under Mellösa för- samling vid Hjelmarens södra strand. Å den nordliga udden äro fiskarkojor uppbygda, som egas och tidtals begagnas af invånare i nämnde församling. Höraf torde förklaras före- komsten å denna del af flere växter, som saknas å de öfriga. Bland egendomliga företeelser i öns flora torde förekomsten af Lathyrus silvestris L. böra räknas. Arten växer på holmen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:o 7. 29 i flere stora och gamla individ, men saknas å den närmast belägna Hvalön, ej heller har jag träffat den under mina exkursioner vid Hjelmarens norra strand. Den lokal, hvarifrån den blifvit spridd hit, torde då näppeligen kunna sökas närmare än vid södra stranden. Besöken å holmarne utgå, såsom nyss blifvit nämndt, hufvudsakligen härifrån, hvarjemte strömmen i Hjelmaren, som naturligt är, går från vester till öster, från Göksholmslandet direkte till Grundholmarne och Hvalön!). En annan egendomlighet erbjuder vegetationen å refvets sydända. Här växte mellan 1—2 fot högt öfver vattnet en hel skog af Polygonum lapathifolium Ait. med underskog af P. Hy- anden L., den förre upprät och hög, den senare nedliggande. Då Polygonas frö sakna hvarje apparat för fortskaffande genom luften och de, efter hvad jag haft tillfälle att se, sjunka i vatten, torde uppkomsten af denna växtformation endast kunna förklaras genom antagandet, att frön till dessa växter från den forna strandskoningen å de små holmarne fallit i vattnet och förts utefter grundet, tills de sjunkit till botten, hvarest de med bibehållande af sin groningsförmåga hvilat qvar, tills genom sänkningen de kommo upp i dagen och kunde utveckla sig. En ytterligare egendomlighet, som fäste min uppsk het, var den, att hallonbuskarne, som på andra ställen vid tiden för mitt besök buro rikligt med mogna frukter, här nästan uteslutande visade förkrympta och förtorkade fruktämnen utan fruktbildning. Möjligen kan detta sättas i sammanhang med den märkbara frånvaron af insekter å holmarne. Grundholmarne undersöktes den 6 Augusti. Anmärkas bör kanske, att holmarnes yta å kartan möjligen blifvit något för stort tilltagen. Särskildt gäller detta den södra holmen. Å nedanstående förteckning ha de forna tre holmarne upp- tagits hvar för sig och skilda från det gemensamma nybildade strandområdet, då, såsom lätt synes, vegetationen å hvardera af dessa var mycket olikartad med den å de öfriga. Såsom 1 Ett likartadi förhållande iakttager man rätt ofta på nyssnämnde ö, Hvalön. Ursprungligen bebygd från Göksholm hörde den som utjord länge dit. Många af dess växter hänvisa också på trakten vid Göksholm som sin fädernebygd. Serskildt anmärkningsvärd i detta hänseende är Conium. Denna förekommer rätt talrik, men endast vid Vestra Gården å Hvalön. Vid gårdarne å Hjelmarens norra strand har jag ej sett växten, men vid ett besök sommaren 1884 vid Björksundet midtför Göksholm, genom hvilket segelledermr går, påträffades den vid dervarande fiskarstuga mycket allmänt. AS UPALPD UWUITN]USAIND = - (CT) 2098npvd UMASLAD | | ("Uu9IBA UBP -95 I93489INIO]q IPVUSSA o9puBIBAIBADH Nnuue PM) "TT DAVID OGPPSSNT JT DADSADA OGVJSSNI "TT DaunDÖAA Obppryog "TT vamvbuasg obvopwyog "TT Dawmvbug obppyog "TT DUDPUOW OBDJYT "JT wnsowrbiyn unyvydvug (pugas epua 210) "TT $suwobna ow2us "| SutDbGINA OWIUIS ("18[9Pp B4s3oU 5: purIJS LJ) is "TJ UNVYPUASQF DAISY | TE UPAYPUSQP DISVUIJP TT UNVIWUASQF DISUUIUP "TT ODbma unppovunp "TT 9tvbna ungpoovuvr ("29puv[ BSOTI2A 19119 UOUIA UBIJ Udu -uoxY UJII[FLJUY '"UOIBAH ed '98 geuung Zel d1prAa es 'sapeuYeg 'WESUH) "T DIY YvuowrnYyD « "TJ DLOPOWL DUDILLID MN "TE DLOPOUL DULDIWFD MN (pugas epua HT) "JT Unuwdyr -WDINIT UNUWIYPUDSÄLYT + "TT oNuvdug supr —— = H K = —=&—— nr-—-—-— .-n.— Å — S— ——- -- X - pv a,a nn n7r>-p pb 3m— nn :u9m[oqpuniIr '32 uap mo | :Dupos UI | I9pos uasvtogq »/u ud iz :DISLI Ju UI :u9uwogq 'p FI »uvou UI UIUOPIIHIA PUDLIS 2 oc 30 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. 2O URL VILI] OM te OM ISP en I 31 Od: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N ("aBtulle 2240) I PID022UuD] ObPPuDIT 'IeIdwaxa epua 214 "TT Suisnjvd SWUPMIPIJ & "TI DuDUDIINT UNUDPIOS (PULIS BPUId 723 IL UIE uap JV 'opuemmwolq rped) "I snodows sndooktT TI VDINRIUIJDÖ VULDIJINIS (HAM) 920urYfvwndvevuor (TEM) 27vuoYfbowuwnsvevuwjr ("mesuH) "TT tadsv snyduog Cpugas epua 19) "TOD ("T) 28Uu2auD UNASLUDT TT dLolvu obvgyuvig "TE Svi8nyDÅd SLVNINPIJ x "TT DSOPOU DUDIRYÅdDLIS (u9mjoq ejue3 up ed ue areuurwuge ILgq IBA q20o aprimo B223p td pau 23ue] Iis 4prids opeH) "TT Snsdvyr WndIsvQuaA TT DeADUDIPNT UNUPJOS "I 9e2snyvd uwnyvg "TT SYDPUUNIND UPPOJUVIT "JT «tadsv « "JT SWUIUD SNYIUOTG CT) 2148002218 Uungofora) 4 I snsdv UT WNIS DQ2A 4 TT UWnNLIA UNYDY Re aa AEEEESSEENENNENINNNNNNNNNINNNNNNRRRRRRRRRRRRRR RR -— "SSA (T) 21280a018 "oforag "TT SLUDÖPRA DUDUVT TE SYDUWUuNnynD UOPOFUOIT "IT DYOfipunro.s vnuvduv) 32 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. "TT a08nmd « ("puBds BPua IH) "JT Uunvyofiysnbuwp unmrqopnrda IT unmrjofiysnburv wrnrgqorda "JT a0snvd « "TT DUUDIYPS UIYRT "TT Dsopou Dwbvg "TT pPsopou Dubvsg "TT UnorgonRbv UnvIPIDW | TT UNDYDRDD UVADID NH (Copurwmolq fF '"mesum) "TT UPUDPYJLIGOR UPMUDLIJ | TT UVVUDIPLIGORT UPPUDPALIL "BS XUT AuISNYDÅUVUNYSVAT VSSKAT I09$n) vd UPS N "TT DeQvib SYNT "TT UNIDLAIFIDS UPVAIDADT | TI UNPPLIFIDS UNVYIDAJDPT "T inuwDr "TJ sSnopr snqna "rJ umnvVofasnbuv wungondg "rf 2.00 « "TT Wnvydarar unpas (NAVY) 2s0u0pud 'upupro NW "TT UmgDeofiod umdruvdkg "TT UVUDYJLIGOR] UMVUDLIJ JT salbvuv unvvuopioyog TT obvuifrixvg »ywmduwg "TJ snasDe ou "TT SnOpL SAN "TI DuuvdNnaNK SNQuos "rjumnvofasnburv unrnrgorda "TT DUDIYDS UPAYRT "TT 200 « "TT Unrvydarar wwnpas "TJ UPVUDYLLIQORT UVVUDLI DJ 'pBIJ BIILIPIE B105 IBÅ 2927 -” . Ch [Ve "TT Dädowm DN "TT DAQDIG SYYULANT, "TJ osabow umvuopryg "TAND (AMT) IIEY) "I Snpogpr snunipr "IT Daquabhav DINuwT "TT Sm8sDI NAN "I DWUDI DSORX "TT 2000 UNPIS (NAVY) 2SUu2Dded upur) an (CIBYSUG BIISLI BUS BISEN) TT DÄdowna DY "JT salvu unuopy24YD "TT obvafixvs Pmdunrd (CT) Snosuvyjup SYLaJ 33 "BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFbD. III. N:o 7. ("PuBgs epua 214) "TT DUVUDI SUYSOLÖP + (pueas epua 224) "TE DULVINSIV VIUPDI & ”T DaLdpI LYS & (UuBTuLV) "IT DmUwudu Snyndogp + (opuemuolrd '0:0) "TE DIQ2S0200D RIU ('1eldwaxa epua 224) "TT DSOR220 MOUNT + ('vuurue eprd) "I oddosphigp —« dv)” "TT snaopmovudb « "TT swuwud snunsadop ('UIPUBIJS BUTIOJ uap elev Joey ua ed apel -WBS 'Ie[dwaxa VIEN) | "NIUT SVWVUNUOD SIPVUDDLYT "TT SYDWNAL DOJ "TT SYDWU2 DOT "TJ sugdas um "TT DULDINSIV LIUVI & "TT SNAppnavuD Snunp "(IeSOQ BUS BISEN) "TT Pauw TYP TE DSLUDD 0 "TT Dipuppuad 2Yyvs ("pet I1098[2paw IH) "TT DPMMudwg sSnYndogp + "TT »ymudu snyndog "TI VO DIN TE PSO22v HUNT ; - "I vodydoapfigp «ot | 2 ET 34 CALLME, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. en femte afdelning har derjemte upptagits den nybildade holmen söder om den egentliga Grundholmen. Förteckningen upptager 71 arter, af hvilka den norra f. d. holmen eger 13, den mellersta 20 och den södra 18 arter; det nybildade strandområdet räknar 40 och den södra nya holmen 28 arter. Den senare har 20 arter gemensamma med den större holmens strandvegetation, de öfriga 8 saknas alldeles på nämnde holme. Denna senares strandvegetation har 30 arter, som ej återfinnas på någon af de forna holmarne. De forna tre holmarne ega endast tre för alla gemensamma arter (Chelidonium, Sedum acre och Rubus cestus). Gemensam för den norra och den mellersta holmen är endast en art, för den norra och den södra 4 arter, hvaremot den mellersta och den södra holmen ega gemensamt 7 arter, hvilka saknas å den norra. Fem arter finnas endast å norra holmen, 7 endast å den mellersta och 4 endast å den södra, utgörande i procent af hela artantalet respektive 38,5 2, 35 2 och 22,2 4. Af strandområdets 40 arter äro 10 gemensamma med en eller flere af de forna holmarne och hafva från dessa spridt sig ned på den nybildade landytan. De öfriga 30 ha kommit från andra håll. Södra Grundholmen egde 6 arter (21,4 25), som saknades å alla de öfriga undersökta nya öarne. De nio arter, som före- kommo allmännast å (resp. 15, 14 och 13 af) de senare (se sid. 23), förekommo äfven här. Af de båda arter, som träffades å 12 af de 15 äldre skären, saknades här den ena (Galium palustre). Gemensamt med endast ett af meranämnde skär egde södra Grundholmen 3 arter, af hvilka två (Geranium Robertianum och Agrostis canina) först träffades å de långt aflägsna skären vid Heen, men saknades å alla mellanliggande små öar. Båda funnos emellertid äfven på Hvalön, Geranium Rob. äfven å Foderön och Frankholmen. Den ofvan skildrade vegetationen företer, såsom af det föregående delvis redan torde hafva framträdt, i sin allmänna karakter flere olikheter mot hvad man eljes är van att se. En sådan olikhet är den fullkomliga frånvaron af ett sammanhängande växttäcke. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. III. N:0 7. 39 Blott i några få fall kunde man tala om ett åtminstone på smärre fläckar utbildadt verkligt sådant. Så var förhållan- det exempelvis med den omtalade Polygonum-»skogen» vid Grundholmens sydspets. Å holmen 3 vid Tjuran var ett min- dre område tätt bevuxet med Taraxacum-plantor; jag räknade ända till inemot 40 stånd på en yta af ett par qvadratfot. Tussilago visade också på fere ställen böjelse att sluta sig samman i täta grupper, hvarvid de stora bladen nästan helt och hållet dolde marken. MSärskildt var detta fallet med Balgbergsskäret 9. Eljest saknades hvarje ens tillstymmelse till samman- hängande vegetationstäcke. De enskilda stånden växte spridda ett här och ett der, och större delen af marken var alldeles naken. Mossor, som på liknande lokaler å fastlandet rätt snart betäcka hvarje ledig yta, saknas här nästan helt och hållet, och de båda arter, som å ett par skär iakttogos, växte äfven de endast i små fläckar. Orsaken till detta förhållande torde dels vara markens i de festa fall steniga beskaffenhet, hvilken ej tillåtit någon vegetation att uppspira annat än mellan stenblocken, dels och hufvudsakligen öarnes ungdom. Under den korta tid, som förflutit, sedan de först blefvo lämpade att bära en växtlighet, ha de hit komna växterna ej hunnit föröka sig tillräckligt för att fylla hela den upptagbara ytan. Men ha individerna godt om rum, så ha de också förstått att tillgodogöra sig detsamma. Rätt ofta visade de en frodig- het, en rikedom på grenar, blad och blommor, som man eljes knapt får se. Exempel härpå äro 1 det föregående an- förda. Om också gruset, som bildar öarne, ej 1 och för sig sjelft kan anses vara någon serdeles lämplig jordmån, är likväl dess yta tillräckligt försatt med ur vattnet fordom fälda närimgsämnen för växterna för att tillåta en yppig vegetation. En ytterligare egendomlighet i vegetationens sammansätt- ning är det jemförelsevis stora artantalet, jemfördt med fåtalet individer. De nybildade öarne äro i allmänhet ej stora, de hålla på sin höjd en 2- å 300 fot i diameter. På denna lilla yta rymmes dock en flora, som i medeltal räknar 20—30 arter och som, enligt hvad förut visats, 1 ett enstaka fall egde ända till 56 arter. Man jemföre härmed förhållandena på de äldre öarne! ”Tjuran, som har ungefär lika stor yta som de större skären, eger med såväl gammal som strandvegetation endast 36 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. 36 arter, den mycket vidsträcktare Essön och egentliga Grund- holmen resp. 49 och 63 arter. Yttre Frankholmen och Foderön, af hvilka framför allt den senare eger en i jemförelse med skären mycket stor yta och en mångfald af lokaliteter — äng, busksnår, små kärr etc. — beklädas af en fora, som enligt under sommaren gjorda anteckningar räknar alls om alls för den förra 83 och för den senare något öfver 100 arter. De nybildade skärens flora är då jemförelsevis ganska rik. Frön af en mängd arter ha på en eller annan väg kommit hit och här funnit en lämplig jordmån. År det emellertid som oftast beroende på en slump, om något enstaka frö kun- nat leta sig fram öfver den stundom rätt vidsträckta vatten- rymden och i grobart skick hamna på någon nybildad holme, så är det ännu mera osäkert, att flere frön af samma slag kunnat komma samma väg. Derför uppträda också de flesta arterna blott i ett eller par exemplar. Såsom särdeles belysande exempel förtjenar den södra nya Grundholmen att anföras. Af dess 28 arter förekommo endast 4 i större antal individ; af de 24 återstående representerades hälften eller ej mindre än 12 arter blott af ett enda stånd hvardera, medan de öfriga kunde uppvisa 2 a 3 exemplar för hvarje art. Samma var förhållandet med de öfriga skären. De festa arterna förekommo blott i ett eller några få individ, endast ett fåtal i större mängd. Dessa voro oftast sådana, som antingen — Tussilago, Taraxacum, Epilobia, Salices, Populus — genom sina för spridning med vinden afsedda frön lättare kunna föras från ett ställe till ett annat, eller eljes — Solanum, Nastur- tium palustre, Polygona — talrikt förekomma å de gamla strän- derna. Emellertid hade äfven dessa ursprungligen i de flesta fall uppträdt endast i ett mindre antal individ. Der t. ex. Tussilago och Taraxacum växte i större massor, voro ofta blott ett par stånd gamla, från andra håll inkomna, alla de öfriga voro unga plantor och hade synbarligen uppkommit af frö från de förra. Sak samma med Fpilobia. Vid de ett-åriga växterna, sådana som Nasturtium, Polygona, kunde man natur- ligtvis ej gerna afgöra, om de härstammade från »inhemska» eller »importerade» frön, men det är mycket antagligt att det åtminstone till stor del tillgått på samma sätt äfven med dessa. I sammanhang härmed står den omständigheten, att floran äfven på närbelägna skär var så högst olikartad, såsom tydligt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IlI. N:o 7. 37 framgår af förut meddelade artstatistiker. Ingen enda art var gemensam för alla och högst få för något större antal af de undersökta skären. Å dtlärd sidan kunde spridda stånd af en och samma art träffas på långt skilda lokaler, men saknas å mellanliggande områden. Särdeles märklig är i detta hänseende förekomsten af Senecio wviscosus. Denna art saknas ännu mig veterligt så i det landfasta Nerike som å Hjelmarens gamla öar. Enligt från kyrkoherden 0. G. Blomberg benäget lemnade upplysningar finnes den icke heller vild någonstädes i östra Hjelmartrakten, men har af honom blifvit utsådd i grusgropar inom Oja socken af Södermanland vid Östra Hjelmarens norra sida, och växer den derstädes numera ymnigt. Afståndet derifrån till de skär, å hvilka jag iakttog den, uppgår dock till dryga två mil i rak linie. På Hjelmarens södra sida närmare stranden saknas arten likaledes, så vidt jag vet. Utmed jernvägen har den dock spridt sig hela Södermanland igenom fram till Vingåkers och Högsjö stationer. Afståndet är här minst lika stort som det förra eller 2—3 mil. — Å det undersökta området träffa- des växten i fyra exemplar, ett på hvarje af fyra skär. Af dessa lågo två i hvarandras närhet vid Hvalöns östra ända, en god fjerdingsväg derifrån vid samma ös vestra udde träffa- des det tredje exemplaret, och först en half mil längre norrut växte det fjerde! Orsakerna till nu berörda egendomlighet i vegetationens sammansättning äro lätt insedda. Å ena RE äro afstånden till närmaste gamla land i allmänhet för stora för att tillåta en större mängd frö af samma art att föras öfver, å andra sidan är den tid, under hvilken skären varit blottade, för kort för att vegetationen skall ha hunnit bli likformig. Hvarifrån härstammar den vegetation, som för närvarande finnes på de nybildade öarne, och huru har den kommit dit? Svaren på dessa frågor torde i många fall ej vara så lätt funna. Dels hade doskil behöfts vida noggrannare undersök- ningar af vegetationsförhållandena å kringliggande gamla om- råden, än jag haft tillfälle anställa, dels fattas ännu mycket i kännedomen om de här förefintliga växternas lefnadssätt. Hvad jag kunnat iakttaga, skall jag emellertid meddela. 38 CALLMEÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Med afseende på härstamningsort torde man lämpligast dela de å de nya öarne förekommande arter i tvenne grupper. Den ena gruppen omfattar dem, hvilka tillhöra vegetationen å Hjelmarens strandregion och der förekomma ymnigt och allmänt, eller som i allmänhet ha sin växtplats på fuktiga ställen och i synnerhet stränder. Den andra gruppen omfattar alla öfriga arter. Till den första gruppen höra följande bland de i det före- gående uppräknade växter: Bidens tripartita, Matricaria inodora?), Tanacetum, Senecio silvaticus, Gnaphalium uliginosum, Tussilago, Cirsium palustre, Taraxacum, Galium palustre, Myosotis palustris, (Mentha ar- vensis), Lycopus, Scutellaria galericulata, Solanum Dulcamara, Scrophularia nodosa, Veronica scutellata, (Pedicularis palustris), RBamwmculus Flammula, Batrachium sceleratum, Cardamine par- viflora, Nasturtium palustre, Malachium, Sagina nodosa, Lyth- rum, Epilobium angustifolium, E. palustre, Polygonum amphi- bium, P. lapathifolium, P. strictum, P. Hydropiper, P. dume- torum, Rumex acetosa, Salix pentandra, S. caprea, S. cinerea, Betula, Alnus glutinosa, Alisma Plantago, Juncus articulatus, J. compressus, J. bufonius, Scirpus palustris, Carex vesicaria, C. Goodenoughii, Poa serotina, Glyceria fluitans, Phragmites communis, Agrostis alba, Alopecurus geniculatus, Baldingera, Marchantia. Af den andra gruppens växter tillhöra flertalet kulturerna, antingen som föremål för odling eller som ogräs. Sådana äro: Matricaria Chamomilla, Senecio vulgaris, Cirsium arvense, Sonchus arvensis, S. asper, Crepis tectorum, Galium aparine, Lamium purpureum, Ranunculus repens, Thlaspi, Stellaria media, Cerastium vulgatum, Spergula arvensis, Ervum hirsutum, Tri- folium hybridum, Polygonum Persicaria, Secale, Hordeum, Avena sativa, Phleum pratense. Ungefär samma härstamning ega de arter, som utan att i egentlig mening vara åkerogräs, likväl jemte ogräsen gerna ') Den på Hjelmarens stränder allmänt förekommande formen af denna art har låg, uppstigande, ända från basen grenad stjelk samt något köttiga bladflikar. Omkretsen hos dessa senare är i tvärsnitt mera run- dad än hos hufvudformen, undre sidan är obetydligt plattad eller upptill otydligt rännformad. — Då jag ej haft tillfälle att se Mat». maritima IL. i naturen, kan jag ej afgöra, huru mycket Hjelmarformen närmar sig denna. Omöjligt är dock ej, att de äro identiska, då i öfrigt rätt många hafsformer återfinnas i Hjelmarens växt- och djurverld. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:0 7. 39 röjningar, vägkanter, vallar och liknande lokaler, de s. k. ruderatväxterna. Till dessa vore att hänföra utom möjligen en och annan af de till första gruppen räknade, såsom Tara- xacum, Epilobwum ang., Rumex acetosa, följande arter: Senecio viscosus, Cirsium lanceolatum, Tragopogon, Plantago major, Sagina procumbens, Epuilobium montanum, Polygonum aviculare, Urtica dioica, Funaria. De återstående äro dels äng- och lundväxter: Chrysanthemum, Hieracia (utom H. umbellatum), Leontodon, Galium boreale, Veronica Chamcedrys, Plantago lanceolata, Gera- nium Robertianum, Ribes, Sorbus Aucuparia, Rubus idmeus, Fragaria vesca, Trifolium medium, Populus, Carex panicea, Poa pratensis, P. trivialis, Agrostis vulgaris, Polystichum. dels tillhöra de egentligen torra backar och hedar: Artemisia Absinthium, ÅA. vulgaris, Hieracium umbellatum, Gnaphalium silvaticum, Filago, Lepigonum, Rumegx acetosella, Ågrostis canwna. Af de undersökta skärens till 108 arter uppgående flora — om såsom nu skett, den södra nya Grundholmen medtages — tillhöra sål. 51 arter eller nära hälften (47,2 2) Hjelmarens strandflora. Ogräs och ruderatväxter bilda dernäst den största kontingenten: 29 arter eller något mer än fjerdedelen (26,8 4). Den återstående fjerdedelen utgör äng- och lundväxter samt några backväxter — resp. 20 och 8 arter. Den första gruppens arter förekommo äfven allmännast. De träffades 1 medeltal på 6,5 af de 16 större skären, medan åker- och ruderatväxterna träffades i medeltal å 3 och de öfriga oftast blott på ett enda skär. I allmänhet består de nybildade öarnes flora af sådana arter, som på alla kringliggande gamla områden allmänt och talrikt förekomma. Att då bestämdt angifva den geografiska ort, hvarifrån hvarje enskild art ursprungligen kommit, torde bli temligen svårt. I de festa fall får man väl antaga, att fröen till den nya vegetationen förskrifva sig från närmaste gamla land. För vissa sällsyntare eller eljes till sin utbredning egen- domliga arter torde man emellertid med större eller mindre samnolikhet kunna spåra deras härkomst. Jag skall härnedan påpeka några sådana fall. Chrysanthemum Leucanthemum L. Finnes på Hvalön, men ej å Frankholmen, Foderön eller eg. Grundholmen. Då den 40) CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. ej heller träffades å de närmare Hvalön belägna skären, blott å den södra nya Grundholmen, torde man få antaga, att den kommit dit söderifrån, från Vinön eller Mellösa-landet. Matricaria Chamomäilla L. Denna art saknas egendomligt nog på hela Hvalögruppen. Förekommer inom området på samma ställe som föregående och delar med denna säkerligen äfven härkomst. Artemisia Absinthium L. Träffades endast på det strax utanför Hvalöns vestra udde liggande skäret. Vid Vester- gårdarne å Hvalön, ej långt derifrån, växte arten rätt ymnigt, men saknades för öfrigt, såvidt jag kunde iakttaga, å Hvalö- gruppen. Antagligt är då, att den blifvit spridd från nämnde ställe. A. vulgaris L. Förekom på Nyckelgrundet samt på ett” af skären vid Tjuran. Det frö, hvaraf exemplaret å. förra lokalen uppkommit, hade antagligen genom fiskare förts öfver från Hästnäsudden. Ursprunget till de å senare stället före- kommande kan ej gerna sökas på Hvalön, då arten, såvidt jag kunde finna, fullkomligt saknades å nämnde och an- gränsande äldre öar. Man är då liksom vid ett par före- gående arter hänvisad att söka detsamma vid södra Hjelmar- stranden. Senecio viscosus L. Om förekomsten af denna art se ofvan. — På skäl, som delvis redan framstälts i fråga om förekomsten af Lathyrus silvestris å Grundholmen, är jag böjd att antaga, det äfven denna art kommit söder eller sydvest ifrån. Om arten förekommer på Vinön, känner jag ej; gör den det, så torde derigenom dess ursprung vara satt utom tvifvel. — Hvalön ed område hör i kyrkligt och administratift hänseende till Mellösa församling vid söka Hjelmarstranden. Med denna senare och särskildt med den närmast belägna Vinön stå Hval- öns innevånare i liflig förbindelse; härifrån hemta de sin post och sina förnödenheter, här besöka de kyrkor och skolhus, och hit begifva de sig, om de vilja söka umgänge med sina grannar. Med området kring Östra Hjelmaren åter står Hvalö- gruppen liksom hela den i mig undersökta trakten knapt i någon förbindelse alls. Äfven stora segelleden, som stryker fram i sundet mellan Hvalön och Elöstrarmg del berör ej sad Hjelmaren, utan böjer en god halfmil vester om Östra Sundet mot norr in i Hjelmare kanal. Detta jemte den förut påpekade omständigheten, att i Hjelmardalen enligt min erfarenhet syd- | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:o 7. 41 -vestvindar äro förherskande eller åtminstone de starkaste !), gör antagligt, att Senecio viscosus kommit söderifrån, ej från den förut nämnda växtlokalen vid Ostra Hjelmaren. Pedicularis palustris L. Förekom på nya södra Grund- holmen samt i strandvegetationen å den egentliga Grund- holmen. På Hvalön träffades den mycket sällsynt och endast 1 östra delen. Man torde då äfven för denna art få antaga en härstamning söderifrån. Lepigonum rubrum FR. Såsom förut blifvit nämndt, saknas denna art på Hvalögruppen. Den träffades på samma skär i trakten af Tjuran som Artemisia vulgaris och har sannolikt samma ursprung som denna. Polygonum Persicaria L. Denna art är ej så sällsynt i norra Nerike; som Hartman uppger i sin Nerikes Flora. Den före- kommer, ehuru sällan i större mängd, här och der inom den af mig undersökta trakten. Åfven å Hvalön finnes den på åkrar vid Östergården. Dess förekomst på ett par af skären kan då lättare förklaras. Ett af de medel, som verksammast bidragit att sprida vegetationen från de gamla till de nya områdena, är vinden. Ej mindre än 31 på de nya öarne befintliga arter eller nära 302 af hela antalet — 21 af 28 Synanthereer, Epilobia, Populus, Salices, alla med hårpensel, vidare Polygonum dume- torum, Rumex acetosa och Betula, hvilka ega ett eller annat slags vingfrukter — äro försedda med inrättningar för fröens spridande genom vinden. Att dessa flygapparater också gjort god tjenst, synes bland annat deraf, att många af dessa växter, såsom redan förut påpekats, höra till de allmännast och tal- rikast förekommande. Hvilken vigtig rol vinden i sjelfva verket spelar vid frö- spridningen, framgår mycket tydligt vid en jemförelse mellan alens och björkens förekomst å de nya skären. Medan den förra blott träffades å tre af de 16 större skären och i ett fåtal exemplar, förekom den senare å tio och talrikt. Då båda ') Bland annat yttra sig verkningarne häraf på sådant sätt, att öfver hela Nerikesslätten fristående träd ha stammarne krökta i rigtning mot nordost eller åtminstone grenarne starkast utvecklade i denna rigt- ning, svagast i den motsatta. 4 42 CALLMÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. träden växa lika allmänt öfverallt utmed Hjelmarens stränder, kan denna olikhet i utbredningen endast förklaras derigenom, att björkens frön med sina vingars och vindens hjelp mycket lättare spridas än alens nästan ovingade. Vända vi oss derpå till det andra af elementen, vattnet, så måste vi uppskatta dess betydelse såsom fröspridare i mot- sats mot luftens temligen ringa. Det är egentligen endast rinnande vatten, som får tagas med som en verksam faktor i fråga om fröspridning, ej sjöar eller andra lugnvatten. Äfven i dessa befinner sig visserligen vattnet i en strömmande rörelse, men denna är mycket för långsam och afstånden till land för stora, för att, då frön i allmänhet ega större specifik vigt än vattnet, hindra dem från att i förtid sjunka till botten. Deremot torde man få tillmäta vattnet i fast form eller såsom is en större betydelse för fröns transporterande. Med höstregnen stiger vattnet i sjöarne och kringsvämmar vegeta- tionen å de låga strandremsorna; när så kölden kommer, omslutas de öfver jorden befintliga vissnade stjelkarne med frö och allt af isen. Vid islossningen, hvilken som bekant i sjöar sker lika mycket genom drifis som genom smältning, ryckas isblocken lösa från stranden och ge sig med sin lefvande last ut till sjös. De kunna då med vårfloden föras långa sträckor och kastas ofta åter upp på land, innan de smälta. De medförda fröen befrias genom solens inverkan och komma efter vattnets sjunkande på det torra samt kunna nu gro. På detta sätt skulle jag vilja förklara den allmänna före- komsten af vissa strandväxter, såsom Batrachium sceleratum, Nasturtium, Malachium, Polygona, Carex vesicaria, m. f1., hvilka alla oftast växa vid eller nära sjelfva vattenbrynet. Många, möjligen alla gro först långt fram på våren. Åtminstone gäller detta Batr. sceleratum, hvilken är tvåårig (ej O, som Hn. Skand. Flora uppgifver) och hvars bladrosetter blifva synliga först mot medlet eller slutet af sommaren, samt de ettåriga strand- Polygona, hvilkas hjertblad i allmänhet ej sticka upp öfver jordytan förr än i början af Juni. Denna sena groningstid anser jag stå i samband med den omständigheten, att deras växtplats först efter vårflodens slut blir beboelig. Att den äfven tillåter en spridning af fröen med isens hjelp, sådan den ofvan skildrats, torde vara klart. Den näst vinden vigtigaste faktorn för öfverflyttandet af växtfrön till de nya områdena torde vara djurverlden. DARWIN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. III. N:O 7. 43 har genom ett bekant exempel!) visat, i hvilken stor omfatt- ning denna öfverflyttning kan ske genom vattenfoglar. Att sådana äfven 1 fråga om Hjelmarens nya öar gjort vegetationen vigtiga tjenster, är antagligt. Särskildt de nya små skären i Hjelmaren äro en omtyckt hviloplats för talrika måsar och andra sjöfoglar. Kråkor träffades äfven mycket ofta och talrikt. Men äfven andra djur än foglar äro verksamma vid frö- spridningen. Serskildt torde man för Hjelmarens nya öar få ihogkomma sorkarne. På åtminstone två af skären, Nyckel- grundet a och södra Grundholmen, träffade jag sådana, och finnas de för öfrigt rätt allmänt både vid Hjelmarens stränder och å flere af de gamla öarne. På den nya strandremsan vid Hvalöns östra udde fann jag vid mitt besök i Oktober ett sorkbo under några stenar. Hit hade egaren dragit samman en mängd af- bitna växtdelar, hvaribland jemte bitar af gräs- och starrblad funnos hela fruktsamlingar med en mängd frön af följande växter: Gnaphalium uliginosum (i massa), Polygonum lapathifolium, Juncus articulatus, > bufontus, samt ett stycke af ett ax, antagligen af Ålopecurus gemniculatus. Då sorkarne ej kunna antagas ha kommit öfver till de nya skären på någon annan väg än om vintern öfver isen, så är det mycket väl tänkbart, att de samma väg kunnat föra med sig växtdelar och frön, och att de derigenom gifvit upp- hof till nya insatser i skärens flora. Att slutligen menniskan rätt mycket bidragit till ökandet af arternas antal i de nya flororna, har jag redan förut Here gånger haft tillfälle att påpeka. Alla skär och grund i Hjel- maren äro goda fiskeplatser och besökas derför ofta af strand- borna, isynnerhet under kräftfångsttiden. Att dessa besök ut- öfva ett visst inflytande på skärens vegetation torde vara obestridligt. Många arter, särdeles ogräs och ruderatväxter, torde endast på detta sätt ha blifvit spridda. 1) Se hans Arternas uppkomst genom naturligt urval, sid. 311. 44 CALLMEÉ, OM DE NYBILDADE HJELMAR-ÖARNES VEGETATION. Något eller några af de nästkommande åren hoppas jag få tillfälle att ånyo undersöka de i det föregående skildrade skären. Redan nu skulle man emellertid kunna våga en giss- ning, huru vegetation å dessa i en framtid kommer att ge- stalta sig. Genom vattnets och isens förenade verkan kommer antagligen de nya öarnes yta att inskränkas och en bestämd strandlinie att bildas. Innanför denna fylles snart hela det beboeliga området, och ett verkligt vegetationstäcke bildas. Samtidigt börjar kampen för tillvaron, hvilken torde ha till följd, att fertalet arter åter börjar försvinna. När slutligen träden hunnit växa upp, skall den unga holmen förete samma utseende som hans äldre bröder: en grönskande vall af täta buskar, krönt med”'en och annan vresig och knotig björk, asp eller al, små, öppna fläckar i det inre, klädda med en matta af gräs och enstaka blommor, samt mellan stenblocken och i gruset vid stranden spridda tufvor af några strandväxter, allt- sammans i antal väl näppeligen öfverskridande 25 arter. 207 D000E ,' 8 | RDYPYUTY OY DULLDUN) OY PUT) NO= 3 i FS UPPUunsb, PIN | ef + Ez UPFUPLJ DAN = ESR AE VN SE = = = RÅ SÅ 0) =F5 pp oa YTV opel T SMADSPE - UPbeoghang 3 | | 4 UDSSIN f 2 LNUUSS TS D Sin DULDUL) BEAN UULNLAJbg LA UTA ULL kr ters is bin NT CO $$ SPULPf Få . SPULP PN. a rant! PUPS AT Mi uyrHöRSN As St!!! J— == ii = — = Il UI SEEM